Kommunikativ omvårdnad – något för logopeder? Forskning ... - DIK
Kommunikativ omvårdnad – något för logopeder? Forskning ... - DIK
Kommunikativ omvårdnad – något för logopeder? Forskning ... - DIK
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
tion mellan afatikerna och deras samtalspartners<br />
<strong>för</strong>eföll vara kvarstående efter<br />
sex månader.<br />
Generell gruppbehandling<br />
Det är inte alltid nödvändigt att göra en<br />
grundlig transkription av videoinspelad<br />
samtalsinteraktion <strong>för</strong> att analysera kommunikationen.<br />
Ofta ger en översiktlig<br />
analys av en inspelning med hjälp av en<br />
checklista, tillsammans med en intervju<br />
eller ett frågeformulär riktat till samtalspartnern<br />
och personen med afasi mycket<br />
användbar information. Trots det är individualiserad<br />
behandling av enskilda kommunikationspar<br />
tidskrävande. Där<strong>för</strong><br />
genom<strong>för</strong>des 2003 ett kliniskt utvecklingsprojekt<br />
vid enheten <strong>för</strong> Neurologopedi<br />
vid Sahlgrenska universitetssjukhuset<br />
i Göteborg, där vi utvärderade<br />
gruppbehandling av samtalspartners till<br />
personer med afasi. Tanken var att innehållet<br />
i undervisningen skulle öka deltagarnas<br />
<strong>för</strong>ståelse av afasi och även deras<br />
kunskap om möjligheter och begränsningar<br />
i kommunikationen med en<br />
person med afasi. Målet var att deltagarna<br />
själva utifrån undervisningen skulle<br />
kunna se hur de kan påverka och anpassa<br />
sin kommunikation. I utvärderingen av<br />
metoden arbetade vi med närstående till<br />
personer med afasi samt hemtjänstpersonal<br />
som arbetade med personer med afasi.<br />
Vid två olika undervisningstillfällen à<br />
2,5 timmar med paus fick kursdeltagarna<br />
information om språk och kommunikation<br />
i allmänhet, om språkstörning vid<br />
afasi samt användbara strategier vid kommunikationssvårigheter.<br />
De sju deltagarna bestod av kvinnor<br />
varav en var sammanboende med sin<br />
strokedrabbade make. Av de övriga var<br />
fem anställda inom hemtjänsten och hade<br />
där huvudansvar <strong>för</strong> minst en person<br />
med afasi. En av kvinnorna arbetade på<br />
ett dagcenter <strong>för</strong> socialt isolerade människor<br />
och hade där <strong>för</strong> närvarande kontakt<br />
med två personer med afasi. De personer<br />
med afasi som deltagarna hade<br />
kontakt med hade olika typer och varierande<br />
grad av afasi.<br />
Undervisningstillfällena genom<strong>för</strong>des<br />
med en veckas mellanrum. Viss utsträckning<br />
i tid antogs gynna personlig insikt<br />
och utveckling hos deltagarna samt ge<br />
möjlighet att pröva de nya kunskaperna<br />
och ställa frågor vid det avslutande kunskapstillfället.<br />
Innehållet i <strong>för</strong>eläsningar hade delvis<br />
utgångspunkt i den modell <strong>för</strong> stödjande<br />
kommunikation som utvecklats inom<br />
SCA (Kagan, 1998). Det viktigaste innehållet<br />
i <strong>för</strong>eläsningarna distribuerades<br />
även skriftligt i 30sidors broschyr i<br />
A5format <strong>för</strong>delat på 30 sidor. Det skriftliga<br />
materialet delades ut till alla deltagare<br />
vid <strong>för</strong>sta <strong>för</strong>eläsningstillfället med upp<br />
LogopedNytt 1/09<br />
maningen att studera det efter eget intresse.<br />
Föreläsningar varvades med gruppdiskussioner<br />
och praktiska övningar samt<br />
konkreta videoexempel som visade problem<br />
och möjligheter vid kommunikation<br />
med personer med afasi. Olika typer<br />
av bildtolkar och kommunikationsböcker<br />
anpassade <strong>för</strong> olika individer och situationer<br />
demonstrerades konkret. Deltagarna<br />
gavs också tillfälle att ta upp och diskutera<br />
problem och lösningar som var aktuella i<br />
kommunikationen med de personer de<br />
själva hade kontakt med. I praktiska<br />
övningar fick deltagarna i par, delvis som<br />
rollspel, pröva och träna användning av<br />
olika strategier <strong>för</strong> att underlätta kommunikationen.<br />
I en annan form av övning<br />
fick deltagarna utifrån videoexempel på<br />
samtal med personer med afasi analysera<br />
vad som fungerade bra eller dåligt och<br />
vilka strategier som skulle kunna tänkas<br />
underlätta i just den konkreta situationen.<br />
Avslutningsvis fick deltagarna utifrån<br />
ett färdigt formulär ta ställning till vad de<br />
trodde att de utifrån sina <strong>för</strong>utsättningar<br />
hade möjlighet och behov av att <strong>för</strong>ändra<br />
<strong>för</strong> att underlätta kommunikation med<br />
den person med afasi de själva hade kontakt<br />
med. I formuläret kunde deltagarna<br />
välja ut tre bland 15 olika <strong>för</strong>slag på åtgärder<br />
som kunde fungera som mål <strong>för</strong> att<br />
<strong>för</strong>bättra kommunikationen. I formuläret<br />
listades sådant som relaterats till olika<br />
typer av afatiska svårigheter i broschyren<br />
och under <strong>för</strong>eläsningarna, exempelvis:<br />
”använda mer bilder och <strong>för</strong>emål <strong>för</strong> att<br />
underlätta <strong>för</strong>ståelsen”, ”oftare kontrollera<br />
att vi båda <strong>för</strong>stått varandra rätt”, ”oftare<br />
tala i korta, enkla meningar <strong>för</strong> att underlätta<br />
<strong>för</strong>ståelsen”, ”använda mer enkla ja/<br />
nejfrågor <strong>för</strong> att underlätta <strong>för</strong> afatikern<br />
att uttrycka sig”.<br />
Utvärdering av utbildningen<br />
Metoden utvärderades dels genom en<br />
skriftlig, anonym, kursutvärdering efter<br />
avslutad kurs, dels genom att två av deltagarna<br />
deltog i en utvärderingsstudie där<br />
samtalsinteraktion videoinspelades och<br />
analyserades <strong>för</strong>e och efter avslutad<br />
utbildning.<br />
I den skriftliga kursutvärderingen fick<br />
alla deltagare på sex stycken 5gradiga<br />
skalor markera hur de upplevde: <strong>för</strong>eläsningarna,<br />
broschyren, övningarna, videoexemplen,<br />
undervisningstempot och i<br />
vilken grad de tyckte att de lärt sig <strong>något</strong>.<br />
Utrymme <strong>för</strong> egna kommentarer fanns<br />
också. Deltagarna visade sig vara mycket<br />
nöjda med utbildningen. Endast två<br />
skriftliga kommentarer bifogades av deltagarna<br />
på utvärderingsblanketterna: ”Alla<br />
inom hemtjänsten bör gå” och ”Det borde<br />
finnas fler tillfällen <strong>för</strong> sådana kurser”.<br />
teXt: Lotta Saldert, Göteborg<br />
REFERENSER<br />
Booth, S. & D. Swabey, 1999. group<br />
training in communication skills for carers<br />
of adults with aphasia. Int. J. Language &<br />
communication disorders, 34, 291<strong>–</strong>309<br />
Booth, S. & L. Perkins, 1999. the use of<br />
conversation analysis to guide individualized<br />
advice to carers and evaluate change in<br />
aphasia. Aphasiology, 13, 283<strong>–</strong>303<br />
Hinckley, J. J. & M. E. W. Packard, 2001.<br />
Family education seminars and social<br />
functioning of adults with cronic aphasia.<br />
Journal of Communication Disorders,<br />
34, 241<strong>–</strong>254<br />
Kagan, A., 1998. Supported conversation<br />
for adults with aphasia: methods and<br />
resources for training conversation partners.<br />
Aphasiology, 12, 816<strong>–</strong>830.<br />
Kagan, A., N. Simmons-Mackie,<br />
A. Rowland, M. Huijbregts, E. Shumway,<br />
S. McEwen, T. Threats & S. Sharp, 2008.<br />
Counting what counts. A framework for<br />
capturing real-life outcomes of aphasia<br />
intervention. Aphasiology, 22, 258<strong>–</strong>280<br />
Light, J., J. Dattilo, J. English, L. Gutierrez,<br />
& J. Hartz, 1992. Instructing facilitators to<br />
support the communication of people who<br />
use augmentative communication systems.<br />
Journal of Speech and Hearing Research,<br />
35, 865<strong>–</strong>875<br />
Lock, S., R. Wilkinson, K. Bryan, J. Maxim,<br />
A. Edmundson, C. Bruce & D. Moir, 2001.<br />
Supporting partners of people with aphasia<br />
in relationships an conversation (SppARC).<br />
Int. J. of Language & Communication<br />
Disorders, 36, 25<strong>–</strong>30<br />
Simmons-Mackie, N. N., K. P. Kearns &<br />
G. Potechin, 2005, treatment of Aphasia<br />
through Family Member training,<br />
Aphasiology 19, 583<strong>–</strong>593<br />
Turner, S. & A. Withworth, 2006,<br />
Conversational partner training<br />
programmes in Aphasia: A review<br />
of key themes and participants’ roles.<br />
Aphasiology, 20, 483<strong>–</strong>510<br />
Wilkinson, R., K. Bryan, S. Lock,<br />
K. Bayley, J. Maxim, C. Bruce,<br />
A. Edmundson & D. Moir, 1998.<br />
therapy using conversation analysis:<br />
Helping Couples adapt to aphasia in<br />
conversation. Int. J. Language &<br />
Communication Disorders, 33, 144<strong>–</strong>149<br />
Whitworth, A., L. Perkins & R. Lesser,<br />
1997. CAPPA: Conversational Analysis<br />
Profile for People with Aphasia,<br />
London: Whurr.<br />
Andra halvan av projektet, utvärderingsstudien<br />
med två av kursdeltagarna,<br />
publiceras i nästa nummer. Håll utkik<br />
i Logopednytt nr 2 på Europeiska<br />
logopeddagen, den 6/3!<br />
11