30.09.2013 Views

1 BARNDOMEN I det vackra Ångermanland, i en liten by som heter ...

1 BARNDOMEN I det vackra Ångermanland, i en liten by som heter ...

1 BARNDOMEN I det vackra Ångermanland, i en liten by som heter ...

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

<strong>det</strong> av till stad<strong>en</strong> och mejeriet. När krukorna var tömda och återfyllda till <strong>en</strong> del med<br />

blåmjölk skulle häst<strong>en</strong> ställas in medan <strong>det</strong> gjordes lite affärer.<br />

På Storgatan fanns två specerihandlare, Alfr. Nordström och Stjärnqvist. Båda hade<br />

stall för att härbärgera mjölkkörarnas hästar under stadsvistels<strong>en</strong>. Pappa tog in hos<br />

Alfr. Nordström. Vi blev väl mottagna när vi kom bakväg<strong>en</strong> från stallet till "kontoret". I<br />

ett hörn stod <strong>en</strong> kamin med kaffepanna på och på bor<strong>det</strong> <strong>en</strong> korg med ettöres skorpor.<br />

Vi fick kaffe med skorpor. Inne i affär<strong>en</strong> fanns alla ljuvliga saker. Det doftade<br />

himmelskt. När handelsman sedan, från <strong>en</strong> låda <strong>som</strong> <strong>det</strong> stod Santa Clara Prunes<br />

på, hämtade ett torkat plommon eller två, var <strong>det</strong> lyckan. Alltid var <strong>det</strong> något litet <strong>som</strong><br />

skulle köpas hem när man ändå var i stan. Orostat kaffe a´1,90/kg. Toppsocker 30<br />

öre/kg. <strong>som</strong> klipptes upp hemma med sockertång. Blandad torkad frukt a´1:-kg. om<br />

<strong>det</strong> skulle bli kalas.<br />

Självhushållning var viktigt. Alla måste dra sitt strå till stack<strong>en</strong>, både stora och små. I<br />

början av året skulle årsbehovet av ved köras hem och läggas upp på vedback<strong>en</strong>.<br />

Ved<strong>en</strong> sågades i meterlängder och travades för att torka till höst<strong>en</strong> då d<strong>en</strong> lades in i<br />

vedbod<strong>en</strong>, D<strong>en</strong> sågades sedan i lagom längd för spis<strong>en</strong> och klövs, vilket gjordes nästan<br />

daglig<strong>en</strong> under året. Detta, och att se till att <strong>det</strong> fanns ved i vedlår<strong>en</strong>, räknades<br />

<strong>som</strong> barnarbete. Morfar, <strong>som</strong> bodde hos oss, brukade också syssla med ved<strong>en</strong>.<br />

Hö skulle köras hem från ladorna, <strong>som</strong> låg utspridda i hemåkern och Änget. Ibland<br />

kom stora mängder snö. Då var <strong>det</strong> inte lätt att få hem höet. Häst<strong>en</strong> fick pulsa fram<br />

med snö upp under buk<strong>en</strong>.<br />

Bönderna var också ansvariga för väghållning av g<strong>en</strong>omfartsled<strong>en</strong> fram till <strong>by</strong>gräns<strong>en</strong>.<br />

Detta gällde såväl <strong>som</strong>mar- <strong>som</strong> vinterväg. Vid storm och kraftigt snöfall var <strong>det</strong><br />

närmast <strong>en</strong> övermänsklig uppgift. Man samlades med hästar och träplogar och lyckades<br />

i bästa fall åstadkomma <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> ränna, lagom för häst och släde, spark eller<br />

skidor.<br />

Varje gård, stor eller lit<strong>en</strong>,hade <strong>en</strong> snickarbod. En del hade t.o.m. smedja. Det var<br />

mycket <strong>som</strong> skulle repareras eller nytillverkas under vintern.Slädar för timmerkörning,<br />

kärror, skidor, räfsor, yxskaft och möbler m.m. Det fanns hur mycket <strong>som</strong> helst att ta<br />

händerna i. Ämn<strong>en</strong> till de olika snickerialstr<strong>en</strong> fanns i regel upplagda på takåsarna i<br />

ladan. Det var nödvändigt när man gick i skog<strong>en</strong> att se ut träd, <strong>som</strong> kunde använ-<br />

das till <strong>det</strong> <strong>en</strong>a eller andra; krokiga björkar, <strong>som</strong> kunde bli bra kälkmedar, raka och<br />

kvistfria dito till skidor. Man hade inga fina snickarverktyg m<strong>en</strong> stort yrkeskunnande.<br />

Olssons, grann<strong>en</strong>s, hade både snickarbod, smedja, och tre pojkar. Det var ett förträffligt<br />

ställe. Pojkarnas pappa hette Abraham och kallades följaktlig<strong>en</strong> för Abbe. Han<br />

kunde göra allt <strong>som</strong> gick att göra, både i trä och smide.<br />

I smedjan var <strong>det</strong> trevligt. St<strong>en</strong>kolsfyr<strong>en</strong>, och framför d<strong>en</strong> ett stort städ, <strong>en</strong> lång bänk<br />

med skruvstycke och massor med eg<strong>en</strong>tillverkade verktyg. I taket hängde blåsbälg<strong>en</strong>,<br />

<strong>som</strong> också var farbror Olssons verk.( Barn sa alltid tant och farbror till äldre). Vi<br />

pojkar fick hjälpa till att dra bälg<strong>en</strong> medan farbror Olsson passade stålet så att <strong>det</strong><br />

inte brändes. Det var viktigt. Blev värm<strong>en</strong> för hög så att stålet började gnistra var <strong>det</strong><br />

hela förstört. Detta hände ibland. Då blev farbror Olsson på misshumör. Vi avlägsnade<br />

oss <strong>en</strong> stund tills <strong>det</strong> var dags att ta nya tag. Farbror Olsson gjorde också hjul till<br />

vagnar och kärror. När trästomm<strong>en</strong> var klar, med nav ekrar och fälg, gjordes <strong>en</strong> ring<br />

2

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!