Undvik bifngster - Svenska karpklubben

Minimera din fångst!
Av Henrik Ragnarsson Stabo
Nya intryck
Vid Rainbow-lake i våras träffade jag en fransman – en riktig hardcorekarpare! Han var skarp,
ibland plågsamt skarp! Eller vad sägs om det här svaret på min fråga om vårat swim var bra
på våren: - ”The swim is never better than the one fishing it.” Ajaj. Plågsamma sanningar.
Förvisso fiskade han rainbow lake 6 veckor om året, en flod några veckor och en stor sjö ett
par veckor om året. Trots att han fick flest stora av alla vid sjön så var han på väg att åka hem
i förtid för att det var så surt (1 st. 20+ om dagen kan ju få vem som helst att bli leds?). Han
fick inte många fiskar, men hade ett snitt på gott och väl över 17kilo Vi kände oss verkligen
som de dumma kusinerna från lantet (och det var vi väl förvisso också, alltså inte kusiner –
men dumma nog).
Curton i ett nötskal (eller iaf i en droppe)
Han började med att instruera oss om att man inte skulle sätta press på fiskarna, för då
simmade de in i snags och var förlorade ”No preschöör, no preschöör” upprepade han som ett
mantra.. Vi testade, och det gick åt helvete. Första fisken (en 17-kilosfjällis) simmade ett
hundratal meter och gick fast i mängder av snags på vägen. Nästa gång han kom förbi
berättade vi om det och frågade om vi gjort fel. Hans svar ”Oui, this week carp crazy. Moi
lost first fish in snags, now sleep with rods in tent. No let them have line! Hold them.” Pust.
Våra diskussioner resulterade i två saker för mig. Det första var att jag blev övertalad om att
det går att göra beten speciellt för stor fisk. Han påpekade att stora fiskar behöver annan föda
än små fiskar, och att deras smaksinne och luktsinne fungerar på helt olika vis. Eftersom
gamla karpar har mer utvecklat smak- och luktsinne så hade han inte några icke-naturliga
tillsater. Han gick så långt att han hade en kräftdamm, bara för att få tag i kräftor till sin
boiliemix! Hans boilies luktade för övrigt som en riktigt god skaldjursrätt. Jag fick en liten

påse boilies av honom, och de fungerade riktigt bra. Tyvärr gick bisamråttorna hårt åt dem (de
lyckades t.o.m. öppna min hink och knyta upp knuten på påsen! Sedan hade de noggrant trätt
upp bullarna på mina swim-vänners riggar. Mycket märkligt beteende). Jag grävde ner mig i
vetenskapen när jag kom hem, och hittade saker som indikerade att det kunde finnas substans
bakom hans påståenden. Jag gjorde omgående en boiliemix med smak och sammansättning
anpassad till pensionärkarpar. Redan första provfisket gav fisk över 20kg, och färre småfiskar
än andra beten. Nästa år ska jag garanterat testa mer med den.
Det andra var rent taktiskt - att man bör anpassa sin mäskning till stor fisk. Stora fiskar går
ofta ensamma eller i små grupper. Så för att undvika att locka till sig grupper av småfisk så
mäskade fransmannen en ”tight spot” med stora beten. Två nävar boilies 24-30mm och två
nävar pellets gjorda på samma boiliemix, men utan tillsatta ägg för att de skulle lösa upp sig
snabbare. Sedan väntade han tills det nappade. Oftast brukade de riktigt stora (alltså för
honom fisk runt 30kg) nappa efter 30 timmar eller mer. Vi frågade om han inte mäskade med
partiklar som alla andra (inklusive vi). Men han svar var: ”No, no particles. I fish specimen,
not for pleasure. A friend fish one rod with particles for fun, and the other rods for specimen.
But I fish specimen.”. När jag kom hem försökte jag omsätta det här på mina svenska karpar.
Det vanligast återkommande problemet för mig är nämligen att undvika andra fiskar än karp.
Som jag ser det finns det mycket att vinna om man lyckas undvika att få bifångster. Dels
slipper man hoppa upp ur sängen i tid och otid hela natten och dels förblir mäskplatsen ostörd.
Vissa (se t.ex. Jimmys artikel) ser det bara som ett gott tecken att det nappar en massa sutare
och braxen hela tiden, men min erfarenhet (alltså erfarenhet som samling upplevelse, jag
säger inte att jag har mer erfarenhet än andra) säger mig att karpar är skyggare än dessa arter –
vilket leder till att de inte hinner tillbaks till mäskplatsen innan man fångar nästa otyg.
När jag började med karpfiske så läste jag (teoretiker som jag är) massa på området. Och
eftersom det mesta man har tillgång till är engelskt, så började jag väldigt anglosaxinspirerat!
Små krokar, små beten, avancerade riggar... Och det var supereffektivt! Till sutare och
braxen. När det väl nappade en karp så lossnade de ofta. Eftersom jag tappade så mycket karp
så läste jag på ännu mer på riggar! Vilket ledde till än mer avancerade riggar, som var ännu
bättre till sutare och ruda och braxen och sarv och mört och allt – förutom karp. Efter att
förlorat (om man kan förlora något man aldrig haft!) ett par drömkarpar bestämde jag mig för
att köra grövre och enklare. Större beten och större krokar. Detta har haft flera positiva
effekter. Dels är det karparna som får äta betena istället för de andra fiskarna. Inte ens änder
kan äta dem. Jag får sova på natten. Jag tappar sällan karpar längre. Jag får dessutom fler
karpar. Även här fungerade Rainbow-lake som en liten ögonöppnare. Det är ju en av världens
hårdast fiskade sjö. Ändå fungerade stora krokar och sjukt grova riggar väldigt bra.
Drillingarna får närmast beskrivas som våldtäkt. Ändå fick ingen av de karpar vi landade
värre skador i munnen än normalt. Detta på grund av stora och grova krokar som greppar
mycket kött, vilket minskar risken för att munnen ska gå sönder eftersom kraften fördelas
över en stor yta. Små tunntrådiga krokar skär lätt igenom kött. Det är fakta. Det går att testa
själv. Försök att lyfta dig i en dörrkarm med olika många fingrar. Ett finger får motsvara en
liten krok och tio fingrar en stor krok. Testa sedan att göra det i en ståltråd, som i det här fallet
får motsvara en tunntrådig krok. Om de världsvana karparna låter sig luras av sådana tackel,
varför skulle det fungera sämre hemma?
Förra vintern bakade jag nästan bara 24mm boilies. Dessutom lufttorkade jag dem tills de blev
snustorra (alltså jättetorra, inte fuktiga som snus helst ska vara) och stenhårda. Innan fisket lät
jag sedan bullarna ligga i hampahinken eller någon annan smaskig vätska någon timma. Ytan

lir då lite uppblött och jag får för mig att det kanske lockar mer (fast jag fick karp även när
jag glömde att blötlägga betena – det är ju blött i vattnet när man väl skottar ut dem i sjön...).
Ett annat otyg med de oönskade fiskarna är att de gärna stjäl beten och trasslar till riggar.
Därför körde jag paljetter (svarta med glitter – snyggt!) mellan boilien och boiliestoppet
(enligt tips på hemsidan), och nylonriggar. Jag fick inte ett trassel på hela sommaren!
Inte all naturlig föda ser liten ut i jämförelse med en 24mm-boilie.
Resultatet blev att jag för första gången i mitt karpliv fick fler karpar än bifångster. Och de
bifångster som väl lyckades hänga sig (fast) var ett personbästa på braxen och en handfull fina
sutare. Nästan alla karpar jag fick satt ”ta loss med tång”-hårt. De minsta karparna jag fick på
mina storbullar vägde runt 1,5kg, och det rann boiliesmet ur dem, så på något vis kan även
små karpar trycka i sig, och krossa, så pass stora beten. De bullarna de lyckats trycka i sig var
för övrigt så hårda att de var svåra att krossa med tång. Så man behöver INTE vara rädd för
hårda beten.

En av få bifångster i år. Bångbosjöns enda braxen? Referenskängan till höger är en storlek
43.
Två taktiker
Problemet med storbeten är att det är väldigt svårt att mäska lagom. Fransmannens
läggautochväntataktik baseras på att man har tid att vänta! Jag fiskar nästan alltid korta pass –
en kväll, en natt eller möjligen två dygn. Man vill ju helst att karpen ska ha ätit några beten
innan den tar krokbetet för att den ska ta den med tillräckligt stort förtroende för att fastna.
Dessutom måste ju karpen lockas att börja äta på mäskplatsen. Och mäskar man med så
många boilies som kan krävas för att locka igång dem så är risken stor att de blir mätta innan
de kommer till krokbetet. 12 st. 24mm boilies väger 100 gram, samma som 40st. 16mm
boilies eller 170st. 10mm! Och jag vet vad jag tror lockar en karp mest... Dessutom blir ytan
som läcker dofter mindre på 100 gram av de stora bullarna än motsvarande mängd små bullar.
Jag har testat två olika taktiker för att komma runt detta problem.
Min favorittaktik är att förmäska en plats ordentligt. Då blir karparna vana med att det då och
då finns en massa stora boilies (och annat gott) på den platsen och passar på att kika förbi när
de blir hungriga. Vid själva fisketillfället mäskar jag väldigt lite (nästan lika lite som Lill-
Jimpa!). I somras mäskade jag ut 30kg partiklar och 4-5kg 24mm boilies efter jag avslutat
fisket (oftast blev det 3-7 dagar innan nästa pass). Vid själva fisketillfället mäskade jag med
10-20 boilies och en liten skopa matchande pellets. Detta fylldes på när jag fick fisk eller

hårda ryck i linan som indikerar att något ryckt hårt i betet utan att fastna. Jag körde med två
spön vid samma mäskplats, ena spöt i mitten och det andra några meter från mäskplatsen. Det
tredje spöt körde jag där det kändes bra för stunden. I sjön jag fiskade mest grävde fiskarna så
mycket på mäskplatsen att det blev nästan 40cm djupare på en yta av 5*5 meter. Trots den
grymma aktiviteten på mäskplatsen så fick jag ingen karp på mäskplatsen. Alla utom en kom
på spöt utanför mäskplatsen (den felande karpen kom på ett spö utgungat i kanten). Varför det
blir så har jag ingen bra förklaring till. Jag har varit med om samma sak vid sutarmete flera
gånger när det varit bisarrt mycket fisk på mäskplatsen. Då lönar det sig ofta att lägga betet
utanför det extremt uppgrumlade vattnet på mäskplatsen. Det var inte för att jag övermäskat,
för det var alltid rent på mäskplatsen på morgonen (kontrollerade med håv – tack för tipset
Emil).
En av karparna som nappade lite ”off-side”
Den andra metoden är att mäska med småboilies och/eller partiklar och ändå ha en stor boilie
som krokbete. Då gäller det att hålla koll på vad som händer på mäskplatsen. Det är lättast om
botten är bubblig så att man ser när det slutar komma bubblor. Då är det bara att fylla på med
mer småbeten. Jag brukar även här fylla på när jag får hårda ryck i linan (inte linnapp utan
korta snabba). Det fungerar bra i vissa vatten, men i andra blir karparna så upptagna med att
rota runt bland småbetena att de totalt ignorerar ett stort bete. T.ex. i Mörtsjön har jag flera
gånger fått beskåda karpar som frustar på mäskplatsen i 10+ timmar(!) utan att nappa, detta
trots att jag bara mäskat i några nävar hampa (förvisso några tiotusentals korn! Se tabell).

Fet spegel som åt upp en 24mm boilie med matchande småboilies + ”wedges” runt omkring.
Självklart är inte det här den bästa taktiken i alla vatten. Men om det största problemet i sjön
du fiskar är att det nappar en massa annan fisk så testa! Det kan löna sig.
Stora popups
Om du gillar att använda popup så finns tyvärr ett mycket begränsat utbud av stora sådana.
Som tur är så kan man tillverka egna – lätt som en plätt! Gör dina boilies precis som vanligt...
Med den skillnaden att du blandar i korkmjöl i torrmixen. Olika mixer behöver olika mycket
korkmjöl, så det får man testa sig fram till. Till min mix räckte det med 25% kork, så flöt de
som korkar. Korkmjölspopuper är dessutom så nära mäskbetena du kan komma, förutom att
de flyter. En annan fördel är att du kan göra dem väldigt flytande, vilket är en STOR fördel
om man kör s.k. chod-rig (se Desmonds artikel).
“The time you enjoy wasting is not wasted time” /Bertrand Russell