Ladda ner

I projektet ställs frågan hur handskrift (som utvecklats från att förr ha varit
en nödvändig del av medborgarens bildning till att vara kuriosa) kan vara
relevant i ett allt mer datorassisterat samhälle? I den viktiga strävan efter
”kulturell hållbarhet” kan dock handskrift erbjuda enkla kommunikativa
verktyg användbara för både amatörer och experter. Detta kan bidra till
viktig social dialog.
Om experter har teknisk skicklighet, kan amatören ofta intuitivt ge ett mer
livfullt uttryck i skrift. Utifrån dessa idéer söks svar på frågan hur en modern
handskriftspraktik förenande parternas styrkor skulle kunna gestaltas. Försök
görs att skapa ett radikalt koncept för handskrift. Det skulle ge formgivare av
alla kunskapsnivåer kreativa (och immateriella) verktyg att använda. Dessa
kunde användas för att efter personlig smak och utan tvång på kvalitetsmässig
perfektion skapa och använda bokstavsformer för handskrift.
Konceptet utnyttjas sedan för att skapa 3 nya handstilar fria från tydliga
historiska förlagor. Exempel visas på hur dessa kan appliceras i vardagen.
Den process som används för att nå dessa resultat karaktäriseras av en hantverksinspirerad
dialog mellan problem och lösning, där misstag kan vara
viktiga steg på vägen mot något nytt.
In this thesis the question is asked how handwriting (going from being
essential social skills to being considered ephemeral) may be relevant in
this increasingly computer-assisted society. In the struggle for cultural sustainability,
handwriting can offer simple and communicative tools usable
to experts and amateurs alike. This can give valuable contribution to social
dialogue.
Though experts have strong technical skills, amateurs may intuitively
create more vivid expression in writing. From these ideas, effort is made to
find how radical and contemporary methods of handwriting joining these
separate traits could be created. The concept would give designers of all skill
levels a set of creative (and immaterial) tools. These could then be used to
develop personalized letterforms free from demands on perfection.
This concept, now called Fenix, is then used to create 3 new sets of
handwriting styles free from obvious historical connotations. Everyday
applications of these styles are then shown. The working process used to
reach these results are characterized as being inspired by the craftsmans
approach to problem-solving, where mistakes are important steps on the
path to things new.

Detta projekt bygger på den fråga jag ställt mig sedan jag först kom i kontakt
med handskrift på lågstadiet, och i upptäckten av mer avancerad kalligrafi
under en workshop på en konstskola långt senare. Vad är nyttan av att skriva
för hand idag? Är det intressant?
Frågan har följt mig sedan jag påbörjade HDKs designprogram, men föll
sig aldrig naturlig att utforska på allvar förrän nu. Givetvis kan den som tar
sig igenom rapporten skönja svaret på frågan.
Vissa människor måste avtackas, som direkt eller indirekt betydelsefulla för
resultatet. Först och främst min familj som stått ut med arbetet på hemmaplan
och lågstadielärarna som orkade lära mig skrivstil för så länge sedan. Tack till
kalligrafen Marianne Pettersson-Soold för en betydelsefull introduktion till
kalligrafi (ett virus jag aldrig blivit frisk från), och Henric Benesch, doktorand
på HDK för intressanta diskussioner och boktips.

INLEDNING 5
INTRODUKTION
BAKGRUND 5
Det stora sammanhanget
Historisk bakgrund 6
Teoretisk ram 7
Sociokulturella förutsättningar
Handskrivandets förutsättningar
Praktiska förutsättningar 9
Estetiska förutsättningar
Tekniska förutsättningar 11
IDENTIFIERAT PROBLEM 12
Problemets formulering
Problemetsförutsättningar
Projektets syfte och mål
RESULTAT 13
Konceptet Fenix
3 förslag på stilar 14
AVSLUTANDE DISKUSSION 14
RESULTATET I ETT STÖRRE SAMMANHANG 14
Nytta och konsekvens av resultatet
Möjlig fortsatt utveckling 15
REFLEKTION 15
Arbetets kvaliteter
Den egna processens förutsättningar 16
Formgivningsfasen – utvecklingen av bokstavsformerna 17
Förädling 19
REFERENSLISTOR 21
Litteratur
BILAGOR 22
Bilaga A - Bakgrund
Bilaga B - Handskrift i nuet
Bilaga C - Arbetsprocessen
Bilaga D - Mot nya stilar
Bilaga E - Resultaten
Bilaga F -Applikationer
Bilaga G -Övrigt

INTRODUKTION
Ett viktigt uppdrag för den samtida och framtida designerrollen är att
fokusera på att lösa verkliga behov. Om ”Hållbarhet” i sig är den kanske
viktigaste frågan för mänsklig utveckling idag så följer med termen ”Kulturell
hållbarhet” att uppmärksamma det allmänna sociala behovet av kommunikationsmöjligheter
1 .
Det är viktigt för människor att äga språkliga uttrycksmedel. Den skrivande
människan är en självsäkrare medborgare. Men om vägen till kunskap
och personligt uttryck är viktig för samhällsmedlemmar är det också en svår
väg att gå. Olika möjligheter, som motivation, medel och kunskaper saknas.
Men tillgängligheten tycks vara större med direkta enklare medel. Detta
stämmer inte bara för amatörer, även för experter är papper och penna lika
viktigt i vissa arbetsfaser som en dator är. 2 En kontinuitet av hantverk och
praktiska kunskaper borde fortfarande kunna betyda mycket i ett alltmer
globalt och digitaliserat samhälle. De kan erbjuda just okomplicerade och/
eller intuitiva vägar till tillfredsställelse av sociala och kommunikativa behov.
Ett uppdrag för den grafiska designern i denna kontext skulle kunna vara att
visa vägar för kommunikationsmedel bättre lämpade för dialog. 3
Att t.ex. ges medel för att utveckla sin egen handstil skulle kunna ge folk
ökat självförtroende. Kulturell hållbarhet kan handla om att ge folk möjlighet
att personligen ta kontroll över de direkta kommunikationsmedlen. Men
för att det skall vara möjligt måste man minska gapet mellan ”experten” och
”amatören” 4 .
BAKGRUND
Problemet i det stora sammanhanget
Ett stort problem för medborgare att kommunicera på lika villkor, oavsett status
(som expert eller amatör) är den utbredda visuella envägskommunikation
som massmedier använder. Detta konkurrerar ut medborgarnas egna initiativ
och leder till otillfredsställelse av sociala och kommunikativa behov. Folk
upplever sig inte ”hela”. 5 Effekterna av detta kan bli passiva eller frustrerade
marginaliserade samhällsgrupper, i värsta fall till ren destruktivitet.
En annan sida av detta är ”expertkulturen” i vår samtid. Måttstocken för
kommunikationsmedlen är datorassisterad högteknologi ”CAD”. Det är
5

svårt för fler än ”experterna” att skaffa sig goda kunskaper i detta, det ligger
långt bort från de grundkunskaper man borde förvänta sig att medborgare
borde ha för att kunna kommunicera väl 6 .
I denna kontext kan redan nu konstateras att handskrift är en negligerad
del i den allmänna skolundervisningen.
Historisk bakgrund
I sin insiktsfulla bok om handskriften som konstart ger Nicolete Gray ett
värdefullt perspektiv. 7 Vårt Alfabetes bokstäver har i olika former använts i
västvärlden sedan den klassiska antiken (från ca 500-talet f.kr). Huvudsakligen
formades de för hand - höggs i sten till monument eller skrevs på papyrus,
vax, pergament och (till sist) papper. Detta utfördes i början huvudsakligen
av professionella skrivare, men i den klassiska antika civilisationen var läsoch
skrivkunnigheten påfallande utbredd. Därför omgavs människorna
av skrift i sin vardag, vilket t.ex. lämningar i ruinstäder som Pompeji visat.
I en sådan kultur hade skrivkonsten hög status och skrift från denna tid
anses fortfarande vara näst intill oöverträffbar i estetisk fulländning. Det är
fortfarande den grund all följande skriftutveckling i Europa vilar på, även
de bokstäver som analogt eller digitalt utnyttjas idag. Skrift i böcker har
existerat sedan tidig medeltid men var länge extremt exklusiva. De var ofta
utförda med stor uppfinningsrikedom och hantverksskicklighet. Påfallande
ofta utvecklade skrivarna sina bokstavsformer spontant för att passa tidernas
praktiska och/eller andliga verklighet 8 . För gemene man existerade många
alternativa och enklare sätt att kommunicera. I folkens vardag användes
länge exempelvis ristade runor och symboler (t.ex. bomärken), på håll ända
in i 1800-talet!
Sedan renässansen och boktryckarkonstens intåg under renässansen ökade
möjligheterna och kunskaperna att kommunicera med skrift explosionsartat.
När bok- och skriftframställningen kunde utföras maskinellt och fler
människor samtidigt lärde sig skriva försvann många av de professionella
skrivarnas uppgifter. Men expertis i handskrift överlevde i vissa nischer.
Detta är viktigt för det sätt som användandet av skrift kom att utvecklas. Nu
fanns i både utformandet av typsnitt för tryck av böcker och den praktik
som professionella skrivare verkade i en strävan att nå teknisk och estetisk
perfektion och senare ordning genom standardisering.
I den privata sfären ansågs det ännu i mitten av 1900-talet viktigt för medborgare
i samhället att kunna skriva väl. I skolundervisningen eftersträvades
även där estetisk perfektion framför lek- och uttrycksfullhet. De godkända
handstilar elever skulle lära sig var sirliga och svårlärda (eftersom de byggde
på koppargravörers verk).
Europas Arts- and craftsrörelse var i slutet av 1800-talet en konstnärlig
6

eaktion mot industrialismen. I denna anda lyftes klassiska hantverk som
handskrift och manuella tryckmetoder fram. Äldre, ofta medeltida bokstavsvarianter
nyanvändes. I början av 1900-talet var rörelsen stark och
inflytelserik men rörelsen var i grunden konservativ och misslyckades med att
utvecklas och knyta an till nyare tiders erfarenheter, behov och önskemål. 9
Teoretisk ram
För mig och mitt projekt framstår romantikens kritik av modernismen
som en intressant motpol till dagens arv efter 1900-talets modernism. Det
är ett användbart perspektiv i ett projekt om handens uttryck att välja en
ståndpunkt som värnar om detta.
I sin tankeväckande bok ”The Craftsman” beskriver Richard Sennett
denna kritik genom dess störste förkämpe, den engelske författaren John
Ruskin. 10 I dennes syn på Hantverket finns idéer om att släppa kraven på
kontroll och exakthet, dygder i industrialismens 1800-tal. Tappad kontroll
ger nämligen formgivaren (eller hantverkaren) chans till nya upptäckter 11 .
Ruskins program handlade om att återknyta färdigheter och kunskaper till
folks vardag – han hyllade det som kallades ”rough-hewn beauty”, dvs. den
oslätade skönheten (min tolkning) 12 . I detta motstånd mot teknisk expertis
och standardisering fanns ett också kritik av den som hade strävan efter
teknisk perfektion som karriärväg – virtuosen. Virtuositet leder till distans
mellan expert och amatör, och till envägskommunikation med experten i
centrum.
Recept mot detta skulle vara att på olika sätt skapa transparens, att skingra
mystiken i färdigheter och göra dem möjliga för alla att förstå 13 .
Detta kan göras genom:
1. Tillgänglighet(minska glappet mellan expert och amatör)
2. Variation(tillåta och uppmuntra avvikelser, problematisera
standardisering)
3. Imperfektion (acceptera och utnyttja misstag)
4. Personligt avtryck (visa människan bakom kommunikationen)
5. Form efter princip(uttrycket följer på kontexten och behovet)
6. ”Kunskap i frihet” (fri hållning gentemot traditionell kunskap och
tradition)
7. Mystik i vardagen (utrymme för sofistikation och/eller expressivitet)
Jag använde dessa punkter i mitt eget arbete som ett slags manifest.
7

Socio-kulturella förutsättningar
SÖ-stilen kallades den handskriftsreform som utarbetades och implementerades
i svenska skolor under 70-talet och tidigt 80-tal. Den gick ut på att
standardisera undervisningen i handskrift eftersom det tidigare funnits
många system, en ofta förvirrande situation när elever flyttade. Målet var att
alla elever skulle utveckla ”en lättläst och någorlunda snabb handstil” 14 . Syftet
var att alla medborgare skulle ha en gemensam grund i sin handskrift, i sitt
visuella språk. Reformen ”imploderade” senare, kanske för att stödet från
skolorna var bristfälligt. Idén att lära alla barn skriva väl för hand har senare
ifrågasatts och debatterats i Sverige, speciellt under 90-talet när IT-satsningar
tycktes vara framtiden 15 . Ingen gemensam skrivundervisning finns idag för
skolväsendet, det är upp till varje skola att bestämma hur den skall bedrivas.
Men nya försök har gjorts på olika håll för att skapa mer pedagogiska och
moderna sätt att lära barn skriva. Dessutom finns en ”Nordisk Idégrupp för
handskrift”, som verkar för att stärka ämnet. 16
Det är väldigt olika hur folk idag uppfattar handskrift, ibland som användbart
i vardagen, ofta som vackert, eller charmigt men mest ålderdomligt. Klart
är att eventuell användning mesta dels sker på det informella planet eller på
en enklare offentlig nivå. Typiskt är gatumeddelanden från affärsrörelser,
dekoration, brevskrivning, graffiti, och textning för enkla meddelanden
och anteckningar i folks vardag. Även vissa av dessa domäner hotas idag av
rationalisering – butiksskyltning anpassas mer och mer för att kunna göras
digitalt. Brev och anteckningar skrivs ofta med digitala verktyg och medier
(t.ex. med e-post eller genom mobiltelefoni).
Designhögskolors utveckling belyser ”expertkulturens” förhållande till
handskriftsanvändning. Många traditionella kunskaper inom grafisk formgivning
och kommunikation, såsom utbildning i handskrift och analoga
tryckmetoder existerade (om än marginellt) på många håll ända fram till
millennieskiftet, men har nu slutligen ersatts av digitala motsvarigheter i takt
med kraven på den ”moderna skolan”. På dessa skolors grafiska designavdelningar
har trycktyper och modern reproduktion varit norm för arbetet
8

med grafisk formgivning sedan mitten av 1900-talet. Detta både för nytta
och för experiment.
Handskrift betraktas mest som kuriosa, i bästa fall liknas det vid nyttan av
kroki (som användbar övning för uppfattning om proportioner) eller som
källa för inspiration 17 .
Handskrivandets förutsättningar
Jag utgick i detta arbete först och främst ifrån att bokstävers form och funktion
beror på det sammanhang de skall användas till. Handskrift är till sin
natur ett ”direkt” medium där anpassningen efter förutsättningarna kan vara
omedelbara. Det är upp till skrivaren och sammanhanget att avgöra hur
noggrann, tydlig eller personlig utförandet skall vara. Skrivaren och skriften
beror på varandra. Förståelsen av kontexten är därför central.
Jag uppfattar tre sorters behov (utifrån skrifthistorien): snabbskrivna och
flödande kursiva stilar (använt för räkenskaper, brev och anteckningar),
balanserade och noggranna (för boktext och titelskrift på exempelvis monument),
samt ornamenterade och komplexa bokstavsformer (för rubriker
i böcker och andra extraordinära sammanhang). 18
Grunden för utformandet av ett tydligt nytt system behöver ta hänsyn
till dessa relationer.
Praktiska förutsättningar
En viktig aspekt är mina egna kunskaper i ämnet handskrift. Som student
med inriktning mot grafisk design på en designhögskola och redan intresserad
av kalligrafi är min nivå klart inom den roll jag kallar ”expertens”.
Många av de tekniker jag kan utföra skulle en ”amatör” kämpa hårt med.
Utmaningen ligger i att söka se bortom denna roll. Om jag vill söka skapa
transparenta vägar för att använda och utveckla handskrift, så kan jag se till
att jag inte försvårar förståelsen mellan amatör och expert. Det handlar om
valet av material, verktyg, tekniker och metoder. Jag kan exempelvis undvika
att basera arbetet på mer avancerade (och ofta traditionella) tekniker för att
utveckla bokstavsformer.
Ett exempel är hanteringen av seriffer, klackar på bokstäver. Dessa skänker
kontrast och tydlighet men är ofta svåra att göra rätt (här får experten ett
tydligt övertag). Vill man ge bokstäverna seriffer i denna kontext bör de
kunna skapas enkelt och lättförståeligt.

Många skrivdon som används för avancerad handskrift, t.ex. ”bredpennor”
är också svåra för amatören att utnyttja eller införskaffa. Uttryckssätten kan
då i möjligaste mån baseras på sådana jag uppfattar som relativt lätta att
utnyttja eller införskaffa.
Estetiska förutsättningar
Vad kan vara ett kontemporärt uttrycks i handskrift? Det kan byggas på
förhållningssättet till transparens (uttryckt i ovan nämnda stycket ”teoretisk
ram”) men bör i denna strävan också ta hänsyn till folks förhållande till
samtiden och relationer till varandra.
En ny förbindelse mellan expert och amatör har jag observerat i den
samtida levande handskriften. I Göteborgs utemiljöer finns många exempel
på hur handskrift av nöd eller lust applicerats legalt på skyltar eller illegalt
på väggar som ”klotter”. Jag har också funnit intressanta uttryck i kontakten
med mitt äldsta barns första träning i handskrift. 19 Det som kännetecknade
dessa uttryck var framför allt amatörens spontanitet och livfullhet. Denna
livfullhet skedde ofta på bekostnad av den exakthet, balans och struktur som
man finner i professionella kalligrafiska verk (det som kallas ”skönskrift”).
Där ligger fokuset på skickligheten i det tekniska utförandet. I denna strävan
upplever jag ofta att spontaniteten och livfullheten går förlorad 20 . En strävan
blir då att hitta sätt för att kunna förena eller utnyttja dessa motpoler.
I handskriftslitteraturen presenteras (oftast kronologiskt) de historiskt
autentiska stilarna uppställda schematiskt. Detta påminner mycket om de
alfabet som idag finns renderade digitalt som typsnitt. Det är ovanligt att
blanda element från olika stilar, och många av dem är ”stämplade” och laddade
med kulturella associationer (Exempelvis är den gotiska stilen kopplad
till medeltid och nazismen som använde stilen flitigt). Många klassiska stilar
har fortfarande förtjänster, men de är samtidigt laddade med en kontext
som gör dem svåra att använda direkt i vår tids vardag utan att undvika
dessa laddningar. 21 Jag uppfattar därför ett behov av att kunna ”se klart” på
de individuella bokstäverna. En väg är att kunna lyfta ut bokstäver ur sina
ursprungliga sammanhang (sina alfabet). 22
Det finns också skäl att söka efter nya och friare metoder för att använda
bokstäverna än jag upplevt i expertlitteraturen . I skissprocessen upptäckte jag
möjligheten att skapa ett föränderligt men ett ”plastiskt” system . Ett system
skulle kunna byggas på en serie enkla regler som alla var valfria. Det borde
kunna göra det lättare att utnyttja handskrivandet förutsättningar än om jag
utnyttjade ”låsta system” såsom ”färdiga alfabet” eller ”typsnitt”, som helst
låter sig konstrueras och poleras till fulländning (och renderas digitalt) för
att användas på ett ”förutstakat” vis. 23
Dessa synsätt skulle kunna uppmuntra spontanitet, variation och livfullhet
10

men samtidigt behålla struktur och nödvändig balans.
Tekniska förutsättningar
I detta projekt skedde en formgivningsprocess som i sina grundförutsättningar
var oberoende av fysiska rum. Den förväntades resultera i lösningar som
var baserade på både praktiska erfarenheter och teoretisk reflektion 24 .
Handskrift kan i realiteten utföras av vem som helst var som helst. Det
fanns dock en poäng i att begränsa perspektivet till uttryck genom verktyg,
material och ytor i vardagliga miljöer. Subjektivt sett innebar detta (för
mig) hemmet och HDK:s olika utrymmen. I projektet skrevs och testades
handskrift i huvudsak inomhus. Att utföra tester ute i det verkliga livsrummet
var önskvärt men löstes genom fotomontage, eftersom ett autentiskt
utförande hade krävt mycket extra tid med sökande efter praktiska lösningar
som inte hade varit helt relevanta för detta projekt(material, metoder). Det
skulle också ha blivit en fråga om legalt och eller illegalt utfört textande,
med all den kontext och problematik om ”klotter” som också är ett annat
ämne än mitt.
11

Problemets formulering
1. Hur kan en kontinuitet av handskriftens praktik tolkad utifrån
begreppet ”kulturell hållbarhet” motiveras?
2. Hur skulle en sådan kontinuitet konkret kunna gestaltas och fungera?
Problemets förutsättningar
De viktiga teoretiska kraven i projektet uppfattar jag som 25 :
1. Kunskaps- och materialmässig tillgänglighet
2. Acceptans av imperfektion och variation
3. Hylla ett personligt avtryck framför traditionella måttstockar
4. Utföra Form efter behov
5. Ge utrymme åt sofistikation i vardagen
Projektet är specificerat som personligt och utforskande. Jag har därför
valt att inte basera mitt arbete på ex. fältstudier av den faktiska praktiken
i användandet av handskrift. Jag har heller inte involverat professionella
kalligrafer.
Projektets syfte och mål
Målsättningen med projektet är att undersöka hur formgivaren genom samverkan
mellan teoretisk reflektion och praktiska erfarenheter kan skapa
förutsättningar(metoder) för användning och gestaltning av bokstavsformer
präglade av medvetenhet om ”kulturell hållbarhet”. Detta mål innebär också
att söka konkret visa hur formgivaren genom att skapa ett nytt koncept kan
påverka hur bokstäver skrivs och utformas.
Syftet med projektet är att bidra till ökad förståelse för skriftens möjligheter
att vara ett värdefullt komplement för samtida kommunikation. Genom att
föreslå nya möjliga metoder och inspirera till förnyelse i ämnet kan länkarna
mellan ”experten” och ”amatören” förhoppningsvis stärkas.
12

Jag har skapat ett nytt (immateriellt) grundkoncept för att skapa och använda
bokstavsformer som skrivaren vill ”göra till sina”. Jag presenterar också tre
stilar för handskrift som är utformade efter konceptets principer 26 .
Som komplement till dessa planscher finns en serie bilder med exempel
på utförda appliceringar 27 .
Samtliga delar presenteras sammanställda på A3 planscher (för enkel digital
utskrift).
Estetiken i utförandet baseras på användningen av rena men tydligt handskrivna
linjer, inte med kontrastrik bredpenna och helt konsekvent utförd
stil som i klassiska stilprover – detta för större transparens (förståelse av
uppbyggnad, och öppenhet för olika utföranden).
Konceptet Fenix
Grundkonceptet kallas Fenix, efter den metod av dekonstruktion det är
utvecklat från 28 . Det bygger på ett antal enkla och frivilliga regler som ändrar
sättet att skriva och utforma bokstäver från hur det går till i normala fall 29 .
Dessa ändringar speglar funktionella behov som jag uppfattar är viktiga om
handskrift skall vara en tillgänglig och levande praktik.
Systemet baseras på regler kopplade till de punkter jag ansett vara viktigast
för att ta hänsyn till ”kulturell hållbarhet” 30 .
Presenterade funktioner är:
1. Plastiskt förhållande till text/bokstäver. Här visas sätt att spontant förändra
dessa i höjd, bredd och detaljnivå.
2. Möjligheter att bygga och använda många varianter av varje bokstavs
form (t.ex. detaljer) i en text, men ändå behålla det gemensamma i textens
utseende.
3. Inte skilja på ”stora” och ”små” bokstäver (kapitäler och minuskler) men
ge varje bokstav möjlighet att vara bådadera genom att variera storlek (och
andra parametrar).
4. Grundskelett av bokstäver som presenterade i ett ”naket” utförande lämnar
öppenhet för brukaren att applicera dem med egna val av verktyg och
metoder.
5. Illustrerade sätt att använda grundformer för att skapa bokstäver efter egna
behov ,fria från krav på kontext och konsekvens.
6. Inga bestämda mått på ”fulländning” av skriftens kvalitet, bara personliga
önskemål är måttstock på detta.
13

3 förslag på stilar
Utifrån detta grundsystem har jag utvecklat 3 egna stilvarianter som tillsammans
söker täcka de flesta behoven av användning. I motsats till många
historiska stilar kan alla dessa tre varianter användas tillsammans eller enskilt
i olika sammanhang. 31
Rotfenix är avskalad och luftig . Det är avsett som symmetrisk, rund grundstil.
Flygfenix är som namnet en snabb och flödande kursiv skriftvariant med
lutande, oval form
Bokfenix är en tät och kantig textstil. Formen är rektangulär och lätt att ge
seriffer eller ornament .
Den skrivrytm som är naturlig för dessa stilar avspeglas i det antal streck
som är önskvärt för att skriva bokstäverna. Den kursiva stilen skrivs (med
fördel) med 1 streck (i ett svep), textstilen med 2 streck/svep medan den
komplexare titelskriften är skapad för att både kunna skrivas med 3 eller
fler streck, eller att ritas/konstrueras.
RESULTATET I ETT STÖRRE SAMMANHANG
Nytta och konsekvens av resultatet
En förtjänst med mitt arbete ligger i målsättningen att försöka bryta ny mark
genom att BÅDE blicka tillbaks på skrifthistorien och att våga bryta med
den. Jag uppfattar att det är svårt att ta plats i en så lång tradition, men att
det är nödvändigt för att ämnet i sig skall ha relevans för mig i samtiden. I
denna utmaning har jag sökt använda praktiska designmetoder jag tillägnat
mig på HDK. 32
Dekonstruktion av alfabet var en sådan metod. Jag upptäckte det mitt i
skissprocessen, och den visade sig vara en väldigt kreativ möjlighet att tränga
in i och lära sig bokstävernas egenskaper på ett djupare plan. Jag kunde ta
kontroll över handskriften genom att välja mina egna bokstäver och göra
alfabetet ”till mitt”.
14

I de tester jag själv utfört har stilarna jag skapat visat sig fungera och
dessutom förändrat mina egna personliga skrivstilar radikalt. De fungerar
för sina arbetsområden väl, och lever nästintill sitt eget liv. I min praktik,
som skrivande människa, stärker de mina möjligheter att uttrycka mig på
”ett levande vis”. Fortsatt utveckling av bokstavsformerna är fortfarande
önskvärt och möjligt, men inte direkt nödvändig.
Konceptet gör det enklare att konkret och intuitivt arbeta fritt med principerna
och funktionerna bakom bokstäver, skrift och deras uppbyggnad.
Denna kunskap kan ge ökad kunskap och inspiration. Eftersom stilarna följer
Fenix-konceptets ”grundfilosofi” är det tänkt att graden av exakthet, tydlighet
och personligt anslag beror på brukarens sinnelag och färdighetsnivå. De
grundegenskaper stilarna försetts med gör dem olika ”lämpade” för olika
ändamål. Men en viktig möjlighet är att kunna ”kasta om” de parametrar
man bestämt för sitt skrivsystem, med nya uttryck som följd. Om en formell
skriftstil är vanligast för att texta på vägg med bred pensel, vad händer då om
man istället använder en flödande kursiv med smala pennors linjer? I och
med de relativa kriterierna för kvalitet som konceptet uttrycker kan det leda
till erfarenheter där ”experten” kan hitta värdefulla kopplingar till amatörers
uttryckssätt, och på det sättet bygga broar mellan dem.
Om möjlig fortsatt utveckling
Det skulle vara önskvärt att i publikationsform sammanställa de givna resultaten
av mitt projekt eller samla in dokumentation av den respons som
mitt arbete skulle kunna få under den kommande examensutställningen
(på Rhösska museet).
En utveckling av nya bokstäver och alfabet utifrån Fenix-systemet väntar
på att genomföras, Tänkbara möjligheter är att hitta undergrupper av stilar
för olika användningsområden, liksom fortsatt utveckling av formerna i sig.
Nya grundalfabet skulle kunna ge upphov till helt andra stilarter. Och helt
andra regler för den underliggande strukturen skulle kunna ges.
Ett mer forskningsbaserat projekt kan handla om att föra arbetet från
min privata vardagsmiljö till en yttre offentlig sådan. Då skulle jag med
olika medel kunna verifiera betydelsen av handskriven kommunikation i
samhällets vardag. Det kunde handla om att genomföra enkäter, intervjuer,
konfrontationer eller installationer. Detta skulle behöva kopplas till undersökningar
av folks upplevelser och attityder, och skulle förmodligen bäst ske
som tvärvetenskapliga experiment, kanske med sociologisk udd. Utifrån ett
sådant resultat skulle jag då kunna gå vidare till att söka utveckla metoder
och stilar för vardagsbruk. 33 En annan forskningsmöjlighet är att se hur mina
metoder skulle kunna appliceras av olika samhällsgrupper. Vad händer när
man ger dessa grupper nya metoder för kommunikation? Vad skulle exem-
15

pelvis invandrare med utomeuropeisk bakgrund basera ett dekonstruerat
alfabet på? Vad skulle vara relevant för dem i formgivningen?
Jag ser framför mig många intressanta möjligheter att fördjupa samarbeten
med olika människor och samhällsgrupper, och jag tror att vinsten för dem
skulle vara ökad självkänsla och stärkande av identitet och medborgaranda.
Detta skulle vara helt i linje med principerna för ”kulturell hållbarhet”.
REFLEKTION ÖVER PROCESSEN
Den egna processens förutsättningar
Valet av litteratur till projektet har fokuserats på det som varit kreativt
gångbart och orienterande, inte för att skaffa en heltäckande bild. Inför
de praktiska övningarna jag startade mitt projekt med lånade jag ur olika
kalligrafiska böcker, där ”The Calligraphy Sourcebook” av Miriam Stribley
visade sig fruktbarast, i det att den presenterade många nytolkningar av
historiskt material och gav schematiskt tydliga stilar att pröva. Samtidigt
borde Kerstin Anckers “Från A till Ö…” nämnas, eftersom det är den kanske
mest lättillgängliga handboken i ämnet på svenska(jag lärde mig alla grunder
i avancerad skrift från den boken). För en djupare förståelse av handskriftens
historiska betydelser, men från ett rent formgivarperspektiv, använde jag
Nicolete Grays ”Lettering as drawing”, där handskrivandets principer och
möjligheter framställs i väldig tydlighet. Slutligen skapade jag förståelse för
hantverkarens och handarbetets praktik genom Richard Sennetts tankeväckande
och splitternya bok ”The Craftsman”. Utmaningen låg i det sätt
kunskaperna från dem användes. Handskrift är på många sätt en verksamhet
liknande hantverkarens. Precis som i dennes praktik tänkte jag mig att
utvecklingen måste vara en dialog mellan teoretiskt resonemang (kring
kvalitativa och fruktbara metoder och former) och praktiska övningar och
”workshops” i det aktuella ämnet. Detta innebär en metod för formgivning
som ständigt pågående självreflektion och ständig aktivitet. Spår skulle följa
på varandra, så länge de ledde vidare. Jag kom att använda bara de element
som i varje givet ögonblick ledde framåt mot en tänkt målsättning. Detta
upplevde jag som ett test av självtillit.
För att förenkla och ordna dessa självreflekterande processer använde jag
mig av både skissbok och loggbok. Betydelsen av dessa är svår att överskatta.
Kanske är det närvaron av alla digitala verktyg som fått mig att verkligen
uppskatta den spontana enkelheten och nyttan med dess analoga förebilder.
Dessa anteckningar kom att bli litterära källor i sig, eftersom jag snart refererade
till dem istället för den ursprungliga litteraturen.
16

Formgivningsfasen – utvecklingen av bokstavsformerna
Grund för min utformning av bokstäver, från de alfabet jag intresserade mig
för (och övade på) i början av projektet till de slutliga Fenix-varianterna,
var den praktiska situationen. Detta innebar handens och pennans rörelse
i skrivaktiviteten. Det finns många sätt att närma sig den akten, men jag
fann det mest naturligt att utgå från en enkel vardagssituation där vanliga
material och verktyg användes. Den vardagssituationen innebar för mig
kommunikation med relativt enkel text skriven med smalspetsad penna på
normaltjockt papper, på ett plant underlag. Som när man skriver anteckningar
i en skrivbok.
I all form av hantverk tycks rytm vara en nödvändig stabiliserande faktor
, ett stadium av inlärd repetition som inte uppfattas av utövaren medvetet
utan intuitivt 34 . I skrivandet använder jag sällan stilar som inte är invanda,
trots att jag har tillgång till dem. Det krävs nämligen en praktisk fas av övning
och tolkning av en bokstavsstil för att kunna ”använda” den. Att dessutom
bemästra stilen tar givetvis betydligt längre! Men även för amatören med
sin relativt begränsade repertoar av stilar skulle jag tro att handtextandets
komplexitet och estetiska eller kommunikativa kvaliteter tydligt kan varieras
efter syfte. Och denna variation kan göras eftersom det handskrivna är ett
så konkret medium. De flesta lär sig åtminstone en stil i skolan, som de
använder i vardagen, förmodligen anstränger de sig lite extra när de skall
använda den till festligare tillfällen.
Medvetenhet om rytmens betydelse för inlärningen av skrift borde också
kunna göra skillnad i utformandet av nya bokstavstyper. Läsbarhet behöver
kanske inte omedelbart vara i fokus. Det är lika viktigt att en stil har andra
funktionella eller estetiska egenskaper. Genom att våga släppa på krav som
läsbarhet kan jag hoppas upptäcka nya, dolda lösningar 35 . Men precis som
detta ”lössläppta utforskande” kan vara fruktbart för en formgivare (eller
amatör) skulle den motsatta vägen kunna vara det. Att t.ex. systematisera
och standardisera mitt ibland rätt vildvuxna skissmaterial var näst intill ett
krav för att kunna förstå hur det bäst kunde fokuseras 36 . Och vill jag vidare
utveckla de stilvarianter som blev resultatet av mitt projekt skulle jag kunna
fokusera på just anpassning för läsbarhet.
Om man ser på utvecklingen av Fenix-stilarna grundades den på en praktisk
tillämpning av dessa erfarenheter. Jag intresserade mig för historiska
stilar som jag tolkade som speciellt nära erfarenheten av handens rörelser.
Dessa kunde skrivas på ett sätt som jag tolkade som modernt, utan alltför
dekorativa och tidstypiskt laddade drag, och med en direkthet i sin konstruktion.
Helst skulle de kunna skrivas med bara ett fåtal handrörelser och
streck. De mest intressanta stilarna inkluderade geometriskt breda och fylliga
bokstavstyper som antik romersk kvadrata, senromerska uncialer, spansk
renässansgotik (rotunda), och den franska senmedeltida bastarda.
17

Tidigt i övningar med dessa alfabet märkte jag att de alla hade sina problem.
Givetvis existerar de i ett otal varianter omtolkade i olika kalligrafiska
handböcker. Men när jag kritiskt prövade dem fick jag ofta direkta idéer
om hur de skulle kunna ändras. Men en fråga som då uppstår är hur långt
man kan eller får ändra ett etablerat historiskt alfabet utan problem? Är det
fortfarande en variant eller en helt ny stil? Och hur bedöma kvaliteten i det
nya utförandet? Ja, vill man fokusera på ett kvalitativt utförande av en stil
ser jag det som svårt att söka förändring i dem, snarare kanske ”uppfriskande
nytolkningar”. Men om man verkligen vill utveckla stilar mot något fristående
är det kanske enklare att utgå från nuet och ambitionen att skapa ”ohistoriska
stilar”. Man kan fortfarande låna influenser från de äldre men slipper då ta
hänsyn till hur väl man återskapar dem.
I mitt arbete ekar de tre Fenix-stilarna av vissa historiska stilars estetik och
funktion. Rotfenix påminner med sin enkelt runda och öppna form om de
antika kapitälerna och senromerska uncialerna, Flygfenix bär i sin angulära
och snabba rytm spår av renässansskrift som bastarda och cancellaresca, den
tätskrivna Bokfenix tycks besläktad med seriff-stödd bokskrift som tidigmedeltida
antikva (karolingisk minuskel), medeltida gotisk textura och till
viss mån 1800-talets jugendformgivning. Dessa associationer beror givetvis
på att min process innefattade dessa stilar från början. Jag märkte att det var
klokt att inte helt ta avstånd från historien, att respektera dess former som
kloka val jag kan referera och inspireras från. 37
I samtliga av mina egna stilar har bokstävernas uppbyggnad i antal nödvändiga
streck, och därmed skrivrytmens hastighet vid utförandet, bestämts
av medvetna val 38 . Dessa val har givetvis skrivare tidigare än mig haft att
förhålla sig till, om än kanske inte med samma intentioner.
Enligt Sennett är hantverkare sällan dogmatiska i sin praktik, då de vet
att den består av en ständig dialog mellan repetition (med intuitivt arbete)
och ständig självrannsakan (med erfarenhetsgrundat kritiskt tänkande) 39 .
Jag tycker att det finns fog för att se de antika och medeltida professionella
skrivarna som en sorts hantverkare. Helt klart besatt de färdigheter som
kanske aldrig kan uppnås idag. Även för dem borde långsam men ständig
anpassning och utveckling av metoder ha varit naturlig, om än inte alltid
medveten. 40 Med dagens designperspektiv har jag dock den möjligheten att
medvetet se, reflektera och överväga sådan utveckling.
En intressant anekdot: I en fas av mitt skissarbete mötte jag en kinesisk utbytesstudentstudent.
Denne fick se varianter av Bokfenix och associerade
omedelbart tecknen till tibetansk skrift! Jag ser detta som ett bra tecken på att
jag hittat vissa möjligheter att tränga ut ur den kulturella kontext som min
praktik präglas av.
18

Förädling
Skillnaderna mellan behoven av struktur och behoven av frihet i utformningen,
(eller mellan ”glad men imperfekt amatör” och tekniskt skicklig
”professionell skrivare”) kan i bästa fall leda till nya och fruktbara möten.
Ambitionen är som i forna tiders skriftutveckling en förädling av bokstäver
men vad denna förädling består av beror på olika mål. Är vi intresserade av
det eleganta, vackra eller bara det annorlunda? Skrift är en sorts ”Kulturbärare”
som kan ”laddas” av tradition, religion och historia. 41 Ett intressant
modernt exempel kan hämtas från Mexico där gotisk skrift (blackletter) länge
har använts i syftet att skapa en förhöjd känsla, en mystik i vardagen. Den
används i väldigt olika sammanhang och utförs ofta ”hellre-än-bra”, men
bokstäverna förmedlar ändå samma budskap. Även i det imperfekt utformade
budskapet finns en intention av sofistikation. På liknande sätt utfördes i
äldre tider skrift som ett uttryck för speciella ändamål, som titelsidorna i den
berömda Book of Kells som är näst intill oläsbara men förmedlar ett starkt
uttryck och fyller sin funktion i sammanhanget 42 .
Sätten att relatera till detta utifrån en svensk vardagssituation behöver
inte vara direkta. Det kan vara att man försöker hitta nya värderingar att
utgå ifrån. En sådan åsikt och önskan jag förfäktat i projektets gång, är tron
på att en praktik som handskrift borde vara tillåtande och inte ”mästrande”.
Förmedlingen av färdigheter i ämnet borde alltid ske på ett positivt, icke
tvingande sätt. Ingen expert borde kritisera individens val av uttryck så länge
den främjar kommunikation eller kreativitet. Den typ av skrift jag anser
modern och relevant borde sträva efter ett intuitivt behov av kommunikation
i vardagen, inte ett effektsökeri eller ”revirpink” som inom viss graffiti. Det
koncept och de exempel på stilar som jag presenterar är tänkta att främja
denna föresats. De bygger på de erfarenheter jag själv haft i projektet, och
tyvärr kan projektet brista i utvärderingen av hur ett sådant främjande skulle
kunna gå till konkret. Men undersökningar av det spåret och hur andra
(skrivande) människor kan använda och hanterar detta material, ja det är
en av de saker som återstår att upptäcka.
1. se Thorpe. Anne,”Design för hållbar utveckling” sid. 143-146
2. för kritik av CAD, se Sennett. Richard ” the Craftsman” sid. 39-52
3. se Thorpe sid 164-166
4. för att definiera dessa roller: Experten är den professionella eller skolade kommunikatören,
amatören inte nödvändigtvis mindre kunnig men oskolad eller oetablerad i ämnet.
5. se Thorpe sid 164-166
6. se Sennett, sid. 39-52
19

7. se Gray. Nicolete,”Lettering as drawing”
8. se Bilaga A
9. exempelvis en dialog med 1900-talets Modernistiska rörelse, se Gray sid 1-4
10. för referens till Ruskins idéer; se Sennett sid 108-115
11. om ”tvetydighetens betydelse”, se Sennett sid 113
12. se Sennett sid 109
13. inom hantverk istället ständig dialog, se Sennett , sid 115-118
14. Skolöverstyrelsen (SÖ) definierar detta som ”den personliga varianten av skrivstil-textning”
i motsats till de stilar elever fick börja med att lära sig, och som var direkt tagna ur förlagor;
se sid 4 ur Skolöverstyrelsen,”Handskrivning”
15. se utskrift av inlägg Varför lära sig skriva för hand när det finns datorer? i Bilaga G
16. se Barchowsky report, Bilaga G
17. jag refererar här till egna iakktagelser.för liknande från det sena 1900-talet - se Gray;sid
3 och 123-124
18. se Gray
19. Amalia, 5år, se Bilaga B för graffiti och Amalias alster
20. för exempel på utdrag från instrumentell litteratur i handskrift, se Bilaga C
21. för exempel på modern lösning av detta, se Paoli. Cristina,”Mexican Blackletter”
22. för en utförligare redogörelse av denna process; se Bilaga D
23. för skisser, se Bilaga D
24. se bilaga C
25. för grundidéerna till detta: se teoretiska ramen sid 7
26. Se Bilaga E
27. Se Bilaga F
28. se Bilaga D och som syftar på den mytiska fågel som brinner upp men sedan återuppstår
ur askan.
29. se bilaga B eller Skolöverstyrelsen sid. 18
30. se Mål och sysselsättning
31. för skisser; se Bilaga E
32. för redogörelse av processen; se Bilaga D
33. se ”Mexican Blackletter” av Christina Paoli för exempel på användning, eller bilder från
Bilaga B
34. se Sennett sid 171-184
35. se Sennett sid 194-213 om intuitiv utveckling
36. se Bilaga D
37. för jämförelser; se Bilaga D och E
38. se Bilaga D
39. För exempel på hur hantverkarens rutin kan stärka formgivning; se Sennett sid 261-263
(om kreativ besatthet)
40. Se Gray sid 96-97
41. se Paoli sid 5 och framåt
42. se Gray sid161
20

Litteratur
Sennett. Richard, 2008” the Craftsman” London, Penguin Books Ltd
Gray. Nicolete, 1982 ”Lettering as drawing” NY, Taplinger (urspr. 1971,Oxford
Univ.Press)
Paoli. Cristina, 2006 ”Mexican Blackletter” NY, Mark Batty Publisher
Anckers. Kerstin, 1998 “Från A till Ö…” Stockholm, Wahlström & Widstrand
Thorpe. Anne, 2008 ”Design för hållbar utveckling” Stockholm, Raster
Cursive Italic News; The Barchowsky Report on Handwriting (urspr.
1985)
Skolöverstyrelsen, 1972 ”Handskrivning” (Ur: Skolöverstyrelsens handledningar)
Stockholm, Liber
Stribley,Miriam. 1989 ”The Calligraphy Sourcebook” London, Macdonald
& Co
Bilaga A: Bakgrund
Bilaga B: Handskrift I nuet
Bilaga C: Redogörelse för processen – dekonstruktionsfasens metod
och kriterier
Bilaga D: Redogörelse för processen - skisser till nya bokstäver:
Bilaga E: Resultaten
Bilaga F: Applikationerna
Bilaga G:Barchowsky report
21

BILAGA A: Bakgrund
3 behov av stilar: kursiv
3 behov av stilar: formell skrift
3 behov av stilar: titelskrift

Hur man lär sig klassisk kalligrafi

BILAGA B: Handskrift I nuet
Spår efter autentisk vardagsstil

Omvärldsresearch från Göteborg: ”hellre än bra” men handskrivet

Omvärldsresearch från Göteborg: ytor

Omvärldsresearch från Göteborg: ”viral” energi

Kreativa bokstäver av Amalia Grip 5år

BILAGA C: Arbetsprocessen
Dekonstruktionsfasens metod och kriterier – systemet föds
Detta utvecklades till en metod i ”bokstavsdekonstruktion”. Jag tog valda
bokstäver (kriterierna för detta urvalet baserades på både subjektiv känsla
och erfarenhet av dem i mina tidiga övningar ur stilhistorien och samlade dem
i en skissbok. Ur detta kunde nu födas ett nytt sammanhang.
Jag kunde nu ”plocka” olika alfabetsvarianter utan att behöva bekymra mig
över bokstävernas tidigare kontext.

Grundskiss på del av systemet Fenix

Skiss på grundbyggstenar till bokstäver

APPENDIX D: Mot nya stilar
Påföljande skisser i stort format

Ett formulär användes för att på ett stukturellt sätt få ordning på skissernas
uttryck.

Jag försökte se till att de olika stilarna inte använde fler streck än nödvändigt
när de skrevs. Olika färg markerade här olika streck i ordningen - blått för det
första etc:

BILAGA E: Resultaten
Konceptet Fenix - blad 1

Konceptet Fenix - blad 2

Fenix - grundbyggstenar till bokstäver

Rotfenix

Flygfenix

Bokfenix

Skrivprov från de tre stilarna:

BILAGA F: Applikationer
Exempel på applikationer av Rotfenix:

Exempel på applikationer av Flygfenix:

Exempel på applikationer av Bokfenix:

Samlade applikationer av Fenix:

BILAGA G: Övrigt
Exempel på ny pedagogik i handskrift