Transformation

UTGÅNGSPUNKTER
Barnet och utemiljön
Utemiljön är en väldigt viktig del av förskoleverksamheten där
barnen spenderar mycket tid. Den ger barnen mycket sensorisk
stimulans genom olika taktila upplevelser av material, lukter, ljud
och en visuell upplevelse av färger, former och en stor möjlighet
till ett fritt rörelsemönster. Utemiljön är också viktig för barns
hälsa och ger dem en möjlighet till social utveckling.
För att kunna skapa en utomhusmiljö för barn krävs en förståelse
för barns sätt ta sig an den fysiska miljön som en form av ”levd
verklighet”. M.Kylin (2004) skriver (ss14)” Barns främsta
utgångspunkt för att lära känna och uppleva fysisk utemiljö
är kroppslig och sinnlig. Kroppens rörelse, aktivitet blir det
främsta redskapet för att förändra och integrera med den fysiska
miljön”. Hon exemplifierar det med utdrag från samtal med barn
där de beskriver olika fysiska miljöer med hur det känns när
man springer över kullen eller gungar. Barnen i hennes rapport
väljer att beskriva fysiska miljöer med vad man kan göra där
för det är genom leken och rörelsen de har lärt känna platsen.
Och sedan knyter M.Kylin samman det med barns uppfattning
om tid ”Genom kroppens rörelse och aktivitet kan barnet börja
få begrepp om tid som egentligen inte kan separeras från rum i
kroppens rörelser”. Det här är något jag känner igen och själv har
erfarenheter av både som barn och från min tid som pedagog inom
förskolan.
I transformationen av Pater Nosterkyrkan till förskola kommer
jag att ta fasta på vikten av en utomhusmiljö som berikar barnens
rörelsevokabulär och ger barnet möjlighet att intreragera och
påverka. Det är den typen av platser som skapar de viktiga sociala
mötet mellan barnen som är en av stöttepelarna inom samtida
pedagogik.
19