Det omedvetnas lavastrÃ¶m

More documents

Recommendations

Info

dre mystiska projekt, exempelvis det torn som han låter bygga i Bollingen. Anledningen till att han vill bygga tornet är att han har ett (det kan tyckas lustigt) behov av att framställa sina innersta tankar och sitt eget vetande i sten. Tornet påbörjas 1922 och avslutas inte helt förrän 1955, strax efter hans hustrus död. Byggandet av tornet känns långt ifrån som en materiell process för Jung. Detta är snarare en del i hans själsliga utveckling. En gång råkar ett stort fyrkantigt stenblock fraktas till bygget. Det är fel form och fel storlek på stenen, det irriterar byggarna men Jung känner på en gång att det här är hans sten. Först vet han inte vad han ska göra med den men han bestämmer sig senare för att gravera in en latinsk vers skriven av alkemisten Arnaldus Villanova (alkemi var, även det, något som intresserade Jung). Han fortsätter sedan att gravera in ytterligare texter på stenen. Det är sådana här små detaljer som får mig att fascineras av Jung. Han har en andlig drivkraft som för honom är så talande, naturlig och självklar. Det som kommer denna väg, denna känsla eller röst, eller hur man nu vill beskriva den, är alltid rätt för honom och går inte att bortse från. Stenblocket skulle självklart finnas där vid hans torn. Och när han förstår vad han ska göra med det är även det en självklarhet. Dessa självklarheter kanske kan vara en vägledning men kan de inte lika gärna bara vara väldigt förbryllande? Varför är det just det eller det som känns rätt? Men för Jung är det ingen idé att tvivla i de här lägena. Han menar att människans uppgift är att bli medveten om det som tränger sig på från det omedvetna. Men han skriver också att ”det finns även skäl att tro att liksom det omedvetna påverkar oss, så återverkar även stegringen av vårt medvetna på det omedvetna.” Med Jungs hyllning till det omedvetna följer även en kritik av förnuftet. Han menar att förnuftet begränsar oss. Förnuftet kräver att vi ska leva inom en viss ram och efter redan bekanta förutsättningar. Men det är omöjligt att känna livets verkliga utsträckning och vi lever idag utöver vårt medvetandes gränser, vårt omedvetna lever med utan att vi vet om det. Jung går så långt i sin kritik av förnuftet att han påstår att ”ju mer det kritiska förnuftet är förhärskande, desto mer fattigt blir livet, men ju mer omedvetet, ju mer myt som vi förmår göra medvetet, desto mer liv integrerar vi. Det överskattade förnuftet har detta gemensamt 8
med den absoluta staten: under dess herravälde utarmas den enskilde.” Hos Jung finns det också en parallell från det medvetna och omedvetna till rum, tid och kausalitet. Jung menar att psyket kan fungera utanför den rumstidsliga kausallagen och därför är våra föreställningar om rum och tid och kausalitet ofullständiga. Kan vårt medvetande verka inom de ramar vi nu har för rum och tid? Eller kräver vårt omedvetna kanske ytterligare en dimension? Jung beskriver det omedvetna som ”spiritus rector”, drivkraften för allt biologiskt och psykiskt skeende. Men det är viktigt att poängtera att det inte är det omedvetna i sig som är det väsentliga, utan det är drivkraften från det omedvetna som hjälper människan i hennes förverkligande, det vill säga att uppnå total medvetenhet. ”Uppnåendet av medvetandet är kultur i ordets vidaste bemärkelse, och självkännedom är därför detta förlopps essens och hjärta.” Lisa Gummesson 9
Page 1 and 2: Det omedvetnas lavaström Carl Gust
Page 3: på matematiken och särskilt algeb

Det omedvetnas lavastrÃ¶m

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?