fulltext - DiVA

More documents

Recommendations

Info

vara en förgrening – eller en utveckling – av Europadomstolens praxis om förfarandemässig kränkning av rätten till liv som redogjorts för i föregående avsnitt. Vad innebär då detta krav och hur långt sträcker sig det? Svaret på denna frågeställning är av flera orsaker komplext. En av orsakerna är att bristen på självständighet sällan varit den enda graverande omständigheten i de polisutredningar som Europadomstolen granskat utifrån artikel 2. 49 Det är därför ofta svårt att utröna om bristande självständighet i förekommande fall ensamt skulle kunna ha utgjort tillräcklig grund för Europadomstolen att fastslå kränkning av rätten till liv. 50 En annan orsak ligger i Europadomstolens roll. Denna roll är att i det enskilda fallet pröva om någon av de rättigheter domstolen är satt att vaka över har kränkts. Däri ligger dess befogenhet och dess legitimitet. 51 Europadomstolens roll är däremot inte att allmänt utvärdera enskilda staters rättsordningar eller ens bedöma hur enskilda stater t ex utformar organisation och rutiner för att hantera ärenden mot polisen. Mänskliga rättigheter, i den form som de tar sig utryck i internationella konventioner som EKMR, IKPR osv, är i regel att betrakta som minimistandarder. 52 49 Se dock Ramsahi v Nederländerna där frågan om självständighet prövades som separat grund. Fallet redogörs för nedan i detta avsnitt. 50 Se exempelvis Khashiyev och Akayeva v. Ryssland §§ 156 - 166 samt Fedorchenko och Lozenko v Ukraina. I båda dessa fall tar domstolen upp ett antal brister i utredningarna, däribland brist på självständighet. Därefter skriver domstolen ungefär ”med beaktande av ovanstående” (”in light of the foregoing”) att utredningen som helhet varit bristfällig och därigenom inneburit en förfarandemässig kränkning av rätten till liv. Jfr även Anguelova v. Bulgarien §§ 144f där Europadomstolen konstaterade brister i en utredning vad gäller kvalitet. Domstolen valde därför att inte gå vidare och pröva huruvida utredningen även hade brustit i självständighet och opartiskhet, vilket hade anförts av sökanden. 51 Se Khashiyev och Akayeva v. Ryssland § 135 (”The Court is sensitive to the subsidiary nature of its role and recognises that it must be cautious in taking on the role of a first instance tribunal of fact, where this is not rendered unavoidable by the circumstances of a particular case”). Se även ovan avsnitt 2.2.1 52 Korff, s 5. 16
Dessa konventioner tar i regel inte sikte på hur dessa minimistandarder uppfylls. 53 Med ovanstående resonemang i beaktande kommer jag i följande avsnitt – med utgångspunkt i ett urval av rättsfall – att redovisa vad kravet på självständighet består i och vilka begränsningar detta krav omgärdas av. 2.2.2.1 Ett allmänt krav på självständighet som ett led i en effektiv utredning I Europadomstolens domskäl i fall rörande ärenden mot polisen som avdömts det senaste decenniet förekommer ofta en allmänt hållen formulering om självständighet som ett naturligt led i en effektiv och adekvat utredning vid dödsfall orsakade av myndighetsingripanden. Detta uttrycks i regel med att det generellt får anses vara en förutsättning för en effektiv utredning att de personer som utför utredningen är självständiga gentemot de personer som är föremål för utredningen eller i övrigt är iblandade. 54 Denna formulering kan anses vara försiktig och innehåller till synes flera reservationer. För det första framstår inte självständigheten som ett mål i sig självt utan som ett medel för en effektiv och adekvat utredning. För det andra kan formuleringar som att det ”generellt får anses” (”it may generally be regarded”) tolkas som att det i själva verket inte handlar om ett krav utan om en signal om vad domstolen anser vara lämpligt. Slutligen är det värt att poängtera att domstolen i detta hänseende väljer att tala om 53 För principen om ”the margin of appreciation” se ovan i avsnitt 2.2. Se även Khashiyev and Akayeva v. Ryssland § 153 (”What form of investigation will achieve those purposes may vary in different cirumstances.”). 54 I regel använder Europadomstolen följande, eller liknande, formulering: ”For an investigation into alleged unlawful killing by State agents to be effective, it may generally be regarded as necessary for the persons responsible for and carrying out the investigation to be independent from those implicated in the events.” Se bl. a McKerr et al v. Förenade Kungariket § 112, Khashiyev and Akayeva v. Ryssland § 154, Scavuzzo- Hager et al v Schweiz § 78. I andra fall har Europadomstolen formulerat kravet mindre försiktigt och i stället skrivet att utredningen ”måste vara” självständig och opartisk, se bl a Makaratzis v Grekland §73 och Leonidis v Grekland § 67. 17
Page 1: Juridiska institutionen Vårtermine
Page 4 and 5: förfarandet då polis misstänks f
Page 6 and 7: Detta gäller naturligt a fortiori
Page 8 and 9: Europakonventionen ska tolkas utifr
Page 10 and 11: 2.2.1 Förfarandemässig kränkning
Page 12 and 13: människors liv och hälsa. Exakt h
Page 14 and 15: al v Förenade kungariket har sedan
Page 18 and 19: personer (de som utreder) som bör
Page 20 and 21: säkerhetsstyrkor (gendarmeri) i sa
Page 22 and 23: att ”se igenom” utredningar som
Page 24 and 25: Personerna i den flyende bilen var
Page 26 and 27: stod de tre polismännen som var hu
Page 28 and 29: myndighet för ärenden mot polisen
Page 30 and 31: vittnesuppgifter mm, utfördes av p
Page 32 and 33: dödsfall vid myndighetsingripanden
Page 34 and 35: Källförteckning Offentligt tryck
Page 36 and 37: Europarådets antitortyrkommitté,
Page 38: Ergi v Turkiet Celniku v Grekland O

fulltext - DiVA

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?