Beslut om licensjakt efter lodjur i VÃ¤sternorrland ... - LÃ¤nsstyrelserna

More documents

Recommendations

Info

Länsstyrelsen Västernorrland Beslut Datum 2012-02-20 Ärendebeteckning 218-1268-2012 8 Tabell 1: Lodjursjakten åren 2002-2011. 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Tilldelning 7 7 2 1 3 0 0 5 8 12 Avskjutning 5 6 1 0 2 0 0 4 8 12 Länsstyrelsen har sedan 2002 haft möjlighet att besluta om skyddsjakt efter skadegörande loindivider. Endast ett fåtal beslut har tagits under perioden. Annan dödlighet Jakten har stor betydelse för dödligheten bland lodjuren i Västernorrland. Illegal jakt på lodjur misstänks förekomma i länet men i och med att det inte finns forskning med sändarmärkta lodjur i länet eller en betydande bevakningsverksamhet så är det okänt hur omfattande den är. Flera lodjur dödas i trafiken varje år och döda lodjur återfinns som oftast är skabbangripna. Skäl Motiv för licensjakt Enligt svensk jaktlagstiftning ska eventuella problem och skador som förorsakas av jaktbart vilt i första hand regleras genom jakt. I propositionen En ny rovdjursförvaltning (prop. 2008/09:210) skriver regeringen att jakt kan hålla rovdjursstammar på en nivå som inte leder till oacceptabla förhållanden mellan människa och rovdjur. En välreglerad jakt kan vara ett sätt att minska rovdjurs påverkan på bytesdjur, att bibehålla deras skygghet för människor, att stärka lokalbefolkningens delaktighet i rovdjursförvaltningen och att öka acceptansen för rovdjur. Juridiska förutsättningar för licensjakt efter lodjur Art- och habitatdirektivet förbjuder avsiktligt dödande av bland annat lodjur. De möjligheter till undantag från förbudet som direktivet medger genomförs med motsvarande bestämmelser i jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905). I 23 c § jaktförordningen regleras förutsättningarna för licensjakt efter stora rovdjur: om det inte finns någon annan lämplig lösning och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde får beslut om jakt meddelas. Jakten måste också vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning och ske selektivt och under strängt kontrollerade former. Bestämmelsen motsvarar Art- och habitatdirektivets artikel 16.1.e. Artikeln stadgar att om det inte finns någon annan lämplig lösning och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde, får beslut om undantag från fredning meddelas. Ytterligare förutsättningar är att undantaget tillåts under strängt kontrollerade förhållanden, selektivt och i begränsad omfattning. Undantaget får enbart röra vissa exemplar av arten i en begränsad mängd, som fastställs av de behöriga nationella myndigheterna. Enligt 23 d § jaktförordningen får Naturvårdsverket besluta om licensjakt efter lodjur. Enligt 24 b § i samma förordning får Naturvårdsverket delegera rätten att besluta om
Länsstyrelsen Västernorrland Beslut Datum 2012-02-20 Ärendebeteckning 218-1268-2012 9 licensjakt efter lodjur till län med reproducerande stam av arten. Om miniminivåer för stammen har fastställts och om stammen är större än miniminivån för både länet och förvaltningsområdet så får delegeringen ske utan att ett högsta antal djur som får fällas anges. Antalet lodjur som får fällas Naturvårdsverket har överlämnat rätten att besluta om skydds- och licensjakt efter lodjur till länsstyrelserna i det Norra rovdjursförvaltningsområdet för perioden 17 februari 2011 till 31 oktober 2013. Naturvårdsverket har betonat i sitt delegeringsbeslut avseende lodjursjakten i norra rovdjursförvaltningsområdet att länen måste ta hänsyn till de nationella målen för lodjursstammen i Sverige och att länsstyrelserna vid varje tillfälle måste bedöma om ett beslut om jakt uppfyller de förutsättningar för skydds- eller licensjakt som anges i 23 a § respektive 23 c § jaktförordningen. Länsstyrelsen beslutar om licensjakt efter 18 lodjur. Tilldelningen höjs således med sex djur jämfört med fjolåret. Utifrån tidigare års jakt efter lodjur och med tanke på lodjursstammens ökning i länet gör länsstyrelsen bedömningen att den totala dödligheten för lodjuren i Västernorrlands län 2012 bör minska stammen. Därmed bör det finnas förutsättningar att lostammen hamnar inom beslutad förvaltningsintervall inom något år. Hundanvändning Under senare år har det utvecklats jaktmetoder där det används ett flertal drivande hundar vid jakt, framför allt på björn men även på lodjur. Användandet av ”koppel” där ett flertal hundar släpps för att på plats ställa eller driva fram djuret skiljer sig starkt från den i Sverige traditionella hundjakten med en eller max två hundar. En jakt med få hundar är att föredra ur ett etiskt perspektiv. Enligt 27 § i jaktlagen ska jakt bedrivas på så sätt att viltet inte utsätts för onödigt lidande. Fångstredskap Naturvårdsverket har inte överlämnat rätten till länsstyrelserna att besluta om licensjakt efter lo med fångstredskap. Länsstyrelsens bedömning Den av länsstyrelsen beslutade licensjakten efter lodjur håller sig inom ramarna för Naturvårdsverkets delegeringsbeslut och följer den regionala förvaltningsplanen för arten. Sammanlagt gör länsstyrelsen bedömningen att förutsättningarna för licensjakt enligt 23 c § jaktförordningen är uppfyllda och att licensjakt efter 18 lodjur i Västernorrlands län inte äventyrar stammens gynnsamma bevarandestatus i landet. Hur man överklagar Detta beslut kan överklagas till Naturvårdsverket, se bilaga 1.
Page 1 and 2: Beslut Datum 2012-02-20 Ärendebete
Page 3 and 4: Länsstyrelsen Västernorrland Besl
Page 7: Länsstyrelsen Västernorrland Besl
Page 19: Länsstyrelsen Västernorrland Besl

Beslut om licensjakt efter lodjur i VÃ¤sternorrland ... - LÃ¤nsstyrelserna

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?