Föreläsning 11

EPR-paradoxen
Einstein, Padolsky & Rosen: (Phys Rev 47 (1935) 770-780)
“One is thus led to conclude that the description of reality as given by a wave function is not complete.”
Deras invändning är att i fall där ett två partiklar (kvantsystem) beskrivs av en gemensam
vågfunktion. Givet tillräcklig tid så att de två partiklarna inte längre kan anses växelverka med
varandra, kan man mäta egenskap hos en av partiklarna t.ex. position. I princip skulle man då kunna
mäta rörelsemängden med hög precision hos den andra partikeln och med hjälp av detta få både
potion och rörelsemängd med hög precision, i strid med Heisenbergs obestämbarhetsprincip.
Kvantmekaniken kräver ”spöklik” växelverkan på långa avstånd så att en mätning av position hos 1:a
partikeln gör att positionen hos partikel 2 blir bestämd men inte dess rörelsemängd.
En möjlighet vore ”gömda” variabler, dvs partiklarna visste sina tillstånd från början men vi fick inte
veta förrän vi mätte på någon av partiklarna.
SH1009, Modern fysik, VT2013, KTH
Schrödingers katt
Köpenhamnstolkningen av kvantmekanik vsäger att alla tillstånd som en vågfunktion
beskriver existerar samtidigt och att inte förrän vi stör systemet (mäter) fås ett av
tillstånden. Man säger att vågfunktionen kollapsar. Schrödinger ville illusterar hur denna
tolkning i ett vardagsfenomen leder till absurditeter.
Schrödinger föreslog ett
tankeexperiment med en katt i
en stängd låda med en anordning
av ett radioaktivt preparat med
låg sönderfallsfrekvens som
fyrar av en anordning som
krossar en flaska med giftgas.
Katten kan vara i två tillstånd,
levande eller död. I den
kvantmekaniska tolkningen är
katten både levande och död
(för oss utanför lådan). Inte
förrän vi öppnar, dvs stör
systemet, är den antingen eller.
Vågfunktionen kollapsar!
(Från Wikipedia: Dhatfield)
SH1009, Modern fysik, VT2013, KTH