Ladda ner här som PDF. - Stockholms Stadsteater

hela denna bilaga är en annons från stockholms stadsteater
hela denna bilaga är en annons från stockholms stadsteater
Rikard wolff:
»Det var en sån knockout – en människa
som sjöng opera som om det gällde livet.«
– Som barn älskade jag veckotidningar.
Jag kunde alla namnen på människorna
som fanns i dem, Zsa Zsa Gabor och allt
vad de hette. Bland dem som vimlade runt
där fanns också Maria Callas, en slags
ex-sångerska som var tillsammans med
skeppsredaren Onassis.
– Sen blev jag djupt chockad när Onassis
i stället gifte sig med Jackie Kennedy. Då
var jag tio. I min ungdom fanns det några
absoluta hjältar och John Kennedy var en
av dem. Och så gifte hans änka sig med
den där... GUBBEN! Det utmanade min
dröm om den rena kärleken. Det var så
förnedrande, en skymf.
– Några år senare när jag hade börjat
söka mina egna vägar – det var i början av
80-talet och jag var runt 20 – fick jag syn
på Callas i en tevesänd konsert.
– Det var en sån knockout – en
människa som sjöng opera som om det
gällde livet. Jag blev otroligt gripen. Där
stod hon i en jättevacker klänning och från
första tonen var hon helt MAGISK, rösten,
gesterna, människan.
– Jag fick tag i en biografi över Callas
några år efter hon hade dött. Jag kände
mig så bekräftad i det här barnet som hon
en gång var. Över hennes kamp för att
bli sedd. En kamp för själva tillblivelsen,
hur hon skapade sin röst, sin kropp. Hon
gjorde sig till en fantastisk kuliss och
under den fanns det så lite. Jag har sett
dokumentära filmklipp när hon på höjden
av sin karriär tågar omkring i sitt hem som
vore det en kuliss det också.
– Och nånting gnagde. Jag tror att idén
om kärleken blev lösningen för henne.
När hon mötte Onassis och drabbades av
passionen tror jag att hon för ett ögonblick
fann ro i något annat än skapandet.
– Hon var en stor konstnär som
älskade sitt skapande. Hon sjöng med
en hänsynslös teknik och hon var en
extraordinär perfektionist.
– Det sägs att hon förlorade sin röst. Det
stämmer inte. Jag tror att hon förlorade
nödvändigheten, avsikten. Sin kompass.
Det var vad passionen gjorde med henne.
Hon satsade allt på ett kort. Och då visste
hon inte längre vad hon skulle göra med
sången.
– Så lämnade Onassis henne och
hon blev sitt skal. Sin kuliss. Galaklädd
fortsatte hon med olika invigningar. Det
blev ett liv utan innehåll.
– Det som är så vackert med Maria
Callas är att man blir så berörd av
hennes kamp. Att man bortom skalet ser
människan som kämpar på liv och död.
rikard
MARIA CALLAS – obesvarat liv
Av Lucas Svensson
Sen kväll i Paris. Åren har gått, rösten är
borta, Onassis har gift sig med Jackie.
En gång var hon en tjock oälskad flicka i
Brooklyn. Det var innan hon skapade sin röst
och sin nya kropp och blev gudinnan Callas.
Vem var det? Och vem är hon nu?
En människa utan röst.
Men med en vacker vit kappa från Biki.
Regi och ljus: Linus Fellbom
Scenografi: Lars Östbergh
Kostym: Camilla Thulin
Mask: Kjerstin Elg
I rollerna: Rikard Wolff, Eva Stenson
Urpremiär 11 december
på Lilla scenen
Rikard Wolff
gestaltade Mrs Constable i pjäsen I Lusthuset
på Unga Klara 1988. Han ser det som en av höjdpunkterna
i sitt teaterliv. Ända sen dess har han
velat gestalta en kvinna på scenen igen.
Maria Callas
var en av de verkligt stora operastjärnorna
under 1900-talet. Ombord på en yacht
förälskade hon sig 1959 i en av världens rikaste
män, den grekiske skeppsredaren Aristoteles
Onassis. Maria Callas dog ensam i sin våning
i Paris endast 53 år gammal. Hennes aska
ströddes i Egeiska havet.
18 19
foto ewa-marie rundquist