Dombok för Bro Härads Lagtima sommarting år 1770

Kyrkoherden erkänner att han på Ämbetes vägnar angivit målet så som han fått berättats
av sina ämbetsbröder, som förrättat gudstjänsten i Ryds kyrka. Tingsrätten lär väl vid
rannsakningen kunna få fram om Erikssons uppkastningar berott på dryckenskap eller hosta
och bröstvärk.
Kyrkoherden kunde inte annat än anse att Erikssons agerande var besynnerligt, då han
kunde instämma en ämbetsman som bara gjorde sin plikt och dessutom begära betalt för sin
möda. Kyrkoherden skulle haft att förebrå sig en oförsvarlig efterlåtenhet om han lämnat detta
opåtalt och flera hade kunnat ta sig sådana friheter att begå förargelse. Kyrkoherden hade
största fog att förbehålla sig öppen talan till reconvention (motklagan) vilket han är sinnad att
fortfara om inte Johan Eriksson tar tillbaka sin obefogade stämning, som han tvivelsutan är
förledd till. I så fall är kyrkoherden beredd att av medlidande förlåta honom. Skulle
kyrkoherdens ämbetsskyldighet anses för något fel, så undandrar sig kyrkoherden att gå i
svaromål tills någon fullmäktig från Domkapitlet i Uppsala är utsedd att biträda honom.
Kammarherre Riben utlät sig, att han på Johan Erikssons vägnar inte kunde yttra något
över kyrkoherde Hernodii anförande förrän rannsakningen var genomförd. Han inlämnade en
attest, utgiven av kammarherre Hindric von Bahr den 12 i denna månad, med begäran att den
skulle intas i protokollet.
Tidigt på morgonen tredje dag påsk, när jag på min resa passerade Tibble Löfsta, blev jag
anmodad av kammarherre Ribens fru, Margareta Iserhielm, att besöka rättaren Johan Eriksson
och ordinera något för hans besvärande sjukdom. Jag fann att den bestod i en bröstfeber. De
närvarande berättade att han plågats hela natten med sömnlöshet, stark hetta och kräkningar
då hostan ansatte honom. Detta är inte ovanligt vid bröstsjukdom i synnerhet som mycket
slem bildas och ristandet i halsen är mycket retande. Att detta är sant intygas på begäran.
I anledning härav menade kammarherre Riben att det var påtagligt att hostan och
bröstvärken under hastig påkommen sjukdom vållat den skedda uppkastningen.
Johan Eriksson nekade att han annandag påsk varit drucken, och därför kräkts i Ryds kyrka
utan menade att det skett av sjukdom med stark hosta och bröstvärk.
Länsman Holmberg ansåg att han inte kunde lämna något avseende på kammarherre von
Bahrs attest, eftersom han inte besökt Eriksson förrän dagen efter, då han enligt attesten varit
opasslig De av honom instämda vittnena, nämligen nämndeman Matts Tomasson i Brunna,
rättaren Lars Nilsson på Granhammar, torparen Olof Johansson på Hammaren och Pehr
Pehrsson i Lurhagen samt fiskaren Eric Blomqvist på Granhammar skulle höras under ed. De
inkallades och ojävade avlade de eden, förmanades och berättade.
1:o Matts Tomasson berättade, att han inte givit akt på rättaren Johan Eriksson annandag påsk
och om han varit drucken. Men när gudstjänsten var slut hade han på komminister Flumenius
genom kyrkvaktaren blivit tillsagd att titta i bänken, där Johan Eriksson suttit och kräkts.
Detta hade hänt mitt under predikan. Han hade känt att det luktat ganska starkt av brännvin.
Men om Johan Eriksson kräkts av dryckenskap eller sjukdom kunde vittnet inte med visshet
säga.
2:o Lars Nilsson berättade, att Johan Eriksson annandag påsk följt drängen Anders Nordlöf
vid Granhammar till kyrkan och suttit i samma bänk som han. Johan Eriksson hade lutat sig
mot bänken framför mot armarna och under Tron och sedan under Predikan kräkts, varefter en
stark brännvinslukt känts. Men om uppkastningarna berott på dryckenskap eller sjukdom
kunde vittnet inte med visshet veta. Dock hade vittnet inte hört Johan Eriksson hosta.
3:o Olof Johansson berättade, att när Johan Eriksson och Nordlöf annandag påsk kommit in i
kyrkan hade han sett att Johan Eriksson varit överlastad av starka drycker, så att han knappt
kunnat gå. Vittnet har varken hört honom hosta eller kasta upp. Dock har vittnet under
gudstjänsten känt stark brännvinslukt i kyrkan. Vittnet hade också sett att Johan Eriksson lutat
sig mot bänken på armarna och inte stigit upp förrän mot slutet.
30 D:\&&-SKRIFTER\Häftade med omslag\Bro Häradsrätt\Doc-filer\BroH.1770.doc Skapat den 2013-02-10 22:24:00