Gran Canaria för vuxna - Ving

Att få göra sitt livs första ballongfärd
i soluppgången vid Konungarnas dal
känns overkligt lyxigt.
lyckosam shoppingrunda rundar vi av med
en kopp te på ett shisha café.
Dag 5 – Abu Simbel
Jag är i vanliga fall extremt morgontrött,
men under Nilenkryssningen har jag inga
som helt problem med att bli väckt mitt
i natten. Kanske har det att göra med att
varje dag på Nilen bjuder på något av det
häftigaste jag upplevt. Just den här dagen
ska vi besöka ett av de mest storslagna
templen Egypten har att uppbringa –
klipptemplet i Abu Simbel. För att komma
dit färdas vi några timmar i busskonvoj
genom öknen. Väl framme tar det inte lång
tid förrän jag insett att det var värt den
tidiga väckningen.
Om Horus är min favoritgud så är
Ramses II definitivt min favoritfarao. Ödmjukhet
var inte direkt hans mellannamn.
I Abu Simbel lät han porträttera sig
själv som en gud, bland annat längst in i
klipptemplet där han sitter staty jämte tre
gudar. Två gånger per år, 22 februari och 22
oktober, tränger solens strålar igenom hela
templet och lyser upp Ramses II:s och två av
de andra gudarnas förgyllda ansikten. Den
tredje guden, Ptah, var mörkrets gud och
fick därför inte sitt ansikte upplyst. De två
datumen är inte heller någon slump, utan
Ramses II:s födelsedag respektive kröningsdag.
De kunde, de gamla egyptierna!
Dag 6 – Tillbaka till Luxor
Det sägs att 25 % av världens alla antika
monument finns här i Luxor. Jag betvivlar
inte det. Hade jag befunnit mig hemma i
Sverige hade ett besök på Karnak-templet,
med sina 40 meter höga pyloner, varit årets
grej och något jag pratat om i veckor efteråt.
Men den här veckan är det bara ett av
flera världsberömda monument jag hinner
med på en förmiddag. Efter Karnak väntar
templet som gav staden sitt namn: Luxor.
Alla som någon gång varit på Place de la
Concorde i Paris känner till den gigantiska
obelisken som står där. Det var här den
ursprungligen stod, för över 3300 år sedan.
På eftermiddagen ägnar jag mig åt det
jag gör bäst – att slappa. Turligt nog är
båten utrustad med allt som behövs när
man inte orkar ta in fler historiska sevärdheter.
Efter en väldigt kort betänketid
väljer jag bort gymmet och koncentrerar
mig på den lilla poolen på soldäck.
Dag 7 – Upp i det blå
Sista dagen på kryssningen och dags för en
av veckans många höjdpunkter – ballongfärden.
Att få göra sitt livs första ballongfärd
i soluppgången vid Konungarnas dal
känns overkligt lyxigt. Då spelar det ingen
roll om man får sitt wake-up-call klockan
halv fem, det är liksom inte läge att klaga.
Ungefär samtidigt som solen går
upp över Luxors östbank lyfter vår gula
luftballong och vi bjuds på en hänförande
utsikt. Vi passerar drottning Hatshepsuts
dödstempel och fortsätter söderut längs
med Nilen, medan Luxor sakta vaknar till
liv. När vi går ner på låg höjd ser jag rakt in
i några av husen som saknar tak. Det är uppenbart
att det inte regnar så ofta här.
Plötsligt börjar ballongen skaka, men
innan jag hinner bli orolig inser jag att det
är kvinnan snett bakom mig som hoppar
upp och ner. ”No dancing please!”
förmanar piloten, varpå den steppande
brittiskan exalterat förklarar att hennes
pojkvän just friat. Hela ballongen jublar
och applåderar. Resan är fulländad. l
Ballongfärd över Luxor.
22 vings värld nr 3/2010
Karnaktemplet i luxor.