3bFnQWstm

Näringsliv och Samhälle (SNS) 2011, ”Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk
välfärd?”, som gjordes under ledning av Laura Hartman, summeras effekterna.
”Utifrån befintlig forskning går det inte att hitta belägg för att reformeringen av offentlig
sektor medfört de stora kvalitets- och effektivitetsvinster som man hoppades på.” 4
Utvecklingen för flera av de privatiserade välfärdsverksamheterna, skolan till exempel, har
istället gått åt fel håll, kvaliteten har sjunkit och kostnaderna har ökat.
Ett annat motiv för den borgerliga privatiseringen var att man ville öppna den stora välfärdssektorn
för den privata företagsamheten. Företagens och företagarnas intressen förklarar
också den stora brådska som till exempel privatiseringarna inom skolan genomfördes på. Det
gällde att snabbt etablera en ny skolmarknad för företagen att verka i, så att den inte gick att
återställa vid ett eventuellt regeringsskifte. Därför blev regelverket extremt gynnsamt med
nästan total frihet från skollagen och mycket generösa statsbidrag.
Initiativet till att privatisera välfärdssektorn kom från dåvarande Svenska Arbetsgivarföreningen,
SAF. De startade M-gruppen i början av 80-talet med syftet att finna vägar för att öppna
de offentliga verksamheterna för privata företag. Ett arbete som sedan övertogs av SAF:s
efterträdare, Svensk Näringsliv. Till en början var de mycket framgångsrika, men på senare
år har skandaler och krisrapporter avlöst varandra. Misskötta företag, konkurser och skatteflykt
har sänkt det svenska folkets förtroende för vinstdrivna välfärdsföretag. SOM- institutet
vid Göteborgs Universitet har visat att allmänhetens kritik mot privatiseringar har ökat
och att det är en klar majoritet som säger nej till vinstutdelning inom skattefinansierad vård,
skola och omsorg.
Det förändrade opinionsläget har skapat en viss nervositet hos företrädarna för Svensk
Näringsliv. I en Lördagsintervju i Sveriges Radio den 24 november 2012 gick dåvarande ordföranden,
Urban Bäckström, till mycket hårt angrepp mot Socialdemokraterna. Anledningen
var att Socialdemokraterna då hade presenterat ett mycket modest kongressförslag om att
skärpa regelverket för privata företag inom välfärdssektorn. Urban Bäckström kallade förslaget
för det allvarligaste hotet mot det fria näringslivet på decennier och likställde det med
löntagarfonderna och efterkrigstidens planhushållningsdebatt.
Ytterligare en aspekt på privatiseringarna av de offentliga verksamheterna är att risken för korruption
ökar. Borgerliga politiker har gett chefer och andra personer ekonomiska förmåner
som möjligen skulle kunna rymmas inom begreppet korruption. I dessa verksamheter finns
ingen insyn och ingen kontroll från det offentliga utan allt sker mellan de berörda personerna.
Den internationella antikorruptionsorganisationen, Transparency International, har kritiserat
Sverige och pekat på de ökade riskerna för korruption i offentlig sektor.
Det har förts en debatt om att beslutsfattarna var aningslösa när man införde systemen där
det blev tillåtet för aktiebolag att driva förskolor och skolor. Man tänkte sig att gynna de små
pedagogiska alternativen som var drivna av personalkooperativ, ideella organisationer och
stiftelser. Att stora skolkoncerner snabbt skulle växa fram och dominera marknaden, det gick
inte att förutse, menar dessa debattörer. Under hösten 2013 bad till exempel Miljöpartiets skolföreträdare
om ursäkt för att de hade varit med om att driva fram regler som skulle göra det
lättare att starta och driva friskolor. De hade varit naiva, skrev de.
Men de som skapade det privata marknadsdrivna skolsystemet till exempel, visste mycket väl
vad de gjorde. Den snabba processen, utan utredningar och utan konsekvensbeskrivningar,
de förmånliga statsbidragen, undantagen från i stort sett hela skollagen och att de inte var
tydliga med att informera om alla delarna av förslagen, allt talar för att de var medvetna om
vad de gjorde. De ville snabbt skapa en privat skolsektor där företag kunde driva verksamheten
och tjäna pengar. Motståndarna skulle överrumplas och ställas inför fullbordat faktum
och så blev det. Möjligen blev konstruktörerna överraskade över hastigheten i systemskiftet,
det gick fortare än vad de tänkt sig för de stora koncernerna att ta över. Skaparna av systemet
förutsåg inte heller att riskkapitalbolag skulle ta över de stora koncernerna.
8