StrandnÃ¤ra naturmiljÃ¶er - Structor

Projekt Slussen – Strandnära 

naturmiljöer 

Konsekvensbedömning ny 

reglering av Mälaren

Projekt Slussen – Strandnära naturmiljöer – Konsekvensbedömning ny reglering av Mälaren 

Status/Version: Slutrapport 2011-12-21 

Innehåll 

Sammanfattning 3 

1. Inledning 6 

1.1 Bakgrund! 6 

1.2 Avgränsningar! 6 

1.3 Bedömningsgrunder och miljömål! 7 

2. Naturvärden och ekosystem kring Mälaren 10 

2.1 Naturvärden knutna till Mälaren! 10 

2.2 Kort om strandnära ekosystem! 13 

3. Mälarens reglering nu och det oreglerade historiska tillståndet 20 

3.1 Minskad vattenståndsvariation och lägre vårvatten! 20 

3.2 Redskap för jämförelse historisk tid - nutid! 21 

3.3 Zonering i strandnära ekosystem nu och historiskt! 22 

3.4 Historisk regim i förhållande till nollalternativ och ny reglering! 25 

4. Förutsättningar - skillnader ny reglering och nollalternativ 26 

4.1 Vattenståndsvariationer under vår och sommar! 26 

4.2 Dränkningsvaraktigheter! 29 

4.3 Beskrivning av nollalternativet! 31 

4.4 Tidigare alternativ! 31 

5. Konsekvensbedömning av strändernas ekosystem 33 

5.1 Strandängar! 33 

5.2 Vassar! 38 

5.3 Undervattens- och flytbladsvegetation! 40 

5.4 Svämlövskog! 42 

6. Konsekvensbedömning av arter och artgrupper 46 

6.1 Fladdermöss! 46 

6.2 Fåglar! 47 

6.3 Groddjur! 51 

6.4 Fisk! 53 

6.5 Ryggradslösa djur! 56 

6.6 Kärlväxter! 58 

7. Konsekvenser utanför strandnära naturmiljön – Vandring, näring, erosion, myggor, 

parasiter 59 

7.1 Vandrande utter mellan Saltsjön och Mälaren! 59 

7.2 Fiskvandring mellan Saltsjön och Mälaren! 60 

7.3 Erosion! 61 

7.4 Näringsämnen! 62 

7.5 Stickmyggor! 62 

7.6 Leverflundra! 64 

1



8. Sammanvägd konsekvensbedömning 66 

8.1 Vad är den sammanvägda bedömningen?! 66 

8.2 Perspektiv på Mälarens reglering och förslaget till ny reglering! 66 

8.3 Nollalternativets konsekvenser för ekosystem och arter! 67 

8.4 Huvudalternativets konsekvenser för ekosystem och arter! 68 

8.5 Extrema händelser! 70 

8.6 Konsekvenser för riksintresset Mälaren! 70 

8.7 Konsekvenser för Natura 2000 och Ramsar! 70 

8.8 Konsekvenser för miljökvalitetsnormer och vattendirektivets ekologisk status! 73 

8.9 Slutsats om ny reglering ur naturmiljösynpunkt! 73 

9. Referenser 74 

Rapporten bör citeras som: 

Calluna AB, 2011-12-21. Projekt slussen – Ny reglering av Mälaren – Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön. 

Calluna AB, Stockholm. 

I löpande text: [Calluna, 2011-12-21] 

Projektets organisation: Anna Koffman (projektledare, rapport, underlag under perioden 2007-sep 2009), 

John Askling (Projektledare under perioden sept 2009-2011, slutrapport). Mova Hebert, Anna Jangius, 

Christoph Kircher, Elisabeth Lundkvist, Karolina Nitterus och Håkan Sandsten (underlag, rapport). 

Kontaktperson för denna rapport: John Askling, john.askling@calluna.se eller 0708-123170. 

Omslagsbild: ”Gynnar ny reglering oss?”, Illustration av Lars Löfman, Calluna. 

2



Sammanfattning 

Bakgrund 

Stockholms stad planerar att bygga om Slussen och i samband med detta bygga ut större avtappningskapacitet 

och skapa en ny reglering/nya vattenhushållningsbestämmelser för Mälaren. 

De huvudsakliga målen med den nya regleringen är att minska risken för översvämningar 

runt Mälaren, att minska risken för låga vattenstånd och att förhindra saltvatteninträngning i 

Mälaren. I förslaget till ny reglering av Mälaren finns också en ambition från Stockholms stad 

att skapa en reglering som visar större hänsyn till naturmiljön, genom att skapa årstidsvariationer 

som gynnar strandnära naturmiljöer. Calluna har arbetat med denna fråga sedan 2007 och 

medverkat till att formulera mål för den strandnära naturmiljön och att utreda konsekvenser till 

följd av det nya regleringsförslaget. SMHI har ansvarat för att ta fram regleringsförslag. Under 

arbetets gång har Calluna preciserat målen för naturmiljön och flera gånger kommit med input 

till SMHI:s förslag till ny reglering. 

Mälarens naturvärden 

Mälaren är Sveriges tredje största sjö till ytan och fjärde största till volymen. Sjön präglas av öar 

och är som en stor insjöskärgård, med cirka 8 000 öar, holmar och skär. Naturgivna förutsättningar 

har givit Mälarens stränder två huvudsakliga karaktärer. Den ena karaktären är bergiga, 

branta stup med vildmarksbetonade barrskogar som tvärt möter vattnet. Den andra karaktären 

tillhör slättbygdens jordbruksområden med grunda sedimentrika bottnar. Mälaren och dess 

omgivningar har mycket höga naturvärden. Mälaren är riksintresse och har två Ramsarområden 

– särskilt viktiga våtmarksområden. Utöver detta finns ett åttiotal naturreservat och ungefär 

lika många Natura 2000-områden. Av dessa berörs ett tjugotal av ny reglering. 

Mälarens vattenregim och hydrologi har under historien ändrats radikalt vid flera tillfällen, från 

avsnörningen som havsvik för cirka 1000 år sedan till den moderna tidens reglerade sjö. För den 

biologiska mångfalden har de senaste 100 åren varit starkt negativa. En viktig anledning till 

detta är att den naturliga vattenregimen ersatts med en reglerad. En ny reglering ger bara 

konsekvenser för naturmiljöer som är beroende av eller påverkas av en vattenregim och det är i 

huvudsak de strandnära ekosystemen. I de strandnära ekosystemen förekommer vegetationen i 

zoneringar som uppkommer på grund av varierande vattenstånd och växtlighetens olika tolerans 

mot dränkning. Vårhögvatten och efterföljande upptorkning under sommaren är viktiga 

för att upprätthålla naturliga strandekosystem. Utöver vattenregimen finns andra faktorer som 

har stor betydelse för strandekosystemen, exempelvis betestryck och olika skötselinsatser. 

Calluna har i en historisk analys visat att endast en bråkdel av de betydelsefulla strandekosystemen 

återstår. Detta som en följd av att Mälaren reglerades och att de ekosystem som finns 

kvar har en mer eller mindre nedsatt funktion för en stor mängd arter. Eftersom förändringar av 

ekosystem sker långsamt över tiden finns det en historisk utdöendeskuld, där negativa förändringar 

alltjämt fortsätter. Det har under arbetets gång också framkommit hur känsliga strandekosystemen 

är för förändringar av reglering. Det har att göra med att vattenståndens amplituder 

minskat kraftigt från det oreglerade förhållandet till det reglerade. Det gör att växlingen 

mellan olika vegetationstyper i strandängsmiljön sker på bara några centimeters höjdskillnad, 

vilket leder till att mycket små förändringar i reglering kan få stor påverkan på ekosystemen. 

Vad som konsekvensbedömts 

Calluna har identifierat betade strandängar, svämlövskogar (tidvis översvämmade strandskogar), 

vassar och undervattensvegetation som ekosystem med höga naturvärden och med hög 

relevans vad gäller vattenregim. Fladdermöss, fåglar, groddjur, fisk som leker på grunt vatten, 

insekter och andra ryggradslösa djur i vatten, samt kärlväxten småsvalting är de arter eller artgrupper 

som identifierats som viktiga. Dessa ekosystem och arter har konsekvensbedömts för 

huvudalternativet och nollalternativet. Riksintresset Mälaren, Ramsar- och Natura 2000-områden 

har också ingått i konsekvensbedömningen. Påverkan och konsekvenser för Natura 2000- 

områden behandlas i en separat rapport [Calluna, 2011-12-21b]. Relevansen för de nationella 

3



miljömålen har utvärderats och en bedömning av miljökvalitetsnormer och påverkan på ekologisk 

status enligt Vattendirektivet har utförts. Utöver de strandnära naturmiljöerna har Calluna 

ur naturmiljösynpunkt bedömt effekter av erosion i strandekosystemen, effekter på vandrande 

utter, närsaltförändringar och förändring av myggor och parasiter till följd av den nya regleringen. 

Huvudalternativet bedöms ej ge signifikanta effekter på ovanstående, varför ytterligare 

redovisning inte görs i sammanfattningen. 

Den nya regleringen 

SMHI har ansvarat för att ta fram regleringsförslag. Under processen har flera förslag utvärderats 

och reviderats och det nu gällande huvudalternativet heter ”Fas 3c” [SMHI, 2011-12-21]. 

Nollalternativet är nuvarande reglering. Från SMHI har modellerade data för huvudalternativet 

och nollalternativet levererats och det är effekterna av dessa som har konsekvensbedömts. 

Med de strandnära ekosystemen i fokus kan den nya regleringens vattennivåer beskrivas enligt 

följande (höjder i RH2000): 

• Nivåerna på vårhögvattnet (medianvärde) är cirka 10 cm högre i huvudalternativet än i 

nollalternativet. 

• Sommarlågvattnet ligger på ungefär samma nivå som nollalternativet. 

• Årsamplituden blir större i huvudalternativet än i nollalternativet (medelvattennivån i 

huvudalternativet varierar mellan cirka 0,79-1,06 meter mot 0,79-0,99 meter i nollalternativet). 

• Mellanårsvariationen och extrema vattenstånd minskar. 

• Medelvattenståndet i slutet av mars ökar från 0,9 meter till 1,0 i huvudalternativet. Från 

slutet av februari-mars sker en snabbare vattenståndshöjning i huvudalternativet. 

Konsekvensbedömning 

Nollalternativet: Sammanställning konsekvenser alla ekosystem, arter och artgrupper 

Bedömda ekosystem 

och arter 

Strandängar 

Vassar 

Undervattens- och 

flytbladsvegetation 

Svämlövskog 

Fladdermöss 

Fåglar 

Groddjur 

Fisk 

Ryggradslösa djur 

Kärlväxter 


Liten negativ konsekvens 

Ingen konsekvens 









Kommentarer 

Fortsatt låga vårvatten leder till att strandängsvegetationen 

fortsätter att förändras i negativ riktning med 

sämre funktion för många arter. 

Nollalternativet bedöms inte förändra vassarnas utbredning. 

Nollalternativet bedöms inte förändra undervattenoch 

flytbladsvegetationens utbredning. 

Nollalternativet bedöms inte förändra förutsättningarna 

för svämlövskogar. 

Nollalternativet bedöms inte förändra insektsproduktionen. 

Den negativa trenden med små våröversvämningar 

fortsätter. Försämring av habitat förväntas då strandängen 

fortsätter att förändras negativt. 

Dåliga lek- och yngelmiljöer fortsätter att finnas kvar. 

Fragmenterade populationer förväntas dö ut. 

Nollalternativet bedöms inte förändra fiskfaunans 

sammansättning eller fiskars lekmöjligheter. 

Nollalternativet bedöms inte förändra sammansättningen 

av ryggradslösa djur. 

Nollalternativet bedöms inte förändra småsvaltingens 

förekomst. 

Sammanvägd konsekvensbedömning nollalternativet 

Nollalternativet innebär i en sammanvägd bedömning liten negativ konsekvens. 

4



Sammantaget är bedömningen att nollalternativet innebär en fortsatt negativ trend för Mälarens 

naturmiljöer och att många av de ”felfunktioner” som finns inbyggda i nuvarande reglering 

konserveras. Detta medför att nollalternativet som helhet bedöms få liten negativ konsekvens. 

Huvudalternativet: Sammanställning konsekvenser alla ekosystem, arter och artgrupper 


och arter 

Strandängar 

Vassar 

Undervattens- och flytbladsvegetation 


Måttlig positiv konsekvens 

Liten positiv konsekvens 


Kommentarer 

Tydligare zonering och större artrikedom i vegetationen, 

vilket ger bättre förutsättningar för grodlek, fisklek, 

fågelhäckning och insektsproduktion. 

Förutsättningar för variationsrikare vassar av ökad 

islyftning. Ökad syresättning kan gynna insekter och 

groddjur och därmed även fågelfauna. 

Undervattensvegetation kan gynnas av ökat vårhögvatten 

och ökad inomårsvariation. På sikt kan det 

neutraliseras av minskad mellanårsvariation. 

Svämlövskog Liten negativ konsekvens Ökad risk att gran vandrar in på nivåer över 1,24 m. 

Fladdermöss 

Huvudalternativet ger ökade förutsättningar för högre 


vårhögvatten och ökad insektsproduktion. 

Vårhögvatten ger förutsättning för ökad funktion i 

Fåglar 

Måttlig positiv konsekvens strandängen för både flyttande och häckande fåglar. 

Signifikanta populationsökningar troliga. 

Groddjur 

Ny reglering innebär betydligt bättre möjligheter till 


lyckad lek och överlevnad av grodyngel. 

Fisk Liten positiv konsekvens Bättre möjligheter för vårlekande arter. 


Måttlig-stor positiv konsekvens 

Förutsättningar för ökad produktion av insekter. 

Kärlväxter 


Småsvalting kan gynnas av ökat vårhögvatten och 

ökad inomårsvariation. På sikt kan det neutraliseras 

av minskad mellanårsvariation. 

Sammanvägd konsekvensbedömning huvudalternativet 

Huvudalternativet innebär i en sammanvägd bedömning måttlig positiv konsekvens jämfört med 


Som framgår av ovanstående sammanställning innebär huvudalternativet övervägande positiva 

konsekvenser i förhållande till nollalternativet. Bakom detta ligger det ökade vårhögvattnet 

som skapar en naturligare vattenregim och större inomårsvariation. Denna leder både till en 

förstärkning av vegetationszoneringen och bättre funktion av strandängsekosystemet för så vitt 

skilda grupper som fågel, fisk, fladdermöss, insekter och groddjur. För exempelvis fåglar förväntas 

signifikanta populationsuppgångar. Calluna har bedömt förutsättningar för förändringar 

i naturmiljön till följd av ny reglering. Det finns dock många andra påverkansfaktorer som avgör 

om förändringarna kommer att ske eller ej, exempelvis betestryck med mera, och dessa har 

Calluna inte tagit ställning till i bedömningarna då de saknar koppling till ny reglering. 

Slutsats 

Den nya reglering som föreslås i huvudalternativet innebär i huvudsak positiva konsekvenser 

för de strandnära naturmiljöerna. Negativa konsekvenser förekommer, men dessa överskuggas 

dock av det faktum att ny reglering innebär en vattenregim som mer liknar den naturliga i jämförelse 

med nollalternativet. Den mest bidragande orsaken till detta är ökat vårhögvatten som 

kommer att ha positiva effekter på såväl strandängsvegetationen som de flesta naturvårdsintressanta 

arter som lever där. Sammantaget har detta givit slutsatsen att huvudalternativet innebär 

en måttlig positiv konsekvens jämfört med nollalternativet. Denna slutsats gäller för både 

ekosystem och arter, för riksintresset Mälaren och generellt för Ramsar- och Natura 2000-områden. 

Konsekvenserna av nollalternativet bedöms ha liten negativ konsekvens, beroende på en 

fortsatt negativ process med habitatförlust och sjunkande habitatkvalitet i främst strandängar. 

5



1. Inledning 

1.1 Bakgrund 

Stockholms stad planerar att bygga om Slussen och i samband med detta öka avtappningskapaciteten 

och skapa en ny reglering/nya vattenhushållningsbestämmelser för Mälaren. De huvudsakliga 

målen med regleringen är att minska risken för översvämningar runt Mälaren, att minska 

risken för låga vattenstånd och att förhindra saltvatteninträngning i Mälaren. I förslaget på 

en ny reglering av Mälaren finns också en ambition från Stockholm stad att skapa en reglering 

som visar större hänsyn till strandnära naturmiljöer, genom att skapa årstidsvariationer som 

gynnar dessa naturmiljöer. SMHI har ansvarat för att ta fram regleringsförslag. 

Calluna AB har i uppdrag av Stockholm stad, Projekt Slussen, att konsekvensbedöma effekter 

för naturmiljön vid Mälaren till följd av ny vattenreglering. Calluna har också fått i uppdrag att 

utreda stranderosion i Mälaren och Saltsjön ut till Blockhusudden. I uppdraget ingår även att 

utreda andra konsekvenser av Projekt Slussen som berör Mälarens naturmiljö, exempelvis förändrade 

spridningsmöjligheter för utter och fisk till följd av slusskonstruktion och förändrad 

avtappning. 

Under 2007 fick Calluna i uppdrag att föreslå projektmål för ny reglering av Mälaren, avseende 

den strandnära naturmiljön. Målen handlade om vilka vattennivåer och vilken vattendynamik 

som behövs för att bevara eller gynna skyddsvärda naturmiljöer och arter [Calluna, 2008-01-21]. 

Under arbetets gång har Calluna preciserat målen för naturmiljön och flera gånger kommit med 

input till SMHI:s förslag till ny reglering. Det iterativa arbetssättet har medfört att regleringsalternativen 

successivt har förändrats fram till det slutliga huvudalternativet. Det är detta regleringsalternativ 

samt nollalternativet som konsekvensbedömts i denna rapport. Inför arbetet 

med konsekvensbedömning har Calluna tagit fram en metodrapport för hur konsekvensbedömningen 

för naturmiljön ska kunna gå till och avgränsas [Calluna, 2009-01-26]. 

1.2 Avgränsningar 

Det geografiska utredningsområdet för Callunas arbete omfattar hela den strandnära zonen av 

Mälaren med vikar och öar och som påverkas av vattenståndsfluktuationer under normal drigt 

och extrema händelser och för erosion ända ut till Blockhusudden. Fokus i uppdraget ligger på 

de strandnära ekosystem och arter/artgrupper som direkt eller indirekt berörs av vattenståndsfluktuationer, 

nämligen: 

• Strandängsmiljöer där flera av vegetationstyperna vassar, blå bård, starrmad och 

fuktäng finns representerade. 

• Svämskogar (tidvis översvämmade skogar). 

• Fåglar enligt fågeldirektivet, bilaga 1 samt rödlistade fågelarter som använder Mälarens 

stränder eller grunda vattenområden som rastlokaler eller för häckning. 

• Fiskarter som leker (eller kan leka) och växer upp i grunda strandnära vatten. 

• Fladdermöss som använder insektsrika strandmiljöer för jakt. 

• Representanter för arter i blå bården, d.v.s. åkergroda och insekter. 

• Arter som inte omfattas ovan, men som är knutna till strandmiljöer och ingår i artoch 

habitatdirektivet. 

Calluna har dessutom bedömt konsekvenser för utter, vars vandringar mellan Saltsjön och Mälaren 

kan påverkas, och till sist om förändrade näringsförhållanden i vattnet till följd av den 

nya regleringen påverkar Mälarens ekosystem. 

Konsekvensbedömningarna bygger på skillnaden mellan nollalternativet och huvudalternativet. 

Skillnader mellan alternativen baserar sig på den modellerade 30-årsperioden som SMHI 

utfört [SMHI 2011-12-21]. Konsekvenserna för naturmiljön bedöms utifrån dagens klimatförhål- 

6



landen, skötsel och markanvändning. Det innebär att Calluna har bedömt förutsättningar för 

förändringar i naturmiljön till följd av den nya regleringen, i rapporten benämnd som huvudalternativet 

eller den nya regleringen. Det finns dock många andra påverkansfaktorer som exempelvis 

klimatförändring, skötsel och markanvändning som avgör om förändringarna verkligen 

kommer att äga rum. 

I tidigare skeden har Mälarens höjdsystem använts men i och med slutrapporten har en övergång 

till RH 2000 skett. Det betyder att alla höjdangivelser följer RH 2000. I äldre PM som det 

refereras till i denna rapport kan höjderna vara angivna i Mälarens höjdsystem. I dessa fall kan 

RH 2000 erhållas genom att subtrahera med 3,31. 

1.3 Bedömningsgrunder och miljömål 

De miljömål som berör Mälaren är mycket omfattande vad gäller naturmiljö. Det har därför 

varit nödvändigt att göra en tolkning och värdering av målen. I tolkningen ingår att avgränsa 

vilka mål som berör de ekosystem och arter som Calluna bedömt kan påverkas av en ny reglering. 

Värderingen av målen får genomslag i konsekvensbedömningens bedömningsgrunder. De 

viktigaste miljömålen som Calluna identifierat listas nedan: 

• Levande sjöar och vattendrag (regionaliserat för Mälaren): God ytvattenstatus enligt 

EU:s ramdirektiv för vatten. Strandzonens biologiska funktion ska bibehållas. Främja yrkes- 

och fritidsfisket. Delmål för ytvatten, strandzonen, och fiske är framtagna. Exempel 

på åtgärder är att särskilt värdefulla strandmiljöer bör återställas där så är möjligt [Mälarens 

Vattenvårdsförbund, 2004]. 

• Ett rikt växt och djurliv (nationellt mål): Den biologiska mångfalden skall bevaras och 

nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer 

och ekosystemen samt deras funktioner och processer skall värnas. Arter skall kunna fortleva 

i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor skall 

ha tillgång på en god naturoch kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för 

hälsa, livskvalitet och välfärd. Målet har tre delmål; om hejdad förlust av biologisk mångfald, 

minskad andel hotade arter och hållbart nyttjande. 

• Ingen övergödning (regionaliserat för Mälaren): År 2010 ska fosfor och kvävetillförseln 

från mänsklig verksamhet till Mälaren ha minskat kontinuerligt jämfört med 1995 års nivå. 

Ambitionsnivån är en minskning med 10 procent. Delmål och åtgärdsförslag finns för 

jordbruket, kommunala anläggningar, enskilda avlopp och industrianläggningar. Ett ökat 

vårhögvatten kan medföra något ökat utläckage av fosfor från lågt belägna marker 

[Tyréns, 2010-04-10] och denna påverkan på strandmiljöerna och Mälarens vattensystem 

har bedömts i rapporten. Vad gäller kväve har Tyréns bedömt att risken för läckage inte 

ökar med ny reglering. 

• Ett rikt odlingslandskap (nationellt mål): Senast år 2010 skall samtliga ängs- och betesmarker 

bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Strandängsmiljöer utgör 

en viktig del av dessa arealer och en vattenregim som inte motverkar målet är en förutsättning 

för att målet ska uppnås. Målet har inte nåtts enligt Miljömålsportalen 

[www.miljomal.nu] 

• Myllrande våtmarker (nationellt mål): Minst 12 000 ha våtmarker och småvatten ska anläggas 

eller återställas fram till år 2010. En reglering med ökad våröversvämning kan ge 

förutsättningar för nya våtmarksarealer, som bidrar till ökad måluppfyllelse. Målet har 

inte nåtts och vid utgången av 2010 hade 7 654 ha anlagts [www.miljomal.nu]. 

Till miljömålen kommer miljökvalitetsnormer enligt Vattendirektivet och det som främst berörs 

i denna utredning är kopplingen till ekologisk status. Där ingår bland annat grumlighet, näringsstatus, 

status hos fisk, bottenfauna, samt vegetation. Dessa kvalitetsfaktorer är bedömda 

för den grunda vattenmiljön. 

7



Bedömningsgrunder 

Inom naturmiljöområdet saknas praxis om metod för konsekvensbedömningar och det är vanligt 

att konsekvenser redovisas som mer eller mindre väl underbyggda ställningstaganden. 

Ambitionen med arbetet med strandnära naturmiljöer har därför i så stor utsträckning som 

möjligt varit att bedöma konsekvenser i både kvalitativa ordalag och i kvantitativa förändringar. 

Utgångspunkt har tagits i de riktlinjer som arbetats fram om konsekvensbedömning av biologisk 

mångfald till konventionen om biologisk mångfald. En svensk tolkning av denna finns 

utgiven av MKB-centrum vid SLU [MKB-centrum, 2007]. Konsekvensbedömningen har utförts i 

tre steg och följer i huvudsak den metod som arbetats fram av VTI [VTI meddelande 937, 2003]. 

I det första steget sker ett urval av vad som ska konsekvensbedömas. Här väljs de naturmiljöaspekter 

(bevarandeintressen) ut som är relevanta för den typ av påverkan projektet kommer att 

ha. Denna avgränsning utfördes till största delen i Callunas målrapport [Calluna, 2008-01-21] 

och har översiktligt beskrivits under stycket Avgränsningar på sid 6. De naturmiljöaspekter som 

behandlas tar upp alla nivåer av biologisk mångfald, såsom definierad i konventionen om biologisk 

mångfald, och rymmer arter, ekosystem (naturtyper/biotoper) och ekologiska processer. 

Vid avgränsningen av naturmiljöaspekter ingår både intressen som omfattas av lagstiftning och 

sådana som ligger utanför, men som ändå är relevanta för att uppfylla de nationella miljömålen 

och andra utfästelser om biologisk mångfald. 

I det andra steget klarläggs orsakssambanden mellan påverkan och effekt, där påverkan är den 

nya regleringen och effekten är den förväntade förändring av miljökvalitet för biologisk mångfald 

i förhållande till ett nollalternativ. Ett ledord är att en effekt ska kunna beskrivas objektivt. 

I det tredje steget beaktas vilka konsekvenser effekten (tillståndsförändringen) får för de naturmiljöaspekter 

som har pekats ut. En konsekvens är således en värderande bedömning som aldrig 

kan göras helt objektiv. Av den anledningen är det viktigt att redovisa på vilka grunder en 

konsekvens har motiverats. Här har Calluna återigen utgått från VTI:s metod som tar sin grund 

i Miljöbalkens bestämmelser som berör skada och påtaglig skada på riksintressen [VTI meddelande 

937, 2003]. I princip styrs konsekvenser av omfattning, varaktighet och värdet på en naturmiljöaspekt. 

Omfattning har två dimensioner eller skalor. En geografisk skala, som kan gälla 

enskilda miljöer/artförekomster ända upp till en skala som kan omfatta hela Mälaren. En kvalitativ 

skala, som anger en kvalitetsförändring eller försämring respektive förbättring i ett ekosystem 

eller av en ekologisk process. 

Varaktighet är viktigt inom ekologin. En påverkan som sker med en stor omfattning, men under 

en begränsad tidsperiod, behöver nödvändigtvis inte skada ett bevarandeintresse medan det 

kan vara helt uppenbart att så sker vid en lång varaktighet. 

Med utgångspunkt från omfattning, varaktighet och värde har följande fyra frågor besvarats 

och motiverats för alla naturmiljöaspekter: 

1. Är inverkan negativ eller positiv? 

2. Är inverkan bestående? 

3. Är inverkan stor eller liten? 

4. Hur stort värde (naturvårdsintresse) har det som påverkas? 

En vanlig kritik vid konsekvensbeskrivningar för naturmiljö är att effekter inte kvantifieras, se 

exempelvis CBM-rapporten ”Hur behandlas biologisk mångfald i MKB?” [de Jong m.fl., 2004]. 

Callunas ambition har varit att kvantifiera och prognostisera effekterna av ny reglering. Det har 

gjorts med flera verktyg, bland annat rumsliga analyser i GIS och olika statistiska beräkningsmetoder. 

Dessa har redovisats i Callunas båda metodrapporter [Calluna, 2009-01-26 respektive 

2011-12-04] och andra fristående PM [Calluna 2011-11-21a och b, Calluna 2011-12-02]. Ett viktigt 

verktyg för rumsliga analyser har varit den höjdmodell som tagits fram i och med att Mälaren 

8



laserscannats. Det kvantitativa angreppssättet till trots går det inte att göra bättre analyser än 

vad ingångsdata medger. Höjdmodellen för Mälaren har exempelvis en låg noggrannhet för 

höjder på nivåer under 0,9 meter eftersom laserscanning fungerar dåligt i vatten. Därför har det 

exempelvis inte varit möjligt att i full utsträckning modellera förändringar av habitat för enskilda 

arter för att därmed kunna göra uppskattningar av potentiella populationsförändringar. 

För fokusarter (som representerar ett ekosystem eller en funktion) och för andra naturvårdsintressanta 

arter, har bedömningen utgått från mer generell nivå vad gäller förväntade kvalitativa 

och kvantitativa habitatförändringar. I ett särskilt PM med metodredovisning finns en sammanställning 

av osäkerhetsfaktorer [Calluna, 2011-12-04]. 

Den svåraste frågan att besvara vid konsekvensbedömningen är om inverkan är stor, måttlig 

eller liten. För arter och artgrupper tillämpas främst prognostiserade förändringar av arealen 

habitat samt kvalitetsförändringar. Detta uttrycks som att det finns förutsättningar för populationsförändringar 

till följd av den nya regleringen, men det betyder inte att det i verkligheten 

kommer att ske så. För att en populationsförändring verkligen ska komma till stånd krävs att 

den nya regleringen påverkar en populationsbegränsande faktor. Det är ett mycket omfattande 

arbete att kartlägga vad det är som begränsar befintliga populationer kring Mälaren och därför 

är det bättre att tala om att det finns förutsättningar för populationsförändringar snarare än att 

de kommer att ske. Populationsförändringar är komplicerade och kan bero av en mängd faktorer, 

till exempel förändringar av mellanartskonkurrens, andra omvärldsfaktorer, predatorer, 

parasiter etc. 

I huvudsak har potentiella populationsförändringar på under 5% ansetts som liten eller negligerbar 

inverkan, medan förändringar som gör att en art skulle klassas som nära hotad (NT) enligt 

rödlistekriterierna, har givits en stor negativ inverkan. Kriteriet om populationsminskning 

inom tidsfönstret 10 år eller 3 generationer (beror på vilket av tidsspannen som är längst) uppgår 

till minst 15% för klassning till nära hotad [Artdatabanken, 2010-04-27]. 

För naturtyper och vegetationstyper har en liknande bedömning tillämpats. Återigen är det 

förutsättningarna för att en viss förändring kan ske som bedöms och inte att den faktiskt kommer 

att ske. Exempelvis är många av naturtyperna hävdberoende (bete eller slåtter) och det kommer 

oberoende av regleringen att vara helt avgörande om de brukas eller inte. För att spegla osäkerheterna 

har gränsen för liten inverkan satts till 10% i arealförändring. Över 30% i arealförändring 

har bedömts som en stor förändring/inverkan. 

Vad gäller ekologiska processer har egentligen bara två bedömts; vattenregim och omsättningen 

av näringsämnen. Det senare har kvantifierats medan vattenregimen återspeglas i förändringar 

av ekosystem och arter. Även om det är mycket svårt har de kvalitativa förändringarna vägts in 

och beskrivits i termer av stor eller liten inverkan på exempelvis funktionen vårhögvatten. 

Invägning av naturvärden är lättare. Här finns ställningstaganden inom naturvården i form av 

utpekade områden (riksintressen, Natura 2000, Ramsar osv.), utpekade arter (Art- och habitatdirektivet, 

rödlistan etc.) samt utpekade ekosystem och processer (Art- och habitatdirektivet, 

miljömål etc.). 

Konsekvenser har till sist sammanvägts i en bedömning där motiv och avvägningar framgår. 

Skalan för konsekvens följer MKB och delas upp i liten, måttlig eller stor konsekvens. Dessutom 

anges om konsekvensen är negativ eller positiv. Både effekter och konsekvenser redovisas i tabellform. 

För överskådlighetens skull används färgkodning där röd färg anger negativ konsekvens/effekt, 

grön positiv och blå används för varken positiv eller negativ konsekvens/effekt. 

Endast konsekvensbedömningen har helt färgfyllda rader för att göra dessa tydligare i förhållande 

till sammanställningen av effekter. 

9



2. Naturvärden och ekosystem kring Mälaren 

2.1 Naturvärden knutna till Mälaren 

Mälaren är till sin karaktär en insjöskärgård, med ca 8 000 öar, holmar och skär. Sjön har sitt ursprung 

från förkastningar, åsar och sprickdalar som bildat trösklar i och med landhöjningen. 

Mälaren täcker en yta av cirka 1140 km 2 vilket motsvarar en femtedel av Vänerns, men trots detta 

är strandlinjen för de båda sjöarna ungefär lika långa. Sjön som helhet kan betraktas som relativt 

grund med ett medeldjup på 12,8 meter och ett djup på mindre än 3 meter i drygt 20% av 

sjön. Mälarbassängernas stora variation vad gäller morfologi och vattenkvalitet gör att sjön också 

hyser en stor mångfald av biotoper. I Mälarens strandzon förekommer stora områden med en 

karakteristisk vindskyddad litoralzon (grunda bottenområden) med rotade växter och stora 

områden med en vindexponerad litoralzon utan rotade växter [Wallin 2000]. 

Mälardalsbygden har under lång tid präglats av människan. Mälardalen har i sin helhet ett vattenanknutet 

äldre odlingslandskap som är unikt för Europa. Det är den ständiga växlingen mellan 

höjder och dalar som är ett genuint karaktärsdrag för östra Svealands sprickdalsterräng 

med lerslättdalar och sjöbäcken. Rullstensåsar löper i nord-sydlig riktning och de går därmed 

tvärs över såväl land- som sjölandskap i Mälardalen. Detta medverkar till Mälarens sex tydligt 

avgränsade bassänger. Naturgivna förutsättningar har givit Mälarens stränder främst två karaktärer, 

den ena är i form av bergiga, branta stup med vildmarksbetonade barrskogar som tvärt 

möter vattnet. Den andra karaktären tillhör slättbygdens jordbruksområden, med grunda sedimentrika 

bottnar som hyser en eutrof (näringsgynnad) vegetation [Philipsson 2002]. 

Mälaren och dess omgivningar hyser stora och många naturvärden. Mälaren är riksintresse enligt 

tredje och fjärde kapitlen i miljöbalken med hänsyn till de naturoch kulturvärden som 

finns. Det finns också två Ramsarområden, särskilt viktiga våtmarksområden för fågellivet, 

nämligen Asköviken-Sörfjärden och Hjälstaviken. Ramsarskyddet syftar till att bevara och hållbart 

nyttja våtmarker som naturresurs. Det finns ett åttiotal naturreservat och ungefär sjuttio 

Natura 2000-områden med hänvisning till habitatdirektivet eller fågeldirektivet i eller i direktnärhet 

till Mälaren. Många av dessa har arter och naturvärden knutna till strandmiljöerna. Utöver 

reservaten och Natura 2000-områdena finns natur som pekats ut av länsstyrelserna som 

riksintresseområden. 

I tabell 1 finns en sammanställning över arealer av de vegetationstyper som behandlas i denna 

rapport. En tredjedel av den totala arealen är skyddad och en fjärdedel ligger inom Natura 

2000-områden (se figur 1). 

Tabell 1. Sammanställning av arealer från vegetationskarteringen och svämlövskogskarteringen. Påverkansområdet 

utgörs av de strandnära miljöer som direkt eller indirekt kan beröras av vattenståndsfluktuationer. Urvalet är en överskattning 

för att inga naturmiljöer ska missas.* Skyddad natur utgörs av totala ytan (ej överlapp) av naturreservat, Natura 

2000-områden, Ramsarområde, och riksintresse för naturvård enligt 3 kap 6§ miljöbalken. ** Arealen av vegetationstyper 

inom påverkansområdet som ligger inom Natura 2000-område uppgår till 3350 hektar. 

Vegetationstyp 

Areal inom påverkansområden 

(hektar) 

Areal skyddad natur* inom påverkansområdet 

(hektar) 

Fuktäng med tuvtåtel och övrig frisk-fuktig gräsmark 2315 760 

Starrmad 1100 350 

Blå bård 1065 410 

Vassar 5190 1950 

Flytbladsvegetation 2850 960 

Tät submers vegetation med inslag av flytblad 4050 830 

Buskar/träd på frisk eller fuktig mark 770 240 

Svämlövskog (potentiell svämlövskog) 2560 240 (varav 108 ha inom N2000) 

Summa 19900 5740** 

10



Strömsholm 

Strömsholm 

Svämlövskog 

Naturreservat och N2000-områden 

Procent strandängshabitat inom 100m radie 

0 - 7% 

7 - 25% 

25 - 50% 

50 - 75% 

75 - 100% 

Kilometer 

0 2,5 5 10 

Västerås 

Askö-Tidö 

Ridöarkipelagen 

Ridö-Sundbyholmsarkipelagen-södra 

Eskilstuna 

Engsö 

Sörfjärden-Strand 

Lindön 

± 

Figur 1a. Svämlövskog, skyddade områden och större koncentrationer av strandängar i västra Mälaren. Hela Mälaren 

är riksintresse för naturvården. Påverkansområdet har ej ritats ut eftersom det skulle bli en för smal zon för att kunna 

uppfattas i denna kartskala. Istället får läsaren tänka sig att påverkansomårdet utgörs av en smal zon kring strandlinjen. 

© Lantmäteriet GD2007/001. 

11



Svämlövskog 

Naturreservat och N2000-områden 

Procent strandängshabitat inom 100m radie 

0 - 7% 

7 - 25% 

25 - 50% 

50 - 75% 

75 - 100% 

Uppsala 

Landholmarna, Landholmsängarna 

Stora och Lilla Ullfjärden 

Broviken 

Stockholm 

Asknäsviken 

Kilometer 

0 2,5 5 10 

Södertälje 

Figur 1b. Svämlövskog, skyddade områden och större koncentrationer av strandängar i östra Mälaren. Hela Mälaren är 

riksintresse för naturvården. Påverkansområdet har ej ritats ut eftersom det skulle bli en för smal zon för att kunna uppfattas 

i denna kartskala. Istället får läsaren tänka sig att påverkansomårdet utgörs av en smal zon kring strandlinjen. © 

Lantmäteriet GD2007/001. 

12



2.2 Kort om strandnära ekosystem 

Lagom mycket störningar ger biologisk mångfald 

Det finns flera ekologiska processer som skapar hög biologisk mångfald i de strandnära ekosystemen. 

Konkurrens mellan arter är en sådan process. Konkurrens leder till att arternas nischer 

med tiden differentieras så att de inte längre konkurrerar om exakt samma resurs. 

En annan process som är viktig för de strandnära ekosystemen är störning genom vattenståndsfluktuationer 

och även isskjutning. Den temporära störningen orsakar en plötslig nedgång 

av etablerade populationer och dess biomassa, vilket i sin tur leder till att resurser plötsligt 

blir tillgängliga för nya arter och individer. En kraftig störning i vegetation skapar helt eller 

delvis vegetationslösa ytor vilket startar ett successionsförlopp. I början av successionen gynnas 

konkurrenssvaga arter med snabb förökning och livscykel. Med tiden kommer konkurrensstarka 

men inte lika snabbväxande arter att etableras och artsammansättningen förändras. Allt eftersom 

tiden går stabiliseras artinnehållet mot en slags jämvikt som består tills nästa störning 

kommer. Strandmiljöer är i jämförelse med många andra miljöer utsatta för en ständig störning 

genom vattendynamiken vilket kraftigt påverkar förekomsten av olika arter. 

En annan form av störning är bete. Här är det fråga om kontinuerlig skörd av gröna skott, vilket 

gynnar exempelvis lågväxta arter och arter som har mer näring i rotsystem än ovan jord. Konkurrensstarka 

arter med stor bladmassa och snabb tillväxt missgynnas och hålls tillbaka under 

betestryck [Ekstam & Forshed, 1999]. Utöver själva betet är tramp en viktig störning på strandängar. 

Trampet ger upphov till jordblottor, som är viktiga för fröetablering men också för födosökande 

fåglar. 

Hur ofta störningen återkommer avgör hur successionsförloppet och artsammansättningen ser 

ut. Lång tid utan störning skapar generellt sett lägre biologisk mångfald, med en dominans av 

några få konkurrensstarka arter. En mycket kraftig störning ger också upphov till artfattiga ekosystem 

eftersom det är ytterst få arter som klarar en populationstillväxt under sådana svåra 

förhållanden [Begon m.fl, 2005]. Störst biologisk mångfald förekommer i ekosystem med intermediär 

störning. 

Dagens reglering, som driftsattes 1943, har utjämnat inom- och mellanårsvariationer i Mälarens 

vattennivåer i förhållande till när Mälaren var en oreglerad sjö (se figur 2). Den utjämningen har 

minskat störningen genom exempelvis vattenståndsfluktuationer och isskjutning vilket lett till 

en förskjutning av artsammansättningen där konkurrensstarka arter ökar på de konkurrenssvagas 

bekostnad. En del naturtyper och arter kan slås ut helt av en sådan regim. 

Fig 2. Årsamplituden i Mälaren för olika 

tidsperioder. Perioden 1890-1939 utgörs 

av den oreglerade Mälaren och här är 

variationen större mellan olika år. Den 

minskade amplituden efter att regleringen 

infördes gynnar konkurrensstarka 

arter som kan ta över mer och dominera 

i de strandnära naturmiljöerna. 

13



Isprocesser 

Islyftning framhålls i Klimat- och sårbarhetsutredningen [SOU, 2006:94] vara en viktig hämmande 

faktor på vassens utbredning. Vass som är fastfrusen i isen lyfts eller bryts i samband 

med islossning och detta skapar en luckighet och blottlagda ytor som kan tas i anspråk av andra 

arter. Effekten är störst nära land, längre ut knäcks främst vasstrån som redan är döda [Ekstam 

muntligen]. När vattennivån är hög både vid isläggning och vid islossning uteblir islyftningen. 

Förhållandena i Mälaren gör att islyftning inte torde ha varit frekvent det senaste seklet [Håkan 

Sanner, muntligen]. Mälaren får sin huvudsakliga vårtillrinning från Bergslagen där snösmältningen 

sker senare än när våren anlänt till Mälaren. Detta medför att isen oftast tinat och blivit 

landfri (inte fastfrusen i land) när vattennivåerna höjs till följd av vårtillringen. 

Lokalt kan isprocesser dock ha stor betydelse. Vid studier sedan 1972 i Krusenberg i Ekoln 

[Ingemar Ahlén, muntligen] sker kraftig isskjutning vissa år vid islossning, särskilt vid hårda 

nordliga vindar. En nordvänd strandäng fick lagunbildningar till följd av att stora isflak pressades 

upp i strandvegetationen. Denna händelse skedde alltså inte vid kraftig vattenståndshöjning 

utan vid kombinationen stark vind och inte alltför rutten våris. År när isen hunnit bli rutten 

smulas den istället sönder i små bitar och störningen på vegetation uteblir. 

Störning på strandvegetation kan också ske till följd av spänningar i isen vid kraftiga temperaturväxlingar. 

Isen, som är fastfrusen vid stränderna, utsätts för ett betydande tryck och om 

istrycket blir tillräckligt stort utlöses en isförskjutning. Antingen veckas isen eller pressas in mot 

land. Isen glider på strandbädden och tar med sig i infruset material [Karling & Raab, 1997]. Isförskjutningar 

kan ske när som helst under vintern. 

Vegetationszonering 

Störning i form av varierande vattenstånd är den i särklass största enskilt strukturerande faktorn 

för i princip alla typer av våtmarker [Keddy, 2000]. På strandängar skapar översvämningar 

förutsättningar för en zonering av vegetationen så att olika vegetationsbälten med olika artinnehåll 

bildas (se exempel i figur 3). Övergången mellan zonerna kan vara diffus på nära håll 

men på avstånd är de oftast tydliga. Växtarter har olika tolerans mot störningar som översvämning 

och torrläggning, vilket innebär att arterna förekommer på den strandnivå som bäst motsvarar 

deras tolerans mot dränkning och torrläggning. Det är dock inte enbart antalet översvämningsdagar 

per år som har betydelse, utan också tidpunkten för när översvämningen inträffar. 

Generellt kan man säga att det är dränkningsvaraktigheten under vegetationsperioden 

som har betydelse. 

Zoneringen i en naturlig strandängsmiljö ser generellt ut så att i permanent dränkta områden 

finns undervattens- och flytbladsvegetation på djupare vatten. När det grundar upp kommer 

vassbälten, som också kan innehålla annan högrest vegetation som exempelvis sjösäv, blomvass, 

bred- och smalkaveldun. På landstranden (ovan medelvattenståndet) minskar konkurrenskraften 

hos vass och istället ökar förutsättningarna för antingen strandängsvegetation (där 

bete förekommer) eller svämlövskog (utan bete). 

Till de olika vegetationstyperna, som beskrivs nedan, är en mängd arter knutna och de som 

främst diskuteras under konsekvensavsnittet är fåglar, fladdermöss, fisk, insekter och groddjur. 


Utbredningen av undervattensvegetation är främst begränsad av tillgången på ljus. Ljusförhållandena 

är dåliga i Mälaren och siktdjupet har inte förbättras, trots att näringstillförseln minskat 

[Wallin, 2000]. I framförallt västra Mälaren är ljusförhållandena sämre och växter finns endast 

ned till ett par meters djup, medan i östra delen kan det finnas växtlighet ned till mellan tre och 

fyra meters djup. Där konkurreras den emellertid ofta ut av övervattenväxter, som vass, och 

flytbladsväxter, som näckrosor. Undervattensvegetation missgynnas generellt av grumligt vat- 

14

Svämskog 



ten, varför ett högt vattenstånd under senvår, när tillväxten startar, kan vara negativt. I flytbladsbältet, 

som ofta finns utanför vassarna, dominerar gul näckros starkt. Bredden på flytbladsvegetationsbältet 

har ökat i Mälaren sedan 1970-talet [Andersson, 2001] och det är främst 

gul näckros som står för denna ökning. Gul näckros gynnas av stabilt vattenstånd och har därmed 

gynnats av nuvarande reglering i förhållande till den oreglerade sjön. 

Vassar 

Vassarna domineras av bladvass, men det finns även andra högresta arter i vassarna, till exempel 

jättegröe och kaveldun. Vass kan inte gro under vatten utan förökar sig där vegetativt med 

utlöpare. Vass är konkurrensstark på grunt vatten och på fuktig mark, men klarar sig ut till ca 

1,5 meters vattendjup. I ytterkanten är den ofta gles. Bete eller slåtter kan hålla tillbaka vass i 

strandzonen. Generellt är vassbestånden tätare i näringsrika vatten än i näringsfattiga. Vid jämförelser 

mellan 1970-talet och 1996 i Mälaren [Samuelsson & Schyberg, 1997] så har vasstätheten 

ökat signifikant i hela Mälaren. Detta trots att näringstillförseln minskat avsevärt sedan 1960-talet. 

Vassbältenas bredd har dock minskat på de flesta av de undersökta lokalerna (medianbredd 

en var 40 meter 1972 jämfört med 25 meter 1996). Bete av gäss kan vara en av orsakerna till den 

minskade bredden, medan is och svall kan vara en orsak till tätare bestånd. Is och svall knäcker 

gamla strån och ger utrymme för nya strån, vilket ger tätare bestånd. 

Vassar och faktorer som påverkar etablering och utbredning 

Vass förökar sig både vegetativt och med frön och utbredningen av vass regleras av flera faktorer. 

Vassfrön kan inte gro under vatten och vassfrön har bäst överlevnad om de sitter kvar i 

vippan över vintern och lossnar först under våren [Ekstam, 1995]. Fröna gror på vegetationslösa, 

blottlagda och finkorniga substrat som är fuktiga och vattentäckta. Exempel på substrat är gyttjiga-leriga 

stränder men även diken som rensats eller jordiga ytor i fuktiga lägen. Fröna gror när 

Fuktäng Starrmad 

lågstarr överst, högstarr närmast vattnet 

Blå bård 

Vass 

Lågstarr Högstarr 

Starrmad 

En strandäng är en hävdad mark intill söt-eller saltvatten som påverkas av tillfälliga översvämningar. Omfattar 

fuktäng och starrmad. Blå bård är grunda vegetationsrika vattenområden mellan strandäng och vassar. 

Fig 3. Kring Mälaren förekommer olika vegetationstyper som zoner längs med stranden. Utbredningen av dessa 

styrs av vattenståndsfluktuationer. I sjön finner man undervattens- och flytbladsvegetation. När det grundar upp 

kommer vassen. Där stranden inte alltid är permanent översvämmad börjar strandängen och svämlövskogar. 

15



det blir stora temperaturamplituder på dygnsbasis. Ju större amplitud, desto snabbare gror fröna, 

men det räcker med några få dagar med en amplitud om ca 20 °C för att groning ska påbörjas 

[Ekstam & Forseby, 1999, Ekstam m.fl, 1999]. Sedimenttemperaturen behöver dock vara ca 

10°C. 

Lågvatten under vårarna är således en gynnsam faktor för vasspridning och kan medföra en 

stor och snabb expansion av groddplantor om blottat substrat finns tillgängligt. På en strandäng 

med tät grässvål är dock risken för massgroning av frön liten. Fröetablerade vassplantor fortsätter 

sedan att växa vegetativt ut i vattnet med maximalt en meter per år till dess att de nått sitt 

maxdjup. 

Lågvatten under hög- och sensommar påverkar framför allt den vegetativa förökningen av 

vass. Unga frögrodda plantor med litet rhizom (rotsystem) har svårt att etablera sig om vattenståndet 

blir högt under första eller andra säsongen [Weisner & Ekstam, 1993]. Lågt vatten är alltså 

gynnsamt för ungvass, men om substratet torrläggs helt under hög- och sensommaren stressas 

vassen och växer dåligt. Vassen förökar sig vegetativt även på hösten och i september–oktober 

bildas höstskott. De står som pilar under vattnet, med bladen hoprullade runt meristemet 

(den känsliga tillväxtzonen), i väntan på att skjuta upp över vattenytan nästa vår. Om dessa 

höstskott blottas under vintern, det vill säga om vattenståndet blir lågt, fryser skotten och dör. 

Vassen är inte konkurrenskraftig när den växer nära sin maximala djuputbredning [Börje Ekstam, 

muntligen] och om den av någon anledning trycks tillbaka, exempelvis på grund av bete 

eller ispåverkan, så har den svårt att återerövra området. Det kan alltså, på grund av störningar, 

uppstå en luckighet som består under lång tid. Betestryck från sjöfågel är mycket viktigt för 

reglering av vassars utbredning i den yttre kanten. Vassbältena i Sörfjärden i Mälaren håller på 

att minska idag eftersom ruggande grågäss, som inte kan flyga, sommartid till stor del lever av 

bladvassens späda skott. När vassens topp betas av, tränger vatten ända ner i roten, som 

dränks. Detta har skett i stor skala i Sörfjärden vilket påtagligt minskat vassens utbredning 

[Sten Ullerstad, muntligen]. 

Ett varierande vattenstånd innebär att vassen stressas, eftersom den är känslig för både höga 

och låga vattennivåer. Ett jämnt (och högt) vattenstånd ökar vassens konkurrenskraft gentemot 

starrvegetation. Dessutom minskar effekten av bete, för betande djur går inte gärna ut i djupt 

vatten. Ett jämnt vattenstånd innebär också att vassens rotzon inte blottas och därmed sker ingen 

nedbrytning av gammal vass. Detta leder till en ackumulation av vasstorv och en uppgrundning 

av botten. Detta i sin tur kan leda till att vassbältet ökar i täthet och med tiden breder 

ut sig både mot land och öppet vatten. 

Olika typer av isskjutningsfenomen kan hämma vassens expansion och täthet och bidrar till att 

skapa olikåldriga och flikiga vassar. För att förhållanden för störning på vassbältet ska vara optimala 

är det viktigt att isskjutningen sker vid tjäle. Ett högflöde under dessa förhållanden kan 

ge islyftning så att hela rotzonen lyfts och luckor skapas där annan vegetation kan etableras. 

Om området betas av kreatur kan denna luckighet bibehållas. En markant vattenståndshöjning i 

samband med islossning bidrar också till vattenutbyte och snabbare issmältning i vassarna. 

I princip gäller ovanstående resonemang om begränsande faktorer också för bred- och smalkaveldun. 

Kaveldun kan dock gro under vatten och smalkaveldun växer ut på större djup än 

vass. 

Strandängen 

För att en strandängszonering med hög biologisk mångfald ska upprätthållas, krävs god hävd i 

form av bete eller slåtter. Hävden gör att konkurrensstarka arter hålls i schack så att de inte ensamma 

tar över en vegetationszon. Alla delar av strandängen hyser viktiga ekologiska funktioner 

och har potential för stor biologisk mångfald. Flera faktorer medverkar till detta. I grunda 

bassänger är näringstillgången stor, dels för att större bottenarealer har kontakt med varmt ytvatten, 

dels för att större bottenarealer är utsatta för vind/vågpåverkan och uppvirvling av se- 

16



diment [Wallin, 2000]. Grunda områden blir tidigt varma på våren och tillväxten av växter och 

djur startar tidigt. I grunda områden når ljuset ner till botten eller åtminstone nära botten, vilket 

gör etablering av vegetation möjlig på bottnarna (figur 4). Om växter etableras eller ej beror huvudsakligen 

på typ av bottensubstrat, vilket indirekt speglar exponeringsgraden. Grunda vattenområden 

i blå bård och starrmad är viktiga reproduktionslokaler för groddjur och fisk. 

Strandängens olika delar och de grunda vattenområdena, inklusive vassarna, utnyttjas av en 

mängd olika fågelarter. Högvatten på våren är mycket viktigt för hög biologisk mångfald. 

Förändringar i vattenregim eller hävd kan påverka zoneringen negativt. Om våröversvämning 

och efterföljande torrperiod uteblir kan vissa växtarter under en period föröka sig vegetativt 

(med kloner), men de kräver korsbefruktning emellanåt för att den genetiska mångfalden inte 

ska gå förlorad. Det är inte känt hur frekvent översvämning/upptorkning måste ske för att arterna 

ska bestå i livskraftiga populationer på lång sikt, men förmodligen krävs fröföryngring 

vart 5–10 år [Börje Ekstam, muntligen]. En stabilisering av vattennivån minskar strandängens 

zonering till enbart två stycken, en akvatisk permanent översvämmad zon där vass dominerar, 

och en buskdominerad landzon, där örter och gräs utkonkurreras. 

Om hävden upphör, men vattenregimen är oförändrad, växer den blå bården så småningom 

igen med vass, och vassen fortsätter in i högstarrbältet. Lågstarrbältet trycks tillbaka och 

högstarr tar över. Buskvegetation etableras på fuktängen. 

Täta vegetationsbälten försvårar vattenomsättningen och därför är vattenståndsfluktuationer 

viktiga för omsättningen av vatten och därmed syresättningen i vattnet i vegetationsbältet och i 

området närmast land, där blå bård kan finnas. 

De följande styckena behandlar den egentliga strandängens olika vegetationszoner; blå bård, 

starrmad och fuktäng. 

Blå bård 

Med blå bård avses grunda och ofta vegetationsrika vattenområden mellan vass och strandäng 

(figur 5a, b och c). Denna zon finns inte överallt där det finns strandängar. En välutvecklad blå 

bård förutsätter vattenståndsvariationer, där betesdjuren under sommarens lågvatten kommer 

åt att beta ned vass och annan vegetation långt ut från land. Betesdjurens tramp och betning 

resulterar i ett grunt och öppet vatten. I detta grunda vatten finns en mycket stor produktion av 

frörika våtmarksväxter (gror på blottade ytor orsakade av tramp) och insekter, som i sin tur är 

en förutsättning för ett rikt djurliv i övrigt, särskilt fågellivet. 

Starrmad 

Ovanför vass och blåbård finns starrmaden med högstarr, som ofta är tuvbildande, och högre 

upp lägre starrarter (figur 5c, d och f). Frösättningen hos starrarna är väsentlig för fågelfaunan 

på strandängarna. Starrarterna är generellt konkurrenssvaga och kräver kontinuerlig hävd och 

vattenståndsvariationer för att fortleva. 

Fuktäng 

Den bredaste zonen i strandängen är fuktängen som omfattar en stor fuktighetsgradient, från 

fuktig till nästan helt torr (figur 5e). Zonen domineras av gräs och örter och är, om den hävdas, 

väldigt artrik. Om hävden uteblir riskerar zonen att förbuskas. 

17



Fuktäng med 

tuvtåtel 

Starrmad med 

blå bård 

Fig 4. Den betade strandängens profil i förhållande till dränkningsvaraktighet. Vass förekommer ytterst mot det öppna 

vattnet. Beroende på betestryck tar starrmaden över vid lågvattengränsen. Den blöta övergången mellan vass och 

starrmad är blå bården. Innanför starrmaden tar fuktängen vid. 

Figur 5a. Gräns tät vass och blå bård (svärdslilja). Sörfjärden 

strand, Eskilstuna kommun 

Figur 5b. Blå bård. Engsö, Västerås kommun. Dun efter 

betande grågåsflock. 

18



Figur 5c. I förgrunden syns vasstarr, som är en vanlig 

högstarrart. Blå bård övergår i starrmad med lågstarr och 

brunven. Sörfjärden Strand, Eskilstuna kommun. 

Figur 5d. Starrmad. Sörfjärden Mågla. Eskilstuna kommun. 

Figur 5e. Tuvtåtelfuktäng möter åker. Höjdinmätning pågår. 

Landholmarna, Enköpings kommun. 

Svämlövskog 

Figur 5f. Det saftigt gröna gräset är grenrör som invaderat 

hela starrmadzonen. I förgrunden syns tuvtåtel. Broängarna, 

Upplands-Bro kommun. 

Svämlövskogar skiljer sig från sumpskogar genom att de är tidvis översvämmade och att de vid 

normal- eller lågvattenstånd är väldränerade [www.naturvardsverket.se]. Granen missgynnas av 

tidvisa översvämningar och svämskogar är därför lövdominerade. Skogar med hög luftfuktighet 

är viktiga livsmiljöer för många mossor, lavar, svampar, snäckor, sniglar och grodor och hyser 

ofta rödlistade arter [www.skogsstyrelsen.se]. Flera arter av mossor är svämberoende och anges 

som typiska arter i Natura 2000-habitatet svämlövskogar. Stjärtmes, entita och mindre hackspett 

är i hög grad knutna till lövrika strandskogar och svämskogar med god tillgång på död 

ved, även om de också förekommer i andra lövskogstyper. 

19



3. Mälarens reglering nu och det oreglerade historiska 

tillståndet 

3.1 Minskad vattenståndsvariation och lägre vårvatten 

Den enskilt största förändringen, jämfört med det oreglerade tillståndet före 1943, är att inomårsvariationen 

har minskat från en median på ca 80 centimeter till ca 30 centimeter efter justeringen 

av bestämmelserna i vattendomen, som gjordes på 1960-talet. En viktig förändring är 

också att vattenstånden i april, maj och juni sjunkit kraftigt, vilket syns i figur 6 och 7. Lågvattennivåerna 

har höjts någon decimeter under högsommar och sensommar (figur 7) men förändringen 

är inte lika stor som sänkningen av högvattennivåerna under senvår och försommar. 

1,50 

1,40 

1,30 

1,20 

1,10 

1,00 

0,90 

Figur 6. Vattenståndsvariationer månadsvis enligt nollalternativ och oreglerat tillstånd. Strecket i boxen visar medianvärdet, 

boxen omfattar 50% av värdena och gafflarna omsluter alla värden utom de 10% högsta och 10% lägsta värdena 

(det vill säga 80% av värdena finns inom gafflarna). 

2,4 

2,2 

2,0 

1,8 

Meter över havet, RH2000 

1,6 

1,4 

1,2 

1,0 

0,8 

0,6 

0,4 

0,2 

Högvatten (april-juni, mars-maj) 

Lågvatten (juli-okt, juni-sept) 

Median; Box: 25%-75%; Whisker: Non-Outlier Range 

Historiskt 

Outliers 

Extremes 

Nollalternativ 

Outliers 

Extremes 

Figur 7. Jämförelse mellan vattenståndsamplituer under låg- och högvattenperioder för historisk vattenregim och nollalternativ. 

Ca 80% av värdena återfinns inom gafflarna. Historiskt avser vattenstånd mellan 1901-1930. 

20



Figur 8. Illustration av hur strandekosystemen tryckts ihop - som ett dragspel - till följd av regleringen av Mälaren 

Dagens reglering (nollalternativet i figur 7), som driftsattes 1943, har utjämnat variationerna i 

vattenstånd inom och mellan år i förhållande till när Mälaren var en oreglerad sjö. Detta medför 

att en mindre areal blir svämmad på våren och en mindre del torkar upp, vid extremt lågvatten 

under torrperioder, jämfört med de förhållanden som rådde för Mälaren i oreglerat tillstånd . 

Detta medför att strandekosystemet komprimeras (figur 8). De tidigare sumpiga områdena mellan 

land och vassbård har blivit torrare och saknar regelbunden tillförsel av näringsrikt sjövatten 

[Wallin, 2000]. 

3.2 Redskap för jämförelse historisk tid - nutid 

Utifrån satellitkartering [Metria, M08/01491.8] och höjdinmätning i fält på ett tiotal olika strandängar 

har Calluna identifierat höjdintervall inom vilka de olika vegetationszonerna förekommer 

i dag (kolumn ”inmätta nivåer” i tabell 2). För att få information om hur vegetationszonerna såg 

ut innan regleringen infördes har häradskartan från början av 1900-talet studerats. I tabell 2 

finns en jämförelse av de olika höjdintervallen inom vilka vegetationstyperna förekom då och 

förekommer nu. I figur 10 finns en historisk karta med dagens vegetationstyper inlagda. 

Tabell 2. Nivåer och dränkningsvaraktigheter för vegetationszoner i nuläget (inmätt i fält) jämfört med det oreglerade 

tillståndet (1901-1930). Antagande vid analysen är att vegetationen i det oreglerade tillståndet hade sin utbredning vid 

samma dränkningsvaraktigheter som idag. 

Vegetationstyp Dränkningsvaraktighet Inmätta nivåer (m) Historiska nivåer (m) 

Vass (100%)-43% upp till 0,86 upp till 0,83 

Blå bård 98-84% 0,60-0,77 ca 0,47-0,63 

Starrmad 90-16% 0,74-0,92 ca 0,58-1,2 

Tuvtåtelfuktäng 15-0% 0,93-1,52 

1,24 och uppåt. Lägsta nivå 

med 0 % dränkning = 2,03 

Ytterligare ett viktigt redskap för att tolka vegetationszonernas stabilitet och läge i strandprofilen 

är att studera under hur lång tid de varje säsong (vegetationsperioden) ligger under vatten. 

Detta åskådliggörs i så kallade dränkningsvaraktighetsdiagram. Hundra procent dränknings- 

21



varaktighet för en viss höjdnivå betyder att den nivån ligger under vatten hela vegetationssäsongen. 

Noll procent innebär att nivån är torrlagd under hela vegetationssäsongen. 

Varaktigheten för ett vattenstånd spelar stor roll för de ekologiska processerna. Vattenstånd som 

inträffar några få dygn har i de flesta fall mindre betydelse än de med längre varaktighet. I figur 

9 finns dränkningsvaraktigheter för nollalternativet och den historiska vattenregimen. Dränkningsvaraktigheter 

för nollalternativet är modellerade dygnsvärden (1976-2005). Den historiska 

vattenregimen gäller för observerade vattenstånd under perioden 1901-1930. 

2,4 

Dränkningsvaraktighet 

Vegetationssäsong, 18april-15okt 

2,2 

2,0 

Historiskt 


1,8 


1,6 

1,4 

1,2 

1,0 

0,8 

0,6 

0,4 

0,2 

0 20% 40% 60% 80% 100% 

Figur 9. Dränkningsvaraktighetsdiagram för nollalternativet (1976-2005) och historisk vattenregim (1901-1930). Alla 

vegetationstyper i strandängen började längre ner i historisk regim. Särskilt starrmaden hade större omfattning historiskt 

jämfört med idag. Den började på cirka 0,58 meter och sträckte sig till cirka 1,2 meter. Idag omfattar den höjdintervallet 

0,74-0,92 meter. Se också tabell 2. 

3.3 Zonering i strandnära ekosystem nu och historiskt 

Vass och blå bård 

I den historiska vattenregimen (tabell 2) började alla zoner utom fuktängen längre ned än idag 

och särskilt starrmaden hade en påtagligt större utbredning än idag. Figur 9 visar att i dag ligger 

nivån för 100% dränkningsvaraktighet på cirka 0,6 meter, medan den låg på cirka 0,4 meter i 

början av 1900-talet. Vass och blå bård återfinns i området för hög dränkningsvaraktighet. Vassar 

finns idag från 100% och ända upp till ca 43%. Vassen kan alltså vandra högt upp i strandzoneringen, 

men den är gles och har endast spridda förekomster i de övre höjdintervallen. Blå 

bård finns idag i området som har 84-98% dränkningsvaraktighet. Utbredningen av vass och blå 

bård överlappar delvis och det är främst hävdtrycket från betesdjur som avgör vilken vegetation 

som utvecklas. Utan hävd invaderar vassen detta område. Med bete eller hävd i den blå 

bården finns utrymme för konkurrenssvaga växtarter som annars trängs undan av vass. 

Vid en jämförelse mellan häradskartan (kring år 1900) och satellitbildskarteringen ser man att 

den blå bården idag ligger i områden som då var rastrerad som våtmarksvegetation ovan 

strandlinjen (figur 10). Dåtidens vassar fanns längre ut i sjön och blå bården där vass förekommer 

idag. Starrmadens utbredning är dock i stort densamma idag som i dåtid. En stor del av 

22



Sörfjärden Mågla 

Nutida vegetation och markanvändning kring 1900. 

Naturtyp enligt häradskartan (kring 1900) 

Starrmad 

Blå bård 

Vassar 

Naturtyp satellitbildskartering gjord av Metria (nutid) 

Fuktäng 

Starrmad 

Blå bård 

Vass 

Meter 

0 200 400 

Figur 10. Exempel på jämförelse mellan häradskartan och den nutida vegetationskarteringen för Sörfjärden Mågla. I 

olika rastreringar visas kartering från häradskartan och i botten visas nuläget (satellitbildskarterad vegetation). Varaktigheter 

visas för nuläge och historisk regim i figur 9. Exempelvis nivån 0,70 meter hade vid historisk tid 71% dränkning 

medan den nivån idag har 94% dränkning. 

vassarna såg antagligen annorlunda ut än idag och var mer heterogena och innehöll mycket blå 

bård men ändå är skillnaderna påtagliga mellan nutid och innan regleringen. Vasstäkt, våtmarksbete 

och slåtter var vanligt och skapade en luckig, gles vass där även andra växter fick 

utrymme. 

Vid en jämförelse med andra sjöar som inte haft en sådan stor omställning i vattenregimen som 

Mälaren haft, ser man att den blå bården ligger lägre (längre dränkning) runt Mälaren [Saukko, 

1954, Andersson, 1973, Karlsson, 2009]. Detta indikerar att framför allt högstarren, som utgör 

gränsen mellan blå bård och starrmad, inte rört sig uppåt med ett ökat vattenstånd (eller längre 

dränkningsvaraktighet), vilket skulle förklara att utbredningen nu överlappar med den historiska 

utbredningen. Det är ett tecken på att starrzonen har svårt att snabbt svara på förändringar 

i vattenstånd och att ett ökat vattenstånd kan innebära att växtligheten blir stressad. En förklaring 

till detta kan vara att högstarr inte sätter frö när den blir dränkt och därför inte lyckats 

expandera uppåt i strandprofilen. En annan förklaring är att strandprofilerna har en sådan lutning 

att någon större areell utbredning inom rätt dränkningsintervall inte funnits tillgänglig. 

Högre upp där högstarr borde finnas, växer annan vegetation som är mer konkurrenskraftig. 

23



Det kan alltså vara frågan om restpopulation av högstarr i den blå bården och i så fall är vegetationen 

stressad i nuläget och tål ytterligare försämringar dåligt. 

Callunas tolkning av förändringarna i Mälaren det senaste seklet, utifrån figur 9 och tabell 2, är 

ändå att utbredningen i höjdled troligen har varit ungefär lika stor historiskt som idag eftersom 

lutningen på dränkningskurvorna i intervallet från 100% och ända ned mot cirka 80% dränkningsvaraktighet 

är likartad för de två kurvorna. Bredden har säkerligen varit större historiskt 

eftersom strandprofilen är flackare längre ner mot vattnet (samma höjdomfång innebär större 

bredd ju närmare vattenlinjen man kommer). 

Störst förändringar i starrmaden 

Liksom för blå bård finns belägg för att starrmaden runt Mälaren har längre dränkning än andra 

sjöar [Karlsson, 2009]. Historiskt utgjorde starrmaden en stor del av strandängen och omfattade 

ett brett höjdintervall, vilket ses i figur 9 (i området 16-90%) och tabell 2. I dag är bredden 

på starrmaden liten; dränkningsvaraktigheter om 16-90% omfattar endast ett litet höjdintervall i 

kurvan för nollalternativet. I figur 9 syns detta tydligt. I den historiska regimen var kurvan betydligt 

mer sluttande i nästan hela detta intervall. 

När häradskartan studeras och jämförs med dagens satellitbildskartering är det tydligt att dåtidens 

starrmader i hög grad omvandlats till åker. Detta är också att förvänta med den förändring 

som skedde när Mälaren reglerades, och vårhögvattnet minskades (nivåer högre upp i strandprofilen 

fick då betydligt kortare dränkningsvaraktigheter). Vidare har också markavvattning 

och invallningar medfört att åkermark vunnits. 

De inmätta strandprofilerna är ytterligare en källa för att analysera förändringar av starrmaden. 

Calluna måttade in historisk zonbredd (höjdintervallet 0,52-1,05 meter) i grafer för de strandprofiler 

som mätts in och jämförde med nulägets zonbredd (höjdintervall 0,74-0,92 meter). Det 

visade sig att starrmadens bredd minskat med minst 75%. De minskade översvämningarna, 

tillsammans med invallningar, har gjort att även fuktängen har minskat avsevärt i bredd jämfört 

med den historiska strandängen i oreglerat tillstånd. Calluna har funnit att fuktängen med tuvtåtel 

(och frisk-fuktig övrig gräsmark), har sin nedre gräns vid nivån 0,93 meter, vilket motsvarar 

15% dränkningsvaraktighet. Den övre gränsen är inte kopplad till vatten- eller hävdregim 

utan anger vanligen var åkern börjar på de specifika lokalerna. Vid jämförelse med häradskartan 

framkommer att dagens fuktäng karterats som högstarrmad med tydlig våtmarksrastrering 

av lantmätaren. En stor del av fuktängen ligger också inom områden som man i häradskartan 

tolkat som lågstarrmad. Jämförelsen visar att en stor del av dåtidens starrmader har blivit torrare. 

Slutsatsen av den historiska analysen är att regleringen av Mälaren och förändrad markanvändning 

har medfört att främst starrmad har en ansenlig utdöendeskuld. Det betyder att man 

kan förvänta sig att zonen med starrmad fortsätter att minska även om regleringen förblir oförändrad. 

För blå bård är historiska data mer osäkra och det går inte att slå fast hur denna zon har 

förändrats fram till idag från det att Mälaren reglerades. 

I nedre kanten av den blå bården har hävden stor betydelse genom att vass betas eller slås och 

på så sätt hålls tillbaka. Skillnaderna i detta område mellan historisk tid och nutid är en kompaktare 

vasskant nu, eftersom utnyttjande av vassen och störningsprocesser i form av hävd, 

islyft och översvämningar var vanligare förr. Strandängszoneringarna är som tidigare nämnts 

tröga system och växtligheten i starrmaden (både högstarr och lågstarr) är att betrakta som relikta. 

Utbredningarna har ännu inte nått sin slutliga omfattning i förhållande till dagens reglering. 

Det är skillnaden mellan vad som finns kvar i nuläget mot vad som kommer att försvinna 

med tiden, då dagens reglering verkat fullt ut, som kallas utdöendeskuld. 

24



Svämlövskog 

Historiskt har svämlövskogen haft förutsättningar att finnas upp till cirka 1,20 meter. I områden 

med flacka stränder har detta gett stora arealer. Detta är den utbredning skogen haft då det 

funnits rätt förutsättningar i form av jordart och hävdsituation. Dessutom kunde inte granen 

hävda sig då det på dessa höjder förekom sammanhängande perioder (om cirka fem veckor), ett 

par gånger på tio år, då marken stod under vatten. Svämlövskogens utbredning överlappar ekologiskt 

med både starrmaden och fuktängen. Eftersom Mälaren länge varit en odlingsbygd har 

merparten av stränderna brukats i någon form, varför den historiska utbredningen av svämlövskog 

sannolikt varit liten. 

Svämlövskog bör främst ha förekommit där det finns genomsläppliga jordarter och där bete och 

slåtter av olika orsaker uteblivit. I skogsmiljöerna finns en tröghet, men granen har sedan Mälaren 

reglerats fått bättre förutsättningar att vandra in på nivåer ner till runt 0,90 meter. 

3.4 Historisk regim i förhållande till nollalternativ och ny reglering 

Syntesen från de föregående avsnitten är alltså att Calluna har sett att ekosystemen runt Mälarens 

stränder har börjat förändras genom regleringen på 1940-talet och med förändrad markanvändning. 

Starrmaden har redan minskat kraftigt i utbredning, cirka 75% enligt Callunas beräkningar, 

och man kan därmed säkerhet säga att utdöendeskulden är stor. Jämfört med den 

historiska regimen har även den blå bården, fuktängen och svämskogen dåliga förutsättningar 

att bibehålla sin utbredning i nuvarande reglering. Calluna antar att flera vegetationstyper, men 

främst starrmaden, fortfarande förändras i sin utbredning efter att Mälaren började regleras. 

Arterna är stressade i nuläget och förväntas tåla ytterligare försämringar dåligt. Detta är en viktig 

förutsättning inför konsekvensbedömningen; ekosystemen är stadda i förändring vilket 

medför att även nollalternativet förväntas medföra förändringar i framför allt starrmadens utbredning. 

25



4. Förutsättningar - skillnader ny reglering och nollalternativ 

SMHI har modellerat den nya regleringen [SMHI 2011-12-21] med tillrinningsserier från 1976- 

2005 och datasetet innehåller modellerade dygnsvärden för vattenstånd för denna 30-årsperiod 

för huvudalternativet samt nollalternativet. Det är skillnader mellan dessa alternativ som konsekvensbedömts. 

De viktigaste faktorerna som påverkar och strukturerar strandnära ekosystem [Calluna 2008-01- 

21] är: 

• Medelvärden för vattenregimens vårhögvatten och sommarlågvatten. 

• Vattenståndsvariationer (inomårs- och mellanårsvariationer). 

• Dränkningsvaraktigheter för olika höjder i strandzonen. 

4.1 Vattenståndsvariationer under vår och sommar 

Calluna fick prioritera under vilken period på året som regleringsstrategin skulle ge relativt 

stort utrymme åt naturvårdens intressen. Naturvårdsmål i vattenregleringen kom därför att 

omfatta vegetationsperioden (april-oktober). Input till SMHI har givits om att en snabb och 

kraftig höjning av vattenståndet på vårvintern kan påverka förutsättningarna för islyft positivt. 

Med de strandnära ekosystemen i fokus kan den nya regleringens vattennivåer beskrivas enligt 

följande (se figur 11 och 12 samt tabell 3). 

• Nivåerna på vårhögvattnet (medianvärde) är cirka 10 cm högre i huvudalternativet än i 

nollalternativet. Det innebär en tydligare skillnad mellan vårhögvatten och sommarlågvatten 

än i nollalternativet. Högvattnet inträffar under en längre period (mars - halva 

maj) mot april - halva maj i nollalternativet. 

• Sommarlågvattnet ligger på ungefär samma nivå som nollalternativet, från cirka 0,84 meter 

i mitten av juni ner mot 0,79 i slutet av augusti. Medianvärdet för hela sommarperioden 

är dock något högre i den nya regleringen än i nollalternativet (+1 centimeter). 

• Årsamplituden blir alltså större i huvudalternativet än i nollalternativet (medelvattennivån 

i huvudalternativet varierar mellan cirka 0,79-1,06 meter mot 0,79-0,99 meter i nollalternativet). 

• Mellanårsvariationen och extrema vattenstånd minskar. Detta medför att störningar i vegetationen, 

orsakade av extrema vattenstånd, inträffar betydligt mer sällan. 

• Medelvattenståndet i slutet av mars ökar från 0,9 m till 1,0 meter i huvudalternativet. 

Under perioden från slutet av februari och hela mars månad, sker en betydligt snabbare 

och kraftigare vattenståndshöjning i huvudalternativet än i nollalternativet. 

Nämnas ska också att dygnsmedelvattenståndet i november - februari är cirka 7 cm högre i huvudalternativet 

än i nollalternativet. Den skillnaden mellan huvud- och nollalternativ möjliggjorde 

för SMHI att bibehålla samma årsmedelvattenstånd, vilket har varit viktigt i regleringsstrategin. 

Ovanstående skillnader mellan regleringsalternativen visas i tabell 3 och figurerna 

11 och 12. 

Tabell 3. Medelvattenstånd i meter (medianvärden för avsedda perioder) vår, sommar och islossning. 

Faktor Nollalternativ Huvudalternativ Skillnad 

Vårhögvatten 

(medianvärde mars-maj) 

0,90 1,00 + 10 centimeter 

Sommarlågvattnet 

(medianvärde juni-september) 

0,82 0,83 + 1 centimeter 

Skillnad mellan vårhögvatten och 

sommarlågvatten 

8 centimeter 17 centimeter + 9 centimeter 

Vårhögvatten vid islossningen 

(medelvärde mars-april) 

Ca 0,90 Ca 0,95 + 5 centimeter 

26



höga vattenståndsnivåer har sänkts. Vårflodens avsänkning följer den avsänkning som finns i 

Nollalternativet. Vattenstånden under sommarmånaderna ligger mycket nära de vattenstånd som ges 

I figur 11 och 12 illustreras medelvattenståndet och hur det varierar över året. Som strukturerande 

faktor är det även viktigt att veta hur ofta olika vattenstånd inträffar, om de kommer var- 

av Nollalternativet. 

je år eller sker sällan. 

Figur 9. Mälarens vattenstånd med reglering enligt Huvudalternativet redovisat som medel, max och 

min för varje dag på året under perioden 1976-2005 (röd, blå respektive grön kurva). Som 

jämförelse/komplement redovisas motsvarande vattenstånd för reglering enligt 

Nollalternativet (svarta kurvor). 

För reglering under normaldrift sänks Mälarens medelvattenstånd något jämfört med dagens reglering 

enligt Nollalternativet (1 cm) liksom det högsta vattenståndet (23 cm) till 1,24 m (4,55 m). Den högsta 

nivån under perioden inträffar i Huvudalternativet på våren till skillnad för Nollalternativet då den 

inträffar på hösten. De lägsta nivåerna har höjts med 4 cm jämfört med Nollalternativet och ligger i 

Huvudalternativet på 0,59 m (3,90 m). Mer statistik över medel-, hög- och lågvattenstånd, medel-, 

hög- och lågvattenföring och antal dagar per år då Saltsjöns vattenstånd (Ws) är högre än Mälarens 

vattenstånd (Wm) för Huvudalternativ jämfört med Nollalternativet presenteras i Tabell 8. 

Önskemålet om samma förekomst av nivåer mellan 0,69 m och 0,84 m (4,00 m och 4,15 m) som för 

dagens reglering under sommarmånaderna leder till att regleringen under torra somrar inte klarar att 

ligga över 0,69 m (4,00 m) under hela året. Den lägsta tillåtna nivån är enligt dagens vattendom 4,0 m 

enligt Mälarens höjdsystem. Av denna anledning innefattas även nivån 3,96 m i statistiken (0,65 m, 

RH2000). Nivåer under 0,69 m (4,00 m) inträffar 5 av de 30 åren med en längsta varaktighet på 96 

dygn. Detta är förbättring jämfört med Nollalternativets 6 år av 30 och en längsta varaktighet på 112 

dygn ( 

Tabell 9). Nivåer under 0,65 (3,96 m) inträffar 2 av de 30 åren med en längsta varaktighet på 29 dygn 

jämfört med Nollalternativets 88 dygn och 3 år (Tabell 10). 

Figur 11. Mälarens vattenstånd med nya regleringen och nollalternativet redovisat som medelvärde, max och min för 

20 varje dag på året under perioden 1976-2005. Nr. Det 2011-64 röda fältet SMHI i nedre – Projekt figuren Slussen representerar – Förslag den till nya regleringen av och Mälaren 

spridningen mellan 10:e till 90:e percentilen, dvs vattenstånd som förkommer relativt ofta. Nollalternativet visas som grå 

kurvor och fält i nedre figuren. Från SMHI [2011-12-21]. 

27 

Figur 10. Mälarens vattenstånd med reglering enligt Huvudalternativ redovisat som medelvärde, max 

och min för varje dag på året under perioden 1976-2005 (röda kurvor). Det röda fältet 

representerar spridning mellan 10:e till 90:e percentil. Som jämförelse/komplement 

redovisas motsvarande vattenstånd för reglering enligt Nollalternativet (grå kurvor och fält).



1,4 

1,3 

1,2 


1,1 

1,0 

0,9 

0,8 

0,7 

0,6 

0,5 

Högvatten (mars-maj) 

Lågvatten (juni-sept) 

Median; Box: 25%-75%; Whisker: Non-Outlier Range 


Outliers 

Extremes 

Huvudalternativ 

Outliers 

Extremes 

Figur 12. Skillnader mellan högvatten och lågvatten i huvudalternativet och nollalternativet. Medianvärdet har använts 

för att sålla bort sällsynta extremvärden som ger utslag på medelvärdet men som saknar betydelse för vegetationszonernas 

utbredning. 

I tabell 4 finns sammanställning över frekvenser för olika vattenstånd, som inträffar någon gång 

under året, respektive under vegetationsperioden. Generellt gäller att höga vattenstånd > 1,14 

meter förekommer mer sällan i huvudalternativet än i nollalternativet, medan medelhöga nivåer 

mellan 0,99-1,14 meter är mer frekventa i huvudalternativet. Låga och mycket låga nivåer 

1,24 0,27 0,03 0,17 0,03 

nivåer > 1,19 0,40 0,33 0,28 0,10 

nivåer > 1,14 0,47 0,43 0,31 0,27 

nivåer > 1,09 0,57 0,67 0,38 0,43 

nivåer > 0,99 0,83 0,97 0,52 0,83 

nivåer < 0,79 0,90 0,87 0,86 0,67 

nivåer 50 cm 0,33 0,07 0,21 0,03 

vattenståndsvariation > 48 cm 0,37 0,07 0,21 0,03 





28



För ekosystemen är vegetationsperioden (april-oktober) mest intressant eftersom det är höga 

respektive låga nivåer under denna period som strukturerar ekosystemet. Vad gäller höga nivåer 

under denna period är det tydligt att nivåer >0,99 meter blir betydligt vanligare i huvudalternativet 

än i nollalternativet. I huvudalternativet förekommer dessa höga nivåer 24 år av 30, i 

nollalternativet förekommer de 16 av 30 år. Höga nivåer förekommer främst under perioden 

april - maj medan de i juni - september är sällsynta (se figur 12). 

De riktigt höga nivåerna blir dock mer sällsynta i huvudalternativet. Nivåer över 1,09 meter 

förekommer i 13 år av 30, men endast åtta av åren har en varaktighet av minst tio dagar. Det är 

endast under dessa åtta år som högt vatten finns många dagar i rad (och därmed kan verka 

strukturerande). I nollalternativet förekommer dessa höga nivåer något färre år (10 av 30 år), 

men alla år har högvattnet en varaktighet av minst tio dagar. 

Lågvattennivåer inträffar mer sällan i huvudalternativet än i nollalternativet, men de är frekvent 

förekommande i båda regleringsalternativen. De låga nivåerna inträffar främst under juni 

- september (se figur 9). I nollalternativet förekommer nivåer under 0,79 meter i 27 av 30 år, 

varav 21 av dessa år har lågvatten i mer än tio dagar och är därmed potentiellt strukturerande. I 

huvudalternativet förekommer lågvatten i 20 år av 30, varav 19 år har minst tio dagar under 

0,79 meter. Skillnaden kan tyckas marginell, men antalet dagar med lågvatten skiljer sig väsentligt; 

i nollalternativet är det under en 30-årsperiod totalt 1325 dagar med vatten under 0,79 meter, 

medan det förekommer i 1075 dagar i huvudalternativet. 

Stora vattenståndsvariationer (> 40 cm) under året eller under vegetationsperioden är ovanligare 

i huvudalternativet än i nollalternativet, men variationer upp till 35 cm är vanligare i huvudalternativet 

än i nollalternativet (tabell 4). Minskningen i mellanårsvariation beror främst på 

att tillfälliga och höga flöden under våren (översvämningsrisk) regleras och högre vårhögvatten 

skapas. Av denna anledning blir mellanårsvariationerna mindre i huvudalternativet än i nollalternativet. 

4.2 Dränkningsvaraktigheter 

Varje vegetationstyp i strandzonen har sin optimala utbredning vid en viss fuktighet. Detta kan 

anges som dränkningsvaraktighet, det vill säga hur länge under vegetationsperioden markområdet 

står under vatten. En dränkningsvaraktighet på 90% betyder att marken står under vatten 

90% av tiden. Ett dränkningsvaraktighetsdiagram för vegetationsperioden finns i figur 13 och 

visar hur länge olika höjder i strandängen står under vatten (både för nollalternativ och huvudalternativet). 

Calluna har, utifrån höjdinmätning och satellitkartering av vegetationstyper, identifierat vid 

vilken höjd de olika vegetationszonerna finns idag. Ur ett dränkningsvaraktighetsdiagram med 

observerade vattenstånd har vi sedan fått procentsatser för vad dessa höjder motsvarar i 

dränkning (tabell 5). Observerade vattenstånd skiljer sig från nollalternativets modellerade eftersom 

vattendomen inte kunnat följas. Calluna bedömde därför att den bästa beskrivningen av 

nuläget var att använda observerade data och inte nollalternativets modellerade. 

Var de olika vegetationstyperna påträffas i huvudalternativet och i nollalternativet redovisas i 

tabell 5 och har tagits fram genom att studera vilka höjder de framtagna procentsatserna i tabell 

5 motsvarar i figur 13. Denna analys ger sedan möjligheter att räkna om höjdintervall till arealer, 

det vill säga bedöma om arealen av en viss vegetationstyp förändras till följd av den nya 

regleringen eller ej i jämförelse med nollalternativet. Se även textavsnitt nedan om nollalternativet 

samt metodrapporten [Calluna, 2011-12-04] för hur observerade data har räknats om till nollalternativet 

och huvudalternativet. 

29



Tabell 5. Höjdnivåer för de studerade vegetationstyperna i huvudalternativet jämfört med nollalternativet. Indelningen är 

baserad på vid vilken nivå de olika dränkningsvaraktigheterna inträffar. Se också figur 13. 

Vegetationstyp 

Framtagna gränser för 

dränkningsvaraktighet, 

% av tid under vegetationsperioden 

Motsvarar i: 

Huvudalternativet 

Nollalternativet 

Vassar (100%) - 43% upp till 0,84 upp till 0,85 

Blå bård 98% - 84% 0,68-0,78 0,65-0,77 

Starrmad 90% - 16% 0,76-0,94 0,75-0,91 

Tuvtåtelfuktäng 15% - 0% 0,94- 0,91- 

*Övre gräns för fuktäng bestäms av andra faktorer än bara dränkningsvaraktighet 

1,4 

Dränkningsvaraktighet 18april-15oktober 

1,3 


Huvudalternativ 

1,2 


1,1 

1,0 

0,9 

0,8 

0,7 

0,6 

0,5 

0 20% 40% 60% 80% 100% 

Figur 13. Dränkningsvaraktighetsdiagram för noll- och huvudalternativet räknat på alla dygnsvärden under 30-årsperioden 

för vegetationsperiod. Vassar börjar i huvudalternativet på 0,66 meter, blå bård börjar på 0,68 meter, starrmad börjar 

på 0,76 meter och fuktängen på 0,94 meter. 

Dränkningsvaraktighetskurvorna (figur 13) visar att korta (0 till ca 10%) dränkningsvaraktigheter 

omfattar ett större höjdintervall i nollalternativet än i den nya regleringen eftersom tillfälliga 

och höga vattenstånd är mer vanligt förekommande i nollalternativet. Spannet från ca 10% till 

80% dränkning omsluter ett större höjdintervall i huvudalternativet än i nollalternativet, det 

ökar med ett par centimeter, från ca 18 till ca 20 cm. Mellan 20% och 60% dränkning är skillnaden 

obetydlig mellan alternativen. Mellan 60% och 100% ligger nollalternativet något lägre (cirka 

två centimeter), vilket betyder att de lägst belägna områdena (starrmad och blå bård) torrläggs 

i något större utsträckning i nollalternativet än i huvudalternativet. 

I korta drag innebär de framräknade höjdintervallen att vassarnas utbredning minskar något i 

huvudalternativet jämfört med nollalternativet (se tabell 5). Förutsättningarna för blå bård 

minskar något i huvudalternativet gentemot nollalternativet, medan det omvända gäller för 

starrmad. Tuvtåtelfuktängen startar på en högre nivå i huvudalternativet än i nollalternativet, 

vilket ger en arealminskning under förutsättning att det finns en övre gräns som hindrar dess 

utbredning, exempelvis en invallning. Mer exakta siffror på hur arealerna förändras finns i kapitel 

5. 

30



4.3 Beskrivning av nollalternativet 

Nollalternativet innebär att regleringen följer dagens vattendom/miljödom. Nollalternativets 

vattenstånd utgår från SMHI:s modellerade vattenstånd för perioden 1976 - 2005. De modellerade 

vattenstånden ger en bättre prognos för dagens reglering än de observerade, bland annat 

genom att det skett tätningsåtgärder av luckor och justeringar av tappningsbestämmelserna 

från 1940-talet fram till idag. 

Nollalternativet beskriver alltså bättre dagens vattenreglering än vad observerade värden gör, 

men eftersom det finns en tröghet i hur naturmiljöer svarar på förändringar är det högst sannolikt 

att observerade värden bättre beskriver varför vegetationszoner ser ut som de gör (deras 

utbredning i förhållande till vattenstånd) än vad det modellerade nollalternativet gör. Nollalternativets 

vattenstånd har inte varat under tillräckligt många år ännu för att ge avtryck i vegetationstyperna. 

Vidare innebär analysen av nollalternativet hur det kommer att se ut startåret 2020. År 2020 ska 

den nya Slussen stå färdig och den nya regleringen vara i funktion. Vissa effekter för naturmiljö 

kommer att uppträda omedelbart (lekframgång för groddjur och fisk, insektsproduktion, besök 

av rastande fåglar) medan andra effekter utvecklas med tiden (främst olika vegetationsförändringar). 

4.4 Tidigare alternativ 

Arbetet med att ta fram regleringsalternativen har varit en iterativ process. Calluna har tagit 

fram mål och förslag på hänsynstaganden för den strandnära naturmiljön, SMHI har utifrån 

detta och andra intressen (till exempel sjöfart, jordbruk, översvämningsrisk, dricksvatten) modellerat 

fram förslag på reglering. Calluna har sedan konsekvensbedömt regleringen med avseende 

på naturmiljön och regleringen har successivt justerats utifrån resultatet av konsekvensbedömningarna 

och samrådssynpunkter med mera. Denna process, som startade 2007, har lett 

fram till det nu gällande förslaget på ny reglering som kallas fas 3c (huvudalternativet). 

SMHI:s första förslag på ny reglering togs fram under 2007. Slutsatsen från fas 1 var att vid 

ökad tappningskapacitet påverkar havsvattenståndet det dimensionerande vattenståndet för 

Mälaren, eftersom vattenståndsskillnaden minskar mellan Mälaren och havet. Dimensioneringsberäkningar 

som följde av detta visade att avtappningskapaciteten för Mälaren behöver 

vara större än 1300 m3/s i Söderström för att säkerställa att vattenståndet inte överstiger nivån 

1,39 meter. Naturmiljön var inte en aktuell fråga i detta första regleringsalternativ. 

I fas 2 undersöktes däremot möjligheterna att med en dynamisk reglering bättre uppnå en naturlig 

årstidsvariationen i Mälarens vattenstånd. Successiva förändringar gjordes av detta regler 

ingsalternativ och det slutliga förslaget kallades fas 2c. En dynamisk reglering kan ta hänsyn till 

årstider, tillrinning, snö och eventuellt andra faktorer. Två alternativa tappningsförslag togs 

fram; ett Huvudalternativ och ett Naturmiljöalternativ. Den största skillnaden mellan alternativen 

var att Naturmiljöalternativet gav ett något högre vattenstånd på våren. Calluna bedömde 

dock efter konsekvensanalys av regleringsförslagen att de inte hade avsedd effekt. De höjda 

lågvattenstånden, minskad mellanårsvariation och även det höjda vårhögvattnet hade flera negativa 

konsekvenser för bland annat strandängsmiljöerna och dess organismer. 

I Fas 3 och 3b sänktes vårhögvattnet något och avsänkningen mot sommarnivåerna tidigarelades 

ett par veckor. Men, sommarnivåerna låg fortfarande högt vilket innebar ett alltför utjämnat 

vattenstånd i strandmiljön, vilket återigen visade sig ge potentiellt stora negativa effekter i de 

blötare delarna av strandängen. Den största förändringen i fas 3c är en senareläggning av vårhögvattnet 

med ca 2 veckor, så att det bättre matchar vegetationssäsongen och organismers aktiviteter 

(till exempel fisk- och grodlek) och att sommarlågvattnen har sänkts. I fas 3c finns alltså 

både en ordentlig våröversvämning och ett lågt sommarvatten. 

31



Här sammanfattas de viktigaste lärdomarna som ledde fram till huvudalternativet (Fas 3c): 

• Sommarnivåerna (lågvattenperioden) måste vara låga, ner mot 0,8 meter och ibland ner 

mot 0,7, bland annat för att möjliggöra blottläggning av grunda bottnar (viktigt för vadarfåglar) 

och frösättning av växter i den blöta delen av strandängen. Förutsättningen för 

hävd i blå bård minskar vid höga sommarvatten eftersom kreatur inte går ut i vattnet i lika 

stor omfattning och betar. Därmed kan risken för att vass expanderar öka. Låga sommarnivåer 

har tillgodosetts under fas 3, men i fas 2 var sommarnivåerna för höga. Vattennivån 

kan dock inte frekvent understiga dessa nivåer med hänsyn taget till sjöfart och dricksvattenintag 

med mera. 

• Vårhögvattnet kan inte vara för högt (många motstående intressen som exempelvis jordbruk) 

och framför allt inte ha för lång varaktighet (visade sig i fas 2 och i fas 3 och 3b). Det 

är viktigt för många arter att det alltid finns torra områden i fuktängen och ett varaktigt 

högvatten ger risk för sämre frösättning och frögroning hos växter i starrmad. På sikt skulle 

det kunna leda till en utarmning av arter och dominans av några få konkurrensstarka arter. 

Förutsättningen för frötillgången för andfåglar minskar också. Andelen fuktäng minskar 

om varaktigheten på vårhögvattnet är för lång vilket har stor negativ effekt på fågellivet. 

• Avvägningen mellan en stor inomårsvariation och en mellanårsvariation har varit svår. En 

reglering kan inte uppnå båda målen. Strandekosystemen struktureras främst av sådana 

händelser som ofta återkommer, men extrema händelser kan vara viktiga för att omdana 

miljöer som varit stabila under lång tid. Stabilitet leder på sikt till lägre artrikedom. Calluna 

bedömer att frekvensen av låga nivåer < 0,8 meter är tillfredsställande i den nya regleringen 

medan frekvensen av höga nivåer > 1,2 meter är sämre i huvudalternativet än i nollalternativet. 

Nivåer över 1,1 meter är dock relativt vanliga i båda alternativen. Denna avvägning 

har alltså varit nödvändig att göra för att kunna få till stånd en bra årstidsvariation 

med frekvent förekommande våröversvämningar. 

32



5. Konsekvensbedömning av strändernas ekosystem 

5.1 Strandängar 

Relevans för ny reglering 

Strandängar har hög relevans för konsekvensbedömning, eftersom varierande vattenstånd är 

den enskilt viktigaste strukturerande faktorn för i princip alla typer av våtmarker. 

Värdebeskrivning 

Mälarens strandängar är en viktig del av riksintresset Mälaren samt för Ramsarområdet Asköviken 

- Sörjärden. Dessutom finns tjugotalet Natura 2000-områden med strandängsmiljöer, varav 

ett tiotal har betydande arealer. Miljöerna är också relevanta för flera av miljömålen, till exempel 

anges i målet för ett rikt odlingslandskap att samtliga ängs- och betesmarker ska bevaras 

och skötas på ett sätt som bevarar dess värden. På nationell nivå hyser Mälaren en betydande 

andel av landets strandängar. I den satellitkartering som utförts inom projektet har ungefär 

4 500 ha strandängar karterats. Som jämförelse finns det cirka 1 620 ha strandängar i Kristianstad 

vattenrike, som har Sveriges största arealer hävdade inlandsstrandängar 

[www.vattenriket.kristianstad.se]. Mälarens areal kan till viss del jämföras med de dryga 27 000 ha 

fuktängsmiljöer som registrerats i den nationella ängs- och betesinventeringen (naturtyp 6410 

fuktäng med blåtåtel och starr) [www.jordbruksverket.se]. Jämförelsen går inte att tillämpa rakt av, 

eftersom avgränsningen av naturtyperna gjorts olika, men det ger ändå en fingervisning om 

Mälarens betydelse. Det är helt enkelt en brist att det från den nationella statistiken inte går att 

söka fram strandängsarealer. Landets totala strandängsareal borde dock överstiga 27 000 ha. En 

rimlig uppskattning är att Mälaren hyser 5 - 10% av landets inlandsstrandängar. I figur 1a och 

1b framgår det var större koncentrationer av strandängar förekommer kring Mälaren och här 

syns också de viktigaste Natura 2000-områdena. 

Strandängarna har höga värden för en rad organismer. Fåglar är kanske det som lyfts fram 

mest, men en rad groddjur, lekande fisk, fladdermöss, insekter och andra ryggradslösa djur har 

också sin hemvist på strandängar. Vidare har strandängar, likt andra våtmarker, betydelse för 

reduktion och fångst av näringsämnen. 

Påverkan 

Den huvudsakliga påverkan som en ny reglering får överensstämmer med några av de tidigare 

listade viktigaste påverkansfaktorerna (se kapitel 4): 

• Nivåerna på vårhögvattnet är påtagligt högre än i nollalternativet. Det innebär en tydligare 

skillnad mellan vårhögvatten och sommarlågvatten än i nollalternativet. 

• Sommarlågvattnet ligger på ungefär samma nivå som i nollalternativet, från cirka 0,84 

meter i mitten av juni ner mot 0,79 i slutet av augusti. 

• Årsamplituden blir större än i nollalternativet (medelvattennivån i huvudalternativet varierar 

mellan cirka 0,79 - 1,06 meter mot 0,79 - 0,99 meter i nollalternativet). 

• Mellanårsvariationen och extrema vattenstånd minskar. Detta medför att störningar i vegetationen, 

orsakade av extrema vattenstånd, inträffar betydligt mer sällan. 




Effekter på vattendynamiken 

Det som främst skiljer huvudalternativet från nollalternativet, vad gäller vattendynamiken, är 

ett högre vårvatten i huvudalternativet och därmed en större svämmad areal. Mer omfattande 

vårhögvatten kommer att öka funktionaliteten i hela strandängen och mer likna den naturliga 

33



och därmed den historiska vattenregimen. Detta gynnar starkt fåglar, lekande fisk och groddjur, 

se vidare kapitel 6. 

Starrmaden gynnas generellt sett av våröversvämningar eftersom gräsdominans förhindras. 

Fuktängen kan förväntas få ett ökat inslag av starrarter och en högre artrikedom överhuvudtaget. 

Avsaknaden av riktigt höga vattenstånd, > 1,19 meter, i huvudalternativet kan ge något 

större förutsättningar för etablering av träd och buskar i den övre delen av strandängen jämfört 

med nollalternativet, vilket är negativt. Andra halvan av maj och juni är tider på året då blomanlag 

utvecklas (fröproduktion) och även frön gror. Under denna senare del av vårhögvattnet 

är det små skillnader i vattenstånd mellan alternativen och därmed förväntas inte det generellt 

högre vårvattenståndet i huvudalternativet ge sämre fröproduktion än i nollalternativet. 

Nollalternativet har större mellanårsvariationer än huvudalternativet. På sommaren är skillnaderna 

för små för att ha ekologisk betydelse, men under vårperioden mars - maj är de signifikanta. 

Mellanårsvariationer ökar förutsättningarna för förnyelse av strandängens vegetation 

och hjälper till att hålla strandängen i tidigare successionsstadier. Vårar med låga vattenstånd 

gynnar nyetablering och frösättning i de blötare delarna av strandängen i nollalternativet jämfört 

med huvudalternativet. 

Effekter på vegetationszoneringen 

Av tabell 6 och figur 14 framgår de modellerade förändringarna för alla vegetationstyper som 

ingår i strandängen. Resultaten visar att bredden på både starrmaden och den blå bården ökar i 

huvudalternativet. Skattningen på en ökning på +9% har osäkerheter, men ger ändå en indikation 

på att blå bård och starrmad har förutsättningar att öka i omfattning. Den nedre delen av 

zonen (blå bård) förväntas inte förändras alls eftersom den nedre gränsen regleras av sommarlågvatten 

och i viss mån höstlågvatten, som båda uppvisar små skillnader mellan huvudalternativet 

och nollalternativet. 

Den övre delen av den blå bården förväntas expandera uppåt och in i starrmaden vilket totalt 

ger en ökning av blå bård. Starrmaden förväntas krympa i nederkant men samtidigt sker en 

expansion uppåt in i fuktängen. Starrmaden förflyttas alltså uppåt i strandängen. Den totala 

arealen starrmad förväntas också öka i huvudalternativet jämfört med nollalternativet. 

Fuktängen kommer sannolikt att flytta upp något när starrmaden expanderar i nederkant, men 

detta kompenseras inte fullt ut av att fuktängen flyttar upp i den övre kanten. Detta beror på att 

höjdprofilen i de högre avsnitten av strandängen är brantare och därmed ger mindre zonbredder. 

Fuktängen beräknas därför minska med cirka 4%. För strandängen som helhet, förväntas 

en mindre ökning på cirka 2% men ökningen är inte statistiskt säker. I figur 14 visas schematiskt 

vilka förändringar som förväntas äga rum. 

Modelleringen har utgått från ett stort antal inmätta zonbredder i fält, eftersom en höjdmodell 

med tillräcklig noggrannhet som täcker hela strandängen inte funnits att tillgå. För fuktängen 

har den nyligen genomförda laserinmätningen kunnat nyttjas och detta har varit värdefullt för 

Tabell 6. Modellerade arealförändringar till följd av ny reglering. Arealförändringarna är inte exakta, förutom för fuktängen, 

eftersom det saknas en noggrann höjdmodell över hela strandängen, men de ger en indikation om storleken på 

förändringen. Med förändring menas att det finns förutsättningar för en förändring. Om det verkligen blir en förändring 

beror på en rad andra faktorer än ny reglering som exempelvis miljöersättningar för betesmarker. 

Vegetationstyp Karterad areal (ha) Modellerad förändring av 

vegetationszonernas bredd 

i procent och längd 

Modellerad förändring av 

areal 

Fuktäng med tuvtåtel 2 315 -4% (-4 meter) -93 ha 

Starrmad + blå bård 1 065 + 1 100 +9% (+8 meter) +195 ha 

Strandängar totalt 4 480 +2% (+4 m) + 90 ha 

34



kontroll av den modellering som gjorts. Resultatet av denna visar nästan identiska resultat mellan 

laserscanning och inmätning i fält. Laserinmätningen fungerar dåligt i vatten vilket betyder 

att noggrannheten på nivåer under 0,9 meter är för låg. Därför har inte motsvarande kontroll 

av starrmad och blå bård kunnat genomföras. Eftersom överensstämmelsen vad gäller fuktängen 

är stor vågar Calluna använda zonbreddsförändringar för att beräkna arealer. Arealförändringarna 

i hektar framgår av tabell 6 och visar att starrmad och blå bård förväntas öka med ca 

195 ha samtidigt som fuktängen minskar med ca 93 ha. Detta ger förutsättningar för ett nettotillskott 

av ca 90 ha strandäng till Mälaren i huvudalternativet jämfört med nollalternativet. Det 

ska återigen påpekas att förändringen inte är statistiskt säker. 

! 

! 

! 

! 

! 

fas!3c! 

! ! 

Tillkommande! 

fuktängsareal!i! 

Tillkommande!areal!starrmad!och!blå!bård!i!fas! 

3c!(+9%).!Ger!en!minskning!av!fuktängen!med! 

4!%!eftersom!det!samtidigt!tillkommer!areal!i! 

övre!kanten.! 

Fuktäng! 

Fuktäng! 

Blå!bård!+!starrmad! 

Blå!bård!+!starrmad! 

Fas!3c! 

Nollalt! 

Ökning!av!hela!strandängslängden!i!fas!3c!med!2%! 

Figur 14. En schematisk figur över de förändringar som sker i strandängen till följd av ny reglering. Blå bård + starrmad 

ökar sin utbredning med 9% (motsvarar ca 8 meters bredd). Denna areal förloras alltså från fuktängen. I fuktängens 

överkant tillkommer dock areal som motsvarar halva förlusten i nederkant. Totalt sett ökar strandängens längd eftersom 

blå bård förväntas starta på samma nivå som i nollalternativet, medan fuktängens övre kant förväntas sluta på en högre 

nivå. Den totala ökningen motsvarar 2% av strandängsarealen, vilket är ungefär 90 hektar. 

Effekter på möjligheten att hävda strandängar 

Strandängsvegetationen danas båda av hävd i form av bete eller slåtter och av vattenståndsvariationer. 

Hur kan huvudalternativets våröversvämning komma att påverka strandängsvegetationens 

hävdstatus? Börje Ekstam våtmarksforskare på Linnéuniversitet i Kalmar har påpekat 

följande om våtmarksvegetationens ekologi och de förväntade effekterna av huvudalternativets 

utformning av våröversvämning. 

Våröversvämningar med tillräcklig varaktighet är ett villkor för att växtzoneringar med blå 

bård och starrmader ska bestå. Betesutnyttjandet av högstarrarter som återfinns i den blötare 

delen av strandängen beror framför allt på fodertillgången på den torrare delen av strandängen, 

fuktängen och de strandnära friska gräsmarkerna. Högstarrarter är inget som föredras som foder, 

det vill säga att gräset högre upp på strandängen utgör smakligare bete. Högvattenperioden 

med dränkt mark sänker temperaturen i rotzonen, vilket fördröjer starten på vegetationsperioden 

och minskar tillväxten. Hos tuvbildande arter sker viss tillväxt på de delar som 

finns över vattenytan i maj. För att beta av tillväxt på tuvor är 2-4 decimeters omgivande vattendjup 

inget problem för nötkreaturen. Betesperioden för strandängsbete börjar tidigast i mitten 

av maj runt Mälaren [Lennart Gladh, muntligen]. Fördröjningen av tillväxten innebär att kvoten 

mellan kol och kväve i skotten, liksom graden av kiselinlagring, blir mer gynnsam vid tidpunkten 

för betesstarten. Effekten av ett högre och längre vårhögvatten ger bättre förutsätt- 

35



ningarna för naturvårdseffektivt restaurerande bete. Sammanfattningsvis fördröjer huvudalternativets 

utformning av vårhögvatten vegetationens tillväxt. Tillväxten tar fart i mitten av maj 

vilket väl stämmer med tidpunkten för betespåsläpp i strandängen. 

Från Hornborgasjön, Tåkern, Roxen och Hammarsjön finns många års erfarenheter av naturvårdsanpassad 

beteshävd av strandängar. Där har vattenregimer med mer naturliga våröversvämningar 

och strandängsbete samverkat och återskapat strandängsekosystem med höga bevarandevärden. 

Att barläggning eller grunt vatten inträffar tillräckligt ofta är en förutsättning för att upprätthålla 

blå bård och starrmad. Det är mycket viktigt med lägre vattenstånd under betessäsongen så 

att vegetationen kan betas av. Även trampet är av mycket stor betydelse för att skapa variation 

med öppna vattenytor och bryta starrväxternas dominans. Den effekten uppstår framförallt under 

sommarens lågvattenperioder. Det är också mycket viktigt med låga vattenstånd vid betessäsongens 

slut så att betesputsning, röjning och våtmarksslåtter kan äga rum. Det kan bara göras 

när marken är någorlunda bärig. Avsänkningen från vårhögvatten till sommarlågvatten sker 

snabbt, i mitten av maj, både i nollalternativet och huvudalternativet. Medelvattenståndet i juni 

till och med oktober ligger på samma nivå i nollalternativet som i huvudalternativet. Nivåer < 

0,7 meter blir ovanligare i huvudalternativet än nollalternativet. Sju år av 30 inträffar de bara i 

nollalternativet, dock med en varaktigt av några få dagar. Under sådana år blir betingelserna 

för avbetning och betesputsning bättre i nollalternativet. Å andra sidan innehåller nollalternativet 

fyra somrar med sommarvatten högre än en meter medan sådana somrar inte förekommer 

alls i huvudalternativet. Här ger huvudalternativet bättre skötselmöjligheter. Sammantaget är 

det små skillnader mellan den nya regleringen och nollalternativet vad gäller möjligheterna att 

utföra skötselåtgärder under sommar- och höstlågvatten. 

Effekter på islyft 

Islyft är inte bara viktigt för vassarnas heterogenitet utan har betydelse för främst blå bård och i 

viss mån starrmaden. I betade strandängar går tjälen dessutom lättare ner än i ohävdade varför 

islyft har större potential att förekomma när strandängar betas. Huvudalternativet innebär ökade 

förutsättningar för islyft jämfört med nollalternativet. Mer att läsa om islyft finns under följande 

avsnitt om vassar. Där redogörs även för effekter i blå bård och starrmad. 

Effekter på strandängens funktion 

Den viktigaste skillnaden i ny reglering är de ökade vårsvämningarna i huvudalternativet jämfört 

med nollalternativet. Vårsvämningen är en ekologiskt viktig faktor för hur väl en strandäng 

fungerar för de organismer som bebor den. Den påverkar framför allt djurlivet och gynnar generellt 

förutsättningarna för fåglar, insekter, fladdermöss och groddjur under den del av våren 

som normalt är begränsad på näringsresurser och lekplatser. Bedömningen av strandängens 

funktionalitet framgår till stor del under respektive artgrupp i nästa kapitel 6. 

Nollalternativets konsekvenser för strandängen 

Nollalternativet innebär fortsatt låga vårflöden med dåliga förutsättningar för grodlek, fisklek, 

fågelhäckning och näringssök samt insektsproduktion. Den jämnare årsamplituden medger en 

fortsatt artfattigare strandängsvegetation, vilket ger sämre strukturerad vegetationszonering än 

i huvudalternativet. Då processen med vegetationsförändringar är långsam, förväntas den fortgå 

framöver. Små och sårbara populationer förväntas dö ut som en följd av utdöendeskulden. 

Positivt är att mellanårsvariationen är större men den tappar i effektivitet när våröversvämningar 

till stor del uteblir eller är små. 


L 

Fortsatt låga vårvatten i nollalternativet kan leda till att strandängsvegetationen fortsätter att förändras 

i negativ riktning med sämre funktion för många arter. Detta bedöms få liten negativ konsekvens 

i förhållande till huvudalternativet. 

36



Huvudalternativets konsekvenser för strandängen 

Sammanställning alla effekter 

L 

J 

Minskade mellanårsvariationerna under vårhögvattnet i huvudalternativet riskerar att minska 

förnyelsen av strandängsvegetation. 

Något större förutsättningar för etablering av träd och buskar i fuktängen i huvudalternativet vilket är 

negativt. 

Huvudalternativets större våröversvämningarna liknar mer en naturlig vattenregim och ökar 

funktionaliteten av hela strandängen för exempelvis fåglar, groddjur och lekande fisk. 

Arealen strandäng förväntas öka något även om det inte är en signifikant ökning. 

Starrmaden får minskad konkurrens av gräsarter och strandängen förväntas bli artrikare som 

helhet. 

Huvudalternativet innebär ökade förutsättningar för islyft som kan påverka blå bård och även 

starrmad positivt. 


J 

Den nya regleringen möjliggör en förbättrad vattendynamik under våren jämfört med nollalternativet. 

De negativa effekterna är små då arealen strandäng bibehålls och eventuellt kan öka något. Den 

viktigaste negativa skillnaden är minskad mellanårsvariation men den ökade inomårsvariationen är 

av större betydelse. Förutsättningarna för islyft ökar i den nya regleringen jämfört med 

nollalternativet. Möjligheterna till betesdrift och skötsel bedöms likvärdiga i nollalternativ respektive 

huvudalternativ. Sammantaget bedöms effekterna ge måttlig positiv konsekvens för strandängens 

ekosystem i huvudalternativet. 

Som framgår av ovanstående sammanställning finns det främst positiva konsekvenser av den 

nya regleringen jämfört med nollalternativet och att den enda tydligt negativa effekten av vikt 

är en minskad mellanårsvariation. Detta kommer sig av att det finns en motsättning mellan att å 

ena sidan skapa ett vårhögvatten och å andra sidan att få en stor mellanårsvariation. Det är inte 

möjligt att förena dessa och samtidigt inte över- eller underskrida de högsta och lägsta vattennivåer 

i Mälaren som både dagens och den nya regleringen syftar till att hålla sig inom. Mellanårsvariationer 

står därför i direkt konflikt med att få till ökade vårhögvatten. I avvägningen 

mellan våröversvämning och mellanårsvariationer är det Callunas bedömning att det är betydligt 

bättre att ha en tydlig vårsvämning, eftersom det ger starkare ekologiska avtryck än större 

mellanårsvariationer. Goda förutsättningar för grodlek, fisklek, fågelhäckning och näringssök, 

födotillgång under våren för fladdermöss, ökad insektsproduktion och starrdominans i starrmaden 

talar för detta. 

En annan indirekt konsekvens av huvudalternativet är att det ger naturvården ökade möjligheter 

att restaurera och nyanlägga strandängar eftersom strandängen kan öka något uppåt i profilen 

samtidigt som vårsvämningar hjälper till att skapa en funktionell strandäng snabbare. Exempelvis 

kan fågelfaunan etableras mycket snabbt efter en restaurering och därmed berättiga 

till miljöstödsersättning. Att huvudalternativet ökar möjligheten för restaureringar kan kopplas 

till miljömålet Myllrande våtmarker, där ett mål är att öka arealen våtmarker. 

Bedömningen av måttliga positiva konsekvenser i huvudalternativet grundar sig på att varaktigheten 

av förändringarna i är bestående, positiva och berör mycket höga naturvärden. Förändringarna 

kommer att äga rum med olika hastigheter. Ökade vårhögvatten har förutsättningar 

att ge en omedelbar positiv effekt, medan vegetationsförändringar i strandängen kan ta 

mycket lång tid och är också kopplade till skötseln. Vad gäller storleken på inverkan så har de 

större och mer frekventa våröversvämningarna en positiv konsekvens. De kommer att strukturera 

vegetationen tydligare, samtidigt som en rad djur som bebor strandängen får kraftigt förbättrade 

möjligheter. Arealförändringarna ligger inom felmarginalen och bidrar inte till konsekvensbedömningen. 

Huvudalternativets minskade mellanårsvariation kan på sikt få negativa 

konsekvenser för föryngring av strandängens vegetation och innebär en liten negativ konsekvens. 

Sammanvägningen av de positiva och negativa konsekvenserna blir att huvudalternativet 

innebär en måttlig positiv konsekvens jämfört med nollalternativet. 

37



5.2 Vassar 


Vassar har hög relevans för konsekvensbedömning eftersom varierande vattenstånd är den i 

särklass enskilt största strukturerande faktorn för vass. 


Mälarens vassar är en del av riksintresset Mälaren samt relevant för knappt tio av Mälarens Natura 

2000-områden. I Ramsarområdet Asköviken - Sörfjärden ingår stora bestånd med vass. Förekomsten 

av vassar har koppling till miljömålen, exempelvis Ett rikt växt- och djurliv, där det 

anges att år 2015 ska bevarandestatusen ha förbättrats så att andelen bedömda arter som klassificeras 

som hotade har minskat med minst 30% jämfört med år 2000. Exempel på arter knutna 

till vass är rördrom och brun kärrhök. 

Mälaren är sannolikt Sveriges viktigaste sjö för vassar och den satellitkartering som utförts anger 

att dessa uppgår till inte mindre än 5 435 ha, varav 1 951 ha inom skyddade områden. Jämförelsetal 

för landet saknas, men indirekt går det att bedöma genom att jämföra populationer av 

vasslevande fåglar. Mälaren hyser till exempel landets största population av den vassberoende 

fågelarten rördrom med över 100 tutande hannar, vilket utgör närmare 20% av den svenska populationen 

[Artdatabanken, 2010-01-19]. Bevarandestatusen för vassar har under 1900-talet varit 

på uppåtgående till följd av ökade näringsnivåer och minskad hävd av strandängar. Det har 

också fört med sig att vassberoende arter som rördrom, skäggmes och brun kärrhök har ökat. 

Påverkan 

Den huvudsakliga påverkan som ny reglering har överensstämmer med några av de tidigare 





i mitten av juni ner mot 0,79 i slutet av augusti. 


mellan cirka 0,79-1,06 meter mot 0,79-0,99 meter i nollalternativet). 




Effekter på vass 

Ny reglering förväntas inte påverka arealen och utbredningen av vass. Medelvattenståndet är i 

princip detsamma och skillnaderna i vårhögvattnet sker under en tidig del av våren, innan vassen 

skjutit fart ordentligt. De förändringar som istället sker är av mer kvalitativ natur och hänger 

samman med islyft. 

Islyft kan ske dels in mot land och dels i ytterkanten av bladvassen. In mot land krävs öppen 

mark med tjäle för att isyftning ska kunna ske vid mötet mellan sjöisen och tjälen (den så kallade 

isfoten). Ett välutvecklat växttäcke och förnabildning, isolerar marken och minskar möjligheterna 

för islyftning. (Avbetad vegetation är därför gynnsamt för störning orsakad av is-skjutning.) 

När ett högflöde sker samtidigt med tjäle kan islyftning inträffa så att hela rotzonen lyfts 

och markblottor uppstår [Ekstam muntligen och Pehrsson 1992]. 

När det gäller ytterkanten på bladvass så är den som regel flytande, det vill säga att vassbottnen 

har flutit upp (plaurbildande). Vassens rotfilt följer med vattenståndståndet. Detta är vanligt på 

skyddade mjuka sedimentationsbottnar, vilket omfattar de allra flesta ställen med breda vass- 

38



zoner. Så länge vattennivån inte medför frilagda bottnar utanför vassarna kommer därför islyftning 

att kunna ske om vattennivån tillåts stiga snabbt på våren när isen fortfarande är fastfrusen 

i vasstorven. Om vassen är rotad på djupt vatten uteblir effekten eftersom den främst 

resulterar i att redan döda strån knäcks, medan rotzonen påverkas i mindre omfattning [Ekstam 

muntligen och Pehrsson 1992]. 

Vattenståndet under november till januari, när isläggning vanligen sker, skiljer sig mellan nollalternativ 

och huvudalternativ. Nollalternativet har i månadsskiftet november-december 

dygnsmedelvattenståndet 0,91 meter jämfört med huvudalternativets 0,87. I månadsskiftet december-januari 

har nollalternativet 0,91 meter och huvudalternativet 0,84 (figur 11). Medelvattenståndet 

är alltså ca 7 cm lägre i huvudalternativet under isläggningsperioden. De extremt 

höga vattenstånden sänks också i huvudalternativet. Calluna har utifrån mätningar på ett tiotal 

strandängar modellerat kärnutbredning i höjdled för vegetationszonerna [Calluna, 2011-12-04]. 

Starrmadens kärnutbredning i nollalternativet ligger mellan nivåerna 0,75-0,91 meter och ovanför 

starrmaden vidtar fuktängen. Vassens inre kant ligger mellan 0,63-0,85 meter (inom detta 

intervall ligger 80% av de inmätta värdena). I huvudalternativet ligger starrmadens kärnutbredning 

mellan 0,76-0,94 meter och vassens inre kant ligger mellan 0,66-0,84 meter. Det går att 

jämföra nivåerna för vegetationszonernas kärnutbredning med nivåerna vid isläggning (medelvärden) 

i de två alternativen. I nollalternativet omfattar vattenytan vid isläggningsperioden 

vasszonen och starrmaden (och naturligtvis också den blå bården som ligger mellan vassen och 

maden). Iskanten hamnar i övre delen av starrmaden. I huvudalternativet omfattar vattenytan 

vid isbildning vasszonen och ”iskanten” hamnar en bit upp på starrmaden. Callunas bedömning 

är utifrån ovanstående, att islyft in mot land med så kallad isfot kan orsaka markblottor 

och störning i inre del av vassen, i den blå bården och i starrmaden, i båda regleringsalternativen. 

I huvudalternativet är vattenståndet visserligen lägre än i nollalternativet under isläggning 

men inte så lågt att bottnarna utanför vassarna är barlagda. Därmed kommer i båda regleringsalternativen 

islyft kunna ske i ytterkant av vassarna när isen fortfarande är fastfrusen i vasstorven. 

Rätt förutsättningar för effektiva islyft bedöms inträffa oftare i huvudalternativet än i nollalternativet. 

Detta eftersom det, under perioden slutet av februari och under mars månad, sker en 

betydligt snabbare och kraftigare vattenståndshöjning i huvudalternativet än i nollalternativet 

och att vårar med snabb vattenståndshöjning inträffar så gott som varje år (se figur 11 och tabell 

4). Vid den tidpunkten kan isen fortfarande vara stark (ej så kallad rutten is) och tjäle kan finnas 

in mot land. Om påtagliga vegetationsstörningar i vass och strandäng verkligen kommer till 

stånd till följd av islyft i huvudalternativet är dock osäkert. Rätt väderförhållanden och rätt isförhållanden 

måste inträffa. 

Sammantaget bedöms huvudalternativet medföra bättre förutsättningar för islyft och syresättning 

av vassarnas vattnen. Detta ger en positiv effekt för vassens och den blå bårdens förnyelse, 

heterogenitet och insektsproduktion. Detta ger i sin tur positiva effekter för vasslevande fåglar 

som exempelvis rördrom. Störningarna kan också ge livsutrymme åt konkurrenssvaga arter i 

undervattensvegetationen. 

Nollalternativets konsekvenser för vassar 

Nollalternativet innebär att dagens läge, med mindre förutsättningar för islyftning och syresättning 

av vassar, kvarstår. 


K 

Nollalternativet bedöms inte påverka vassarna eftersom dagens förutsättningar kommer att bestå. 

39



Huvudalternativets konsekvenser för vassar 


J 

Ökade förutsättningar för islyft ger mer heterogena vassar som gynnar biologisk mångfald. 

Vårhögvatten syresätter vassar som ökar insektsproduktionen, vilket i sin tur gynnar exempelvis 

rördrom. 


J 

Ny reglering innebär att befintliga vassar får förutsättningar att i högre grad islyftas och syresättas, 

vilket ger en liten positiv konsekvens. 

Ökade våröversvämningar, syresättning och ökad islyftning har förutsättningar att ge en omedelbar 

positiv effekt för vassens förnyelse, heterogenitet och insektsproduktion. Detta ger i sin 

tur positiva effekter för vasslevande fåglar som exempelvis rördrom. Vad gäller storleken på 

dessa inverkningar så är är det mycket svårbedömt, men det är klart att de är positiva. 

Sammantaget bedöms huvudalternativet medföra små positiva konsekvenser för de vegetationstyper 

och arter som gynnas av islyft och god syresättning i vassarna och blå bård. 

5.3 Undervattens- och flytbladsvegetation 


Undervattens- och flytbladsvegetation har viss relevans för konsekvensbedömning, eftersom 

varierande vattenstånd är en viktig strukturerande faktor. Den viktigaste faktorn för Mälaren är 

dock siktdjupet och en minskad grumling skulle ha långt större betydelse än vattenståndsvariationer. 


Mälarens undervattens- och flytbladsväxter är en del av riksintresset Mälaren samt relevant för 

knappt tio av Mälarens Natura 2000-områden och Asköviken - Sörfjärdens Ramsarområde. Det 

finns en koppling till miljömålen, exempelvis Ett rikt växt- och djurliv, där det anges att år 2010 

ska förlusten av biologisk mångfald inom Sverige vara hejdad, samt 2015 ska bevarandestatusen 

ha förbättrats så att andelen bedömda arter som klassificeras som hotade har minskat med 

minst 30% jämfört med år 2000. 

En typ av undervattensvegetation är kortskottsvegetation med arter som braxengräs, notblomster, 

strandpryl och strandranunkel. Den förekommer på lite sandigare bottnar och har högt naturvårdsintresse. 

Kortskottsvegetationen i Mälaren har minskat starkt och förekommer i stort 

sett bara på ett fåtal platser i östra Mälaren. Minskningen hänger samman med övergödning 

och och ökad grumling. Undervattenvegetationen har betydelse som yngelkammare för många 

fiskarter. Vidare förekommer flera sällsynta och rödlistade ryggradslösa djur i dessa miljöer. 

Framträdande är olika stormusslor. I Mälaren finns sex arter. Tre är sällsynta och en av dem är 

rödlistad. Goda bestånd av allmän dammussla och spetsig målarmussla, som är de vanligaste 

arterna i Mälaren, finns på öppna strandlokaler med sand- och finsedimentbottnar [Lundberg & 

von Proschwitz 2007]. 

Grunda bottnar (0-3 meters djup) upptar cirka en fjärdedel av Mälarens vattenyta på ungefär 

26000 ha. Trots det är den övervägande delen av undervattens- och flytbladsvegetationen trivial 

och artfattig med srtora enartsbestånd med gul näckros. Det har sin förklaring i ett litet siktdjup, 

hög näringsnivå och omfattande båttrafik. Satellitkarteringen gav 7 044 ha med undervattens- 

och flytbladsvegetation. Av dessa utgörs 2 917 ha främst av stora enartsbestånd med gul 

näckros. Vad gäller undervattensvegetation är karteringen osäkrare, bland annat kan algblomning 

feltolkas till vegetation (se bilaga 1 och 2). En samlad bild för Mälaren saknas, men utifrån 

de inventeringar som utförts är det sällsynt med förekomst av värdefullare undervattensvegeta- 

40



tion (exempelvis kortskottsvegetation). På nationell nivå torde förekomsten av småsvalting vara 

den viktigaste som en ny reglering kan tänkas beröra. Arten behandlas separat i nästa kapitel. 

Påverkan 






i mitten av juni ner mot 0,79 i slutet av augusti. 


mellan cirka 0,79-1,06 meter mot 0,79-0,99 meter i nollalternativet). 




Effekter på undervattens- och flytbladsvegetation 

Undervattensväxternas maximala djuputbredning styrs först och främst av hur djupt ljuset når i 

vattnet, vilket i sin tur beror på vattenkvalitet. Vattenstånd påverkar också direkt hur djupt ljuset 

når, men en förbättring av vattenkvalitet kan leda till att ljuset, som undervattensväxter behöver, 

kan nå flera meter djupare, medan vattenståndsvariationer kan ge några decimeters 

skillnad i Mälaren. Därför bedöms reglering av vattenstånd vara av underordnad betydelse för 

undervattensväxter jämfört med vattenkvaliteten. Vattenkvaliteten påverkar dessutom, förutom 

den maximala djuputbredningen av växter, även artsammansättningen. 

Tyréns har gjort en belastningsberäkning för kväve och fosfor och det finns något ökad risk för 

fosforläckage från de svämmade områdena, men i förhållande till hela Mälarens avrinningsområde 

är det negligerbart [Tyrens, 2010-04-10]. Vad gäller kväve har Tyréns bedömt att risken för 

läckage inte ökar med ny reglering. Slutsatsen är att det blir en ytterst liten påverkan på halterna 

av kväve och fosfor i sjön, vilket innebär en ytterst liten effekt på övergödning och därmed 

ljusklimat i vattnet. Därmed bedöms inte huvudalternativet ge någon ökad övergödning som 

kan påverka undervattens- och flytbladsväxter makrofyter. 

Huvudalternativet innebär en ökning av medelvattenståndet med i genomsnitt en centimeter, 

vilket inte bedöms ge några effekter på undervattensväxter. 

Inomårsvariationen i vattenståndet, som är större i huvudalternativet än i nollalternativet, gynnar 

undervattensväxter. Det skapar stress för övervattens- och flytbladsväxter och medför lite 

glesare och luckigare vegetationsbälten som undervattensväxter kan utnyttja, både på grunt och 

djupare vatten. De flesta undervattensväxter (framförallt långskottsväxterna) har god spridningsförmåga 

inom en sjö och koloniserar nya områden snabbt. Därför kan störningar gynna 

dem. Störningarna kan orsakas av en rad olika händelser som har med vattenståndet att göra 

t.ex. uttorkning eller översvämning vid ovanliga tidpunkter, kanske i samband med stormar 

eller islossning. Av samma anledning missgynnas undervattensväxter av att huvudalternativet 

har mindre mellanårsvariation i vattenståndet. Det finns en viss sannolikhet att övervattensoch 

flytbladsväxter anpassar sig till den nya regimen på lång sikt och att undervattensväxter 

konkurreras ut i områden ned till 2-2,5 meters djup. Vårhögvattnet beräknas starta tidigare i 

huvudalternativet och bli mer långvarigt än i nollalternativet. Även detta stressar flytblads- och 

övervattensväxter och gynnar undervattensväxter. 

41



Nollalternativets konsekvenser för undervattens- och flytbladsvegetation 

Nollalternativet innebär fortsatt liten inomårsvariation vilket ger en liten positiv konsekvens för 

undervattensväxter. Samtidigt är mellanårsvariationen större än i huvudalternativet, vilket ger 

en liten negativ konsekvens för undervattensväxter. Sammantaget bedömer Calluna att nollalternativet 

inte får negativa eller positiva konsekvenser för undervattens- och flytbladsvegetation. 


K 

Nollalternativet bedöms inte få negativa konsekvenser för undervattens- och flytbladsvegetation 

eftersom förhållandena inte kommer att förndras. 

Huvudalternativets konsekvenser för undervattens- och flytbladsvegetation 


L 

J 

En minskad mellanårsvariation av vattenståndet bedöms ge negativa effekter på 

undervattensväxter ned till 2-2,5 meters djup, där övervattens- och flytbladsväxter kan konkurrera ut 

dem. 

Ökat vårhögvatten i ny reglering ökar inomårsvariationen jämfört med nollalternativet, vilket kan 

gynna undervattensväxter på bekostnad av flytbladsvegetation och övervattensväxter. 


K 

Effekterna av inomårs- och mellanårsvariationer av vattenstånden bedöms ta ut varandra eller 

innebära små skillnader mellan alternativen. Vattenkvalitet bedöms inte påverkas av regleringen. 

Det är den viktigaste faktorn för undervattensväxter. Huvudalternativet bedöms sammantaget inte 

medföra några konsekvensen för undervattens- och flytbladsvegetation. 

Naturvårdsintresset är starkt kopplat till undervattensvegetationen, vilket innebär att positiva 

konsekvenser uppstår om vegetationstypen ökar. Mälaren är visserligen en stor sjö med mycket 

grundområden, men på nationell nivå är Callunas bedömning att den, med undantag av några 

arter som exempelvis småsvalting, inte är särskilt unik eller hyser stora områden med värdefull 

undervattensvegetation. Vid en sammanvägning av effekterna är det positivt att inomårsvariationen 

ökar i ny reglering samtidigt som denna effekt motverkas av minskade mellanårsvariationer. 

Varaktigheten av inverkan är bestående, men tidshorisonten skiljer sig åt. Effekterna av 

ökade inomårsvariationer kommer sannolikt att inträffa snabbare än effekten av minskade mellanårsvariationer. 

Storleken på förändringar är som antytts tidigare små. Inverkan av vattenkvalitet 

är mycket viktigare. Callunas samlade bedömning är därför att huvudalternativet 

inte har några positiva eller negativa konsekvenser i jämförelse med nollalternativet. 

5.4 Svämlövskog 


Svämlövskogarna runt Mälaren har relevans för konsekvensbedömningen eftersom ett varierande 

vattenstånd är en förutsättning för ekologisk funktion i denna naturtyp. 


Svämlövskogar är artika naturskogsartade lövskogar med riklig förekomst av död ved, belägna 

i fors- och översvämningsområden runt sjöar och vattendrag. Översvämningar leder bland annat 

till pålagring av näringsrikt, finkornigt sediment i det övre markskiktet, vilket ökar skogens 

produktivitet och tillväxt. Perioder med högt vattenstånd förstärker biologisk mångfald i dessa 

skogar då etableringen av gran minskar. En fördjupning av analys och resonemang om påverkan 

finns i ” PM - Svämlövskog.” [Calluna 2011-12-02]. Lövträd i fuktiga skogsmiljöer utvecklar 

en tålighet mot vattenstörning i rotzonen till skillnad från gran som är extremt känslig för vat- 

42



tenstörning och därmed är sparsamt förekommande i exempelvis svämlövskogar [Karlsson, 

2009]. Den totala arealen svämlövskog i Sverige uppges vara omkring 20 000 hektar, varav 

drygt 9 000 hektar har identifierats inom Natura 2000-områden. Calluna bedömer att den totala 

arealen svämmad lövskog, som berörs av den nya regleringen runt Mälaren är drygt 2 560 hektar. 

Siffran baseras på Callunas beräkning där satellitbildskarterad uppvuxen och äldre lövskog 

inom svämzonen 0,80-2,39 meter har sökts ut. Kunskap om ålder och strukturer av betydelse för 

svämlövskogens organismer saknas för den beräknade arealen. 

Femton Natura 2000-områden innehåller svämlövskogshabitat (Tabell 7). Det finns två typer av 

svämlövskogshabitat runt Mälaren. Dels naturtypen svämlövskog (9750), dels naturtypen lövsumpskog 

(9080). Utöver dessa ingår även obestämd svämlövskog (9840) samt svämädellövskog 

(91F0, 9760) i begreppet svämlövskog. Av de två senare naturtyperna finns inga arealer 

representerade runt Mälaren och dessa ingår därmed inte i redovisade arealer. Den totala arealen 

svämlövskog (9750) och lövsumpskog (9080) i Natura 2000-områden uppgår till 108 ha inom 

Mälarens svämzon, enligt Naturvårdsverkets BIDOS-databas (Tabell 7). 

Tabell 7. De 15 Natura 2000-områden som innehåller svämlövskog (9750) och lövsumpskog (9080) runt Mälaren. 

Natura 2000-område 

Svämlövskog eller lövsumpskog (hektar) 

1 Ridö-Sundbyholmsarkipelagen-södra 25,4 

2 Ridöarkipelagen 20,0 

3 Engsö 18,8 

4 Askö-Tidö 8,3 

5 Bryggholmen 7,7 

6 Askholmen 5,8 

7 Strömsholm södra 4,5 

8 Tynnelsö-Prästholmen 3,4 

9 Lindön 2,5 

10 Tynnelsöns södra del 2,1 

11 Haga ekbackar 1,9 

12 Tedarön 1,8 

13 Grönsö 1,4 

14 Veckholms prästholme 0,8 

15 Frösåker 0,6 

Gardfjell & Hagner [2011] anger följande karaktärsarter för naturtypen svämlövskog (9750): 

klibbal, ask, videarter, brakved, olvon och röda vinbär samt högörter, ormbunkar och starr. För 

lövsumpskog (9080) anges triviallöv, ask, klibbal, videarter, gran och ibland även ek. Död ved 

skapas kontinuerligt i svämlövskogarna av naturliga störningsregimer, till exempel varierande 

vattenstånd. I de blötaste partierna är granens möjligheter att vandra in försvårad. 

Biologisk mångfald och gynnsam bevarandestatus med livskraftiga populationer gynnas generellt 

av lång skoglig kontinuitet. Kontinuiteten i strandskogarna runt Mälaren är dock bara runt 

100-150 år. Orsaken är att landskapet inklusive svämzonen runt Mälaren under 1800-talet var 

betydligt hårdare brukat genom slåtter och bete, som höll stränderna öppna. Skogsmark i 

svämzonen var då sällsynt förekommande. Det finns dock anledning att tro att arter har överlevt 

i så kallade refugier (restområden) även i tider då skogstäcket var mindre utbrett och markanvändningen 

såg annorlunda ut. 

När det gäller arter i svämlövskogarna kring Mälaren visar Callunas analyser att det har noterats 

totalt 241 rödlistade arter och/eller typiska arter, fördelat på 13 artgrupper i området (Tabell 

8). 

43



Tabell 8. Artantal för 13 artgrupper bland hotade arter i Mälarens svämlövskogar. 

Typiska arter/ rödlistade arter som förekommer i Mälarens svämskogar 

Skalbaggar 

Storsvampar 

Lavar Fåglar Kärlväxter Fjärilar Mossor Blötdjur Tvåvingar Däggdjur Fiskar Kräftdjur Steklar 

Antal: 73 69 33 31 14 9 4 2 2 1 1 1 1 

Påverkan 


listade viktigaste påverkansfaktorerna (se kapitel 4). 

För att bedöma påverkan i svämlövskog och i synnerhet effekten av granetablering på de högre 

nivåerna i habitatet har Calluna utfört en inmätning av granetablering. Det skedde i transekter 

från nedre till övre delen av svämlövskogar inom fem lokaler på Ridön, varav fyra täcker in 

Natura 2000-habitatet 9750. Att Ridön valts beror på att där finns nästan hälften av Mälarens 

svämlövskogar vilket bedömdes vara ett tillräckligt underlag. Data analyserades statistiskt och 

zongränserna sattes utifrån en boxplotanalys som innefattade 80 % av höjdvärdena. På så vis 

erhölls kärnutbredningen för svämlövskog. På motsvarande sätt som i modelleringen av 

strandängshabitat identifierades dränkningsvaraktighet samt om en förflyttning av vegetationstypen 

förväntas ske eller ej. 

Effekter på svämlövskog 

Analysen av zongränserna för utbredningen av svämlövskog visade att varken den övre eller 

nedre gränsen kommer att ändras till följd av den nya regleringen [Calluna 2011-12-02]. Av den 

anledningen koncentrerades arbetet med konsekvensbedömning på om gran riskerar att öka 

inom svämlövskogszonen. 

I fuktiga skogsmiljöer är det dränkningsvaraktigheten i rotzonen som reglerar granens tillväxt 

och konkurrenskraft [Karlsson, 2009]. Om det blir torrare i rotzonen gynnas granen på bekostnad 

av lövträden. Granens förmåga att klara dränkning beror bland annat på när under året 

som dränkningen sker samt dränkningens längd. Om den sker under tidig vår eller sen höst 

klarar granen bättre en långvarig dränkning än om den sker under sommaren. Om dränkningsperioden 

inte är tillfällig, utan varar uppemot 3-4 veckor under sommaren, riskerar granen att 

dö [Magnusson, muntligen]. Om granen väl lyckas etablera sig i en lövskog konkurrerar den 

dock snabbt ut lövträden och växer successivt in i lövträdens kronor och grenverk underifrån 

och försvårar deras tillväxt och ljusupptag. 

Höjdnivån för motsvarande dränkningsvaraktighet som tolereras av gran utlästes i data för nollalternativet 

och huvudalternativet. Granens nedre gräns flyttas från 1,32 meter i nollalternativet 

till 1,20 meter i huvudalternativet. Calluna bedömer att det är minskningen av extremt höga 

vattenstånd i huvudalternativet som orsakar nedflyttningen. Den ökning av medelhöga vattenstånd 

som sker påverkar inte granens nedre gräns, men ger positiva effekter för arter som gynnas 

av hög luftfuktighet och hög markfuktighet. 

Genomförda beräkningar och modelleringar visar även på följande resultat: 

• Svämning upp till nivåerna över 0,99 meter förekommer i cirka 16 år av 30 i nollalternativet 

medan det med huvudalternativet förekommer i cirka 25 av 30 år. Detta beräknas medföra 

något bättre förutsättningar för landlevande mollusker samt för mossor och lavar på mark 

och trädstammar. I svämlövskog och lövsumpskog är luft- och markfuktighet viktiga faktorer 

för många arter. Svämningen leder till att mark- och luftfuktigheten kommer att öka. 

• Samtidigt blir de extremt höga nivåerna ovanligare. Nivåer >1,24 meter förekommer under 

åtta av 30 år i nollalternativet och bara under ett av 30 år i den nya regleringen. Det innebär 

att granen för förbättrade konkurrensförhållanden i den allra översta delen av svämlövskogen. 

Totalt rör det sig om en areal på 7,85 hektar där granen får förbättrade förutsättningar. 

44



Utöver den rena svämlövskogen finns annan lövskog i strandnära lägen. Dessa har konsekvensbedömts 

generellt i ”Konsekvensbedömning för skogsbruket vid ny reglering av Mälaren” [Calluna-Sweco, 

2011-12-21]. Resultatet av denna visar att det är negligerbara skillnader mellan den 

nya regleringen och nollalternativet för dessa högre belägna skogar. De få gånger svämning 

sker här idag har ingen reell påverkan på skogen eftersom det sker mycket sällan och då utanför 

eller tidigt på vegetationsperioden. 

Nollalternativets konsekvenser för svämlövskog 

Nollalternativet innebär att riktig höga vattenstånd inträffar oftare och med längre översvämningsperioder 

under vegetationssäsong i jämförelse med huvudalternativet. Detta minskar förutsättningarna 

för gran, vilket är en positiv konsekvens. Nollalternativet innebär oförändrade 

förutsättningar för naturvärden i habitatet med avseende på inslag av äldre träd och successiv 

och kontinuerlig tillförsel av död ved. Förutsättningarna för skötsel ändras inte. Nollalternativet 

bedöms därför inte medföra några konsekvenser för svämlövskog. 


K 

Nollalternativet bedöms inte ha några konsekvenser för svämlövskog 9750 eller lövsumpskog 9080. 

Huvudalternativets konsekvenser för svämlövskog 


L 

J 

Konkurrensen av gran i svämlövskogar kan öka på nivåer över 1,24 meter. Den motverkas av den 

pågående skötseln av svämlövskog i reservat och Natura 2000-områden. Svämlövskog utanför 

dessa riskera dock sämre status. 

Vattenstånd upp till 1,14 meter ökar i frekvens i huvudalternativet jämfört med nollalternativet och 

detta kommer att förbättra svämlövskogshabitatets status genom att svämningen på medelhöga 

nivåer ökar vilket ger högre mark-och luftfuktighet. Detta är positivt för många lavar och mollusker. 


L 

Huvudalternativet bedöms ge en liten negativ konsekvens för huvudalternativet i jämförelse med 

nollalternativet eftersom det finns en risk att gran expanderar i svämlövskogar som ej är skyddade. 

På regional nivå är värdet av Mälarens svämlövskogar att betrakta som högt. Ur ett nationellt 

perspektiv är dock värdet av dessa svämlövskogar oklart eftersom det finns en stor kunskapsbrist 

om svämlövskogarnas ekologiska funktion och specifika naturvärden. De nationellt mest 

värdefulla områdena finns i oreglerade vatten med en naturlig opåverkad vattenregim och en 

längre skoglig kontinuitet än vad som är fallet med Mälarens svämlövsbestånd. 

Resultatet av Callunas analys visar att den nya regleringen kommer att ge ökade förutsättningar 

för etablering av gran i en smal övre zon av svämlövskogen jämfört med nollalternativet. 

Konsekvensen av den ökade granetableringen är liten, eftersom arealerna är små. Andra faktorer 

är långt mer betydelsefulla, exempelvis reservatsskötsel med plockhuggning av gran. Beräkningen 

av arealen på 7,85 hektar i skyddade områden, där inväxning av gran kan komma att 

ske i framtiden, visar att behovet av framtida skötselinsatser i Natura 2000-områdena inte 

kommer att bli särskilt omfattande eller fördyrande för länsstyrelserna i framtiden. Där det 

finns risk att gran etablerar sig är i svämlövskogar utanför skyddade områden på höjder ovanför 

1,24 meter. Det är dock mycket osäkert vilken betydelse för biologisk mångfald dessa områden 

egentligen har men med tanke på att det rör sig om relativt unga igenväxningsskogar förväntas 

de inte ha generellt höga värden. Lokalt kan det finnas värdefulla skogsmiljöer och dessa 

kan ha betydelse för exempelvis mindre hackspett. Detta motiverar den samlade bedömningen 

att huvudalternativet innebär en liten negativ konsekvens för svämlövskogar i jämförelse med 


45



6. Konsekvensbedömning av arter och artgrupper 

Under denna rubrik behandlas de arter och artgrupper som identifierats vara relevanta för ny 

reglering. För mer bakgrund till urvalet rekommenderas läsning av mål- och metodrapporter 

[Calluna, 2008-01-21 samt Calluna, 2009-01-26] samt den separata Natura 2000 rapporten [Calluna 

2011-12-21b]. 

6.1 Fladdermöss 

Förutsättningar 

Mälarens öppna strandmiljöer är viktiga för fladdermöss, särskilt under vårperioden då stora 

mängder fjädermyggor kläcks. Grunda, näringsrika sjöar har goda förutsättningar att fungera 

som så kallade nyckelbiotoper för fladdermöss på grund av sin rika insektsproduktion under 

vårperioden. Som en följd kan dessa miljöer hysa en stor andel av det omgivande landskapets 

fladdermusfauna under vårperioden. Ingemar Ahlén har gjort en mångårig studie av strandmiljöerna 

kring Krusenberg vid Ekoln i nordöstra Mälaren och han konstaterar där att det är en av 

länets artrikaste fladdermusmiljöer och att området är att betrakta som en nyckelbiotop för 

fladdermöss [Ahlén, 2007]. Detta är ett bra exempel på ett strandängsområde med omgivande 

trädbevuxna hagmarker som är betydelsefulla. Kring Mälaren finns ett flertal liknande områden 

om än inte lika välstuderade. Samtliga arter finns upptagna i artskyddsförordningen och behandlas 

här, men av särskild betydelse har Mälaren för dammfladdermusen som listas i Artoch 

habitatdirektivet. 

Nollalternativets effekter och konsekvenser för fladdermöss 

Om nollalternativet består innebär det att vattennivåerna blir fortsatt ganska lika under vårperioden 

och under yngelsäsong. Vårsvämningar sker lika sällan som idag och insektsproduktionen 

förväntas inte förändras. Nollalternativet bedöms inte medföra några konsekvenser. 


K 

Nollalternativet bedöms inte förändra insektsproduktionen vilket medför att nollalternativet inte har 

negativa eller positiva konsekvenser. 

Huvudalternativets effekter och konsekvenser för fladdermöss 


J 

Fladdermusfaunan får en positiv effekt av ökade våröversvämningar genom ökad insektsproduktion 

och funktionalitet i strandängsmiljöer. 


J 

Huvudalternativet ger ökade förutsättningar för ökat vårhögvatten vilket ger öppna vatten längs Mälarens 

stränder och ökade förutsättningar för insektsproduktion. Detta innebär en måttlig positiv 

konsekvens för fladdermusfaunan. 

Mälarens strandnära miljöer har stor nationell betydelse för fladdermusfaunan. Den nya regleringen 

innebär en stor positiv konsekvens vad gäller vårhögvattnet, som kommer att ha positiva 

effekter för fladdermöss under vårperioden. Perioden är viktig eftersom de då behöver äta 

upp sig snabbt efter den långa vinterdvalan. Bedömningen är att huvudalternativet medger 

bättre förutsättningar för väl fungerand nyckelbiotoper för fladdermöss. Detta gynnar fladdermusfaunan 

generellt och i synnerhet den nationellt hotade dammfladdermusen. Den nya regleringen 

kan ge förutsättningar för populationsökningar genom att inverkan är positiv, berör 

många arter och är varaktig. Omfattningen är något svårbedömd men bedömningen är att effekterna 

kan vara mätbara på populationsnivå, vilket sammantaget ger en måttlig positiv konsekvens 

av huvudalternativet. 

46



6.2 Fåglar 


Mälarens öppna strandmiljöer och strandnära vatten är viktiga för många fågelarter. Förutsättningarna 

för arter upptagna på fågeldirektivets bilaga 1, i Sverige rödlistade fåglar, samt fågelarter 

som bedöms minska starkt [Naturvårdsverket, 2008a] har bedömts i de fall deras huvudsakliga 

miljö är öppna strandmiljöer och strandnära vatten. De bedömda arterna häckar, födosöker 

under flytt eller häckning i den zon som påverkas av Mälaren vattenståndsvariationer. 

Måsfåglar som häckar på dybankar och liknande en bit ut i vattnet 

Skrattmås, gråtrut och dvärgmås är några av de arter som gärna häckar i kolonier på låga bankar 

och skär. Skrattmåsen är vanlig i hela Sverige, men under stark minskning. Den har länge 

föredragit näringsrika sjöar, men minskar på dessa platser generellt för att istället öka på kustlokaler. 

Skrattmåsen kommer tidigt på våren och inleder sin häckning i början av april. Gråtruten 

inleder sin häckning ungefär samtidigt medan dvärgmåsen inte börjar häcka förrän i början 

av maj. De större fåglarna är generalister och äter fisk, insekter och andra fåglars ägg och ungar. 

Dvärgmåsen föredrar mindre insekter. Skrattmåskolonierna är en viktig resurs för andra fågelarter. 

Många vadare och änder häckar i kanten av kolonier. Skrattmåsar (och även andra måsfåglar 

och tofsvipa) skrämmer bort rovfåglar och ökar häckningsframgången för de fåglar som 

häckar i kolonins närhet. 

Fågelarter som häckar på strandängen eller i den strandnära miljön 

Flera grupper av fåglar nyttjar strandängen som häckningsmiljö eller för födosök under häckningen: 

änder, vadare, sumphöns och tättingar. Änder och sumphöns nyttjar de blötaste delarna 

för födosök och boplats, vadare födosöker på smärre vattendjup eller i strandkanten. De kan 

häcka på landstranden eller på småöar i anslutning till skrattmåskolonier. Tättingarna, här representerad 

av gulärla, jagar insekter högre upp på strandängen där den också häckar i tuvor 

på marken. 

Många vadare är knutna till välhävdade marker. I igenväxande marker använder predatorerna 

(rovdjuren) buskar och träd att spana från medan dessa utkikspunkter ofta saknas i välhävdade 

strandängar. Insekter, som är vadarnas stapelföda, tillsammans med andra evertebrater, blir 

mer svåråtkomliga i ohävdade marker genom förnapålagring. 

Vadare som häckar kring Mälaren är bland annat brushane, dvärgbeckasin, dubbelbeckasin, 

tofsvipa, rödbena, grönbena och rödspov. Alla arter häckar inte varje år och lyckas inte alltid få 

fram ungar. Kring Mälaren och i hela södra Sverige har populationerna av de känsligaste vadararterna 

länge minskat. Minskningen beror på brist på hävdade marker, predation på ägg och 

ungar och i vissa fall fågeljakt. 

Den rödlistade årtan samt skedand är två arter som är knutna till grunda vatten och strandängsmiljöer. 

Skedanden kommer till Mälardalen i mitten av april och påbörjar häckningen ungefär 

två veckor senare. Årtan anländer under första halvan av maj och påbörjar äggläggning i 

slutet av samma månad [Tjernberg, muntligen]. Båda arterna häckar på tuvor eller i vassen i anslutning 

till skrattmåskolonier eller i andra skyddande lägen. Under stora delar av säsongen är 

årtan växtätare, men under häckningsperioden föredrar den insekter. Skedanden äter små 

kräftdjur som den silar fram i vattnet med sin specialiserade näbb. Båda arterna häckar på några 

få lokaler i Mälaren varje år, främst i den västra delen. 

Småfläckig sumphöna har även den ett sammansatt födointag med tyngdpunkt på växtdelar 

och frön. Småfläckig sumphöna är sällsynt. En svag koncentration av den svenska populationen 

kan skönjas i Mälardalen och Uppland. Antalet rapporterade ropande hanar har pendlat runt 

200 perioden 1975-1995 [Svensson & Tjernberg, 1999]. 

47



Fågelarter som häckar eller födosöker i vassen 

Rördrom och brun kärrhök är de främsta representanterna för vasslevande arter. De är knutna 

till näringsrika våtmarker och sjöar och förekommer i södra och mellersta Sverige. Båda arterna 

anlägger bo i vassen, helst i täta vassbestånd som skyddar boplatsen väl. Båda arterna inleder 

sin häckning i början av april. Brun kärrhök livnär sig på ägg, fågelungar, insekter och fisk. 

Rördrommens stapelföda består av småfisk, groddjur och insekter som den plockar i vattnet. 

Båda arterna bedöms ha positiva populationstrender på nationell nivå. 

Vadare, änder och gäss som rastar vid Mälarens strandängar 

Stora mängder vadare, änder och gäss rastar under vår och höst på Mälarens strandängar. Det 

rör sig om fågelarter som även häckar här och arter som enbart passerar på vägen mellan övervintrings 

och häckningshabitat. Stora delar av populationen av vadare, änder och gäss som rör 

sig över Sverige passerar Mälardalen och använder Mälarens strandängar som rastlokal. Bland 

de rastande vadararterna förekommer dvärgbeckasin, dubbelbeckasin, gluttsnäppa, mosnäppa, 

svartsnäppa, större och mindre strandpipare, kärrsnäppa, myrsnäppa, rödspov, rödbena och 

brushane. Bland änderna förekommer bland annat brunand, bläsand, skedand, årta, bergand 

och salskrake. 

Vadare äter insekter under flytten och hittar lättast föda på översvämmade marker. Änder äter i 

huvudsak vegetabilisk föda under flytten och födosöker även de på svämmade delar av stranden 

samt i vattenmiljön. Flera gåsarter rastar också på Mälarens strandängar. De födosöker ofta 

en bit från sjön där de betar. Under natten vilar de i vattnet. Rödlistade gäss som rastar vid Mälaren 

är sädgås och fjällgås. Vitkindad gås återfinns på fågeldirektivets bilaga 1 och rastar även 

den vid Mälaren i stort antal. 

Nollalternativets effekter och konsekvenser för måsfåglar som häckar på 

dybankar och liknande en bit ut i vattnet 


K 

K 

Grunda dybankar och vassöar kommer att översvämmas på samma sätt som idag. 

Förutsättningarna för häckning kommer att vara densamma. 

Födotillgången kommer att vara av samma omfattning som idag och påverkar inte förutsättningarna 

för häckande måsfåglar och andra kolonibildande arter. 


K 

Kolonistorleken begränsas ofta av tillgången till föda. Nollalternativet bedöms dock inte innebära 

någon konsekvens för till exempel skrattmås och tofsvipa då insekts och fiskproduktionen inte bedöms 

påverkas. 

Nollalternativets effekter och konsekvenser för fågelarter som häckar på 

strandängen eller i den strandnära miljön 


K 

K 

L 

Häckningsmöjligheterna i blå bård och starrmad har initialt samma förutsättningar som idag. 

Kvalitén på strandängen kan dock försämras då våröversvämningarna uteblir. 

Födotillgången kommer att vara av samma omfattning som idag och påverkar inte förutsättningarna 

för häckande måsfåglar och andra kolonibildande arter. 

Nollalternativet bedöms ge en fortsatt negativ effekt på fåglar som häckar på strandängen. Det kan 

vara vissa arter av vadare, sumphöns och änder. 


L 

Nollalternativet bedöms medföra liten negativ konsekvens eftersom habitatförsämringen fortsätter 

vilket kan leda till lokala utdöenden för de i flera fall små populationerna. 

48



Nollalternativets effekter och konsekvenser för fågelarter som häckar eller 

födosöker i vassen 


K 

Förutsättningarna för vasslevande arter bedöms inte förändras i nollalternativet jämfört med idag. 


K 

För arter som häckar eller födosöker i vassen bedöms nollalternativet inte ha några konsekvenser. 

Nollalternativets effekter och konsekvenser för vadare, änder och gäss 

som rastar vid Mälarens strandängar 


K 

L 

Rastlokalernas förutsättningar för födosök och vila förändras inte. Detta innebär fortsatt brist på 

svämmade områden. 

Nollalternativet bedöms ge en fortsatt negativ effekt på fåglar som rastar på strandängen till följd av 

fortsatt försämring av habitatkvalitet. 


L 

Nollalternativet bedöms innebära liten negativ konsekvens för rastande fågel eftersom små svämmade 

arealer finns tillgängliga under den viktiga vårperioden och habitatkvalitén fortsätter att försämras. 

Slutsatser om konsekvenser av nollalternativet för fåglar 

Om nollalternativet består innebär det att vattennivåerna blir fortsatt ganska lika under häcknings- 

och flyttsäsong. Vårhögvatten kommer att vara lika lågt som idag. Det innebär fortsatt 

dåliga produktionsförhållanden i blå bård. För både flyttande och häckande fåglar på strandängen 

kommer nollalternativet att ha liten negativ konsekvens på längre sikt då den pågående 

habitatförsämringen fortgår. Något som motverkar den pågående försämringen av habitatkvalitet 

i strandängen är de omfattande restaureringsinsatser som utförts eller planeras de närmaste 

åren men i konsekvensbedömningen tas endast hänsyn till vattenregimens påverkan. Övriga 

faktorer är likställda (se kapitel 1 för avgränsningar och bedömningsgrunder). 

Nollalternativet bedöms inte ha några konsekvenser för produktionen av insekter och inte heller 

för faunans sammansättning. Orsaken är främst att insektsproduktionen styrs av omfattningen 

på svämningen, tillgång på näringsämnen och temperatur. Det är faktorer som inte ändras 

med nollalternativets reglering. 

Känsliga arter som häckar bedöms få liten negativ konsekvens av nollalternativets vattenregim. 

Här är finns en allmän populationsnedgång som beror på en omfattande historisk torrläggning 

av landskapet , igenläggning av betes- och slåttermarker vid sjöstränder samt även faktorer som 

påverkar utanför häckningsområdet. De känsliga arterna förekommer ofta i små populationer 

som därmed löper större risk att dö ut lokalt. 

Sammantaget bedöms nollalternativet medföra en liten negativ konsekvens. 

49



Huvudalternativets effekter och konsekvenser för måsfåglar som häckar på 

dybankar och liknande en bit ut i vattnet 


K 

Från mars till mitten av maj kommer det att råda ett högvatten som inte finns idag. Det gör att vissa 

ytor i de lägre belägna delarna kommer att stå under vatten. Hit hör dybankar och vassöar som 

ligger en bit ut i vattnet utan landkontakt. Dessa miljöer är viktiga häckningsplatser för många 

fågelarter som tofsvipa och skrattmås. Då häckningen inleds, i början av april, kommer stora ytor av 

häckningshabitatet att vara under vatten. Det sjunker dock undan och i början av maj är skillnaden 

mot nollalternativet endast fyra centimeter. 

Effekterna kan bli att mindre häckningshabitat finns tillgänligt för de fåglar som inleder sin häckning 

tidigt. Häckningshabitat bedöms dock finnas i tillräcklig mängd och istället är det insektsproduktion 

och annan habitatkvalitet som bedöms som viktigare. 

J 

Produktionen av insekter, andra ryggradslösa djur och förutsättningarna för fiskproduktion ökar. 

Eftersom kolonistorleken ofta är födobegränsad ger det en positiv effekt för kolonierna. 


J 

Konsekvensen av huvudalternativet bedöms till måttligt positiv för de kolonier som finns på dybankar 

och liknande häckningsmiljöer. Huvudalternativet bedöms ha liten positiv konsekvens även för 

skrattmås som helhet i Mälaren. Detta därför att skrattmås som häckar i andra typer av habitat också 

gynnas av att produktionen av insekter och andra evertebrater ökar till följd av bättre funktion i 

den blå bården och ett högre vårhögvatten. 

Huvudalternativets effekter och konsekvenser för fågelarter som häckar 

på strandängen eller i den strandnära miljön 


K 

J 

Häckningsmiljöerna i blå bård och starrmad har förutsättningar för en liten areell ökning men den är 

liten och osäker. 

Blå bård och starrmad kommer att stå under vatten under en längre period på våren. Det kan 

innebära att häckning kan inledas senare (då vattnet dragit sig tillbaka). 

Födotillgången bedöms öka genom att frön och insekter blir lättåtkomligare på strandängen i och 

med ett högre vårhögvatten i huvudalternativet. Ökat vårhögvatten innebär en ökad areal på 

15-20% födosöksområden som kan nyttjas på våren. Produktionen av insekter förväntas öka i 

huvudalternativet vilket är en viktig resurs då ungarna föds upp. 


J 

Huvudalternativet bedöms medföra måttlig positiv konsekvens för många fågelarter till följd av ökad 

födosöksareal och ökad insektsproduktion. 

Huvudalternativets effekter och konsekvenser för fågelarter som häckar 

eller födosöker i vassen 


J 

Med huvudalternativet bedöms groddjursproduktionen öka signigfikant. Produktionen av insekter 

och andra ryggradslösadjur ökar också i och med våröversvämningar. Ett högre vårhögvatten ger 

också bättre syresättning i vassmiljöerna och ger förutsättningar för islyft. Det kan komma att gynna 

exempelvis rördrom somvtill stor del livnär sig på groddjur och insekter. 


J 

Huvudalternativet bedöms medföra en liten positiv konsekvens för arter som häckar och födosöker i 

vassen. Vasslevande arter har förutsättning att gynnas av att ökade ytor svämmas. Islyftning och 

syresättning av vattnet i vassar ökar också men omfattningen är inte känd. Med tanke på att Mälaren 

har små amplituder bör det inte innebära några dramatiska förbättringar. 

50



Huvudalternativets effekter och konsekvenser för vadare, änder och gäss 

som rastar vid Mälarens strandängar 

J 

Födotillgången kan öka genom att frön och insekter blir lättåtkomligare på strandängen i och med 

ett högre vårhögvatten i huvudalternativet. Ökat vårhögvatten innebär en ökad areal på 15-20% 

som svämmas jämfört med nollalternativet och ökar födosöksområdet som kan nyttjas på våren för 

både växt- och insektsätare. 

Produktionen av insekter förväntas öka i huvudalternativet. Det gör att tillgången på föda är större 

under våren med huvudalternativet jämfört med nollalternativet. 

K 

Förutsättningarna för rastande gäss bedöms inte påverkas eftersom de födosöker på marker som 

ligger högre upp än vad den nya regleringen påverkar. Viloplatserna i sjön påverkas inte heller. 


J 

Huvudalternativet innebär måttligt positiva konsekvenser för rastande fågel. Fåglarna kommer till 

häckningslokalerna i bättre kondition och flytten tar kortare tid genom att det går snabbare att få i 

sig tillräckligt med näring vid rasttillfället. 

Slutsatser om konsekvenser av huvudalternativet för fåglar 

Mälarens strandnära miljöer har stor nationell betydelse för fågelfaunan. Den nya regleringen 

bedöms ha en måttlig positiv konsekvens på grund av vårhögvattnet som kommer att ha positiva 

effekter för både häckande och rastande fåglar. De viktigaste orsakerna till detta är att den 

svämmade arealen som är tillgänglig från mitten av mars till början maj ökar med 15-20% samt 

att blå bård får en bättre funktion. Funktionen förbättras genom att dränkningen blir mer långvarig 

och syresättningen bättre genom vattenståndsvariationer. På strandängen kommer det att 

finnas förutsättningar för högre evertebrat- och insektsproduktion. Även förhållandena för 

groddjur kommer att förbättras och även för lek för vissa fiskarter. 

Den ökade svämningen gör det lättare för rastande fåglar att hitta mat samtidigt som produktionen 

av till exempel groddjur och evertebrater har förutsättningar att öka. Frön och växtdelar 

blir mer lättillgängliga för änder. Vadare som plockar insekter i vattenbrynet och på mycket 

ringa djup får större ytor att födosöka på. Ökad omfattning av islyft kan förbättra kvalitén i både 

blå bård och vass. Om och hur de förbättrade förhållandena kommer att avspegla sig i populationsstorlek 

för olika arter är svårt att förutsäga. Konkurrensförhållanden inom och mellan 

arter, predationstryck, vintervistelsernas kvalitet och utbredning påverkar också. Sammantaget 

bedöms huvudalternativet medföra en måttlig positiv konsekvens för häckande och flyttande 

fåglar i jämförelse med nollalternativet. 

6.3 Groddjur 


Groddjur har stor betydelse i ekosystemet som föda åt fisk och fågel och groddjuren är själva 

predatorer på småkryp. I Mälaren förekommer inga rödlistade groddjur, utan det är åkergroda, 

vanlig groda, padda och de båda salamanderarterna som förekommer. De svämmade strandängsmiljöerna 

är främst lämpliga för de båda grodarterna och padda. Salamandrarna är beroende 

av större, mer permanenta, vattensamlingar utan predatorer. Mälaren utgör således inget 

nationellt viktigt habitat för hotade arter, men de översvämmade strandängsmiljöerna hyser 

rikligt med groddjur och är viktiga i ett lokalt och regionalt perspektiv. Groddjursförekomst är 

en indikator för god status i blå bård och starrmad. 

Grodor leker i grunda skyddade vatten i blå bård och starrmad när vattentemperaturen når ca 

10 °C. Denna temperatur infaller vanligen runt den 20 april men kan inträffa så sent som 5 maj . 

I det vidare resonemanget använder vi 20 april och 5 maj som två olika scenarier för när 10 °C 

infaller. Datum kommer från observerade temperaturer i Mälaren för åren 1990-2005. 

51



Förutom vattentemperaturen om 10 °C behövs ca 30 centimeter vattendjup. Detta innebär att 

vattennivån för den första känsliga perioden då rom förekommer och då ynglen är nykläckta 

och relativt orörliga inte får understiga 0,89 meter. Denna känsliga period har Calluna antagit 

varar i fyra veckor. Vi räknar alltså fyra veckor från startdatumen 20 april och 5 maj. Efter dessa 

fyra veckor antar Calluna att vattennivån sakta kan börja sjunka och att grodynglen då är så 

rörliga att de har möjlighet att följa med ett sakta sjunkande vatten. Vidare bör inte vattennivån 

sjunka under 0,79 meter innan 60 dagar har gått från lekens start. 

För att grodleken vanligen ska lyckas krävs alltså att vattendjupet är 0,89 meter fram till den 18 

maj (20 april + 4 veckor). För att grodleken ska lyckas i minst 80 % av åren krävs att vattendjupet 

om 0,89 meter varar fram till 2 juni (5 maj + 4 veckor). 

Effekter på groddjur 

I nollalternativet är det sex år som ligger på eller över 0,89 meter fram till den 18 maj, vilket 

motsvarar 38 % av de ingående åren. Fram till den 2 juni är det endast två år som ligger över 

0,89 meter. Vattnet understiger 0,79 meter ett fåtal år under den 60-dagarsperiod som omfattar 

hela livscykeln från rom till smågroda. 

I huvudalternativet ligger åtta år (50 % av ingående år) över 0,89 meter den 18 maj. Den 2 juni 

ligger bara två år över 0,89 meter. Alla år ligger över 0,79 meter under den 60-dagarsperiod som 

Calluna utgått från omfattar hela livscykeln från rom till färdig smågroda. 

Konsekvenser av nollalternativet för groddjur 

Nollalternativet innebär att lek- och yngelmiljöer riskerar att torka upp i högre utsträckning än i 

huvudalternativet. Detta kan leda till mindre populationer, stora populationssvängningar och 

lokala utdöenden. Konsekvensen är liten och negativ. 


L 

Nollalternativet bedöms ha liten negativ konsekvens till följd att dåliga lek- och yngelmiljöer fortsätter 

att finnas kvar. Detta medför att fragmenterade populationer förväntas dö ut. 

Konsekvenser av huvudalternativet för groddjur 


J 

Ny reglering innebär betydligt bättre möjligheter till lyckad lek och överlevnad av grodyngel än 



J 

Huvudalternativet innebär en måttlig positiv konsekvens för groddjur jämfört med nollalternativet. 

Den nya regleringen innebär bättre lekmöjligheter och bättre förutsättningar för överlevnad för 

groddjur. Förändringen är varaktig och storleken av förändringen är svår att kvantifiera på annat 

sätt än att överlevnaden från ägg till adult för åkergroda, vanlig groda och padda bör öka 

signifikant med den nya regleringen jämfört med nollalternativet. Den slutliga bedömningen är 

därför att det sker en liten till måttlig positiv konsekvens för groddjur med ny reglering jämfört 

med nollalternativet. 

52



6.4 Fisk 


Mälaren har cirka 35 naturligt förekommande fiskarter och är därmed troligen Sveriges artrikaste 

sjö med avseende på fisk. Dessutom finns inplanterade arter som kanadaröding, vätternröding, 

lax och havsöring. Av de naturligt förekommande arterna är flera rödlistade; asp, lake 

och vimma. Ur ett nationellt perspektiv är Mälaren viktig för fritids- och yrkesfisket och det är 

främst gös, ål, siklöja, abborre och gädda som fångas [Fiskeriverket, Resurs och miljööversikt 2010, 

Tyréns 2011-11-21]. Produktionen av siklöja har dock minskat stadigt de senaste decennierna, 

medan gösen tycks ha god nyrekrytering. Ålbeståndet är helt beroende av inplanterade yngel. 

Tätheten av nors är mycket stor i Mälaren, medan större laxfiskar förekommer i relativt begränsad 

omfattning. Konsekvensbedömning av den nya regleringens effekter på yrkes- och fritidsfisket 

tas upp i en särskild rapport [Tyréns 2011-11-21]. 

De fiskarter som varit föremål för bedömning är de som kan leka och växa upp i grunda, 

strandnära vatten, med eller utan vegetation. Dessa grunda strandområden fyller alltså en viktig 

funktion också som lekområde för fisk. Vattentemperaturen blir snabbt hög, här finns en riklig 

produktion av insekter och plankton och näringstillgången är stor. Detta ger goda förutsättningar 

för bland annat fiskyngel. I Callunas målrapport [Calluna, 2008-01-21] har de flesta av 

dessa fiskarters krav på lekmiljö och lekförutsättningar gåtts igenom tillsammans med Henrik C 

Andersson som är länsfiskerikonsulent på Länsstyrelsen i Stockholm. Arter som begränsas av 

exempelvis vandringshinder (lax och öring) har inte bedömts här, eftersom vandring saknar 

direkt koppling till strandnära naturmiljöer. Vandrande fisk tas upp i nästa kapitel. 

Fiskarterna behandlas i tre grupper: 

• Arter som leker tidigt i grunda vatten. 

• Arter som leker sent i grunda vatten. 

• Arter som ej berörs av regleringen. 

Effekter för arter som leker tidigt på grunda vatten 

Huvudalternativet innebär ett ökat vattenstånd tidigare på våren (se figur 11 och 12) och därmed 

en längre varaktighet på högvattnet jämfört med nollalternativet. Nivån på högvattnet är 

också något högre än i nollalternativet. Vattenståndssänkningen i mitten - slutet av maj och lågvattnet 

i juni - augusti är likartad för båda huvudalternativet och nollalternativet. Förutsättningarna 

för fiskarter som leker tidigt på våren på grunda bottnar bedöms gynnas av den nya 

regleringen då större arealer kommer att sättas under vatten under lekperioden och perioden 

med högvatten är längre än i nollalternativet. 

Särskilt kritiskt för fiskar är rom-/gulesäcksstadiet som innebär att individerna inte kan flytta 

och ”följa med” ett sjunkande vattenstånd eller undvika predation. Högvattnet måste alltså ha 

en viss varaktighet för att inte rom-/gulesäcksyngel ska torka ut/fastna i ett uttorkande habitat. 

Resonemanget och tidpunkterna är i princip desamma som för grodor i avsnittet ovan, vilket 

innebär att ny reglering ger bättre förutsättningar än nollalternativet för att mer rom ska kunna 

utvecklas till fiskyngel innan vattnet sjunker undan från strandängen. 

Flera av fiskarterna, exempelvis gädda, utnyttjar inte enbart svämmade marker, utan leker även 

i andra grundområden med riklig undervattensvegetation [Sandström, muntligen]. Detta gör det 

svårt att beräkna effekten av en ökad våröversvämning. Det är också många andra faktorer som 

avgör produktionen av en art. Många fiskar, exempelvis gädda och abborre, är djurplanktonätare 

som yngel och blir fiskätare när de uppnått en viss storlek. Övergången mellan dessa ”livsstadier” 

är kritisk och innebär en hög mortalitet (dödlighet). Denna flaskhals påverkas inte direkt 

av översvämningsförhållandena på strandängen, men indirekt genom att produktionen av 

insekter och plankton i strandängen påverkar litoralen (strandnära vattenmiljöer) och därmed 

53



uppväxtmiljöerna. Den nya regleringen innebär en ökad insekts- och planktonproduktion 

(större svämmade arealer, varmt vatten, stor näringstillgång) och därmed finns förutsättningar 

för en ökad insektsproduktion även i litoralen som kan gynna fiskyngel. 

Arter som leker tidigt under vårhögvatten: 

• Gädda leker tidigt på våren och gärna grunt på vegetationsklädda bottnar. Förutsättningarna 

för lyckad lek- och uppväxt till livskraftigt yngel ökar till följd av längre våröversvämningar 

och större svämmade arealer. 

• Abborre har en mängd olika lekområden och leker vanligen inte så grunt som exempelvis 

gädda gör. Lek som sker i grundområden gynnas dock. 

• Mört leker grunt och relativt tidigt när vattentemperaturen når ca 10°C, vilket vanligen 

inträffar i slutet av april (se avsnitt om grodor). Mört leker gärna i vattendrag. Lek som 

sker i grundområden gynnas. 

• Nors leker tidigt på våren på grunda områden och gynnas av högt vårhögvatten. 

• Faren leker främst i tillrinnande vattendrag, men också i grundområden. Faren finns bara 

konstaterad från Sörfjärden och Garnviken. Leken sker tidigt och gynnas av våröversvämningar. 

• Ålen som förekommer i Mälaren är inplanterad. Ålen vistas i halvgrunda områden under 

våren och försommaren och gynnas troligen av högt vårhögvatten även om de inte går 

upp lika grunt som till exempel gädda. 

• Siklöja leker på djupt vatten i september - december, men årsungarna går på våren upp i 

grunda områden och kan därmed gynnas av våröversvämningar. 

• Sik leker på grunda grus- eller sandbottnar och även i rinnande vatten under senhöst och 

vinter. Årsungar går upp i grunda områden på våren och kan därmed gynnas av högt 

vårhögvatten. 

Effekter för arter som leker sent på grunda vatten 

Huvudalternativet och nollalternativet skiljer sig endast lite åt vad gäller vattenstånd från slutet 

av maj och under sommarperioden. Under andra halvan av maj finns dock små skillnader mellan 

alternativen som kan påverka förutsättningarna för fisk. Medelvattenståndet under andra 

halvan av maj är relativt lika mellan den nya regleringen och nollalternativet, men risken för 

högt och lågt vatten är större i nollalternativet än i huvudalternativet, som är mer stabilt över 

0,89 meter under denna period (se figur 11). Om fiskleken för senlekande arter startar strax innan 

vårvattnet börjar sjunka, finns en risk att leken sker för högt upp på översvämmade områden 

och att vattnet sjunker för mycket innan äggen kläcker (vilket tar från en vecka upp till tio 

dagar). Risken att rommen torkar ut bedöms dock vara större i nollalternativet än i huvudalternativet, 

då mer extrema högvatten under maj är vanligare i nollalternativet än i huvudalternativet. 

Om leken startar senare (efter den snabba avsänkningen) är risken att rommen torkar ut 

liten och Calluna bedömer att det inte är någon skillnad mellan huvudalternativet och nollalternativet. 

Arter som leker senare: 

• Sutare, ruda, benlöja, sarv och björkna leker alla sent, från maj till juni - juli. De leker 

grunt och strandnära. Bottensubstratet varierar mellan arterna. Rommen fästs vid vegetation 

eller stenar beroende på art. Enligt resonemanget ovan, om risken för att rommen 

torkar om leken sker för högt upp, är förutsättningarna för arterna bättre i huvudalternativet 

än i nollalternativet. 

54



• Mal finns som några få utplanterade exemplar, men om den leker i Mälaren är högst 

oklart. Malen leker i grunda vegetationsklädda vattenområden när vattentemperaturen 

når ca 20 °C. Nollalternativet skiljer sig inte från huvudalternativet. 

Arter som ej berörs av ny reglering: 

• Gösens lekområden påverkas inte, de leker på fasta sand- och lerbottnar på ca 1-3 meters 

djup, samt kring grund ute i sjön. 

• Braxen leker på grunda områden, ca 1-1,5 m vattendjup och ny reglering innebär inga 

nämnvärda förändringar. 

• Gärs och lake leker på djupare vatten och berörs ej av ny reglering. 

• Flodnejonöga leker i vattendrag och lever som vuxen i havet eller stora sjöar. Berörs ej av 

ny reglering. 

• Asp leker i vattendrag eller på grunda platser ute i sjön. Påverkas ej av ny reglering. 

• Öring och lax påverkas ej av ny reglering då de leker i vattendrag, bestånden är mest påverkade 

av om det finns vandringshinder eller ej, liksom förekomst av lämpliga lekbottnar 

med rätt kornstorlek och strömhastighet. 

Nollalternativets konsekvenser för fisk 

Nollalternativet innebär att det kommer att fortsätta att vara låga och kortare vårvatten med 

sämre lekmöjligheter för vårlekande arter. Extrema högvatten under våren inträffar dock oftare 

i nollalternativet än i huvudalternativet vilket kan medföra försämrade förutsättningar för fisklek 

(om rom läggs högt upp på strandängen under sådana översvämningar och sedan torkar ut 

när vattnet snabbt sjunker). 


K 

Nollalternativet bedöms inte ha några konsekvenser eftersom fiskfaunan inte förväntas förändras. 

Huvudalternativets konsekvenser för fisk 


K 

J 

Inga eller försumbara effekter på fiskar som leker sent. 

Arter och individer som leker precis under avtappningen till sommarlågvatten missgynnas, men 

skillnaderna mellan nollalternativet och den nya regleringen är små och troligen är risken för att 

detta inträffar lägre i huvudalternativet än i nollalternativet. 

Många vårlekande arter kan gynnas av huvudalternativets högre och längre vårvatten jämfört med 


Nya regleringen innebär ökade ytor för lek för arter som leker i grunda och svämmade områden. 

Den ökade produktionen i strandängarna gynnar också arter som växter upp i litoralzonen strax 

utanför strandängen. 


J 

Sammantaget bedöms huvudalternativet medföra en liten positiv konsekvens för fiskfaunan. 

De arter ovan som gynnas av vårhögvatten kan på medellång sikt (kanske 5-15 år) få starkare 

bestånd, men som nämnts är antalet rom som kläcks och antalet yngel som överlever endast en 

liten del i förklaringen hur stor produktionen av arterna är. Andra faktorer som predation och 

övergången mellan olika livsstadier har större effekt på beståndens storlek än antalet romkorn 

som läggs och kläcks. 

55



En ökad förekomst av gädda och abborre medför ökad predation på andra arter. De är dock inte 

selektiva i sitt bytesval utan äter i relation till arters talrikhet. Vitfisk är betydligt vanligare än 

rovfisk och kvoten mellan rovfisk och vitfisk borde därför inte förskjutas nämnvärt om rovfisk 

ökar i antal. Stora rovfiskar äter dessutom små rovfiskar. I de fall det uppstått stora förskjutningar 

i kvoten mellan vitfisk och rovfisk har antingen förhållandena i vattenmiljön varit så 

missgynnsamma att rovfisk slagits ut (är generellt känsligare) eller så har man i så kallade biomanipulationer 

gjort riktade utfiskningar av vitfisk för att gynna rovfisk. 

Callunas bedömning är att den nya regleringen ger förutsättningar för en positiv inverkan på 

fiskfaunan jämfört med nollalternativet. Att kvantifiera storleken av inverkan är mycket svårt 

eftersom det saknas kunskap om hur de tillkommande arealerna vid våröversvämningen 

kommer att utnyttjas och hur stor betydelse detta har i förhållande till andra reglerande faktorer. 

Den sammanvägda bedömningen är dock att den nya regleringen innebär en liten positiv 

konsekvens jämfört med nollalternativet och det gäller främst för att förutsättningarna för lek 

förbättras, men om detta får genomslag på beståndsnivå är osäkert. 

6.5 Ryggradslösa djur 


Evertebratrikedomen är generellt stor i skyddade, grunda vattenområden och Mälaren utgör 

inget undantag i det hänseendet. Artrikedom och biomassa styrs bland annat av tidpunkt för 

islossning, vattentemperatur, strukturrikedom och mängden predatorer. 

Bedömningen av vad regleringen påverkar har avgränsats till: 

• Produktion av ryggradslösa djur (inklusive stormusslor). 

• Grön mosaiktrollslända (habitatdirektivet). 

• Guldgrön sammetslöpare (habitatdirektivet). 

• Signalkräfta (ekonomiskt viktig). 

Effekter på produktionen av ryggradslösa djur 

Ett högt vårvatten medför större arealer för produktion av ryggradslösa djur. Produktionen av 

evertebrater är ofta täthetsberoende, vilket innebär att den ökar med ökad areal under förutsättning 

att näringstillgången också ökar. Ett högt vårvatten som varar länge kan på vissa lokaler 

medföra att fisk lättare tar sig genom vassarna och in i den blå bården och då kommer individtätheten 

av ryggradslösa djur lokalt att minska. Även om vattensamlingarna blir djupare 

och mer åtkomliga för fisk i nedre delen av blå bården, kan ett högt vårhögvatten förväntas 

skapa små skyddade vätar högre upp i strandprofilen som är svåra för fisk att nå. Tidigare studier 

har visat att en snabb avsänkning av vårvattnet gynnat en stor produktion av ryggradslösa 

djur. Detta förklarades med att risken för predation minskar och att det blir en koncentration av 

ryggradslösa djur i de tillfälliga vatten som finns i blå bården och upp i starrmaden [Pehrsson, 

1992]. Här är vattnet varmt och näringstillgången stor, vilket gynnar produktionen. 

En artgrupp som bör nämnas särskilt, eftersom de är känsliga för miljöförändringar, är stormusslor. 

Musslor tål inte torrläggning, men är i allmänhet mest känsliga för fysiska störningar i 

miljön, till exempel grävarbeten samt ökad eutrofiering. Det finns flera sällsynta och rödlistade 

arter bland dem och de finns på flera substrattyper, både på grunda och djupare vatten. Stormusslorna 

blir ofta utkonkurrerade av vassar. I Mälaren finns sex arter och det finns goda bestånd 

av de vanligaste arterna allmän dammussla och spetsig målarmussla, som förekommer 

på öppna strandlokaler med sand- och finsedimentbottnar [Lundberg & von Proschwitz 2007]. I 

den delen av blå bården som periodvis torrläggs hittar man normalt inga stormusslor [Stefan 

Lundberg, muntligen], de förflyttar sig aktivt till områden med stabila förhållanden. I vassarna 

utanför den blå bården bedöms populationerna också vara små. Torrläggningen sommartid av 

56



grunda vattenområden ökar inte i ny reglering jämfört med nollalternativet, men vassar får 

ökade möjligheter att etablera sig en bit upp i den blå bården och starrmaden. Detta bedöms 

dock inte påverka musselpopulationerna nämnvärt eftersom de redan är små eller obefintliga 

här. På öppna grunda bottnar bedöms inte populationerna påverkas, då vassar saknas. Medelvattenståndets 

ökning är också så liten att det inte blir någon märkbar ökning av arealen som 

har permanent vatten. 

Nollalternativets konsekvenser för ryggradslösa djur 

Nollalternativet innebär en oförändrad produktion av insekter. Konsekvensbedömningen för 

nollalternativet gäller generellt även för de artspecifika genomgångarna nedan. 


K 

Nollalternativet bedöms inte ha några konsekvenser eftersom det förväntas bli oförändrad produktion 

av insekter i översvämmade områden. Faunan med ryggradslösa djur förväntas inte heller förändras 

i nollalternativet. 

Huvudalternativets konsekvenser för produktionen av ryggradslösa djur 


K 

J 

Lokalt kan insektstillgången i den blå bården minska om fisk kan ta sig in i högre omfattning på 

grund av ett högre vårvattenstånd än tidigare. 

Produktionen av ryggradslösa djur i strandängsmiljön bedöms öka vid den nya regleringen jämfört 

med nollalternativet på grund av vårsvämningen. 


J 

Sammantaget gör Calluna bedömningen att ny reglering innebär måttlig - stor positiv konsekvens 

för produktionen av ryggradslösa djur jämfört med nollalternativet. 

Ny reglering innebär positiv och varaktig inverkan av ny reglering och tidsaspekten är att förändringen 

kan komma snabbt eftersom ryggradslösa djur har korta livscykler. Däremot är det 

svårt att bedöma hur mycket produktionen av ryggradslösa djur kommer att förändras. Sammantaget 

gör Calluna bedömningen att ny reglering innebär måttlig - stor positiv konsekvens 

för produktionen av ryggradslösa djur jämfört med nollalternativet. 

Grön mosaiktrollslända 

Grön mosaiktrollslända finns listad i habitatdirektivets fjärde bilaga och omfattas därmed av 

strikt skydd. Den får här tjäna som representant för andra trollsländor och insekter i den blå 

bården med liknande ekologiska krav. Grön mosaiktrollslända förekommer nästan enbart kring 

näringsrika vatten i sydöstra och mellersta Sverige, där det växer vattenaloe, eftersom honan 

helst lägger sina ägg i dess blad. Grön mosaiktrollslända och flera skyddsvärda trollsländor 

gynnas av tillgången på insektsrika vattensamlingar och vindskyddade miljöer för parningsflykt. 

Grön mosaiktrollslända gynnas särskilt av tillgången på vattenaloe. 


K 

J 

Grön mosaiktrollslända bedöms inte påverkas av den nya regleringen då vattenaloeförekomster inte 

hänger samman med strandängar. 

Grön mosaiktrollslända och andra trollsländor och liknande rovdjur gynnas av det högre vårvattnet 

och den ökade planktonproduktionen. 


J 

Huvudalternativet bedöms medföra måttlig positiv konsekvens för rovdjur i den lägre faunan på 

grund av den ökade planktonproduktionen i jämförelse med nollaternativet. Förekomsten av grön 

mosaiktrollsända bedöms dock inte öka eftersom vattenaloe inte förväntas öka. 

57



Guldgrön sammetslöpare 

Guldgrön sammetslöpare är en rödlistad (NT) jordlöpare (skalbagge) som är knuten till strandängens 

blötare delar och är ett dagaktivt rovdjur. Den gynnas av bete och naturliga vattenståndsvariationer. 


J 

Guldgrön sammetslöpare bedöms gynnas av högre vårvattenstånd och ökade förutsättningar för 

islyft eftersom den lever på ytor med låg vegetation eller jordblottor i strandängens nedre delar. 


J 

Sammantaget gör Calluna bedömningen att den nya regleringen medför en måttlig positiv konsekvens 

för guldgrön sammetslöpare jämfört med nollalternativet. 

Signalkräfta 

Signalkräfta är kommersiellt viktig och behandlas av den anledningen i denna rapport. Beståndet 

är för närvarande svagt i Mälaren [Fiskeriverkets hemsida, 2011-06-29]. Orsaker kan vara 

kräftpest eller andra sjukdomar samt överfiske under tidigare år. Signalkräftan påverkas med 

stor sannolikhet inte av den nya regleringen. Den lever visserligen relativt grunt, men då på 

steniga bottnar och också i brantare strandområden, där vattenståndsförändringarna inte blir 

lika tydliga som i långgrunda områden. Strandängarna är inte en livsmiljö för signalkräftan 

utan det är i litoralzonen utanför strandängen som den kan finnas. Denna miljö bedöms inte 

påverkas av ny reglering. Liksom att fisk i litoralzonen kan gynnas av en ökad evertebratproduktion 

i strandängen, kan kräftor också göra det, även om de är allätare och inte enbart beroende 

av insekter. Effekten på populationsnivå bedöms dock som obetydlig, då andra faktorer än 

föda (exempelvis predation, fiske, sjukdomar) i större utsträckning reglerar beståndens storlek. 


K 

Huvudalternativet bedöms inte ge några effekter på signalkräfta i jämförelse med nollalternativet. 

Detta eftersom arten lever i litoralen och i brantare strandområden, där vattenståndet eller arealerna 

inte förändras mycket vid förändrad reglering. 


K 

Huvudalternativet innebär inga negativa eller positiva konsekvenser i jämförelse med 


6.6 Kärlväxter 

Vegetation berörs främst i förra kapitlet men småsvalting har bedömts vara relevant att behandlas 

för sig eftersom det är en ansvarsart för Mälaren. 

Småsvalting 

Småsvalting är starkt hotad (EN) och har de senaste årtiondena minskat kraftigt [Naturvårdsverket, 

2005]. Eftersom småsvalting bara förekommer i Östersjöområdet finns en stor del av världspopulationen 

i Sverige och vårt land har ett stort ansvar för att bevara arten och skydda dess 

växtplatser. Småsvalting är också en prioriterad växtart i EU:s habitat direktiv, vilket innebär 

att Sverige åtagit sig att skydda arten inom EU:s nätverk Natura 2000. Den svenska populationen 

är tudelad med en population vid Mälaren och en annan längst upp i Bottenviken. Småsvalting 

är en konkurrenssvag, liten strandväxt som föredrar sandiga bottnar eller åtminstone 

sandblandade. Den är också beroende av klart vatten. I Mälaren förekommer den ner till två 

meters djup. Småsvalting är sannolikt mest känslig för erosion (vågor, tramp etcetera) och växlande 

vattenstånd under våren-försommaren när årets groddplantor fortfarande är små och dåligt 

rotade. 

58



Vattenståndsamplituden inom ett år kommer att öka i den nya regleringen jämfört med nollalternativet 

vilket bör vara positivt för småsvalting eftersom det håller tillbaka konkurrensstarkare 

arter. De positiva störningseffekterna av ökade inomårsvariationer kan komma att utebli på 

sikt på grund av att mellanårsvariationerna i ny reglering minskar något jämfört med nollalternativet. 

Den nya regleringens förändring i vårvattenståndet kan komma att gynna småsvaltingen. En 

kraftig vattenståndshöjning sker redan i mars, vilket ökar chanserna för att islyft kan inträffa på 

lämpliga strandavsnitt. 

Nollalternativets konsekvenser för småsvalting 


K 

Nollalternativet innebär oförändrade förhållanden och bedömningen är att det inte medför några 

konsekvenser för småsvalting. 

Huvudalternativets konsekvenser för småsvalting 


K 

De positiva störningseffekterna av ökade inomårsvariationer som missgynnar konkurrensstarkare 

arter kan utjämnas på sikt på grund av att mellanårsvariationerna i ny reglering minskar något. 


K 

Callunas sammantagna bedömning är att ny regleringen inte medför några negativa eller positiva 

konsekvenser för småsvalting i den nya regleringen jämfört med nollalternativet. 

7. Konsekvenser utanför strandnära naturmiljön – 

Vandring, näring, erosion, myggor, parasiter 

Detta kapitel har delvis en enklare uppställning vad gäller konsekvensbedömning med tabellstruktur 

och rubriker. Det beror på avsaknaden av konsekvenser i både huvudalternativ och 

nollalternativ för vissa aspekter. Det har från Projekt Slussens sida ändå ansetts viktigt att belysa 

frågor om exempelvis myggor och erosion i naturmiljöer för att visa att dessa har hanterats. 

7.1 Vandrande utter mellan Saltsjön och Mälaren 1 


En rödlistad art som förekommer i Mälaren och som under senare år också har börjat återkomma 

till Stockholm skärgård är uttern. Ett flertal utterinventeringar under senare år har visat på 

utterns återetablering i dessa områden [Länsstyrelsen i Södermanlands län, Rapport 2007:7; Länsstyrelsen 

i Stockholms län, Rapport 2009:02; Länsstyrelsen i Uppsala län, Rapport 2006:14. Länsstyrelsen i 

Västmanlands län, Rapport 2007:17]. Uttern är skymnings- och gryningsaktiv och svårobserverad, 

men kan mycket väl passera en stadsmiljö via vattenvägar. Om ett vattenhinder finns går den 

upp på land. Det är således inte otänkbart att den kan passera Norrström under sina vandringar. 

Effekter för vandrande utter 

Viktigt för uttern är att man undviker vandringshinder i vattnet så att den slipper ge sig upp på 

land och utsättas för risken att bli påkörd. Trafikdöden är ett allvarligt hot mot denna art. Slussen 

är inte ett viktigt vandringsstråk, utan det är genom Norrström som spridning i dagsläget 

kan ske. I ny reglering med ökad tappning i Söderström kan utter komma att lockas denna väg 

1 Stycket om Utter har delvis författats av Fredrik Gröndahl, Tyréns. 

59



istället för Norrström. Om en fisktrappa kommer till stånd i Söderström bör den därför utformas 

så att även utter kan passera utan att behöva färdas över vägar och riskera att bli trafikdödad. 

Nollalternativets konsekvenser för vandrande utter 


K 

Nollalternativet innebär fortsatt potential för vandring genom Norrström vilket inte medför några 

konsekvenser i nollalternativet. 

Huvudalternativets konsekvenser för vandrande utter 


K 

Förutsättningarna för uttrars vandring mellan Saltsjön och Mälaren bedöms inte påverkas av ny 

slusskonstruktion eller ny reglering, då den huvudsakliga potentiella spridningsvägen är genom 

Norrström. 

Den ökade tappningen genom Söderström kan medföra att individer även söker sig dit och riskerar 

att bli trafikdödade om passage saknas. Det är dock svårt att avgöra om detta verkligen blir en 

negativ konsekvens eftersom det är oklart hur viktig vandringsvägen kan bli i framtiden. 


K 


nollalternativet. En reservation för denna slutsats ska göras om vandringen av utter genom 

Stockholm skulle öka i betydelse då kan negativ konsekvens uppstå i Söderström. Denna kan dock 

motverkas genom att konstruera en utterpassage i anslutning till en eventuell fisktrappa. 

Konsekvensen av den nya regleringen med kraftigt ökad tappning i Söderström kan innebära 

att utter i högre utsträckning söker sig dit om den försöker att ta sig in i Mälaren. En fiskvandringsväg 

undersöks för närvarande och om det är möjligt att bygga denna bör den utformas så 

att en passage för utter även blir möjlig. Den typ av fiskpassage med slitsar som kan bli aktuell 

kan anpassas till utter. Om konstruktionen kompletteras med naturligt material som stenar och 

bildar en rak passage kan den ge uttern passagemöjligheter samtidigt som det det inbjuder till 

spillningsmarkering vilket är positivt för potentialen att den verkligen används. Passage genom 

slitssystemet i vattnet bedöms inte som ett alternativ utan uttern kommer att vilja gena genom 

vandringsvägen och stenarna syftar till att underlätta detta. Om en anpassning av konstruktionen 

till utter kan genomföras medför det att inga negativa eller positiva konsekvenser av uppkommer 

av huvudalternativet i jämförelse med nollalternativet. Om det inte är möjligt att konstruera 

en utterpassage i Söderström kan det få liten negativ konsekvens i framtiden för vandring 

men det beror på hur utterstammen utvecklas och om passagen genom Stockholm kan få 

betydelse. I dagsläget är det svårt att avgöra om det i realiteten blir en negativ konsekvens eller 

ej. 

7.2 Fiskvandring mellan Saltsjön och Mälaren 2 


Hur olika fiskarter rör sig mellan Mälaren och Saltsjön är inte känt i detalj och inte heller vilken 

betydelse vandringen har för fiskbestånden i Mälaren. Sannolikt sker en viss fiskvandring till 

och från Mälaren via den så kallade fiskluckan (främst lax och havsöring) och otätheter i konstruktionen 

vid Riksbron. Fiskluckan har troligen betydelse för fisket i den östra delen av Mälaren, 

främst Riddarfjärden, men vilken betydelse vandringen har för bestånd i andra delar av 

Mälaren är inte känt [Tyréns 2011-11-21]. Vid Söderström (Slussen) finns inga vandringsmöjligheter 

idag. I enlighet med Vattendirektivet kommer Projekt Slussen att vidta åtgärder för att 

underlätta fiskvandring mellan Mälaren och Saltsjön. Projektet planerar att i Slussen/Söder- 

2 

Avsnittet om slitstrappan är författat av Petra Adrup, Structor. 

60



ström anlägga en fiskvandringsväg, en så kallad slitstrappa, där fler fiskarter än bara laxfiskar 

kan passera. 

Effekter på fiskvandring 

Nollalternativet ger under torrår långa perioder med nolltappning från Mälaren, det är fler tillfällen 

med nolltappning och de varar under längre tid. Huvudalternativet innebär färre tillfällen 

med nolltappning, och kortare varaktighet vilket är positivt för fisket i Norrström. Fiskluckan 

i Norrström stängs aldrig i nollalternativet, men kommer att stängas i huvudalternativet vid 

låga vattenstånd i Mälaren. Antalet tillfällen med låga vattenstånd i Mälaren inträffar dock sällan 

i huvudalternativet och konsekvensen för vandrande fisk av att fiskluckan stängs vid enstaka 

tillfällen är försumbar. 

Den planerade slitstrappans konstruktion vid Slussen med olika kammare gör att fisk successivt 

kan simma uppför hindret. Vattnet strömmar nedströms rännan och vattenströmmen koncentreras 

till små trånga passager som fisken kan simma igenom utan att behöva hoppa. Fisken kan 

sedan vila i bassängerna, inför nästa korta strömpassage. Slitstrappan fungerar året om (nolltappning 

undantaget) för alla fiskarter. Vattenhastigheten i trappan jämfört med huvudströmmen 

och ljusförhållanden är andra viktiga faktorer som påverkar fiskars benägenhet att använda 

en sådan passage. 

Calluna bedömer liksom Tyréns [2011-11-21] att den planerade fisktrappan vid Slussen ökar 

fiskars möjlighet till vandring mellan Saltsjön och Mälaren. Det går inte att kvantifiera ökningen, 

men i och med att en ny passage blir tillgänglig och dessutom för fler arter än idag, till exempel 

den utrotningshotade ålen, bedöms bestånden i Mälaren kunna förstärkas. Små till måttligt 

stora positiva konsekvenser kan förväntas. Minskad frekvens av nolltappning ger en positiv 

konsekvens för fiskbestånd som är beroende av vandring i Norrström. 

Nollalternativets konsekvenser för fiskvandring 


K 

Nollalternativet innebär fortsatt potential för vandring genom Norrström vilket inte medför några 

konsekvenser i nollalternativet. 

Huvudalternativets konsekvenser för fiskvandring 


J 

Fiskars möjlighet till vandring mellan Saltsjön och Mälaren bedöms öka med den nya planerade 

vandringsvägen vid Slussen. 


J 

Sammantaget gör Calluna bedömningen att ny reglering och ny konstruktion av Slussen/fiskväg ger 

liten-måttligt positiva konsekvenser för fiskpopulationer i Mälaren. 

7.3 Erosion 

Calluna har studerat vilka strandavsnitt som har erosionskänsliga jordarter och hur dessa 

sammanfaller med värdefulla naturstränder inom Stockholms stad. Underlagsmaterial har varit 

jordartskartor från SGU [maps2.sgu.se/kartgenerator/sv/maporder.html] strandkartering från Stockholms 

stad [Strandinventering, Stockholms stad, Stadsbyggnadskontoret 1997] och [Strandinventering, 

Stockholms stad, Miljöförvaltningen opublicerat], kartor som visar skyddad natur i kommunen, 

samt SMHI:s analyser av erosionsrisk. 

Områden där risk för erosion på grund av ökade flöden föreligger vid Grimsta naturreservat 

och Ålstensskogens strand. Vid Grimsta naturreservat trycks vattenflödet ihop mellan Lovön 

och fastlandet. Här riskerar strömhastigheten vid högre tappningar (>750 m 3 /s) att erodera bot- 

61



ten och strandkant då jordarten betår av sand. Det är dock mycket små delar som kan komma 

att påverkas. Vid Ålstensskogens strand finns erosionsrisk längs strandsträckor som domineras 

av tät sumpskog vid högre tappningar (>750 m 3 /s). Sumpskogen har högt naturvärde och är av 

betydelse för flora och fauna. Calluna bedömer att det finns risk för påverkan på stränder med 

naturvärden. Påverkan bedöms som liten. Det är främst längs Ålstensskogens strand som risk 

för påverkan föreligger. Påverkan kan komma att bestå i att enskilda träd faller vid strandkanten 

då jorden spolas bort. Vid Grimsta naturreservat (Hässelby holme) riskerar ett mycket litet 

område att påverkas. Några skyddsåtgärder är dock inte motiverade eftersom riskerna är så 

små och de naturtyper som berörs är sådana där en viss störning genom vattenerosion förekommer 

naturligt. Skyddsåtgärder är inte heller motiverade ur synvinkeln att främmande element 

skulle tillföras naturmiljöer. 

7.4 Näringsämnen 

Tyréns [2010-04-10] har utrett risken för näringsläckage av kväve och fosfor i och med ny reglering. 

Slutsatserna visar att det finns en något ökad risk för fosforläckage, men det är troligen en 

marginell ökning och den har bara översiktligt kvantifierats. I förhållande till den mängd näring 

som tillförs via Mälarens övriga tillrinningsområde bedöms läckaget vara litet. Även om fosforbelastningen 

skulle öka med så mycket som 20% skulle det ökade läckaget på grund av ny reglering 

vara negligerbart eftersom området som berörs av Mälarens vattenstånd endast utgör 

0,9% av den totala fosforbelastningen. Vad gäller kväve har Tyréns bedömt att risken för 

läckage inte ökar med ny reglering. 

Calluna bedömer att den ökade fosforhalten inte innebär några negativa konsekvenser för Mälarens 

ekosystem. 


K 

Det finns en ökad risk för fosforläckage i huvudalternativet, men ökningen är liten och utgör endast 

en marginell andel av all fosfor som transporteras till sjön. Risken för kväveläckage ökar inte med 

ny reglering. 


K 


nollalternativet för vare sig kväve eller fosfor 

Nollalternativet innebär oförändrade förhållanden och inga konsekvenser. 

7.5 Stickmyggor 3 


Denna konsekvensbedömning grundar sig på ett separat PM om stickmyggor [Calluna, 2011-11- 

21b]. Den mest besvärande gruppen av stickmyggor är de så kallade översvämningsmyggorna. 

De övervintrar som frys- och torkresistenta ägg och behåller sin vitalitet i flera år. Översvämningsmyggornas 

larver kan dock utvecklas direkt efter varje översvämning (behöver inte en 

vinterperiod först) och kläcka fram flera nya generationer under en regnig sommar. Därför kan 

översvämningsmyggor bygga upp mycket stora populationer. Främst en art, Aedes sticticus, orsakar 

mycket stora problem längs den nedre delen av Dalälven. Ytterligare en art, Aedes vexans 

uppför sig på ungefär samma sätt och som förekommer i samma typ av översvämningsområden. 

Dessa aggressiva, långflygande och dagaktiva översvämningsmyggor förekommer i den 

södra tredjedelen av landet men det finns ingen dokumentation av förekomster vid Mälaren, 

dock i närliggande områden inom Enköpings, Upplands Väsbys och Danderyds kommuner. 

Det har i nuläget inte varit några stora problem med dessa myggor runt Mälaren, befolkningen 

reagerar ofta starkt vid större förekomster och sådana problem har inte rapporterats. 

3 

Stycket är huvudsakligen författat av Jan Lundström och Martina Schäfer, Uppsala universitet. Elisabeth Lundkvist har 

gjort frekvensanalys översvämningar. 

62



Larver av Aedes sticticus och Aedes vexans lever i grunda temporärt översvämmade områden och 

det kan handla om produktionsområden av storleksordningen några hektar till flera hundra 

hektar. Den viktigaste miljöfaktorn för massutveckling är fluktuerande vattennivåer med omväxlande 

perioder av torka och översvämning under perioden maj till augusti. Frekvent förekommande 

och stora översvämningar under sommaren är mycket gynnsamt för dessa stickmyggor. 

Runt Mälaren är potentiella larvmiljöer för översvämningsmygg områden som i satellitbildskarteringen 

klassats som starrmad och fuktäng. Blå bård är generellt för blött och torkar 

inte tillräckligt frekvent ut. Vassar kan vara produktiva områden för myggor. När vatten efter 

en översvämning drar sig tillbaka kan vassruggar fånga upp de stickmygglarver som kläcktes i 

en smal bård av fuktäng eller starrmad. Deras betydelse för produktion av översvämningsmygg 

kan därför variera och är svårbedömd. 

Påverkan, effekter och konsekvenser 

I huvudalternativet ökar arealen starrmad (bredden på zonen ökar 10%) medan arealen fuktäng 

minskar (bredden på zonen minskar med 4%) jämfört med nollalternativet. Förändringen är 

inte statistiskt säker. Den sammanlagda arealen av dessa två vegetationstyper ökar med 1 %, 

vilket är en marginell ökning (cirka 30 hektar). Översvämningar som kan ge ökad myggproduktion 

räknas som ett vattenstånd om 10 cm eller mer över månadsmedelvärdet för respektive 

regleringsalternativ. Detta vattenstånd ska också vara i minst 7 dagar. Beräkningar visar att vattenståndet 

i april tydligt går över medelvattenståndet i 8 år av 30 i huvudalternativet och i 10 år 

av 30 i nollalternativet. Månadsmedelvärdet för maj överstigs med 10 cm eller mer i ca 7 år av 

30 i både huvudalternativet och nollalternativet. 

Återkommande översvämningar under sommaren är en förutsättning för produktion av stora 

mängder Aedes sticticus och Aedes vexans [Schäfer et al 2008]. Översvämningsfrekvensen i områden 

som återkommande drabbas av olidliga mängder av dessa översvämningmyggor är ofta i 

närheten av en översvämning per sommar, med en variation från ingen översvämning till upp 

till tre översvämningar under en given sommar. I detta projekt är översvämningsfrekvensen i 

juni cirka fyra år av 30 i både huvudalternativet och nollalternativet. Översvämningar under 

juli och augusti förekommer mer sällan i huvudalternativet än i nollalternativet, bara år 2000 i 

huvudalternativet, d.v.s. en gång på 30 år medan det förekom två år i nollalternativet. Dessa 

översvämningsfrekvenser är alltså låga i jämförelse med områden som är drabbade av stora 

mängder översvämningsmygg. 

Huvudalternativet innebär enbart en marginell ökning av potentiella produktionsområden för 

översvämningsmygg jämfört med nollalternativet. Frekvensen av översvämningar sommartid 

(juli-augusti) är väldigt låg såväl för huvudalternativet som för nollalternativet och under vårmånaderna 

är frekvensen av översvämningar högre i huvudalternativet. Det är sällsynt med 

besvärande mängder översvämningsmyggor vid Mälaren i nuläget och den planerade regleringen 

enligt huvudalternativet innebär inte någon risk för ökad förekomst i jämförelse med 

nollalternativet. Det kan dock inte uteslutas att lokala regn kan ge upphov till produktion av 

översvämningsmyggor i områden som angränsar till Mälarens översvämningszon, men en sådan 

produktion har ingen relation till den nya regleringen. 


K 

Förutsättningarna för översvämningsmyggor bedöms inte öka i den nya reglering jämfört med 

nollalternativet. Arealen potentiella produktionsområden ökar enbart marginellt i den nya regleringen 

jämfört med nollalternativet och frekvensen av översvämningar är lägre under sensommar i ny 

reglering, men lika stor under vårmånaderna som i nollalternativet. 


K 



63



7.6 Leverflundra 


Denna konsekvensbedömning baseras på och är en sammanfattning av ett separat PM om leverflundra 

[Calluna, 2011-11-21a]. 

Det finns två arter av leverflundra i Sverige, lilla och stora leverflundran. Båda infekterar gallgångar 

och lever hos främst får och nötboskap. Levrarna måste kasseras vid slakt och på nötboskap 

förlorar jordbrukaren cirka 80 kronor per djur, förutom att djuret troligen har haft en försämrad 

tillväxt på grund av infektionen. 

Lilla leverflundrans (Dicrocoelium dendriticum) mellanvärdar är myror och snäckor, som trivs på 

torra betesmarker. Det är inte sannolikt att den kommer att påverkas av en ändrad reglering, 

det vill säga infektionsfrekvensen hos betande djur kommer inte att öka. 

Stora leverflundran (Fasciola hepatica) däremot har en dammsnäcka (Galba truncatula) som mellanvärd 

och den finns i blöta strandängsområden. Det är denna parasit som utreds vidare nedan. 

Det är också denna parasit som orsakar det största ekonomiska bortfallet, eftersom tillväxten 

hos infekterade djur är dålig. Det tycks som att frekvensen av infekterade djur har ökat de 

senaste 10 - 15 åren och en förklaring kan vara att nötboskap i större utsträckning betar i blöta 

områden, i linje med de naturvårdsmål som finns. 

Av alla slaktade nötdjur under 2007 hade cirka 3% anmärkningen stora leverflundran. I Mälarregionen 

fanns för år 2009 inga registreringar alls av stora leverflundran. Detta gäller de besättningar 

som är anslutna till Svenska Djurhälsovården, cirka 30 stycken [Virpi Welling, muntligen]. 

Statens veterinärmedicinska anstalt och WWF bekräftar att problemet inte är särskilt stort i 

Mälarregionen. 

Boskap kan smittas under hela betessäsongen och risken är högre ju fuktigare det är. Förekomsten 

av mellanvärden dammsnäckan är inte känd, men den är allmänt förekommande och bör 

finnas på Mälarens stränder [Stefan Lundberg, muntligen]. Det är dock inte säkert att parasiten 

finns eftersom man inte känner till någon smitta idag. 

Påverkan, effekter och konsekvenser 

Den nya regleringen innebär ett lägre vattenstånd vintertid än i nollalternativet, drygt fem centimeter 

lägre från november till februari. Under mars till mitten av maj kommer vattnet i medeltal 

att vara drygt fem centimeter högre än i nollalternativet och under sommarmånaderna från 

mitten av maj och ända till oktober är vattenståndet i princip oförändrat jämfört med nollalternativet. 

Avsänkningen från vårhögvatten ner mot sommarnivåerna går relativt snabbt. 

Under betesperioden, som normalt varar från mitten/slutet av april och fram till september/ 

oktober, är det alltså högre vatten i början av perioden, men sedan oförändrat mot nollalternativet. 

Totalt sett blir dock de lägst liggande delarna av strandängen (starrmad och blå bård) blötare 

under betesperioden i regleringsförslaget. 

Trots att det i ny reglering blir blötare under en del av betessäsongen har de personer Calluna 

varit i kontakt med inte uppfattningen att problemen med leverflundra kommer att öka. Stefan 

Thorsell [muntligen], som varit verksam som jordbrukare i regionen under många år och har 

stor kunskap om leverflundran, gjorde bedömningen att en större amplitud i vattenståndet under 

året snarare missgynnar dammsnäckan än gynnar den. Stabila vattenstånd är gynnsamt för 

snäckan. Snäckan kommer troligen inte att kunna vandra uppåt i strandprofilen och etablera sig 

över större arealer. Det är bara under våren som vattenståndet är högre än idag och eftersom 

vattnet relativt snabbt sjunker undan missgynnas etableringen högre upp. 

I nollalternativet är vattenståndet mer stabilt och möjligen mer gynnsamt för dammsnäckan, 

men eftersom parasiten inte säkert förekommer idag finns ingen anledning att tro att den ökar i 

64



nollalternativet. Risken för ökad förekomst av stora leverflundran bedöms som obetydlig både i 

huvudalternativet och i nollalternativet. 


K 

Frekvensen av stora leverflundran bedöms inte påverkas av den nya regleringen i jämförelse med 

nollalternativet. Arten är sällsynt i Mälarområdet idag. Dess mellanvärd (dammsnäckan Galba 

truncatula) gynnas av blöta betesmarker, men missgynnas av ökad amplitud under vårmånaderna, 

så en potentiell ökad etablering på blöta betesmarker missgynnas av att vattnet snabbt sjunker i 

maj. 


K 



65



8. Sammanvägd konsekvensbedömning 

8.1 Vad är den sammanvägda bedömningen? 

Den sammanvägda bedömningen gäller Mälarens strandmiljöer och är en sammanvägning av 

kapitel 5 och 6 som behandlar konsekvenser för ekosystem och arter. Genomgången av vad en 

ny reglering kan påverka i den strandnära naturmiljön har varit mycket omfattande och rymmer 

mycket mer än vad som är möjligt att beskriva på ett överblickbart sätt i denna rapport. 

Den omfattar såväl lagligt skyddade som oskyddade områden, habitat och arter. Denna konsekvensbedömning 

ska vara ett underlag till den miljökonsekvensbeskrivning som upprättas inför 

tillstånd om ny reglering av Mälaren. Kapitel 5 och 6 har i konsekvensbedömningen haft ett 

fokus på förändringar av ekologiskt tillstånd på ett eller annat sätt. I denna sammanvägning ges 

de formella kraven i miljölagstiftning och miljömålen ett större utrymme. Vad gäller Natura 

2000-områden och arter behandlas dessa endast översiktligt här och istället hänvisas till den 

separata konsekvensbedömningen [Calluna, 2011-12-21b]. 

8.2 Perspektiv på Mälarens reglering och förslaget till ny reglering 

Mälaren har under historien ändrats radikalt vid flera tillfällen, från avsnörningen som havsvik 

för cirka 1 000 år sedan till den moderna tidens reglering. Sett ur biologisk mångfalds perspektiv 

har dock de senaste 100 årens omvälvning varit starkt negativ för biologisk mångfald. En 

viktig anledning till detta är att den naturliga vattenregimen ersatts med en reglerad, som inte 

tagit hänsyn till naturmiljön. 

Calluna har med den historiska analysen visat att endast en bråkdel av de betydelsefulla strandekosystemen 

återstår och att de som finns kvar har en mer eller mindre nedsatt funktion för en 

stor mängd organismer. Eftersom förändringar av ekosystem sker långsamt över tiden talar vi 

om att det finns en historisk utdöendeskuld. Det har under arbetets gång också kommit fram 

hur känsliga strandekosystemen är för förändringar i reglering. Det har att göra med att vattenståndens 

amplituder minskat kraftigt från det oreglerade förhållandet till det reglerade. Växlingen 

mellan olika vegetationstyper sker på bara några centimeter i höjdled och ekosystemen 

kan därför liknas vid ett finstämt piano. Mycket små förskjutningar av vattenstånd i regleringen 

kan få stora effekter i ekosystemen och för arter. Dessa perspektiv med en stor utdöendeskuld 

och känsligt system för vattenståndsförändringar har varit viktiga i processen att finna en ny 

reglering som ökar funktionen och helst bromsar upp pågående utdöendeprocesser. Samtidigt 

är det en realitet att Mälaren genom andra stora och viktiga samhällsintressen inte får ha ett för 

lågt eller för högt vattenstånd. Här ryms en målkonflikt mellan olika starka intressen. 

Arbetet med att föreslå en ny reglering har bedrivits iterativt och öppet. Det har varit positivt 

eftersom målkonflikter lätt kunnat belysas och värderas. För naturmiljöintresset har det varit 

viktigt att åstadkomma så mycket som möjligt inom de ramar som en ny reglering kan ge möjlighet 

till och med tanke på hur finkänsliga ekosystemen är, har det varit viktigt att åstadkomma 

en mycket precis reglering, för att en situation med ytterligare utarmning av biologisk 

mångfald inte ska ske. Huvudalternativets naturligare vattenregim, där ökade vårhögvatten 

samt säkerställande av tillräckligt låga sommarvatten spelar en central roll, är här den tydligaste 

vinsten av ny reglering. 

66



8.3 Nollalternativets konsekvenser för ekosystem och arter 

Nollalternativet: Sammanställning konsekvenser alla ekosystem, arter och artgrupper 


och arter 

Strandängar 

Vassar 

Undervattens- och 

flytbladsvegetation 

Svämlövskog 

Fladdermöss 

Fåglar 

Groddjur 

Fisk 


Kärlväxter 












Kommentarer 

Fortsatt låga vårvatten leder till att strandängsvegetationen 

fortsätter att förändras i negativ riktning med 

sämre funktion för många arter. 

Nollalternativet bedöms inte förändra vassarnas utbredning. 

Nollalternativet bedöms inte förändra undervattenoch 

flytbladsvegetationens utbredning. 

Nollalternativet bedöms inte förändra förutsättningarna 

för svämlövskogar. 

Nollalternativet bedöms inte förändra insektsproduktionen. 

Den negativa trenden med små våröversvämningar 

fortsätter. Försämring av habitat förväntas då strandängen 

fortsätter att förändras negativt. 

Dåliga lek- och yngelmiljöer fortsätter att finnas kvar. 

Fragmenterade populationer förväntas dö ut. 

Nollalternativet bedöms inte förändra fiskfaunans 

sammansättning eller fiskars lekmöjligheter. 

Nollalternativet bedöms inte förändra sammansättningen 

av ryggradslösa djur. 

Nollalternativet bedöms inte förändra småsvaltingens 

förekomst. 

Sammanvägd konsekvensbedömning nollalternativet 

Nollalternativet innebär i en sammanvägd bedömning liten negativ konsekvens. 

Nollalternativet behandlar konsekvenserna för den strandnära naturmiljön om den nya regleringen 

inte skulle äga rum. Det innebär att konsekvenser av pågående trender och förändringar 

på grund av rådande reglering är det som bedöms vid nollalternativet. 

Den tydligaste negativa konsekvensen är de pågående förändringarna av strandängsmiljöerna. 

Dagens reglering, det vill säga nollalternativet, som driftsattes 1943, har utjämnat variationerna 

i vattenstånd inom och mellan år i förhållande till när Mälaren var en oreglerad sjö. Förändringar 

av vegetationen, både strukturella förändringar och i artsammansättning, är långsamma 

processer. De kan fortgå under mycket lång tid och det är troligt att det fortfarande finns 

”restpopulationer” av starrmad sedan innan regleringen på 1940-talet längs Mälaren. Flera förändringar 

av vattenregimen har också skett efter 1940-talet och tätningen av luckor för tiotalet 

år sedan är den senaste. Det är högst sannolikt att dessa förändringar kommer att återspeglas 

under de kommande årtiondena vid nollalternativet. Detta innebär successiva negativa 

konsekvenser för strandängen och dess funktion. Det är också denna förändringsprocess som 

ligger till grund för fortsatt negativ konsekvens för fågelfaunan, groddjur och strandängen. Bedömningen 

är att habitaten långsamt försämras. I detta antagande ligger också att flera arter har 

sannolikt förekommer i så små och isolerade populationer att de löper stor risk att du ut lokalt. 

Vad gäller groddjur är bilden tudelad. Förmodligen har huvuddelen av groddjurspopulationerna 

svarat på de senaste förändringarna av vattenregimen i och med tätningen av luckor. Det 

gäller negativa förändringar i reproduktion i form av minskad tillgång till lekvatten och yngelmiljöer. 

Trots att populationerna svarat snabbt på denna förändring är det troligt att de negativa 

effekterna fortsätter en lång tid framöver. Eftersom höga vårhögvatten är relativt sällsynta 

kommer reproduktionen under normalår att vara ganska liten och dessutom riskerar den att 

svänga mycket mellan olika år. Detta är en situation som ökar utdöenderisken, särskilt i små 

67



och fragmenterade populationer. Det saknas dock kunskap om huruvida Mälaren har fragmenterade 

groddjurspopulationer men i åtminstone delar av Mälaren är strandängsarealerna 

små och spridda och där bör det finnas en uppenbar risk för detta. Av den anledningen medför 

nollalternativet liten negativ konsekvens för groddjur. 

De flesta artgrupper och ekosystem bedöms dock inte få negativa konsekvenser av nollalternativet 

eftersom det över tid inte förväntas ske några större förändringar för dessa som kan knytas 

till regleringen. Däremot finns det trender som ligger utanför denna konsekvensbedömning 

som både motverkar och förstärker biologisk mångfald. Till det senare hör stora insatser i 

skyddade områden och ett exempel på det förra är den tilltagande igenväxningen utanför 

skyddade områden. 

Sammantaget är bedömningen att nollalternativet innebär en fortsatt negativ trend för Mälarens 

naturmiljöer och att många av de ”felfunktioner” som finns inbyggda i nuvarande reglering 

konserveras. Detta medför att nollalternativet får liten negativ konsekvens. 

8.4 Huvudalternativets konsekvenser för ekosystem och arter 

Huvudalternativet: Sammanställning konsekvenser alla ekosystem, arter och artgrupper 


och arter 

Strandängar 

Vassar 






Kommentarer 

Tydligare zonering och större artrikedom i vegetationen, 

vilket ger bättre förutsättningar för grodlek, fisklek, 

fågelhäckning och insektsproduktion. 

Förutsättningar för variationsrikare vassar av ökad 

islyftning. Ökad syresättning kan gynna insekter och 

groddjur och därmed även fågelfauna. 

Undervattensvegetation kan gynnas av ökat vårhögvatten 

och ökad inomårsvariation. På sikt kan det 

neutraliseras av minskad mellanårsvariation. 

Svämlövskog Liten negativ konsekvens Ökad risk att gran vandrar in på nivåer över 1,24 m. 

Fladdermöss 

Huvudalternativet ger ökade förutsättningar för högre 


vårhögvatten och ökad insektsproduktion. 

Vårhögvatten ger förutsättning för ökad funktion i 

Fåglar 

Måttlig positiv konsekvens strandängen för både flyttande och häckande fåglar. 

Signifikanta populationsökningar troliga. 

Groddjur 

Ny reglering innebär betydligt bättre möjligheter till 


lyckad lek och överlevnad av grodyngel. 

Fisk Liten positiv konsekvens Bättre möjligheter för vårlekande arter. 


Måttlig-stor positiv konsekvens 

Förutsättningar för ökad produktion av insekter. 

Kärlväxter 


Småsvalting kan gynnas av ökat vårhögvatten och 

ökad inomårsvariation. På sikt kan det neutraliseras 

av minskad mellanårsvariation. 




Som framgår av ovanstående sammanställning innebär huvudalternativet övervägande positiva 

konsekvenser i förhållande till nollalternativet. Bakom detta ligger ökade vårhögvatten som 

skapar en naturligare vattenregim och större inomårsvariation. Denna leder både till en förstärkning 

av vegetationszoneringen och bättre funktion för strandängsekosystemet för så vitt 

skilda grupper som fågel, fladdermöss, fisk, insekter och groddjur. För exempelvis fåglar förväntas 

signifikanta populationsuppgångar på mer än fem procent för flera arter som hör hemma 

på strandängen. 

68



Samtidigt är det viktigt att konstatera att det inte enbart är positivt med våröversvämningar vid 

en så begränsad amplitud som råder för Mälarens vattenståndsvariationer. Det finns en fortsatt 

målkonflikt mellan att å ena sidan skapa ett högt vårhögvatten och å andra sidan att bibehålla 

en mellanårsvariation. Det är inte möjligt att förena dessa och samtidigt uppfylla den nya regleringens 

mål om minskade översvämningsrisker och minskad risk för låga vattennivåer. Mellanårsvariationer 

står i direkt konflikt med att få till ökade vårhögvatten. I avvägningen mellan 

våröversvämning och mellanårsvariationer är det Callunas bedömning att det är betydligt bättre 

att ha ett tydligt vårhögvatten, eftersom det är ekologiskt viktigare än mellanårsvariationer. 

Bättre, årliga förutsättningar för grodlek, fisklek, fågelhäckning och födosök, insektsproduktion 

och ökad starrförekomst i starrmaden talar för detta. 

Under samråd har det framkommit en viss oro för att den ökade vårsvämningen ska orsaka 

problem med att sköta strandängsmiljöerna, bland annat har det lyfts fram att betesdriften skulle 

försvåras. Våröversvämningar med tillräcklig varaktighet är ett villkor för att växtzoneringar 

med blå bård och starrmader ska bestå. Det är Callunas bedömning att effekten av ett högre och 

längre vårhögvatten ger bättre förutsättningarna för ett naturvårdseffektivt restaurerande bete. 

Huvudalternativets utformning av vårhögvatten fördröjer vegetationens tillväxt i starrmaden 

och blå bård. Tillväxten tar fart i mitten av maj vilket stämmer väl med tidpunkten för betespåsläpp 

i strandängen. Från Hornborgasjön, Tåkern, Roxen och Hammarsjön finns många års erfarenheter 

av naturvårdsanpassad beteshävd av strandängar. Där har vattenregimer med mer 

naturliga våröversvämningar och strandängsbete samverkat och återskapat strandängsekosystem 

med mycket höga bevarandevärden. Det högre vårvattnet kommer heller inte att påverka 

möjligheterna till betesputsning, slåtter och liknande insatser senare under sommar och höst. 

Sammantaget är det små skillnader mellan den nya regleringen och nollalternativet vad gäller 

möjligheterna att utföra naturvårdsanpassad skötsel på strandängarna. 

En annan indirekt konsekvens av huvudalternativet är att det ger naturvården ökade möjligheter 

att restaurera och nyanlägga strandängar eftersom strandängen kan öka något uppåt i profilen 

samtidigt som vårsvämningar hjälper till att skapa en funktionell strandäng snabbare. Exempelvis 

kan fågelfaunan etableras mycket snabbt efter en restaurering och därmed berättiga 

till miljöstödsersättning. Att huvudalternativet ökar möjligheten för restaureringar kan kopplas 

till miljömålet Myllrande våtmarker, där ett mål är att öka arealen våtmarker. 

De ekosystem som inte har en direkt koppling till strandängsmiljöerna uppvisar olika 

konsekvenser. Svämlövskogarna riskerar att få ett ökat inslag av gran som en följd av att längre 

perioder med svämning av nivåer över 1,24 meter uteblir. Invasion av gran minskar värdet för 

exempelvis mindre hackspett. Att konsekvenserna ändå inte blir större i Mälaren beror på att 

det endast är en mindre del av svämlövskogens övre zon som berörs och att arealen som berörs 

följaktligen är liten, exempelvis drygt 7 ha Natura 2000-habitat. Eftersom uthuggning av gran 

ingår i den normala skötseln av svämlövskogshabitat torde det vara enkelt att hantera inom 

ramen för den ordinarie reservatsskötseln och inte innebära ökade kostnader och skötselinsatser. 

Vassarna förväntas bli något mer heterogena i ålder och struktur tack vare mer omfattande islyftningar. 

Detta gynnar både fågelfauna, groddjur och den lägre faunan. Det råder osäkerhet 

om hur betydelsefull islyftningen kan bli och därför stannar den positiva konsekvensen till liten 

för vassar. 

För undervattens- och flytbladsvegetation är trenderna motsatta för huvudalternativet. Den 

ökande inomårsvariationen är positiv men på sikt kan de mindre mellanårsvariationerna ta ut 

denna effekt. 

Slutligen ska påpekas att konsekvensbedömningen bygger på förutsättningar för en förändring. 

Vad som sedan i verkligheten äger rum är en mycket mer komplex fråga som är beroende av 

långt fler påverkansfaktorer än bara regleringen. Dessa faktorer (exempelvis beteshävd, klimat, 

exploateringstryck) har hållits konstanta för att medge en konsekvensbedömning av enbart regleringen. 

69



8.5 Extrema händelser 

Det som strukturerar strandekosystemen och som påverkar naturmiljövärdena i strandzonen är 

inom- och mellanårsvariation av vattenstånd. Enstaka sällsynta extrema händelser, som till exempel 

10 000-års nivåer, påverkar inte strandekosystemen. Extrema händelser i nollalternativet 

och huvudalternativet har därmed inte bedömts medföra några negativa konsekvenser för den 

strandnära naturmiljön. 

8.6 Konsekvenser för riksintresset Mälaren 


I 4 kap miljöbalken är Mälaren i sin helhet upptagen som riksintresse med hänsyn till de naturoch 

kulturvärden som finns, och turismens och friluftslivets intressen skall särskilt beaktas. Det 

innebär att Mälaren hör till de särskilt värdefulla områden som redan i själva lagtexten har utpekats 

som riksintresse. 

Det är de samlade naturoch kulturvärdena som finns i hela det geografiska området som ska 

beaktas. Vid tillämpning av lagen ska ett helhetsperspektiv brukas på vad som är en lämplig 

utveckling i hela det geografiska området. Ett problem med kapitel 4 riksintressen är bristen på 

värdebeskrivningar och därför får en bedömning göras från fall till fall. 

Bedömning 

Beträffande de strandnära naturmiljöerna gör Calluna tolkningen att riksintresset likställs med 

och innefattar de arter och ekosystem som bedömts i denna rapport samt den separata Natura 

2000 MKB:n [Calluna 2011-12-21b]. Motivet till detta är att ekosystemen är väl spridda i hela Mälaren, 

motsvarar stora arealer som också pekas ut av naturvården och i miljömålen. De harmonierar 

väl med det helhetsperspektiv som ska anläggas för eventuell skada på riksintresset. 

Det är därför Callunas bedömning att huvudalternativet medverkar till syftet med riksintresset 

Mälaren vilket medför positiva konsekvenser för den riksintresset. På motsvarande sätt motverkar 

nollalternativet syftet med riksintresset. 

8.7 Konsekvenser för Natura 2000 och Ramsar 


Calluna har gjort en genomgång av samtliga Natura 2000- och Ramsarområden som kan beröras 

av ny reglering. Det finns två Ramsarområden, Asköviken - Sörfjärden och Hjälstaviken. 

Ramsar är ett annat namn för ”Konventionen om våtmarker av internationell betydelse i synnerhet 

såsom livsmiljö för våtmarksfåglar” och syftar till att bevara och hållbart nyttja våtmarker 

som naturresurs. Asköviken - Sörfjärden rymmer sex Natura 2000-områden. Hjälstaviken 

ligger i den innersta delen av Ekolsundsviken och har en egen vattenreglering i syfte att tillskapa 

ett vårhögvatten som ska gynna våtmarksfåglar. Hjälstaviken kommer inte att beröras av 

Mälarens vattenreglering. 

En särskild miljökonsekvensbeskrivning för Natura 2000 har upprättats enligt Miljöbalkens 7 

kapitel, se separat rapport [Calluna 2011-12-21b]. Tillståndsprövningen av Natura 2000 ingår 

som en del av tillståndsprövningen av den nya regleringen för Mälaren. Texten som följer är en 

sammanfattning av den separata Natura MKB:n. 

Bedömning 

Knappt sjuttio Natura 2000-områden ligger vid eller nära Mälarens strand. Det inledande arbetet 

har bestått i att identifiera vilka habitat och arter som kan beröras av ny reglering. Av tabell 

90 framgår de habitat som kan beröras av den nya regleringen. Områdena har delats in i tre kategorier 

där kategori 1 och 2 bedöms påverkas av en ny vattenreglering, medan områden i kategori 

3 inte påverkas. Konsekvensbedömningar har gjorts för kategori 1 och 2, med fördjupade 

70



Tabell 9. Naturtyper i BIDOS-databasen som bedömts kunna påverkas av en förändrad vattenregim. 

Naturtyp Namn Kommentar 

6410 Fuktäng med blåtåtel eller starr De allra flesta ytorna låg helt eller till övervägande del 

nedanför nivån 1,65 m ö h i RH2000. 

6810 Obestämd torr – frisk naturlig 

gräsmark 

6820 Obestämd fuktig naturlig 

gräsmark 

Endast arealer nedanför nivån 1,65 m ö h i RH2000, det 

vill säga nedanför projektets definition av genomsnittlig 

nedre gräns för ej väldränerad åker. (Betydande arealer 

fanns ovanför genomsnittliga odlingsgränsen.) 

De allra flesta ytorna låg helt eller till övervägande del 

nedanför nivån 1,65 m ö h i RH2000. 

6840 Obestämd natura-gräsmark Arealer nedanför nivån 1,65 m ö h i RH2000, det vill säga 

nedanför projektets definition av genomsnittlig nedre 

gräns för ej väldränerad åker. (Betydande arealer fanns 

ovanför genomsnittliga odlingsgränsen.) 

3150 Naturligt eutrof sjö med nate 

eller dybladsvegetation 

3130 Oligotrof-mesotrof sjö med 

strandpryl, braxengräs eller 

annuell vegetation på exponerade 

stränder 

9750 Svämlövskog Arealer nedanför nivån 2,69 m i RH2000. (De allra flesta 

ytorna låg till övervägande del nedanför den nivån.) 

9080 Lövsumpskog Arealer nedanför nivån 2,69 m i RH2000. (Dessa lövsumpskogar 

ligger inom svämzonen, till skillnad från de 

högre upp) 

utredningar för de objekt som förväntas påverkas mest, det vill säga områden i kategori 1. Modelleringar 

av effekter på ekosystem och länsstyrelsernas bevarandeplaner har legat till grund 

för konsekvensbedömningarna. 

Sammanställning av konsekvenser av nollalternativet och huvudalternativet på Natura 2000 

Natura 2000-objekt Nollalternativ Huvudalternativ Kommentar 

Engsö 

Ridö-arkipelagen 

Strömsholm 

Landholmarna 

Biskops-Arnö 

Ridö-Syndbyholm 

Sörfjärden-Strand 

Askö-Tidö 

Ej bedömt per område 

utan för alla 

områden samt per 

habitat och arter: 

6410 – Generellt 

ingen eller liten negativ 

konsekvens 

3150 – Generellt 


konsekvens 

9080 och 9750 – 

Generellt inga 

konsekvenser 

Arter – Generellt 


konsekvens 

Samlad bedömning: 

Liten negativ konsekvens. 








Stor positiv konsekvens 

Huvudalternativet medför generellt 

bland annat ökad areal svämmat habitat, 

ökad insektsproduktion, bättre 

förutsättningar för groddjur, fladdermöss 

och fåglar i förhållande till nollalternativet. 

Huvudalternativet bygger på att kompensationsåtgärder 

genomförs. Om 

de inte genomförs skulle konsekvenserna 

för Askö-Tidö bli måttligt negativa 

i huvudalternativet jämfört med 





71



Åtta Natura 2000-områden har tagits upp i kategori 1, se konsekvenstabellen ovan. För fem av 

dessa områden (Engsö, Ridöarkipelagen, Strömsholm, Landholmarna och Biskops-Arnö) bedöms 

huvudalternativet ge måttliga positiva konsekvenser i jämförelse med nollalternativet. 

Förändringen i vattenregimen förväntas bidra till en bibehållen och i vissa fall till och med förstärkt 

bevarandestatus. Bland annat kommer våröversvämningar att skapa större svämmade 

områden vilket ökar produktionen av insekter, evertebrater och groddjur vilket ger positiva 

effekter längre upp i näringskedjan. 

Området Ridö-Sundbyholmsarkipelagen och Sörfjärden-Strand bedöms få små positiva 

konsekvenser. I området Askö-Tidö bedöms det möjligt att erhålla stora positiva konsekvenser 

och bibehållen eller förbättrad bevarandestatus om kompensationsåtgärder utförs. Utan kompensationsåtgärder 

bedöms den nya regleringen bidra till en försämrad bevarandestatus och 

konsekvenserna bedöms bli måttligt negativa. Askö-Tidö hyser en betydande andel av Mälarens 

population av våtmarksfåglar. Askö-Tidö är en av de viktigaste lokalerna för strandmiljöer 

och våtmarksfåglar i och omkring Mälaren och en viktig värdekärna i Ramsarområdet som utgörs 

av Natura 2000-områdena Askö-Tidö, Ridö-Sundbyholmsarkipelagen (i två län) och Sörfjärden-Strand. 

Ramsarområdet är i sin tur viktigt för hela Mälaren. Om bevarandestatusen i 

Askö-Tidö påverkas kan även påverkan ske i andra delar av Mälaren som har landskapsekologiska 

samband med Askö. 

I kategori 2 har 18 Natura 2000-områden placerats. För sju av dessa områden bedöms huvudalternativet 

ge små positiva konsekvenser (Broviken, Fånö, Säbyviken-Bädarn, Sundängen, Askholmen, 

Lindön samt Lindöberget väst). De övriga elva områdena bedöms inte påverkas 

(Bryggholmen, Haga Ekbackar, Tynnelsö-Prästholmen, Tynnelsöns södra del, Tedarön, Veckholms 

prästholme, Norra Björkfjärden ost, Asknäsviken, Lundhagsbadet, Stora och Lilla Ullfjärden 

samt Ekillaåsen). Fyrtio av Natura 2000-områdena har bedömts tillhöra kategori 3 och 

har därmed inte utretts eller konsekvensbedömts. 

Mälaren ska ses som en helhet och ett naturligt utbredningsområde för de naturtyper och arter 

som ska skyddas. Därför är det viktigt med en samlad bedömning av alla Natura 2000-områden 

som berörs av den nya regleringen. Bedömningen överensstämmer med de tidigare slutsatser 

som gjorts för ekosystem och arter. Det innebär att huvudalternativet rent generellt kommer att 

bidra till att nå gynnsam bevarandestatus. Det finns också förutsättningar för ökade utbredningsområden 

och resurser för flera arter och naturtyper. Sammantaget bedöms den nya regleringen 

av Mälaren ge liten positiv konsekvens för Natura 2000-områdena vid eller nära Mälarens 

strand i jämförelse med nollalternativet. 

72



8.8 Konsekvenser för miljökvalitetsnormer och vattendirektivets ekologisk 

status 


Miljökvalitetsnormen för fisk- och musselvatten [SFS 2001:554] gäller för Mälaren och består av 

gränsvärden för en rad kemiska och fysikaliska parametrar, bland annat temperatur, pH och 

syreförhållanden samt en rad organiska (exempelvis oljor) och oorganiska (metaller) ämnen. 

Mijökvalitetsnormen god ekologisk status [Naturvårdsverket, 2007] gäller för Mälaren och baseras 

på en rad kvalitetsfaktorer; status hos bottenfauna, vattenväxter, fisk, växtplankton, halter 

av näringsämnen, syrgas, siktdjup samt halter av särskilda förorenande ämnen. 

Bedömning 

De ingående parametrarna i fisk- och musselförordningen förväntas inte påverkas till följd av 

den nya regleringen. Det finns inte heller något som talar för att en ny reglering skulle försämra 

status för någon av de ingående kvalitetsfaktorerna i ekologisk status. Detta på grund av: 

• Näringsläckaget av kväve förväntas inte öka i den nya regleringen (se avsnitt om näringsämnen 

i kapitel 7) men läckaget av fosfor kan öka något. I förhållande till den totala fosfortillförseln 

till Mälaren är ökningen till följd av ny reglering mycket marginell, mindre än 

1% av den totala fosfortillförseln, och detta förväntas inte påverka status hos någon av de 

ingående kvalitetsfaktorerna. 

• Status på bottenfauna, vattenväxter, växtplankton och fisk kopplar till försurnings- och 

övergödningseffekter och inget av dessa tillstånd förväntas förändras till följd av den nya 

regleringen. Fisksamhället skulle också kunna påverkas om reproduktionsförhållandena för 

viktiga arter förändras så drastiskt till följd av ny reglering att det blir en effekt på beståndsnivå, 

men i denna utredning har vi visat att så inte är fallet. Kvoten mellan rov- och 

vitfisk förväntas inte förändras till följd av ny reglering och därmed påverkas inte heller 

ekologisk status för fisk. 

• Siktdjup, syrgasförhållanden och förekomst av särskilda förorenande ämnen förväntas inte 

heller förändras till följd av ny reglering. Siktdjup kopplar både till näringsämnen, mängden 

växtplankton och mängden humusämnen. Syrgasförhållandena kan försämras av ökad 

näringstillgång (ökad biologisk produktion). Särskilda förorenande ämnen har antropogent 

ursprung och läckaget av sådana ämnen förväntas inte öka till följd av ny reglering. 

Slutsatsen är att miljökvalitetsnormerna för fisk- och musselvatten samt god ekologisk status 

inte påverkas, vare sig positivt eller negativt, av ny reglering. 

8.9 Slutsats om ny reglering ur naturmiljösynpunkt 

Den nya reglering som föreslås i huvudalternativet innebär i huvudsak positiva konsekvenser 

för de strandnära naturmiljöerna. Negativa konsekvenser förekommer som minskad mellanårsvariation 

och risk för en liten ökning av gran i svämlövskogar. Dessa överskuggas dock av 

det faktum att den nya reglering innebär en vattenregim som mer liknar den naturliga i jämförelse 

med nollalternativet. Den mest bidragande orsaken till detta är ökade vårhögvatten som 

kommer att ha positiva effekter på strandängsvegetationen såväl som för de flesta naturvårdsintressanta 

arter som lever där. Påtagliga är förbättringarna för fladdermusfaunan, fågelfaunan, 

groddjur, fisklek och insektsproduktion. 

Sammantaget har detta givit slutsatsen att huvudalternativet innebär en måttlig positiv konsekvens 

jämfört med nollalternativet. Denna slutsats gäller för både ekosystem och arter, för riksintresset 

Mälaren och generellt för Ramsar- och Natura 2000-områden. Konsekvenserna av nollalternativet 

har bedömts till liten negativ konsekvens beroende på en pågående negativ process 

med habitatförlust och sjunkande habitatkvalitet i främst strandängar. 

73



9. Referenser 

Skriftliga referenser 

Ahlen I (red), 2007. Faunan och floran på Krusenberg i Uppland. CBM:s skriftserie 14. Centrum 

för biologisk mångfald, Uppsala. 

Andersson B, 1973. Vegetationszoner och vattenståndsvariationer vid sjön Mjörn. Svensk Botanisk 

Tidskrift. 67: 202-207. 

Andersson B, 2001. Macrophyte development and Habitat Characteristics in Sweden's Large 

Lakes. Ambio vol. 30 No. 8 Dec. 2001 

ArtDatabanken, SLU 2011-12-01 Widemo 2005. Rev. Martin Tjernberg 2010. Artfaktablad om 

brushane 

ArtDatabanken SLU 2011-11-25.Andersson & Tjernberg Artfaktablad om gråtrut 

ArtDatabanken SLU 2010-04-27. Ljungberg 1999. Rev. Ljungberg 2005 Artfaktablad om guldgrön 

sammetslöpare 

ArtDatabanken, SLU 2011-03-29. Thorssell 1988. Rev. Thorssell 1992, Flyckt 2002, Tjernberg 2010. 

Artfaktablad om sydlig gulärla 

ArtDatabanken, SLU 2011-01-21 Larsson 1977. Rev. Lindblad 1994, Johansson 2002, Cronert & 

Svensson 2006, Tjernberg 2010. Artfaktablad om rödspov 

ArtDatabanken, SLU 2011-01-20 Risberg 1987. Rev. Tyrberg 1994, Tjernberg 200, 2005, 2010. Artfaktablad 

om småfläckig sumphöna 

ArtDatabanken, SLU 2011-01-20 Broberg 1987. Rev. Lars Broberg 1994 & 2002. Artfaktablad om 

rördrom 

ArtDatabanken, SLU 2011-01-20 Elmberg 2002. Rev. Johan Elmberg 2005. Artfaktablad om årta 

ArtDatabanken, SLU 2010-01-19 Martinsson 1994. Rev. Jacobson & Edqvist 2006. Artfaktablad om 

småsvalting 

Begon M., Townsend C. & Harper J. 2005. Ecology: From individuals to ecosystems. 4:e upplagan. 

Wiley-Blackwell. 725 s. 

Calluna 2008-01-21. Projekt Slussen – Ny reglering av Mälaren – Förslag till mål för strandnära 

naturmiljön. 

Calluna , 2009-01-26. Projekt Slussen – Ny reglering av Mälaren – Förslag till metodik för konsekvensbedömning 

av den strandnära naturmiljön. 

Calluna 2011-11-21a. PM – Ny reglering av Mälaren, fas 3c – Risk för ökad förekomst av leverflundra. 

Calluna 2011-11-21b. PM – Konsekvensbedömning angående förekomst av översvämningsmyggor 

vid ny reglering av Mälaren. 

Calluna 2011-12-02. PM svämlövskog. 

74



Calluna 2011-12-04. Projekt Slussen – Ny reglering av Mälaren – Metodrapport tillhörande konsekvensbedömning 

av strandnära naturmiljön. 

Calluna 2011-12-21b. Projekt Slussen – Natura 2000 – Miljökonsekvensbeskrivning ny reglering 

av Mälaren. 

Calluna-Sweco, 2011-12-21. Konsekvensbedömning för skogsbruket vid ny reglering av Mälaren. 

de Jong J, mfl. 2004. Hur behandlas biologisk mångfald i MKB, Centrum för Biologisk Mångfald. 

Ekstam, B. 1995. Regeneration traits of emergent clonal plants in aquatic habitats. Doctoral thesis 

No 1028, Lunds universitet. 

Ekstam, B. & Forseby, Å. 1999. Germination response of Phragmites australis and Typha latifolia 

to diurnal fluctuations in temperature. Seed Science Research. 9:157–163. 

Ekstam, U. & Forshed, N. 1999. Svenska Naturbetesmarker. Historia och ekologi. Naturvårdsverket 

förlag. 188 s. 

Ekstam, B., Johannesson, R. & Milberg, P. 1999. The effect of light and number of diurnal temperature 

fluctuations on germination of Phragmites australis. Seed Science Research. 9:165–170. 

Fiskeriverket, Resurs och miljööversikt 2010. Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten. 

Gardfjell H. & Hagner Å., 2011. Instruktion för Habitatinventering i NILS och MOTH, 2011. Institutionen 

för Skoglig Resurshushållning, Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, Umeå. 

Karling, T. & Raab, B. 1997. Is på sjöar och älvar. SMHI, Norrköping. 

Karlsson, 2009. Förslag till vattenregim för återskapandet av en agdominerad våtmark i Sjöstorps 

naturreservat, norra Öland. Examensarbete i biologi, Nivå: D. Nr: 2009:Bi2. Högskolan i 

Kalmar, Naturvetenskapliga institutionen. 

Keddy, P.A. 2000. Wetland Ecology. Principles and conservation. Cambridge University Press, 

Cambridge. 

Lundberg & Proschwitz 2007. Mälarens stormusselfauna. PM från Naturhistoriska riksmuseet 

2007:3. 

Länsstyrelsen i Stockholms län Rapport 2009:02. Utterns förekomst i Stockholms län 2007-2008. 

Länsstyrelsen i Södermanlands län, Rapport 2007:7. Inventering av utter i Södermanlands län 2005, 

Barmarksinventering och broinventering 2005, samt kompletterande vinterinventering 2007. 

Länsstyrelsen i Uppsala län, Rapport 2006:14. Utvecklingen av Upplands utterpopulation under 

1995-2004. 

Länsstyrelsen i Västmanlands län 2007, Inventering av utter i Västmanlands län 2005-2006. Rapport 

2007:17. 

Metria M08/1491.8. Leveransbeskrivning tillhörande den digitalt material med vegetationskartering. 

Satellitkartering av vattenfluktuationszonen kring Mälaren. 

MKB-centrum 2007. Biologisk mångfald i miljökonsekvensbeskrivningar och strategiska miljöbedömningar, 

Rapport 4/2007. 

Mälarens vattenvårdsförbund 2004. Miljömål för Mälaren. 

75



Naturvårdsverket, 2005. Åtgärdsprogram för bevarande av småsvalting. 

Naturvårdsverket 2007. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och 

vatten i övergångszon. Handbok 2007:4. 

Naturvårdsverket 2008a. Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige, rapport 5813 

Naturvårdsverket 2008b. Handbok för artskyddsförordningen, Handbok 2 0 0 9 : 2 Bilaga 3, 

Nyckelbegrepp samt häckningsperioder fåglar. 

Pehrsson 1992. Skötsel av våtmarker som fågelbiotoper. Naturvårdsverket rapport 4014. 

Philipsson, 2002. Mälaren med öar och strandområden. Riksintresse enligt 4 kapitlet miljöbalken. 

Länsstyrelsen i Sörmland. Remisssutgåva. 

Samuelsson & Schyberg 1997. Mälaren–Hjälmaren. Vattenvegetationen i Mälaren – förändring av 

utbredning och sammansättning sedan 1970-talet. Kommitten för Mälarens vattenvårdsförbund. 

Publ. Nr 38. 

Saukko, 1954. Om strandängars typiska vegetationszoner. Grundförbättring 7:101-113. 

Schäfer, ML, Lundström JO & Petersson E. 2008. Comparison of mosquitoe (Diptera: Culicidae) 

populations by wetlands type and year in the lower River Dalälven region, Central Sweden. 

Journal of Vector Ecology 33: 150-157. 

SFS 2001:554. Förordning (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten. Svensk 

författningssamling. 

SMHI 2011-12-21. Projekt Slussen -Förslag till ny reglering av Mälaren. Rapport nr 2011:64. Johan 

Andréasson och Hanna Gustavsson. 

SOU: 2006:94. Översvämningshot – Risker och åtgärder för Mälaren, Hjälmaren och Vänern. 

Stockholms stad, Stadsbyggnadskontoret 1997. Inventering av Stockholms stränder 

Stockholms stad, Miljöförvaltningen arbetsmaterial. Inventering av Stockholms stränder 

Svensson och Tjernberg, 1999. Svensk fågelatlas. Sveriges ornitologiska förening, Artdatabanken, 

Lunds universitet. 

Tyréns, 2010-04-10. Projekt Slussen – Ny reglering av Mälaren (fas 3b). Effekter på tillförsel av 

kväve och fosfor till Mälaren. 

Tyréns, 2011-11-21. Projekt Slussen. Yrkes- och fritidsfisket - Konsekvensbedömning ny reglering 

av Mälaren och ombyggnad av Slussen 

Weisner, S.E.B. & Ekstam, B. 1993. Influence of germination time on juvenile performance of 

Phragmites australis on temporarily exposed bottoms – implications for the colonisation of lake 

beds. Aquatic Botany 45: 107–118. 

VTI 2002. Antonson H. mfl 2002. Bedömning av ska på bevarandeintressen. VTI meddelande 937. 

Wallin 2000. Mälaren – miljötillstånd och utveckling 1965–1998. Sveriges lantbruksuniversitet. 

På uppdrag och utgiven av Mälarens vattenvårdsförbund. 

76



Internetreferenser 

www.artportalen.se/birds/default.asp Svalan rapportsystemet för fåglar utvecklas och 

förvaltas av ArtDatabanken, SLU med finansiering från Naturvårdsverket på uppdrag av SOF. 

www.fiskeriverket.se Fiskeriverkets hemsida 2011-06-29 där det fanns uppgifter om status för 

signalkräfta i Mälaren. Hemsidan uppdateras inte längre eftersom Fiskeriverket upphört som 

myndighet. 

www.jordbruksverket.se. Databasen TUVA. Sökväg: Miljö och klimat/Ett rikt odlingslandskap/ 

Ängs- och betesinventeringen (2010-09-01). 

www.naturvardsverket.se. Naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1 som förekommer i Sverige 

(2010-09-01). 

maps2.sgu.se/kartgenerator/sv/maporder.html SGUs kartgenerator med möjlighet att ta fram bland 

annat jordartskartor i skala 1:50 000. 

www.skogsstyrelsen.se. Naturvärden i strandskogsmiljöer. Sökväg: Skogens pärlor/Nyckelbiotoper 

och naturvärden/Biotoptyper/Strandskog (2010-09-01). 

www.vattenriket.kristianstad.se. Våtmarksområden i Vattenriket. Sökväg: Natur och kulturlandskap/Temaområden 

naturtyper/Våtmarksområden längs Helge å (2010-09-01) 

Muntliga referenser 

SLU, Institutionen för Naturvårdsbiologi: Ingmar Ahlén. 

Länsstyrelsen i Stockholm: Henrik C Andersson, fiskekonsulent. 

Linnéuniversitetet, Institutionen för naturvetenskap, Kalmar: Börje Ekstam, universitetslektor, 

Fil dr, våtmarksforskare. 

WWF: Lennart Gladh 

Naturhistoriska Riksmuseet, Stockholm: Stefan Lundberg 

SLU, Institutionen för sSkogens ekologi och skötsel: Tord Magnusson, universitetslektor i produktionsekologi. 

SLU, ArtDatabanken: Martin Tjernberg, artexpert fåglar och ryggradsdjur. 

Fiskeriverket: Alfred Sandström. 

SMHI: Håkan Sanner 

Horns Kungsgård: Stefan Thorsell, lantbrukare 

Fältstationen Rördrommen i Sörfjärden: Sten Ullerstad, projektledare. 

Svenska Djurhälsovården: Virpi Welling, veterinär. 

77

Calluna är landets ledande naturmiljökonsult 

med idén att visa hur vi kan säkra funktionen av 

våra ekosystem i framtiden. Vi är din naturliga 

partner vid samhällsplanering, exploatering och 

naturvård. 

Calluna AB 

Linköpings Slott 582 28 Linköping 

www.calluna.se, info@calluna.se 

Telefon: 013-12 25 75. Fax: 013-12 65 95

StrandnÃ¤ra naturmiljÃ¶er - Structor

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?