2014_17_Varför_gav_fler_poliser_inte_ökad_personuppklaring
2014_17_Varför_gav_fler_poliser_inte_ökad_personuppklaring
2014_17_Varför_gav_fler_poliser_inte_ökad_personuppklaring
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Brå rapport <strong>2014</strong>:<strong>17</strong><br />
talt sett. Slutligen belyses var och en av de ovan nämnda faktorerna.<br />
Personuppklaring – ett<br />
effektivitetsmått med brister<br />
Före den empiriska redovisningen tar vi kort upp de problem som<br />
finns med måttet <strong>personuppklaring</strong>. Det är ett mått som ofta används<br />
när polisens effektivitet diskuteras. Med <strong>personuppklaring</strong><br />
avses att en gärningsperson åtalas, ges strafföreläggande eller meddelas<br />
åtalsunderlåtelse. Tekniskt beräknas <strong>personuppklaring</strong>sprocenten<br />
i den officiella statistiken genom att dividera antalet personuppklarade<br />
brott ett visst år med antalet anmälda brott samma<br />
år. En ganska stor andel av de brott som klaras upp under ett visst<br />
år anmäldes emellertid året innan eller före det. En ganska stor<br />
andel brott klaras alltså <strong>inte</strong> upp samma år som de anmäls. Hur<br />
stora dessa andelar är varierar för olika brottstyper samt över tid.<br />
Således är <strong>personuppklaring</strong>sprocenten en skattning av andelen<br />
personuppklarade brott, <strong>inte</strong> den faktiska andelen. 19<br />
Alla uppklarade brott väger lika tungt<br />
Det finns många problem med att använda <strong>personuppklaring</strong> som<br />
mått på polisiära prestationer. Rörande den totala <strong>personuppklaring</strong>en<br />
är det allvarligaste problemet att sannolikheten att ett brott<br />
klaras upp kraftigt varierar mellan olika brottstyper. Detta blir<br />
särskilt problematiskt när polisens prestationer värderas utifrån<br />
antalet och andelen personuppklarade brott, eftersom olika typer<br />
av brott kräver olika stora polisiära resurser för att kunna klaras<br />
upp. Ett uppklarat narkotikabrott, som till sin natur är lättuppklarat<br />
och kräver lite resurser, väger lika tungt i statistiken som ett<br />
uppklarat inbrott, som till sin natur är svåruppklarat och kräver<br />
stora resurser. Mot denna bakgrund kommer vi i vår studie att<br />
dela in brotten i kategori utifrån hur svåra de är att klara upp, och<br />
analysera <strong>personuppklaring</strong>en separat för varje kategori.<br />
Måttet <strong>personuppklaring</strong> tar <strong>inte</strong> heller hänsyn till hur många<br />
personer som har misstänkts för brottet. Detta kan leda till orättvisa<br />
bedömningar i ärenden där det finns <strong>fler</strong>a personer som är<br />
misstänkta för ett och samma brott. Oftast är situationen sådan<br />
att ju <strong>fler</strong> personer som misstänks för ett brott, desto större resurser<br />
krävs det att utreda. I statistiken väger dock ett uppklarat brott<br />
med en misstänkt person lika tungt som ett uppklarat brott med<br />
19<br />
I vissa länder, som Nederländerna, räknas brottsuppklaringen per år endast på<br />
grundval av de brott som anmäldes under året. Konsekvensen av det är emellertid<br />
att den slutgiltiga uppklaringsstatistiken för ett visst år kommer först tre år<br />
senare.<br />
32
Change language