VID MALET. Full Eräs pä kdonen och det bar av tili ... - Urheilumuseo
VID MALET. Full Eräs pä kdonen och det bar av tili ... - Urheilumuseo
VID MALET. Full Eräs pä kdonen och det bar av tili ... - Urheilumuseo
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Soono·(jäll.<br />
Pallasfunfuri.<br />
hade varit där vid rätta tidpunkten. Gladl <strong>och</strong> belå tna \Tandrade vi <strong>tili</strong> våra packningar<br />
efrer vår lyckade expedition.<br />
Efter att ha fyllt krävan fortsatte vi akta österut längs Seittijokis branta kanjon mot<br />
Somashjärvi <strong>och</strong> Somashluobbol, från vilken Valtijoki rinner söderut. Vi hade nog<br />
i samma veva ämnat vada över altijoki, men mo<strong>det</strong> svek oss. Kloekan var något mellan<br />
24.00-1.00. Om <strong>det</strong> icke direkt var mörkt så var <strong>det</strong> doek en aning skumt <strong>och</strong><br />
VaJrijoki såg rätt så svart <strong>och</strong> djup ut, varför vi fann <strong>det</strong> lämpligast att krypa <strong>tili</strong> kojs<br />
<strong>och</strong> samla mod för ett ny tt försök nästa morgon. Tidigt på morgonen den andra augusri<br />
började vi söka ett lämpligt vadstäile, chanserna att komma över verkade nu bältre<br />
än kvällen före. ågot ovanför vårt rastställe var floden rätt så bred <strong>och</strong> i floden fanns<br />
två små öar. Här beslöt vi vada över. Rakt över floden kunde vi ej gå, ty då skuUe vi<br />
ha hamnat på de djupa ställena oeh över dem hade vi aldrig kommit. Men genom att<br />
i sick-sack linje följa stenarna turvis motströms, turvis medströms undvek vi dem <strong>och</strong><br />
kom så småningom över via de två öama. Vi var nu genomvåta ända upp <strong>tili</strong> magen<br />
oeh stelfrusna, vilket föranledde en extra spurt på några kilometer för att bli varm <strong>och</strong><br />
få byxoma torra. Här <strong>av</strong>slutades första <strong>av</strong>snittet <strong>av</strong> vandringen. Vi hade varit på »tummens»<br />
högsta fjällpartier.<br />
Andra <strong>av</strong>snitt!!t bestod <strong>av</strong> vandringen ned för vattendelaren-»tumrnens» östra gräns,<br />
som vi bokst<strong>av</strong>ligen talat balanserade på i nästan tre dagars tid på en dryg 100 km:5<br />
sträcka. Här hade vi faktiskt vida vyer, både över finskt <strong>och</strong> norskt område. Höjddifferensema<br />
var mindre än under de första dagamas vandring. S.o. om Okkivaara, rås ten<br />
IO-l<br />
n:o 312, låg ett sankt sjöområde, vilket vi rundade oeh vandrade via Hirvasvuopio <strong>tili</strong><br />
Nierijärvi. Här råkade vi händelsevis på en prima, <strong>av</strong> ty kama byggd väg. Vi följde<br />
den ca 15 km oeh hade en intressant linjeorientering på 1: 300.000 kartan, på vilken<br />
endast större sjöar <strong>och</strong> bäckar amt fjällkonturerna var inritade. Vid Urtisvaara, 663 m,<br />
kopplade vi åter in på rän oeh följde den <strong>tili</strong> <strong>det</strong> stäile där Kautokeino-Karesuandostigen<br />
kär gränsen. Denna stig, om man nu kan kaila den för stig, ty den närmast endast<br />
angiver sträckningen var man kan komrna fram i terrängen, följde vi över Paht<strong>av</strong>aara<br />
tiU Syväjärvi. Härifrän ledde sedan en rätt så hygglig stig till Karesuando, varifrån vi<br />
bilade <strong>tili</strong> Hetta. Och så var <strong>det</strong> slut på andra <strong>av</strong>snittet. Bilfärden <strong>tili</strong> Hetta var den enda<br />
<strong>av</strong>vikelsen frän <strong>det</strong> utstakade programmet. Vi hade nog tänkt knalla på ända <strong>tili</strong> Hetta,<br />
men på gr~d <strong>av</strong> att den ofuUständiga kartan 1: 300.000 var rätt så intetsägande samt<br />
på grund <strong>av</strong> den verkligt oländiga terrängen beslöt vi ändra programmet, ty annars<br />
hade vandringens tredje <strong>av</strong>snitt på grund <strong>av</strong> tidsbrist icke blivit <strong>av</strong>verkat. Vi hade ju<br />
även planerat bestigningen <strong>av</strong> Ounas, Pallas <strong>och</strong> Yiläs <strong>och</strong> <strong>det</strong>ta ville vi sist <strong>av</strong> allt<br />
lämna ogjort.<br />
Då vi den 5 augusti på eftermiddagen startade från Ounasjärvi södra strand, mittemot<br />
Hetta, var <strong>det</strong> verkligen hett. Vi hade denna dag t.o.m. simmat frivilligt. Som<br />
ofrivilliga bad måstc vi nämligen nog räkna de otaliga gånger vi var tvungna att vada<br />
över de iskalla bäckarna under vandringens första dagar. Trots hetran, som rådde de<br />
följande dagarna, blev <strong>det</strong>ta tredje <strong>av</strong>snitt <strong>det</strong> lättaste på grund <strong>av</strong> att vi hade stigar<br />
att följa. Vi tog »kungsleden» över Ounastunturi, vandrade mitt i natten över <strong>det</strong><br />
105
Change language