VID MALET. Full Eräs pä kdonen och det bar av tili ... - Urheilumuseo

»Det är ytterst önskvän att skolidrottsföreningar startas. Utan fria kroppsövningar
kan den fysiska utveckJingen hos eleverna icke hälla jämna steg med den andliga. Därtill
räcker inte 2-3 timmar i veckan av obligatorisk gymnastik och idrott, och därför är
det även särdeles önskvärt, att skolornas rektorer och gyrnnastiklärare ställa sig förstående
tili dylika intressen hos sina elever, och så vitt möjligt aktivt stödja desamma.»
Sålunda yttJ·ade sig inspektorn i fysisk fostran vid Skolstyrelsen, Arvo Vartia, i en skrivelse
tili skolorna för m nga år sedan. Ett synligt och kJart bevis för den betydelse man
redan tidigt tiJlmätte skolidrottsförbundets verksamhet på högsta ort.
SkoJidrottsförbundets första intemationella kontakt ägde rum på hösten 1936, då
den dåvarande förbundsordföranden Harald Roos i spetsen för en utvald skara åkte
över tili SkoJungdomens mästerskapstävlingar i Stockholm. Lars Bexar, Billje Olofsson
ocb Gunnar Högnäs hörde tili denna utvalda skara där även en stark SOU-trupp återfanns,
men Bebbe Storskrubb, skolidrottens dåvarande kJarast Iysande stjärna gjorde
samtidigt sin landskampsdebut i stafettloppet i Paris ... 1 ock med denna resa hade
man lagt grunden för det internationeIla samarbetet som följande sommar i fagra juni
mänad fortsatte med den oförglömJiga skolungdomskampen melJan Sverige ocb Finland
i Abo.
»Landskampen blev i alla avseenden synnerligen Iyckad», skriver IIufvudstadsbladets
utsände medarbetare. »FinJands lag utgick som segrare med 64 poäng mot Sveriges 54.
Uppgörelsema voro i allmänhet mycket jämna och senterades livligt av publiken. Tili
mikrofonen trädde lantbruksrådet A. Kouta som utsetts tili tävlingamas högsta beskyddare.
- Dessa kamper, framhöll han, äro av stor betydelse för både Sverige ocb Finland
och dessa kommer att föra båda nationema närmare varandra.» Det var en match bland
de stora där Finlands skolungdomar sågs vinna. Där sågs framtida stora kämpar som
Bebbe Storskrubb och Ame Andersson klart vinna sina grenar, 400 m och 1.500 m.
1 all idrott är det som regelledningens styrka, intresse och skickJighet som avspeglas
i verksamheten. Skolidrottsförbundet har alltid varit lyckligt lottat i det hänseendet
genom att alltid kunna påräkna osjälviskt och uppoffrande arbete frän ledarnas sida.
Gunnar Ahman och Lars Roos var två förgrundsprofiler inom skolidrottsförbundet
under de första verksamhetsåren - de skapade den solida grunden för ett fortsatt fruktbringande
arbete. Helt i cnlighet med de snabbt skapadc traditionerna arbetade också
Ragnar Mattsson, Robert von Bonsdorff, Runar Johansson, Birger Weckström, Gunnar
Höckert, Nils Rein, Palle Virtanen, Per Olof Wahlberg, Erik Blumme, Runar Hällsten,
Walter Wiklund, Björn Lindholm, Lars-Gunnar Sandberg, Henrik Gardberg och
Harry Tapper. Sju förbundsordföranden har skolidrottsförbundet haft i sin ledning
under de förflutna 25 åren: 1926-28 Gunnar Ahman, 1928-29 Runar Johansson,
1929-30 Gunnar Ahman, 1930-31 Lars Roos, 1931-32 Runar Hällsten, 1932-34
Lars Roos, 1934--35 Birger Weckström, 1935-36 Lars Roos, 1936-44 Walter WikJund
och 1944 - Harry Tapper.
Skolidrottsförbundets första ordförande Gunnar Ahman skriver om begynnelseåren
av förbundets verksamhet:
»Med ungdomlig enrusiasm gick förbundets ledning in för sin uppgift. Svårighetema
112
Orienferore frdn 3C-falef : B. Kläric"h . P-O. Morelius och B. Molmström,
voro mångahanda, ty de flesta, om ej alla i sryrelsen, ställdes för första gången inför
organisatoriska frågor av störrc mått. Det gällde dessutom icke endast att förbereda
det kommande årets tävlingar och utvidga tävlingsprogrammet. Idrottsintresset bland
skolungdomen skulle göras mera levande och lärare och målsmän skulle intresseras
för det nya förbundet. Samarbetet inleddes förutom med SFI och med Skid- och Skytteförbunden
även med FGIF:s gossidrottssektion och senare med det finskspråkiga hroderförbundet.
Även Skolstyrelsens gynnsamma inställning och stöd antecknades med
tacksamhet som en viktig faktor.
Mängt och mycket av det som på sin tid var vägledande och väsentligt i arbetet har
under årens lopp fallit i glömska, medan mindre betydelsefulla detaljer stannat kvar i
minnet. Jag låter tankama gå till många angenäma resor tili olika tävlingar. Jag påminner
mig allvarliga och sakJiga diskussioner. Men det som framför allt stannat kvar i
minnet är det oegennyttiga, intensiva och glada arbete som på så många häll utfördes
tili idrottens fromma».
Red an då skoJidrottsförbundet gick in i sitt andra decennium nedskrevs några värdefulla
synpunkter på skolidrottens framtid.
Wal ter WikJund framhåller: »Det är inre alls nödvändigt art alla skola löpa 100 m,
hoppa längd eller stöta kula, utan huvudsaken är, att alla får en viss träning, en kärlek
tili fril uftsliv som räcker livet ut, och sist men inte sämst, en gnista av det sportmanship
som präglar en gentleman i alla livets skiften. Förbundet kommer därför att uppmuntra
och ar heta för idrottens spridning i vilken form den än förekommer bland vår svenska
skolun gdom även om huvudvikten fortsättningsvis kommer att läggas på allmän idrott,
skidni ng ocb skytte. Det gäller bara att hugga i, var och en på sin ort, isin krets, på
sitt 0 mråde, att sporta själv och även få andra att göra det. Gemensamt skall det göras,
8 113