Konkurrens inom valfrihetssystem - Konkurrensverket

240
grundläggande principerna, kunde inte landstingets hantering av
egenregin i förhållande till de externa leverantörerna prövas i
förhållandet till LOV. Konkurrensverket hade inte heller möjlighet
att pröva förfarandet i förhållande till 5 § HSL.
Att Konkurrensverket inte är tillsynsmyndighet över 5 § 3 st. HSL
förändrar dock inte kravet bestämmelsen ställer på landstingen.
Landstingen ska utforma valfrihetssystemen så att samtliga utförare
behandlas lika, om det inte finns skäl för annat. Av motiven till den
aktuella bestämmelsen framgår att en viktig grundprincip vid
ersättningssystemens utformning är att externa och offentliga vårdgivare
behandlas lika ur ersättningssynpunkt och att konkurrensneutralitet
eftersträvas. Det framgår även att det är angeläget att
offentliga och externa utförare behandlas lika när det gäller de krav
som landstinget ställer upp för att utförare ska kunna ingå i valfrihetssystemet.
Kraven som ställs bör i så stor utsträckning som
möjligt garantera konkurrensneutralitet mellan olika aktörer (prop.
2008/09:74, s. 41). Även i förarbetena till LOV framhålls vikten av
likabehandling och konkurrensneutralitet på ett flertal ställen, dock
inte lika tydligt som i förarbetena till 5 § HSL. 49 Mot bakgrund av
att bestämmelsen i 5 § HSL inte är tillämpbar i Konkurrensverkets
tillsynsbeslut enligt LOV kan det ifrågasättas om bestämmelsen fått
den effekt lagstiftaren avsåg.
Ett frivilligt valfrihetssystem blir, likt vid en offentlig upphandling,
en frivillig konkurrensutsättning av egenregiverksamheten. Upphandlande
myndighet kan avstå från att konkurrensutsätta verksamheten
och bedriva den i egen regi. Jämfört med LOU finns det
vid tillämpningen av LOV skäl att inte ställa andra krav på hur
upphandlande myndighet hanterar egenregin.
49
Jmf. prop. 2008/09:29 s. 62, s. 81 och s. 90 med prop. 2008/09:74 s. 32 och s. 41.