Föreläsningsanteckningar

Det är osäkert om denna mekanism räcker till för att bilda jätteplaneterna som Jupiter. Man har
spekulerat i att dessa istället kan uppstå genom instabiliteter i skivan. Om skivan blir tillräckligt
tung, så kan dess egen gravitation skapa täthetsvågor i skivan, och dessa vågor skulle kunna
kollapsa till jätteplaneterna.
Skälet till att det bildas små planeter av sten och metall längst in och stora planeter av väte,
helium och enkla organiska förändringar längre ut är att det bara är de tyngre ämnena som kan
bilda fasta partiklar i de inre varmare delarna av solnebulosan, men å andra sidan finns det inte
så gott om dessa ämnen, så därmed förblir planeterna små.
Sedan 1995 har man upptäckt ett hundratal planeter kring andra stjärnor. Det är i allmänhet
inte möjligt att upptäcka planeterna direkt, men man har detekterat små regelbundna rörelser hos
stjärnorna genom att med stor noggrannhet mäta Dopplerförskjutningen av deras spektrallinjer.
Både stjärnan och planeterna rör sig förstås runt sitt gemensamma masscentrum, och i ett fåtal
fall har man lyckats detektera motsvarande spektrallinjer från en planet. Stjärnans rörelse är
förstås mycket mindre än planeternas rörelser, vilket har ställt hårda krav på mätmetoderna. Det
är enklast att detektera tunga planeter, så de planeter man har upptäckt har varit tunga som
Jupiter, eller tyngre, vilket var väntat. Det förvånande är att man har upptäckt att flera av
planeterna rör sig i banor som ligger mycket nära stjärnan, bara några miljoner km från stjärnan.
Genom sin närhet till stjärnan måste de hålla en hög temperatur, och kallas därför för hot Jupiters.
Andra planeter ligger i och för sig längre bort från stjärnan, men har i gengäld elliptiska banor.
En möjlig förklaring till de små planetbanorna är att det efter att planeterna bildades i den
protostellära skivan, genom gravitationen från planeten uppstod en tidvattenvåg i skivan. Den
vågen kunde sedan bromsa upp planeten som då rörde sig in mot stjärnan. En annan potentiellt
viktig effekt är att gravitationen mellan planeterna kan deformera deras banor. Detta tror man
kan vara en viktig mekanism för att förklara de elliptiska banorna.
4