DETALJER armatur papperskorg kapitäl armatur / p<strong>av</strong>iljong handledare, två nivåer markbeläggning / ramp räcke glasclips soffa / p<strong>av</strong>iljong n<strong>av</strong> / krysstag kompletterande skyltning / belysning informationst<strong>av</strong>la - idé © jonas bohlin arkitektkontor AB & rosenbergs arkitekter AB SPÅRVÄG CITY ETAPP 2 GESTALTNINGSPROGRAM 12
STOCKHOLMSPOESI Gärdet Poesi förstärker <strong>station</strong>ens identitet Tiden att vänta blir meningsfull och ger utrymme till yttre och inre dialoger. Traditionen från till exempel tunnelbanan med fast och lös konstnärlig utsmyckning bör finna sin plats i ljuset. “Solen stod över Liljeholmen och sköt hela kvastar <strong>av</strong> strålar mot öster; de gingo genom rökarne från Bergsund, de ilade fram över Riddarfjärden, klättrade upp till korset på Riddarholmskyrkan, kastade sig över till Tyskans branta tak, lekte med vimplarne på skeppsbrobåtarne, illuminerade i fönstren på stora Sjötullen, utmed Siklaön, gick in bakom Hästholmen och tittade på sommarnöjena; ut igen, fortsatte och kom in i Danviken, blev skrämd och rusade utmed södra stranden, kände lukten <strong>av</strong> kol, tjära och gran, törnade mot Stadsgården, for uppför Mosebacke, in i trädgården och slog emot en vägg.” Ur Röda rummet August Strindberg “Man dansar där uppe - klarvaket är huset fast klockan är tolv. Då slår det mig plötsligt att taket, mitt tak, är en annans golv.” “Solen glimmar blank och trind, vattnet likt en spegel; småningom uppblåser vind i de fallna segel; vimpeln sträcks, och med en år Olle på en höbåt står; Kerstin ur kajutan går skjuter lås ur regel. Stålet gnistrar, pipan tänds, Olle klår sitt öra; rodret vrides, skutan vänds, gubben har att göra; © jonas bohlin arkitektkontor AB & rosenbergs arkitekter AB under skarpa ögonbryn grinar han mot soln i skyn; Kerstin, gubbens hjärtegryn skall nu seglen föra. Seglen fladdra, skutan går, Jerker tar sin lyra; lyran brummar, böljan slår, allt med våld och yra; skutan knarkar, bräcklig, gles, vimpelns fläkt i toppen ses, tuppen gol så sträv och hes. Nu slog klockan fyra.” Carl Michael Bellman “Den väntade på honom, staden som så länge funnits i hans drömmar. Kvällssolen slickade tak och torn glänsande blanka, slängde glitter i vattenflikarna som smög in mellan gyttret <strong>av</strong> hus. Grå berg reste kala klippor över trädgårdarnas och tobaksfältens frodiga grönska. Stad serverad på silverbricka, framsträckt som gåva. Som om palatsen med gröna koppartak, kyrkorna med svarta spiror, hamnarnas fartyg och bergens träkåkar - som om allt var leksaker. Redo att gripas <strong>av</strong> ivriga händer, lockande nära, lättillgängligt. Grå rökpelare steg från mälarsträndernas industrier, vittnade om möjligheterna. Staden väntade. På den femtonårige pojken som ännu inte sett något <strong>av</strong> dess härlighet - och på alla andra som sökte sig till den. Den fanns i deras värld och bjöd på alla möjligheter. Men en ung pojke varken kunde eller ville se att de flesta var mörka, att glädjens och livets möjligheter var mycket färre än sorgens och dödens. Pojken drömde. Staden väntade.” Ur Mina drömmars stad Per Anders Fogelström Djurgården © jonas bohlin arkitektkontor AB & rosenbergs arkitekter AB © jonas bohlin arkitektkontor AB & rosenbergs arkitekter AB Nils Ferlin © jonas bohlin arkitektkontor AB & rosenbergs arkitekter AB SPÅRVÄG CITY ETAPP 2 GESTALTNINGSPROGRAM 13
Change language