Jag mönstrade 18/1-1957 på Jacob

och lade mig på sätet för att vila. Jag vaknade norr om Uppsala, då satt en armékapten och
några andra befäl mittemot och en vid mina fötter. Yrvaken satte jag mig upp och gjorde
honnör utan mössa. Dom gjorde honnör tillbaks. Ingen sade nånting om pistolen som hängde
helt synlig på väggen. Det var andra tider året anno 1959 i januari månad. Jag minns att
skådespelaren Birger Malmsten satt i samma tågkupé som vi militärer. Han skulle väl på
något gästspel någonstans.
Det var 29 grader varmt på tåget och när jag steg av var det 30 grader kallt. En bil hämtade
mig och körde mig till fältposten, ett flygfält 3 mil norr om Boden.
Jag kunde knappt andas på kvällen, men på morgonen var det helt annorlunda, det var två
meter snö. Den gnistrade i den uppåtgående solen. Luften var fantastisk. Jag kvitterade ut
skidor av en kapten. Han var bror till ”Den rockande samen.” Jag har glömt efternamnet. Han
var rockidol på den tiden.
Jag fick hand om marketenteritjänsten och för detta fick jag gå upp tidigt om morgnarna.
En morgon glömmer jag inte i första taget. När jag kom och öppnade satt det en figur i ett
hörn med rimfrost i hela ansiktet. Jag sa ”Tjänare, tjänare.” ”Tjänare” sa figuren och i detta
ögonblick såg jag vem det var. Det var Generalmajor Berg som kommit flygande på
morgonen, satt på skidorna och gjort en skidtur och erhållit rimfrost i hela ansiktet. Jag bad
om ursäkt. ”Det gör inget min gosse, jag ser att Du är från F 10” sa han. ”Ja, general” sa jag.
”Det är trevligt att se skåningar häruppe,” sa han. Ett fint minne, tycker jag.
Vi gjorde fina, långa skidturer om vi var lediga på helgerna. En gång var vi iväg ett par mil
och det gick starkt utför. Jag bröt en skida och fick pulsa med skidstumpen flera timmar hem.
Det var ett kraftprov. Men det fanns fler skidor att få, inga problem.
Det gick buss på kvällarna in till Boden. En del kvällar satt vi på andra våningen på ett berömt
café och på färderna hem på natten beundrade vi norrskenet.
Vi gjorde en del turer in till Bodens regemente och fyllde på förråden, med ibland lastbil
ibland WV-buss. Att hålla sig på vägen var lätt med de snövallarna.
Den 27 februari åkte jag hem genom Sverige och när jag kom till Skåne fick jag nästan
lunginflammation och blev inlagd hos Doktor Löfberg på F10:s sjukhus . Där låg jag i tre
dagar och sedan fick jag komma i tjänst igen. Den fuktiga luften i Skåne hade gjort sig
påmind.
Sista tiden minns jag att jag satt en del i fyrkappen för att fylla ut min tjänstgöring.
Kapten Ekelund var chef för Intendenturavdelningen på den tiden. Han var en bra chef. Han
minns nog inte mig, men jag minns honom. Vid den tiden var jag korpral.
Tiden på F10 var för en ung grabb ett stort äventyr, och jag fick uppleva flera platser, mycket
kamratskap och gemenskap. Jag har i stort sett bara positiva saker att minnas. Den 15/4 -1959
muckade vi och taggarna på kammarna var slut. Jag själv hade dock ingen muckarkam.
1974 var jag inne på en KFÖ. En vecka på F10 och 14 dagar i fält på storövning. Då var det
J35 Draken som gällde. SAAB Lansen tankade och flög vidare till strategiska mål. Everöd
sjöd av liv och manskap. Wuulf sköt en förmodad ” Polsk tavelförsäljare” i benet så att blodet
rann, han kom undan, spioner fanns på riktigt på den tiden.
1975 var jag inne på en SÖB i 5 dagar.
Efter detta har jag varit med i hemvärnet 20 år. Hemvärnsområde 1149 i Helsingborg och
1988 gick vi högvakt på Stockholms slott. En mycket trevlig upplevelse. Jag har faktiskt fått
en medalj av Helsingborgs försvarskommitté som jag är stolt över. Det är synd att många av
dagens ungdomar ej får uppleva det militära kamratskapet.
Vi bor i villa i Helsingborg och 1978 köpte vi en sommarstuga på Hallandsåsen vid Hjärnarp,
Söndrebalg, där våra barn och senare barnbarn har haft härliga somrar.
Jag gick alltid ut på gräsmattan och stod och tittade på flygplanen från F10, då rotarna kom
rakt över stugan; först J 35:orna, sedan J 37 Viggarna och sedan JAS-planen.