Jag mönstrade 18/1-1957 på Jacob

Helsingborg 19-8-2007
Till F10 Kamratförening för att ingå i serien ”Min tid på F 10”
Jag mönstrade 18/1-1957 på Jacob Hansens Hus i Helsingborg. Vi nervösa, darriga pojkar
stod nakna på rad och blev undersökta både här och där. Vi skrev ett rätt omfattande prov och
sedan blev vi uppropade att komma in i inskrivningssalen. Där satt flera respektingivande
mustaschprydda personer/befäl och chefen för detta hette Stellan Cröring! (Efternamnet är
nog fel). Jag hade haft barnastma och hade med ett intyg från läkare om nedsatt
andningshastighet. Han tittade i papperna, på mig, på papperna/proven igen och så tittade han
på bisittarna till vänster och höger och så sa han: ”kan vi ta honom som kommissarie”
Bisittarna nickade och så sade han: ”Kan Du vara kommissarie på flyget”. Jag visste inte ens
vad det innebar men jag tog mod till mig och sa att jag kunde försöka. Han skrev in mig som
kommissarie på F10.
I april månad 1958 inställde vi oss på F10 och blev utrustade med en otrolig massa prylar som
vi släpade med oss till vår ”lucka” på 4:e div. Jag låg i överslaf och rakt över låg Lars
Peterson från Åstorp som sedan blev mackägare där; nu tyvärr avliden sedan ett antal år. Jag
minns hans hjärtliga skratt som skallade över hela luckan och särskilt på torsdagskvällar/
nätter om någon råkade ha efterverkningar av ärtsoppan. Jag minns många gånger då jag
skrattade åt Lars och vi hade hjärtans roligt.
Rekrytskolan började och vi hade trupputbildare som jovialiske Söderström och trådsmale
Heinegård, förvaltare Heinegårds pojke. De var furirer och jag tyckte att de var bra. Dessutom
hade vi en överfurir och en rustmästare, tyvärr är namnen borttappade för mig. Chef för 4:e
div. var kapten Andgren, en som jag minns allvarlig, korrekt person.
Det var ju en hel del episoder på rekrytskolan. En gång var vi och sköt på Vegeholms
skjutbana och jag minns att det regnade. Vi låg på skyttelinje och hade fått kommandot
”patron ur.” Sergeant Hägelmark som var skjutledare gick precis framför truppen och plötsligt
gick det av ett skott mellan benen på honom. Tystnad! Vi kunde höra regndropparna falla.
Hägelmark tog vapnet från pojken, gjorde patron ur och kastade ner K-pisten till pojken .
Jag minns inte att det blev sagt något, möjligen senare, det vet jag inte. Efter skjutningen
utspisades vi i fält med pyttipanna och rödbetor. Mat har sällan smakat så gott.
En annan episod , efter kommissarieskolan i Ljungbyhed, utspelade sig i Önnarp på
stridsövningar där uppe. Vi hade en Rustmästare som jag tyvärr tappat namnet på och chef
däruppe var även då Hägelmark. Vi fick instruktioner om skjutning, man drog i rep och
pappfigurer dök upp bland träden. Jag gick in skogen. En pappfigur reste sig och jag drog
iväg ett K-pistmagasin på denna. Rustmästaren kom springande. ”Vad i h-e sysslar du med
Du skall ta skydd innan du skjuter. ”Jamen,” svarade jag, ”jag hade varit död innan jag
kommit ner på marken om jag inte skjutit först.” Rustmästaren gick i luften: ”Tror du att du är
nå´nting för att du fått ett streck på ärmen Vem i h-e tror Du att du är” Han överöste mig
med okvädningsord och könsord i 5 minuter inför truppen och jag började bli ledsen. Jag
lämnade och gick till expeditionen, där sergeant Hägelmark satt, och berättade om
Rustmästarens superlativt laddade invektiv.
Då hördes springande steg i trappan och rustmästaren kom och gjorde honnör. Han beklagade
sig över mig. ”Ja, om Ni vill klaga på varandra får Ni göra det skriftligen” sa Hägelmark.
”Vill vicekorpral Johansson göra det” ”Nej” sa jag, ”det vill jag inte, jag ville bara påtala
ordvalet.” ”Vill rustmästaren” ”Nej”, sa han. ”Ta varandra i handen” sa Hägelmark, och vi
gjorde detta. Givetvis var det ju egentligen mitt fel, jag skulle ju varit mer uppmärksam när
rustmästaren gav direktiven om skjutningen. Rustmästaren sa aldrig något om detta senare,
Vi hade glömt episoden.
Sergeant Hägelmark, denne sympatiske man hade med några enkla ord ljutit olja på vågorna

något som goda chefer kan. Idag tycker jag att utskällningen var befogad, dock med några
invektiv borttagna.
Miljön på F 10 var ju fantastisk för en ung pojke, flygplan som startade och landade, en
vacker natur runt logementen och konditori Continental inne i Ängelholm där vi ibland på
kvällarna intog bakelse med kaffe eller lemonad. Eller på soldathemmet!
Som kommissarier fick vi börja tjänstgöra på förrådet av livsmedel som var i anknytning till
matsal och köksregionerna. Urban Pålsson och jag tjänstgjorde växelvis. Den gamle
kommissarien var kvar några veckor innan han muckade. Han var glad för starka drycker och,
förstod vi snart, det kvinnliga könet. Hans namn har jag tappat bort . Han sa till mig (lite
påstruken som han ofta var) ”Du”, sa han ”damerna här dom e fina, jag har satt på dom
allihop!” Han menade ju damerna i köket . Att det var någon sanning i påståendet förstod jag
när jag senare blev konfronterad med några kelsjuka damer inne på förrådet. Jag hade ju då
precis träffat min blivande fru så jag fick ta mig i kragen och avstå från dessa ”godbitar”.
Nog om detta!
En passus!
Urban Pålsson som var kommissarie samtidigt med mig blev senare chef för ett stort hotell i
Paris och håller nu på att uppföra ett hotell i Vietnam. Tala om karriär!
Den 2/6 1958 inställde jag mig på F 5 i Ljungbyhed på kommissarieskolan.
Vi blev inhysta i Willandsbaracken, som den kallades då, på andra våningen i en stor sal med
12 sängar på ena sidan och 12 på den andra. Jag tycker mig minnas att vi var 24 st
kommissarier från nästan alla flottiljer i Sverige. 1 eller 2 från varje, jag tror 3 från F 21.
Baracken är idag inredd på andra våningen.
Visitation på morgnar och kvällar gjordes av flygkadetter som tränade ordergivning på oss.
Dom hade sina gula vinklar på ärmarna.
Det mest fantastiska som hände var första dagen i lektionsrummet. Vår lärare en månad
framåt kom in i rummet. En elegant person, värnpliktig löjtnant från Stockholm, som i det
civila var, hör och häpna, en berömd siencefictionförfattare. Han förekom i ett stort reportage
för några år sedan i en veckotidning.
Hans uniform hade pressveck som man kunde skära tunna skivor ost med, mössan var
skinande vit, skjortan vit och handskar vita som nyfallen snö; troligen bomull.
24 kommissarier gapade av förvåning och löjtnanten började med sin handskprocedur som
senare upprepades varje dag. Han drog försiktigt av handsken en finger åt gången mitt framför
oss långsamt och säkert. Sedan lades handskarna på katedern mycket prudentligt och
lektionen började. Vi beundrade löjtnanten med all sin elegans.
Han lärde oss kassareglemente, förvaltningslära, marketenteritjänst, livsmedelstjänst,
förläggning, transporttjänst; allt på en månad. Han försökte även att lära oss stil och elegans.
Vi badade i poolen tillsammans med kadetterna och hade ett behagligt liv på F5 i Ljungbyhed.
Vi tittade på flygarna i sina plan. Man flög SK 50 Safir, gulmålade, och man flög, tror jag, SK
28.
Jag hade en fördel med Ljungbyhed. Min blivande fru bodde bara någon mil från F5.
Efter en månad på kommissarieskolan i Ljungbyhed flyttade hela skolan till Rinkaby på vägen
mellan Kristianstad och Åhus. Flyget hade tillgång till ett antal baracker som låg på andra
sidan vägen mittemot A3s kaserner där Kockskolan hade flyttat in med ett stort antal
kockelever. Vår förläggningschef var sergeant Jonsson och som lärare hade vi ibland
förvaltare Heinegård från F10. En sympatisk, bestämd person av den gamla stammen.
En gång skulle han för alla kockarna och kommissarierna ha genomgång i styckning och alla
stod samlade. En ko leddes fram och Heinegård började. ”Vid slaktning” sa han, ”gör man så
här”. Han satta handen på kons huvud, ett skott small och benen på kon for åt sidan kon föll

ner stendöd. Ingen hade sett slaktmasken han hade i handen. Flera kockar svimmade direkt
och även, tror jag, en kommissarie. ”Så´n här använder man”, sa Heinegård och visade
slaktmasken. Sedan styckade man kon.
På Rinkaby drog man upp segelflygplan med en gammal Focke Wulff Stieglitz från 20 talet.
En dubbeldäckare med öppna sittbrunnar, en riktig trotjänare. Jag betalade 50 kronor i
bensinkostnad för en flygning över Åhus och Ivösjön. Det tog lite mer än en halvtimme och
var ett äventyr. Jag satt i främre sittbrunnen. Vi hade ett mässingsrör som vi talade med
varandra igenom, piloten och jag. ”Om man drar i spaken stiger den då” sade jag och drog i
spaken. Maskinen steg. ”Du får inte röra spaken” skrek piloten. Det fanns ju
dubbelkommando i planet. Vi följde vägen mot Åhus och bilarna körde nästan lika fort som
vi. Piloten gjorde en flygning över Ivön . Han följde vattenytan och steg över ön och ner igen.
Det var fint och kul.
I baracken hade vi en låda med lösa k-pistskott 9 mm som också passade i våra pistoler.
Vi hade en måltavla på dörren och laddade och sköt. Rekylen var inte nog att föra slutstycket
tillbaks så det fick vi göra själv. Sergeant Jonsson hade fått veta detta och sa att det fick vi
inte lov. Kommissarierna skojade och sa: ”Du har ju en Lotta på rummet varje kväll. Är det
reglementsenligt!”
Ja , så gick det till på den tiden, Tokiga kommissarier.
Vi övade exercis med kockarna på kockskolan. Jag minns att jag utsåg riktkarl och
kommenderade två meters lucka och tre meters avstånd. Det var tur att vi var på ett flygfält!
Siste mannen fick springa 100 meter. Kockarna var lite lömska efter detta!!
När skolan var slut fick kommissarie Lennart Olofsson från F21 och jag i uppdrag att
beledsaga en lastbil full med kock- och basutrustning till F 10 för att sedan återvända till
skolans avslutning. Vi körde tillbaks till skolan i min gamla SAAB 92. Det blev regn och
vindrutetorkarmotorn strejkade. Vi band ett snöre i torkarna och in genom framrutorna och
sedan satt vi och drog i snöret hela vägen tillbaks till skolan i ösregn. Vi gjorde en avstickare
ner till Helsingborg och gick till EPA på Kullagatan. Vi mötte patrullerande poliser och jag
minns dom tittade på våra stora pistolhölster, dom hade ju själv pyttesmå. Olofsson var även
med och besökte mina föräldrar i Helsingborg. Det skulle vara roligt att åter träffa Olofsson
från Luleå efter alla dessa år. Kanske en utopi
Förvaltare Heinegård och alla befälen med sergeant Jonsson var med på avslutningen i
Rinkaby. Kommissarierna hade diktat en visa där befälen förekom rikligt. Bland annat
Sergeant Jonsson med sin lotta omnämndes. Han såg lite besvärad ut men det var en fin
avslutning på skolan.
Tillbaks på F 10 var jag med om en stor övning i Everöd från den 10/8 till den 30/8.
Jag tror det var här det landade en ”Tunna” utan att fälla ut landstället; vi säger inte vem. En
gång var vi ute och lämnade mat vid en rote som just fick startorder. Folkvagnsbussen kom
rakt bakom J 29:an. Bilen vaggade och det var på håret att den välte.
Man hade realistiska övningar på den tiden, det var inte tal om att spara bränsle. Flygplanen
startade och landade hela dagarna. Jag såg ÖB på nära håll. Jag tror det var Torsten Rapp som
var ÖB. Under övningen tillhörde jag 1:a divisionen. Därefter kom jag tillbaks till F 10 och
gick in i rutinerna igen.
Den 29/1 1959 skulle jag åka till Boden för att tjänstgöra på fältpost 9011 (är det fortfarande
hemligt) tillhörande F 21 Luleå. Jag minns att Fanjunkare Forsén var gramse på mig för att
jag inte kvitterat ut pistol; min gamla var återlämnad till F5. Vapenförrådet var stängt när jag
skulle resa så Forsén gav mig Kapten Andgrens pistol som jag fick med mig till Boden.
Jag hade god tid när jag reste så jag låg över en natt hos min blivande svåger och hans fru i
Stockholm. På kvällen gick vi och såg varietén på Chinateatern . Den var mycket fin.
Min pistol hade jag lagt i ett fack på Centralen i Stockholm och där hämtade jag den på
morgonen och reste vidare mot Boden. Jag hängde pistolen och rocken på väggen i tågvagnen

och lade mig på sätet för att vila. Jag vaknade norr om Uppsala, då satt en armékapten och
några andra befäl mittemot och en vid mina fötter. Yrvaken satte jag mig upp och gjorde
honnör utan mössa. Dom gjorde honnör tillbaks. Ingen sade nånting om pistolen som hängde
helt synlig på väggen. Det var andra tider året anno 1959 i januari månad. Jag minns att
skådespelaren Birger Malmsten satt i samma tågkupé som vi militärer. Han skulle väl på
något gästspel någonstans.
Det var 29 grader varmt på tåget och när jag steg av var det 30 grader kallt. En bil hämtade
mig och körde mig till fältposten, ett flygfält 3 mil norr om Boden.
Jag kunde knappt andas på kvällen, men på morgonen var det helt annorlunda, det var två
meter snö. Den gnistrade i den uppåtgående solen. Luften var fantastisk. Jag kvitterade ut
skidor av en kapten. Han var bror till ”Den rockande samen.” Jag har glömt efternamnet. Han
var rockidol på den tiden.
Jag fick hand om marketenteritjänsten och för detta fick jag gå upp tidigt om morgnarna.
En morgon glömmer jag inte i första taget. När jag kom och öppnade satt det en figur i ett
hörn med rimfrost i hela ansiktet. Jag sa ”Tjänare, tjänare.” ”Tjänare” sa figuren och i detta
ögonblick såg jag vem det var. Det var Generalmajor Berg som kommit flygande på
morgonen, satt på skidorna och gjort en skidtur och erhållit rimfrost i hela ansiktet. Jag bad
om ursäkt. ”Det gör inget min gosse, jag ser att Du är från F 10” sa han. ”Ja, general” sa jag.
”Det är trevligt att se skåningar häruppe,” sa han. Ett fint minne, tycker jag.
Vi gjorde fina, långa skidturer om vi var lediga på helgerna. En gång var vi iväg ett par mil
och det gick starkt utför. Jag bröt en skida och fick pulsa med skidstumpen flera timmar hem.
Det var ett kraftprov. Men det fanns fler skidor att få, inga problem.
Det gick buss på kvällarna in till Boden. En del kvällar satt vi på andra våningen på ett berömt
café och på färderna hem på natten beundrade vi norrskenet.
Vi gjorde en del turer in till Bodens regemente och fyllde på förråden, med ibland lastbil
ibland WV-buss. Att hålla sig på vägen var lätt med de snövallarna.
Den 27 februari åkte jag hem genom Sverige och när jag kom till Skåne fick jag nästan
lunginflammation och blev inlagd hos Doktor Löfberg på F10:s sjukhus . Där låg jag i tre
dagar och sedan fick jag komma i tjänst igen. Den fuktiga luften i Skåne hade gjort sig
påmind.
Sista tiden minns jag att jag satt en del i fyrkappen för att fylla ut min tjänstgöring.
Kapten Ekelund var chef för Intendenturavdelningen på den tiden. Han var en bra chef. Han
minns nog inte mig, men jag minns honom. Vid den tiden var jag korpral.
Tiden på F10 var för en ung grabb ett stort äventyr, och jag fick uppleva flera platser, mycket
kamratskap och gemenskap. Jag har i stort sett bara positiva saker att minnas. Den 15/4 -1959
muckade vi och taggarna på kammarna var slut. Jag själv hade dock ingen muckarkam.
1974 var jag inne på en KFÖ. En vecka på F10 och 14 dagar i fält på storövning. Då var det
J35 Draken som gällde. SAAB Lansen tankade och flög vidare till strategiska mål. Everöd
sjöd av liv och manskap. Wuulf sköt en förmodad ” Polsk tavelförsäljare” i benet så att blodet
rann, han kom undan, spioner fanns på riktigt på den tiden.
1975 var jag inne på en SÖB i 5 dagar.
Efter detta har jag varit med i hemvärnet 20 år. Hemvärnsområde 1149 i Helsingborg och
1988 gick vi högvakt på Stockholms slott. En mycket trevlig upplevelse. Jag har faktiskt fått
en medalj av Helsingborgs försvarskommitté som jag är stolt över. Det är synd att många av
dagens ungdomar ej får uppleva det militära kamratskapet.
Vi bor i villa i Helsingborg och 1978 köpte vi en sommarstuga på Hallandsåsen vid Hjärnarp,
Söndrebalg, där våra barn och senare barnbarn har haft härliga somrar.
Jag gick alltid ut på gräsmattan och stod och tittade på flygplanen från F10, då rotarna kom
rakt över stugan; först J 35:orna, sedan J 37 Viggarna och sedan JAS-planen.

Jag drömde mig alltid tillbaks till min ungdomstid när jag som värnpliktig var på de olika
platserna.
Det är synd att vårt försvar har nerbantats på detta katastrofala sätt!
Tecknar Kommissarie 380922-353 Johansson Helsingborg
På F 10 15/4-58 till 15/4-59