Resistenta bakterier — ett hot mot mänskligheten Jonas Stenhoff
Resistenta bakterier — ett hot mot mänskligheten Jonas Stenhoff
Resistenta bakterier — ett hot mot mänskligheten Jonas Stenhoff
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Examensarbete i biologi, naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet<br />
<strong>Resistenta</strong> <strong>bakterier</strong> <strong>—</strong> <strong>ett</strong> <strong>hot</strong> <strong>mot</strong> <strong>mänskligheten</strong><br />
<strong>Jonas</strong> <strong>Stenhoff</strong><br />
Bakterier är nödvändiga för människan på många sätt. De är närvarande i stort s<strong>ett</strong> överallt i vår omgivning<br />
och finns även i stor mängd inuti oss (ca 2 kg). Dessa inneboende är helt nödvändiga för att vi skall överleva.<br />
Bland annat hjälper de oss med att bryta ned vissa substanser vi får i oss via födan som vi inte kan bryta ned<br />
själva. Dock är det viktigt att <strong>bakterier</strong>na håller sig till de platser i kroppen där de får vara, t.ex. i magtarmkanalen.<br />
De får inte heller äta upp näringsämnen som människan behöver eller producera ämnen som är<br />
skadliga för oss. Händer d<strong>ett</strong>a blir vi sjuka.<br />
Beroende på vilken bakterie det är som åsamkar oss en sjukdom kan läkarna välja på en mängd olika s.k.<br />
antibiotika. Antibiotika är ämnen, producerade av mikroorganismer eller syntetiserade av kemikalier, med<br />
förmåga att hindra bakterieväxt eller döda <strong>bakterier</strong>. Bakteriers förmåga att stå e<strong>mot</strong> och överleva behandling<br />
med antibiotika är dock <strong>ett</strong> tilltagande bekymmer. D<strong>ett</strong>a beror ofta på <strong>bakterier</strong>s förmåga att snabbt anpassa<br />
sig, och därmed överleva under nya omständigheter. Ett exempel på d<strong>ett</strong>a kan vara att en patient inte sköter<br />
sin medicinkur ordentligt. D<strong>ett</strong>a kan då leda till att den sjukdomsalstrande bakterien inte dödas utan i stället<br />
anpassar sig till att leva i närvaro av antibiotika; den utvecklar resistens.<br />
Bakteriers resistens <strong>mot</strong> antibiotika har många olika grunder. För det första omger sig <strong>bakterier</strong> med en<br />
cellvägg som kan vara svårgenomtränglig för antibiotika. Det kan även finnas vissa proteiner inne i<br />
bakteriecellen som kan bryta ned och oskadliggöra antibiotika. Därtill finns andra proteiner som kan fånga<br />
upp antibiotikamolekyler inne i bakteriecellen och föra ut dem ur cellen igen, så kallade efflux-pumpar. Ett<br />
annat sätt är att bakteriens DNA muteras på vissa specifika platser. Eftersom DNA är informationen utifrån<br />
vilken proteiner tillverkas kan en mutation ändra <strong>ett</strong> proteins uppbyggnad. Om denna ändring i proteinets s.k.<br />
aminosyrasekvens sker på den plats där <strong>ett</strong> antibiotikum vanligtvis binder till proteinet, och hindrar det från<br />
att fungera, kan d<strong>ett</strong>a leda till att d<strong>ett</strong>a antibiotikum inte längre verkar.<br />
I mitt examensprojekt har jag studerat två gener i en bakterie vid namn Pseudomonas aeruginosa.<br />
Pseudomonas aeruginosa kan förorsaka urinvägs-, sår- och luftvägsinfektioner i människor vars<br />
immunförsvar är försvagat. Speciella riskgrupper är bl.a. patienter med cystisk fibros, cancerpatienter samt<br />
patienter som behöver lång vistelse på intensivvårdsavdelningar. De två generna heter gyrB och parE . Dessa<br />
kodar var för sig för delar av <strong>ett</strong> protein, s.k. subenheter, som sedan tillsammans med andra subenheter utgör<br />
<strong>ett</strong> fungerande protein. Två GyrB-subenheter bildar tillsammans med två GyrA-subenheter <strong>ett</strong> protein som<br />
heter gyras vilket har till uppgift att underhålla strukturen på DNA:t i cellen. På liknande sätt bildar två ParEsubenheter<br />
tillsammans med två ParC-subenheter <strong>ett</strong> protein vid namn topoisomeras IV. D<strong>ett</strong>a proteins<br />
huvudsakliga funktion är att frigöra DNA som sitter ihop, t.ex. efter en replikation, så att bakterien sedan kan<br />
dela sig och bilda två <strong>bakterier</strong>, båda med varsin kromosom.<br />
Man har tidigare visat att vissa mutationer i gyrA och parC gör att en grupp antibiotika vid namn kinoloner<br />
inte verkar lika effektivt. Vår frågeställning var om mutationer i de andra subenheterna GyrB och ParC<br />
bidrog till resistensen. I de 20 kliniska stammar av Pseudomonas aeruginosa jag studerade med hjälp av<br />
DNA-sekvensering hittades några mutationer i gyrB och parC som eventuellt kan bidra till kinolonresistens.<br />
Dock återstår att testa om de verkligen är resistensgivande vilket görs genom att man ersätter den normala<br />
genen i en icke-resistent bakterie med en gen som har den mutation man vill testa. Ökar bakteriens resistens<br />
då antyder det att mutationen verkligen är en bidragande faktor till resistensen. Det är viktigt att kartlägga<br />
möjliga resistensgivande mutationer eftersom man genom denna kunskap kan få möjlighet att tillverka nya<br />
antibiotika som verkar på andra delar av proteinet. Dessutom kan man avgöra huruvida vissa antibiotika skall<br />
användas, t.ex. om de bör undvikas p.g.a. att <strong>bakterier</strong> lätt muterar som svar på dem eller om en blandning av<br />
olika antibiotika (en cocktail) ger <strong>ett</strong> bättre behandlingsresultat.<br />
Swedish official title: Mutationer i gyrB och parE generna i florokinolonresistenta stammar av<br />
Pseudomonas aeruginosa<br />
Swedish credits: 20p<br />
E-mail address of first author: jonas.stenhoff@klkemi.mas.lu.se<br />
Supervisor: Doc. Lars-Olov Hedén , Dept. of Microbiology<br />
Submission date/time: 2001-11-27
Examensarbete i biologi, naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet<br />
Mutations in the gyrB and parE Genes in Fluoroquinolone Resistant<br />
Isolates of Pseudomonas aeruginosa<br />
<strong>Jonas</strong> <strong>Stenhoff</strong><br />
Biology, Microbiology<br />
Spring 2000<br />
Abstract in English<br />
Alterations in the target enzymes DNA gyrase and topoisomerase IV and/or reduction of the<br />
intracellular concentration of antibiotics due to efflux systems constitute the principal mechanism of<br />
quinolone resistance in bacteria. In this study we examined 19 clinical strains of Pseudomonas<br />
aeruginosa for mutations in the genes gyrB and parE , encoding the corresponding subunits of<br />
gyrase and topoisomerase IV, respectively. A previous study by Jalal and Wretlind had shown these<br />
strains to harbour mutations in other genes participating in fluoroquinolone resistance. Therefore,<br />
the aim of this study was to determine the relative contribution of mutations in gyrB and parE to<br />
quinolone resistance.<br />
Sequence analysis showed that four strains had mutations in gyrB with possible connection to<br />
quinolone resistance. Three strains harboured novel parE mutations situated in the putative<br />
quinolone resistance determining region of the gene. Our data support the hypothesis that high-level<br />
resistance is the result of an accumulation of mutations in the target genes and/or efflux systems.