Mycket skratt pÃ¥ Ska'ut - Svenska Missionskyrkan

More documents

Recommendations

Info

Ungdomar stormade in i Hudiksvalls kyrka med demonstrationsplakat och avbröt distriktsföreståmndarens hälsningsanförande. (Foto: Jakob Sandin) Utmaning – att leva sams med jorden ”Jesus tog åsnan istället för Toyotan” Ungdomarna stormar in i Hudiksvalls kyrka med demonstrationsplakat och avbryter distriktsföreståndarens välkomsthälsning. ”Livsstilar som jorden kan bära” är ämnet i gudstjänsten som avslutar distriktets årsmöte. Vi som var med minns utmaningen – att leva sams med jorden. Var vi med då eller inte så möts vi alla av utmaningen dagligen i rapporter om klimatförändringar. Moder jord tycks ha feber. Men ligger kanske i denna utmaning en hoppfull möjlighet till läkedom också för oss själva För visst är det vår livsstil som är sjuk. Låt mig ge några fakta från Bo Ekmans föredrag ”Klimatet och Visheten” i idéforum på distriktsårsmötet. Bo Ekman är initiativtagare och ledare i Tällberg Forum som årligen under temat ”Hur i hela världen ska vi leva ihop” samlar ledare från hela världen till samtal och inspiration inför mänsklighetens överlevnadsfrågor. Ömsesidigt beroende Världsekonomin har vuxit tio gånger sedan 1950-talet. Vi lever i ett ömsesidigt utbyte över hela jorden. Befolkningsutvecklingens kurva är lika brant. När Jesus levde var vi 200 miljoner människor på jorden. 1830 var vi 1 miljard, 1930 2 miljarder och nu är vi 6,5 miljarder människor på jorden. Alla behöver kläder, mat, hus, transporter… Detta leder till en belastning på naturen. Genom förbrukning av olja och gas som energi tar vi ut ofantligt mycket mera på ett år, än den mängd biomassa (växtlighet) som jorden ger på ett år. Det är detta som ger den stigande koldioxidnivån i atmosfären, som resulterar i växthuseffekten. Hur ska vi kunna hejda denna stegring om vi vill ha mer Kan vi neka kineser och indier det vi vill ha Det är en fråga som går rakt in i samvetet, etiken, solidariteten, in i min relation till Gud. Det är främst vi i västerlandet som måste dra i bromsen för vår förbrukning. Skulle alla människor på jorden leva med den förbrukning som vi har i västerlandet så behövs det fem jordklot att leva på. Vi har bara ett, och vi lever i ömsesidigt beroende. Bo Ekman tog på sig kepsen med texten: How Han lämnade frågan öppen: ”Hur i hela världen ska vi leva ihop” Engagemanget, hoppet fanns där Engagemanget och hoppet uttrycktes av alla som ville komma till tals i idéforum. Jag är säker på att engagemanget finns hos oss runt omkring i Mellansvenska distriktet, när vi kommer tillsammans i samtal omkring hur vi och jorden mår. Hoppet bärs inifrån om en tro som kan förändra värden. Vi har sett det när de här frågorna nu några somrar har berörts på Skaparveckorna. Det märks i mötet med människor runt om i församlingar och SMU. Det är något hisnande stort när vi inser: – Förbättrad teknik och förändrad livsstil, båda behövs, så hur jag formar livet gör skillnad. – Att skapa opinion är en makt vi alla har och den makten förändrar. – Vi kan handla och påverka där vi är. Samtidigt tyckte jag samtalet i idéforum lyfte fram att vi i öst och väst behöver finna ekonomiskt fungerande modeller som inte kräver tillväxt. Detta är mission Jag läste en så kärnfull definition av vad mission är: ”Mission är det Gud vill att Jesus skulle ha gjort i mitt ställe.” Jag är övertygad att det innebär att leva sams med jorden. Människan har genom historien kunnat erövra och expandera med sin livsstil i nya områden. Ofta på andras bekostnad, men utan att det äventyrat global överlevnad. I den globala utmaning vi nu står, när ytterligare expansion just äventyrar global överlevnad, då är det kristen mission att finna vägar för att leva sams med jorden. Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. (1Mos 2:15) Samtalet och exemplen behövs. Vad gör ni i er församling/SMU-förening för att skapa vägar för att leva sams med jorden Hur kan vi samverka i vårt distrikt i denna mission Skicka in era tankar och berättelser. Vi kan hålla en spalt öppen i UTmaning så vi får fortsätta samtalet och utmana varandra. Göran Strömner 4 UTmaning! från Svenska Missionskyrkan och SMU i Mellansvenska distriktet
Årets Skaparvecka på Ensro blev en härlig blandning av kreativitet, gemensamt arbete och utforskning av den kristna tron. En skogsbacke som bubblade av livsglädje Solen lyser, himlen är blå Barn sprang runt och lekte Och mitt träd är en ek Tankarna virvlar runt Vi känner LIVET i oss Jag undrar, vad betyder detta Hoppas att alla är rikare Detta är en av de dikter som skrevs under Skaparveckan på Ensro. Den rymmer mycket av hur veckan kändes, men dessutom berättar formen om innehållet. Här har nämligen sju deltagare i olika åldrar bidragit med en rad var – utan att veta vad de andra skrivit. Ändå så passar meningarna så väl ihop. Och just så kändes det att vara med på distriktets stora familjeläger. Vi kom från olika generationer, olika församlingar, olika vardag. Men på distriktets fina kursgård fick alla utrymme att tillsammans blomma ut i kreativitet. Jag hade vaknat tidigt Solen ville gärna vara med Klockan slår, tiden är inne Min vita tröja hade fått en grön fläck och jag ville ha falukorv Pennorna glöder Den enkla komplexiteten sjunger Formen för veckan har mejslats fram under flera år. På förmiddagarna erbjöds en speciell aktivitet för barnen – och vad härligt med så många barn! samtidigt som de vuxna kunde välja att uttrycka sig och prova på mängder av olika konstnärliga tekniker. Eller tillsammans med Kaj Revahl vårda distriktsgården. Eller utforska den kristna tron med en andlig vägledare. På eftermiddagen var utbudet med olika hantverk mer anpassat för barnen. Mitt i allt detta arbetsgrupper som hjälpte matlaget med disk- och städuppgifter. Arbetsgrupper som förberedde andakter. Grupper som bara pratade och skrattade och slappade. Hela Ensro blev den där högsommarveckan en skogsbacke som bubblade av livsglädje. Och tur med vädret hade vi dessutom! Temat för de gemensamma samlingarna under Skaparveckan var förstås Skapelsen. Hur lever vi som en del av den Vår distriktsföreståndare Lennart Renöfält har ju arbetat med rättfärdighetsfrågor på många nivåer i samfundet och ekumeniskt. Nu lyckades han tillsammans med Göran Strömner och andra plocka ner viktiga etiska frågeställningar till en nivå som kom nära oss och våra vardagsliv. Vad stannar kvar i oss efter en vecka med utrymme för både gemenskap och utforskande av de egna resurserna Minnet av barnen som plaskar i vattenbrynet. Hej! Gärdsgårdsbygge var en av hantverksaktiviteterna under veckan. Smide var en annan. (Foto: Lennart Renöfält) Jag är lite trött, men vill inte sova. Det händer så mycket här på Ensro och jag vill inte missa något. På Skaparlägret börjar vi varje dag med frukost och sen har vi samling, där får se hur det går för Christoffer. Han reser i drömmen till ”staden av ljus” och på vägen händer det mycket. Det är spännande tycker jag. Efteråt går alla barn med Janne till vårt eget skaparland. Vi leker, pysslar, busar och letar efter en skatt. En dag gick vi till en jättelång trappa, där en björn varit och lämnat rivmärken i trappan och på stenar runt omkring. Jag blev lite rädd, Christoffer, han som fick huvudrollen i dramatiseringen av Kristens resa. Klangen från smedjan och klangen från gudstjänstsångerna. Glimten av ”en fri och öppen kyrka” när den fungerar som bäst – också i ett andaktstält som kommande år kanske, kanske är ett riktigt kapell. Tacksamheten till alla de som handledde och betjänade gemenskapen med sina speciella gåvor. Flickgänget, det stora och härligt fnissiga, som bytte msn-adresser. Längtan efter nästa års Skaparvecka! Skaparveckan går mot sitt slut Vattnet är kallt i sjön Jag tittade på den stora sjön (mjöl mjölk och socker behövs) Barnet gråter uppgivet Nu har jag hunnit ikapp Allt andas frid Erika Cyrillus Dikter av deltagarna i ”Kreativt skrivande” men Janne sa att björnen inte skulle komma tillbaka. Jag tog med mig en sten tillbaka till vår husvagn. En dag var jag med mamma och hjälpte till att bygga gärdsgård. En annan dag täljde jag en penna. Det var lite svårt med kniven, så mamma fick hjälpa till. Annars springer jag mest runt i skogen och leker och badar förståss, fast det är lite kallt i vattnet. Nyss sa mamma att alla barn skulle sova, men i så fall borde alla här på lägret gå till sängs, för alla är ju barn… till Gud! Hälsningar Arvid Hillström, 5 år (med lite hjälp av mamma) UTmaning! från Svenska Missionskyrkan och SMU i Mellansvenska distriktet 5
Page 1 and 2: Välkommen till en ny tidning! sid
Page 3: De flesta av ledarna på lägret. (
Page 7 and 8: Glimtar från distriktet Höstmarkn
Page 9 and 10: Distriktslördagar - VI VILL VÄXA
Page 11 and 12: ”Spännande och lite skrämmande

Mycket skratt pÃ¥ Ska'ut - Svenska Missionskyrkan

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?