Döderhults Församlingsblad Nr1, 2013 - Minkyrka.se

Församlingsblad
Nr 2 • 2013
”Vintern varar inte för evigt”
Vårvinter vid
Döderhults kyrka

P Å L E D A N D E P L A T S
Kyrkans påsktro på
”de dödas uppståndelse
och ett evigt liv”
När jag försökte förklara för konfirmanderna varför vi tar
emot aska på Askonsdagen och får höra de konstiga
orden Kom ihåg, o människa, att du är stoft. Omvänd dig
och tro evangeliet! så frågade en av konfirmanderna:
Varför ska man gå omkring och tänka på att man ska dö
Och det var verkligen en relevant fråga från en ung
människa.
Jag försökte
förklara att de flesta
människor
”
nog inte går
omkring och tänker
på döden –
många tänker nog
aldrig på sin egen
död. Men för alla
kommer det förr eller senare en
dag då man får med döden att
göra; någon i ens närhet dör, eller
man kanske själv får besked om
en livshotande sjukdom. Då går
det inte längre att skjuta tanken
på döden ifrån sig.
Förr i tiden levde folk betydligt
närmare döden. Medelåldern
var lägre och det fanns inte
samma sjukvård som i dag. Men
även på den tiden sörjde man
naturligtvis när någon dog, även
Varför ska man gå
omkring och tänka på att
man ska dö
om man alltså hade ett mer naturligt
förhållningssätt till döden och
döendet. I dag har vi fjärmat oss
från detta mer naturliga sätt att
tänka på döden. Många föreställer
sig nog att de som den naturligaste
sak i världen ska leva tills de är
minst 90 år, och tar det som en
självklarhet att de ska bli botade
om de drabbas av en livshotande
sjukdom. Och då blir naturligtvis
döden något ”onaturligt”
och skräm-
”
mande. Man kanske
inte ens kan
möta en människa
som drabbats av
sorg, eller gå ut
bland folk om
Det enklaste är kanske
att bara fortsätta att leva
utan att någonsin tänka på
döden.
man själv skulle lida av en livshotande
sjukdom. Konfirmandens
fråga var verkligen
berättigad i en sådan
tid. Det enklaste är
kanske att bara fortsätta
att leva utan
att någonsin tänka
på döden. Men risken
finns att överraskningen slår
så mycket hårdare när döden
drabbar oss eller en anhörig – och
det gör den förr eller senare!
Om man i stället vänder på
tänkesättet kan tanken på döden
säkert berika våra liv. Vi kan
känna större tacksamhet över den
dag som är, vi kan glädje oss över
att läkarvetenskapen kommit så
långt som den har.
”
Vi kan i glädje ta
vara på våra dagar;
att tänka på döden
är faktiskt inte alls
att ge upp. Tvärtom!
Det är att
glädja sig över att livet nu är vårt!
Och kanske vågar vi då också
fråga oss vad som kommer sedan
… Som kristna tror vi ju på ”de
dödas uppståndelse och ett evigt
liv”. Livet tar inte slut därför att
våra dagar på jorden tar slut.
Människor söker
sig ofta till våra
Kyrkan lever med
döden i livet – för död och
liv hör ihop.
kyrkor med sin sorg
– inte minst i samband
med begravningsgudstjänster.
Kyrkan ombesörjer
ju de flesta av
begravningarna i vårt land. Och
till det finns det goda skäl. Det
finns ett förtroende för kyrkans
sätt att sköta begravningarna;
både för att vi kan erbjuda en värdig
avskedshögtid, men säkert
också för att den högtiden präglas
av det kristna hoppet om ”de
dödas uppståndelse och ett evigt
liv”.
Även om man själv inte tycker
sig vara ”troende” så räknar
man med kyrkans hjälp i den
svåra stund då man ska ta avsked
av en avliden, och det känns för
många säkert riktigt att överlämna
en anhörig åt Guds barmhärtighet.
Kyrkan lever med döden i
livet – för död och liv hör ihop.
Man måste leva för
att dö – och man
Er tillgivne
Anders Byström
Kyrkoherde
Omslagsfoto: Nora Semaan
måste dö för att nå
”de dödas uppståndelse
och ett evigt
liv”.
2

Marie Lundgren:
” … kyrkan är viktig … och då måste
man vara med och ta ansvar …”
I förra numret av församlingsbladet infördes en intervju med Eddy
Elmersson; han hör till dem som suttit länge inom församlingens förtroendemannakår
och som nu går in på sista året i den här mandatperioden;
vilken mandatperiod i ordningen det är, säger han sig inte ha en
aning om! Marie Lundgren har däremot inte tillhört förtrondemannakåren
mer än den här mandatperioden, som nu gått in i sitt sista år.
Hon är ersättare i både kyrkofullmäktige och kyrkorådet och ordinarie
ledamot i församlingens lönedelegation. Signaturen LN har samtalat
med henne om de nya uppdragen.
När jag träffar Marie är hon precis
hemkommen från gospelfestivalen i
Gävle.
- Vi var tjugosex korister ur
gospelkören, säger hon, som med
Johannes, vår nye körledare, reste till
Gävle och gospelfestivalen där. Det
var en fantastisk upplevelse! Och
särskilt roligt var det för oss att närmare
lära känna vår nye körledare.
Uppväxt i Döderhultsområdet
Marie växte själv upp i Döderhultsområdet.
- Praktiskt taget varenda dag under
skolåren gick eller cyklade jag förbi
Döderhults kyrka och dit gick vi vid
jul och skolavslutningar. Kyrkan har
liksom alltid funnits i min värld.
Jag undrar om Marie under sina uppväxtår
deltog i någon regelbunden
Ordning och reda kännetecknar
Maries engagemang;
- I den här pärmen har
jag alla handligar från
mandatperioden.
verksamhet i församlingen
- På den tiden var Döderhults församlings
arbete bland barn och ungdomar
inte så utvecklat som i dag;
själv deltog jag i en frikyrkoförsamlings
verksamhet. Men jag konfirmerades
givetvis i Svenska kyrkan och
våra egna barn har varit med i kyrkans
verksamhet.
Kyrkan är viktig
Hur kom det sig att du lät dig engageras
kyrkopolitiskt
- Jag fick frågan – någon tyckte att
församlingens gospelkör, som jag har
tillhört i många år, skulle vara representerad
bland församlingens
beslutsfattare. Men när jag ställde
mig till förfogande var det inte bara
med tanke på gospelkören utan därför
att jag tycker att kyrkan är viktig
och då måste man vara med och ta
ansvar.
Mer än tio år i gospelkören
Gospelkören …
- I den har jag varit med under mer
än tio år … Jag sjöng i kör redan när
jag gick i Rödsleskolan. Och så bör-
fortsättning nästa sida...
3

jade jag i församlingens ”pröva-påkör”
och en dag sa Thomas, som på
den tiden ledde ”pröva-på-kören,”
att han tyckte att det behövdes fler
”vuxna röster” i gospelkören, som på
den tiden mest bestod av tonåringar.
Jag och par till gick till en övning
med gospelkören och på den vägen
är det …
Beslutsfattare
Och hur känns det nu att vara en av
församlingens beslutsfattare
- I början kände jag mig nog ganska
osäker och det kan jag fortfarande
göra – några av de andra förtroendevalda
har ju lång erfarenhet och är
pålästa på kyrkans regelverk. Men
jag har känt att jag varit välkommen
att yttra mig och ibland kanske det
räcker med en smula ”sunt förnuft”.
Och allteftersom tiden har gått
tycker jag att uppdraget är alltmer
intressant. Jag har faktiskt aldrig tidigare
tänkt på att kyrkan med sin
relativt stora personal, precis som
andra organ i samhället, är en
arbetsplats där arbetsmarknadens
regelverk måste gälla. Som ledamot
i lönedelegationen har jag fått en
inblick i lönesättningar och avtal,
som måste gälla i kyrkan, precis som
i andra sammanhang.
Och du deltar ofta i
sammanträdena …
- Jag tycker att om man fått förtroendet
att vara med ska man delta så
ofta som man har möjlighet – även
om man ”bara” är ersättare. Det är
ju så man lär sig hur det hela fungerar.
Bengt Bengtsson:
”Det finns knappast någon
så omskriven som Kristdala
Han har ett gott öga till Kristdala,
bibliofilen och boksamlaren
Bengt Bengtsson på Björkenäs
i Kalmar.
- Det finns knappast någon svensk
socken som är så omskriven, säger
han; och fortsätter: Det skulle i så
fall vara någon enstaka plats där
det finns kända fornminnen, gamla
herresäten eller geologiska fynd av
riksintresse.
Så började det
Jag vill gärna veta hur Bengts intresse
för böcker, och inte minst böcker
med anknytning till Kristdala började
…
- Faktum är, säger han utan minsta
tecken på tveksamhet, att jag kan
ange den exakta dagen. Annandag
Jul 1970 frågade en bekant om jag
kände till en viss bok, sedan länge
utgången från förlaget, om det
gamla Kalmar. Dagen därpå besökte
jag ett antikvariat och frågade
efter boken. Sedan den dagen har
jag samlat på böcker, framför allt
om Kalmar och Kalmars historia.
Och Kristdala …
- Jag kom snart att intressera mig
också för socknarna kring stan och
så småningom hela länet, och snart
förstod jag att Kristdala utgjorde
något alldeles särskilt.
Flera kvällars bortavaro
Men med engagemang både i gospelkören
och i förtroendemannakåren blir
det väl flera kvällars bortavaro
- Så blir det naturligtvis. Men Mats
klagar inte; förresten så följer han
själv gärna med och lyssnar när vi
t ex har gospelkonserter.
Och så måste Marie naturligtvis få
samma avslutande fråga som Eddy
Elmersson fick i förra numret: Ställer
du upp för omval
- Jag det gör jag gärna – sedan får vi
se hur det går i valet …
Och det får vi se i mitten av september.
Församlingsbladet tackar för
ett trevligt samtal.
Text & bild: LN
4

vensk socken som är
”
Vad slags Kristdalaböcker finns i din
samling
- Jag har böcker om Kristdala och
dess historia och böcker skrivna av
Kristdalabor och författare födda i
Kristdala, skrifter i vilka Kristdalabor
eller sådana som varit födda i
Kristdala medverkat, men också
tidningsartiklar, tidskrifter, kartor
och andra trycksaker, alla med
någon anknytning till Kristdala. Allt
i min samling behandlar inte Kristdala,
men någon anknytning finns i
alla objekt. Jag har t ex prosten
Erik Meurlings privata psalmbok,
ovanligt vackert inbunden (jag är
fascinerad av vackra bindningar!)
och försedd med prostens personliga
Ex Libris; och så har jag sonen
Olles Bibel.
Meurlingarna
Och du har naturligtvis en hel del
om prästsläkten Meurling
- Jag har en del om de båda prästsläkterna
Duraeus och Meurling –
min egen hustru har förresten sina
rötter i släkten Duraeus – och de
båda släkterna kom att tillsammans
bilda den månghundraåriga ”prästdynastin”
i Kristdala. Erik Meurlings
far, kyrkoherden, kontraktsprosten
och riksdagsmannen,
Charedotes
Meurling, som var
kyrkoherde i Kristdala
från 1874
(1876) till 1923,
var ganska produktiv
när det
gällde mindre
trycksaker. Den
utveckling av
Martin Luthers
Lilla Katekes,
som han utgav
tillsammans
med sonen
Erik, blev
mycket
spridd och
användes
som lärobok
för
konfirmander
långt utanför Kristdala.
Givetvis finns den i min samling.
Där finns också lektor Sven Bankeströms
skrift om prästsläkten
Meurling – den är egentligen ett
manuskript till ett föredrag om
meurlingarna som han 1991 höll i
Oskarshamn.
Nu bröts ju traditionen
med meurlingar som präster i
Kristdala efter prosten Eriks
pensionering. Sonen Per t ex
blev filosofie doktor och var en
period kommunistisk agitator
– han påstods t o m en tid ha
varit sovjetetisk spion – och av
hans hand har jag en liten
kampskrift med titeln Tack och
farväl, rättvisa, men det finns
betydligt mer av och om
honom. Det ska nog tilläggas
att han under senare delen av
sitt liv kom att ta avstånd från
den sovjetiska kommunismen.
Tidningar och mindre trycksaker
Du nämner tidningar, tidskrifter
och mindre trycksaker med
Charedotes’ och Eriks
gemensamt utgivna lärobok för konfirmander
finns i Bengts samling
anknytning till Kristdala …
- Jag har massor av tidningsurklipp
som berör Kristdala och meurlingarna,
t ex en brett upplagd tidningsartikel
från 1923 om far och
son – det var när Erik skulle tillträda
kyrkoherdetjänsten i Kristdala.
Jag har t ex en stor jultidning med
en artikel av prosten Erik. Men jag
har också helt andra urklipp som
har Kristdala-anknytning. Ivar
Ljungqvist, känd chefredaktör för
Dagens Nyheter, hade sina rötter i
Kristdala och jag har flera urklipp
som handlar om honom. Och
bland tillfällighetstryck har jag t ex
en inbjudan till en vigsel i Kristdala
kyrka från 1882. En smula intressant
är att det heter att högtiden
inleds med samling i ”orgelnisten”
Körlings hem.
Prosten Eriks privata psalmbok
5
fortsättning nästa sida...

Vackra böcker
Bengt tycker om vackra böcker. Och
han berättar gärna om den vackraste
han har:
- Det är en bok från vår egen tid.
Mårten Aronssons och Peter Gärdehags
Bygden där vinden vände.
Vilken är den äldsta av dina Kristdalaböcker
- En Magnus Gabriel Craelius befordrade
1774 en sockenbeskrivning
över Tunaläns, Sevede och Aspelands
härad till trycket, och i den finns
Kristdala med. Så den får väl betecknas
som den äldsta Kristdalaboken i
min samling.
”Fallebo Gök”
Men Bengt kan visa helt andra litterära
genrer med anknytning till Kristdala:
- Titta här, säger han ivrigt, och plockar
fram några böcker och småskrifter
som behandlar ”Fallebo Gök” – en
lurendrejare av stora mått, med rötter
i Kristdala. Jag har flera böcker och
småskrifter om hans framfart – bl a
utgav han sig i Amerika med framgång
för att vara läkare – och jag har
en omfattande bok, tryckt i Boston
1854, full med lögner från första till
sista sidan, som han skrev om sin
påstådda härkomst och det han
påstod vara hans karriär.
Fler genrer
Och det finns fler genrer …
- Jadå, jag har böcker om Kristdalas
historia. Här har jag t ex en bok av en
Carl Alexander Karlsson – en relativt
okänd författare som emigrerade till
Amerika och sedan aldrig hördes av.
Och så har jag Per Söderbacks bok
om Skrock och sägner i Kristdala.
Är det någon bok, du saknar och skulle
vilja införliva med din samling
- Det sägs att Charedotes Meurling
utgav en sångsamling kallad Kristdala
Sångbok och den har jag inte lyckats
att få tag på. En präst i Skara stift tror
sig ha ett exemplar i sin boksamling,
men han har hittills inte lyckats återfinna
den. Men återfinner han den
har han lovat att jag ska få den. Det
skulle vara fint att få komplettera
samlingen med den.
En ”efterlysning” som inte behövs längre:
Charedotes Meurlings
”Kristdala Sångbok”
Som framgår av
artikeln om
Kristdalaböcker
var kyrkoherden
och
prosten Charedotes
Meurling
ganska produktiv
när det gällde
småskrifter.
Han utgav som
sagt bl a en
sång- eller
psalmbok –
som skulle brukas
som ett
komplement till
Psalmboken,
och som innehöll
en del av
den begynnande
frikyrklighetens
sångskatt.
Charedotes Meurling hade gripits
av den s k nyevangeliska väckelsen
och han kom att uppfattas
som ”väckelsepräst” i 1800- och
det tidiga 1900-talets mening.
Förhållandet mellan kyrkan och
den begynnande frikyrkligheten i
Kristdala var under hans tid
Bengt verkar beredd att fortsätta
att berätta om Kristdalaböcker, men
nu har vårt samtal nått sitt slut.
Också den som gjort intervjun skulle
förresten vara intresserad av att få se
den där sångboken.
Text & bild: LN
6

mycket gott – vid sin ankomst till
socknen 1876 (han utnämndes
redan 1874) valdes han genast till
missionsvännernas ordförande –
sonen Erik lyckades nog inte lika
bra med den relationen; och kanske
heller inte ville lyckas just på
den punkten!
För prosten Charedotes handlade
det förmodligen inte enbart
om en andlig samhörighet med
tidens väckelserörelser utan
också om angelägenheten att
behålla den religiösa enheten i
socknen. Som den konservative
lutheran, tillika riksdagsman för
högerpartiet, som han var, kunde
han nog ibland vara tveksam till
en och annan tillresande förkunnare,
sådana som ofta kallades
för ”vinkelpredikanter” – alltså
sådana som utan ”rätt kallelse”
predikade i alla möjliga ”vinklar
och vrår”. Men prosten tog vänligt
emot dem alla, lät dem ofta
bo i prästgården och följde med
dem till deras möten och fick
därför också ett starkt inflytande
över väckelsen i bygden under
det sena 1800-talet och det tidiga
1900-talet.
Men nu var det den där sångboken
… Prosten Leif har önskat
se den och helst fotografera av
den. Och till detta nummer av
församlingsbladet hade han förberett
en efterlysning av den. Men
innan bladet gick i tryck ringde
Sture Karlsson i Träthult och
meddelade att han förmodligen
hade boken i sitt bibliotek. Den
kan ses här på bilden och innehåller
100 psalmer ur psalmboken
och 200 ”sånger”, alltså andra
kristna sångtexter än psalmbokens.
En ”analys” av den kan
komma i kommande nummer av
församlingsbladet. Visserligen
framgår det inte av försättsbladet
att det är den av prosten Charedotes
utgivna, men allt talar för
att det ändå är så.
Text & bild: LN
Kommentaren
Under denna rubrik kommenterar signaturen LN
kritiskt skeenden i kyrka och samhälle.
Det är inte lätt
med äktenskap …
Det är varken lätt alla gånger för
två makar att leva i ett äktenskap
eller för samhället och våra lagstiftare
att definiera vad ett
äktenskap egentligen är. Tydligen
är det heller inte lätt för kyrkan
– att döma av den förvirrade
debatten om kyrkliga s k homovigslar
för några år sedan …
Till helt nyligen har samhällets
äktenskapssyn helt präglats
av kyrka och kristen tro – också
bland sådana som själva inte
betraktat sig som kristna; också
s k samboförhållanden har med
självklarhet och på goda grunder
kunnat betraktas som äktenskap,
och man har talat om ”äktenskapsliknande”
förhållanden;
någon annan syn på fasta relationer
mellan man och kvinna fanns
helt enkelt inte …. Utifrån kristen
skapelsetro har det med
självklarhet uppfattats som ett
förbund mellan en man och en
kvinna. I Bibeln finns visserligen
från förkristen tid exempel på
månggifte, men det finns där
inget som säger att detta skulle
vara det ideala förhållandet. De
flesta vigslar har också ingåtts i
kyrkan och mångas uppfattning
har nog varit att äktenskap ”bör”
ingås i kyrkan – även om det har
funnits andra former för själva
ingåendet – och när det gäller
samboförhållanden har frågan
om själva ingåendet inte varit
aktuell, även om grundsynen på
relationen man och kvinna varit
densamma. För övrigt är enligt
vår kyrkas bekännelse formen för
ingåendet av äktenskapet inte
avgörande (i kyrkan eller på
kommunkontoret).
I samband med diskussionen
om s k homovigslar ändrades
snabbt scenariot. Nu hette det,
att eftersom samhällets uppfattning
om vad ett äktenskap är, har
förändrats så måste kyrkans vigselpraxis
också förändras. Vilken
den allmänt omfattade kristna
äktenskapuppfattningen varit
hade nog stått klart för de flesta.
Men vilken var det sekulariserade
samhällets och lagstiftarnas Förmodligen
fanns det nu ingen som
helst norm för vad ett äktenskap
är, och det är inte underligt att
en arbetsgrupp inom ett av våra
politiska partier övervägt att i
partiets program borde skrivas in
att i framtiden månggifte ska
medges i vårt land. Nu blev kritiken
mot förslaget alltför stark,
men förmodligen kommer det
tillbaka, kanske från annat håll,
i någon form i en nära framtid …
Finns inte längre den kristna
”normen” för vad ett äktenskap
är, och heller ingen annan
”norm”, så kan naturligtvis månggifte
tänkas. Fortsätter utvecklingen
i den här riktningen får
man nog i framtiden tänka sig ett
virrvarr av ”äktenskapsuppfattningar”
och att lagstiftaren till
sist får ge upp alla försök att
definiera vad ett äktenskap
egentligen är (att säga, att det är
en ”livsvaraktig gemenskap” går
ju an, men vad slag ”norm” vilar
det på). Risken finns att det slutar
med ett antal mer eller mindre
bestående privata överenskommelser,
av mycket varierande
innebörd, mellan två eller flera
personer av skilda eller samma
kön. Folk som vill leva i det som
hittills uppfattats som ett ”vanligt”
äktenskap, mellan en man
och en kvinna, lär i ett sådant
samhälle knappast ha att vänta
något speciellt lagligt skydd för
sin samlevnadsform.
LN
7

Påven abdikerar – berör det oss
För första gången på hundratals
år väljer alltså en påve,
vald på livstid, att avgå av
åldersskäl. Omdömena om
hans beslut varierar.
Somliga är besvikna och menar att
det är påvens plikt att kvarstå så
länge han är i livet. Andra talar om
en modern påve, som väljer att avgå,
när han känner att fysik och psyke
inte längre står bi. Några kända svenskar
har svarat för mindre smickrande
kommentarer - mindre smickrande
för kommentatorerna själva
alltså - och mest talat om att påven
under sina pojkår tillhörde ”hitlerjugend”
(som ju var praktiskt taget
obligatoriskt för alla i den tidens
Tyskland), skämtat om celibat, roliga
mössor och småpojkar … För all del,
det är inte förbjudet att skämta om
den katolska kyrkan, men tänk om
någon på motsvarande sätt skämtat
om muslimer Sannolikt hade det då
talats om främlingsfientlighet, rasism
och västerländsk förtryckarmentalitet.
Att den kyrka som påven leder är
världens största, att den har mer av
internationell prägel än någon annan
kyrka och att det som sker i den kyrkan
ofelbart påverkar och har påverkat
alla andra kristna eftersom vi alla
mer eller mindre är arvtagare efter
den kyrkan – även vi i de svenska
kyrkorna – är däremot inget skämt.
När detta skrivs har nyheten precis
nått våra breddgrader. När detta
läses har kanske en ny påve valts …
Med respekt för sitt arbete …
För fyra år sedan anställdes
Christer Nordh som kyrkvaktmästare
i Döderhults församling,
med särskilt ansvar för
kyrka och kyrkogård i själva
Döderhult. Han har numera
också ett visst arbetsledande
ansvar. Församlingsbladet har
kollat hur han känner det efter
fyra initiala år.
- Det är ett fantastiskt arbete! Oerhört
omväxlande och därför minst
sagt stimulerande – arbete med gravskötsel,
med maskinpark och över
huvud taget parkarbete, men också
inomhustjänst vid gudstjänster och
kyrkliga handlingar och då många
möten med människor. – Jag har stor
respekt för min arbetsplats – kyrka
och kyrkogård är ju inte lika någon
annan arbetsplats.
Du kom från tillverkningsindustrin
…
- Ja, och jag tyckte också om det
arbetet, men det här är helt annorlunda.
Ett självständigt arbete under
stort eget ansvar och, som sagt, med
varierande arbetsuppgifter både
inom- och utomhus. Det var för mig
en verklig utmaning, när jag började.
Din far var Din företrädare. Vad har
det betytt för Ditt val av kyrkvaktmästaryrket
- Det är klart att det har inverkat.
Och han har varit en stor tillgång för
mig. I början ringde vi varandra nästan
varje dag i frågor som gällde tjänsten.
Du nämnde respekt för Ditt
arbete …
- Ja, det har jag. Kyrkan är verkligen
inte vilken arbetsplats som helst. Jag
har alltid haft respekt för kyrkan och
nu, när jag själv är kyrkoanställd, har
inte respekten blivit mindre. Jag vill
också tillägga att tjänsten här ger
mig själv ett stort utbyte.
Planerar Du självständigt Dina
arbetsdagar
- I stort sett blir det så – även om
min chef, kyrkoherden, ibland kan
”Som kyrkvaktmästare måste man kunna
hantera verktyg.”
8
ålägga mig vissa bestämda arbetsuppgifter
som ska utföras. Och självständigheten
gör att arbetet måste
planeras noga, jag ligger nog alltid
minst en vecka i förväg när det gäller
arbetets planering.
Vårt samtal avslutas när arbetsdagen
är slut för Christer. Och han
tar fram den stora kyrknyckeln –
symbolen för en kyrkväktares arbete
– och låser igen kyrkdörren när vi
skiljs.
Text & bild: LN
Den gamla
kyrknyckeln
får symbolisera
tjänsten
som väktare
i Guds Hus.

Skärtorsdag till Påskdag: En enda
sammanhängande gudstjänst …
Påsknattsfirandet börjar med ”den nya elden” på kyrkogården.
Kyrkoherde Anders och
distriktsprästen Håkan
förbereder påsknattens
gudstjänst 2012.
Kyrkoårets centrum är de tre
påskdagarna – de som handlar
om Jesu död och uppståndelse.
Kristen tro är nämligen
inte tro på ett antal utsagor
eller påståenden, utan är relaterad
till Kristi död och uppståndelse.
Eftersom detta är centrum i den
kristna tron, så är påskdagarna också
centrum i kyrkans år. Och påskdagarna
är tre: Räknat från skärtorsdagskvällen
till långfredagskvällen
(första dagen), från långfredagskvällen
till påskaftonskvällen (andra
dagen) och från påskaftonskvällen
till påskdagskvällen (tredje dagen)
och det är alltså dessa tre dygn som
man syftar på när man talar om De
Tre Heliga Påskdagarna. Och egentligen
firar vi en enda sammanhängande
gudstjänst som utsträcker sig
över dessa dagar, även om det i våra
annonser kan tyckas som om en
gudstjänst firas på skärtorsdagskvällen,
fyra andra på långfredagen, en
på påskafton och slutligen ytterligare
en på påskdagen. I själva verket firar
vi en enda gudstjänst som sträcker
sig över tre dagar och som behandlar
det stora påskmysteriet: död och
uppståndelse! Och ska man med
verklig behållning fira påsk i kyrkan,
så ska man nog vara med på någon
gudstjänst varje dag under dessa tre.
Att bara fira långfredag (som var
vanligt i breda kretsar förr i tiden)
blir ju att möta mysteriets inledning
men inte dess upplösning. Att bara
fira påskdag i kyrkan blir som att fira
en händelse som inte har någon bakgrund.
Däremot är det väl ingen
som förväntar att man nödvändigtvis
måste fira alla fyra gudastjänsterna
9
på långfredag, men någon eller ett
par av dem bör man vara med på.
En gammal tradition, som iakttas
på sina håll, är att prästen varken
avslutar skärtorsdagsmässan, långfredagens
gudstjänster eller påsknattens
med välsignelsen; den kommer först
i slutet av påskdagens högmässa; på
så sätt markeras att det rör sig om en
enda sammanhängande gudstjänst.
Text: LN
Bild: Allan Lindholm
och Leif Norrgård
Doplöftesförnyelsen är en viktig del i
Påsknattsmässan

K Y R K O K A L E
Stilla veckan &
tiden efter påsk 2013
DÖDERHULT
Mars
24 Palmsöndagen
11 Högmässa, LN. Annakören.
Vi lämnar vår gåva med tanke på
världens mest utsatta människor
med fastebössan eller på annat
sätt.
25 Måndag
19 Passionsandakt, AB.
26 Tisdag
19 Passionsandakt, AB.
27 Onsdag
18, 19, resp 20 Ekumenisk Påskvandring
i Kikebokyrkan. Biljetter
köps på Café Shalom.
28 Skärtorsdag
19 Högtidlig Skärtorsdagsmässa,
AB. Kören utan namn.
29 Långfredag
9 Morgonbön, AD.
11 Långfredagsgudstjänst, AB. Kyrkokören.
15 Inför Korset, HE.
18 Passionsmusik vid Jesu gravläggning,
AB.
30 Påskafton
22.30 Påskvaka med påskeld,
doplöftesförnyelse och mässa, AB
m fl. Gospelkören.
31 Påskdagen
11 Högmässa med alla åldrar, AB.
Kyrkokören, Mariakören & Nikodemuskören,
Brass.
Påsktårta. Godisregn från kyrktornet.
April
1 Annandag Påsk
11 Högmässa, AD.
7 Andra i Påsktid
11 Högmässa, AB. Kören utan
namn.
14 Tredje i Påsktid
11 Högmässa, AB. Corales.
21 Fjärde i Påsktid
11 Högmässa i Gospelton, AB.
Gospelkören.
28 Femte i Påsktid
11 Högmässa, AD. Katarina- &
Ceciliakörerna.
18 Konsert Gloria. A. Vivaldi.
Medv. Kontraktets kyrkokörer,
Folkhögskolans kör, solister och
Capella Oscaria.
30 Valborgsmässoafton
20 Vårfirande med inledning i kyrkan.
Vandring till Marieholms
park. Brasa, fyrverkerier, vårsånger
av kyrkokören.
Maj
5 Bönsöndagen
11 Barnmusikal, AB. Klanglådan,
Anna-, Maria-och Nikodemuskörerna.
”Den stora glassfesten” Terminsavslutning
med barn- och
familjeverksamheten.
18 Högmässa, AB. Corales.
9 Kristi Himmelsf dag
9 Högmässa, AB. Kyrkokören.
Kyrkkaffe i församlingshemmet arr
av syföreningen.
12 Sönd före Pingst
11 Högmässa, AD. Optimistkören
från Nässjö.
19 Pingstdagen
11 Konfirmation & högmässa, AB.
Gospelkören.
26 Hel Trefald dag
11 Högmässa, LN.
KRISTDALA
Mars
24 Palmsöndagen
11 Högmässa, HE. Kyrkokören &
Intervallen. Trumpet: Hans Ersson.
Kyrklunch i församlingshemmet.
Insamling tillvärldens nödlidande.
Kom gärna med gåvan i fastebössan.
Anmälan till lunchen
(0491) 105 79.
25 Måndag
19 Passionsandakt, AD.
26 Tisdag
19 Passionsandakt, HE.
27 Onsdag
19 Passionsandakt, HE.
28 Skärtorsdag
19 Skärtorsdagsmässa, AD.
29 Långfredag
12 Långfredagsgudstjänst, HE.
Solosång.
31 Påskdagen
11 Högmässa, HE. Samtliga körer.
Hans Ersson: Trumpet.
Kaffe & påsktårta i vapenhuset.
April
1 Annandag Påsk
Se Döderhult.
7 Andra i Påsktid
18 Taizémässa, AB.
14 Tredje i Påsktid
11 Högmässa, HE.
21 Fjärde i Påsktid
18 Musikgudstjänst ”i vårens tecken”,
HE. Kyrkokören, Kristdala &
Vena Manskör, Octava & Intervallen.
28 Femte i Påsktid
11 Högmässa, HE. Kristallen.
Maj
5 Bönsöndagen
11 Högmässa, HE.
9 Kristi Himmelsf dag
9 Friluftsgudstjänst vid Hembygdsgården,
HE. Hans Ersson: Trumpet.
12 Sönd före Pingst
18 Högmässa, AD.
19 Pingstdagen
11 Högmässa & konfirmation, HE.
Kyrkokören.
26 Hel Trefald dag
11 Högmässa, HE.
Octava & Intervallen.
10

N D E R
BOCKARA
Mars
24 Palmsöndagen
10 Högmässa, AD. Insamling till
världens nödlidande. Kom gärna
med gåvan i fastebössan.
28 Skärtorsdag
18 Skärtorsdagsmässa, LN.
Sång: Jennie Dackebrand.
29 Långfredag
10 Långfredagsgudstjänst, AD.
31 Påskdagen
10 Påskdagsgudstjänst (med små &
stora), LN. Kyrkokören. Påsklandskap.
Påsktårta.
April
1 Annandag Påsk
Se Döderhult.
14 Tredje i Påsktid
10 Högmässa, AD.
21 Fjärde i Påsktid
18 Gudstjänst, AB. Sång.
28 Femte i Påsktid
10 Högmässa, LN.
Maj
5 Bönsöndagen
10 Gudstjänst, LN.
9 Kristi Himmelsf dag
Se Döderhult.
19 Pingstdagen
10 Högmässa, AD.
26 Hel Trefald dag
18 Musikgudstjänst med ”Elvistema”,
LN.
Kristdala-, Påskallaviks- & Bockara
kyrkokörer.
PÅSKALLAVIK
Mars
24 Palmsöndagen
16 Gudstjänst, HE. Hans Ersson:
Trumpet. Kyrkokören. Insamling
till världens nödlidande. Kom
gärna med gåvan i fastebössan.
Pajbuffé i Kyrkans Hus.
28 Skärtorsdag
19 Skärtorsdagsmässa, HE.
29 Långfredag
15 Långfredagsgudstjänst, AB.
Solosång.
31 Påskdagen
16 Högmässa, HE. Samtliga körer.
Trumpet: Hans Ersson. Påskbord.
Kaffe & Påsktårta. Kyrkskjuts från
Servicehuset kl 15.30.
April
1 Annandag Påsk
Se Döderhult.
14 Tredje i Påsktid
16 Gudstjänst med små & stora.
Barn- & ungdomskörerna. HE.
28 Femte i Påsktid
16 Högmässa, HE.
Maj
5 Bönsöndagen
14 Kyrkogårdsvandring under ledning
av Leif Norrgård.
16 Vårkonsert i Strandagården.,
HE. Kyrkokören, Buttericz. Trumpet:
Hans Ersson. Servering.
9 Kristi Himmelsf dag
Se Döderhult.
19 Pingstdagen
16 Högmässa, HE. Kyrkokören.
Döpta i vår
församling
Vårvintern 2013
DÖDERHULT
Januari
20 Thilde Ingrid Viola Nilsson
26 Frej Carl Ragnheden
26 Albin Tommy Allan Hagström
27 Wilda Freya Margareta Lekander
Februari
10 Lars Dannte Christer Seger
23 Ingrid Stina Kvist Svensson
23 Alex Thore Oskar Sämfors
KRISTDALA
Januari
5 Victoria Alva Eva Eliasson
22 Linn Camilla Wirzén
28 Alicia Amanda Hultgren
28 Adina Anna Olivia Hultgren
PÅSKALLAVIK
Januari
5 Tove Karina Therese Lindefjord
AB = Kyrkoherde Anders Byström
AD = Komminister Anders Duvlund
HE = Komminister Håkan Englund
LN = Prosten Leif Norrgård
Bockara kyrkas dopfunt
Foto: Leif Norrgård
11

Hon kom tillbaka
till oss …
Gruppförsändelse till hushåll
Monia Ivarsson var församlingsassistent
i vår församling
i slutet av 1990-talet och
början av 2000-talet, efter
att ha haft en liknande tjänst
i ett par av våra grannförsamlingar,
men lämnade efter
några år sin tjänst med
tjänstledighet för att skaffa
sig lärarutbildning. Och hon
tog också sin lärarexamen,
men nu är hon tillbaka i
kyrklig tjänst i vår församling;
nu med titeln församlingspedagog.
Döderhult i tankarna hela
studietiden
Hur kom det sig att Du kom tillbaka
till oss
- När jag lämnade min tjänst var
det med tjänstledighet för studier,
och jag hade under hela min
studietid kontakt med Döderhults
församling, där arbetet
hade gett mig själv så mycket.
Kanske diakon i framtiden
Och då undrar man naturligtvis
varför Du genomgick den där
utbildningen, när Du nu är tillbaka
i samma typ av anställning
- Nja, riktigt samma tjänst är det
inte. Min tjänst är ju numera mer
inriktad mot äldre ungdomar och
framför allt rör det sig om pedagogiska
uppgifter, inte minst
bland konfirmander. Och så hade
jag ju under hela min utbildningstid
Döderhults församling i
tankarna.
- Sedan fanns det ett mycket
speciellt skäl till att jag ville ha
en högskoleexamen. Jag har
länge tänkt på möjligheten att
fortbilda mig till diakon – och
då måste man ha en högskoleutbildning
i botten. Visserligen
räcker det inte med
lärarexamen – jag måste
komplettera med akademiska
studier i socialt
arbete - men ska jag
säga som det är, så
hoppas jag i
framtiden att kunna gå en diakonal
utbildning.
Tonåringar
Vad slags arbetsuppgifter har Du i
dag
- Som jag redan nämnt arbetar
jag bland konfirmander, tonåringar
och äldre ungdomar. Jag har
också ansvar för utbildningen av
ministranterna, alltså de konfirmerade
ungdomar som biträder i
våra gudstjänster här i Döderhult.
En fantastisk uppgift
Och det känns stimulerande …
- Det är en fantastisk uppgift att
få följa tonåringar som ett slags
medvandrare, när de står på tröskeln
till vuxenlivet. Och så är
det ett bra arbetslag här i Döderhult.
Vi trivs tillsammans och
upplever nog alla vårt arbete
som mycket stimulerande.
Församlingsbladet, som hoppas
att det dröjer ett tag innan
Monia lämnar oss för den där
diakoniutbildningen, tackar för
samtalet och önskar Monia allt
gott i henens viktiga arbete.
Text & bild: LN
DÖDERHULTS
FÖRSAMLING
FÖRSAMLINGENS EXPEDITION
Kyrkebyvägen 2, 572 50 Oskarshamn
Tfn.tid vardag: 9-11, tisd 10-12, tel 105 79, fax 196 10
Kyrkoherden, tel 814 91
PRÄSTER
Kyrkoherde Anders Byström, tel 072-718 14 91
Komminister Anders Duvlund, tel 76 06 84
Komminister Håkan Englund, tel 76 06 83
KAMERAL AVDELNING
Kamrer Marita Svensson, tel 76 06 80
BARN- OCH UNGDOMSVERKSAMHET
OCH DIAKONI
Döderhults församlingshem, tel 105 79, 76 06 86
Förs.ass. Kerstin Jutterdal, tel 76 06 86
Förs.ass. Helena Karlsson, tel 76 06 82
Förs.pedagog Monia Ivarsson, tel 187 59
KYRKOMUSIKER
Döderhult
Körexpedition, tel 141 79
Organist Johannes Friberg, tel 072-513 17 00
Kantor Solweig Hjalmarsson-Berg, tel 76 06 81
Bockara
Kantor Magdalena Jonasson, tel 073-723 96 92
Kristdala och Påskallavik
Kantor Jeanette Hedlund, tel 76 26 07
VAKTMÄSTERI
Döderhult
Exp i församlingshemmet
tisd-fred 9.30-10, tel 76 06 88, 76 06 85
Påskallavik
Exp. tisd-fred 9.00-9.30, tel 918 98
Bockara
Carla Nilsson, tel 521 61
Kristdala
Bertil Josefsson, tel 701 65
FÖRSAMLINGSLOKALER
Döderhult
Anna-Lena Klackenberg, tel 187 57
Ekersro Diakonigård
Kerstin Jutterdal, tel 76 06 86
Bockara
Carla Nilsson, tel 521 61
Påskallavik (Kyrkans Hus)
Jimmie Karlsson, tel 918 98, 913 64
Kristdala
Bertil Josefsson, tel 705 24
HEMSIDA
www.svenskakyrkan.se/doderhult/
www.minkyrka.se
ANSVARIG UTGIVARE
Eddy Elmersson
Wåhlin Produktion AB, Oskarshamn 2013