Freddy Stenbom från Allt om Hobby 7/2008. (PDF)

In memorian:
Freddy Stenbom 1948
2008
◊ Freddy Stenbom har lämnat oss.
För alla oss som fick lära känna
Freddy känns det ofattbart. Det gör
det också för de tusentals läsare som
följde Freddys många publikationer
och beundrade hans fenomenala
fotografier. Att Freddy bara blev 60
år gör sorgen än mer tung.
Freddy var begåvad med en
kreativ nyfikenhet. Hans arbetsfält
var världen. Redan som liten pojke
följde han med ett lastfartyg över
oceanerna. Där väcktes nyfikenheten
för teknik. En besättningsman
byggde en fartygsmodell åt honom
och så uppstod hans fascination för
modellbygge i alla former.
Freddy kom åter till Sverige och
Nacka, som han förblev trogen hela
livet. Vid sex års ålder fick han sin första
modelljärnväg. Freddys intresse
utsträcktes till flyg, och han började
bygga plastmodeller.
Under skolåren bildade Freddy en
modellbyggarförening på den lokala
ungdomsgården. Det ledde till att han
från 16 till 27 års ålder var ungdomsledare
på ungdomsgården i Sickla,
där han gav kurser i modellbygge. Nu
var inte teknik och hobby allt. Freddy
24
hade en stor passion för musik och
började spela gitarr, inspirerad av
Beatles och deras samtida. Låt vara
att Freddy själv villigt erkände att
han spelade hellre än bra.
En annan konstnärlig inriktning
var foto, ett fritidsintresse Freddy
utvecklade till suverän yrkesskicklighet.
Alla har vi njutit och förbluffats
av Freddys svindlande foton av
flygplan i luften.
Sin stora kärlek Iris träffade
Freddy redan vid 17 års ålder. Resultatet
blev så småningom i barnen
Maria, Mattias och Cecilia.
Efter studentexamen vid Frans
Schartaus Gymnasium 1968, studerade
Freddy ekonomi och samhällsvetenskap
på Stockholms
universitet.
Under tiden på ungdomsgården
var förstås tidningen Allt om Hobby
en inspirationskälla. Våren 1971 såg
Freddy att chefredaktören Jan Jangö
sökte nya medarbetare. Bland annat
behövdes någon som kunde skriva
om plastmodeller och flyghistoria.
Det blev början på hans karriär
som journalist och 1972 fick Freddy
heltidsanställning på förlaget.
Allt om Hobby
Det är svårt att tänka sig en person
mer lämpad för publicistiskt arbete
än Freddy. En aldrig sinande
nyfikenhet parad med en enorm
arbetskapacitet gjorde honom till
den ideale tidningsmakaren. Lägg
därtill hans lätthet att entusiasmera
andra människor.
1985 pensionerades Jan Jangö och
Freddy tog över Allt om Hobby. Freddys
arbete präglades av en ständig
rörlighet som tog honom och fler av
hans medarbetare till platser runt om
i världen. Otaliga blev besöken på
mässorna i Nürnberg och Chicago.
Under flera år hade Allt om Hobby
en egen monter på Chicagomässan,
främst för att marknadsföra Rutger
Fribergs elektronikböcker.
Förlaget har under Freddys tid hela
tiden legat tekniskt i framkant. Övergången
från traditionell blysättning
till datorteknik skedde på ett mycket
tidigt stadium. Exempelvis köpte
förlaget 1986 sina första datorer för
desktop publishing. Allt om Hobby
blev 1987 den första ”prepressproducerade”
tidningen i Pressbyrån.
Inom bokförlagen Allt om Hobby
och Freddy Stenbom gav Freddy ut
stora mängder böcker inom hobby,
flyg, järnvägar och sjöfart.
Freddy fann en stor glädje i
kontakterna med medarbetare och
läsare. Sin stora kärlek till familjen
kom till uttryck genom att han gärna
hade sina barn omkring sig också
på arbetet. Först att skolas in i redaktionsarbetet
blev dottern Maria.
Tillsammans med sin bror Mattias
driver nu Maria förlaget vidare.
Flyget
Freddy intresserade sig vartefter mer
och mer för flyg. Han lockades emellertid
aldrig att söka sig till ett mer
renodlat professionellt pilotyrke.
Faiblessen för flyg blev heller aldrig
fanatiskt. Freddy förblev eklektiker
och bibehöll med entusiasm vurmen
för både järnvägar och sjöfart. Han
fascinerades av att få provköra X2000,
ånglok och spårvagn. Flyget fick dock
en särställning i Freddys liv. Vintern
1981 tog han A-cerifikat och senare
följde utbildningar för bland annat
avancerad flygning, instrumentbevis
och tvåmotor. Med sitt eget flygplan
gjorde Freddy otaliga affärsresor
över Europa. Han ackumulerade runt
3000 flygtimmar på cirka 40 olika
flygplanstyper.
Genom sitt intresse för ”hembyggen”
engagerade sig Freddy i EAA
och var chefredaktör för EAA-Nytt
1998–2008. Freddy valdes in i styrelserna
för många föreningar, bland an-
Allt om Hobby 7/2008

nat EAA, Flygjournalisternas Klubb,
IAC, Svensk Flyghistorisk Förening
och Flygande Veteraner. Kanske
var ändå uppdraget som ordförande
i Kungliga Svenska Aeroklubben,
KSAK, åren 1994–1997 hans allra
finaste. Freddy var 1994–2008 chefredaktör
för KSAK-Motors tidning
Pilot Briefing. Samma befattning
hade han 2000–2008 i Sveriges
Modellflygförbunds tidning Modellflygnytt.
Just modellflyg kom
Freddy att själv spela en roll i den
svenska modellflyget historia, då
han tillsammans med Bengt Holmér
var fader till arestiskalan. Idén, att
kombinera skalabygge av moderna
konstflygmaskiner med att även skalaflyga
enligt reglerna för fullskala,
kläcktes efter att de båda hade deltagit
i en domarkurs för en amerikansk
konstflygmästare på Sverigbesök.
Freddys stora kunnande gjorde
honom till en uppskattad speaker
på flygdagar runtom i Sverige. Den
karriären tog sin början hos Botkyrka
Flygklubb på Tullinge i mitten på
1980-talet. På Tullinge bildades för
första gången i Sverige en uppvisningsgrupp
med enbart kvinnliga
piloter, Skybirds. Freddys hustru
Iris är en av piloterna och Freddy
var naturligtvis deras speaker.
Utan tvekan hade Freddy ett av de
mest omfattande kontaktnäten inom
svensk flygsport. Som flygfotograf
kunde han dessutom lära känna
världseliten inom konstflygsporten.
Ett kvitto på Freddy auktoritet är
hans uppdrag som flygexpert i redaktionen
för Nationalencyklopedin.
När vi nu minns Freddy tänker
vi på hans sällsynta förmåga att
entusiasmera andra människor. Han
delegerade gärna ansvar, även till nya
förmågor. Tack vare det är vi många
som fått chansen att publicera oss i
tidskrifter eller böcker. På så sätt
har Freddy och hans förlag, inom
sina specialområden, berikat svensk
facklitteratur som knappast någon
annan.
Michael Sanz ◊
◊ Mitt första minne av Freddy var i
samband med att jag hade designat
mitt första egna modellplan, ett litet
friflygande segelflygplan. Pappa tog
en bild på det, och tillsammans åkte
vi iväg med några skrivna rader till
Allt om Hobbys redaktion. Freddy
var en glad figur med ett högljutt
skratt. Han var överförtjust över
att ett yngel på nio år hade konstruerat
en modell själv. Bilden
och texten publicerades under
rubriken Paraden och blev början
på en vänskap som kom att sträcka
sig över 36 år.
Freddy lärde mig väldigt mycket. I
princip lärde jag mig något varje gång
vi träffades. Jag har alltid ansett att
en dag när man har lärt sig något nytt
är en bra dag. Freddy gjorde många
av mina dagar till bra dagar.
En lärdom som jag många gånger
Alla har sina egna minnen av en person. Här berättar två
av AoHs mångåriga medarbetare, Rutger Friberg och
Tomas Leijon, om sina minnen.
◊ Hösten 1980 presenterade jag och
en vän ett litet tågstyrningssystem
vid namn Fridah på hobbymässa i
Göteborg. Det var ett rent amatörprojekt,
som byggbeskrivning och
materialsats. Freddy kom fram och
visade intresse för nyheten och
ville gärna ha ett bidrag i Allt om
Hobby. Efter lite funderande och
skissande dök jag upp med mitt
bidrag på redaktionen i Stockholm
kring jultid. Det var inledningen
på en livslång vänskap som nådde
långt längre än bara hobbyvänner
emellan. Det känns konstigt och
tomt nu, snart 1 000 AoH-sidor
och 15 böcker senare, att Freddy
inte finns längre.
Så småningom kom trycket
från läsekretsen att vi skulle ställa
upp på olika mässor, framförallt i
Stockholm. Det blev nästan en rutin
att Freddy kom till Göteborg med
redaktionsplanet. Vi lastade nya mjanläggningar
från golv till tak. Jag
fick ta tåget upp och det var knappt så
att Freddy själv kunde spaka planet.
Men allt kom på plats utan skador
och ofta fick vi pokal med oss hem
som minne av en bra show.
Tack vare Freddy och hans sjätte
sinne för att dokumentera händelser
runt omkring sig med
kameran, klarade vi
en kritisk situation hos
Märklin 1990. Vi två
hade möte med hela
Märklinledningen i
deras utvecklingslab
och Freddy var naturligtvis
flitig med kameran
när jag erbjöd
en helt ny konstruktion
av digitalkran till
tyskarna. De avböjde
då och budet gick
Rutger och Tomas texter kan läsas i sin helhet kan www.hobby.se
tänker på är från den gången jag hade
testat en eldriven segelflygmodell för
Allt om Hobbys räkning. Modellen
var vacker men flög uselt. Så uselt att
jag tvekade att skriva färdigt texten,
sågningen skulle ju bli så total. Freddy
satte mig då på en stol och sade: ”Kom
ihåg att din lojalitet alltid ligger hos
läsekretsen. Det är för dem du skriver
och ingen annan. Om din test visar
att produkten är usel så är det din
skyldighet att varna läsarna för den!
Går du handlarnas ärende tappar du
all trovärdighet som testare”. Dessa
ord har styrkt mig många gånger, även
i mitt yrkesliv. Journalistisk integritet
var den fana Freddy alltid höll högst.
Freddys generositet var stor,
speciellt om det handlade om att
introducera andra till flyget. Jag
var länge speaker på modellflygtävlingar
på Torslanda i Göteborg.
något senare till Roco, som nappade.
Långt senare och med en ny
Märklinchef blev vi anklagade för
att vara ”illojala” som gått till konkurrenterna.
Med Freddys foton
kunde vi bevisa till vem inbjudan
först kom.
Freddys livslånga engagemang
för utveckling av hobbyn i många
av dess former har betytt mycket
för mig. Tankarna flödar av alla de
trevliga tillfällen som jag vidare
skulle vilja beskriva. Jag avslutar
dock med några rader kring utmärkelsen
Hobbyns HedersHörna.
Som dess ständige sekreterare har
jag deltagit i alla möten sedan dess
instiftande. Här har alla de stora
namnen passerat revy – naturligtvis
även Freddys. Men som initiativtagare
och ordförande i styrelsen
genom alla år fram till 2007, kunde
Freddy inte själv föreslås för denna
utmärkelse. När dottern Maria tog
över ordförandeskapet förra året
kunde äntligen en enig jury välja
in Freddy i denna den svenska hobbyns
”Hall of Fame”. Nu är jag glad
att vi fick chansen att visa Freddy
denna finaste erkänsla som finns
inom hobbyn.
Rutger Friberg ◊
Min sambo Birgit hade aldrig flugit
privatflygplan och undrade hur
det skulle kännas i en sådan där
”liten låda”. Jag nämnde det för
Freddy som kommit till Göteborg
i en Piper för att göra reportage.
Freddy erbjöd sig direkt att ta med
Birgit på hemresan till Stockholm,
avslutningsdagen. Min ensamma
bilresa tillbaka till Stockholm var
ganska tråkig. Belöningen blev en
sprudlande Birgit som berättade
att Freddy hade lärt henne att flyga
under flygturen.
Nu är saknaden stor. Jag kommer
nog att ta med min favoritmodell till
Freddys kära Tullingefält. Där gör
jag ett par riktigt snygga loopingar
– min hyllning till en kär vän och
inspirationskälla som har landat
för sista gången.
Tomas Leijon ◊
Allt om Hobby 7/2008
25