Klimatupplevelse med ventilerad stol. Samband mellan ...

1999:2
Klimatupplevelse med ventilerad stol
Samband mellan värmeförlusten från en termisk docka och människans
komfortupplevelse med och utan ventilerad stol i sommarklimat
Håkan Nilsson
Ingvar Holmér
Olle Norén
Mats Bohm
arbetslivsrapport
ISSN 1401-2928 http://www.niwl.se/arb/
Enheten för arbetsmedicin
Enhetschef: Per Malmberg
a

Förord
Föreliggande rapport är en del i ett samarbete Arbetslivsinstitutet (ALI), samt
Jordbrukstekniska institutet (JTI) i Ulltuna, som startade 1988 med projekt
"Åtgärder för att förbättra den termiska miljön i fordonshytter". I arbetet har också
SAAB-Scania AB, VME industrier AB, Volvo flygmotor AB, och Volvo
lastvagnar medverkat. Hittills har tre delprojekt avrapporterats. Den första delen
behandlade sambanden mellan den termiska dockans mätvärden och den
subjektiva klimatupplevelsen hos en grupp försökspersoner (JTI-AI-Rapport 123,
"Värdering av fordonsklimat med termisk docka"). Därefter följde en
kartläggningsstudie av befintliga lastbils- och lastmaskinshytter (JTI-AI-Rapport
124, "Klimat i fordonshytter"). Den tredje undersökningen var att på uppdrag av
Arbetarskyddsstyrelsen undersöka det termiska klimatet i kranhytter under
vinterförhållanden (JTI-AI-Rapport 125, "Klimat i kranhytter").
För ett stort antal människor är arbetsplatsen idag en hytt av något slag. Det kan
gälla förare av vägmaskiner, entreprenadmaskiner, traktorer, skogsmaskiner,
lastbilar men även kontroll- och manöverhytter inom verkstads- och
processindustri. Klimatförhållandena i fordonshytter är ofta extrema jämfört med
inomhusklimatet. En av källorna till klimatproblemen är den höga kyleffekt som
behövs för luftkonditionering vilken orsakar drag. Ett annat problem är förarsätet,
eftersom det är så välisolerat och inte släpper igenom fukt. Detta gör att
sätesklimatet nästan alltid blir för varmt eftersom det påverkas lite av hyttklimatet.
Ett sätt att både förbättra sätesklimatet och minska kylbehovet från
luftkonditioneringen är att ventilera förarsätet.
Projektet har finansierats av Arbetsmiljöfonden och av deltagande industrier,
SAAB-Scania AB, Volvo lastvagnar AB samt Be-Ge Industrier AB.
I projektet har David Wyon från Statens Institut för Byggnadsforskning
medverkat som konsult.
Till projektet har också en referensgrupp knutits. Medverkande i denna
referensgrupp var representanter från Vägverket, Skogs- och Lant
arbetsgivareförbundet, Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska
Lantarbetareförbundet, Svenska Skogsarbetareförbundet, Svenska
Transportarbetareförbundet, Maskinentreprenörerna, VTI och Svenska
Kommunalarbetareförbundet.

Innehåll
Bakgrund 1
Utrustning 2
Den termiska dockan AIMAN 2
Metod och utförande 4
Försöksuppställning och klimatkammare 4
Konditioner 5
Skattningsskalan 7
Simulerad svettning 7
Konditioner med simulerad svettning 8
Utförande 8
Resultat och kommentarer 9
Försöksbetingelser 9
Kommentarer 14
Komfortpister 15
Sambandet mellan MTV och t eq
16
Analys av sambanden 18
Simulerad svettning 20
Sammanfattande diskussion 22
Fortsatta studier nödvändiga 22
Referenser 23
Sammanfattning 24

Bakgrund
Omfattande sambandsmätningar har tidigare gjorts mellan värmeförluster
uppmätta med AIMAN (se sid. 6) och komfortskattningar från en testpanel [4, 11]
Det har vid dessa sambandsmätningar visat sig att försökspanelens upplevelse har
god överensstämmelse med de med dockan uppmätta värmeförlusterna i samma
klimatsituationer. Med detta samband som grund har därefter tre hytter från olika
typer av arbetsfordon undersökts med AIMAN [3, 5, 6] . Det visade sig då att det
fortfarande återstår en del problem att lösa. Bl.a. följande problem kvarstod:
1. I soligt väder utsätts förarna för stark strålningsbelastning vilket ofta är
mycket besvärande.
2. För att kyla bort strålningsbelastningen och komma ner i en temperatur där
värmebalansen ligger i rätt nivå tvingas man använda så låg temperatur och så
höga lufthastigheter på den inblåsta luften att man besväras av lokal avkylning
och drag, vilket kan medföra medicinska problem. Detta gäller speciellt
kroppsdelar som är i skugga eller obeklädda som t.ex. ansikte, nacke, axlar och
händer.
3. Det är ofta svårt att få rätt temperaturfördelning i hytten.
4. Med nuvarande luftfördelningssystem blir lufthastigheterna ofta för höga
eftersom effektbehovet vid både värmning och kylning av hytten och därmed
erforderlig luftmängd ofta blir extremt stort i förhållande till hyttens volym och
inblåsnings arean är förhållandevis liten.
5. Sittytorna blir spärrar för värmetransport och ångdiffusion speciellt i
sommarklimat vilket leder till svettning och åtföljande obehag.
För att transportera bort erforderlig energi krävs stora luftmängder vilket skapar
många problem [1, 2, 7, 8, 9, 12, 13] . Alla sätt att minska effektbehovet och
därmed också luftmängderna är alltså positivt. Ett sätt är att med en ventilerad stol
öka möjligheterna till värmeavgivning från den del av kroppen som idag är täckt
av den isolerande förarstolen.
Syftet med föreliggande undersökning var att undersöka effekten av en ventilerad
stol på hyttklimatet. Detta gjordes genom att jämföra det av försökspersoner
upplevda sätesklimatet med mätningar gjorda med en termisk docka.
1

Utrustning
Den termiska dockan AIMAN
Den termiska dockan, AIMAN, är konstruerad vid enheten klimatfysiologi på
dåvarande Arbetsmiljöinstitutet (AI) 1991. Dockan är en fullskalemodell av en
mansperson i sittande ställning.
Bild 1. Klimatmätdockan AIMAN med reglerdator.
Hudytan på dockan är i dessa försök indelad i 16 (maximalt 33) zoner, som
oberoende av varandra värms av ett underliggande skikt av elektrisk
motståndstråd. Den tillförda elektriska effekten regleras så att varje yta hålls på en
temperatur av 34.0 ± 0.1 °C. Mätstorheten är den erforderliga elektriska effekten
för att hålla temperaturen konstant hos varje zon, vilket motsvarar ytans värme
förlust genom strålning och konvektion till omgivningen, dvs den torra
värmeförlusten. Effektreglering, temperaturmätning och resultatberäkningar sker
via ett datorbaserat reglersystem.
2
2
1 0
1
13
13 3
8
9
12
14 4
17
8
12
1011
15
6 5
18
14
15
10
16
16
27 28 22 21
7
19
27
20 29
30 24
31 30
32
26
32
Bild 2. Zon indelningen på klimatmätdockan AIMAN.
2

Eftersom dockan mäter den torra värmeförlusten kommer den att vid betingelser
där människor svettas inte att ge en fullständig bild av det totala värmeutbytet.
Människans totalvärmeförlust kommer att underskattas. De klimat förhållanden,
som normalt leder till svettning ligger utanför den sk komfortzonen. Ett mätfel i
detta område spelar mindre roll eftersom betingelserna ändå inte är acceptabla.
Man kan därför bortse från eller eventuellt korrigera för den lilla effekt av
avdunstning som kvarstår, när dockan används för klimatbedömning inom
komfortzonen.
För att göra resultatet mer överskådligt och lättare att förstå omräknas dockans
värmeförlust till ekvivalent temperatur (t eq
). Dockan kalibreras (normeras) i ett
rum med homogent klimat, dvs rummet har en kalibreringstemperatur som är lika
med lufttemperaturen och medelstrålningstemperaturen, samt en mycket låg
lufthastighet (

Metod och utförande
Försöksuppställning och klimatkammare
Två ventilerade stolar placerades i en klimatkammare som har ett arbetsområde
från +5 till +40 °C, 10 - 90 %RH med en noggrannhet av bättre än ±0.1 °C
respektive ±1 %RH. Lufthastigheten vid försöken var mindre än 0.1 m/s. Stolarna
anslöts till tryckluftnätet för att individuell inställning av stolshöjden skull kunna
göras. Stolsfläktarna matades med en konstant spänning på 27.6 V från två
Switchbox 60-5 stabiliserade spänningsaggregat vilka kan konstanthålla
spänningen bättre än ±0.01 V. En skiljevägg placerades mellan försökspersonerna
och de uppmanades att:
- inte ändra stolsinställningen
- ha armarna på armstöden
- ha ryggen mot ryggstödet
- ha fötterna på markeringarna
- känna efter vid första signalen
- skatta vid den andra signalen
- inte prata med varandra Bild 3. Genomsiktsskiss av den
ventilerade stolen
Kammartemperatur och relativfuktighet mättes med en Protimeter DP 989 M med
en mätnoggranhet på ±0.25 °C och ±1 % samt med åtta externa termistorer
placerade på höjderna 0.1, 0.6, 1.1 m och på stolsätet, 100 mm från högersidan
och 150 mm från bakkanten på stolssitsen, vid och på båda stolarna. Dessa
termistorer kalibrerade och kontrollerade till en noggrannhet bättre än ±0.1 °C och
samlades in på fil av en IBM-kompatibel persondator som också skötte
signalgivningen vid skattningstillfällena. Försökslängden var 40 minuter med
manuellt utförda skattningar vid minut 10, 20, 30 och 40 med signal för att känna
efter 1 minut innan varje skattning. Försökspersonerna och AIMAN bar under
försöken samma beklädnad. Denna bestod av militära uniformspersedlar, byxa
M87 lång (med bortsprättad ficka), M59 fältskjorta, kortkalsong, tunna strumpor
och lågskor med ett totalt isolation på 1.31 clo. Kläderna förvarades i
omklädningsrummet som hade en temperatur på 20±1 °C samt relativfuktighet på
35±5 %RH.
4

Konditioner
Temperaturnivåerna i klimatkammaren hade enligt mätplanen valts till att
motsvara effektförlusterna 40, 48 respektive 56 W/m 2 (se tabell 2).
Försökspersonerna befann sig under försöken sittande i vila vilket motsvarar en
metabolism på ca: 60 W/m 2 . Den torra värmeförlusten i värmebalans vid denna
metabolism är ca: 48 W/m 2 [10]. Då det vid inställningen av dessa konditioner
utifrån både dockmätningarna och person tester bedömdes som att skillnaden
mellan konditionerna var mycket liten utökades värmeförlustnivåerna med en
kallare, 64 W/m 2 , respektive varmare, 32 W/m 2 , kondition. Skillnaden i
effektförlust mellan de olika fläktlägena uppmättes också som liten, se figur,
varvid mätningar med fläktläge 2 uteslöts. Alla dessa mätningar gjordes vid 50
%RH men två mätningar vid 35 respektive 70 %RH utfördes. Men eftersom den
relativafuktigheten endast i mycket liten omfattning påverkar den torra
värmeförlusten kunde ingen skillnad i effektförlust uppmätas (se figur 4).
Tabell 2. Den modifierade konditionstabellen:
Kammartemp.
(°C)
Relativfuktighet
(%)
Fläktläge
Kodning
stol 1
Värmeförlust
(W/m 2 ) stol 1
Kodning
stol 2
Värmeförlust
(W/m 2 ) stol 2
19.3 50 0 1640 65 2640 64
21.2 50 3 1643 64 2643 64
21.1 50 0 1560 56 2560 55
22.0 50 1 1561 56 2561 55
22.1 50 2 1562 56 - -
22.4 50 3 1563 56 2563 56
22.7 50 0 1480 47 2480 47
23.6 50 1 1483 49 2483 47
23.8 50 2 1482 48 - -
24.1 50 3 1483 48 2483 47
24.3 50 0 1400 40 2400 39
25.5 50 (4) 1404 39 - -
25.6 35 1 140135 40 - -
25.5 70 1 140170 39 - -
25.7 50 2 1402 40 - -
25.9 50 3 1403 39 2403 39
26.2 50 0 1320 32 2320 32
27.7 50 3 1323 32 2323 31
Temperaturnivåer för att erhålla önskade effektförluster vid de olika konditionerna
ställdes in med hjälp av AIMAN och dokumenterades för både stolarna. Därefter
exponerades försökspersonerna två och två för de olika konditionerna. Ordningen
på konditionerna slumpades så att försökspersonerna inte visste vilken
temperaturnivå de skattade eller i vilken ordning de mättes, de var heller inte
informerade om inställningen vid de olika konditionerna och visste alltså inte vad
de skulle förvänta sig. De utförde försöken vid samma tid på dagen varje dag i 14
arbetsdagar. Det första försöket användes som träningsförsök för att
försökspersonerna skulle få vänja sig vid försöksuppläggningen

skattningsskalorna mm, det försöket kördes alltså två gånger. Som
försökspersoner användes 10 män i åldern 20 till 50 år (se tabell 3) vilka inte
skulle ha rökt, snusat, druckit kaffe eller ätit inom en timme före försöken.
Försökspersonerna skattade lokal upplevelse för 16 olika zoner samt den totala
upplevelsen (Hela kroppen). Varje försök varade i 60 minuter varav den effektiva
mättiden var 40 minuter med 10 minuters på och avklädning före och efter
försöket. Fyra komfortskattningar genomfördes under varje mätning vid minut 10,
20, 30 och 40 (se bild 4). Skattningarna utfördes i ett protokoll där en ny sida
användes för varje skattning för att undvika direkt avskrift. Försökspersonerna
hade även möjlighet att kommentera skriftligen om vad som helst vid varje
skattningstillfälle.
Start
Skattn
1
Skattn
2
Skattn
3
Skattn
4
0 9 10 19 20 29 30 39 40 min.
Bild 4. Tidsdisposition under försöken.
Försökspersonernas längd, vikt samt några karakteristiska mått på kläderna mättes
vid första försöket. Stolshöjden mättes också för varje försöksperson så att samma
höjd kunde ställas in vid varje försök. Kammartemperaturer, luftfuktighet samt
sätestemperaturen registrerades varje minut och kunde fortlöpande kontrolleras på
skärm av försöksledaren.
Försöksperson nr Längd (m) Vikt (kg) Ålder (år) Stolshöjd (cm)
1 1.75 82 41 45
2 1.72 77.2 42 47.5
3 1.72 62 46 43
4 1.76 88.9 45 44
5 1.94 96.5 23 51.5
6 1.69 65.9 44 45.5
7 1.86 82.7 47 47
8 1.84 68.5 47 48
9 1.79 74.2 33 45.5
10 1.74 67.5 30 46.5
Medel 1.78 76.5 40 46.4
SD 0.077 11.03 8.3 2.38
Min 1.69 62.0 23 43.0
Max 1.94 96.5 47 51.5
Tabell 3. Persondata.
6

Skattningsskalan
Komfortskattningen utfördes enligt en 7-gradig skala använts (se tabell 4). Denna
skala benämns MTV-skalan och är närmare beskriven och använd i de tidigare
sambandsmätningarna.
Tabell 4. Skattningsskalan.
Simulerad svettning
Mycket varmt 3
För varmt 2
Varmt men komfortabelt 1
Neutralt 0
Kallt men komfortabelt -1
För kallt -2
Mycket kallt -3
Totalt 10 klimatkonditioner har först ställts in och sedan uppmätts med AIMAN
(Totalvärmeförlust 48 W/m 2 , fläktlägen 0, 1 och 3, 3 med produktionsstolen resp
3 med prototypstolen samt 4 med våt trasa).
Jämförelserna mellan produktions- och prototypstolen visade till skillnad mot
tidigare uppfattning att produktionsstolen hade en något bättre ventilation än
prototypstolen. Skillnaderna var i storleksordningen 2 - 4 t eq
för sittzonerna eller 1
- 2 W/m 2 i totalvärmeförlust vilket motsvarar 0.2 - 0.3 °C i omgivningstemperatur
vilket nästan ligger inom mätfelet för helkroppsvärden.
Resultaten från mätningarna med respektive utan våt trasa måste behandlas med
viss försiktighet eftersom sittzonerna även vid fläktläge 1 bottnade. t eq
temperaturer på nedåt 12 °C registrerades för sitsen. Den teoretiskt lägsta
temperatur som kan uppnås vid 50% relativfuktighet och ett temperturintervall på
22 - 24 °C är ca: 15 - 17 °C vilket motsvarar den våta temperaturen vid
psykrometermätning. I dessa fall har dock dockans yt(hud)temperaturer och
därmed också kontakttemperaturerna varit 30 - 33 °C. Försöksledarna testade
också att själva sitta i stolarna under samma förutsättningar. Redan efter några
minuter kändes sittzonerna obehagligt kalla. Detta kan motivera de fläktlägen som
innanför komfortzonen upplevdes som låga.
För att eliminera överföringseffekterna samt göra temperaturasymmetrierna
mellan sittzonerna och övriga zoner större föreslås en sambandsundersökning av
sittzoner under olika klimatförhållanden. Eftersom ventilerade stolar har störst
effekt utanför komfortzonen när betydande svettning påbörjats var det av intresse
att försöka visa denna effekt av svettningen på värmeförlusten. Samtidigt gjordes
jämförelser mellan en prototypstol, som tidigare upplevts ge högre kyleffekt, och
den färdiga produktionsstolen.
7

Konditioner med simulerad svettning
Effektförlustnivån i klimatkammaren valdes till 48 W/m2 (se tabell). Den relativa
luftfuktigheten var 50% vid samtliga konditioner.
Med/utan
våt trasa
Fläktläge
Kodning
prod.stol
Värmeförlust (
W/m 2 ) prod.stol
Kodning
proto.stol
Värmeförlust (
W/m 2 ) proto.stol
u 0 1480X 48 2480X 48
u 1 1481X 48 2481X 48
u 3 1483X 48 2483X 48
m 0 3480 4480
m 1 3481 4481
m 3 3483 4483
Tabell 5. Försökskonditioner.
Utförande
Temperaturnivåer för att erhålla önskade effektförlust vid de 6 första
konditionerna mättes nu upp med hjälp av AIMAN och dokumenterades för både
stolarna med en högsta avvikelse på ±1 W/m 2 vilket får anses som marginellt. De
kammartemperaturer som erhållits användes sedan för försöken med våt trasa för
att jämförelser mellan konditionerna skulle kunna göras. Vid de våta
konditionerna tilläts dockan att få en stabil värmeförlust innan den sattes på den
fuktade trasan och mätningen började. Trasan vättes till ungefär samma vikt vid
samtliga experiment. Vikten före och efter registrerades.
8

Resultat och kommentarer
Försöksbetingelser
För att studera stabiliteten i kammartemperaturer och fuktighet under försöken har
en utvärdering av luftfuktighet, lufttemperatur och lufthastighet vid
försöksstolarna gjorts. Som underlag för utvärderingen har insamlade värden från
försökets sista 10 minuter använts. Spridningen i luftfuktighet mellan försök under
samma kondition var bättre än ±0.9 %RH för samtliga konditioner. Motsvarande
för samtliga lufttemperaturer är bättre än ±0.05 °C se nedanstående tabell (9).
Kondition 320 400 480 560 640 481 561 323 403 483 563 643 404
Kammartemp (°C) 26.0 24.4 22.6 20.9 18.9 23.4 21.7 27.4 26.0 24.0 22.3 20.9 26.2
SD 0.02 0.02 0.02 0.03 0.03 0.04 0.05 0.03 0.03 0.03 0.02 0.03 0.04
Tabell 6. Temperaturer vid de olika konditionerna.
Gradienten mellan 0.1 och 1.1m var mindre än 0.3 °C vid samtliga konditioner.
Treminutersmedelvärdet av lufthastigheten mätt i höjderna 0.1, 0.6 och 1.1m var
0.07 ± 0.017m/s vid båda försöksstolarna. Som en referens till skattningar och
dockmätningar har temperaturen mellan försöksperson och säte studerats. För
samtliga konditioner utan fläkt låg på 34.0 ± 0.3 °C med ett minvärde på 33.5
samt ett max värde på 34.4. Medan motsvarande värden vid max fläkt (läge 3) var
32.5 ± 0.8 °C med ett minvärde på 31.4 samt ett max värde på 33.6 °C. Fläkten
kan alltså ge en temperatursänkning mellan 2.6 och 0.4 °C i denna mätpunkt (se
figur 7).
45
40
35
30
25
Uppmätt temperatur (°C)
20
15
10
5
0
34.4
26
34.2
Medeltemperaturer - kammare och sits
24.4
33.9
22.6
34.1
20.9
33.5
18.9
31.9
23.4
32.7
320 400 480 560 640 481 561 323 403 483 563 643 404
21.7
33.6
27.4
32.9
26
32.5
24
31.4
22.3
31.9
20.9
33.7
26.2
40
30
20
10
0
Kammare
Sits
Figur 1. Kammar- och sitstemperaturen vid de olika konditionerna.
Som en kontroll av zontemperatur- och t eq
-kalibreringarna gjordes en jämförelse
mellan konditions inställningen 48 W/m 2 , fläktläge 1 med produktionsstolen och
samma inställning 4 månader innan. Även efter mättrådsbyten och transporter var
det bra överensstämmelse mellan mätningarna. Enda skillnaden märks på övre
ryggzonen där en lägre t eq
-temperatur kunde uppmätas vid de senare mätningarna
p.g.a. en något flackare ryggstödsinställning och därmed mindre isolation.
9

Skalp
Ansikte
Bröst, mage
Rygg Ö
Arm V Ö
Arm H Ö
ArmV U
Arm H U
Hand V
Hand H
Lår V
Lår H
Vad V
Vad H
Fot V
Fot H
Rygg U
Sits
15 20 25 30 35
t eq
(°C)
Figur 2. triangel - fläktläge 1 (prod) omg.temp 23.4°C, värmeförlust 49 W/m 2 ,
ring - fläktläge 1 (prod första) omg.temp 23.6°C, värmeförlust 48 W/m 2
Skalp
Ansikte
Bröst, mage
Rygg Ö
Arm V Ö
Arm H Ö
ArmV U
Arm H U
Hand V
Hand H
Lår V
Lår H
Vad V
Vad H
Fot V
Fot H
Rygg U
Sits
15 20 25 30 35
t eq
(°C)
Figur 3. Värmeförlust 48 W/m 2 , triangel - fläktläge 0, ruta - fläktläge 1, romb -
fläktläge 2, ring - fläktläge 3,
10

Skalp
Ansikte
Bröst, mage
Rygg Ö
Arm V Ö
Arm H Ö
ArmV U
Arm H U
Hand V
Hand H
Lår V
Lår H
Vad V
Vad H
Fot V
Fot H
Rygg U
Sits
15 20 25 30 35
t eq
(°C)
Figur 4. Värmeförlust 40 W/m 2 , fläktläge 1, triangel - 35%RH, ruta - 50%RH,
romb - 70%RH
Dessa 13 konditioner mättes nu upp också för stol två vilket gav en högsta
avvikelse på ±1 W/m 2 vilket får anses som marginellt. Mätningarna gjordes nu
med dockan utan ett tillskott av blyvikter som gjorde totalvikten till 68.3 kg,
eftersom det vid de tidiga mätningarna upptäckts att dessa placerade i magen gav
dockan en onaturlig viktsfördelning som påverkade fläkten så att flödet minskade.
Att använda spännband för att ge dockan en naturlig nedtryckning i stolen
provades också men visade sig inte ge någon större förändring i fläktflödet och
därmed värmeförlusten. Ned spänningen gjordes så att spännband placerades runt
låren och bröstet på dockan och banden drogs åt precis tills de sträcktes. Sedan
användes stolens tryckluftcylinder för att öka nedtryckningen från 0 till 1.5 och
slutligen maximalt 3 cm, vilket motsvarar en vikt som ingen av försökspersonerna
hade eftersom de alla kunde lyftas av stolens tryckluftcylinder.
11

Skalp
Ansikte
Bröst, mage
Rygg Ö
Arm V Ö
Arm H Ö
ArmV U
Arm H U
Hand V
Hand H
Lår V
Lår H
Vad V
Vad H
Fot V
Fot H
Rygg U
Sits
15 20 25 30 35
t eq
(°C)
Figur 5. Värmeförlust 40 W/m 2 , fläktläge 4, triangel - 0cm, ruta - -1.5cm, romb -
-3cm
För att ytterligare undersöka denna observerade flödessänkning placerades en
lufthastighetsmätare i fläktens utblås och stolen belastades med en person med
vikten 67 kg, benen borträknade (ca 20 kg). Mätningar gjordes med stolen
obelastad, personvikt samt personvikt med en extra vikt på 20 kg. Resultat visas i
nedanstående tabell (3), där flödet är framräknat med en utblåsarea på 40x40 mm.
En ökning i personvikt på 20 kg ger alltså endast mindre flödessänkningar i
förhållande till skillnaden mellan fläktstegen.
Personvikt (kg) 0 67 87
Fläkt
Lufthastighet i
utblås (m/s)
1 4.8 4.2 4.0
2 7.0 6.3 6.1
3 8.5 7.5 7.2
Flöde utblås (m 3 /h)
1 27.6 24.2 23.0
2 40.3 36.3 35.1
3 49.0 43.2 41.5
Tabell 7. Fläktflöde som funktion av kroppsvikt.
Eftersom fläktens maxläge upplevdes som lägre än på tidigare stolprototyper
ändrades en av försökskonditionerna till att innefatta också ett fjärde steg. Det
ökade fläktflödet åstadkoms genom att spänningen till fläkten ökades från 27.6 till
32.6 V, vilket innebar att strömmen ökade motsvarande ökningen mellan tidigare
fläktsteg.
12

Bilder på de båda konditionsextremerna.
Skalp
Ansikte
Bröst, mage
Rygg Ö
Arm V Ö
Arm H Ö
ArmV U
Arm H U
Hand V
Hand H
Lår V
Lår H
Vad V
Vad H
Fot V
Fot H
Rygg U
Sits
15 20 25 30 35
t eq
(°C)
Figur 6. Värmeförlust 32 W/m 2 , triangel - fläkt läge 0, ruta - fläkt läge 3
Skalp
Ansikte
Bröst, mage
Rygg Ö
Arm V Ö
Arm H Ö
ArmV U
Arm H U
Hand V
Hand H
Lår V
Lår H
Vad V
Vad H
Fot V
Fot H
Rygg U
Sits
15 20 25 30 35
t eq
(°C)
Figur 7. Värmeförlust 64 W/m 2 , triangel - fläkt läge 0, ruta - fläkt läge 3
13

Kommentarer
Försökspersonerna hade som tidigare nämts möjlighet att vid varje
skattningstillfälle gör kommentarer om vad som helst. Nedanstående tabell visar
dessa kommentarer grupperade och ordnade i förekomstfrekvens ordning samt
olika konditioner.
400 480 560 481 561 640 563 403 403 483 320 404 323 643
Kommentar A B C D E F G H HF J K L M N S
Sömnig, trött 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 13
Stel i benen 1 1 2 2 1 2 1 1 1 12
Lite fuktigt i luften 2 1 1 1 4 2 11
Svalt i luften 1 1 4 1 3 10
Vibrationer 2 2 2 2 8
Varmt i luften 4 3 7
Lite varmt i luften 1 3 3 7
Behagligt, bra 1 2 2 2 7
Fuktigt i luften 4 2 6
Inga vibrationer, ljud 1 1 2 4
Störande ljud 1 2 1 4
Torrt i luften 1 2 3
Ont i nacke , rygg 1 1 2
Lätt svettning 1 1
Tabell 8. Försökspersonernas kommentarer.
Noterbart är att personerna tyckte att det var både svalt och varmt i luften samt att
någon till och med svettades lite i den varmaste konditionen. Sömnighet och
stelhet är nog inte så vanligt förekommande om stolen placeras i ett arbetsfordon.
Inte heller vibrationerna och ljuden från fläkten som en hel del klagade på
kommer antagligen att varken höras eller kännas genom bakgrundsbruset samt
vibrationer i hytten. Ett sätt att visa stolens effekt förutom i
konditionsinställningarnas komfortpister, är att studera AIMANs värmeförluster
vid några olika konditioner. De två ytterlighetskonditionerna har valts för att visa
ett spann mellan kyla och värme.
14

Zon Vf fläkt 0 Vf fläkt 3 Diff Vf fläkt 0 Vf fläkt 3 Diff
(W/m 2 ) (W/m 2 )
(W/m 2 ) (W/m 2 )
Hela kroppen 33 31 -1 65 63 -2
Huvud 48 41 -7 94 81 -14
Rygg, övre 13 19 6 31 37 6
Bröst, mage 33 28 -5 63 54 -9
Överarmarna 36 31 -5 67 59 -9
Underarmarna 38 32 -6 76 65 -11
Händerna 63 53 -10 124 106 -18
Höger lår, insida 36 37 1 72 74 -2
Vänster lår, insida 33 33 0 67 66 -1
Höger lår, utsida 40 36 -4 80 73 -8
Vänster lår, utsida 45 39 -6 90 81 -9
Höger lår, undersida 5 23 17 13 57 44
Vänster lår, undersida 9 28 20 16 59 43
Rygg, nedre 10 20 10 19 44 25
Sittytan 2 22 20 8 58 50
Underbenen 37 32 -6 77 67 -11
Fötterna 32 27 -5 67 56 -10
Lufttemp (°C) 26.2 27.7 1.5 19.3 21.2 1.9
Tabell 9. De individuella zonernas effektförluster vid vid högsta och lägsta
totalvärmeförlust respektive fläktläge. (Vf = Värmeförlust)
Ovan kan ses att stolen ökar den möjliga omgivningstemperaturer med 1.5 till 1.9
°C genom att omfördela effektförlusterna från zoner i kontakt med
omgivningsluften till zoner med stolskontakt. Värmeförlustminskningen på zoner
med luftkontakt är i storleksordningen 5 W/m 2 med an stolskontaktzonerna ökar
sin värmeförlust med 10 - 20 W/m 2 vid en totalvärmeförlust på 32 W/m 2 . Medan
motsvarande siffror vid en totalvärmeförlust på 64 W/m 2 blir 10 W/m 2 respektive
30 - 50 W/m 2 . Skillnaden beror på att den kylande luftströmmen av har en lägre
temperatur i det senare fallet. Detta betyder att effekten av ökningen i torr
värmeförlust kommer att minska vid ökad omgivningstemperatur medan faktorer
som svettning och därmed den evaporativa värmeförlusten kommer att öka.
Komfortpister
Resultaten har sammanställts i komfortpist (se t.ex. Figur 1-5) beskriven av [11],
och då justera pistgränserna för ytor i kontakt med stolen. Gränserna för kall
respektive varm komfort valda så att 80% av en grupp människor ska vara nöjda
med klimatet (MTV=±0.8). Idealprofilen, MTV=0, motsvarar 95% nöjda, vilket är
den teoretiskt högsta andelen nöjda som kan erhållas. Dockans mätvärden ska
alltså ligga mellan komfortgränserna i pisten för att klimatet ska vara godtagbart.
Eftersom inget klart samband framkommit jämförs pistgränser för resultaten
korrigerade för stolsisolationen respektive endast fläktkonditioner.
15

Sambandet mellan MTV och t eq
Inom och i nära anslutning till komfortzonen kan man förvänta sig ett linjärt
samband mellan temperaturkänslan (MTV) och de fysiska klimatförhållandena
uttryckta i t eq
. Därför gjordes en linjärregression enligt minstakvadratmetoden med
MTV som funktion av t eq
(MTV=a+b•t eq
) (se figur 8-10). Regessionen utfördes för
samtliga skattade zoner samt för helkropp. Som kvalitetsmått på regressionerna
används regressionskonstanternas (a, b) standard avvikelser (SDa, SDb) samt
residualkvadratsumman (Q 0
) och korrelationskoefficienten (r 2 ) redovisas i
följande tabeller.
Med och utan fläkt a b SDa SDb Q 0 r 2
Hela kroppen -6.60 0.28 0.67 0.03 0.49 0.90
Huvud -3.55 0.17 0.51 0.02 0.47 0.84
Rygg, övre -10.78 0.37 2.91 0.10 1.49 0.57
Bröst, mage -5.05 0.22 0.70 0.03 0.81 0.83
Överarmarna -4.80 0.21 0.66 0.03 0.48 0.84
Underarmarna -4.26 0.19 0.49 0.02 0.39 0.88
Händerna -3.97 0.17 0.53 0.02 0.43 0.85
Höger lår, insida -4.63 0.21 0.48 0.02 0.41 0.90
Vänster lår, insida -4.37 0.20 0.43 0.02 0.34 0.91
Höger lår, utsida -5.17 0.22 0.48 0.02 0.36 0.91
Vänster lår, utsida -5.93 0.24 0.66 0.03 0.51 0.88
Höger lår, undersida -1.71 0.08 1.18 0.04 1.60 0.25
Vänster lår, undersida -1.28 0.06 1.16 0.04 1.89 0.18
Rygg, nedre -1.99 0.09 1.12 0.04 1.85 0.32
Sittytan -0.71 0.05 0.81 0.03 1.90 0.20
Underbenen -5.41 0.22 0.59 0.02 0.50 0.89
Fötterna -3.95 0.19 0.53 0.02 0.46 0.87
Tabell 10. Resultat från regressionsanalys.
16

Tre exempel på regressionslinjer.
MTV
3
2
1
0
-1
-2
-3
Hela kroppen
15 20 25 30 35
t (°C)
eq
Figur 8. Heldragen linje - med och utan fläkt, r 2 =0.90. Långstreckad linje - med
fläkt, r 2 =0.91. Kortstreckad linje - utan fläkt, r 2 =0.91
MTV
3
2
1
0
-1
-2
-3
Bröst, mage
15 20 25 30 35
t (°C)
eq
Figur 9. Heldragen linje - med och utan fläkt, r 2 =0.83. Långstreckad linje - med
fläkt, r 2 =0.85. Kortstreckad linje - utan fläkt, r 2 =0.87
17

MTV
3
2
1
0
-1
-2
-3
Rygg, nedre
15 20 25 30 35
t (°C)
eq
Figur 10. Heldragen linje - med och utan fläkt, r 2 =0.32. Långstreckad linje -
med fläkt, r 2 =0.78. Kortstreckad linje - utan fläkt, r 2 =0.93
Analys av sambanden
En analys av sambanden har gjorts för att studera hur de påverkas av olika
temperaturnivåer och fläktlägen. För zoner som inte är i kontakt med stolen är
sambandet och därmed regressionerna starkt mellan försökspanelens skattningar
och t eq
uppmätt med AIMAN. För kontaktzonerna däremot delas punkterna upp i
två grupper med var för sig starka samband, en för de båda provade fläktlägena (1
och 3) samt en för konditioner utan fläkt. Detta leder till problem eftersom inga
entydiga samband kan fastställas och därmed inte heller gränser för komfortpisten.
Av tidigare redovisade sätestemperaturmätningar att döma ligger denna
temperatur relativt högt, 34.0 ± 0.3 °C, dockan har också uppmätt höga t eq
, 31 till
33 °C. Försökspanelen har däremot inte skattat höga MTV som kan förmodas utan
sänkt sin skattningsbedömning från ca 2 till 0 när omgivningstemperaturen sjunkit
från 26.0 till 18.9 °C. Detta kan möjligen förklaras genom någon form av
överföringseffekt från omgivningsupplevelsen till dessa välisolerade ytor. För att
kontrollera detta gjordes en korrektion av dockans t eq
-kalibrering till att förutom
beklädnaden innefatta stolens isolation för konditioner utan fläkt. Man kan säga
att regressionslinjen då kommer att förskjutas till ett läge motsvarande det för
dockan hängande fritt i luften för dessa konditioner utan fläkt. Resultatet
redovisas i följande tabell (11) och figur (11).
18

Zon t eq alfa luft t eq alfa stol diff kvot
Hela kroppen 5.05 4.58 0.48 1.1
Huvud 5.88 6.39 0.51 0.9
Rygg, övre 5.55 2.59 2.96 2.1
Bröst, mage 4.10 4.36 0.26 0.9
Överarmarna 4.45 4.89 0.44 0.9
Underarmarna 4.91 5.19 0.28 0.9
Händerna 8.87 8.43 0.44 1.1
Höger lår, insida 4.62 4.62 0.01 1.0
Vänster lår, insida 4.43 4.28 0.16 1.0
Höger lår, utsida 5.60 5.66 0.06 1.0
Vänster lår, utsida 6.44 6.87 0.43 0.9
Höger lår, undersida 5.68 1.14 4.54 5.0
Vänster lår, undersida 5.75 1.33 4.42 4.3
Rygg, nedre 3.46 1.62 1.83 2.1
Sittytan 4.74 0.85 3.89 5.6
Underbenen 5.36 5.27 0.09 1.0
Fötterna 4.52 4.90 0.38 0.9
Tabell 11. Värmeövergångstal som behöver korrigeras p.g.a. av den ökade
isolansen som stolen ger.
Kontaktzonernas regressioner korrigerade för stolens isolation vid konditioner
utan fläkt.
MTV
3
2
1
0
-1
-2
-3
Rygg, nedre (Korr)
15 20 25 30 35
t (°C)
eq
Figur 11. Heldragen linje - med och utan fläkt, r 2 =0.81. Långstreckad linje -
med fläkt, r 2 =0.78. Kortstreckad linje - utan fläkt, r 2 =0.93
Konditioner med och utan fläkt sammanfaller här väl med varandra. Fortfarande
har försökspersonerna inte ens vid den svalaste konditionen, värmeförlust 64
W/m 2 samt fläkt läge 3, skattat lägre än 0.
19

Simulerad svettning
Att mäta med evaporativvärmeförlust innebär vissa problem eftersom AIMAN är
dimensionerad för noggrann konstanthållning av uteffekten vid temperaturer inom
komfortzonen. Maxeffekterna för varje zon, särskilt sittzonerna, är därmed relativt
låga. Detta medför att zonerna i kontakt med den våta trasan bottnar, dvs ger
100% av sin uteffekt. Så har varit fallet vid samtliga våta konditioner utom den
utan fläkt där vattnet i trasan värmts upp till 34 °C. I tabellen nedan visas
kammartemperaturer, trasans viktsförändring samt värmeförlustnivåer i
fortvarighet för respektive kondition.
Kammartemp
(°C)
prod/proto
Fläkt
-läge
Kod
prod.
Trasansvikt
(g) före/efter
Värmeförlust (
W/m 2 )
prod.stol
Kod
proto.
Trasans
vikt (g)
före/efter
Värmeförlust (
W/m 2 )
proto.stol
22.8/22.2 0 1480X - 48 2480X - 49
23.4/23.4 1 1481X - 49 2481X - 47
24.1/24.0 3 1483X - 48 2483X - 47
-/22.2 0 3480 - - 4480 337/- 52
23.4/23.4 1 3481 338/198 62 4481 339/241 59
-/24.0 3 3483 - - 4483 -/207 56
Tabell 12. Resultat av försökskonditioner.
En kontinuerlig mätning gjordes i prototypstolen för att studera hur dockan
reagerar på en förändring från ingen fläkt till fläktläge 3. När dockan stabiliserat
sig slogs fläkten på zonen bottnade nästan direkt och effekten räckte inte till för
att höja temperaturen till 34 °C. Därför beslöts att endast göra jämförande
mätningar på båda stolarna i fläktläge 1.
Docktemperatur/Effektförlust vid avslagen/full fläkt
Sitstemperatur (°C)
35
140
34
120
33
100
32
80
60
31
40
30
20
29
0
0 20 40 60 80 100
Minuter
Värmeförlust sits (W/m 2 )
Figur 13. Temperatur (streckad) och värmeförlust vid en våt mätning och ändring
från fläktläge 0 till 3.
20

Nedanstående t eq
-pister visar först en våt mätning med prototypstolen utan fläkt
med motsvarande torra mätning. Sedan följer två jämförelser mellan våt och torr
mätning med först produktionsstolen i fläktläge 1 sedan prototypstolen i samma
fläktläge. I båda fallen sjunker t eq
under den kalla komfortgränsen. Nu måste dessa
t eq
värden behandlas med viss försiktighet eftersom dessa zoner även vid fläktläge
1 bottnade. t eq
kalibreringen utfördes dessutom inte med evaporativ värmeförlust
medräknad. Den teoretiskt lägsta temperatur som kan uppnås vid 50%
relativfuktighet och ett temperturintervall på 22 - 24 °C är ca: 15 - 17 °C vilket
motsvarar den våta temperaturen vid psykrometermätning. I dessa fall har dock
dockans yt(hud)temperaturer och därmed också kontakttemperaturerna varit 30-33
°C. Försöksledarna testade också att själva sitta i stolarna under samma
förutsättningar. Redan efter några minuter kändes sittzonerna obehagligt kalla.
Detta försvarar de fläktlägen som innanför komfortzonen upplevdes som låga.
Men det kan finnas konditioner där omgivningstemperaturen är så hög att delar av
kroppen gränsande till omgivningen svettas, och därmed ligger utanför
komfortzonen på den varma sidan, samtidigt som sittzonerna med fläkten på kan
ligga utanför på den kalla sidan.
Skalp
Ansikte
Bröst, mage
Rygg Ö
Arm V Ö
Arm H Ö
ArmV U
Arm H U
Hand V
Hand H
Lår V
Lår H
Vad V
Vad H
Fot V
Fot H
Rygg U
Sits
15 20 25 30 35
t eq
(°C)
Figur 14. triangel - fläktläge 0 (proto) omg.temp 22.2°C, värmeförlust 49 W/m 2 .
ring - fläktläge 0 (proto, våt) omg.temp 22.1°C, värmeförlust 52 W/m 2
21

Skalp
Ansikte
Bröst, mage
Rygg Ö
Arm V Ö
Arm H Ö
ArmV U
Arm H U
Hand V
Hand H
Lår V
Lår H
Vad V
Vad H
Fot V
Fot H
Rygg U
Sits
10 15 20 25 30 35
t eq
(°C)
Figur 15. (OBS! Skala från 10 t eq
) triangel - fläktläge 1 (prod) omg.temp 23.4°C,
värmeförlust 49 W/m 2 . ring - fläktläge 1 (prod, våt) omg.temp 23.0°C,
värmeförlust 62 W/m 2 .
Sammanfattande diskussion
Någon form av överföringseffekt kan vara orsaken till skillnaderna mellan
zoner i kontakt med stolen respektive i kontakt med omgivande luft. Eftersom
stolens kylförmåga påverkas av omgivande lufttemperatur samt att den större
delen av kroppsytan är vänd mot omgivningen och vanan vid förhöjda
sittzonstemperaturer gör att värmeförlustförändringarna från sittzonerna sannolikt
undertrycks. Dockan bör även fortsättningsvis kalibreras utan stol eftersom det är
den oisolerade temperaturupplevelsen som eftersträvas. Eftersom flera
försökspersoner klagade på svårigheter vid bedömningen med den relativt grova
MTV-skalan kanske halvsteg måste införas. Det är inte troligt att
försökspersonerna hade börjat svettats vid den varmaste konditionen (32 W/m 2 )
även om försökstiden varit längre eftersom den uppmätta kontakttemperaturen
nästan uppnått fortvarighet. En förlängd exponering skulle annars vara önskvärd
vid försök att efterlikna de långa arbetspass som kan förekomma i verklig trafik
Fortsatta studier nödvändiga
För att eliminera de upptäckta överföringseffekterna samt göra
temperaturasymmetrierna mellan sittzonerna och övriga zoner större föreslås en
sambandsundersökning av sittzoner under olika klimatförhållanden. Mätningarna
kan utföras i två olika "temperaturstolar", med möjligheter till sittyttemperaturer
ordentligt skilda från omgivnings temperaturen. Någon form av simulerad
körövning bör också användas för ett närmande till realistiska förhållanden.
22

Referenser
1. ASF. Klimat i förarhytter. Konferens i Uppsala 1979-08-30. 1979.
2. Bohm, M., Browén. A, O. Norén, H. Nilsson and I. Holmér. Thermal
environment in cabs. ASAE-meeting. 1991.
3. Bohm, M., A. Browén, I. Holmér, H. Nilsson and O. Norén. Klimat i
fordonshytter. JTI. JTI-rapport 124.
4. Bohm, M., A. Browén, I. Holmér, H. Nilsson and O. Norén. Värdering av
fordonsklimat med termisk docka. JTI. JTI-rapport 123.
5. Bohm, M., B. Browén, O. Norén, I. Holmér and H. Nilsson. Evaluation of the
thermal environment in tractor cabs. Agricultural Engineering Conference.
1990.
6. Bohm, M., I. Holmér, H. Nilsson and O. Norén. Klimat i kranhytter. JTI. JTIrapport
125.
7. Bohm, M., O. Norén, I. Holmér and H. Nilsson. Improvement of cab climate
with a ventilated seat. International Conference on Agricultural Engineering.
1992.
8. Burton, D. R. Seat coolers for partial relief of human thermal stress. Report
No IR.75/30. 1975.
9. Eriksson, H.-A. Värme och ventilation i traktorhytter. Jordbrukstekniska
institutet. specialmeddelande s 25.: 1975.
10. Fanger, P. O. "Thermal comfort." 1970 Danish Technical Press. Copenhagen.
11. Holmér, I., H. Nilsson, M. Bohm, A. Browén and O. Noren. Evaluation of
thermal environment in automotive vehicles. 2nd Int. Conf. on VEHICLE
COMFORT Ergonomic, Vibrational, Noice and Thermal Aspects. 295-302,
1992.
12. Parsons, K. C. An investigation into the thermalcomfort of motor car drivers.
Proceedings of the Ergonomics Social Annual Conference. : 71-75, 1983.
13. Wyon, D. P. Klimatproblem och föreslagna åtgärder av förarhytt i befintlig
tunnelbanevagn. 1990.
23

Sammanfattning
Arbetslivsinstitutet (ALI) har i samarbete med Jordbrukstekniska institutet (JTI)
gjort en undersökning av sambandet mellan värmeförlusten från den termiska
dockan AIMAN och människans upplevda klimatkomfort med speciellt intresse
för kroppsdelar i stolskontakt. Mätningarna har utförts med en sk ventilerad stol
placerad i en av ALI:s klimatkammare där klimatet kunde ställas in med stor
noggrannhet.
Klimat dockan AIMAN är en fullskalemodell av en människa på vilken
kroppsytan delats in i 16 zoner. Var och en av dessa zoner regleras till en konstant
temperatur (34.0 ± 0.1 °C) och den erforderliga effekten för att upprätthålla
yttemperaturen registreras. Denna tillförda effekt är lika med avgiven effekt, dvs
den torra värmeförlusten. Genom att på detta sätt endast mäta effektförlust kan
flera faktorer som lufttemperaturer, lufthastigheter, strålning samt klädsel tas med
i bedömningen av klimatet.
Totalt 14 klimatkonditioner har först mätts upp och ställts in med AIMAN och
därefter skattats av tio stycken försökspersoner (totalvärmeförluster från 32 till 64
W/m 2 , fläktlägen mellan 0 och 3 (4)). Skattningarna har gjorts för de 16 zonerna
samt för hela kroppens upplevelse. Skattningsskalan har varit den 7-gradiga
MTV-skalan (Mean Thermal Vote) där -3 är mycket kallt och +3 mycket varmt
med en optimal klimatupplevelse vid ±0.
Resultaten presenteras i sk komfortpister för var och en av de 16 zonerna samt
för hela kroppen. För zoner som inte är i kontakt med stolen är sambandet och
därmed regressionerna starkt mellan försökspanelens skattningar och t eq
uppmätt
med AIMAN. För kontaktzonerna däremot delas punkterna upp i två grupper med
var för sig starka samband, en för de båda provade fläktlägena (1 och 3) samt en
för konditioner utan fläkt. Vid de två ytterlighetskonditionerna (32 och 64 W/m 2 )
kan ses att stolen ökar den möjliga omgivningstemperaturen med mellan 1.5 - 1.9
°C genom att omfördela effektförlusterna från zoner i kontakt med
omgivningsluften till zoner med stolskontakt. Värmeförlustminskningen på zoner
med luftkontakt är i storleksordningen 5 W/m 2 medan stolskontaktzonerna ökar
sin värmeförlust med 10 - 20 W/m 2 vid en totalvärmeförlust på 32 W/m 2 . Medan
motsvarande siffror vid en totalvärmeförlust på 64 W/m 2 blir 10 W/m 2 respektive
30 - 50 W/m 2 .
24

Arbetslivsinstitutet
Centrum för arbetslivsforskning
Arbetslivsinstitutet är nationellt centrum för forskning
och utveckling inom arbetsmiljö, arbetsliv och arbetsmarknad.
Kunskapsuppbyggnad och kunskapsanvändning
genom utbildning, information och dokumentation samt
internationellt samarbete är andra viktiga uppgifter för
institutet.
Kompetens för forskning, utveckling och utbildning finns
inom områden som
• arbetsmarknad och arbetsrätt,
• arbetsorganisation,
• belastningsskador,
• arbetsmiljöteknik,
• hälsoeffekter av det nya arbetslivets psykosociala
problem,
• arbetsmedicin, allergi, påverkan på nervsystemet,
• kemiska riskfaktorer och toxikologi.
Totalt arbetar omkring 400 personer vid institutet.
Forskning och utbildning sker i samarbete med bl a
universitet och högskolor.
Arbetslivsrapporterna är utgivna av Arbetslivsinstitutet.
Ytterligare exemplar kan beställas från:
Förlagstjänst
Arbetslivsinstitutet
171 84 Solna
Tel: 08-730 98 00, Fax: 08-730 98 88, E-mail: forlag@niwl.se
Arbetarskyddsstyrelsens tryckeri 1999
ISSN 1401-2928
http://www.niwl.se/arb/