Lägre-skatter-färre-personal-större-behov

ökningen av investeringar handlar om investeringar i byggnader och
anläggningar.
De ökade utgifterna för insatsvaror och de ökade investeringarna
har förhoppningsvis inneburit kvalitetshöjningar: lokalerna är
modernare, maten godare, den tekniska utrustningen bättre och så
vidare. Men oavsett om personalen har bättre lokaler och patienterna
godare mat, ersätter detta alltså inte arbetsinsatser. Allt annat lika
måste patienterna fortfarande vårdas och maten serveras.
Det val som gjorts, att genomföra omfattande skatte sänkningar i
stället för att återställa välfärden till den tidigare nivån, har inneburit
att nödvändiga förbättringar av lokaler och utrustning har betalats ur
personal budgeten. I brist på välfärdens viktigaste resurs, perso nalen,
uppstår det både kö till välfärden och stress för dem som jobbar i den.
Skattesänkningarna innebär också, enligt Konjunktur institutet,
att ytterligare 100 miljarder måste skäras bort i välfärden under de
närmaste åren. Skattesänkningarna har nämligen till stor del varit
ofinansierade. I avsaknad av skattehöjningar är det därför sannolikt att
välfärden i förhållande till behoven kommer att försämras ytterligare
under åren som kommer.
Kort sagt: allt tyder på att svenska folkets upplevelser är högst
begripliga och inte alls bygger på okunskap, utan mer sannolikt
på egna erfarenheter. SKL:s, Svenskt Näringslivs och regeringens
beskrivning av medborgarna som okunniga verkar däremot bygga på
bristande kunskap om av vad som faktiskt har hänt. Antalet händer
i välfärden har inte ökat i takt med att behoven har ökat och nya och
dyrare lokaler har inte ersatt behovet av personal. l
Sandro Scocco och Josef Taalbi
Arena Idé
Stockholm, juni 2014
| 7