Lägre-skatter-färre-personal-större-behov

Inledning
Det offentliga, det vill säga stat, kommuner och landsting, gör en rad
olika insatser i samhället. I princip kan de offentliga utgifterna delas in
i två huvudkategorier. För det första kan det offentliga betala för att få
ett arbete utfört som syftar till att gagna medborgarna på ett eller annat
sätt. Det är offentlig konsumtion. Det kan gälla allt från försvar och
polis till vård, skola och omsorg.
För det andra kan det offentliga erbjuda inkomststöd i olika former,
så kallade transfereringar. Transfereringar är olika former av direkta
överföringar till medborgarna, till exempel i form pensioner och sjukoch
arbetslöshetsersättning, barnbidrag och studiebidrag.
Till de totala offentliga utgifterna räknas också investeringar och
räntebetalningar på den offentliga skulden.
Förändringar i offentliga utgifter beror alltså på förändringar i
antingen offentlig konsumtion, ekonomiskt stöd (transfereringar),
investeringar eller kostnader kopplade till den offentliga skulden – eller
konjunkturen, vilket vi återkommer till.
För att finansiera de offentliga utgifterna tar samhället in skatter.
De sammantagna skatterna från inkomster, kapital, företag med mera
utgör de totala skatteintäkterna. De totala skatteintäkternas andel av
BNP benämns skattekvot.
Utifrån denna enkla förståelse av samhällsekonomin kan en av
de större samhällsdebatterna idag härledas. Enligt SCB:s årliga rapport
Offentlig ekonomi 2014 har skattekvoten sedan 1980-talet fallit från
51.5 procent till 44 procent av BNP (SCB 2014, s 28). Det är drygt 7
procent enheter, vilket mot svarar cirka 250 miljarder kronor. Frågan
är: I vilken utsträckning har detta påverkat det offentliga välfärdsåtagandet?
De mer optimistiska tolkningarna, från bland annat Svenskt
Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och regeringen är
att det inte påverkat det offentliga välfärdsåtagandet alls. Tvärtom är
både intäkter och utgifter/resurser rekordhöga.
Chefsekonomerna på Svenskt Näringsliv och SKL skrev nyligen i en
gemensam debattartikel publicerad i Dagens Samhälle att ”… bilden
av att sänkta skatter dragit undan pengar från den offentliga sektorn är fel.
Tvärtom har stigande skatteintäkter ökat resurserna”. (Kashefi med flera
2014-05-23)
Enligt SKL anser svenska folket att välfärden har fått minskade
resurser. Det förefaller också rimligt utifrån de kraftigt sänkta
skatterna. Det borde innebära mer utrymme för privat konsumtion
och mindre för offentlig, allt annat lika. Svenskt Näringslivs och
SKL:s chefsekonomer menar dock att det ”älta[s] fördomar om den
svenska välfärdens förfall”. (Kashefi med flera 2014-05-23). Det som blir
uppenbart när inläggen i debatten granskas är att svaret helt beror på
hur man definierar både välfärd och resurser.
8 |