VÃ¥rd i livets slut - VÃ¥rdsamverkan Skaraborg

Organisatoriskt 

VÅRDPROGRAM 

Organisatorisk 

VÅRDPROGRAM 


VÅRDPROGRAM 


VÅRDPROGRAM 


VÅRDPROGRAM 


VÅRDPROGRAM 


VÅRDPROGRAM 


VÅRDPROGRAM 


VÅRDPROGRAM 


VÅRDPROGRAM 


VÅRDPROGRAM 


VÅRDPROGRAM 


VÅRDPROGRAM 


VÅRDPROGRAM 


VÅRDPROGRAM 


VÅRDPROGRAM 


VÅRDPROGRAM 


VÅRDPROGRAM 

”Att leva har sin tid 

att bota har sin 

att dö har sin. 

Så enkelt är det 

och så svårt.” 

Pia Dellson, 

Klinisk Blick 

Vård i livets 

slutskede 

2010-2012 

Skaraborgs Sjukhus och Primärvården Skaraborg

Sammanfattning 

Palliativ vård avser lindrande vård till människor med obotlig, symtomgivande och progredierande 

sjukdom oavsett diagnos och oftast med en kort förväntad överlevnad. Denna vård innebär 

ett förhållningssätt med syfte att förbättra livskvaliteten för patienten och de närstående 

genom att förebygga och lindra lidandet genom tidig upptäckt, bedömning och behandling av 

smärta och andra fysiska, psykosociala och existentiella problem som kan uppkomma i samband 

med livshotande sjukdom. 

Flera sammanställningar visar att palliativ vård är eftersatt eller att man inte lever upp till de 

överenskommelser som är gjorda. Det organisatoriska vårdprogrammet ska vara en vägledning 

för att bedriva god palliativ vård. 

I den första delen beskrivs en gemensam värdegrund för palliativ vård, basal och specialiserad 

palliativ vård, palliativ omvårdnad samt brytpunkter. Vården ska genom ett tvärprofessionellt 

förhållningssätt inriktas på patienten och de närståendes behov. I vårdprogrammet beskrivs 

innebörden i det palliativa förhållningssättet, som måste finnas oavsett vårdform. 

I den andra delen beskrivs hur vården är organiserad idag, vårdkedjorna och samarbetet mellan 

sjukhus - primärvård – kommuner, både för vuxna och för barn. Kontinuitet och tillgänglighet 

samt informationsöverföring mellan vårdnivåerna betonas. Med avsnittet om de olika 

yrkesgrupperna framhålls vikten av att arbeta multiprofessionellt och att ta tillvara olika kompetenser. 

Utmärkande för denna upplaga av vårdprogrammet är omfattningen av avsnittet som beskriver 

förbättringsförslag på området. Avsnittet skall ses som bakgrundsbeskrivning till kommande 

handlingsplan. Förslagen utgår från VG-regionens strategi för utveckling av palliativ 

vård och innefattar (förslag till) förbättringar inom följande områden: regionens stöd till hemtjänst/ 

hemsjukvård, kompetensutveckling för personal, inrättande av särskilda vårdplatser för 

avancerad palliativ vård samt möjligheten till öppen retur. 

En partssammansatt grupp, enligt gällande mall för utarbetandet av organisatoriska vårdprogram 

har ansvar för att vårdprogrammet förs ut, följs upp och revideras.

Innehållsförteckning 

Sammanfattning ___________________________________________________________ 1 

Inledning ____________________________________________________________ 5 

Beskrivning av uppdraget _____________________________________________________ 4 

Avgränsning ____________________________________________________________ 6 

Arbetsgruppens sammansättning________________________________________________ 6 

Bakgrund ____________________________________________________________ 7 

Målsättning ____________________________________________________________ 8 

Vårdideologisk grund ______________________________________________________ 10 

Människosyn _________________________________________________________ 10 

Etiska grundprinciper___________________________________________________ 10 

Hospicefilosofin_______________________________________________________ 10 

Palliativ vård ___________________________________________________________ 10 

Den palliativa vårdens fyra hörnstenar _____________________________________ 11 

Palliativt förhållningssätt ________________________________________________ 11 

Basal palliativ vård ____________________________________________________ 11 

Specialiserad palliativ vård ______________________________________________ 11 

Palliativ insats ________________________________________________________ 12 

Brytpunkt, brytpunktssamtal _____________________________________________ 12 

Palliativ omvårdnad ____________________________________________________ 13 

Existentiella, andliga och religiösa frågor vid livets slut________________________ 13 

Efter dödsfallet ___________________________________________________________ 14 

Närstående ___________________________________________________________ 14 

Barn som närstående ___________________________________________________ 15 

Närståendepenning_____________________________________________________ 15 

Efterlevandestöd ______________________________________________________ 15 

Vårdkedjan ___________________________________________________________ 16 

Vårdgivare ___________________________________________________________ 16 

Kommunen som vårdgivare ______________________________________________ 16 

Primärvården som vårdgivare_____________________________________________ 17 

Sjukhusvården som vårdgivare____________________________________________ 17 

Palliativa rådgivningsteamet______________________________________________ 17 

Övrig palliativ verksamhet _______________________________________________ 18 

Smärtenhet ___________________________________________________________ 18 

Nätverk inom palliativ vård___________________________________________________ 18 

Annan vårdgivare __________________________________________________________ 19 

Vård i annan kommun än hemkommunen _______________________________________ 20 

Kommunikation i vårdkedjan _________________________________________________ 20 

Samordnad vårdplanering _______________________________________________ 20 

Epikris ___________________________________________________________ 20 

Vårdkedjor - vuxna _________________________________________________________ 20 

Öppen retur och trygghetsplatser__________________________________________ 21 

Distriktsläkare är behandlingsansvarig läkare ________________________________ 22 

Sjukhusläkare är behandlingsansvarig läkare ________________________________ 22 

2

Vårdkedjor - barn __________________________________________________________ 24 

Vårdkedjan ___________________________________________________________ 24 

Medicinskt omhändertagande ____________________________________________ 26 

Fortbildning __________________________________________________________ 26 

Funktioner och yrkesgrupper runt den palliativa patienten i sluten och öppen vård _______ 27 

Förslag till åtgärder som kräver nya resurser __________________________________ 29 

Regionens stöd till hemtjänst och hemsjukvård ______________________________ 29 

Kompetensutveckling för berörd personal __________________________________ 30 

Tillgång till särskilda vårdplatser för avancerad palliativ vård___________________ 30 

Snabb tillgång till sjukhusvård, ”öppen retur” _______________________________ 31 

Övriga förslag ________________________________________________________ 32 

Kvalitetsutveckling ________________________________________________________ 33 

Implementering ________________________________________________________ 34 

Referenser ________________________________________________________ 35 

Avsnittet om barn ________________________________________________________ 36 

Förkortningar ________________________________________________________ 36 

Bilaga 1; Den döendes rättigheter _____________________________________________ 37 

Bilaga 2; Exempel: Brytpunktssamtal __________________________________________ 38 

Bilaga 3; Exempel; Intyg för öppen retur ________________________________________ 40 

3

Beskrivning av uppdraget 

Inledning 

Enligt Riksdagens beslut om riktlinjer för prioriteringsordningen inom hälso- och sjukvård, 

proposition 96/97:60 (1), framgår att palliativ vård är placerad i prioriteringsgrupp 1 och kan 

jämställas med akuta livshotande sjukdomar. 

Värdig vård vid livets slut, SOU 2001:6 (2) ger riktlinjer om hur svårt sjuka och döende ska 

vårdas och garanteras samma kvaliteter på vården oavsett var den bedrivs. 

Trots detta visar flera studier att vården av patienter i livets slutskede är lågt prioriterad i dagens 

hälso- och sjukvård. Uppbyggnaden av den palliativa vården i Skaraborg är eftersatt, 

vilket har uppmärksammats i socialstyrelsens rapport från 2006 (3) och canceröversynen 2007 

i Västra Götalandsregionen (4). Fokus ligger oftast på organisationens funktion och ekonomi, 

vilket gör att patientens och närståendes behov och önskemål inte alltid tillgodoses. 

Personal i kommun, primärvård och sjukhusvård har kompetensbrister eller ojämn kompetens 

i palliativ vård. Nyligen publicerade studier visar på bristande kontinuitet och otrygghet i vårdens 

slutskede hos medborgare i Västra Götaland (5). 

Skaraborgs sjukhus fick under 2003 uppdraget att ansvara för att ta fram ett organisatoriskt 

vårdprogram för vård i livets slutskede. Arbetet utformades i samarbete mellan kommun, primärvård 

och sjukhusvård, med delaktighet från beställare och i enlighet med de direktiv som 

gäller för organisatoriska vårdprogram. 

Den första versionen förelåg 2004. 

Det palliativa rådgivningsteamet som inrättades 2003, har genom att presentera vårdprogrammet 

och genom att bedriva klinisk verksamhet och undervisning sökt implementera 

vårdprogrammets innehåll. 

Hösten 2007 påbörjades revidering av vårdprogrammet. Även detta arbete sker i samarbete 

mellan kommun, primärvård och sjukhusvård samt med medverkan av politiker från hälsooch 

sjukvårdsnämnderna i Skaraborg. 

Politikermedverkan syftar till att se hälso- och sjukvården ur ett medborgarperspektiv där befolkningens 

sjukvårdsbehov blir styrande och vägledande för tilldelning av resurser respektive 

prioritering samt stärka medborgarnas/patienternas ställning och medverkan i vården. Programarbetet 

utgör också en plattform för ökat engagemang hos förtroendevalda 

och utvecklar dialogen mellan politiker på olika nivåer. 

Medborgarperspektivet har även beaktats genom att berörda patientföreningar fått lämna synpunkter. 

Västra Götalandsregionen har nu tagit fram en regional strategi för vård i livets slutskede – 

palliativ vård – med förslag till förbättringsområden och en till detta knuten handlingsplan. 

Det beslutades att uppgiften att ta fram en bakgrundsbeskrivning till en lokal handlingsplan 

för palliativ vård skulle ingå i arbetet med det organisatoriska vårdprogrammet. (Därmed innehåller 

den reviderade upplagan också punkter som den lokala handlingsplanen omfattar 

samt förslag till åtgärder.) 

5

Syftet med det organisatoriska vårdprogrammet är att det ska vara ett verktyg/redskap för olika 

professioner vid vården av svårt sjuka och döende människor. Det organisatoriska vårdprogrammet 

ska därmed utgöra en gemensam grund för en god vård och ett gott omhändertagande 

av patienter i livets slutskede. Det ska också utgöra ett underlag för fortsatt utveckling 

och beslutsfattande inom området. 

Avgränsning 

Det organisatoriska vårdprogrammet gäller palliativ vård med huvudinriktning på vård av alla 

patienter, oavsett diagnos, i sent skede av sjukdomen. Beslutet om palliativ vård ska vara fattat 

i samråd med patient och/eller närstående och det ska vara dokumenterat. För olika diagnosgrupper 

kan den palliativa fasen beröras i andra organisatoriska vårdprogram och då gäller 

dessa. Vad gäller pediatrik finns ett speciellt avsnitt. 

Arbetsgruppens sammansättning 

Per Angesjö 

Helena Axelsson Eriksson 

Birgit Bårring 

Helen Carlsson 

Inger Holzhausen 

Ingemar Hörnfeldt 

Malin Jansson 

Anette Ohlin Johansson 

Ulla Johansson 

Helena Karlsson 

Elisabeth Kenne-Sarenmalm 

Marie-Louise Ljungberg 

Laila Neck 

Christina Pettersson 

Mariann Pettersson 

Ulf Svensson 

Kristina Säll 

Olle Vinensjö 

Svante Swerkersson 

Distriktsläkare, Primärvård 

Sjukhuspräst, Sjukhuskyrkan, Skaraborgs Sjukhus 

Medicinskt ansvarig sjuksköterska, Kommunförbundet 

Läkare, Skaraborgs Sjukhus, ordförande 

Sjuksköterska, Skaraborgs Sjukhus 


Distriktsarbetsterapeut, Kommunförbundet 

Planeringsledare, hälso- och sjukvårdskansliet, Mariestad 

Ledamot i hälso- och sjukvårdsnämnden, västra Skaraborg 

Sjuksköterska, Kommunförbundet 


Kurator, Skaraborgs sjukhus, sekreterare 

Ledamot i hälso- och sjukvårdsnämnden, östra Skaraborg 


Kurator, Primärvård 




Läkare, Skaraborgs Sjukhus 

6

Bakgrund 

Vården av svårt sjuka och döende patienter oavsett diagnos, har under senare år kommit i fokus 

i allt högre grad inom hälso- och sjukvården. Av riksdagens beslut (1) angående riktlinjer 

för prioriteringar inom hälso- och sjukvården framgår att palliativ vård och vård i livets slutskede 

har högsta prioritet. Vård av döende patienter har lika hög prioritet som vård vid akuta 

livshotande sjukdomar. Den palliativa vården innebär ett aktivt behandlingsalternativ även när 

bot inte längre är möjlig. Palliativ vård innefattar både medicinsk symtombehandling och omvårdnadsinsatser. 

WHO definierar palliativ vård enligt följande (6): 

”Palliativ vård bygger på ett förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten för patienter 

och familjer som drabbas av problem som kan uppstå vid livshotande sjukdom. Palliativ 

vård förebygger och lindrar lidande genom tidig upptäckt, noggrann analys och behandling av 

smärta och andra fysiska, psykosociala och existentiella problem. 

• Lindrar smärta och andra plågsamma symtom. 

• Bekräftar livet och betraktar döendet som en normal process. 

• Syftar inte till att påskynda eller fördröja döden. 

• Integrerar psykologiska och existentiella aspekter i patientens vård. 

• Erbjuder organiserat stöd till hjälp för patienter att leva så aktivt som möjligt fram till döden. 

• Erbjuder organiserat stöd till hjälp för familjen att hantera sin situation under patientens 

sjukdom och efter dödsfallet. 

• Tillämpar ett teambaserat förhållningssätt för att möta patienters och familjers 

behov samt tillhandahåller, om det behövs, även stödjande och rådgivande 

samtal. 

• Befrämjar livskvalitet och kan även påverka sjukdomens förlopp i positiv 

bemärkelse. 

• Är tillämpbar tidigt i sjukdomsskedet tillsammans med terapier som syftar till att förlänga 

livet såsom cytostatika och strålbehandling. Palliativ vård omfattar även sådana undersökningar 

som är nödvändiga för att bättre förstå och ta hand om plågsamma symtom och 

komplikationer. ” 

I Europarådets rekommendation för medlemsstaterna om organisation av palliativ vård finns 

vägledande principer för hur utveckling och uppbyggnad ska vara beskaffad (7). 

I slutbetänkandet från kommittén om vård i livets slutskede ”Döden angår oss alla – Värdig 

vård vid livets slut” betonas att landsting, kommuner och andra vårdgivare bör samverka i att 

utveckla gemensamma mål för att lokalt kunna förverkliga den palliativa vårdens innehåll 

med patienten i centrum. För att uppnå målet att människor ska få en värdig död måste därför 

vården av döende ges av personal med adekvat kompetens och i en sammanhållen vårdkedja 

(8). 

Regionstyrelsen har i april 2007 fastställt ”ägaruppdrag-ledningssystem” för kvalitet och patientsäkerhet". 

Enligt socialstyrelsens rekommendationer avses med kvalitet i regionens hälsooch 

sjukvård att vården ska 

• vara säker för patienten 

7

• vara patientfokuserad 

• vara kunskapsbaserad och ändamålsenlig 

• vara jämlik för alla invånare i regionen 

• ges i rimlig tid 

• vara effektiv 

Skaraborgs Sjukhus är medlem i Nätverket för Hälsofrämjande Sjukhus. En hälsofrämjande 

helhetssyn innebär ett förhållningssätt som väver samman medicinsk diagnostik och behandling 

med patientens upplevelse av hälsa. Ett hälsofrämjande förhållningssätt är viktigt i alla 

skeden av vården, från förebyggande till palliativ vård. Genom att utveckla patienternas och 

de närståendes delaktighet i behandling av sjukdom och insatser kan individen få stöd i att 

hantera sin situation. Palliativ vård är genom målsättningen ”förbättrad livskvalitet vid terminal 

sjukdom” en aspekt av hälsofrämjande hälso- och sjukvård. 

Regional strategi för vård i livets slutskede – Palliativ vård (9) 

Canceröversynen 2007 (4) i Västra Götalandsregionen visar att cancersjukvården i stort sett 

fungerar bra i regionen, men inom ett antal områden behöver förbättringar göras. En första 

punkt bland de förbättringsområden/åtgärder som redovisats och beslutats är en utveckling av 

den palliativa vården i regionen. 

”Det är främst inom fyra områden som förstärkning behöver ske för att nå god och värdig 

vård i livets slutskede. 

• Regionens stöd till kommunal hemtjänst och hemsjukvård för att möjliggöra god vård i 

hemmet. Med detta avses exempelvis palliativa team. 

• Kompetensutveckling för berörd personal. Det är en viktig uppgift för regionen och kommunerna 

i samverkan. 

• Tillgång till särskilda vårdplatser för avancerad palliativ vård. Detta gäller patienter med 

särskilda sjukdomstillstånd eller när vården i hemmet inte upplevs som tillräcklig och 

trygg och särskilda resurser behövs. 

• Snabb tillgång till sjukhusvård när vård hemma inte längre är tillräcklig och möjlig. Det 

kan handla om möjligheter till öppen retur för att slippa söka på akutmottagningen. 

Utredningen konstaterar också att det behövs ett samordnat regionalt arbete för att förbättra 

den palliativa vården för alla diagnoser.” 

Målsättning 

Målsättningen med programmet är att ge förutsättningar för verksamheten att utveckla en god 

palliativ vård oavsett vårdform. Genom att definiera ansvarsområden, arbetsuppgifter och 

kommunikationskanaler för de tre vårdnivåerna sjukhusvård-primärvård-kommun skapa en 

förbättrad vårdkedja. För patienten och närstående ska dessa upplevas som en sammanhållen 

vårdkedja. Programmet ska också ge förutsättningar att skapa gemensam värdegrund där de 

döendes rättigheter ligger till grund för förhållningssättet (bilaga 1). 

För att vården i livets slutskede ska hålla en fortlöpande god kvalitet utgör vårdprogrammet 

ett gemensamt vårdpolicydokument för Skaraborg. Principen att alla invånare ska erhålla en 

god vård på lika villkor. 

8

Enligt rekommendationerna från Västra Götalandsregionen bör handlingsplanen innehålla 

följande: 

• Upprättande av eller uppdatering av vårdprogram. 

• Inrättande av palliativa team eller utveckling av de team som finns. 

• Rutiner för vårdplanering och ansvarsfördelning. 

• Säkerställande av att möjligheten till ”öppen retur” finns för alla. 

• Säkerställande av kontinuitet i kontakterna med sjukvården. En vårdgivare får inte släppa 

ansvaret förrän en annan är beredd att ta över ansvaret. 

• Beskrivning av hur den palliativa vårdkedjan är uppbyggd samt kartläggning av de palliativa 

vårdinsatserna på respektive vårdnivå. 

• Utveckling av möjligheterna för anhörigas medverkan i samtliga vårdnivåer samt att särskilda 

värdiga avskedsrum finns. 

• Utveckling av beteendevetenskaplig kompetens och existentiell kunskap. 

• Kompetensutvecklingsinsatser för berörd personal i regionen och kommunen. Särskilt bör 

utbildningsinsatser ske beträffande ”det svåra samtalet”. 

• Att tillgången till särskilda vårdplatser, hospice eller motsvarande finns som motsvarar 

det behov som finns av dessa platser. 

• Kvalitetssäkring i enlighet med det svenska palliativregistret. 

• Rutiner för uppföljning. 

9

Vårdideologisk grund 

Enligt hälso- och sjukvårdslagens målparagraf ska vården ges med respekt för alla människors 

lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av 

hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. En övergripande vårdideologi baseras på en 

humanistisk människosyn, etiska grundprinciper och specifika riktlinjer för palliativ vård. 

Palliativ vård syftar till en aktiv helhetsvård av hela människan och dennes närstående. Det är 

sålunda inte frågan om enskilda sporadiska vårdinsatser utan en helhet i en sammanhållen 

vårdkedja. 

Människosyn 

Vårdgivarens människosyn och förhållningssätt är av avgörande betydelse för vårdhandlingarnas 

kvalité. Med en humanistisk människosyn ses vårdtagaren som en integrerad helhet med 

en fysisk, psykisk, social och existentiell dimension och bör beredas största möjliga frihet att 

tro, tänka och själv välja sin livsåskådning. 

Etiska grundprinciper 

Grundläggande för samhället i stort och för vård i synnerhet är människovärdesprincipen. 

Alla människors lika värde har fastställts som en grund för samhället och vården, vilket innebär 

att alla har samma rättigheter. Andra övergripande principer är behovs- och solidaritetsprincipen 

vilket innebär att resurserna bör satsas på den människa eller verksamhet där behoven 

är som störst samt kostnadseffektivitetsprincipen (1). VG-regionen har i sitt prioriteringsarbete 

tagit upp ovanstående etiska plattform och utifrån denna tryckt på att palliativ vård och 

vård i livets slutskede tillhör prioriteringsgrupp 1, vilket innebär att denna vård har lika hög 

prioritet som vård vid akuta liv (10). 

Människovärdet och den personliga integriteten kan upprätthållas genom de medicinsk-etiska 

grundprinciperna (8): 

• Göra gott - godhetsprincipen, 

• Inte skada - icke skada-principen 

• Vara rättvis - rättviseprincipen 

• Respektera självbestämmandet - autonomiprincipen. 

Hospicefilosofin 

Hospice är i första hand inte en institution utan ett förhållningssätt som ska genomsyra all 

vård. Filosofin ser döden som en naturlig del av livet. Vården omfattas av ett helhetstänkande 

där fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov hos patient och närstående är viktiga. 

Målet är att aktivt förebygga och lindra symtom som sjukdomen ger. Målet är vidare att skapa 

en miljö med möjlighet att leva så fullvärdigt som möjligt, trots begränsningar. Viktigt är en 

öppenhet och tid för svåra samtal som t.ex. om känslor, relationer, meningen med livet och 

döden. Fokus läggs på den enskilda individens behov och önskningar. Förutsättningen för 

detta arbete är ett välfungerande multidisciplinärt personalteam. Stöd ges till närstående både 

under och efter patientens vårdtid. 

Palliativ vård 

Kärnan i den palliativa vården utgörs av samarbete mellan vårdteamet, patienten och de närstående. 

Samarbetet förutsätter ömsesidig respekt mellan olika personalkategorier. I palliativ 

vård ingår omvårdnad och medicinska insatser. Omvårdnaden ska vara individualiserad och 

utformas i samverkan med närstående och deras önskemål bör beaktas så långt det är möjligt. 

10

Vård av döende ställer mycket höga krav på en genomtänkt vårdfilosofi, på arbetsledning och 

kunskap om palliativ vård. Dagens palliativa vård är influerad av hospicefilosofin. 

Den palliativa vårdens fyra hörnstenar består av (8): 

• Symtomkontroll i vid bemärkelse (omfattar fysiska, psykiska, sociala och existentiella/andliga 

behov) 

• Samarbete av ett mångprofessionellt arbetslag 

• Kommunikation och relation i syfte att befrämja patientens livskvalitet 

• Stöd till närstående under sjukdomen och efter dödsfallet 

Palliativt förhållningssätt innebär: 

• en individuell vårdplanering som utgår från varje människas situation, kultur m.m. 

• god omvårdnad som visar respekt för patientens värdighet, integritet, bevarar och stärker 

hans/hennes självkänsla, möjliggör en god livskvalitet och värnar om trygghet inför döden 

• adekvat symtomkontroll som bland annat tillgodoser patientens behov av smärtlindring i alla 

dimensioner, fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt/andligt 

• omsorg om människor som patienten har en nära relation till 

• kontinuerlig handledning och fortbildning som gör personalen rustad att ge vård i livets slutskede 

på ett sådant sätt att patientens fysiska, psykiska, sociala och existentiella/andliga behov 

beaktas. 

• att utformning av vård och behandling i livets slutskede ska ske utifrån vetenskap och beprövad 

erfarenhet, där målet är livskvalitet under den tid som återstår. 

Basal palliativ vård 

Basal palliativ vård är grunden i all palliativ vård och ska vid en definierad, dokumenterad 

tidpunkt, utifrån en etisk plattform och en medicinsk bedömning, erbjudas till alla patienter i 

livets slutskede oavsett diagnos och vårdform. Vården ska bedrivas dygnet runt, av ett team 

bestående av läkare, sjuksköterska samt omvårdnadspersonal med basal kompetens inom palliativ 

vård. 

Basal palliativ vård bedrivs brett i vårdorganisationen, vid sjukhusavdelningar, på kommunens 

olika boenden och i hemmet. Vårdinsatserna utgår från patients och närståendes behov 

med möjlighet att verka dygnet runt. Den basala palliativa vården för dialog med patient och 

närstående för att skapa delaktighet i vården, fastställer brytpunkter, grundar sig på etiska 

överväganden och värnar om människovärdet. Medicinska insatser avslutas när de inte gör 

nytta. Patienten erbjuds möjlighet att ha någon vid sin sida under döendefasen. Stöd ges till 

närstående under sjukdomstiden och i samband med dödsfallet. Den basala palliativa vården 

har möjlighet till konsultstöd från specialiserade palliativa team/verksamheter. 

Specialiserad palliativ vård 

Specialiserad palliativ vård ska erbjudas patienter med komplexa symtom/behov i livets slutskede 

där basal palliativ vård inte är tillräcklig. Ett multiprofessionellt team stödjer och kompletterar 

den basala vården utifrån de specifika behoven som identifierats och den problematik 

som finns. I den här verksamheten är palliativ vård kärnverksamhet och teamet har särskild 

utbildning/kompetens i detta vårdområde. Exempel på verksamhet av detta slag är specialiserade 

slutenvårdsenheter, palliativa sjukhusteam, palliativa rådgivningsteam, hemsjukvårdsteam 

för avancerad sjukvård i hemmet. 

Den specialiserade palliativa vården erbjuder också konsultstöd och handledning till medarbetare 

i palliativ vård samt utbildning inom ämnesområdet. 

11

Palliativ insats 

Med palliativ insats menas enstaka åtgärder som en del i vårdinnehållet i palliativ fas, där 

huvudmålet är optimal livskvalitet men i tidiga skeden även innefattar åtgärder för att förlänga 

livet. Som exempel på palliativa insatser kan nämnas strålbehandling, insättande av 

opioid mot smärta, avlastning av gallvägar vid tumörpåverkan, blodtransfusion, behandling 

med bisfosfonater, vätskedrivande injektion vid hjärtsvikt eller lindring av ångest. (11) 

Brytpunkt, brytpunktssamtal 

Med brytpunkt menas ett fastställande av en gräns där vården ändrar inriktning och mål. För 

såväl patienter, närstående som vårdpersonal är denna punkt ej distinkt, utan en process över 

viss tid med successiv förskjutning av vårdens mål. (Bilaga 2) 

När det är uppenbart att sjukdomen inte är botbar innebär det en övergång till palliativ vård. 

Ställningstagande till palliativ vård kräver en medicinsk bedömning som ska göras av läkare 

samt dokumenteras i patientens journal. Fastställande av brytpunkten är avgörande för vårdresultatet, 

genom att målet med vården förändras. Beslutet ska vara väl förankrat hos patient 

och närstående och bedömningen bör ske utifrån en etisk plattform. Läkarens bedömning om 

palliativ vård och förhandsbeslut om att avstå från livsuppehållande åtgärder ska dokumenteras 

i journalen. Där ska även noteras vem som informerats och informationens innehåll. Det är 

viktigt att bakom varje beslut om att avstå från eller sätta in olika vårdinsatser, finns en adekvat 

medicinsk bedömning. Vid ställningstagande till om patienten är i sen palliativ fas, innebär 

detta också beslut om att avstå från akut livsuppehållande åtgärder såsom hjärtlungräddning 

(HLR). HLR kan aldrig ses som en symtomlindrande behandling. 

Vård av 

Palliativ vård i 

obotbar sjukdom Palliativa insatser livets slutskede 

Brytpunkt 

Förlänga liv, livskvalitet 

Brytpunkt 

Sista brytpunkten 

Livskvalitet 

Det kan också vara lämpligt att erbjuda ett brytpunktsamtal då patienten förstår att sjukdomen 

leder till döden eller då det behövs mer hjälp i det vardagliga livet. Den sista brytpunkten är 

den dag när det är tydligt att livet bara kan vara några dygn eller någon vecka ytterligare. Den 

i vårdteamet som märker att en brytpunkt passeras har ansvar att dela med sig av den insikten 

till teamet. Ofta är det den vårdare som är närmast patienten som bäst kan avgöra när den sista 

brytpunkten inträder. Läkaren har stort ansvar att bedöma att den försämring som iakttagits 

inte beror på andra sjukdomar som tillstött eller på biverkningar av läkemedel. 

Vårdplan upprättas utifrån samtalet. Brytpunktssamtalet ger möjlighet till viss framförhållning, 

så att plågsamma symtom kan lindras, onödiga sjukvårdstransporter undvikas, ger möjlighet 

till att information ges på rätt sätt och att de närstående inbegrips på ett sätt som gagnar 

patienten. Personal som vårdar patienten ska lätt kunna läsa sig till vad som är beslutat i fråga 

om insatser och behandlingar. I omvårdnadsjournalen ska noteras att patienten informerats att 

målet för omvårdnaden nu är att lindra. Patientens reaktioner bör noteras och en plan för stöd 

läggas upp. 

12

Palliativ omvårdnad 

Omvårdnad utgår från behov och problem relaterat till hälsa och ohälsa och till det dagliga 

livet. Det är människans reaktioner och tolkningar av sjukdom som är i fokus. 

Syftet med palliativ omvårdnad är att skapa en så god livskvalitet som möjligt i livets slutskede. 

Viktiga begrepp i den palliativa omvårdnaden är symtomlindring, sociala relationer, syntes/sammanfattning, 

självbestämmande, självbild, samtycke att dö (A. Weisman) (12). En god 

livskvalitet i livets slutskede är att slippa smärtor och besvärande symtom, att leva så självständigt 

som möjligt samt att få upprätthålla viktiga relationer till livets slut. Den sjuke behöver 

också hjälp med att behålla sin självbild trots de förändringar sjukdomen kan medföra. 

Det kan också vara viktigt att få tid och stöd till en möjlighet att nå fram till en syntes och 

sammanfattning av sitt liv. 

I den palliativa helhetsvården ingår de grundläggande behoven av trygghet, mänsklig kontakt 

och mänskligt värde. Den praktiska omvårdnaden ska präglas av respekt för patienten som 

individ. För att kunna ge en god omvårdnad krävs det att personalen vet vad patienten avser 

med god omvårdnad. Omsorg och allmän omvårdnad utgör stora delar av vården i livets slut, 

det dagliga livets självklarheter omfattas här. För att uppnå en god kvalitet och optimal omvårdnad 

krävs det att man har en relation med patienten och närstående som präglas av ömsesidigt 

förtroende. Det krävs kunskap om patientens vanor i det dagliga livet och att man därtill 

lägger sina kunskaper om vad som kan ske, när patienten har en progredierande sjukdom, blir 

immobiliserad och när normala funktioner sätts ur spel. Kompetensen i den palliativa vården 

ligger hos dem som ger vården, det är deras personliga engagemang, kunskap och livserfarenhet 

som formar vården och mötet. 

Vården bör innehålla inlevelseförmåga, kreativitet och insikt i vad det innebär att vara svårt 

sjuk. Vårdpersonalen intar en central roll i patientens närvaro men det måste hela tiden vara 

en balansgång i förhållandet till patientens närstående. Att uppmuntra och stärka patientens 

och närståendes resurser är en viktig del av den palliativa vården samt att vara medveten om 

den fysiska miljöns betydelse. 

Existentiella, andliga och religiösa frågor vid livets slut. 

Människan längtar efter att i sitt liv finna mening och innehåll, sammanhang. Vem är jag? Har 

jag någon plats, uppgift? Vart är jag på väg? Att söka och finna något som liknar svar är ett 

behov som återkommer i olika livsskeden och som kan bli en viktig process under den tid då 

människan avslutar sitt liv. 

Svårt sjuka människors existentiella och andliga frågor handlar ofta om meningen, skulden, 

livet, evigheten. Samtalet är den metod med vilken vi stödjer patientens bearbetning av dessa 

frågor. Då blir berättandet en skapelseakt, från kaos till struktur. Att få berätta kan leda till att 

olika upplevelser av verkligheten kan falla på plats och komma i så god ordning att människan 

kan förstå och kanske t o m acceptera. 

Samtal och reflektion tar tid och ofta finns de starkaste hindren för patienten att uttrycka sina 

känslor mer i omgivningen än hos henne själv. Samtalet kan komma till stånd om man får 

uppleva en atmosfär där det finns en lyssnare som har tid och vågar finnas där patienten befinner 

sig i sin tanke. Att låta patienten presentera sin livsberättelse för någon som lyssnar ger 

värde och fördjupning av det liv som snart ska avslutas. 

13

Människan är utrustad att klara existentiell och andlig smärta så länge hon inte blir övergiven 

eller sviken. Att i tillit till en annan få möjlighet att närma sig också starka känslor som sorg, 

rädsla, aggression och glädje bidrar till att minska den existentiella smärtan. Patienter behöver 

få stöd i flera frågor, som att reflektera över hoppet som förändras över tid, acceptans av det 

som sker och med att bearbeta sin sorg. Att den svårt sjuke patienten bemöts som en människa 

som vården satsar på och lyssnar till ger upplevelsen av hopp. 

Existentiella frågor handlar om människans grundläggande sätt att vara. Som existerande förhåller 

sig människan till sig själv, till världen, till sina möjligheter. Reflektionen över hennes 

liv kan ge möjligheter och insikter som stöder en god avslutning av livet. 

Andliga frågor handlar om människans djupaste relationer till sig själv, andra och gud eller 

andra högre makter. Den andliga dimensionen innefattar människans känsla av mening och 

mål med livet. Andlig styrka kan bidra till uthållighet. 

Religiösa frågor hör hemma i den sociala institution av människor som delar samma tro. Det 

religiösa behovet får sina svar genom bön, läsning ur den religiösa urkunden, gudstjänster och 

riter. Kan ge kraft att klara kriser och att leva med sjukdomen. Kan ge känsla av frid, trygghet 

och hopp. Detta gäller även för samtalet med närstående. 

Inom sfären för frågor och samtalet faller också handledning av personalen. Då vi ser personalen 

som ett av de betydelsefullaste instrumenten i den palliativa vården både behöver och 

ska personalen ges möjlighet att reflektera över möten med andra människors liv. 

Efter dödsfallet 

Omhändertagandet efter dödsfallet ska ske med vördnad och respekt och efter de direktiv som 

givits uttryck för antingen tidigare av patienten själv eller av närstående i samband med dödsfallet. 

Det är viktigt att beakta olika kulturer och religiösa symboler. Kyrkan och begravningsbyråer 

kan vara behjälpliga i dessa frågor. 

Vid avskedet av den döde är det angeläget att rummet görs värdigt för ändamålet. Vissa vårdinrättningar 

har här föregått med gott exempel och inrättat särskilda avskedsrum. 

Närstående 

Behovet av omhändertagande av närstående, med stöd och information framstår som mer tydligt 

inom palliativ vård än i sjukvården i övrigt. Det är också en av de uppgifter som särskiljer 

palliativ vård. Närstående behöver stöd och information under hela det palliativa sjukdomsförloppet. 

Trygghet och kontinuitet, att veta var man ska vända sig med frågor, få information 

om hur anhöriga kan stödja den sjuke och förmås att medverka i vården i samtliga vårdnivåer 

är viktiga komponenter. För dessa uppgifter spelar personalens bemötande stor roll. Omvårdnadspersonalen 

är också den viktigaste aktören i stödet av den anhörige. Kuratorn kan vara en 

resurs i arbetet med närstående. 

Rutin för samverkan mellan sjukhus, primärvård och kommuner angående stöd till anhöriga/närstående 

finns framarbetad och beslutad av vårdsamverkan Skaraborg. Denna innebär att 

hälso- och sjukvården har ansvar för att arbeta förebyggande och hälsofrämjande vilket innebär 

bland annat att identifiera anhörig som riskerar att drabbas av ohälsa. Det innebär såväl att 

beakta anhörigas eget behov av stöd som att förmedla kunskap om sjukdomstillstånd, hur 

14

sjukdom utvecklas samt hur anhörig kan eller bör bemöta en närstående. Primärvårdens och 

sjukhusets roll är att uppmärksamma anhörigas behov av stöd och informera om vilket stöd 

som kan ges inom hälso- och sjukvården samt förmedla kontakt eller informera om vart anhörig 

kan vända sig för att få stöd av kommunen. Kommunerna ska erbjuda stöd för att underlätta 

för anhöriga, insatserna ska underlätta anhörigas situation, fysiskt, psykiskt och socialt. 

Stöd till anhöriga som vårdar eller stödjer en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre 

eller som ger stöd till en person med funktionshinder innebär att utforma insatser som passar 

både den anhöriga och den närstående. 

Barn som närstående 

När vuxna patienter är svårt sjuka och det finns barn i familjen är det viktigt att ta med barnen 

i ett tidigt skede. Föräldrarna kan ibland behöva stöd och hjälp att ta upp svåra frågor med sitt 

barn. Möt med respekt, ge anpassad information utifrån barnets ålder och utvecklingsnivå och 

svara på barnets frågor. Det är också viktigt att ordna med bra miljö för barnen då föräldern 

vistas på sjukhus och att det blir ett fint avsked. Efter samråd med föräldrarna kan skolans 

personal behöva informeras för att kunna stödja barnen på bästa sätt. (13) 

Närståendepenning 

Närståendepenning erbjuder en möjlighet för den sjuke att ha någon hos sig under sjukdomstiden. 

Personer som är närstående den svårt sjuke kan få ersättning från försäkringskassan om 

man avstår från förvärvsarbete. Den sjuke ska lämna sitt samtycke.Till närstående räknas anhöriga 

men även andra man har nära relationer till. Med svårt sjuk menas sådana sjukdomstillstånd 

som innebär ett påtagligt hot mot den sjukes liv. För ytterligare information hänvisas 

till Försäkringskassan. 

Efterlevandestöd 

Närstående ska erbjudas samtal för att få tala om den avlidnes sista tid. Efter dödsfallet övervägs 

hur länge kontakterna bör upprätthållas. Många gånger har de efterlevande en mängd 

frågor som de behöver få svar på. Exempelvis frågor som rör sjukdomen, behandlingar, eller 

uteblivna sådana. 

Det är viktigt att personalen visar att det finns öppna kanaler och att de efterlevande får möjlighet 

att tala om sina känslor. I de fall där de inte var på plats då dödsfallet inträffade kan det 

vara angeläget att få träffa den personal som hade de sista kontakterna med den avlidne. Vid 

behov kan hänvisas till kyrkans efterlevandegrupper. 

Varje enhet som har patienter i sent palliativt skede ska ha rutiner för stöd i sorgearbetet och 

vem som följer upp närstående efter dödsfallet. 

15

Vårdkedjan 

För att kunna ge patienter en god vård i palliativt skede krävs att personalen har adekvat kompetens 

och att det finns en sammanhållen vårdkedja. Samverkan mellan olika vårdgivare ska 

vara så välutvecklat att övergången mellan olika vårdformer underlättas. Det är viktigt med 

kontinuitet, tillgänglighet, att patienten är välinformerad och att närstående får möjlighet att 

vara delaktiga i vården. Patient och närstående ska i varje fas av det palliativa vårdförloppet 

veta var man ska vända sig vid problem. 

Vårdansvaret finns inom kommun, primärvård och sjukhusvård och vårdkedjan däremellan är 

viktig. Det måste vara en kontinuitet i kontakterna med sjukvården så att en vårdgivare inte 

släpper ansvaret förrän en annan aktör är beredd att ta över. Patientens önskemål ska styra var 

vården ges och diskuteras i ett tidigt skede så att patienten kan vara delaktig i beslut som fattas. 

Det är först när byte av vårdnivå bedöms ge ökad livskvalitet för vårdtagaren, eller om 

vårdgivare på aktuell vårdnivå inte kan garantera en god och säker vård, som vårdtagaren ska 

flyttas. 

Den behandlingsansvariga läkaren, oavsett vårdnivå, fattar och dokumenterar beslut om palliativ 

vård. Detta innebär startpunkt för vårdkedjan. Det är viktigt att det finns ett samarbete 

och dialog mellan Primärvårdens läkare och sjukhusläkare. 

Vårdgivare 

Den palliativa vården bör utvecklas och prioriteras när det gäller utbildning, forskning och det 

patientnära praktiska arbetet inom vården. Att vårda människor i livets slutskede är både givande 

och krävande. För att kunna ge en god palliativ vård bör personalen ges möjligheter till 

utbildning i palliativ medicin/omvårdnad på högskola och gymnasienivå. Därutöver bör kontinuerlig 

kompetensutveckling ske (2, 3). Viktiga utbildningsområden är vårdideologi och 

etiska frågor, bemötande och förhållningssätt samt kommunikation och samtalsmetodik. 

Andra viktiga områden är livskvalitet och värdighet, symtom och symtomlindring, stöd till 

närstående, samt dokumentation. 

Vid behov ska berörd personal ges möjlighet till handledning och stöd. Utbildning och handledning 

bör vara både individuellt anpassad och gemensam för teamet med gemensam samordning 

över organisationsgränserna. 

Kommunen som vårdgivare 

Vård i livets slutskede ska kunna ges där kommunen har hälso- och sjukvårdsansvar oavsett 

boendeform. 

Hälso- och sjukvårdsansvaret tillgodoses upp till och med distrikt/sjuksköterskenivå samt 

sjukgymnast och arbetsterapeut. Läkaransvaret tillgodoses av Regionen i form av allmänläkare 

på vårdcentralsnivå eller specialistläkare på slutenvårdsnivå. 

Individuell vårdplanering ska genomföras. Lämpliga deltagare är patient, närstående, biståndshandläggare, 

sjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast och läkare, eventuellt även 

omvårdnadspersonal beroende på vad som planeras. 

16

Den individuella planeringen kan delas upp i flera mindre delar allt efter behov men ska hållas 

samman i en dokumenterad vårdplan av utsedd kontaktperson, lämpligen patientansvarig 

sjuksköterska. 

Det ska finnas möjlighet att vårdas inom kommunens vård och omsorg till livets slut, om så 

önskas. För att säkerställa tryggheten för den enskilde är det viktigt att kommunen kan erbjuda 

kontinuitet vad gäller personal och alltefter individuella behov skapa väl fungerande team 

runt den palliativa patienten. 

Kommunernas hälso- och sjukvård håller på att bygga upp kompetens hos omvårdnadspersonal 

och legitimerad personal vad gäller vård i livets slutskede och kan erbjuda basal palliativ 

vård dygnet runt. Det är viktigt att även tillgodose de behov som sjukgymnast och arbetsterapeut 

kan stå till tjänst med. Bedömer sjuksköterskan att det finns behov av extravak ska det 

finnas en rutin för hur det tillgodoses. Sjuksköterskan samarbetar med de olika palliativa 

verksamheter och kontaktsjuksköterskor som finns inom SkaS och därigenom byggs erfarenheten 

och förtrogenheten upp och blir till trygghet för patienten. 

Om den sociala situationen sviktar för patienten och det finns önskemål om sociala insatser, 

ändrat boende eller avlastning för anhöriga bedöms detta behov av kommunens biståndshandläggare. 

Primärvården som vårdgivare 

Primärvårdens insatser i samband med basal palliativ vård sker vanligen genom läkarinsatser 

för patienter inom kommunens särskilda boende, korttidsvård och även vid sjukvård i ordinärt 

boende. Primärvårdens läkare har oftast behandlingsansvar för vårdtagare inom kommunens 

särskilda boendeformer. I ansvaret ingår ett nära samarbete med kommunens sjuksköterskor 

och övrig omvårdnadspersonal, deltagande i den individuella vårdplaneringen samt fortbildningsansvar 

gentemot kommunen. Dietist och kurator konsulteras vid behov. 

Sjukhusvården som vårdgivare 

Basal palliativ vård ges på de flesta klinikers vårdavdelningar och/ eller mottagningar samt av 

palliativa verksamheter. På akutvårdsavdelningar vårdas palliativa patienter jämsides med 

övriga patientkategorier. Vården bedrivs av ordinarie personal och med ordinarie bemanning. 

Den specifika kunskapen hos personalen om palliativ vård är idag ojämn. 

Slutenvårdsplatser för specialiserad palliativ vård saknas idag inom sjukhusvården. Behovet 

är enligt europarådets rekommendation 5 vårdplatser per 100 000 invånare (7), förutsatt att 

det finns en väl utbyggd och väl fungerande specialiserad öppenvård. 

För de patienter som önskar att få dö hemma eller i kommunalt boende kan sjukhusansluten 

avancerad hemsjukvård inte erbjudas. 

Palliativa rådgivningsteamet 

Palliativa rådgivningsteamet är sedan 2003 en övergripande instans, ej bunden till något verksamhetsområde 

utan samarbetar med vårdgivare inom palliativ vård på sjukhus, i övriga palliativa 

verksamheter, på särskilt boende och inom hemsjukvård. Teamets arbetsområde är hela 

Skaraborg utom västra delen där palliativa kunskapsteamet tillskapats istället. Teamet är 

mångprofessionellt sammansatt med läkare, sjuksköterskor, kurator och dietist. Utan att ta 

över patientansvaret träffar teamet patienter och närstående för att ge råd och stöd, utvidgad 

symtomlindring och uppföljning. Allmän rådgivning sker i individuella kontakter med vårdgivare. 

Teamet är ett forum för kunskapsförmedling och bidrar med utbildning/fortbildning 

17

för olika personalkategorier samt främjar forskning och kvalitetsutveckling. Patientrelaterad 

handledning för arbetsgrupper och team är också en arbetsuppgift för det palliativa rådgivningsteamet. 

Bland övergripande verksamheter kan nämnas arbete i närsjukvårdsgrupper för 

palliativ vård (ordförandeskap i norra, östra och södra närsjukvårdsgrupperna) samt ansvar för 

revidering och implementering av det organisatoriska vårdprogrammet. 

Palliativa rådgivningsteamet är med sina kunskaper, sammansättning av teamet och med palliativ 

vård som kärnverksamhet exempel på specialiserad palliativ verksamhet. 

Övrig palliativ verksamhet 

De palliativa verksamheterna vid respektive kliniker på KSS; NÄRA, LINDRA, GYNNA, 

verksamheten vid hematologen, kardiologen, njurmedicin samt kontaktsjuksköterskor vid 

neurologavdelning och öron-näsa-halsklinik syftar till att överbrygga klyftan mellan sjukhusvård 

och kommunal hemsjukvård. De palliativa verksamheterna vid hematologen, lungmedicin 

och gynekologiska kliniken är integrerade till den cytostatikamottagning som finns vilket 

innebär att man ser till patientens behov i olika faser av sjukdomsutvecklingen. På kirurgen 

finns palliativ verksamhet dels på onkologimottagningen, dels via kontaktsjuksköterskor, 

NÄRA. 

Motsvarande verksamhet bedrivs på hematolog- onkologmottagningen i Lidköping. 

Gemensam målsättning för samtliga palliativa verksamheter är god tillgänglighet och möjlighet 

att ge stöd till patienter och närstående både i form av telefonrådgivning, besök och i vissa 

fall hembesök. De är delaktiga vid vårdplaneringar och stöttar kommunens sjuksköterskor i 

patientarbetet. Kurator och dietist finns knuten till respektive enhet. Någon specifik läkare 

finns som regel inte utan man samarbetar med respektive behandlingsansvarig läkare. Tillgången 

till verksamheten möjliggör att fler patienter kan vistas hemma i slutskedet av sin 

sjukdom. Alla erbjuder någon form av efterlevandestöd. 

Smärtenhet 

Smärtenhet med specialistkompetenta läkare och sjuksköterskor finns både vid KSS och SiL 

och kan anlitas som konsulter vid komplicerad smärtbehandling. Såväl sjukhusvårdens som 

primärvårdens läkare kan remittera patienter till enheten. Omvårdnadsansvariga sjuksköterskor 

kan dessutom kontakta smärtenheten för rådgivning. Det finns en tillgänglighet dygnetrunt 

med koppling till anestesijouren vid KSS respektive koppling till Hospice Gabriel i Lidköping 

under jourtid. 

Nätverk inom palliativ vård: 

• Palliativa Nätverket Västra Skaraborg är ett samarbete mellan kommun, primärvård 

och sjukhuset i Lidköping. Nätverket härstammar från närsjukvårdsprojektet Västra Skaraborg 

och arbetet med VILA, Vård i livets avslut, som startade 2003. Det är ett samverkans 

projekt mellan olika vårdgivare, sex kommuner Lidköping, Götene, Skara, Grästorp, 

Vara och Essunga samt primärvården i Vara och Götene, Hospice Gabriel och sjukhuset i 

Lidköping. 

Gruppens målsättning är att öka samarbetet mellan de vårdgivare som arbetar kring patienter 

med palliativt vårdbehov samt att skapa trygghet för alla inblandade genom en 

gemensam värdegrund och att man tar fram lösningar på gemensamma problem och lär av 

varandra. Gruppen består av sjuksköterskor från äldreboenden och distriktssköterskor från 

hemsjukvården, sjuksköterskor och läkare från primärvården samt verksamhetschefen från 

Hospice Gabriel. 

18

• Nätverk för palliativ vård inom södra, östra och norra Skaraborg. Sedan år 2007 

finns ett gemensamt forum för samtal omkring rutiner och kvalitetsförbättringar mellan 

representanter från olika vårdaktörer inom området. Representanter är olika yrkeskategorier 

från tio kommuner, primärvård och sjukhus. Syftet är att öka förståelsen för patienter i 

palliativ vård för ökat samarbete och kontinuitet i vårdkedjan. Vid träffarna sker även inhämtande 

av ny kunskap inom ämnesområdet. Med tiden har nätverket kommit att bli ett 

komplement till projektena för palliativ vård inom närsjukvårdsområdena 

• Närsjukvårdsgrupper har bildats för palliativ vård också i norra, östra och södra närsjukvårdsområdena. 

Arbetsgrupperna har en god sammansättning av olika personalkategorier 

representerande primärvård, kommuner och sjukhus. Syftet är att utveckla den palliativa 

vården inom närsjukvårdsområdena och ge förslag till arbetsmodeller och samarbetsformer, 

som syftar till att höja kvaliteten i den palliativa vården. En annan viktig uppgift 

är att inventera behovet av och planera för genomförandet av kompetensutveckling av 

personal. 

• Närsjukvårdsteam Västra Skaraborg är ett team för multisjuka personer, bestående av 

en läkare och två sjuksköterskor som arbetar situationsorienterat, vilket innebär att man 

ser till personens samlade livssituation (fysiskt, psykiskt, socialt och funktionellt), dennes 

alla olika symtom och besvär, hemförhållanden samt tillgängliga resurser. Teamets upptagningsområde 

är de sex kommunerna Lidköping, Skara, Götene, Vara, Grästorp och 

Essunga. 

Vård och omsorg om multisjuka patienter och patienter i avancerad sjukdomsfas kan på 

grund av det delade ansvaret mellan kommun och region/landsting förlora en viktig dimension 

och därmed kvalitet. Ett viktigt underlag för att värdera vilka behov av medicinska 

insatser och effekterna av desamma, är att möta patienten i sin hemmiljö och därmed 

arbeta gränsöverskridande. Teamet har även tillgång till fyra närsjukvårdsplatser på medicinkliniken 

vid Sjukhuset i Lidköping, samt en närsjukvårdsplats i varje kommun. 

Närsjukvårdsteamets arbete ska resultera i bättre individanpassade vårdplaner så kallade 

samsynsplaner utifrån individens och närståendes behov. Detta skapar i sin tur större 

trygghet hos övrig vårdpersonal och för patienterna samt för deras närstående. 

Teamet skapar rutiner för handledning och stöd av personalen samt fungerar som en brygga 

och kunskapsförmedlare mellan kommunernas och regionens sjukvård. Utbildningar 

inom vissa sjukdomstillstånd för både enskilda individer och patientgrupper ges. Närsjukvårdsteamet 

gör bedömningar i hemmiljön för att skapa en helhetsbild av patientens sociala 

support. 

Annan vårdgivare 

Hospice Gabriel i Lidköping drivs av en stiftelse utan särskilt vinstintresse. Här finns 9 vårdplatser 

för slutenvård och även dagvårdsgäster tas emot. Enheten har en hög personaltäthet 

och egna läkare med dygnet-runt jour. Enligt EU:s rekommendation om organisationen av 

palliativ vård (7) är Hospice Gabriel den enda specialiserade enheten för palliativ slutenvård i 

Skaraborg. 

Patienten kan komma till Hospice Gabriel för denna form av vård för att få hjälp med bland 

annat symtomlindring. I dessa fall krävs en remiss från behandlande läkare och en egen ansökan 

från patienten. Uppdraget för denna vård kommer från hälso- och sjukvårdsnämnderna i 

Skaraborg. 

Hospice Gabriel erbjuder även vård i livets slutskede. Då ansöker patienten själv till Hospice 

Gabriel. Det finns utarbetade rutiner för samarbete mellan sjukhusvård, kommun och Hospice 

19

Gabriel, där kommunalt betalningsansvar kan bli aktuellt. Rutinerna gäller även när sjukhuset 

initierar vården. Praktisk omsorg och stöd ges till närstående under och efter vårdtillfället. 

Hospice Gabriel erbjuder även utbildning till skolor och andra vårdenheter. 

Vård i annan kommun än hemkommunen 

Det kommunala vårdansvaret gäller de som är folkbokförda inom kommunen. Det finns inget 

avtal kommunerna emellan om fri sjukvård. I enskilda fall har kommunerna möjlighet att göra 

överenskommelser om vård. 

Kommunikation i vårdkedja 

Samordnad vårdplanering, Skaraborg, vid vård i livets slutskede 

Vid vårdplanering bör ”Vård i livets slutskede” anges när kallelse till vårdplanering sker. Detta 

för att möjliggöra deltagande av ”rätt” personal från de olika vårdnivåerna. Det ska vara 

sjuksköterska med vid vårdplanering vid vård i livets slutskede. Brytpunktssamtal ska vara 

klart och ett dokumenterat beslut om palliativ vård ska finnas. 

Lokalt kan rutiner upprättas för att säkra informationsöverföring i kortare vårdkedjor, exempelvis 

mellan kommun och primärvård. Ur patientsäkerhets- och kvalitetsskäl är en noggrann 

utförd informationsöverföring mellan vårdnivåer av stor vikt. Här är dels den samordnade 

dels den individuella vårdplanen viktiga verktyg. 

All information ska ske i samråd med patienten. 

Epikris 

Epikris från vårdavdelning gällande patient i sent palliativt skede måste vara ändamålsenligt 

utformad för att mottagaren, d.v.s. vårdgivare i kommun och primärvård, ska kunna fortsätta 

vården utan kännbar övergång mellan vårdformerna. Med den kännedom som sjukhusläkaren 

har om patienten och dennes sjukdom ska också direktiv kunna ges för förväntade händelser i 

den sena palliativa fasen. Epikrisen ska innehålla beslut om palliativ vård, dokumentation om 

brytpunktssamtalet, aktuella vårdåtgärder, aktuella läkemedel, ordination av behovsläkemedel 

för förväntade händelser, uppgift om öppen retur samt eventuell delegation för fastställande 

av tidpunkt vid konstaterande av förväntat dödsfall. 

Vårdkedjor - vuxna 

För att försäkra patient som befinner sig i livets slutskede ett tryggt och värdigt omhändertagande 

måste vårdinsatserna samordnas på ett optimalt sätt. Planering och samverkan av medicinska, 

psykologiska och sociala insatser bör ske utifrån en noggrant utarbetad individuell 

vårdplan, i vilken den enskildes önskemål om vården ska utgöra utgångspunkt. 

Vård i livets slutskede bygger ofta på stora insatser från närstående. Det är därför viktigt att 

utformningen av vården sker i samverkan med närstående och att deras önskemål beaktas så 

mycket som möjligt. Detta är särskilt betydelsefullt när patientens tillstånd är sådant att han 

eller hon inte kan ge uttryck för någon egen uppfattning. Om patient önskar att få vårdas i det 

egna hemmet eller i det särskilda boendet, bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten kunna 

bistå denna önskan. Flyttningar från det särskilda boendet eller det egna hemmet till sjukhus 

bör endast ske om sjukhusvården bedöms medföra en ökad livskvalitet för patienten. Ett sätt 

att skapa trygghet för patienten och närstående kan vara att erbjuda så kallad öppen retur till 

den enhet som patienten skrevs ut ifrån. 

20

Utifrån behandlingsansvar bedrivs palliativ vård via två vårdkedjor: 

• Mellan primärvård och kommun där distriktsläkare är behandlingsansvarig läkare. 

• Mellan sjukhusvård och kommun där specialistläkare är behandlingsansvarig läkare. 

Om patient i den sena fasen av vården i livets slut, som är kort och omfattar dagar eller veckor, 

kan flytta från sluten vård till annan vårdform men inte önskar detta, så ska inte patienten 

bedömas vara utskrivningsklar. 

Öppen retur och trygghetsplatser 

Öppen retur innebär att patienten lovats direkt inläggning på avdelningen utan att behöva passera 

akutmottagningen 

Öppen retur är en hjälp för svårt sjuka patienter och gäller oftast patienter i livets slutskede 

men kan också ibland vara aktuellt i andra fall. Orsaken kan vara försämring i hälsotillståndet 

eller problem av annat slag. Med tryggheten av att ha öppen retur ser man att oro hos patienterna 

kan minimeras, ”onödiga” inläggningar inhiberas, en rådgivning kan ske per telefon i 

stället för på akutmottagningen etc. 

Det är alltid läkaren på utskrivande vårdavdelning som tar ställning till när öppen retur ska 

tillämpas och när den ev. ska tas bort. 

För öppen retur gäller att rutiner finns för handläggning. Patienten får med sig en skriftlig 

dokumentation om öppen retur, vart han ska vända sig, telefonnummer, Lämpligt att formalisera 

med blankett som patienten får med sig hem och som kan visas för ambulansförare med 

flera (bilaga 3). 

Avdelningen håller inte en sängplats i beredskap utan löser den frågan när behovet inträder. 

Patienten eller närstående ska ringa till avdelningen före resan till sjukhuset. När patienten 

kommer till avdelningen enligt överenskommelsen ”Öppen retur” ska han skrivas in på sedvanligt 

sätt. Sjuksköterskan informerar tjänstgörande avdelningsläkare/jourläkare, som undersöker 

och skriver in patienten. Hur snabbt detta ska ske får avgöras från fall till fall på sedvanligt 

sätt som gäller övriga inneliggande patienter som behöver läkarkontakt. Vårdteamen på 

sjukhus och i primärvården informeras i samband med utskrivning. Det bör finnas en pärm på 

avdelningen där ”Öppenreturpatienter” finns dokumenterade och denna bör kontrolleras regelbundet 

så att uppgifterna är aktuella. Inför sommarstängningar och liknande måste pärmen 

uppdateras och patienterna informeras om vart man ska vända sig när avdelningen är stängd. 

Det är viktigt att inte ha fler patienter aktuella än vad man rimligen kan klara av med bibehållen 

kvalitet. Det är viktigt att det framkommer tydligt i journalen att patienten har öppen retur. 

Beslut om Öppen retur har fattats redan 2003 av politikerna. I vårdprogrammets första upplaga 

2004 fanns det med som en del av god palliativ vård. Fortfarande 2009 är det inte genomfört 

på alla avdelningar. Förutsättningar för detta måste skapas av ledningen vid de olika klinikerna. 

Oftast handlar det inte om att ha ett rum stående till förfogande, utan en attityd och 

en organisation för hur man hanterar det praktiskt. Goda exempel finns, t.ex. kirurgkliniken. 

Vid palliativ vård i hemmet ska det i kommunen finnas trygghetsplatser som kan utnyttjas 

med kort varsel vid en akut svikt av social karaktär och som inte efterfrågar en förnyad medicinsk 

bedömning. 

21

För både öppen retur och trygghetsplatser gäller att rutiner finns för handläggning och för att 

patienten får skriftligt underlag (bilaga 3). Det är viktigt att det framkommer tydligt i journalen 

att patienten har öppen retur. 

Distriktsläkare är behandlingsansvarig läkare 

Distriktsläkaren är behandlingsansvarig läkare för de flesta av de patienter som har plats på 

något av kommunens särskilda boenden eller de i eget boende med åldersrelaterade eller 

andra sjukdomar som under kortare eller längre tid handlagts av distriktläkaren. Det gäller 

även för dem som blivit remitterade av sjukhusläkare efter vårdtillfälle eller annan kontakt. 

Distriktsläkaren ska ha möjlighet att konsultera sjukhusläkare vid behov, t.ex. specialistläkare 

inom alla specialiteter, smärtenhet, palliativt rådgivningsteam. 

Omvårdnadsansvarig är sjuksköterska i hemvård, på särskilt boende eller på kortidsavdelning. 

Denna bör ha regelbundna kontakter med behandlingsansvarig läkare samt ha tillgång till tydliggjorda 

rutiner för läkarkontakt under jourtid. Omvårdnadsansvarig bör även beredas möjlighet 

att rådfråga kollegor inom sjukhusvården, t ex smärtenhet och palliativt rådgivningsteam. 

Distrikts-läkare 

Patient 

Sjukhusvård 

Palliativt rådgivningsteam 

Närstående 

Jourläkare 

Kommunal hälso- och 

sjukvård 

Sjukhusläkare är behandlingsansvarig läkare 

När beslutet om sen palliativ vård är fattat på sjukhusnivå är behandlingsansvaret ofta kvar på 

respektive klinik. Om det finns en palliativ verksamhet ansluts patienten dit. Den primära 

kontakten mellan patienten och sjukvården bör upprätthållas med den till kliniken knutna palliativa 

verksamheten om sådan finns, annars med kontaktsköterska på respektive vårdavdelning 

eller mottagning. För patienter med komplex symptomatologi och stort behov av stöd 

kan med fördel Palliativa rådgivningsteamet kopplas in. 

Då patienten vårdas i hemvård eller särskilt boende finns omvårdnadsansvaret hos sjuksköterska 

i kommunen. Kontakt måste då finnas med palliativ verksamhet eller kontaktsköterska 

på respektive vårdavdelning alternativt mottagning. Rutinerna för kontakt med läkare/ sjuksköterska 

under jourtid måste vara tydliga. 

22

Primärvårdsläkare kan finnas som ”konsult” och kan efter kontakt med behandlingsansvarig 

läkare eller kontaktsköterska utnyttjas för att göra bedömningar av patient som vistas i sin 

bostad eller på särskilda boenden. 

Medicinska insatser kan ske med delat ansvar mellan sjukhusläkare och primärvårdsläkare. 

Sjukhus-läkare 

Distriktsläkare 

Patient 

Palliativt rådgivningsteam 

Palliativ 

verksamhet 

Närstående 

Kommunal hälso- och 

sjukvård 

23

Vårdkedjor - barn 

Palliativ vård av barn kan ha olika innebörd. Exempelvis är omhändertagandet av barn med 

allvarliga neurologiska handikapp i vid mening palliativt, då vården av dessa patienter i de 

flesta fall inte syftar till bot av grundsjukdomen. Riktlinjerna i detta vårdprogram avser sen 

palliativ vård av barn med dödliga sjukdomar och då i första hand terapiresistent cancersjukdom. 

Internationella barncancerorganisationen (SIOP) har utarbetat följande rekommendationer för 

vård av barn med cancersjukdom i palliativt skede: 

1. Utveckla gemensamma riktlinjer för den palliativa vården inom enheten. 

2. Genom gemensamt beslut i hela det ”palliativa teamet” lägga upp en individuellt 

anpassad vårdplan för varje enskilt barn. 

3. Lyssna till barnet, håll kontakt med familjen och försök att utveckla och bevara 

en bra relation med alla inblandade. 

4. Föräldrar, barn och syskon ska vara delaktiga i alla viktiga beslut 

5. Behandla fysisk och psykologisk smärta, liksom alla andra obehagliga symtom. 

6. Det ska vara möjligt för barnet att dö i hemmet om föräldrar och patient önskar 

detta. 

7. Efter ett barn avlidit bör teamets medlemmar diskutera och kritiskt utvärdera hur 

den palliativa vården bedrivits. 

8. Efter att barnet avlidit, uppmuntra föräldrar och syskon att komma på uppföljande 

besök. 

Palliativ vård av barn ställer stora krav på alla inblandade i teamet. Vid intervjuundersökning 

av föräldrar som mist sitt barn framkommer att de viktigaste egenskaper man uppskattar hos 

vårdgivarna är: ärlighet i information, medicinsk kunnighet, engagemang och tillgänglighet. 

Ett dåligt bemötande vid ett enstaka tillfälle kan finnas med i föräldrars medvetande under 

lång tid. 

Vårdkedjan 

Vid cancersjukdom hos barn sker diagnostik och behandlingsplanering från barnonkologiska 

enheten, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Därifrån tas även beslut om att avsluta 

cancerbehandlingen när denna inte längre bedöms meningsfull. I dessa fall sköts det fortsatta 

omhändertagandet från barn och ungdomskliniken KSS, ofta i samverkan med andra instanser 

såsom länets barnmottagningar, kommunens hemsjukvård, sjukhuskyrkan, smärtenhet etc. 

Familjen ska alltid informeras om möjligheten till palliativ vård i hemmet. Vid vård i hemmet 

får denna vård anpassas efter familjen önskemål och man ska alltid ha möjlighet till akut inläggning 

direkt på avdelningen om så önskas. Vården kan se olika ut beroende på lokala förutsättningar 

och familjens behov. Ibland sköts all vård från barnkliniken KSS, medan man i 

andra situationer arbetar tillsammans med den kommunala hemsjukvården eller den lokala 

barnmottagningen. 

Regionvård- Barnonkologen Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus (DSBUS) 

Ett nära samarbete föreligger mellan barnkliniken, KSS och barnonkologiska enheten 

DSBUS. När ett barn är under palliativ vård informeras barnonkolog regelbundet om hur 

24

arnet mår och vid problem i den palliativa vården diskuteras detta. I vissa situationer kan det 

bli aktuellt med palliativ cytostatikabehandling och symtomlindrande strålbehandling. Dessa 

behandlingar styrs från barnonkologen. Därifrån har man också uppföljande samtal med familjen 

efter ett dödsfall och föräldrarna inbjuds till ”Vi som mist”-gruppens träffar. 

Sjukhusvård-Barnkliniken KSS 

Den palliativa vården planeras och utförs huvudsakligen från dagvårdsavdelningen, (avd 45) 

och avd 48 barnkliniken, KSS. På kliniken finns ett onkologteam bestående av onkologansvariga 

läkare och sjuksköterskor. Man har vidare tillgång till psykolog, kurator, sjukgymnast 

och dietist. Vid palliativ vård på sjukhus sker denna vård på avd 48. 

Vid vård i hemmet planeras vården gemensamt från dagvårdsavdelningen och avd 48. Personal 

från dessa avdelningar gör regelbundet hembesök. Ibland kan behov finnas av akuta hembesök 

och dygnet-runt beredskap. Då barnkliniken inte har något hemsjukvårdsteam kan man 

i dessa situationer behöva ordna tillfälliga beredskapslinjer. Vid dödsfall i hemmet under jourtid 

ska i första hand barnklinikens bakjour kontaktas. 

När vården övergår från botande till palliativ vård ska detta noga noteras i journalen. Även 

under den fortsatta vården ska regelbundna journalanteckningar föras. Insatser som utförs av 

hemsjukvård eller annan vårdgivare ska ordineras av barnklinikens läkare som också är ansvarig 

för dessa insatser. Barnkliniken ansvarar för det psykosociala omhändertagandet av 

patient, syskon och föräldrar. Efter att ett barn avlidit erbjuds familjen uppföljande samtal. 

Kommun-Hemsjukvård 

Hemsjukvården kan deltaga med allmänna omvårdnadsinsatser och service. Innan personal 

från den kommunala hemsjukvården engageras i den palliativa vården ska de noga instrueras 

av barnklinikens personal. Ordinationer ska vara klara och entydiga. Regelbunden rapportering 

bör ske till dagvårdsavdelningen och vid akuta problem vänder man sig direkt till dagvårdsavdelning 

eller kvälls-/nattetid till avd 48, alternativt till barnklinikens jourhavande läkare. 

Beträffande konstaterande av dödsfall se ovan. Hemsjukvårdens personal ska efter ett barn 

avlidit inbjudas till uppföljande samtal på barnkliniken, KSS. 

Övriga vårdgivare 

I vissa situationer kan man behöva utnyttja andra vårdgivare, exempelvis länets barnmottagningar, 

vuxenmedicin i Lidköping, Primärvården etc. Man får då planera denna vård individuellt 

i varje enskilt fall. 

Psykosocialt omhändertagande 

På barnklinken finns en psykolog och en kurator. Dessutom finns tillgång till sjukhuskyrkan 

och sjukhuspräst. Vid behov erbjuds familjen (det sjuka barnet, syskon, föräldrar) kontakt 

med psykolog och/eller kurator från barnkliniken. Dessa kan erbjuda stödsamtal och krisbearbetning 

till barnet och familjen. Psykolog och kurator finns även tillgängliga för handledning 

till personal under och efter vårdtiden. 

Sjukhuskyrkan har tid för samtal om frågor och tankar som rör livet. Samtalet kan röra oro 

över vad som varit och över vad som ska komma, sökande efter mening och sammanhang 

men också om vardagslivets trivialiteter och glädjeämnen. Samtalet syftar ofta till att finna ro 

i den kaotiska situationen. Sjukhuskyrkan kan också medverka till andakt, dop, bikt och nattvard. 

25

Patienten och familjen har ibland en relation till församlingspräst eller annan medarbetare. I 

sjukhuskyrkans uppdrag ligger att kontakta den andlige företrädare som patienten och familjen 

önskar. 

Sjukhuskyrkan kan också erbjuda medverkan vid handledning i etiska frågor och i handledning 

för personalgrupp runt specifik patient. 

Lekterapi-skola 

Lekterapi erbjuds patienten och dennes syskon i samband med polikliniska besök och när 

barnet är inskrivet på avdelning. Däremot har man för närvarande inte resurser på lekterapiavdelningen 

att åka ut till barn som vårdas i hemmet. 

Barnet erbjuds även fortsatt skolgång, vid vård på sjukhus via sjukhusskolan, vid vård i hemmet 

via ordinarie skola, eventuellt då som hemundervisning. Om det finns önskemål ifrån 

familjen kan barnklinikens personal åka ut till skolan för att ge information om den sjukes 

tillstånd till klasskamrater och lärare. 

Medicinskt omhändertagande 

Smärtbehandling ges enligt barnklinikens PM. Ofta finns behov av patientkontrollerad smärtbehandling 

(PCA) eller morfindropp. Smärtenheten sköter denna behandling och de kan även 

vara behjälpliga om man har problem i den övriga smärtlindringen. Vid problem med morfinpump 

vänder man sig direkt till smärtenhet eller till jourhavande narkosläkare . 

Illamående-kräkningar behandlas enligt PM 

Nutrition sköts enligt PM 

Ofta finns behov av syrgasbehandling i hemmet. Särskilt PM finns för detta. 

Fortbildning 

Kontinuerlig utbildning av barnklinikens personal i smärtbehandling och palliativt omhändertagande 

ska äga rum. I varje enskilt fall ges utbildning till kommunens hemsjukvårdpersonal. 

26

Funktioner och yrkesgrupper runt den palliativa patienten 

i sluten och öppen vård 

Läkare 

Läkaren är medicinskt ansvarig i teamet runt patienten. Tonvikten läggs på att förebygga och 

behandla besvärande fysiska och psykiska symtom. Läkaren har ett brett samarbete med andra 

specialister (exempelvis smärtenhet, kirurg, onkolog) för att genom palliativa insatser optimera 

symtomkontrollen. Läkaren ansvarar ytterst för att vårdplan upprättas samt har ansvaret för 

beslut att avstå från behandling som inte befrämjar patientens livskvalitet. Läkaren ansvarar 

för den medicinska bedömningen vid ett brytpunktsamtal och att detta dokumenteras. Palliativ 

medicin är ett område under stark utveckling där läkaren bidrar till kunskapsförmedling och 

utveckling i vårdteamet. 

Sjuksköterska 

Sjuksköterskan har ansvar för planering av omvårdnaden där symtomkontroll är en av huvuduppgifterna. 

I omvårdnadsplaneringen ingår att sjuksköterskan på ett systematiskt sätt registrerar 

patientens symtom och reaktioner. 

Sjuksköterskan ska ge information om undersökningar och behandlingar och hur sjukdomen 

kan komma att påverka patienten, hon/han ska hjälpa patienten och dess närstående att förstå 

vad som troligen kommer att hända. Omvårdnadsåtgärderna ska tydliggöras så att de kan ligga 

till grund för det dagliga arbetet. Sjuksköterskan planerar och dokumenterar omvårdnadsåtgärder 

samt ansvarar för att de utförs på rätt sätt. Dessa åtgärder utvärderas och samordnas 

med övrig personal. 

Sjuksköterskan ansvarar för att ordinationer utförs samt övervakar och utvärderar olika behandlingar 

och dess eventuella biverkningar. Sjuksköterskan ska också erbjuda ett kontinuerligt 

stöd under sjukdomsförloppet till patient och dess anhöriga. 

Undersköterska/barnskötare/vårdbiträde 

Omvårdnadspersonalens huvudsakliga uppgift är att svara för den personliga omvårdnaden 

och i samband med detta observera patientens symtom och reaktioner. Tillsammans med den 

omvårdnads/patientansvariga sjuksköterskan planera, genomföra och utvärdera omvårdnadsåtgärder. 

En stor uppgift är också att genom sin närvaro lindra och trösta samt vara lyhörd för 

om/när närstående behöver stöd och/eller avlastning. 

Paramedicinsk kompetens 

Arbetsterapeuten och sjukgymnasten bör bli delaktiga på ett tidigt stadium, för att ge patienten 

och närstående det stöd som krävs för att patienten ska kunna använda sina kvarvarande 

resurser allt efter dennes önskemål, förutsättningar och behov. Rehabplaner utformas i samarbete 

och samförstånd med patienten för att försöka förebygga, identifiera, behandla och minimera 

olika typer av funktions- och aktivitetsnedsättningar. Arbetsterapeuten och sjukgymnasten 

ansvarar för att åtgärderna i rehabplanerna utförs samt övervakar och utvärderar olika 

behandlingar och dess eventuella biverkningar. Genom att patienten får hjälp att hitta sätt att 

spara på sina resurser och hjälp till egenkontroll kan önskade aktiviteter bli tillgängliga för 

patienten. 

Arbetsterapeuten ansvarar för åtgärder som upprätthåller aktivitetsförmågan. Arbetsterapeuten 

kan ge råd om förflyttningsteknik, anpassa miljön runt patienten, ge råd om aktivitetsutfö- 

27

ande, underlätta för patienten att kommunicera, prova ut tekniska hjälpmedel och handleda 

närstående och personal. 

Sjukgymnasten kan ge råd om förflyttningsteknik, ge alternativ smärtlindring, förebygga 

inaktivitetsrelaterade problem som kontrakturer och andningssvårigheter, prova ut tekniska 

hjälpmedel och handleda närstående och personal. 

Kurator 

Kuratorn kan ge patienter och närstående hjälp i form av samtal och stöd. Hjälpen ska erbjudas 

så att såväl patienter som närstående vid behov upplever den lättillgänglig och naturlig. 

Kuratorn kan stödja dem i deras situation och genom samtal hjälpa dem att uttrycka och reda 

ut tankar och känslor. Behovet varierar under sjukdomsförloppet och ser ofta olika ut hos patienter 

resp. närstående. Närstående kan t. ex vara i speciellt behov av avlastande samtal och 

hjälp att hantera oro och stress. Det är viktigt att under sjukdomsprocessen vara lyhörd för 

patienters och närståendes individuella behov av krisstöd för att utifrån det hjälpa dem igenom 

krisen. 

Vid behov kan kuratorn hjälpa patienter och närstående med praktiska frågor som t.ex.. att 

kontakta myndigheter, att skaffa sig information avseende socialrättsliga frågor m.m. 

Närstående erbjuds hjälp med sorgebearbetning. 

Kuratorn kan stötta vårdteamet med social information och med reflektioner på krishantering. 

Kyrkan/andlig vård 

Sjukhuskyrkan har en samordnande roll att förmedla kontakt med samfund och andra religioner. 

Prästen/pastorn/diakonen har tid för samtal om frågor och tankar som rör livet och döden. 

Patienten kan ibland ha en nära relation till församlingspräst eller annan medarbetare. På 

KSS, SiL och SiF finns sjukhuskyrkan. 

Många församlingar erbjuder efterlevande samtalsstöd i grupp. Sjukhuskyrkan erbjuder liknande 

för yngre efterlevande. Barn, vars förälder dött, erbjuds sorgearbete i grupp. 

Dietist 

Patienter i palliativt skede kan på olika sätt behöva nutritionsstöd. Det kan gälla t ex energiberikning 

eller konsistensanpassning av maten samt råd vid olika tillstånd där matintaget påverkas 

negativt. Rådgivningen sker ofta både till patient och närstående. Vid behov föreslår och 

förskriver dietisten lämpliga kosttillägg . Om nutritionsstöd i form av sondnäring behövs beräknar 

dietisten energibehov, föreslår produkter samt förskriver inför hemgång. 

Tandläkare och tandhygienist 

Tandläkaren och tandhygienisten ska förebygga och i möjligaste mån eliminera infektioner 

och smärttillstånd i munhålan. Patienten ska få möjlighet att bibehålla den orala funktionen 

samt råd och stöd avseende skötseln av sin munhygien. Svår muntorrhet är vanligt förekommande 

och patienten ska därför få hjälp att lindra denna. 

Biståndshandläggare 

Biståndshandläggaren ska, efter ansökan, i varje enskilt ärende, tillsammans med den enskilde 

och närstående bevilja de insatser som behövs för att tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå 

(bistånd enligt socialtjänstlagen). Detta sker utifrån en individuell behovsprövning. 

Insatser kan vara hjälp i hemmet med omvårdnad och/eller service insatser, trygghetslarm, 

korttid och särskilt boende. Utbudet av serviceinsatser kan variera mellan olika kommuner. 

28

Förslag till åtgärder som kräver nya resurser/omorganisation 

För att uppnå målen i Västra Götalandsregionens strategi för vård i livets slutskede – palliativ 

vård 2007 (9) har beställarnämnderna i Skaraborg givit uppdrag till vårdprogramsgruppen att 

ta fram en bakgrundsbeskrivning inför vidareutveckling av den palliativa vården. Arbetsgruppen 

har uppfattat att en framtida handlingsplan skall omfatta hela den palliativa vårdkedjan. 

Vårdprogrammet i sig är en övergripande plan för hela den palliativa vården och hur den bör 

organiseras. En framtida handlingsplan ska ses som en strategi för vidareutveckling av den 

palliativa vården. 

”Det är främst inom fyra områden som förstärkning behöver ske för att nå en god och värdig 

vård i livets slutskede: 

I 

II 

III 

IV 

Regionens stöd till hemtjänst och hemsjukvård för att möjliggöra god vård i hemmet. 

Med detta avses exempelvis palliativa team. 

Kompetensutveckling för berörd personal. Det är en viktig uppgift för regionen och 

kommunerna i samverkan. 

Tillgång till särskilda vårdplatser för avancerad palliativ vård. Detta gäller patienter 

med särskilda sjukdomstillstånd eller när vården i hemmet inte upplevs som tillräcklig 

och trygg och särskilda resurser behövs. 

Snabb tillgång till sjukhusvård när vård hemma inte längre är tillräcklig och möjlig. Det 

kan handla om möjligheter till öppen retur för att slippa söka på akutmottagningen.” 

I. Regionens stöd till hemtjänst och hemsjukvård 

För att öka stödet till kommunal hemtjänst och hemsjukvård ska de palliativa verksamheter 

som idag finns på Skaraborg Sjukhus vidareutvecklas. 

Optimal nivå 

För att uppnå optimal utveckling av den palliativa vården av patienter med komplexa problem 

och som vårdas i hemmet, behöver en avancerad sjukvård i hemmet inrättas. Med detta avses 

specialkompetens inom palliativ vård hos personalen samt tillgänglighet dygnet runt. Behovet 

av kvalificerad hemsjukvård ökar då ett växande antal patienter föredrar att vårdas i hemmet. 

Ett alternativ till slutenvård är att erbjuda avancerad palliativ vård i hemmet för patienter med 

komplexa problem som i livets slutskede önskar att få vårdas i hemmet. Kvalificerade medicinska 

insatser kan ges dygnet runt och omedelbar slutenvård ska kunna erbjudas om patienten 

eller närstående så önskar. 

Nya resurser: Inrättande av avancerad hemsjukvård innefattande läkare, sjuksköterskor och 

undersköterskor med specialkompetens inom palliativ vård. 

Tidsperspektiv: Strävar mot den optimala nivån i ett längre perspektiv. 

Intermediär nivå 

Det stöd som regionen ger till kommunal hemsjukvård har genom mer än ett decennium varit 

med hjälp av palliativa verksamheterna NÄRA, GYNNA och LINDRA samt kontaktsjuksköterskor 

inom neurologi, hematologi och öron-näsa-hals klinikerna. Dessa verksamheter bildades 

för att vara en länk mellan sjukhus och kommunal sjukvård. Verksamheterna har sedan 

utvecklats på olika sätt, några mer integrerade till cytostatikabehandlingsenhet, några mer 

29

enodlat palliativa. Verksamheten baseras huvudsakligen på sjuksköterskeinsatser. Läkarmedverkan 

är sparsam och möjligheter till hembesök är små. Verksamheten består huvudsakligen 

av mottagningsbesök och telefonrådgivning. Smärtenheten har funnits länge som komplement 

och fungerar även mot kommunal hemsjukvård. Palliativa rådgivningsteamet har 

tillkommet som en övergripande instans för de mest komplexa fallen. 

För att kunna ge hemsjukvården ett större stöd, med ökad tydlighet och effektivitet behöver 

en samordning av palliativa verksamheter ske. Att öka samarbetet mellan Palliativa rådgivningsteamet 

och Smärtenheten samt NÄRA är ett första steg som skulle ge samordningsvinster. 

Genom att bättre utnyttja varandras kompetenser ges värdefulla möjligheter för teambaserat 

arbete med den stora grupp av patienter som utgörs av kirurgiska och urologiska patienter i 

palliativt skede. 

Viktigt är även att vidareutveckla samarbetet med övriga palliativa verksamheter vilka kan 

anslutas vid behov. Samarbete kan också ske vid gemensamma möten och utbildningsaktiviteter. 

Detta stor-team skulle, i likhet med nuvarande Palliativa rådgivningsteamet, också ha 

funktioner inom utbildning, handledning och kvalitetsarbete. 

Nya resurser: Ytterligare läkartid krävs samt en samlokalisation inom KSS 

Miniminivå 

Stödet till hemsjukvård och hemtjänst från sjukhusets sida pågår idag med hjälp befintliga 

palliativa verksamheter och där ansvaret utgår från respektive verksamhet. Arbetssättet bör 

utformas som multiprofessionella team vilka ska innefatta fler läkarresurser än vad som finns 

idag. Det måste tillskapas palliativa team vid alla kliniker som vårdar patienter i palliativt 

skede. Utformningen av dessa team är ändamålsenlig för att kunna ge adekvat stöd även utanför 

sjukhuset till patienter, närstående och personal. Liksom idag ska det finnas möjlighet att 

få hjälp från Palliativa rådgivningsteamet i särskilda komplexa fall. 

Nya resurser: 

Inrättande av palliativ verksamhet på de kliniker som saknar sådan. Större 

medverkan av läkare i den polikliniska delen av verksamheten. 

II. Kompetensutveckling för berörd personal 

Gemensam värdegrund och en vidareutvecklad kompetens är viktigt hos personal som vårdar 

svårt sjuka och döende patienter. Detta gäller alla nivåer i vårdkedjan. Utbildningsbehovet 

inom följande områden ska särskilt beaktas: 

• Beteendevetenskaplig kompetens 

• Existentiell kunskap 

• Kommunikation och samtalsmetodik ”Det svåra samtalet” 

• Bemötande och förhållningsätt 

• Etik 

Att genomföra detta är en viktig uppgift för regionen och kommunerna i samverkan. Närsjukvårdsprojekten 

inom palliativ vård inom norra, östra och södra närsjukvårdsområdet har fått i 

uppdrag att kartlägga behovet av utbildningsinsats för olika yrkesgrupper och planera genomförandet 

av utbildningen. En inventering inom kommunerna är nyligen sammanställd. Fortsatt 

planering sker under 2009 varpå utbildningsinsatser kommer att ske under 2010-2011. 

III. Tillgång till särskilda vårdplatser för avancerad palliativ vård 

För att vidareutveckla vård för svårt sjuka och döende patienter i behov av särskilt avancerad 

palliativ vård ska dessa patienter beredas tillgång till särskilda vårdplatser inom sluten vård. 

30

För en andel av patienterna i palliativt skede är symtomen/situationen så komplexa att de inte 

kan tillgodoses inom ramen för vad en traditionell vårdavdelning av akut karaktär kan erbjuda. 

Denna typ av vård bör vara skild från vårdavdelning med kurativ intention på grund av de 

olika vårdkulturerna. En specialiserad enhet ställer andra krav på resurser, såsom specialkompetens 

hos personalen, högre personaltäthet, lokalernas utformning, hänsyn tagen också till 

närståendes behov. Specialkompetensen handlar bland annat om att kunna hantera svåra symtom, 

att kunna identifiera psykosociala och existentiella problemställningar och följa upp dem 

och att särskilt beakta anhörigas problematik. 

I enheten ska ingå kompetent personal som arbetar i team med avsatt tid för handledning. Personal 

(inklusive läkarberedskap) med utbildning inom palliativ vård ska finnas tillgänglig 

dygnet runt. 

Enheten ska ha ett nära samarbete med övriga palliativa verksamheter och ingå som en del i 

ett Palliativt kompetenscentrum. Den ska utgöra en resurs också till hemsjukvård och primärvård 

avseende de svårast sjuka patienterna. 

Med tanke på befolkningsfördelningen och det stora antal cancersjuka och andra svårt sjuka 

patienter som idag vårdas på Kärnsjukhuset bör enheten lokaliseras till Skövde. 

Dessutom finns flera samordningsvinster genom närheten till olika stödfunktioner såsom 

smärtklinik, laboratorier, röntgen och specialistkonsultationer samt bibehållen kontakt med 

ursprunglig PAL. 

Nya resurser: 

8-10 vårdplatser och med rekrytering av intresserade och engagerade medarbetare 

med specialutbildning och/eller erfarenhet av palliativ vård. 

IV. Snabb tillgång till sjukhusvård när vård hemma inte längre är tillräcklig och möjlig 

Öppen retur innebär att patienten lovats direkt inläggning på avdelningen utan att behöva passera 

akutmottagningen. 

Öppen retur är en hjälp för svårt sjuka patienter och gäller oftast patienter i livets slutskede 

men kan också ibland vara aktuellt i andra fall. Orsaken kan vara försämring i hälsotillståndet 

eller problem av annat slag. Med tryggheten av att ha öppen retur ser man att oro hos patienterna 

kan minimeras, ”onödiga” inläggningar inhiberas, en rådgivning kan ske per telefon i 

stället för på akutmottagningen etc. 

Det är alltid läkaren på utskrivande vårdavdelning som tar ställning till när öppen retur ska 

tillämpas och när den eventuellt ska tas bort. 

För öppen retur gäller att rutiner finns för handläggning. 

Patienten får med sig en skriftlig dokumentation om öppen retur, vart han ska vända sig, telefonnummer. 

Lämpligt att formalisera med blankett som patienten får med sig hem och som 

kan visas för ambulansförare m.fl. (bilaga 3). Avdelningen håller inte en sängplats i beredskap 

utan löser den frågan när behovet inträder. Patienten eller närstående ska ringa till avdelningen 

före resan till sjukhuset. När patienten kommer till avdelningen enligt överenskommelsen 

”Öppen retur” ska han skrivas in på sedvanligt sätt. Sjuksköterskan informerar tjänstgörande 

avdelningsläkare/jourläkare, som undersöker och skriver in patienten. Hur snabbt detta ska 

ske får avgöras från fall till fall på sedvanligt sätt som gäller övriga inneliggande patienter 

som behöver läkarkontakt. 

31

Vårdteamen på sjukhus och i primärvården informeras i samband med utskrivning. 

Pärm på avdelningen där ”Öppenreturpatienter” finns dokumenterade ska kontrolleras regelbundet 

så att uppgifterna är aktuella. Inför sommarstängningar och liknande måste pärmen 

uppdateras och patienterna informeras om vart man ska vända sig när avdelningen är stängd. 

Viktigt att inte ha fler patienter aktuella än vad man rimligen kan klara av med bibehållen 

kvalitet. Det är viktigt att det framkommer tydligt i journalen att patienten har öppen retur. 

Lika angeläget är att inrätta trygghetsplatser inom kommunerna (se sid 20). 

Nya resurser: 

Inga nya resurser behövs. Öppen retur handlar mer om attityder och flexibilitet 

för hur det hanteras praktiskt, inte nödvändigtvis att ha ett rum stående till 

förfogande. 

V. Övriga förslag till åtgärder som kräver nya resurser/omorganisation 

Utöver ovanstående föreslår arbetsgruppen följande: 

• För att bevara patientens autonomi vid livets slut ska patienten beredas möjlighet att stanna 

kvar på sjukhusavdelning om patienten så önskar. 

• För att alla patienter ska ha samma möjlighet till hospicevård i livets slut ska de patienter, 

som så önskar, beredas möjlighet till vård vid Hospice Gabriel, oavsett kommuntillhörighet. 

• För att kvalitetsförbättra inom kommunal palliativ vård krävs ökad sjuksköterskebemanning, 

framförallt med syfte att ge bättre täckning under dygnets alla timmar. Inom den 

kommunala vården krävs ökad medverkan av primärvårdsläkare samt större möjligheter 

till hembesök. 

32

Kvalitetsutveckling 

En partsammansatt grupp, enligt gällande mall för utarbetandet av organisatoriskt vårdprogram, 

ansvarar för implementering, uppföljning och revidering av vårdprogrammet och den 

lokala handlingsplanen. 

Revidering görs inom 3 år. 

Palliativa rådgivningsteamet har tillsammans med sjukhus, kommuner och primärvård ansvar 

för att vidareutveckla struktur för utvärdering av den palliativa vården. Detta arbete har påbörjats 

inom ramen för Närsjukvårdsprojekt för palliativ vård. 

Områden som föreslagits under vårdprogrammets genomförande är: 

• Skapa mall för epikrisens utformning i palliativ vård 

• Ta fram rutiner för och dokumentation av brytpunktssamtal 

• Förbättra rutiner för individuell vid-behovs-läkemedel 

• Se över möjligheten till gemensamma riktlinjer för generella ordinationer vid livets slut 

• Uppföljning av hur ”öppen retur” fungerar i praktiken på Skaraborgs sjukhus och trygghetsplatser 

inom respektive kommun 

• Ta fram rutiner och direktiv för palliativa insatser vid vård i kommunalt boende eller 

hemmet 

Det är önskvärt att kvalitetsindikatorer tas fram för att uppnå en bra kvalitetsutveckling. Brytpunktsamtalet 

och dokumentationen av detta är exempel på sådana kvalitetsindikatorer. 

Palliativa rådgivningsteamet verkar för att enheter vid sjukhusen ansluter till Liverpool Care 

Pathway, som kan ses som alternativ till standardvårdplan för vården i livets slutskede och 

som utgörs av vårdplan, checklistor och ordinationsstöd i denna fas av palliativ vård. 

Kvalitetsarbetet ”Barn som närstående” kommer att vidareutvecklas och implementeras. 

Svenska Palliativregistret är ett nationellt kvalitetsregister för palliativ vård. Intentionen är 

att alla dödsfall (oavsett orsak) ska registreras och därmed nå en hög täckningsgrad. Inrapportering 

bygger på individuella dödsfall utifrån en rad kvalitetsparametrar som bedömts viktiga 

för vårdens innehåll i livets slutskede. Avgörande för vårdens utfall är att patienten i sen palliativ 

fas identifierats och att ett informerande samtal om vården ändrade inriktning har hållits 

med patient och närstående d.v.s. ett brytpunktssamtal. Detta registreras. Övriga kvalitetsparametrar 

som registreras är t.ex. när sista läkarundersökningen utfördes, symtom som varit 

svåra att komma till rätta med, vilka vid behovsordinationer för vanliga symtom som funnits, 

antal förflyttningar mellan olika enheter sista två veckorna och vilka som varit närvarande vid 

dödsfallet. Registret används framför allt för att kvalitetsutveckla den egna enheten, genom att 

enheten ständigt kan ta ut uppdaterad statistik för analys och reflektion inom arbetsgruppen. 

Att jämföra sig med andra liknande enheter i landet kan ibland också vara av visst intresse. 

Sekundärt ger resultaten också information till allmänhet och beslutsfattare samt kan användas 

som kunskapsstöd i vården. Socialstyrelsen rekommenderar registrering i Svenska Palliativregistret 

och det finns med som kvalitetssäkring i Västra Götalandsregionens förslag till 

handlingsplan. 

33

Implementering 

Det organisatoriska vårdprogrammets innehåll ska implementeras inom de olika vårdnivåerna. 

Här är det främst medlemmarna i arbetsgruppen för vårdprogrammet som bidrar till att implementera 

på sina respektive vårdnivåer. Det är lämpligt att använda ordinarie kanaler såsom 

yrkesträffar, utbildningstillfällen och dylikt. Palliativa rådgivningsteamet med sina många 

kontaktytor har en särskild uppgift att följa upp hur implementeringen fungerar. 

Utbildning avseende vårdprogrammet anordnas för personal inom Skaraborgs Sjukhus, primärvård 

och kommun. 

34

Referenser 

1. Regeringens proposition. 1996/1997:60, Riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och 

sjukvården, Sveriges Riksdag. 

2. SOU 2001:6 Döden angår oss alla – Värdig vård vid livets slut, slutbetänkande från kommittén 

om vård i livets slutskede 

3. Vård i livets slutskede, Socialstyrelsens bedömning av utvecklingen i landsting och kommuner, 

2006 

4. Översyn av cancersjukvård i Västra Götaland, Canceröversynen 2007 

5. End-of-life care in a Swedish County – patterns of demograph and social conditions clinical 

problems and healthcare. Akademisk avhandling, Eva Jakobsson, Institute of Health 

and Care Sciences, Göteborgs University 2006 

6. National cancer control programs: policies and managerial guidelines, 2 nd ed. Geneva, 

World Health Organization, 2002 

Svensk översättning: Kenne-Sarenmalm E, Fürst CJ, Strang P, Ternestedt BM 

7. Europarådets ministerkommitté: Rekommendation (Rec 2003-24)av medlemsstaternas 

ministerkommitté om organisation av palliativ vård 

8. Beck-Friis, Barbro, Strang, Peter, Palliativ medicin, Stockholm, Liber förlag, 2000 

9. VG-regionens strategi, se länk på nätupplaga 

10. VG-regionens prioriteringsarbete, www.vgregion.se/prioriteringar 

11. Palliativ vård. Ett framtida Östgöta perspektiv, Linköping 2003. Samarbete mellan kommunerna 

och Landstinget i Östergötland 

12. Ternestedt, B-M, Livet pågår, om vård av döende, FOU53, Stockholm, Vårdförbundet, 

1998. 

13. Kvalitetsarbetet Barn som närstående, Palliativa rådgivningsteamet, Kärnsjukhuset, Skövde 

Övrig litteratur som utgjort underlag vid utarbetandet av detta vårdprogram: 

Aldstedt, E., Peter Strang om döendets unika dimension, Läkartidningen, 1997:36; 3002-3. 

Dellson, P. Klinisk blick, Stockholm, Natur och Kultur, 1997 

Kaasa, S. (red), Palliativ behandling och vård, Lund, Studentlitteratur, 2001 

National cancer control programmes: policies and managerial guidelines 2 nd ed. Geneva, 

Worlds Health Organization, 2002 

SFS 1982:763, Hälso- och sjukvårdslag. 

SOSFS 1996:32, Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. Informationsöverföring och 

samordnad vårdplanering 

Vårdprogram för palliativ vård, Landstinget, Kalmar län 1999 

Vårdprogram för palliativ vård i västra Östergötland 

Vårdprogrammet Supportive care www.oc.gu.se 

35

Avsnittet om barn: 

Contro N, Larson J, Scofield S, Sourkes B, Cohen H. Family perspectives on the pediatric 

palliative care; Arch pediatr adolesc med 2002: 156; 14-19 

Masera et al. Guidelines for assistance to terminally ill children with cancer: Medical and Pediatric 

Oncology 1999: 32; 44-48 

Wolfe J: Symptoms and sufferings at the end of life in children with cancer: N Engl J Med 

2000: 342; 326-333; 

World health organization. Cancer pain relief and palliative care in children. Geneva: World 

health organization 1996 

Förkortningar 

HLR - hjärt- lungräddning 

SkaS - Skaraborgs sjukhus 

SU - Sahlgrenska universitetssjukhuset 

DSK – distriktssköterska 

SSK - sjuksköterska 

SÄBO - särskilt boende 

KSS – Kärnsjukhuset, Skövde 

SiL – Sjukhuset i Lidköping 

SiF – Sjukhuset i Falköping 

SIOP – internationella barncancerorganisationen 

DSBUS – Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus 

PCA – Patientkontrollerad smärtbehandling 

36

Bilaga 1 

Den döendes rättigheter 

(Publicerad januari 1975 i Lansing, Michigan). 

Jag har rätt att bli behandlad som en levande människa ända fram till min död. 

Jag har rätt att bevara mitt hopp, oavsett om innehållet i detta förändrar sig. 

Jag har rätt till vård och omsorg från dem som bevarar mitt hopp, även om detta förändras. 

Jag har rätt att uttrycka mina känslor inför min förestående död på mitt eget sätt. 

Jag har rätt att delta i beslut som gäller min vård 

Jag har rätt att förvänta mig fortsatt medicinsk behandling och vård, även om syftet inte längre 

är bot utan välbefinnande. 

Jag har rätt att inte behöva dö ensam. 

Jag har rätt till optimal smärtlindring 

Jag har rätt att få ärliga svar på mina frågor. 

Jag har rätt att inte bli förd bakom ljuset. 

Jag har rätt att få hjälp av och för min familj att acceptera min död. 

Jag har rätt att få dö i frid och med värdighet. 

Jag har rätt att få vara den jag är och inte fördömas för mina beslut, även om de avviker från 

andras mening. 

Jag har rätt att samtala om och ge uttryck för mina religiösa och/eller andliga upplevelser, 

oavsett vad de betyder för andra. 

Jag har rätt att förvänta att kroppens okränkbarhet respekteras även efter döden. 

Jag har rätt att bli vårdad av omsorgsfulla, medkännande och kunniga människor som försöker 

förstå mina behov och som upplever det som givande att hjälpa mig att möta min död. 

Beck-Friis, Barbro, Strang, Peter, Palliativ medicin, Liber förlag, Stockholm 2000 

37

38 

Bilaga 2

40 

Bilaga 3

Detta vårdprogram kan beställas hos Monica Runnquist, tfn. 0501-623 67 

E-post: monica.runnquist@vgregion.se 

Vårdprogrammet finns även på www.vardsamverkan.se

VÃ¥rd i livets slut - VÃ¥rdsamverkan Skaraborg

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?