EU:s gemensamma jordbrukspolitik - Sveriges Konsumenter

Sveriges Konsumentråds policy om EU:s jordbrukspolitik –
CAP
Sammanfattning
EU:s gemensamma jordbrukspolitik utformades för att trygga livsmedelsförsörjningen i
Europa efter krigsåren. Resultatet har blivit ett stöd som kostar stora summor pengar och
leder till överproduktion. Produktionen styrs inte av vad konsumenterna efterfrågar utan av
vilka stöd jordbrukarna får från EU. Dessutom drabbar systemet världens fattigaste länder då
EU:s överskott exporteras till dumpade priser på världsmarknaden.
Sveriges Konsumentråd anser att människors behov av sunda och säkra livsmedel till rimliga
priser ska ligga till grund för den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessutom ska produktionen
ske på miljöns villkor och med hänsyn till djurens välbefinnande. Jordbrukspolitiken
får inte föras på ett sådant sätt att den drabbar utvecklingsländernas livsmedelsförsörjning
negativt.
Vi menar att reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU som beslutades
den 26 juni 2003 är ett steg i rätt riktning, men inte tillräcklig för att möta konsumenternas
krav.
1. Bakgrund
Efter andra världskriget fanns behov av att trygga livsmedelsförsörjningen i Europa. Principen
om den gemensamma jordbrukspolitiken (Common Agricultural Policy, CAP) skrevs in i
Romfördraget 1958. Det verkliga startåret var dock 1962. Fem mål för jordbrukspolitiken
sattes upp
* ökad produktivitet inom jordbruket och främjande tekniska framsteg,
* garanti för en skälig levnadsstandard för jordbrukarna,
* stabiliserade marknader
* tryggad livsmedelsförsörjning
* livsmedel till rimliga priser för konsumenterna.
Situationen under denna period ligger till grund för hur den gemensamma jordbrukspolitiken
är utformad. Dagen system bygger med andra ord på den situation som rådde för cirka 50 år
sedan. Trots de goda intentionerna har systemet lett till stora problem – överproduktion,
gigantiska kostnader för konsumenter och skattebetalare och prisdumpning på världsmarknaden
som drabbar världens fattiga människor. Systemet har också inneburit att stödsystemet,
och inte konsumenternas behov, har styrt produktionen.
Som EU-medlem omfattas Sverige av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) med dess
fastställda administrativa priser som riktpriser, interventionspris och tröskelpris, produktionskvoter
och direkta bidrag till jordbrukarna. Handeln med jordbruksprodukter är fri inom
unionen, men reglerad mot tredje land genom gränsskydd och exportstöd.
Mjölk, nötkött och spannmål omfattas av många regleringar i form av tullar, stödköp,
produktionskvoter, exportstöd och direkt stöd till bönderna. Griskött, ägg och fågelkött är
relativt sett mindre reglerade. Här handlar det om tullar och ett begränsat exportstöd.
1

2. Sveriges Konsumentråd om EU:s jordbrukspolitik
2.1 Grundläggande principer
EU:s jordbrukspolitik måste i betydligt större utsträckning styras av den efterfrågan som finns
på marknaden. Sveriges Konsumentråd anser att människors behov av sunda och säkra
livsmedel till rimliga priser ska ligga till grund för jordbrukspolitiken. Den ska också föras på
ett sådant sätt att miljöbelastningen minskas och att biologisk mångfald, kulturmiljöer och ett
varierat odlingslandskap främjas. Produktionen ska också ske med hänsyn till djurens
välbefinnande. Dessutom ska jordbrukspolitiken inte föras på ett sådant sätt att den drabbar
utvecklingsländernas livsmedelsförsörjning.
Jordbrukspolitiken bör präglas av fri konkurrens på marknaden, inom såväl produktion som
distribution. Det behövs en gemensam lagstiftning som omfattar säkerhet, miljöhänsyn och
djurskydd. En tillräcklig nationell kontroll av att lagstiftningen efterlevs är också nödvändig.
Målsättningen på längre sikt bör vara att det ekonomiska stödet till jordbruket avvecklas. I den
utsträckning det finns behov av ekonomiska insatser för att till exempel hålla landskapet öppet
eller förbättra villkoren på landsbygden är det bättre att rikta stöden till just dessa områden.
Det kan också vara nödvändigt med insatser för att stödja ekologisk jordbruk, dels för att driva
på omställningen till ett ekologiskt hållbart jordbruk, dels för att möta kraven från
konsumenterna.
2.2 Ekonomiskt ohållbart
En reformering av jordbrukspolitiken är också nödvändig ur ekonomisk synvinkel. 2003 års
budget för EU:s jordbrukspolitik ligger på 409 836 miljoner kronor per år (vilket motsvarar
44 762 miljoner euro). Detta belopp motsvarar nästan halva EU:s budget – 45,9 procent. Då
har andelen ändå sjunkit – 1980 gick hela 70 procent av EU-budgeten till jordbruket. Systemet
innebär att europeiska konsumenter betalar livsmedel både via skattsedeln och via höga priser
i livsmedelsbutiken.
2.3 EU:s jordbrukspolitik leder till att globala klyftor bevaras
Ur global synvinkel är EU:s jordbrukspolitik inte försvarbar, eftersom den leder till att
utvecklingsländerna missgynnas. Exportsubventioner, inhemska produktionsdrivande och
handelsstörande stöd dumpar priserna och leder till att utvecklingsländerna inte kan exportera
sina produkter på världsmarknaden eftersom priserna är för låga. Den nuvarande systemet
leder med andra ord till att världens fattigaste länder förblir fattiga.
Förändringen går trögt. Först efter Uruguayrundan, en förhandling som pågick under åren
1986-1993, fanns en överenskommelse att reglera jordbruket på global nivå. Jordbruksavtalet
som blev resultatet av rundan innehöll åtaganden beträffande ökat marknadstillträde (sänkt
gränsskydd), neddragning av interna stödåtgärder och av exportstöd. Avtalets effekter på de
totala stödnivåerna har dock varit mycket små.
Nya förhandlingar om jordbruket påbörjades år 2000, men var då begränsade till en
redovisning av olika länders positioner. Vid Världshandels organisationens, WTO:s, fjärde
ministermöte i Doha, Quatar 2001, konkretiserades dock målen om nedskärningar. EU
utlovade bland annat att påbörja avvecklingen av exportstöd.
Arbetet med att nå nya överenskommelser går dock mycket långsamt. Sammanbrottet av
förhandlingarna i Cancún, där det femte ministermötet hölls, berodde på motsättningar
mellan den rika världen och den fattiga. Den så kallade G22plus-gruppen, som består av ett
2

växande antal utvecklingsländer, krävde att de mer utvecklade länderna skulle åstadkomma
mer än vad som gjort hittills. EU:s reformering av CAP sågs av denna grupp som otillräcklig.
Sveriges Konsumentråd stödjer utvecklingsländernas kamp för att få tillträde till andra
länders marknader genom förbättrade konkurrensvillkor för ländernas jordbruksproduktion
och handel. Det är olyckligt att förhandlingarna inom WTO har havererat.
Utvecklingsländernas missnöje med USA och EU:s oförmåga att bidra till friare handel är dock
fullt förstålig.
Sveriges Konsumentråd anser att som en del av den rika världen har Sverige och EU ett ansvar
för att agera för rättvisa villkor inom handeln och möta utvecklingsländernas krav. Därför
måste EU:s jordbrukspolitik reformeras ytterligare.
2.4 Jordbrukspolitiken ur ett folkhälsoperspektiv
En undersökning som gjorts av Folkhälsoinstitutet visar att det finns en rad strukturella inslag
som motverkar målen för folkhälsan och därför inte uppfyller kraven på samhällsnytta. EU:s
jordbrukspolitik bidrar indirekt till hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, övervikt, diabetes samt
alkoholrelaterad sjuklighet. Dessa sjukdomar utgör 41 procent av den totala sjukdomsbördan i
Europa i dag och till minst tre miljoner förtida dödsfall.
Undersökningen visar bland annat att det säljs en halv miljon ton smör till livsmedelsindustrin
med konsumtionsfrämjande stöd medan 1,1 miljon ton frukt och grönsaker årligen förstörs
för att hålla priserna uppe. Nio miljarder används varje år för att stödja en hälsofarlig och
olönsam tobaksproduktion.
Sveriges Konsumentråd anser att värnandet om folkhälsan måste vara en ledstjärna vid
utformningen av den framtida jordbrukspolitiken. Stödet till produkter som är kända för att
orsaka folkhälsoproblem måste avvecklas och destruktionen av frukt och grönsaker i
ekonomiskt syfte måste upphöra. Sveriges Konsumentråd har genom sitt arbete i ESK – den
europeiska kommittén för sociala och ekonomiska frågor – arbetat för en avveckling av stödet
till den europeiska tobaksodlingen.
3 Reformeringen av CAP
3.1 Bakgrund till reformering
Agenda 2000 – EU:s jordbrukspolitik för åren 2000 till 2006 som antogs 1999 – anger
budgetramarna för den här perioden. Halvtidsöversynen (Mid Term Review) var ett tillfälle
för att reformera jordbrukspolitiken. Det fanns inte minst ett tryck från marknaden att
förändra det rådande systemet.
Kommissionens målsättning inför halvtidsöversynen var att göra den gemensamma jordbrukspolitiken
försvarbar ur såväl konsument- som skattebetalar perspektiv. Det var också
nödvändigt att reformera CAP för att möta kraven som uppstår när de nya medlemsländerna
ansluter sig till unionen.
En annan målsättning var att göra CAP legitimt ur WTO-partnernas synvinkel och möta
kraven inför WTO-mötet som ägde rum i september samma år.
Den 26 juni 2003 i Luxemburg fattade jordbruksministrarna beslut om en reformering av
CAP. Resultatet var en kompromiss som innebar att kommissionens förslag urvattnades bland
annat genom att frikopplingen inte skedde i den utsträckning som tidigare var föreslagen. Den
nya reformen kommer att träda i kraft den 1 januari 2005, men med möjlighet för de länder
3

som önskar att tillämpa reformen från 2007. Tillämpningen ger medlemsländerna möjlighet
att utforma stöden efter nationella förutsättningar.
Sveriges Konsumentråd anser att reformeringen var ett steg i rätt riktning, men att den bör gå
längre. Reformeringen kommer inte att leda till att livsmedelsproduktionen blir konsumentstyrd.
Den förändrade jordbrukspolitiken kommer vare sig leda till kvalitetsförbättringar eller
minskade kostnader för konsumenterna.
3.2 Det ”nya” CAP
3.2.1 Frikopplat stöd
Frikopplingen innebär, med vissa undantag, att direktstödet för viss produktion ersätts med
ett frikopplat gårdsstöd, alltså ett stöd som utgår till gårdar oberoende av vad och hur mycket
som producerats. Arealstödet för jordbruksgrödor kan frikopplas med mellan 75 och 100
procent. Stödet baseras på vad som tidigare har betalats ut till gården under åren 2000-2002
och det finns regler för hur marken ska brukas för att stöd ska utgå (se nedan om så kallade
tvärvillkor).
De direktstöd som ska ersättas omfattar bland annat stöd till produktion av spannmål,
oljeväxter, proteingrödor, , stärkelsepotatis, ris, durumvete, utsäde, torkat foder, nötkött och
fårkött.
Medlemsstaterna får dock välja att bibehålla en begränsad koppling mellan stöd och produktion
på väl definierade villkor och inom tydliga gränser för att undvika att viss jordbruksproduktion
i landet läggs ner.
Sveriges Konsumentråd anser att frikopplingen innebär en förbättring jämfört med nuvarande
system. Frikopplingen är ett försök att åstadkomma en ökad marknadsanpassning eftersom
jordbrukarna nu kan välja att anpassa sig efter konsumenternas efterfrågan och inte producera
det som ger högst bidrag. Förhoppningen är att förändringen leder till att överskottsproduktionen
minskar eftersom stödet betalas ut oavsett vad och hur mycket som produceras.
Sveriges Konsumentråd anser dock att förändringen inte är tillräcklig för att skapa en rättvis
handel mellan den fattiga och den rika delen av världen.
3.2.2 Tvärvillkor
Utbetalningen av det frikopplade stödet är kopplat till de så kallade tvärvillkoren. Tvärvillkoren
innebär att gården måste uppfylla krav inom miljö, livsmedelssäkerhet, djurhälsa,
djurskydd och arbetarskydd. Dessutom måste jordbruksmarken hållas i god hävd – skötas om
på ett bra sätt, både vad beträffar miljömässiga villkor och jordbruksvillkor.
Sveriges Konsumentråd anser att dessa tvärvillkor är bra eftersom de möter konsumenternas
krav på livsmedel och miljöhänsyn.
3.2.3 Modulering
Modulering innebär att stödet till gårdarna successivt skärs ner och att medlen överförs till
medlemsländerna för att finansiera landsbygdsåtgärder och miljöstöd. Direktstöden för
företag med mer än 5000 euro i stöd sänks med:
3 procent år 2005
4 procent år 2006
5 procent år 2007
Därefter fortsätter det att vara 5 procent per år. Utöver dessa resurserna tillkommer ytterligare
resurser från respektive medlemsland. Syftet med moduleringen är att stärka miljön och
landsbygdsutvecklingens roll. Därigenom ges medlemsländerna möjlighet att i ökad
utsträckning, genom riktade åtgärder, tillgodose behov på landsbygden.
4

Sveriges Konsumentråd anser att moduleringen är bra eftersom det är bättre att stöd går direkt
till miljö och landsbygdsutveckling än till produktionen. Dessutom är det en början till
neddragning av direktstöden.
3.2.4 Landsbygdåtgärder
Reformeringen av CAP innebär att de befintliga landsbygdsåtgärderna utökas. Förändringen
består av stöd till jordbrukare för deltagande i kvalitets- och certifieringsprogram för ökad
livsmedelskvalitet, stöd till producentgrupper för marknadsföring av kvalitetsprodukter och
certifierade jordbrukare. Sveriges Konsumentråd anser att landsbygdsåtgärderna är en bra
åtgärd för att förbättra kvaliteten på livsmedlen.
3.2.5 Jordbruksrådgivning
Stöd ska också kunna ges till jordbrukare för att öka kunskapen om gällande regelverk, hur det
påverkar verksamheten på gården samt hjälpa dem få bättre kontroll över processerna på
gården (materialflöden, miljöåtaganden, säkra livsmedel, djurhälsa etc.)
Sveriges Konsumentråd anser att jordbruksrådgivning gynnar konsumenternas intressen och
förväntas leda till förbättrad kvalitet på livsmedel och förbättrat djurskydd.
3.2.6 Budgetkonsekvenser
Från och med år 2007 införs en finansiell mekanism som ska garantera att kostnaden för den
jordbruksbudget, som är fastställd till och med 2013, inte överskrids. Den totala
jordbruksbudgeten beräknas hamna på cirka 44 miljarder euro år 2005 och cirka 48 miljarder
euro 2013. Detta innebär att de finansiella ramar som tidigare beslutats för EU:s jordbruksstöd
utnyttjas fullt ut.
Även om jordbrukspolitiken fortfarande kostar skattebetalare och konsumenter alldeles för
mycket är det bra att EU har kontroll över vad stöden kommer att kosta de närmsta åren.
3.2.7 Produktreform
Mjölk
Sänkningarna av interventionspriserna i Agenda 2000 utökas vilket innebär sänkningar
av smörpriset med totalt 25 procent och skummjölkspulverpriset med totalt 15
procent. Sänkningarna görs i tre steg för skummjölkspulver och fyra steg för smör med
start år 2004. Samtidigt begränsas möjligheten för stödköp av smör, kvantiteten sänks
successivt från 70 000 ton 2004/05 till 30 000 ton 2008/09. Kompensation för
prissänkningarna ges delvis. Slutligen förlängs kvotsystemet till år 2014/15.
Beslutet innebär även att mjölkstödet kan frikopplas när mjölkreformen är fullt
genomförd år 2008/2009. Medlemsländerna kan dock välja att i den regionala
tillämpningen välja att frikoppla mjölkstödet tidigare.
Spannmål
Det nuvarande stödpriset för spannmål bibehålls på nuvarande nivå. Nivån på de
månatliga tilläggen på stödpriset halveras dock. Ett generellt proteingrödstöd införs på
55,57 euro per hektar. Stödpriset för råg tas bort från och med 2004.
Sveriges Konsumentråd anser att sänkningen av stödpriserna är en utveckling i rätt
riktning.
5

4 Konsumentorganisationernas roll i jordbrukspolitiken
Konsumentperspektivet måste få större utrymme i debatten om den framtida
jordbrukspolitiken. Konsumenterna måste vara representerade i de nationella och
internationella fora där samtal förs och beslut fattas om livsmedelsfrågorna.
Konsumentrepresentation måste finnas i WTO-förhandlingarna och konsumentintresset bör
skrivas in i WTO-deklarationerna.
Dessutom bör EU-parlamentet få större inflytande över jordbrukspolitiken i enlighet med
förslaget till nytt fördrag. En sådan förändring skulle öka konsumenternas möjligheter till
insyn och inflytande, vilket ökar chanserna för att EU:s jordbrukspolitik i framtiden kommer
att styras av konsumenternas behov.
Källor
www.beuc.org
www.europa.se.int
www.jordbruksverket.se
www.regeringen.se
www.wto.org
m.fl.
6