18.11.2012 Views

Internet Frågor och svar - BestOnline.SE

Internet Frågor och svar - BestOnline.SE

Internet Frågor och svar - BestOnline.SE

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Datakunskap<br />

Värmdö gymnasium<br />

Innehållsförteckning:<br />

<strong>Internet</strong><br />

Frågor <strong>och</strong> <strong>svar</strong><br />

<strong>Internet</strong> ___________________________________________________________________ 1<br />

Frågor <strong>och</strong> <strong>svar</strong> ____________________________________________________________ 1<br />

<strong>Internet</strong>s bakgrund <strong>och</strong> utveckling. När startade allt? Var? Varför? _____________________2<br />

Kortfattad beskrivning av utvecklingen fram till idag _________________________________5<br />

Hur ser det ut idag? Antal användare, datorer, spridning ______________________________5<br />

Vem äger <strong>Internet</strong>? ______________________________________________________________5<br />

Vad är <strong>Internet</strong>? ________________________________________________________________5<br />

Hur är en <strong>Internet</strong>-adress uppbyggd? Vad är en URL? ________________________________6<br />

Hur fungerar det? Nätverk, protokoll? _____________________________________________8<br />

Varför är <strong>Internet</strong> så populärt?____________________________________________________9<br />

Vad kan man göra med <strong>Internet</strong>? __________________________________________________9<br />

Olika sätt att komma i kontakt med <strong>Internet</strong>_________________________________________9<br />

Vad menas med: _______________________________________________________________10<br />

1 (10)


Datakunskap<br />

Värmdö gymnasium<br />

<strong>Internet</strong>s bakgrund <strong>och</strong> utveckling. När startade allt? Var? Varför?<br />

1957 kunde befolkningen i USA (<strong>och</strong> då särskilt människor på nyckelposter inom forsknings-<br />

<strong>och</strong> militärorganisationerna) plötsligt sikta en ny stjärna på himlen. Sovjetunionen hade sänt<br />

upp Sputnik <strong>och</strong> var därmed hastigt (<strong>och</strong> mindre lustigt för amerikanska myndigheter) i<br />

teknologisk ledning över västvärlden. President Eisenhower <strong>och</strong> det amerikanska<br />

för<strong>svar</strong>sdepartementet anslog därför i januari 1958 pengar till en myndighet, vars uppgift var<br />

att låta landets skarpaste hjärnor forska på <strong>och</strong> utveckla okonventionella idéer inom<br />

högteknologi. Myndighetens namn blev ARPA, där ARPA står för Advanced Research<br />

Projects Agency. ARPA öste ut pengar över diverse universitet, institutioner <strong>och</strong><br />

organisationer som ansågs ha potential att föra landet framåt, <strong>och</strong> det märkliga var att dessa<br />

fick relativt fria händer att förverkliga sina vilda idéer utan att för<strong>svar</strong>sdepartementet gick in<br />

<strong>och</strong> styrde. Efter några år bildades en avdelning inom ARPA som sysslade med datorer.<br />

Under mitten av 1960-talet började ARPA fundera på hur man bättre skulle kunna utnyttja de<br />

fåtaliga <strong>och</strong> mycket dyra datorer som fanns i landet. Datorerna på den tiden hade mycket lite<br />

gemensamt med våra dagars persondatorer. För det första de var stora som hela rum, <strong>och</strong><br />

fanns därför bara på ett mindre antal universitet <strong>och</strong> företag. För det andra behärskade varje<br />

dator i stort sett bara ett enda smalt arbetsområde, <strong>och</strong> för det tredje kunde de bara användas<br />

av en person i taget. Den forskare som behövde göra datorberäkningar fick boka några timmar<br />

vid den av landets maskiner som passade bäst, <strong>och</strong> sen sätta sig på flyget. Bristen på datortid<br />

blev den flaskhals som satte gränsen för forskningens framsteg. ARPA startade därför ett<br />

projekt för att koppla samman landets datorer i ett nätverk. Flera personer skulle nu samtidigt<br />

kunna arbeta på samma dator, <strong>och</strong> genom fjärranslutningar skulle en forskare på t.ex. UCLA i<br />

Los Angeles inte behöva lämna sitt arbetsrum för att arbeta på en dator som stod i San<br />

Francisco.<br />

För att få landets forskare att se något värde i detta projekt, insåg projektteamet på ARPA att<br />

nätverket måste vara mycket driftssäkert (tänk bara på hur mycket dagens datoranvändare stör<br />

sig på krångel med konton <strong>och</strong> nätverk). Även om en länk i nätverket slogs ut, måste<br />

datornätverket fortfarande kunna finna nya vägar för sin trafik. För att göra detta möjligt<br />

behövde de meddelanden som skickades på nätet vara ”smarta”, d.v.s. de skulle själva kunna<br />

hitta fram till rätt adress utan att någon central enhet styrde dem. Dessutom måste varje del av<br />

nätverket kunna fungera helt självständigt, oavsett hur andra delar av nätverket av fungerade.<br />

Alltså kunde ingen dator vara centraldator, utan alla datorer i nätverket måste vara ”lika<br />

mycket värda”.<br />

Under den här tiden jobbade många med nätverkskoppling av datorer. Under Kuba-krisen på<br />

1960-talet hade den för<strong>svar</strong>sanställde forskare Paul Baran funderat på hur ett datornätverk<br />

skulle utformas för att ha möjlighet att överleva en massiv kärnvapenattack. Det visade sig att<br />

många av de idéer han haft liknade ARPAs teknik, <strong>och</strong> ARPA-teamet tog därför upp några av<br />

Barans förslag. Samtidigt som detta skedde arbetade forskarteam i Storbritannien på projekt<br />

som byggde på ungefär samma grundidéer.<br />

ARPAs projekt gav slutligen resultat. Hösten 1969 byggdes ett experimentnätverk på<br />

universitetet i Los Angeles, UCLA. Två datorer kopplades ihop med en tiometerskabel, <strong>och</strong><br />

datorerna sände meddelanden till varandra. En månad senare hade man fått en förbindelse till<br />

2 (10)


Datakunskap<br />

Värmdö gymnasium<br />

forskningsinstitutet i Stanford (Stanford Research Institute) <strong>och</strong> deras dator, <strong>och</strong> förbindelsen<br />

testades. Vid första försöket lyckades man bara skicka ett meddelande bestående av<br />

bokstäverna L-O-G (början på LOGIN) innan konstruktionen kraschade, men problemen<br />

avhjälptes relativt snabbt. ARPA döpte sitt nya nätverk till ARPANET, <strong>och</strong> efter mindre än ett<br />

år hade flera andra universitet också kopplat in sina datorer. Enligt ARPAs idéer hade<br />

nätverkskopplingen formen av en spindelväv snarare än en sol, så att det alltså fanns flera<br />

vägar för ett meddelande att ta sig från en dator till en annan. Om en del av nätet slogs ut<br />

kunde meddelandet ändå alltid hitta fram via en omväg.<br />

Kravet på ”smarta meddelanden” löstes genom en teknik som kallades paketväxling. Varje<br />

meddelande som skulle skickas delades upp i smådelar, s.k. paket. Varje paket ”visste själv<br />

var det skulle”, <strong>och</strong> kunde därigenom självständigt söka sin väg genom nätverket fram till<br />

mottagaren, där paketen sattes samman till det ursprungliga meddelandet igen. En annan<br />

fördel med denna teknik var att det inte behövdes någon konstant förbindelse mellan<br />

sändande <strong>och</strong> mottagande dator, utan kontakten behövde bara hållas under tiden det lilla<br />

paketet skickades. Ledningarna i nätverket utnyttjades på detta sätt mycket mer effektivt än<br />

vad de gör t.ex. för en telefonledning: Om ett samtal pågår är linjen upptagen hela tiden, även<br />

om man bara sitter tyst i luren <strong>och</strong> ingen säger något…<br />

Nu spred sig kunskapen om nätverkstekniken, <strong>och</strong> andra liknande nätverk började byggas runt<br />

om i världen. Bland dessa fanns t.ex. ALOHANET som förband de Hawaiianska öarna med<br />

varandra (via radiolänk), <strong>och</strong> SATNET (som kommunicerade via satelliter). Så småningom<br />

väcktes idén att koppla samman alla dessa fristående nätverk i ett ”nätverk av nätverk”.<br />

Eftersom alla de enskilda nätverken ”pratade olika språk” internt, skapades under sjuttiotalet<br />

ett gemensamt protokoll eller kommunikationsspråk, TCP/IP (Transcript-Control<br />

Protocol/<strong>Internet</strong> Protocol), som kunde användas när de olika nätverken pratade med<br />

varandra.<br />

Under 80- <strong>och</strong> 90-talen anslöts fler <strong>och</strong> fler nätverk, <strong>och</strong> det utvecklades till det som vi idag<br />

kallar för <strong>Internet</strong>. Några av dagens nätverk i vår närhet är EUNET (Där EU inte står för EU,<br />

utan istället för Europa), som startades 1982 <strong>och</strong> SUNET (Svenska Universitetsnätet), vilket<br />

såg dagens ljus 1988.<br />

Konstruktionen för nätverket är fortfarande densamma idag, även om det har vuxit långt över<br />

de gränser som man hade satt från början. Inte heller blev tillämpningarna de som utvecklarna<br />

hade räknat med. Från början var tanken att nätet skulle användas för att forskarna skulle<br />

koppla upp sig till varandras datorer <strong>och</strong> dela datorkraft med varandra. Man hade dock inte<br />

tänkt på att det är betydligt roligare att kommunicera med människor än med maskiner. En<br />

undanskymd funktion som mest skapats för att underlätta all nätverksadministration, den<br />

elektroniska posten, visade sig vara mycket populär. ARPA-forskarna använde den flitigt<br />

sinsemellan, men inte för arbetsfrågor, utan för att diskutera sitt stora intresse: Science<br />

Fiction. Alltsedan dessa dagar har e-posten använts på samma lättsamma sätt, <strong>och</strong> med facit i<br />

hand ser vi idag att det är <strong>Internet</strong>s vanligaste tillämpning. Det finns ingen tillförlitlig statistik,<br />

men åtskilliga miljoner elektroniska brev passerar varje dag alla de datorer som är anslutna<br />

till nätet.<br />

E-post till trots, det stora genombrottet för <strong>Internet</strong> kom inte förrän det försågs med ett<br />

attraktivt grafiskt yttre. Ett steg togs då World Wide Web, WWW, utvecklades på<br />

forskningscentret CERN i Genève under åren 1989 till 1992. Men det stora klivet togs 1993<br />

3 (10)


Datakunskap<br />

Värmdö gymnasium<br />

då det amerikanska forskningscentret NCSA (National Center for Supercomputing<br />

Applications vid University of Illinois) lanserade den första webbläsaren som kunde visa<br />

bilder, Mosaic. Denna skulle ett år senare få en privatproducerad efterföljare i Netscape<br />

Navigator, <strong>och</strong> här startade <strong>Internet</strong>-hysterin som vi alla tagit del av de senaste åren...<br />

Idag är <strong>Internet</strong> världens största datornätverk, eller egentligen, världens största nätverk av<br />

nätverk, där alla fritt kan utbyta information. Ingen vet egentligen hur stort <strong>Internet</strong> är,<br />

eftersom det består av separata nätverk utan något centralt register över alla uppkopplade<br />

datorer. Det enda man vet med säkerhet är att "nätet" växer hela tiden. Det är troligen det<br />

mest öppna nätverket i världen. I januari 1999 räknade man med att det fanns drygt 43<br />

miljoner värddatorer fast anslutna till <strong>Internet</strong>, <strong>och</strong> antalet användare beräknades till<br />

hundratals miljoner människor. Eftersom ingen central myndighet finns, är siffrorna väldigt<br />

ungefärliga, särskilt antalet användare som kan vara väsentligen högre eller något lägre.<br />

Trots att <strong>Internet</strong> har sitt ursprung i USA är det väldigt oamerikanskt. Eftersom det främst har<br />

vuxit fram ur universitetsvärlden har en av grundbultarna varit att informationen ska vara fri.<br />

Exempelvis har största delen av alla program som används varit gratis (public domain), då allt<br />

annat vore ett brott mot upphovsrätten. Nu när de stora företagen (Microsoft, Apple, Sun etc.)<br />

gjort sitt intåg på arenan kan möjligen detta vara på väg att förändras, detta återstår att se. Det<br />

börjar komma fler <strong>och</strong> fler kommersiella tjänster på <strong>Internet</strong>, men fortfarande är de flesta<br />

<strong>Internet</strong>tjänsterna fria.<br />

Det har med tiden uppstått en hel rad med oskrivna regler <strong>och</strong> konventioner om vad man får<br />

<strong>och</strong> inte får göra på nätet. En viktig restriktion är de normer som gäller för olika former av<br />

kommersiell verksamhet, till exempel reklam. Ännu har det fungerat hyfsat, men allteftersom<br />

fler företag ansluter sig får man kanske räkna med direktadresserad reklam till sin<br />

elektroniska brevlåda. En avart man förr eller senare drabbas av är skräppost, även kallat<br />

spam-mail. Denna kan t.ex. bestå i oseriösa massutskick av typen ”Gör så här för att bli rik”erbjudanden,<br />

eller i elektroniska varianter av det gamla klassiska kedjebrevet.<br />

Det finns flera sätt att koppla upp sig på <strong>Internet</strong>. Antingen har man en fast ledning till<br />

<strong>Internet</strong>, en s.k. fast uppkoppling. Detta är alternativet för företag, myndigheter <strong>och</strong> skolor,<br />

exempelvis Värmdö Gymnasium. Priset är är åtskilliga tusenlappar per år, men en fördel är att<br />

det kostar lika mycket oavsett hur mycket nätet utnyttjas.<br />

Som privatperson använder man en uppringd förbindelse, d.v.s. man ringer med modem upp<br />

en <strong>Internet</strong>-leverantör (t.ex. Telia, Tele2 eller Botnia) som är fast ansluten till <strong>Internet</strong>, <strong>och</strong><br />

kopplas via deras fasta ledning till <strong>Internet</strong>. I detta fall betalar man något eller några av<br />

telefonavgifter, abonnemangsavgifter eller trafikavgifter till leverantören. Här finns en mängd<br />

olika kostnadsalternativ, beroende på utbudet av tjänster <strong>och</strong> andra faktorer. Något av det<br />

senaste vad gäller uppkoppling för privatpersoner är att det i storstäderna pågår försök<br />

<strong>Internet</strong> via nätet för kabel-tv eller över elnätet (!).<br />

4 (10)


Datakunskap<br />

Värmdö gymnasium<br />

Kortfattad beskrivning av utvecklingen fram till idag<br />

1969 Första försöket med nätverket på UCLA<br />

1971 15 institutioner anslutna (totalt 23 värddatorer)<br />

1990 313 000 värddatorer anslutna<br />

1993 2 000 000 värddatorer anslutna<br />

1994 Netscape skapas<br />

1995 <strong>Internet</strong>hysterin bryter ut<br />

1998 37 miljoner värddatorer anslutna<br />

Hur ser det ut idag? Antal användare, datorer, spridning<br />

• <strong>Internet</strong> finns i princip över hela världen med en koncentration till I-världen<br />

• Uppskattningsvis hundratals miljoner användare (kanske fler, kanske färre)<br />

Vem äger <strong>Internet</strong>?<br />

• Ingen äger <strong>Internet</strong>, men många äger var sin del av <strong>Internet</strong><br />

• Ingen central myndighet finns<br />

• Ingen tar an<strong>svar</strong> för att det fungerar<br />

• När tillräckligt många gör på ett visst sätt blir det standard<br />

• Programutvecklare gör nya effektivare verktyg för att utnyttja nätet<br />

Vad är <strong>Internet</strong>?<br />

• <strong>Internet</strong> betyder ”nätverk av nätverk”<br />

• Sammansättningen av alla de datornätverk runt om i världen som är sammankopplade till<br />

ett världsomspännande jättenät (med TCP/IP som protokoll)<br />

• Alla de datorer som kan kommunicera via domänadresser<br />

5 (10)


Datakunskap<br />

Värmdö gymnasium<br />

Hur är en <strong>Internet</strong>-adress uppbyggd? Vad är en URL?<br />

En <strong>Internet</strong>adress kallas ibland för en URL (Uniform Resource Locator), <strong>och</strong> är uppbyggd<br />

enligt standarden<br />

Protokoll<br />

://../<br />

http://home.netscape.com/comprond/mirror/index.html<br />

Den första delen, http:// i exemplet, anger det protokoll som skall användas för<br />

att utnyttja den angivna resursen. Vanligast är http:// som anger att den angivna<br />

resursen är ett WWW-dokument med hypertextlänkar.<br />

ftp:// anger att vi skall titta i ett filarkiv.<br />

gopher:// anger att vi skall söka information i en gopherserver (äldre standard<br />

som inte används så ofta längre).<br />

Domännamn<br />

http://home.netscape.com/comprond/mirror/index.html<br />

Resurs<br />

Nästa del, mellan de två första ”/” <strong>och</strong> nästa ”/”, anger domän-namn för den<br />

dator där informationen finns. Läs mer om domännamns uppbyggnad nedan<br />

under rubriken Vad är en domän?<br />

Sökväg<br />

http://home.netscape.com/comprond/mirror/index.html<br />

Nästa del, från första ”/” till sista ”/” anger sökvägen i katalogerna för det<br />

dokument man söker. Här ligger dokumentet i katalogen mirror, som i sin tur<br />

ligger i katalogen comprond.<br />

http://home.netscape.com/comprond/mirror/index.html<br />

Den datorfil, eller resurs, man vill åt. I detta fall är det en fil med namnet<br />

index.html.<br />

6 (10)


Datakunskap<br />

Värmdö gymnasium<br />

Vad är en domän?<br />

Domänadresser är uppbyggda enligt standarden<br />

t.ex.<br />

datornamn.domän.toppdomän<br />

www.varmdo.se<br />

Systemet med domänadresser är ett sätt att dela in <strong>Internet</strong> i grupper eller domäner. En<br />

domänadress läses i princip från höger till vänster. Den delen som är längst till höger visar<br />

toppdomänen, d.v.s. i vilken typ av organisation eller i vilket land som datorn finns. I vårt fall<br />

är toppdomänen .se, vilket anger att vi ska till en dator som ligger i Sverige.<br />

Vanliga toppdomäner i USA är com för handel, edu för utbildning, gov för statliga<br />

institutioner, mil för militära institutioner, net för nätverk osv. En del av dessa, t.ex. com <strong>och</strong><br />

net används dock nuförtiden runtom i hela världen. Utanför USA används bara två bokstäver<br />

för att identifiera toppdomänen: t.ex. au för Australien, se för Sverige, uk för Storbritannien<br />

<strong>och</strong> fr för Frankrike.<br />

Ett steg till vänster finns namnet för domän, som talar om vilken organisation eller vilket<br />

företag som äger datorn där webbsidan finns. Här är det Värmdö kommun som avses, vilket vi<br />

ser på namnet varmdo.<br />

Samma företag kan ha flera datorer anslutna till <strong>Internet</strong>. Varje dator måste därför ha ett eget<br />

unikt datornamn (benämns ofta nodnamn eller bara nod), så att olika datorer inom domänen<br />

kan skiljas åt. Datorn i vårt exempel rymmer Värmdö kommuns webbsidor, <strong>och</strong> har därför<br />

kallats www. Om Värmdö kommun hade ännu en <strong>Internet</strong>-ansluten dator med webbsidor,<br />

kunde man kallat den t.ex. dator2. Webbadressen till den skulle då bli<br />

dator2.varmdo.se<br />

Om en domän täcker många olika verksamheter, kan det vara praktiskt att skilja de olika<br />

verksamheterna åt genom att införa värddatornamn med två led. T.ex. skulle inom Värmdö<br />

kommuns domän varmdo.se en dator på Värmdö gymnasium kunna kallas<br />

www.gy.varmdo.se, medan en dator på Komvux kallas www.komvux.varmdo.se.<br />

7 (10)


Datakunskap<br />

Värmdö gymnasium<br />

E-postadresser är uppbyggda enligt standarden<br />

t.ex.<br />

användarnamn@underdomän.toppdomän<br />

rutger.jonaker@elev.gy.varmdo.se<br />

Användar Domännamn för den<br />

namn dator där brevlådan finns<br />

Till vänster om @-tecknet står personens användarnamn, <strong>och</strong> till höger står domännamnet för<br />

den dator där personen har sin e-postbrevlåda. @ uttalas på engelska ”at”, alltså ”på” i<br />

svenskan. Detta ger alltså utläst i exemplet e-postadressen ”anvandaren rutger.jonaker med<br />

brevlåda på datorn elev.gy.varmdo.se”.<br />

Domännamnet talar alltså om till vilken dator brevet ska skickas. Den mottagande datorn letar<br />

sedan fram användarnamnet <strong>och</strong> delar ut brevet till rätt e-postlåda.<br />

Hur fungerar det? Nätverk, protokoll?<br />

Hur kan då meddelandena komma till rätt dator? Först <strong>och</strong> främst måste det ju komma till rätt<br />

nätverk av alla de nätverk som är ihopkopplade till <strong>Internet</strong>, sedan måste det hitta fram till rätt<br />

dator. Adressering löses genom att varje <strong>Internet</strong>-ansluten dator har ett s.k. IP-nummer. IPnumren<br />

fungerar på <strong>Internet</strong> ungefär som telefonnummer gör för oss när vi ringer. Första<br />

hälften av IP-numret består av ett nätverksnummer (kan ungefär jämföras med lands- <strong>och</strong><br />

riktnummer) <strong>och</strong> resten är ett datornummer inom nätverket (mot<strong>svar</strong>ande våra<br />

telefonnummer). Ett IP-nummer ser ut något i den här stilen:<br />

192.255.0.216<br />

IP-numret kan vara fast (för datorer med fast uppkoppling till <strong>Internet</strong>) eller tillfälligt (för<br />

datorer med uppringd anslutning).<br />

För att datorer av olika typ ska kunna kommunicera med varandra har man utarbetat<br />

kommunikationsspråk som olika sorters datorer ska kunna förstå, s.k. protokoll. På <strong>Internet</strong><br />

används ett protokoll som kallas TCP/IP (Transmission Control Protocol/<strong>Internet</strong> Protocol).<br />

TCP sköter om uppdelningen <strong>och</strong> sammanfogning av det som skickas i paket, medan IP har<br />

an<strong>svar</strong>et för att meddelandet kommer fram till rätt plats.<br />

Dataöverföringen på <strong>Internet</strong> sker via fasta fiberoptikledningar, satellitlänkar eller vanliga<br />

telefonledningar. Trafiken fungerar ungefär som biltrafiken i ett land: Om en<br />

kommunikationslinje är upptagen söker sig paketen automatiskt en annan väg. Läs mer om<br />

funktionen för <strong>Internet</strong> i boken på s.8-9.<br />

8 (10)


Datakunskap<br />

Värmdö gymnasium<br />

Varför är <strong>Internet</strong> så populärt?<br />

• Det är världens största informationskälla som växer hela tiden<br />

• Det finns stora möjligheter till reklam <strong>och</strong> marknadsföring<br />

• Det finns möjlighet till försäljning av informationstjänster<br />

• Man kan utöva försäljning av varor där beställning sker via nätet, s.k. näthandel<br />

• Det är ett lätt sätt att utöva <strong>och</strong> få kundsupport<br />

Vad kan man göra med <strong>Internet</strong>?<br />

• Man kan söka efter information från olika delar av världen.<br />

• Man kan skicka e-post.<br />

• Man kan skapa sin egen hemsida som andra på nätet kan ta del av.<br />

• Man kan prata med andra människor på nätet, via chat eller liknande.<br />

• Man kan handla varor, t.ex. mat, böcker <strong>och</strong> vissa livsmedel<strong>svar</strong>or.<br />

• Man kan delta i diskussionsgrupper på Usenet.<br />

• Man kan hämta hem program, bilder, ljud, video m.m.<br />

• Man kan fjärrinlogga sig på en annan dator (Telnet).<br />

Olika sätt att komma i kontakt med <strong>Internet</strong><br />

Fast uppkoppling?<br />

Vid fast uppkoppling har man en fast kabel som är direkt kopplad till en <strong>Internet</strong>dator. Det är<br />

sådan slags uppkoppling vi har här i skolan.<br />

Uppringda anslutningar?<br />

ISDN<br />

ISDN är en internationell standard för överföring av digital information, som introducerades i<br />

början av 1970-talet. I princip en digital telefonlinje med högre överföringshastighet än en<br />

vanlig. Något dyrare än vanligt telefonabonnemang.<br />

Modem<br />

Uppringt modem. För att komma ut på <strong>Internet</strong> så måste man först ringa upp sin<br />

<strong>Internet</strong>leverantör (t.ex. Telia, Tele2, Algonet etc.) via telefonnätet för att via deras fasta<br />

ledning bli uppkopplad till <strong>Internet</strong>.<br />

ADSL modem permanent uppkoppling 0,25-24Mb/s<br />

Hastigheter<br />

Fast (speciell kabel till en <strong>Internet</strong> operatör) 128 kbps eller mer<br />

ISDN (digital telefonledning från Telia) 64 kbps<br />

Modem (vanlig telefonledning) 56 eller 28,8 kbps<br />

Värmdö Gymnasium har en fast uppkoppling på 4Mb/s, vilket bör räcka till 200 samtidiga<br />

användare. Kontakter ska finnas i varje klassrum.<br />

9 (10)


Datakunskap<br />

Värmdö gymnasium<br />

Vad menas med:<br />

Browser Svenska: Webbläsare. Ett program för att att bläddra bland de webbsidor som<br />

finns på nätet. Visar information på ett bekvämt sätt, för WWW finns bl a<br />

Netscape, Microsoft Explorer, Opera <strong>och</strong> Mosaic.<br />

Byte Den plats som ett tecken tar upp i datorns minne.<br />

Domän Se texten ovan.<br />

e-post Elektronisk post<br />

FAQ Frequently Asked Questions. Dokument som innehåller de vanligaste frågorna<br />

<strong>och</strong> <strong>svar</strong>en kring ett ämne.<br />

Freeware Programvara som är fri att använda <strong>och</strong> kopiera.<br />

FTP Filöverförningsprotokoll.<br />

HTML Hyper Text Markup Language. Det språk som definierar stil <strong>och</strong> utformning av<br />

ett hypertextdokument (webbsida).<br />

HTTP Hyper Text Transfer Protocol. Den överföringsstandard som används för<br />

hypertextdokument (d.v.s. webbsidor).<br />

hypertext ”Klickbar” text, länkar. De delar av texten som går att klicka på. Innehåller en<br />

referens till andra data, nya dokument, bilder eller annan text. Genom att klicka<br />

på en hypertext så visar datorn upp det kopplade dokumentet.<br />

IP <strong>Internet</strong> Protocol, ett av de protokoll (kommunikationsspråk) som <strong>Internet</strong><br />

bygger på. Sköter adressering av meddelanden.<br />

IRC <strong>Internet</strong> Relay Chat. Ett sätt att föra realtidskonversationer med grupper av<br />

personer på <strong>Internet</strong> (chatta).<br />

Java Ett objektorienterat programmeringsspråk <strong>och</strong> WWW-utvidgning som utvecklats<br />

av SUN Microsystems. Speciellt eftersom samma programkod fungerar på olika<br />

datortyper.<br />

MB Megabyte, en miljon bytes.<br />

Modem Den enhet som översätter fram <strong>och</strong> tillbaka mellan digitala signaler som datorn<br />

använder, <strong>och</strong> analoga signaler som skickas på telefonledningarna.<br />

News Usenet, Usenets nyhetsgrupper kallas till ”vardags” <strong>Internet</strong> News eller bara<br />

News <strong>och</strong> är öppna diskussionsgrupper <strong>och</strong> konferenser på nätet.<br />

Real Player Ett plugin-program till Netscape som möjliggör överföring av s.k. streaming<br />

media (Real Audio/Real Video), d.v.s. ljud eller video i realtid. Detta innebär att<br />

ljud- eller videofilen spelas upp samtidigt som nedladdningen sker, istället för<br />

att laddas ner helt innan den spelas upp.<br />

Server Dator i ett nätverk som tillhandahåller tjänster till anslutna användare.<br />

Shareware Programvara som får användas fritt en viss utvärderingstid, men sedan måste<br />

betalas om man vill fortsätta använda den.<br />

TCP Transcript-Control Protocol, ett av de protokoll (kommunikationsspråk) som<br />

<strong>Internet</strong> bygger på. Sköter uppdelning/ihopsättning av filer i paket.<br />

URL Uniform Resource Locator. En nätverksadress för filer <strong>och</strong> datorer på <strong>Internet</strong>.<br />

Usenet Usenet är inte ett datanät. Usenet är ett forum för utbyte av meddelanden via<br />

datanät. Se News ovan.<br />

www World Wide Web, är ett världomspännande system av hypertextdokument. En<br />

gemensam beteckning för alla de datorer som kan nås med www-programvara<br />

som t.ex. Netscape.<br />

10 (10)

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!