Social rapport 2010 - RED Network

Social rapport 2010

Citera gärna Socialstyrelsens rapporter, men glöm inte attuppge källan. Bilder, fotografier och illustrationer är skyddadeav upphovsrätten. Det innebär att du måste ha upphovsmannenstillstånd för att använda dem.ISBN: 978-91-86585-00-6Artikelnr: 2010-3-11Omslag: Socialstyrelsen/Fhebe HjälmOmslagsfoto: Stora bilden Christofer Dracke/FolioÖvriga bilder (med början uppifrån): Elfriede Fleck, Leif Johansson och Anna Holmquist/Bildarkivet.seBilden längst ner från Matton bildbyråSättning: Studio Indigo/Helena ÖhmanTryck: Edita Västra Aros, Västerås, mars 2010Korrigerad: Text på s. 4, 5, 7 och 9. Figur 1:1 på s. 28. Referenser på s. 37-46 och 51. Figur 2:2 på s. 58. Figur 2:6, 2:7och 2:8 på s. 66–68. Figur 3:6 på s. 104. Figur 4:5 på s. 145. Figur 5:6 och 5:7 på s. 165–166. Figur 6:8 på s. 197.Figur 7:8 och 7:9 på s. 240.

FörordSocial rapport 2010 är den femte i raden av nationellarapporter om sociala förhållanden somSocial styrelsen överlämnar till regeringen.Den första rapporten, Social rapport 1994,kom till sedan Socialstyrelsens uppdrag att utarbetaen tredje nationell folkhälsorapport hadeutvidgats. Förutom hälsan i befolkningen skulleäven utvecklingen av social välfärd och riskfaktorerför sociala problem belysas. Därefter publiceradesSocial rapport åren 1997, 2001 och 2006.Syftet är att ge en aktuell översikt över hursociala problem och deras riskfaktorer förändrasi befolkningen och i olika grupper samt analyseratänkbara orsaker till dessa förändringar.Rapporten ska belysa vilka grupper i samhälletsom är särskilt missgynnade och som löper riskatt få sociala och/eller ekonomiska problem samtuppskatta omfattningen av de aktuella problemen.Tonvikten ligger på en redovisning av denaktuella situationen i Sverige sedd i ett längretidsperspektiv, med fokus på 2000-talet.Social rapport 2010 har utarbetats av Socialstyrelsenmed Danuta Biterman som projektledare.En redaktionskommitté med följandemedlemmar har medverkat: Johan Fritzell vidCentre for Health Equity Studies (CHESS),Björn Halleröd vid Sociologiska institutionen,Göteborgs universitet och Anna Meeuwisse vidSocialhögskolan, Lunds universitet. I kommitténhar följande personer från Socialstyrelsen medverkat:Marie Berlin, Bengt Haglund, MarianneHanning, Tove Hellerström, Karin Mossler,Petra Otterblad Olausson, Magnus Stenbeck ochKarin Tengvald.Författare och övriga medverkande i rapportenpresenteras på nästa uppslag.Social rapport vänder sig i första hand till politikerpå nationell, kommunal och regional nivåsom genom sina beslut på olika sätt kan påverkabefolkningens sociala situation i Sverige. Denriktar sig även till organisationer och myndighetersom arbetar för att förbättra människorssociala villkor samt tjänstemän som utformarunderlag till politiska beslut. Rapporten kandessutom komma till användning inom olika utbildningarexempelvis inom områden som samhällsvetenskapoch socialt arbete.Vi hoppas att rapporten ger underlag för samhällsdebattom den framtida välfärdspolitiken iSverige och att den även bidrar till en diskussionpå det socialpolitiska området om fattigdom ochsocial utestängning.Lars-Erik HolmGeneraldirektör3

FörfattareKapitelrubrikSammanfattning och Social rapport 2010 – en översiktInledningFörfattareDanuta Biterman, Marie BerlinDanuta Biterman1. Transnationell migration Charlotta Hedberg a , Bo Malmberg a2. Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etablering Olof Bäckman b ,3. Fattigdomens förändring, utbredning och dynamik Jan O. Jonsson c , Carina Mood c , Erik Bihagen c4. Multipla välfärdsproblem Tommy Ferrarini c , Kenneth Nelson c , Ola Sjöberg c5. Sociala konsekvenser av sjukdom Ebba Hedlund, Ingemar Kåreholt d ,Sven Trygged e6. Boendesegregation– Segregationsutveckling i storstadsregioner Danuta Biterman– Flyttningar, boendestabilitet och segregation Björn Gustafsson f , Torun Österberg f– Boendesegregationens konsekvenser förLars Brännström, Eva Sellström g , Göran Arnoldsson hungdomars framtida levnadsförhållanden7. Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsamBo Vinnerljung, Marie Berlin, Anders Hjernutveckling hos barn8. Papperslösa Elis Envall, Sanna Vestin i , Carin Björngren Caudra j ,Annika Staaf j , Henry Ascher k , Shahram Khosravi lFöljande medarbetare vid Socialstyrelsen har bidragit med analyser, statistiskt underlag, databearbetning, framställandeav diagram, värdefulla synpunkter och redaktionellt arbete: Helena Babazadeh, Milla Bennis, Lars Berg, Maria Danielsson,Fereshte Ebrahim, Mikael Fabel, Bengt Haglund, Ebba Hedlund, Ingrid Kalicka, Max Köster, Kajsa Mulder, Gunilla Ringbäck,Ingrid Schmidt, Claes-Göran Stefansson.Dessutom riktar vi särskilt tack till:– Petter Lundberg vid Statistiska Centralbyrån för hjälp, värdefulla råd samt för utarbetande av dataunderlaget till kapitel 3.– Mats Talbäck vid Socialstyrelsen för framställning av dataunderlag till kapitel 2 Anknytning till arbetsmarknaden och ungasetablering samt för framställning av datasetet till kapitel 7 Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barn.a) Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitetb) Institutet för framtidsstudierc) Institutet för Social forskning (SOFI), Stockholms universitetd) Aging Research Center (ARC)e) Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet,f) Institution för socialt arbete, Göteborgs universitetg) Institutionen för hälsovetenskap, Östersund, Mittuniversiteteth) Statistiska institutionen, Umeå universiteti) Utanpapper.nuj) Malmö högskolak) Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap, Göteborgl) Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet4

InnehållFörord........................................................................................3Författare.................................................................................4Sammanfattning....................................................................7Social rapport 2010 – en översikt............................8Inledning...................................................................................16Uppdraget..........................................................................16Syfte.....................................................................................16Centrala begrepp ............................................................17Sociala förhållanden och hälsa......................................19Olika perspektiv...............................................................20Register och surveyundersökningarsom viktigaste datakällor...............................................21Rapportens disposition..................................................22Referenser..........................................................................231. Transnationell migration.......................................26Sammanfattning................................................................26Inledning.............................................................................27Internationell migrationoch demografi...................................................................29Globala, svenska och framtida migrationsflöden.....31Migrationens konsekvenser –det transnationella perspektivet..................................38Migrationens konsekvenser – kohortperspektivet.......................................................................42Diskussion och slutsatser..............................................47Referenser..........................................................................482. Anknytning till arbetsmarknadenoch ungas etablering...............................................54Sammanfattning................................................................54Inledning.............................................................................55Den svenska arbetsmarknaden....................................56Arbetsmarknaden ur ett försörjningsperspektiv ....62Flöden och stabilitet........................................................69Etablering på arbetsmarknaden ...................................72Diskussion och slutsatser..............................................84Referenser..........................................................................863. Fattigdomens förändring, utbredningoch dynamik.................................................................90Sammanfattning................................................................90Inledning.............................................................................90Vad är fattigdom och vilka är fattiga?..........................91Förändring och fördelningav inkomster och fattigdom..........................................95Fattigdomens dynamik –rörlighet in i och ut ur fattigdom................................105Överföring av inkomst och fattigdommellan föräldrar och barn.............................................117Referenser.........................................................................1244. Multipla välfärdsproblem:Sverige i ett jämförande perspektiv.............128Sammanfattning...............................................................128Inledning............................................................................128Svensk forskning kring multipla välfärdsproblem...129EU och social utestängning...........................................131Data och metodöverväganden....................................132Multipla välfärdsproblem:svenska förhållanden......................................................132Multipla välfärdsproblem: internationelljämförelse ........................................................................140Diskussion och slutsatser.............................................144Referenser.........................................................................1465. Sociala konsekvenser av sjukdom..................150Sammanfattning...............................................................150Inledning............................................................................1515

Beskrivning av sjukdomar..............................................152Vilka ingår i undersökningen?.......................................157Konsekvenser av sjukdom ............................................162Diskussion och slutsatser.............................................169Referenser.........................................................................1726. Boendesegregation.................................................176Sammanfattning...............................................................176Inledning............................................................................177Segregationsutveckling i svenskastorstadsregioner............................................................177Flyttningar, befolkningsstabilitetoch segregation ..............................................................195Boendesegregationens konsekvenserför ungdomars framtida levnadsförhållanden..........204Diskussion och slutsatser.............................................220Referenser.........................................................................2227. Skolbetyg, utbildning och riskerför ogynnsam utveckling hos barn................228Sammanfattning...............................................................228Inledning............................................................................229Bakgrunds- och utfallsvariabler...................................233Vilka får låga grundskolebetyg?....................................234Utbildningskarriären avgörs redani grundskolan....................................................................236Skolbetygens samband med framtidapsykosociala utfall...........................................................237Skolbetygens betydelse för grupper av utsattaoch/eller sårbara barn ...................................................242Hur många klarar sig?.....................................................255Diskussion och slutsatser.............................................258Referenser.........................................................................2618. Papperslösa ................................................................268Sammanfattning...............................................................268Bakgrund ..........................................................................268Definitioner......................................................................269Kunskapsläget ..................................................................270Lagstiftning ......................................................................271Mänskliga rättigheter.....................................................273Arbetsmarknad................................................................275Bostadsmarknad..............................................................275Hälsa...................................................................................276Socialtjänst........................................................................277Papperslösa barn.............................................................279Papperslösa nyfödda i Sverige......................................284Diskussion och slutsatser.............................................285Referenser.........................................................................287Bilaga 1. Indelningar.........................................................294Bilaga 2. Diagnoser..........................................................301Bilaga 3. Metodbeskrivningar ....................................303Bilaga 4. Datakällor..........................................................306Förteckning över tabeller och figurer..................310Tabeller..............................................................................310Figurer................................................................................3116

SammanfattningDen utveckling mot ökad polarisering som visadesig på många samhällsområden under 1990-talethar under 2000-talet mattats av och stabiliserats.Fler kan försörja sig på sitt arbete men den andelsom under längre tid står både utanför arbetsmarknadenoch utanför de sociala försäkringssystemenär oförändrad (3–4 procent). Den långvariga fattigdomen(som varar fem år eller längre) fortsatteatt minska för alla grupper. Även om inkomsternaökade för alla var dock inkomstökningarna störrebland höginkomsttagarna än bland dem med lågainkomster. Därför har inkomstskillnaderna ökat.Den etniska boendesegregationen i de tre storstadsregionernahar stabiliserats efter att ha ökat underhela 1990-talet, medan den ekonomiska segregationenuppvisar en långsamt ökande trend över tid.Sedan flera år tillbaka märks en tydlig koppling mellanetnisk och ekonomisk segregation i storstadsregionerna.Konjunktursvängningarna har stor betydelseför utsatta grupper. I högkonjunktur ökar andelenpersoner som kan försörja sig på sitt arbete i allabefolkningsgrupper. Det gör att möjligheterna attta sig ur fattigdom och ekonomiskt biståndstagandeökar. De som är speciellt konjunkturkänsliganär det gäller nyetablering på arbetsmarknaden ärungdomar som varken arbetar eller studerar underövergångsfasen mellan skola och arbete samt nyanländainvandrare.Ungdomar, ensamstående mödrar samt invandrare,främst de nyanlända och de från utom europeiskaländer, har hög risk för fattigdom och andra välfärdsproblem.Välfärdsproblem kan uppträda tillsammansoch en vanlig kombination är ohälsa ochekonomisk utsatthet. Allvarliga sjukdomar lederofta till försämrade ekonomiska villkor och ökadrisk för upplösning av parförhållanden.Barn till papperslösa föräldrar har en otrygg tillvarooch de som föds i Sverige folkbokförs inte ochkan inte identifieras genom person- eller samordningsnummer.Detta begränsar bland annat möjligheternatill att få kunskap om dessa barns situationoch hälsa.I Social rapport 2010 presenteras ny kunskapinom olika områden. För de allra flesta är fattigdominte bestående – hälften lämnar den redaninom ett år. Den som en gång varit fattig löperdäremot stor risk att återigen hamna i fattigdom.Risken att ärva sina föräldrars fattigdom är baranågot förhöjd i Sverige, däremot är det betydligtvanligare att barn till höginkomsttagare blir välbärgadesom vuxna.Utbildningen är en av de viktigaste faktorernaför ungdomars framtida möjligheter. Ju tidigareutbildningskedjan bryts desto sämre är framtidsutsikterna.De grupper som har låga eller ofullständigabetyg från grundskolan har kraftigt förhöjdarisker för framtida psykosociala problem.Betygen är särskilt viktiga för utsatta barns framtidsutsikter.Barn som växer upp i samhällets vårdeller i familjer med återkommande ekonomisktbistånd lämnar grundskolan med mycket lägrebetyg än andra barn och har också mycket högaöverrisker för framtida psykosociala problem.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 7

Social rapport 2010 – en översiktSocial rapport 2010 – en översiktPolariseringen på arbetsmarknaden kvarstårSvag anknytning till arbetsmarknaden påverkar ihög grad människors levnadsförhållanden, blandannat ökar risken för ohälsa. De som står utanförarbetsmarknaden – speciellt de som aldrig gjortinträde – saknar dessutom en stor del av det skyddsom socialförsäkringarna ger.Allt fler personer i förvärvsaktiv ålder (20–64år) tillhör den så kallade kärnarbetskraften, detvill säga har förvärvsinkomster som räcker till attförsörja dem själva. Deras andel ökade från 57 till59 procent mellan åren 2000 och 2006. Andelenpersoner utanför arbetskraften (i alternativ försörjningoch ekonomiskt inaktiva sammantaget) stegkontinuerligt under 1990-talet men sjönk sedanunder några år kring millenniumskiftet. En bit inpå 2000-talet började andelen som stod utanför arbetskraftenåter igen att öka. År 2006 stod 8 procentutanför arbetskraften. Den polarisering somskedde på arbetsmarknaden under 1990-talet kvarstoddärmed under 2000-talet.Minskade könsskillnader på arbetsmarknadenSkillnaden mellan kvinnors och mäns etableringsgradpå arbetsmarknaden har fortsatt attminska under 2000-talet, om än inte lika kraftigtsom under senare hälften av 1990-talet. Under perioden2000–2006 ökade andelen kvinnor i kärnarbetskraftenfrån 51 till 55 procent medan andelenmän bara ökade från 63 till 64 procent. Undersamma period har andelen ekonomiskt inaktivakvinnor minskat och 1990-talets könsskillnaderhar i detta avseende i princip utraderats.Andelen i befolkningen med lång sjukfrånvarohar sjunkit påtagligt sedan år 2002, i synnerhetbland kvinnor. Likaså har antalet förtidspensionärerminskat men i långsammare takt.Unga vuxnas arbetslöshet tre gånger högreän bland medelåldersUngdomsarbetslösheten i Sverige har i ett internationelltperspektiv varit relativt hög under fleradecennier. År 2006 var runt 10 procent av de ungavuxna (20–24-åringar) arbetslösa. Arbetslösheteni denna åldersgrupp har ända sedan 1970-taletvarit i genomsnitt cirka tre gånger högre än blandmedelålders (35–64 år), i såväl låg- som högkonjunktur.I lågkonjunktur när arbetslösheten ärhögre i alla åldersgrupper så innebär denna tredubblingatt arbetslösheten bland ungdomar blirsärskilt hög.Ungdomsarbetslöshetens variationer över tidtycks vara opåverkade av de förändringar gymnasieskolangenomgått sedan slutet av 1970-talet.Därför finns orsakerna till ungdomars jämförelsevishöga arbetslöshet sannolikt på arbetsmarknaden.Unga vuxna ofta fattigaMånga unga vuxna (20–24 år) står utanför arbetsmarknadenoch har därmed förhöjd risk för fattigdom.Fattigdomen bland studerande är utbredd8Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Social rapport 2010 – en översiktbarns inkomster som vuxna är dock särskilt starktför barn till höginkomsttagare, vilka märkbart oftareän andra blir välbärgade som vuxna.Vanligare med långvarigt bistånd blandensamstående mödrarFattigdomen är ojämnt fördelad mellan olika befolkningsgrupperäven om skillnaderna minskatnågot under 2000-talet. Fattigdom är vanligtbland unga vuxna och invandrare – särskilt nyanlända,ensamboende och ensamstående kvinnormed minderåriga barn.Till de mest utsatta hör ensamstående mödrarmed minderåriga barn. De har en tydligt förhöjdrisk för såväl långvarig (minst 5 år) som upprepadfattigdom och andelen som haft ekonomisktbistånd under lång tid är ungefär dubbelt så högsom i befolkningen som helhet. Ensamståendeföräldrar har också ökade risker för att drabbas avsamtidigt förekommande välfärdsproblem, blandannat ekonomisk utsatthet, arbetslöshet, ohälsa,trångboddhet, otrygghet, bristande medborgarresurseroch begränsade sociala relationer.Var fjärde svensk har flera samtidigtförekommande välfärdsproblemVälfärdsproblem kan ofta uppträda tillsammansoch i Sverige är de vanligaste kombinationernaekonomiska problem tillsammans med ohälsa, arbetslösheteller trångboddhet. Ungefär var fjärdevuxen uppger att de har två eller fler samtidigtförekommande välfärdsproblem. Detta är en lågnivå i jämförelse med övriga Europa, där förekomstenav flera samtidiga välfärdsproblem ärdubbelt så vanligt. I vissa EU-länder, särskilt dei Öst- och Sydeuropa, är förekomsten av multiplavälfärdsproblem ännu högre.Ohälsa medför ofta försämrade ekonomiska villkorEn vanlig kombination av välfärdsproblem ärohälsa och ekonomisk utsatthet. Stroke, hjärtinfarkt,bröstcancer, prostatacancer, multipelskleros (MS), psykossjukdomar och skador orsakadeav en annan person medför alla försämradeekonomiska villkor på både kort och långsikt.De ekonomiska konsekvenserna av allvarligsjukdom är som regel större ju tidigare i livetinsjuknandet sker, bland annat för att man haftkortare tid för att etablera sig ekonomiskt. Personermed psykossjukdomar och MS har därfören högre risk för försämrade ekonomiska villkorän personer med hjärtinfarkt, stroke och cancer.Graden av ekonomisk försämring är minst förbröst- och prostatacancerpatienter, speciellt pålång sikt.Det finns en tydlig könsskillnad när det gällerrisken att bli låginkomsttagare efter stroke,hjärtinfarkt och MS. Eftersom kvinnor som regelhar lägre löner än män så löper de högre risk atthamna under låginkomstgränsen när de blir allvarligtsjuka. Mäns risker för låg inkomst skiljersig inte nämnvärt åt oavsett om de haft någon avdessa sjukdomar eller inte.Högre risk för separation kan också varaen följd av sjukdomHos alla patientgrupper utom de cancersjukamedför sjukdom en högre risk för upplösning avparförhållande med barn, jämfört med ej sjukhusvårdade.Följderna av en separation visar siginte enbart på det känslomässiga planet eller sommindre stöd i vardagslivet; en upplösning av ettparförhållande leder också ofta till att den ekonomiskasituationen försämras ytterligare förden sjuke.10Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Social rapport 2010 – en översiktUtbildning – en viktig faktorUtbildning är en av de viktigaste faktorerna förungdomars framtida möjligheter. Ju tidigare utbildningskedjanbryts desto sämre tenderar framtidsutsikternaatt bli. Föräldrar med hög utbildningverkar vara mer framgångsrika i att ge sinabarn förutsättningar för och stöd till bra skolprestationer– och därmed också till hög utbildningsenare i livet – än föräldrar med låg utbildning.Låga eller ofullständiga betyg från grundskolanär 5–6 gånger vanligare bland barn till ej facklärdaarbetare än bland barn till högre tjänstemän.Betygen i grundskolans årskurs 9 har avgörandebetydelse för benägenheten att studera vidare, oavsettbarnens socioekonomiska uppväxtbakgrund.När barnen väl har grupperats genom grundskolebetygetminskar betydelsen av socioekonomiskbakgrund för benägenheten att studera vidare.De grupper som har låga eller ofullständigabetyg från grundskolan har kraftigt förhöjda riskerför framtida psykosociala problem, exempelvisallvarlig kriminalitet, bidragsberoende, missbrukeller självmordsbeteende. De grupper sominte går vidare till gymnasiet eller hoppar av engymnasieutbildning tidigt har svårare än andraatt etablera sig på arbetsmarknaden.För dem med fullföljd gymnasieutbildning harkonjunktursvackor inte samma negativa inverkanpå möjligheten att försörja sig genom förvärvsarbete,som för dem utan fullgjord gymnasieutbildning.Kvinnor fullföljer gymnasiet i högreutsträckning än män, och inrikesfödda i högre utsträckningän utrikesfödda. Dessa skillnader harvarit oförändrade under senare tid.Högskolestudenter har en mycket god prognosför etablering på arbetsmarknaden. Dessutompåverkas gruppen i ringa omfattning av konjunkturförändringar.Personer med eftergymnasial utbildninghar ofta högre inkomster än andra vilketockså gör att de ekonomiska konsekvenserna avohälsa blir mindre. Vid allvarlig sjukdom, specielltbland stroke-, hjärtinfarkt- samt bröst- ochprostatacancerpatienter, är risken att ha mycketlåg (egen) disponibel inkomst bland dem medeftergymnasial utbildning inte nämnvärt förhöjdefter insjuknandet jämfört med dem som inte insjuknat.Bland dem med kortare utbildning är däremotrisken högre bland de sjuka än bland demsom inte är sjuka.Grundskolebetyg viktiga för utsatta barnsframtidsutsikterBarn som växer upp i samhällets vård eller i familjermed återkommande ekonomiskt bistånd lämnargrundskolan med mycket lägre betyg än andrabarn. I vuxen ålder har de lägre utbildningsnivåän jämnåriga med samma kognitiva förmåga menäven jämfört med andra barn med samma betygfrån grundskolan.Dessa barn har också mycket höga överriskerför ogynnsam utveckling över tid. Det gäller blandannat självmordsbeteende, missbruk, kriminalitet,bidragsberoende och tonårsföräldraskap. En nyckelfaktorför att förklara och förstå detta är derashöga förekomst av låga eller ofullständiga betygfrån årskurs 9. Omvänt var frånvaron av ”skolmisslyckande”den starkaste skyddande faktorn.Långvarig familjehemsvård i dess nuvarandeformer har svag kompensatorisk påverkan på utsattabarns framtidsutsikter, inte minst på skolprestationeroch utbildning. Detta trots att lagstiftningeni flera decennier markerat att kommunerna har ettsärskilt ansvar för placerade barns utbildning. Omsamhället vill förbättra framtidsutsikterna för utsattabarn är det sannolikt nödvändigt att ge demett kraftfullt stöd under skolgången. Skolprestationerär rimligtvis något som kan påverkas, i motsatstill exempelvis kön eller erfarenheter från tidigbarndom.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 11

Social rapport 2010 – en översiktinvånarna bor kvar för att de inte har något annatval, kan det öka deras känsla av utanförskap.Etnisk och ekonomisk segregationär sammankoppladDen ekonomiska segregationen har varierat meröver tid än den etniska segregationen. I ett längretidsperspektiv märks dock en tydlig trend motökad ekonomisk segregation. Sedan flera år tillbakafinns en tydlig koppling mellan etnisk ochekonomisk segregation i storstadsregionerna. I demycket resurssvaga områdena bor numera huvudsakligenfattiga ”synliga” invandrargrupper.I de grannskap där koncentrationen av ”synliga”invandrargrupper var som störst hade knappt30 procent av dem som var i förvärvsarbetandeåldrar sin försörjning från eget förvärvsarbete år2006. Det innebär att de resterande 70 procentenstuderade, var arbetslösa, förtidspensionerade,sjukskrivna eller levde på ekonomiskt bistånd.Personer med inkomster under det relativa fattigdomsstrecket(60 procent av medianinkomsten)var kraftigt överrepresenterade i dessa grannskap.I förlängningen kan den här utvecklingen leda tillatt majoritetsbefolkningen betraktar ”synliga” invandraresom synonymt med fattiga, arbetslösaeller biståndstagare. Därmed riskerar de att uppfattassom främmande i dubbel bemärkelse, bådei etniskt och i ekonomiskt avseende.Att bo i samma grannskap som svenskar –ett tecken på integrationInvandrarhushåll som bor i grannskap med huvudsakligensverigefödd befolkning är bättre integreradei det svenska samhället än invandrarhushålli grannskap med stora koncentrationer av”synliga” invandrargrupper. De har ekonomisktbistånd i liten utsträckning, de har ofta lång utbildning(till och med oftare än de sverigeföddai området), de har goda inkomster, lever ofta iparförhållanden och är många gånger gifta medinrikesfödda personer.Grannskapstyp under uppväxt – har det någonbetydelse?Boendesegregationen tar sig uttryck i att olikagrannskap har olika representation av resursstarkaoch resurssvaga, av synliga invandrargrupperoch av sverigefödda. Grannskapets påverkanunder uppväxtåren minskar kraftigt om man tarhänsyn olika bakomliggande faktorer som exempelvisuppväxtfamiljens sociala situation eller vilkenskola ungdomarna gick till.Även efter att man tagit hänsyn till olika bakgrundsfaktorerkvarstår en viss effekt av typen avgrannskap under uppväxten, på ungdomars framtidalevnadsförhållande. Ungdomar från grannskapmed en större koncentration av resurssvagagrupper och synliga invandrare har en viss överriskför att ha blivit lagförda för brott, ha varitarbetslösa, ha fått ekonomiskt bistånd samt ha enlägre utbildningsnivå (däremot ingen förhöjd riskför framtida psykisk ohälsa) jämfört med ungdomarfrån resursstarka grannskap som dominerasav sverigefödd befolkning.Tusentals papperslösa i Sverige – miljoner i EUMed papperslösa menas människor som uppehållersig i Sverige utan tillstånd. Det finns ingen tillförlitligstatistik över dessa personer. Uppskattningartalar om mellan 10 000 och 50 000 personeri Sverige och knappt tre miljoner inom EU.Papperslösa är en heterogen grupp med få rättigheter.Deras hälsotillstånd är många gånger dåligtoch de har begränsade möjligheter till vård.Socialtjänstens kontakter med gruppen är ocksåSocialstyrelsen – Social rapport 2010 13

Inledning

Inledningmål för den offentliga verksamheten. Det skallsärskilt åligga det allmänna att trygga rätten tillhälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verkaför social omsorg och trygghet.” [6]Begreppet välfärd kan ses som en samlandebenämning på människors levnadsförhållanden,och då inte enbart på de ekonomiska förhållandenaoch endast på de områden som kan påverkasgenom politiska beslut.Det är dock viktigt att påpeka att det är omöjligtatt fastställa vad välfärd är, eller som termenantyder vad ”det goda livet” är, eftersom det finnsalltför många föreställningar om vad som är detideala samhället eller tillståndet. Därför bör välfärdsstatensambition snarare vara att tillförsäkraindividerna resurser så att de själva kan forma detgoda livet efter sina önskemål. Däremot är detlättare att enas kring vad de onda förhållandenaär, de som förhindrar välfärden. Utifrån detta kanman definiera välfärdsproblem såsom missförhållandeneller brister i människors levnadsvillkor –eller som ojämlikt fördelad välfärd – och som välfärdsstatenhar ansvar för att förebygga och lösagenom sina institutioner, lagar och förordningar.Ibland använder man termen ofärd när man talarom välfärdsproblem. [7]Svensk social rapportering bygger på dennaföreställning. I dessa sammanhang urskiljs oftastnio välfärdsområden: hälsa, sysselsättning, utbildning,ekonomi, sociala relationer, boendeförhållanden,trygghet, fritid och politiska resurser. 4Välfärdsproblem kan alltså definieras som missförhållandeninom dessa välfärdsområden och irapporten används begreppet i denna mening.4 Det är också områden som sedan 1970-talet systematiskt belysesi Statistiska centralbyråns rapporter från Undersökningenav levnadsförhållanden, se till exempel Rapport nr. 106 Perspektivpå välfärden 2004. [8].18Social utestängning och fattigdomEtt begrepp som har använts speciellt inom EU ärsocial utestängning (social exclusion). Social utestängninginnebär utstötning av människor ellergrupper från samhällets olika delar. Detta sker oftagenom en process där människor gradvis uteslutsgenom att ett socialt problem leder till flera på varandraefterföljande problem. Social utestängningkan alltså ses som en konsekvens av en ansamlingav sociala problem inom olika områden.Begreppet social utestängning har sitt ursprungi debatten om fattigdom men omfattar mer än så.Fattigdom definieras oftast i termer av bristandeekonomiska och materiella resurser. Social utestängningavser ett bredare spektrum av socialaproblem och syftar på icke-deltagande inom centralasamhälleliga arenor som arbetsmarknad, politik,kultur, fritidsaktiviteter, sociala relationer ochboende. Fokus ligger alltså på icke-delaktighet isamhället där olika faktorer vid sidan om inkomstoch materiella resurser kan ha betydelse, till exempelålderdom, dåliga hälsoförhållanden, funktionsnedsättningar,sjukdomar, diskriminering,avvikande kulturella mönster (i förhållande tillmajoritetens) och beteenden, (långvarig) arbetslöshet,tidsbrist, kompetensbrist, med mera. [9]Även om begreppen social utestängningoch fattigdom är närliggande och till och medöverlappar varandra, täcker de dock delvis olikasociala företeelser. Det finns inte heller någon enkelrelation mellan dem. I somliga fall kan fattigdomleda till social utestängning men det kan ocksåvara tvärtom att fattigdom blir en effekt av socialutestängning. För vidare diskussion av fattigdomse kapitel 3 Fattigdomens förändring, utbredningoch dynamik.De ovan diskuterade begreppen betecknarogynnsamma sociala fenomen som det – åtminstoneinom EU – råder konsensus om påverkar samhälletpå ett destruktivt sätt [10]. Under senare tidSocialstyrelsen – Social rapport 2010

Inledninghar man också börjat använda termer som iställetuppmärksammar gynnsamma samhälleliga processersom leder till social delaktighet (social inclusion)[11]. Social delaktighet kan betraktas somett samlingsbegrepp som omfattar både indikatorerpå delaktighet inom de olika samhällsarenoroch politiska handlingsplaner och åtgärder som skabekämpa icke-delaktighet, alltså arbetslöshet, bidragsberoende,social isolering och fattigdom [12].Ett begrepp som ofta används i den allmännadebatten och i politiska dokument under 2000-taletsförsta decennium är utanförskap. Å ena sidandefinierades begreppet brett, såsom ”en situation ivilken individer eller grupper av individer står utanfören rad centrala samhällsarenor: arbetsmarknad,föreningsliv, politiska organisationer, kulturliv,idédebatt osv.” [13]. Å andra sidan definierasofta utanförskap som brist på – eller frånvaro av– arbete, hur den än yttrar sig [14]. Detta sätt attanvända begreppet utanförskap har kritiserats frånolika håll, bland annat i en rapport från Riksrevisionen2008, på grund av oklarheten samt brist påentydiga indikatorer [15, 16], vilket minskar begreppetsanvändbarhet utanför den allmänna debatten.Ett annat problem är att, som det påpekadesovan, begreppet tillskrivs mycket vidare betydelse,vilket påminner om begreppet social utestängning.Det finns till exempel en tydlig koppling mellanbristande integration och utanförskap. I den politiskaretoriken och allmänna debatten är dennakoppling oftast outtalat men underförstådd. [17]Sociala förhållanden och hälsaDet råder bred konsensus om att folkhälsan i förstahand påverkas av människors levnadsförhållanden.Världshälsoorganisationens oberoendekommission för hälsans sociala bestämningsfaktorerskrev i sin slutrapport att orsaken till att detfinns åtgärdbar ojämlikhet i hälsa, är skillnaderi människors levnadsförhållanden, vilka i sin turformas av politiska, sociala och ekonomiska krafter.För att minska ojämlikheten måste man påverkahälsans sociala bestämningsfaktorer genompolitiska åtgärder. [18]I samma anda formulerades det övergipandemålet för folkhälsopolitiken i Sverige: att skapasamhälleliga förutsättningar för en god hälsa pålika villkor för hela befolkningen [19]. Den underliggandetanken är att det är människors levnadsförhållandensom påverkar deras hälsa och att detär skillnader i livsvillkor som skapar skillnaderi hälsa. Detta visar de många undersökningarsom kommissionen för hälsans sociala bestämningsfaktorerbyggde sina slutsatser på. Detta harockså varit utgångspunkten för Socialstyrelsenshittills sju publicerade Folkhälsorapporter.Det bör dock understrykas att förbättrade levnadsförhållandeneller minskade skillnader mellanolika befolkningsgrupper inte enbart är ettmedel för att tillförsäkra befolkningen god hälsa,utan att det också är ett mål i sig själv. Hälsa är ettav flera välfärdsområden som tillsammans medövriga områden ingår i välfärden, och därmedskapar förutsättningar för människor att forma”det goda livet”. Hälsa är alltså en beståndsdel avvälfärden men är inte ett mål för den.Relationen mellan hälsa och sociala förhållandenär emellertid varken enkel eller enkelriktad.I de flesta fall betonar man att orsaker till ohälsaligger i sociala missförhållanden samt att hälsoskillnaderhärrör från sociala skillnader. Merasällan undersöker man motsatt förhållande, hurskillnader i hälsa påverkar skillnader i levnadsförhållanden.Emellertid har hälsa, vid sidan av såvälformell som informell utbildning, arbetslivserfarenhetmed mera, stor betydelse för hur eftertraktadeindividerna är på arbetsmarknaden eller hurSocialstyrelsen – Social rapport 2010 19

Inledninghög lön de kommer få. Med andra ord, dålig hälsaskapar sämre förutsättningar för att konkurera påarbetsmarknaden och därmed att uppnå en fördelaktigsocial position; överhuvudtaget begränsarden människors rörelseförmåga både bokstavligenoch i överförd betydelse. [20, 21].Denna Social rapport är den tredje i raden därman utforskar denna relation, hur hälsa påverkarsociala förhållanden, i kapitel 5 Sociala konsekvenserav sjukdom.Olika perspektivSocial rapport 2010 belyser sociala förhållandenur flera perspektiv. Det ena är ett befolkningsperspektivdär utgångspunkten är beskrivningenav grupper med särskilda problem i jämförelsemed levnadsförhållandena i hela befolkningen.Utan ett långsiktigt tidsperspektiv kan man intese de senaste förändringarna på olika områden isitt sammanhang, och inte heller förstå processenbakom. Dessutom beaktas klass- och könsperspektiveti analyserna, vilket innebär att skillnadermellan olika samhällsskikt och mellan mänoch kvinnor lyfts fram.Demografiska förändringar i befolkningenmedför att man också bör beakta åldersmässigaoch etniska aspekter i analyserna. Under det senasteseklet har Sveriges befolkning ökat fråncirka 5,5 miljoner till drygt 9 miljoner. Såvälålders sammansättningen som den etniska sammansättningenhar förändrats. Andelen barn ochungdomar (0–19 år) har minskat från drygt 40 procenttill knappt 24 procent. Samtidigt har andelenäldre mer än fördubblats från drygt 8 procent tillnästan 18 procent. För 50 år sedan var andelen utrikesföddai Sverige mindre än 3 procent. De allraflesta av de utrikesfödda kom då från Norden ellerövriga Västeuropa. I dag är nästan 14 procent av20Sveriges invånare födda utomlands, varav över 45procent kommer från utomeuropeiska länder.I Social rapport 2010 ägnas särskild uppmärksamhetåt att beskriva skillnader i levnadsvillkormellan olika åldersgrupper samt mellan personerfödda i Sverige och olika grupper av utrikesfödda 5 .Socialstyrelsen bevakar utvecklingen av befolkningenslevnadsvillkor utifrån ett mångfaldsperspektiv.Detta innebär bland annat attbelysa levnadsförhållanden för personer medolika etnisk bakgrund och med olika funktionsnedsättningarsamt för homosexuella, bisexuellaoch transpersoner (hbt-personer). Redovisningeni rapporten grundas huvudsakligen på uppgifterfrån nationella register och frågeundersökningar(se vidare beskrivningen av datakällor i bilaga 4Datakällor). Eftersom tillgången av registerdataoch intervjudata skiljer sig mycket åt mellan deovan nämnda grupperna belyser rapporten i förstahand de etniska aspekterna, medan funktionsnedsattassituation endast beskrivs i begränsadutsträckning.Hbt-personers levnadsförhållanden berörs intealls i rapporten. Uppgifter om sexuell läggning ärinte tillåtet att registrera och därför kan gruppeninte identifieras varken i register eller i intervjudatafrån nationella frågeundersökningar. För attstudera hbt-personers levnadsförhållanden måsteman använda sig av skräddarsydda undersökningar,och aktuella sådana var tyvärr inte tillgängliganär rapporten producerades.5 Av språkliga skäl används också termen ”invandrare” i rapporten.Med detta menas enbart utrikesfödda, alltså personersom bokstavligen har vandrat in i Sverige.Socialstyrelsen – Social rapport 2010

InledningRegister och surveyundersökningarsom viktigaste datakällorDataunderlaget kommer huvudsakligen frånolika nationella register som ingår i Sveriges officiellastatistik och omfattar hela befolkningen.Där ingår uppgifter som är registrerade i enlighetmed gällande lagar och förordningar och gällerpersoner som respektive år är folkbokförda i Sverige.Uppgifterna lagras hos olika myndigheter. Deuppgifter som används i denna rapport kommer iförsta hand från Statistiska centralbyrån och Socialstyrelsen.Där lagras främst uppgifter om bosättningsort,inkomster och inkomstkällor, inläggningpå sjukhus och diagnos m.m.Styrkan med registerdata är de möjligheter somges för att följa individer över tid och mellan generationer.Att skatta hushållsinkomster i registerdatakan dock möta två problem: Bristande informationom individers faktiska inkomster och svårigheteratt definiera hushåll. När det gäller inkomster finnsdet givetvis inga uppgifter om inkomster som intesyns i register, alltså odeklarerade inkomster. Inkomstav kapital registreras men inte förmögenhet.Ett annat potentiellt problem är att förändringar iskatte- eller bidragssystem, eller i registerföringenav olika inkomstslag, kan påverka de registreradeinkomsterna utan att levnadsnivån förändras.Andra viktiga datakällor består av stora nationellaintervju- och enkätundersökningar, t.ex. Undersökningenom levnadsförhållanden (ULF) ochHushållens ekonomi (HEK). Genom sådana undersökningarkan man hämta information som detför närvarande inte är möjligt att samla i nationellaregister, till exempel hushållets sammansättningeller bostadens upplåtelseform, röstningsbeteendeneller rökvanor.Det är en fördel att använda uppgifter frånbåda dessa typer av datakällor. Registeruppgifternaavser den totala befolkningen, vilket ökarprecisionen i beräkningarna. De saknar dock dennyansering som man bara kan få från frågeundersökningar.Genom att använda olika typer avdatakällor kan man få en fördjupad kunskap omolika levnadsförhållanden.En nackdel med stora representativa frågeundersökningarär att antalsmässigt små grupper ibefolkningen, till exempel de flesta invandrargrupper,inte kan täckas in. Det beror på att det,ofta av kostnadsskäl, inte är möjligt att ha ett tillräckligtstort befolkningsurval.Ett annat problem är bortfall, speciellt när andelenpersoner som är oanträffbara av olika orsakerökar [22]. En av anledningarna till dennautveckling är ökande andel personer, främst ungdomar,som bara har mobiltelefoner vilkas nummerinte alltid är lätta att få tag på. Personer somlever i samhällets utkanter tillhör i regel bortfalleti dessa undersökningar. En anledning kan vara attde är oanträffbara i högre grad än andra eftersomde ofta saknar en stadigvarande adress eller fasttelefon (det gäller t.ex. hemlösa). Dessutom kanen del av frågorna i denna typ av undersökningarinte uppfattas som relevanta för personer som oftalever under helt andra villkor invånare i gemen.För att kunna belysa levnadsförhållandena försärskilt utsatta grupper krävs skräddarsydda undersökningar.Gemensamt för populationer som beskrivs utifrånuppgifter i olika register och med dessa undersökningarär att de med få undantag definierarSveriges befolkning såsom alla som är folkbokfördai Sverige. De invånare som inte är folkbokfördaoch därmed inte går att studera med härangivna datakällor utgör en brokig skara – frånasylsökande, gömda flyktingar och deras barnsamt illegala arbetskraftsinvandrare och offer förtrafficking, där de flesta medvetet försöker undvikaalla kontakter med myndigheter. Asylsökandeär den grupp som relativt sett är lättast att skaffaSocialstyrelsen – Social rapport 2010 21

Inledninguppgifter om när det gäller antal och i viss månlevnadsförhållanden, eftersom sådana uppgifterfinns registrerade hos Migrationsverket.Trots dessa svårigheter ägnas ett kapitel i Socialrapport 2010 åt att belysa situationen för såkallade papperslösa, det vill säga personer somvistas i Sverige, utan att ha uppehållstillstånd ochsom inte är asylsökande. Det har förmodligen alltidfunnits papperslösa människor i Sverige, dehar dock inte uppmärksammats som grupp förränpå 1990-talet. Man vet inte riktigt hur stor gruppenär i Sverige, men det handlar inte om enstakapersoner utan förmodligen om mellan 10 000 och50 000. Att en sådan grupp finns har påtalats somett problem både i Sverige och i EU. Anledningenär att det är människor – vuxna och barn – somlever helt och hållet vid sidan om välfärdsstaten,utanför så gott som alla dess institutioner ochskyddsnät. Därför känns det angeläget att försökasammanställa befintlig kunskap för att i någonmån belysa de papperslösas situation, och relationenmellan dem och välfärdsstaten Sverige.Rapportens dispositionKapitel 1 Transnationell migration redogör försvensk och internationell migration ur ett demografiskt,ekonomiskt samt transnationellt perspektiv.Dessutom studeras invandrargruppersekonomiska och sociala etablering i Sverige medhänsyn till invandringsperiod, ursprungsland ochlivssituation vid invandringen. Utgångspunktenär att den globala migrationen är tilltagandeoch präglas av mångfald. Kapitlet ger viktig bakgrundsinformationtill övriga kapitel i rapporten.Kapitel 2 Anknytning till arbetsmarknaden ochungas etablering beskriver svensk arbetsmarknadoch hur den har utvecklats under de senastedecennierna. I kapitlet används mäter man olika22gruppers arbetsmarknadsanknytning utifrån ettförsörjningsperspektiv. Bland annat analyserasvilka grupper som haft en problematisk situationpå arbetsmarknaden, och hur dessa mönster harförändrats under perioden. Kapitlet avslutas meden analys av övergången från skola till arbetsliv.Kapitel 3 Fattigdomens förändring, utbredningoch dynamik analyserar fattigdomens utvecklingoch utbredning, dess fördelning ochdess dynamik. Kapitlet inleds med en diskussionom begreppet fattigdom och hur man mäter detta.Därefter redovisas fattigdomens utveckling frånbörjan av 1990-talet och fram till år 2007. Varaktigheteni fattigdom studeras och hur den harförändrats under perioden. Avslutningsvis analyserassambandet mellan föräldrars och barns fattigdomsom vuxna.I kapitel 4 Multipla välfärdsproblem: Sverigei ett jämförande perspektiv studeras förekomstenav flera samtidigt förekommande välfärdsproblemi Sverige från 1990-talets början till 2006.Speciellt fokus riktas mot grupper med förhöjdrisk för att få flera välfärdsproblem, det villsäga långtidsarbetslösa, ensamstående föräldrar,ungdomar och utlandsfödda. De problem sombeskrivs är ekonomiska problem, ohälsa, trångboddhet,arbetslöshet, begränsade sociala relationer,bristande medborgarresurser och otrygghet.Med utgångspunkt från den strategi som EU utarbetatför att motverka fattigdom och social utestängninggörs även en internationell utblick ochen jämförelse av olika problemkonstellationer iSverige och andra europeiska länder.Kapitel 5 Sociala konsekvenser av sjukdom beskriverde sociala konsekvenserna av några allvarligasjukdomar. De områden som studeras är sysselsättning,inkomst och familjeförhållanden. Tvåstora folksjukdomar ingår i urvalet – stroke ochhjärtinfarkt – samt två cancersjukdomar – bröstcancerhos kvinnor och prostatacancer hos män.Socialstyrelsen – Social rapport 2010

exclusion in Denmark 1976 to 2000. Presenteradvid konferens Paper for RC 19 annual conference:Welfare state restructuring: processes andsocial outcome; 2004 2–4 September; Paris.13. Leijonborg L, Rojas M. Utanförskapets karta. Enkartläggning över utanförskapet i Sverige. Stockholm:2004-12-05. Rapport från Folkpartiet.14. Regeringskansliet; Socialdepartementet. Insatserför att minska utanförskapet. I: Sveriges strategirapportför social trygghet och social delaktighet2008–2010. Stockholm: 2008. s. 15–6.15. Holmlund B. Hur mäter man utanförskapet?Upsala Nya Tidning. 2008-07-11.16. Riksrevisionen. Utanförskap och sysselsättningspolitik– regeringens redovisning. Stockholm:2008. RiR 2008:26.17. Sjögren A, Zenou Y. Integration eller utanförskap?En teoriöversikt. Ekonomisk debatt.2007;35(3):7–20.18. Commission on Social Determinants of Health.Closing the gap in a generation: health equitythrough action on the social determinants ofhealth. Geneva: World Health Organization,2008. Final Report of the Commission on SocialDeterminants of Health.19. Socialdepartementet. En förnyad folkhälsopolitik.Stockholm: 17 mars 2008. Regeringensproposition Prop. 2007/08:110.20. Becker G. Human Capital. New York: NationalBureau of Economic Research; 1975.21. Lundberg O, Åberg Yngwe M, KölegårdStjärne M, Björk L, Fritzell J. The Nordicexperience: welfare states and public health(NEWS). Stockholm: Stockholm universitet/Karolinska Institutet, Centre for Health EquityStudies (CHESS), 2008. Health Equity StudiesNo 12.22. Statistiska centralbyrån. Hitta statistik > Statistikefter ämne > Levnadsförhållanden > Undersökningarnaav levnadsförhållanden (ULF)> Bortfallsutvecklingen i ULF 1975–2005[uppdaterad 2006-09-13; citerad 2009]; Tillgängligfrån: http://www.scb.se/Pages/TableAnd-Chart____134544.aspx.24Socialstyrelsen – Social rapport 2010

1Transnationell migration

Transnationell migrationTransnationell migrationSammanfattning• År 2008 levde nära 1,3 miljon utrikesfödda personeri Sverige, 14 procent av befolkningen. Dekom från nära 200 länder. De största invandrargruppernakom från Finland, länder i fornaJugoslavien, Irak, Polen, Iran, Tyskland, Danmarkoch Norge, och utgjorde sammanlagt 54procent av hela den utrikesfödda befolkningen.• Migrationens effekt på den demografiskastrukturen ser olika ut på kort och på lång sikt.På kort sikt medför migrationen att befolkningenblir yngre eftersom en stor del av inflyttarnaär unga och föder många barn. Ominvandringen inte är kontinuerlig blir effektenpå lång sikt emellertid försvagad allt eftersominvandringsgruppen åldras och barnafödandetnärmar sig mottagarlandets. I många europeiskaländer inklusive Sverige är invandring numeraett viktigt komplement för att balanseraden åldrande befolkningen.• Under 1990- och 2000-talen har migrationen tilloch från Sverige ökat i volym. Dagens invandringpräglas av en mångfald av migrationsmotiv,även om flykting- och anhöriginvandringen fortsätteratt utgöra en betydande del av migrationendock inte så dominerande som tidigare. Cirkahälften av migranterna i Sverige flyttade år 2007inom EU/EES fria arbetsmarknad eller invandradefrån utom europeiska länder för att arbetaeller studera.• För att ge en korrekt beskrivning av ett landsmigration bör både in- och utflyttningen beaktas.De största migrationsströmmarna till Sverigeperioden 2000–2007 (i förhållande till gruppensstorlek år 2000) kom från Afghanistan, Thailand,Irak, Kina och Ryssland. Det var också dessagrupper som ökade starkt under perioden trots attmånga också återutvandrade.• Den internationella migrationen ingår i ettsammanhang av kontakter och nätverk mellanländer. Handelskontakter, global mediespridning,turism och tidigare migration sammanbinderländer i en globaliserad värld och medverkartill att migration uppstår och fortgår.Migration bidrar i sin tur till ytterligare kontaktermellan länder, vilka består av allt frånpengar som skickas till familjen i hemlandet(så kallade remitteringar) till kunskap somöverförs mellan länderna och där migranternasjälva står i fokus såsom kontaktförmedlandeaktörer.• Migrationen mellan länder sker ofta i vågor,med en svag början, en tydlig topp och ett mindreefterföljande flöde av migranter. De migrantersom redan finns i landet genererar nyamigrationsströmmar, till exempel i form avanhöriginvandring. De flesta migrationsströmmarsom når Sverige är tydigt koncentrerade itid och till vissa åldersgrupper.26Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Transnationell migration• Migrationstidpunkten för olika invandringskohorterfår stora konsekvenser för deras etableringpå arbetsmarknaden. De grupper somanlände under 1950- till 1970-talen var efterfrågadepå den svenska arbetsmarknaden ochbidrog till att stärka ekonomin, medan de gruppersom kom under den ekonomiska krisen ibörjan av 1990-talet har haft svårt att etablerasig på arbetsmarknaden.• De skillnader som finns mellan olika grupperhar oftast att göra med balansen mellan nyanländaoch etablerade migranter och inte medkulturella skillnader beroende på ursprung.Exempelvis kan en hög andel utrikesfödda personersom får ekonomiskt bistånd i särskildabostadsområden förklaras med att där finns enhög andel nyanlända migranter. Man bör alltsåalltid ta hänsyn till invandringsår för att få etträttvisande mått på exempelvis etableringsgradenhos olika invandrargrupper.GlobaliseringGlobalisering har blivit ett samlingsbegrepp för några utvecklingstendenseri vår tid. Exempelvis har handeln mellanländer ökat kraftigt år efter år under de senaste årtiondena.Det elektroniska informationsutbytet, kapitalströmmarna,resandet och migrationen ökar också.Historiskt set har världsekonomin haft perioder av snabbinternationalisering. Dagens globaliseringsvåg kännetecknasav ökad kapitalrörlighet, framväxten av stora multinationellaföretag och genomslaget av den nya informations-/kommunikationstekniken.Dessa förändringar och den takt de genomförsi överträffar alla tidigare omdaningar.Globalisering syftar i vid mening på handel, gränsöverskridandeinvesteringar och kapitalflöden samt utbyte avinformation och teknologi mellan länder. Även kultur, miljö,attityder och livsåskådning kan omfattas av begreppet globalisering.Globaliseringen har framför allt möjliggjorts avteknologiska framsteg och politiska beslut som har minskatkostnaderna för kommunikation och transaktioner. Det äringen ny företeelse, men den kraftiga minskningen av dessakostnader de senaste decennierna har lett till en dramatiskökning av globala transaktioner samt att allt fler länder deltari den globala ekonomin. Globaliseringen har således intensifieratsoch vanligtvis är det denna intensifieringsfas sombegreppet syftar på [2, 3].InledningDen globala migrationen har blivit alltmer betydande.Migrationsströmmar sammanbinderländer i mönster av utflyttning, inflyttning ochåterflyttning. Både mottagarländerna och utflyttningsländernapräglas på ett genomgripande sätt,exempelvis påverkas utbudet av arbetskraft, definansiella flödena och handeln, samt kunskapsspridningenmellan länder. Befolkningens ändradesammansättning kan dessutom förändra dennationella självbilden. Även i Sverige är internationellmigration en viktig fråga, och varje år ärdet tiotusentals personer som både lämnar ochanländer till vårt land. År 2008 var 14 procent avSveriges befolkning födda utomlands, vilket ärsamma andel utlandsfödda som i USA samt fleraländer i västra delen av Europa [1].Människan har flyttat i alla tider, men i taktmed globaliseringen har den internationellamigrationen ökat i omfattning och blivit alltmermångfacetterad och global [4, 5]. Tilltagande informationsflödenoch alltmer utbredda ekonomiskanätverk mellan länder gör att världen sammanlänkas,vilket i sin tur påverkar migrationen. Endel flyttar för att arbeta och studera, andra följerefter släkt och vänner eller flyttar för att gifta sig.Uppblossande konflikter gör att flyktingströmmartilltar. I höginkomstländer försöker man begränsaflödet och reglera migrationen, men det får ocksåtill följd att antalet papperslösa migranter stiger.Enligt traditionella förklaringar uppstår migrationsom en följd av ekonomiska och demografiskaskillnader mellan länder [4, 5], och migrationSocialstyrelsen – Social rapport 2010 27

Transnationell migrationInternationell migrationoch demografiFrån sändarland till mottagarlandInternationell migration hänger nära samman medett lands åldersstruktur och ekonomiska utveckling.Andelen unga, vuxna och äldre personer påverkartrycket på utflyttningen och efterfrågan påinflyttare. För ett land som Sverige, med en relativtliten andel unga som ska försörja en åldrandebefolkning, har invandring länge fungerat som ettsätt att jämna ut befolkningstillväxten. För 100–150 år sedan var andelen unga hög och möjligheternatill försörjning begränsade, och då fungerademigration från Sverige till Amerika som en utväg.Mellan åren 1875 och 1930 lämnade 1,2 miljonerpersoner Sverige men bara 350 000 personer flyttadein (figur 1:1). Utvandringen var således högreän invandringen och Sverige var ett sändarland.Efter år 1930 har Sverige förvandlats till ettmottagarland och sedan dess har 2,4 miljonermänniskor flyttat in medan 1,4 miljoner har flyttatut. Ett liknande mönster gäller för många länder iEuropa, exempelvis Tyskland efter andra världskrigetoch Irland, Spanien och Italien på 2000-talet [1, 7]. Japan, Chile och Turkiet är andra exempelpå länder som har övergått från att vara ettsändarland till att bli ett mottagarland [8].Övergången från att vara ett sändarland medhög utvandring till att vara ett mottagarland medhög invandring hänger nära samman med landetsdemografiska transition, som beskrevs närmare iSocial rapport 2006 [10]. Förenklat innebär denatt ett land först genomgår en fas av stark befolkningstillväxtnär barnadödligheten minskar, samtidigtsom födelsetalen är fortsatt höga (figur 1:2,barnfasen). Detta innebär att det föds många barnsom överlever till vuxen ålder. Efter hand sjunkerfödelsetalen och landet får följaktligen en ökadandel unga vuxna, vilket ofta gynnar den ekonomiskatillväxten.Det är under denna period, med hög andel ungaoch ökad ekonomisk tillväxt, som länder har högstutvandring (figur 1:2, ungdomsfasen) [11]. Dettahänger samman med att unga vuxna är en starktflyttningsbenägen grupp. Ett land med en växandegrupp unga vuxna brukar uppvisa ökad migration,framförallt från landsbygd till städer men oftaockså i form av ökad utvandring. Dessutom krävermigration resurser eftersom det kostar pengar attflytta. I ett land med många unga vuxna, som genomgåren period av ökad ekonomisk tillväxt, ökardärmed både den interna och den internationellamigrationen. Utvandringen sker således ofta parallelltmed en snabb urbanisering.I Europa ägde den stora utvandringen rum på1800-talet, vilket sammanföll med industrialiseringen.Ett liknande mönster ser man i dag i exempelvisIndien, Pakistan, Filippinerna och Viet-Internationell migration: DefinitionerNettomigration: Skillnaden mellan invandring och utvandringunder ett år.Nettoinvandring: Överskott av invandrare i förhållandetill utvandrare i ett land under ett år.Nettoutvandring: Överskott av utvandrare i förhållandetill invandrare i ett land under ett år.Bruttoflöden: Antalet migranter som flyttar in och utur ett land per år.Sändarland: Ett land med högre utvandring än invandring.Mottagarland: Ett land med högre invandring än utvandring.FN definierar en person som migrant om den har för avsikt attstanna i landet åtminstone ett år. I stället för att beräkna flödenmellan länder utgår man från stockar, dvs. andelen personersom är födda i ett visst land. Dessa kan sedan jämföras över tid.Den internationella statistiken över migration innehållerstora brister. Data kan saknas eller vara tidsfördröjd ochdessutom hanteras folkräkningar olika i länderna [9]. Dessutomsaknas tillförlitlig information om informell migration,exempelvis om s.k. papperslösa.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 29

Transnationell migrationFigur 1:2. Den demografiska transitionen ochålderstransitionen samt deras koppling tillmigrationSchematisk bild.nam, där nettoutvandringen ökar samtidigt somden ekonomiska tillväxten är god. I Latinamerikaär Peru och Mexiko exempel på länder där nettoutvandringenhar accelererat efter en ökning avden genomsnittliga inkomsten. Utvandring brukarinte vara något alternativ för människor i deallra fattigaste länderna som ännu befinner sig ien fas med stor andel barn.Efter några decennier med låga födelsetalbromsas befolkningstillväxten av att antalet ungavuxna i barnafödande åldrar minskar, och då avtarmigrationen. Färre unga vuxna kan också leda tillarbetskraftsbrist, vilket kan medföra att nettoutvandringenskiftar över i en nettoinvandring (figur1:2, medelåldersfasen) [12]. Studier av nettomigrationenför olika länder under efterkrigstiden harvisat att landets åldersstruktur har stor betydelseför migrationen, i kombination med andra utlösandefaktorer som politiska konflikter och individuellamotiv. Det typiska mönstret av först stigandeoch sedan minskande nettoutvandring som följs avnettoinvandring kan alltså ses som ett resultat avde långsiktiga demografiska förändringarna.Antal per 1 000 personer i befolkningenFaser i länders ålderstransition:Barnfas Ungdomsfas Medelåldersfas ÅldrandefasFödelsetalDödstalPeriod 1 Period 2Hög utvandringEkonomisk tillväxtHög invandringTidDemografiska effekterpå mottagarländerNästa steg i ålderstransitionen, eller de förändringarsom är förbundna med den demografiska transitionen,är den åldrandefas som kommer efter medelåldersfasen(figur 1:2) [10]. Den karakteriseras avatt befolkningstillväxten koncentreras till åldersgruppernaöver 65 år. Denna process kan urskiljasi såväl höginkomstländer som låg- och medelinkomstländer,även om den har hunnit olika långt iolika delar av världen. Den äldsta befolkningen harländer som Japan, USA och Kanada samt väst- ochnordeuropeiska länder. När de äldre befolkningsgruppernaväxer i länder som redan har relativthög medelålder måste en allt mindre andel av dearbetsföra invånarna försörja resten. Brist på arbetskraftär därför ett ökande problem som på siktkommer att uppstå i allt fler länder. En strategi föratt balansera denna utveckling är att tillåta ökadinvandring, vilket diskuteras bland forskare ochpolitiker [13, 14].Migration är starkt knutet till vissa faser i livscykeln(figur 1:3). En av orsakerna till att invandringkan medverka till att föryngra befolkningsstrukturenär att människor tenderar att flytta iunga åldrar [15]. Dessutom flyttar relativt månganär de har nått pensionsåldern. Förklaringen är attunga människor befinner sig i en etableringsfas dåde flyttar hemifrån, bildar familj, studerar och etablerarsig på arbetsmarknaden. Efter hand blir deflesta alltmer förankrade vid en ort på grund av arbete,familj och bostad. Dessa bindningar försvagasdock ofta vid pensionsåldern, vilket gör att flerflyttar under denna period i livet.30Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Transnationell migrationEftersom de flesta migranter är unga är ävenderas barnafödande högt. Hög invandring medfördärför en befolkningstillväxt, inte bara genom tillförselav unga vuxna utan även genom ökat barnafödande.Enligt en rapport från SCB får i synnerhetinvandrargrupper från låg- och medelinkomstländerfler barn än inrikesfödda personer [16]. Det är främstnytillkomna invandrare som har högre barnafödande[17] och efter cirka fem år i Sverige tenderarnivån på migranternas barnafödande att närma sigden inrikesfödda befolkningens. Förklaringen till dehögre födelsetalen hos nytillkomna invandrare kanvara att den som planerar att flytta helt enkelt skjuterupp barnafödandet tills flytten är genomförd. Mankan därför inte räkna med generellt högre födelsetalhos migranter med längre vistelsetider i Sverige.Trots att majoriteten av invandrarna är ungaökar medelåldern hos den invandrade befolkningeni flera europeiska länder [18]. Andelen 60år eller äldre av den utlandsfödda befolkningen iSverige ökade från 15 till 21 procent mellan 1991och 2008. 1 Detta beror till stor del på att de personersom anlände under årtiondena efter andravärldskriget har åldrats. Man kan förvänta sig attökningen fortsätter under de kommande decennierna,vilket gör att mottagarländerna ställs införnya utmaningar. Forskning visar nämligen attvårdbehovet är högre hos den invandrade befolkningenmed utomeuropeisk bakgrund än hos densverigefödda befolkningen, inte minst bland äldrepersoner. Detta har både livsstilsrelaterade förklaringar,exempelvis en högre andel rökare blandutrikesfödda män, och förklaringar som hängersamman med migrationsprocessen och de psykiskapåfrestningarna i samband med flykten ochasylprocessen [19, 20].1 Mönstret blir ännu tydligare om man uppmärksammar andelenpersoner i ålder 70 år eller äldre bland 60+-åringar – den ökadefrån 39 till 48 procent under perioden 1991–2008.Figur 1:3. Åldersstrukturen hos migranterSchematisk bild.Procent av migranter5432100Källa: [15].5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80ÅlderMigrationens effekt på den demografiska strukturenser således olika ut om man betraktar den påkort eller lång sikt [21]. På kort sikt medför invandringenatt befolkningen blir yngre eftersom en stordel av inflyttarna är unga och föder många barn.Om invandringen inte är kontinuerlig blir emellertideffekten försvagad på lång sikt av att invandringsgruppenåldras och barnafödandet närmar sig mottagarlandets.Invandring som enskild faktor kan intelösa problemet med en åldrande och minskande befolkning,men den är ett viktigt komplement för attbalansera den åldrande befolkningen [22].Globala, svenska och framtidamigrationsflödenFaser i den globala migrationenUnder de senaste 50 åren har den internationellamigrationen ökat kraftigt. Mellan 1960 och 2005mer än fördubblades antalet migranter i världen,Socialstyrelsen – Social rapport 2010 31

Transnationell migrationså att cirka 3 procent av världens befolkning, eller190 miljoner personer, bodde i ett annat land änsitt födelseland [23]. Hälften av dem var kvinnor,vilket är en andel som har varit relativt stabilsedan 1960-talet. Under denna period har den globalamigrationen dock ändrat karaktär, samtidigtsom fler länder ingår i migrationsmönstret [4, 5].I perioden efter andra världskriget gick flödenav arbetskraftsmigration och migration från föredetta kolonier relativt enkelriktat till de industrialiseradeländerna och de forna kolonialmakterna iVästeuropa, Nordamerika och Australien. Sedantoppåren på 1950- och 1960-talen har dock arbetskraftsinvandringenvarit låg [4]. I sambandmed oljekrisen i början av 1970-talet inleddes enperiod då migrationen minskade i volym, påverkadav förändrade globala handelsmönster mellanlåg- och höginkomstländer. Den kom att präglasav anhörigmigration, samt av migration till formellaoch informella arbeten inom den nya serviceekonomin.Mottagarländerna blev fler genomatt länder i Mellanöstern hade stor efterfrågan påarbetskraft, samtidigt som de globala flyktingströmmarnatilltog.I takt med den ökande globaliseringen kan entredje fas urskiljas, som innebär att migrationenhar ökat kraftigt och så gott som alla länder deltar.Arbetskraftsinvandringen har åter tilltagit ochi OECD-länderna ökade andelen utrikesfödda iarbetskraften under 2000-talet [24]. I exempelvisAustralien och Schweiz utgör de utlandsfödda 25procent av arbetskraften och i Sverige 13 procent,vilket var något över genomsnittet bland EU15-länderna.Konkurrensen om den högutbildade arbetskraftenhar hårdnat och allt fler länder har anpassatsina lagsystem för att förenkla mottagandet avkvalificerad arbetskraft. Enligt OECD:s prognoserkommer arbetskraft att bli en bristvara i takt medatt befolkningen åldras, men det gäller främst inomyrken som utförs av lågutbildade personer. Inomde flesta OECD-länder får de lågutbildade arbetskraftsinvandrarnadock endast temporära uppehållstillstånd[25]. Andra delar av de okvalificeradearbetsuppgifterna utförs av papperslösa migranter.Eftersom de står utanför det reguljära systemet hardenna grupp migranter en särskilt utsatt position,inte minst på arbetsmarknaden där de inte kanräkna med att arbetsgivaren erbjuder drägliga arbetsvillkoreller respekterar de mänskliga rättigheterna.Även i Sverige infördes år 2008 en lag somtillåter direktrekrytering av arbetskraft från länderutanför EU [14]. Den svenska lagen gör dock ingenskillnad mellan låg- och högutbildad arbetskraft.Arbetskraftsinvandringen i Sverige är trots dettafortfarande mycket låg, och år 2006 utmärkte sigSverige bland OECD-länderna genom att ha denlägsta andelen arbetskraftsmigranter från länderutanför EU/EES [24]. År 2008 var det bara 796personer från länder utanför EU/EES som fick uppehållstillståndav arbetsmarknadsskäl, att jämföramed 19 398 personer från EU/EES-länder [26].Globala migrationsströmmarOrsakerna till migration är komplexa, men förenklatkan man säga att ett lands demografiskaoch ekonomiska struktur samspelar med de historiska,ekonomiska och sociala relationer somsammanbinder länder [4, 5]. Om man betraktarde övergripande internationella migrationsflödenaöverensstämmer de delvis med ländernas ekonomiskasituation. Enligt FN:s beräkningar för åren2000–2005 hade de mest utvecklade länderna ettårligt nettoinflöde medan de mindre utveckladeländerna hade ett nettoutflöde (tabell 1:1) [1]. Deflesta flyttade således från medel- till höginkomstländer[9]. Länder med allra lägst inkomst hadeemellertid relativt liten migration och uppvisadeåren 2000–2005 ett svagt nettoinflöde [1]. Uppskattningarvisar även att cirka 50 procent av mig-32Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Transnationell migrationrationen från låg- och medelinkomstländerna är såkallad ”syd-syd”-migration, det vill säga migrationmellan icke-höginkomstländer [27]. Här inkluderasinte papperslösa migranter som främst anseskomma till låg- och medelinkomstländer snarareän till höginkomstländer.Papperslösa migranter är de personer som saknaruppehållstillstånd i landet, och som inte hellerär asylsökande (se även kapitel 8 Papperslösa). Eftersomdet inte finns någon statistik att tillgå är detmycket svårt att uppskatta antalet, men InternationalLabour Organisation (ILO) har beräknat att det år2000 fanns 3,3 miljoner papperslösa personer i Europa[30]. I Sverige fanns uppskattningsvis 20 000papperslösa personer under 2003–2004 [31]. Merpartenär personer som har fått avslag på sin asylansökan.Andra kommer till landet som svart arbetskraft,eller utnyttjas i illegal människohandel och såkallad trafficking.Miljöfaktorer har i flera uppmärksammade rapporterutpekats som en ny förklaring till massmigration[19, 20]. Studierna är emellertid inte gjorda avmigrationsforskare, som i stället framhäver urbaniseringsom den stora förklaringen till utflyttningfrån landsbygden [32]. De flesta som rör sig frånlandsbygd till städer gör det inte på grund av miljöförhållandenutan av ekonomiska och sociala skäl.Miljöfaktorer kan medföra en liten ökning av migrationen,men de kommer knappast att leda till storainternationella befolkningsomflyttningar [33].Historiska, politiska, ekonomiska och socialafaktorer inverkar på den riktning som migrationsflödenatar. När det gäller världsdelar har de traditionellamigrationsdestinationerna Nordamerikaoch Oceanien högst nettoinvandring (tabell 1:1),och migranterna kommer huvudsakligen från asiatiskaländer som Kina och Indien [24]. Migrationentill USA från Mexiko utgör dessutom världens isärklass största flöde [9]. Det inleddes som en temporärarbetskraftsmigration, men har sedan fortsattKategorisering av länderIndexet för mänsklig utveckling (HDI)HDI (Human Development Index) är ett sammansatt indexsom används av Förenta nationernas utvecklingsprogramUNDP för att jämföra välståndet i olika länder. HDI angespå en skala från 0 till 1. Indexet är en sammanvägning avtre mått som avser befolkningens förväntade livslängdvid födseln, utbildningsnivån (i form av skolgång blandbarn samt läs- och skrivkunnigheten bland vuxna 15 åroch äldre) samt bruttonationalprodukten (BNP) perperson (omräknad efter inhemsk köpkraft). HDI beaktaralltså även andra välfärdsmått än de som är kopplade tillekonomin [28]. 2009 års index grundar sig på statistikfrån 2007 (en följd av att den internationella statistikensläpar efter två år) och har beräknats för 182 länder. EnligtHuman Development Report 2009 kan länderna indelas iföljande kategorier:• Utvecklade länder (HDI 0,800 och högre).• Utvecklingsländer (HDI 0,500–0,799).• Mindre utvecklade länder (HDI under 0,500).• Ej klassificerade länder.Världsbankens klassificering av länderVärldsbanken klassificerar länder enligt BNI (bruttonationalinkomst)per person [29]. Indelningen enligt 2008års BNI är följande:• Låginkomstländer (BNI 975 $ eller lägre).• Lägre-medelinkomstländer: (BNI 976–3 855 $).• Högre-medelinkomstländer: (BNI 3 856–11 905 $).• Höginkomstländer (BNI 11 906 $ eller högre).genom sociala nätverk mellan migranter och deraskvarboende familjer [4]. En stor andel av flödet bestårockså av papperslösa migranter.Även Europa har positiv nettomigration ochländer som Spanien och Irland har några av världenshögsta nettonivåer av inflyttning (tabell 1:1).Huvuddelen av Europas migration är inomeuropeisk,bland annat som en följd av intern migrationinom EU [24]. De politiska omvälvningarna iÖst- och Centraleuropa har också präglat den europeiskamigrationen. Den explosion av migran-Socialstyrelsen – Social rapport 2010 33

Transnationell migrationter från öst till väst som man förutspådde innanflera forna östeuropeiska länder anslöt sig till EUår 2004 inträffade aldrig, men Berlinmurens fallinnebar ändå en ny våg av arbetskraftsmigration[34]. Dessutom har en växande ström av migranternått Europa från afrikanska och asiatiska länder,däribland många papperslösa.Den högsta nettomigrationen har emellertid deså kallade GULF-staterna i Mellanöstern (tabell1:1) och denna starkt arbetskraftsrelaterade migrationöverträffar vida de övriga delarna av världen.I Förenade Arabemiraten och Qatar ökadebefolkningen åren 2000–2005 med 4–5 procentper år, och totalt var 70 procent av befolkningenutlandsfödd [1]. Migrationen till dessa länder ärstarkt reglerad och består till största delen av arbetskraftmed tillstånd att stanna ett år med möjlighettill förlängning [5]. Migranterna kommerfrämst från Indien, Pakistan, Bangladesh, Filippinerna,Sri Lanka och Indonesien [35].Det har spekulerats i hur migrationsströmmarnapåverkas av den finansiella krisen sominleddes under slutet av år 2007. På kort sikt kanman räkna med att arbetskraftsmigranter i störreutsträckning kommer att återvända till sinahemländer [36]. Det är också troligt att potentiellamigranter kommer att avstå från att flyttautomlands, i synnerhet papperslösa migrantersom är särskilt beroende av utbudet av arbete.De långsiktiga konsekvenserna är dock mycketsvåra att förutse. Visserligen minskar utbudetav arbetstillfällen i mottagarländerna, vilketskulle tala för minskad migration, men om krisendrabbar sändarländerna ännu hårdare är detsamtidigt möjligt att migrationen ökar. Andrafaktorer som talar för att migrationen inte kommeratt minska trots krisen är de sociala länkarsom sammanbinder migranter i sändar- och mottagarländer,samt den åldrande befolkningen imottagarländerna.34Tabell 1:1. Nettomigrationen i världen 2000–2005Regioner/länderNettomigration2000–2005Migrationsflöden till SverigeNettomigrationi relation tillbefolkningen*Genomsnittligtantal per år(1000-tals personer) PromilleVärldsregioner**Mer utvecklade regioner 2 622 2,2Mindre utveckladeregioner-2 622 -0,5Minst utveckladeregioner209 0,3Nordamerika 1 370 4,2Kanada 210 6,7USA 1 160 4,0Oceanien 103 3,0Australien 100 5,1Europa 1 083 1,5Irland 39 9,8Spanien 405 10,0Sverige 31 3,5Asien -1 297 -0,3Förenade Arabemiraten 192 49,6Qatar 30 42,3Tadjikistan -69 -10,9Oman -32 -12,8Afrika -455 -0,5Sierra Leone 88 17,5Liberia -49 -15,4Sydamerika -219 -0,6Ecuador -50 -3,9Centralamerika -475 -3,4Mexico -400 -3,9Guatemala -60 -5,0* Genomsnittlig total befolkning i inflyttningslandet åren 2000–2005.** FN:s klassificering.Källa: United Nations, Population Division [1].Migrationen till Sverige har i stora drag följt denglobala utvecklingen från arbetskraftsmigrationtill globalisering. Under tiden efter andra världskrigetvärvades arbetskraft från europeiska ländertill den expanderande industrin [37]. Särskilt storSocialstyrelsen – Social rapport 2010

Transnationell migrationTabell 1:2. Förändringar i befolkningssammansättning i Sverige 1900–2008De största invandrargrupperna efter födelseregioner/-länder. Promille.Födelseregioner/länder 1900 1930 1950 1960 1970 1980 1990 2000 2008Alla invånare i Sverige 5 136 441 6 142 191 7 041 829 7 495 129 8 076 903 8 317 235 8 590 630 8 882 792 9 256 347Därav födda i Sverige (‰) 993,1 990,0 971,9 960,0 933,7 924,8 908,5 888,0 861,5Alla utrikesfödda 35 551 61 317 197 778 299 819 535 492 625 450 786 433 995 119 1 281 581Därav födda i (‰)Norden 604,7 542,0 501,0 580,5 599,3 545,6 405,7 281,0 210,4Finland 186,9 158,9 226,6 337,9 439,7 401,9 276,7 196,4 136,6Danmark 193,3 142,3 115,3 117,1 73,1 69,6 55,9 38,4 36,0Norge 224,4 240,2 158,3 124,3 83,4 68,5 67,1 42,7 34,6Västeuropa* 343,4 348,2 224,7 232,1 169,4 144,0 122,5 107,6 103,7Tyskland 143,7 139,7 109,5 125,3 78,0 62,3 47,8 38,3 36,6Nordöstra Europa 43,8 94,4 259,9 167,8 109,5 104,7 102,8 91,9 101,2Polen - 17,4 39,6 21,2 20,3 31,9 45,3 40,3 49,8Sydöstra Europa** 0,2 1,3 4,3 8,9 89,4 90,5 86,3 159,5 145,3länder f.d. Jugoslavien*** - 0,3 0,9 5,1 63,1 60,7 55,1 132,4 117,3Mellanöstern och Nordafrika 0,7 0,8 1,3 1,9 13,2 44,2 136,8 184,1 215,9Turkiet 0,4 0,4 0,4 0,7 7,0 23,0 32,5 32,1 30,6Irak - - 0,0 0,1 0,2 1,0 12,5 49,6 85,4Iran 0,1 0,1 0,6 0,4 0,8 5,4 51,0 51,4 45,0Libanon - - - 0,1 0,4 3,5 20,3 20,1 18,2Afrika söder om Sahara 1,7 2,8 1,5 1,4 3,9 8,6 23,8 41,2 57,7Somalia - - - - 0,0 0,2 1,8 13,1 19,6Centrala och fjärran Asien 2,3 6,0 3,9 4,2 8,0 32,9 60,4 76,0 109,9Thailand - - 0,1 0,1 0,2 3,3 6,3 10,4 20,2Latinamerika 2,4 3,6 2,6 2,6 6,3 29,3 61,5 58,4 55,4Chile 0,2 0,5 0,2 0,2 0,3 13,2 35,1 27,0 21,9Redovisningen efter födelseland följer dagens länderindelning. När det gäller sådana länder som Jugoslavien, Tjeckoslovakien eller Sovjetunionen,vilka delades i flera delar som också fick andra namn, räknas det land som var aktuellt vid invandringstillfälle som ursprungsland. Personer somflyttade till Sverige före delningen kan inte fördelas på de nya delarna.* Inkl. USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland.** Även kallad Balkanregionen.*** Inkl. Serbien, Kroatien, Slovenien, Bosnien-Hercegovina, Montenegro och Makedonien.Källa: Statistiska centralbyrån.var migrationen från Finland, men även från andranordiska och europeiska länder flyttade många tillSverige (tabell 1:2). Detta var en fortsättning på deflöden som fanns redan under början av 1900-talet.På 1960-talet inleddes migration från flera av ländernapå Balkan samt det som då var Tjeckoslovakien.Efter 1970 kom migranter från mer avlägsnaländer, ofta som flyktingar från västasiatiska ländersom Iran, Turkiet, Libanon och Syrien samtfrån Sydamerika, i synnerhet från Chile.Under 1990- och 2000-talen har migrationenökat i volym, och flykting- och anhöriginvandringenfortsätter att utgöra en betydande del avmigrationen [37]. Flyktingströmmarna från krigeni forna Jugoslavien och Irak har varit särskilt omfattande,och även från Somalia har många flytttill Sverige (tabell 1:3). Samtidigt är det viktigt attunderstryka att dagens migration präglas av enSocialstyrelsen – Social rapport 2010 35

Transnationell migrationTabell 1:3. Inflyttning och utflyttning till Sverige 2000–2008Ordnat efter inflyttningens storlek. Genomsnitt per år.SändarlandGruppensstorlek2000AntalInflyttning2000–2008Genomsnittligtantal per årUtflyttning2000–2008Genomsnittligtantal per årNettomigration2000–2008Genomsnittligtantal per årNettomigrationi relation tillgruppens storlek2000PromilleIrak 49 372 8 037 538 7 499 151,9Polen 40 123 3 473 487 2 985 74,4Danmark 38 190 3 254 1 635 1 618 42,4Finland 195 447 2 905 2 759 146 0,7f.d. Jugoslavien* 80 246 2 829 489 2 341 29,0Norge 42 464 2 744 1 635 1 108 26,1Tyskland 38 155 2 446 827 1 619 42,4Thailand 10 353 2 008 192 1 816 175,4Somalia 13 082 1 926 517 1 409 107,7Kina 8 150 1 707 483 1 224 150,2Iran 51 101 1 644 718 926 18,1Storbritannien 14 602 1 422 747 675 46,2Turkiet 31 894 1 309 311 998 31,3USA 14 413 1 248 879 369 25,6Ryssland 6 523 1 089 188 900 138,0Bosnien-Hercegovina 51 526 1 002 222 780 15,1Afghanistan 4 287 941 48 893 208,4Indien 11 110 927 407 519 46,7Rumänien 11 776 882 163 719 61,1* Länder i forna Jugoslavien förutom Bosnien-Hercegovina, dvs. Kroatien, Makedonien, Montenegro, Serbien, Slovenien samt Jugoslavient.o.m. 1992 och Serbien och Montenegro 2003–2006.Källa: Statistiska centralbyrån.mångfald av migrationsmotiv [38]. Cirka hälftenav migranterna år 2007 flyttade inom EU/EES friaarbetsmarknad eller från utomeuropeiska länderför att arbeta eller studera. Denna migration harvarit särskilt stor från de nordiska länderna, frånEU-länder samt från asiatiska länder (tabell 1:3).Storleken på de migrantgrupper som finns i ettland förklaras av förhållandet mellan in- och utflyttningunder en lång period. Det stora inflödetav finländare under perioden efter andra världskrigetförklarar gruppens stora dominans blandinvandrargrupper i Sverige (tabell 1:2). På senaretid är emellertid in- och utflyttningsströmmarna36från Finland relativt likvärdiga och under 2000-talet var den finländska nettomigrationen näranoll (tabell 1:3). Samtidigt rörde sig i genomsnittknappt 3 000 personer i båda riktningarna varjeår, vilket innebär att rörligheten mellan ländernafortfarande är stor. Vid sidan av finländare utgörpersoner från Irak, forna Jugoslavien och Polende största migrantgrupperna i Sverige (tabell 1:2)efter ett starkt inflöde under 1990- respektive2000-talen. Samtliga dessa grupper inledde emellertidsin migration redan under 1970- och 1980-talen, exempelvis från länder i forna Jugoslavien(inklusive Bosnien-Hercegovina).Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Transnationell migrationUnder 2000-talet flyttade varje år drygt 8 000personer från Irak till Sverige (tabell 1:3). Trotsatt landet är fortsatt politiskt instabilt har drygt500 personer också lämnat Sverige varje år, blandannat kurder som har återvänt till norra Irak. Totalthar den irakiska befolkningen i Sverige ökatmed 15 procent per år. Än mer ökade emellertid degrupper av personer som är födda i Thailand ochAfghanistan. Även grupper från Kina och Rysslandökade starkt under 2000-talet, bland annatberoende på migration för studier och anhöriginvandring,trots att många personer även flyttadei motsatt riktning. Ett exempel är den kinesiskagruppen som ökade med 15 procent per år, trotsatt knappt 500 personer flyttade tillbaka varje år.Framtida migrationsströmmarFramtidens migrationsströmmar bestäms av demografiskatrender, hur efterfrågan på arbetskraftutvecklas i olika länder och av politiska faktorer.Det går att skissa ett mönster för framtida migrationom man väger samman demografiska prognosermed de prognoser för inkomstutvecklingi världen som har tagits fram vid Institutet förFramtidsstudier [39]. De framtida migrationsströmmarnakan komma att karaktäriseras på följandesätt:• Färre länder har stora nettoutflöden.• Afrika söder om Sahara blir den viktigaste utvandringsregionen.• Ju fler länder som industrialiseras desto flermänniskor får möjlighet att migrera.I framtiden kommer de flesta av dagens storasändarregioner i världen att präglas av fallandefödelsetal, och det befolkningstryck som tidigareutmärkte sändarländerna kommer därigenom attvändas i sin motsats. Det blir då lättare att hittaett jobb i de traditionella sändarländerna, och denekonomiska utvecklingen (BNP/person) ökar itakt med att färre personer ska försörja fler. Deekonomiska möjligheterna i dagens utflyttningsländerkommer alltså att förbättras. Lägre födelsetalkan också på sikt bidra till att minska riskenför våldsamma interna konflikter och leda tillatt det blir färre flyktingar [40, 41]. Tack vare desjunkande födelsetalen kommer många av de ländersom i dag har stora nettoutflöden av migranteralltså att gå mot en ökad balans mellan in- ochutflöden om 10–20 år [39]. Andra länder kommeratt gå från att vara sändarländer till att bli mottagarländer.Från Afrika söder om Sahara är migrationenför närvarande förhållandevis låg, men härberäknas födelsetalen att vara fortsatt höga meden ökad trängsel på arbetsmarknaden. Utflyttningenfrån denna region antas därmed öka ochutvecklas till att bli den viktigaste utvandringsregionenunder de närmaste 20–30 åren.I takt med att födelsetalen sjunker i de flestadelar av världen gynnas troligen också den ekonomiskautvecklingen eftersom en större del avbefolkningen kan bidra till försörjningen [42].Dessutom förväntas utbildningsnivån att öka kraftigtunder de närmaste 20–30 åren i alla länder. Ensnabb ekonomisk utveckling som bärs upp av olikatillväxtcentrum i Latinamerika, Mellanöstern, Sydasienoch Östasien kommer att medföra fler migranter.Människor i kvalificerade yrken kan se framemot en internationell arbetsmarknad som inte inskränkersig till storstäder i Europa och USA utansom också omfattar en rad nya tillväxtcentrum iAsien och Latinamerika. Samtidigt ökar utbudet avhögutbildade från tidigare låginkomstländer. Sammantagetinnebär detta att världen om 20 år kanskerymmer 100–200 dynamiska storstadsregioner,där en betydande del av arbetskraften antingen ärfödd någon annanstans eller har arbets- och utbildningserfarenheterfrån ett annat land.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 37

Transnationell migrationDe trender som skissas ovan bygger dels på attFN:s befolkningsprognoser stämmer, dels på attde samband mellan befolkningsförändringar ochsocial utveckling som har påvisats i historiskadata fortsätter att gälla i framtiden. FN:s befolkningsprognoserhar under de senaste 50 åren varitanmärkningsvärt pricksäkra, och därför bör mankunna sätta en relativt stor tilltro till dem även närdet gäller de kommande decennierna.Trendframskrivningen bygger också på ett antalstatistiska samband, och även de har visat sig varastabila över tiden. En snabbt växande andel ungabidrog exempelvis till ökad utvandring både i1800-talets Nordeuropa, det tidiga 1900-talets SydochÖsteuropa och 1960–1980-talets Nordafrika.Dessa trender är därför inte tilltagna i överkantutan snarare konservativa: de kommer att realiserasom de tidigare sambanden inte förändras. Detfinns ingen anledning att föreställa sig ett radikalt,pessimistiskt scenario med ökande dödlighet, miljökatastrofer,krig och ekonomiskt kaos följt avmassiva flyktingströmmar. Ett sådant scenario byggerpå mindre sannolika antaganden, till exempel attFN:s befolknings prognoser pekar i fel riktning.Migrationens konsekvenser –det transnationella perspektivetInternationell migration ingår i ett sammanhangav kontakter och nätverk mellan länder. Handelskontakter,global mediespridning, turism och tidigaremigration – detta är exempel på länkar somsammanbinder länder i en globaliserad värld ochsom gör att migration uppstår och fortgår. Dessutombidrar migration till att mängder av kontakteruppstår mellan länder, som består av allt frånpengar som skickas till familjen i hemlandet (s.k.remitteringar) till kunskap som överförs mellanländerna [43]. Ett sådant flöde av kontakter placerarin- och utflyttningsländerna i ett transnationelltsammanhang där migranterna själva ståri centrum [3, 6, 44, 45]. Transnationella migrantgruppersaktiviteter, och människornas länkartill den egna familjen och till hemlandet, skaparkontaktytor som skapar möjligheter i både in- ochutflyttningsländerna. Genom att betona möjligheternamed migration förändras synen på migranten,vars roll som central kontaktförmedlandeaktör då lyfts fram.Figur 1:4. Den internationella migrationens strömmarSchematisk bild.SändarlandSäsongsmigrationÅterflyttningUtvandringMottagarlandVidareflyttning3:e landÅterflyttningOECD fastslår i sin årliga rapportom internationell migration attåterflyttning är en ”huvudsakligkomponent i migrationsflödena”[24]. En migrationsström är såledesinte enkelriktad från utflyttningslandettill inflyttningslandet,utan den innehåller också en motström(figur 1:4). Många migranterflyttar tillbaka till sitt hemland,medan andra flyttar vidare till etttredje land. Åter andra flyttar regelbundetmellan sändarland och38Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Transnationell migrationmottagarland i så kallad säsongsmigration ellercirkulär migration. Dessa olika typer av migrationförstärker och upprätthåller de transnationellasociala och ekonomiska kontakterna mellanolika in- och utflyttningsländer.De stora variationer som figur 1:4 belyser göremellertid att det är svårt att ge en rättvis bild avåterflyttningen, och den statistik som finns tillgängligär ofta bristfällig. Trots svårigheterna beräknarman dock att cirka 20–50 procent av migranternai OECD-länder flyttar tillbaka eller tillett annat land inom fem år [24]. Återflyttningen äri regel dubbelt så hög till höginkomstländer somtill låginkomstländer.Svensk statistik ger dock goda möjligheter föratt mäta återflyttningen. Av de sverigefödda personersom flyttar från Sverige kan man räkna medatt cirka två av tre migranter återvandrar [37]. Enjämförelse mellan åtta migrantgrupper i Sverige1973–1990 visar att återflyttningen var starkt relateradtill den ekonomiska situationen i hemlandet[46]. Den starkaste återflyttningen 1974–1996noterade migranter från USA, följt av migranterfrån Tyskland och Grekland. Återflyttningenvar dock betydligt lägre när det gäller flyktingarfrån Chile, Jugoslavien, Iran och Polen, samt arbetskraftsmigranterfrån Turkiet. Till Chile ökadeemellertid återflyttningen under 1990-talet när denekonomiska och politiska situationen hade stabiliserats.Även OECD betonar att graden av återflyttningtill hemlandet främst beror på den politiskaoch ekonomiska situationen i hemlandet tillsammansmed migrantens ålder och familjesituation,snarare än politiska återflyttningsprogram [24].Migration och utveckling i sändarländerMigration är alltså dubbelriktad, vilket är en viktiginsikt. Genom att uppmärksamma det återkopplandeflödet till hemlandet blir det lättare attförstå den dynamik som skapas genom migration.Migrationen uppstår inom ett sammanhang avtäta kontakter mellan människor och institutionersom får effekter på både utflyttnings- och inflyttningslandet.Migranten förmedlar kunskap ochkapital till sitt hemland, som i förlängningen kanbidra till ekonomisk och social utveckling [44].Man räknar med att cirka en tredjedel av migranternasom anlände till OECD-länderna år2000 var högutbildade [47]. Majoriteten av demkom från mindre utvecklade regioner, och utflyttningenav högutbildade från fattiga länder harmedfört en debatt om brain drain, det vill säga attländer dräneras på sin viktigaste resurs. Ett exempelär den omfattande utflyttningen av läkare frånutvecklingsregioner [48].Kunskapen om transnationella kontakter medsändarlandet och återflyttning gör emellertid attallt fler forskare betonar att migration även ledertill brain gain eller brain circulation [43, 49].När högutbildade personer återflyttar tar de medsig sina nyvunna kunskaper tillbaka till utflyttningsländer.Dessutom tenderar de migranter somstannar kvar i det nya landet att behålla kontaktenmed hemlandet, och många har en stark viljaatt återföra kunskap och att återinvestera i hemlandet,eller att bedriva handel med hemlandetgenom transnationella företag [39]. Ökad handelblir således en effekt av migrationen [50, 51].En av de mest uppmärksammade kontaktersom skapas mellan migranter och deras hemländerbestår av de omfattande summor med pengarsom migranter skickar till sina familjer varjeår. Dessa så kallade remitteringar fördubbladesunder 2000-talet och uppgick under 2007 till 240miljarder, vilket var dubbelt så mycket som detinternationella biståndet [52]. Den största delenav remitteringarna riktades dock till medel- snarareän låginkomstländer, eftersom det är därifrånsom huvuddelen av migranterna kommer.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 39

Transnationell migrationDessa remitteringar kan ha både positiva ochnegativa effekter på sändarländerna [43]. De direktaeffekterna av remitteringar består i att familjerinvesterar pengarna i konsumtion och utbildning.Indirekt kan den ökade konsumtionenockså innebära att remitteringar får spridningseffektergenom att ekonomin blir positivt stimuleradså att utbildningsnivån höjs och konsumtionenökar även inom den övriga befolkningen. Samtidigtfinns det forskning som visar på negativa effekterav remitteringar. Klyftorna ökar mellan defamiljer som får ta emot pengar och de som intehar sådana medel att tillgå [53]. Det finns farhågorom att remitteringar sätter länder i beroendeställningoch blir ett motiv för höginkomstländeratt minska biståndet. Världsbanken har dock beräknatatt den finansiella krisen märkbart skulleminska remitteringarnas storlek under 2009 [54].Minskningen beräknades totalt bli 5–8 procent,och särskilt drabba länder med stor migrationsyd-syd. Minskningen är dock liten i jämförelsemed de övriga globala finansiella flödena, vilketbetyder att remitteringar är relativt okänsliga förkonjunktursvängningar. 2Effekter på mottagarländerMånga europeiska länder behöver ökad invandringför att balansera den åldrande befolkningen.Trots detta är få politiska frågor mer laddade änden om invandring, åtminstone i traditionellamottagarländer i Europa, exempelvis Sverige.Främlingsfientlighet kan vinna insteg hos majoritetsbefolkningenoch politiska partier etablerasig med minskad invandring som huvudfråga2 Uppgifter om remitteringarna är hämtade från Världsbanken.Beräkningarna bygger bl.a. på data från enskilda länders bytesbalansstatistik.Uppgifterna inkluderar inte inofficiella kanalersom har beräknats utgöra ytterligare ca ¼ av remitteringarna[4].[55]. Främlingsfientliga och populistiska partierhar också etablerats i flera europeiska länder,som Österrike, Belgien, Danmark och Frankrike.I början av 1990-talet misslyckades det svenskapartiet Ny Demokrati att hålla sig kvar i riksdagenytterligare en mandatperiod [56], men införvalet 2010 ser Sverigedemokraterna ut att kunnata sig in i riksdagen – ett parti som nyligen haruttalat att ”muslimerna är vårt största hot” [57].Inom både den politiska debatten och forskningendiskuteras ofta utlandsfödda personers utanförskapoch segregation på exempelvis bostadsocharbetsmarknaden [58-60, 71]. Utrikesföddapersoner tenderar att bo i bostadsområden medlägre disponibel inkomst än inrikesfödda personer,och utrikesfödda personer har dessutom enbetydligt lägre sysselsättningsgrad. År 2005 hade80 procent av den inrikesfödda befolkningen ettarbete, jämfört med endast 64 procent av den utrikesföddabefolkningen. Det finns dock mångamänniskor och grupper som inte befinner sig i ettsocioekonomiskt utanförskap.Ur ett transnationellt perspektiv är migrationäven förknippat med möjligheter. Migrationenhar som redan nämnts dubbelriktade effekter somockså stimulerar mottagarlandet. Ett exempel ärde handelskontakter som följer genom migration,till exempel migranters transnationella företagsom kan bidra till ökad handel och ett dynamisktnäringsliv. Den nya lag om arbetskraftsmigrationsom tillkom i december 2008 visar att Sverige nubörjar inse vikten av att i global konkurrens lockainternationell arbetskraft till den svenska arbetsmarknaden.De internationella studenter ochforskare som vistas vid svenska universitet bidrarockså med viktig kunskap till arbetsmarknaden.Enskilda migranter har även en roll som brobyggaremellan hemlandet och det nya landet [44]. Migranteri mottagarländer befinner sig i en unik positionmellan de båda länderna och kan därigenom40Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Transnationell migrationFigur 1:5. Exempel på migrationsvågor till Sverige under åren 1945–2000Personer boende i Sverige 2006, efter senaste invandringsår. Procent.Procent504540Chile, Eritrea,Etiopien, Iran, Libanon,Rumänien, SyrienTopp på 80-taletProcent504540EstlandTopp 1945 och ökningpå 1990- och 2000-talet353530302525202015151010550194550556065707580859095200001945505560657075808590952000ProcentJämn ökning under hela periodenProcentTopp mellan 1960 och 19755045403530Algeriet, Australien, Bangladesh, Belgien, Brasilien,Centralamerika, Egypten, f.d. sovjetiska republiker,Filippinerna, Frankrike, Gambia, Irland, Island,Japan, Kanada, Kina, Taiwan, Marocko, Pakistan,Peru, Storbritannien, Thailand, Tunisien, USA, övr.Europa, övr. Afrika, övr. Oceanien, övr. västraAsien5045403530Grekland, Sydkorea,Portugal, Tjeckien,Slovakien, Tjeckoslovakien2525202015151050194550556065707580859095200010501945505560657075808590952000Källa: Statistiska centralbyrån.överföra kunskap och förmedla kontakter. På kortsikt är möjligheten till kontakter och utbyten medhemlandet givetvis mer begränsade för flyktingarfrån ett krigsdrabbat land än för arbetskraftsmigranteroch studenter. För att bättre ta vara på globaliseringensdynamik och rörlighet bör man emellertidanvända alla migranters kontakter och erfarenhetergenom att involvera både dem som kommer frånlåg- och från höginkomstländer. Den stora utmaningenför mottagarländer tycks vara att öka insiktenom migranternas kunskaper och den roll de kanspela i samhället genom sin transnationella positionmellan in- och utflyttningsländer i en globaliseradvärld. Genom att bättre tillvarata migrantens trans-Socialstyrelsen – Social rapport 2010 41

Transnationell migrationnationella nätverk bör det även bli lättare att inkluderainvandrare i mottagarländerna, det vill säga detsom ofta kallas integration, bland annat genom attmigranten känner delaktighet i båda länderna.Migrationens konsekvenser –kohortperspektivetMigration sker i vågorMigrationen mellan länder sker ofta i vågor, meden svag början, en tydlig topp och ett mindre efterföljandeflöde av migranter. I figur 1:5 ges exempelpå migrationsströmmar som har påverkat Sverigeunder de senaste femtio åren.Figuren bygger på uppgifter om senaste invandringsårför utrikesfödda personer som var bosattai Sverige år 2006. Om man studerar dessa diagramkan man tydligt urskilja en topp när ett stortantal personer invandrade till Sverige. För personerfödda i Grekland ligger denna topp i slutet av1960-talet medan den ligger runt 1974 för personersom är födda i Turkiet. De flesta personer föddai Iran kom under 1980-talet och detsamma gällermänniskor födda i Rumänien. Även när det gällermigranter födda i Polen finns det en topp 1970 ochen 1982, och dessutom en topp under de senasteåren. För irakfödda finns en topp i slutet av 1990-talet och en ännu större topp runt år 2006.En kohortEn kohort är en befolkningsgrupp som har upplevt en visshändelse vid samma tidpunkt. En födelsekohort innefattarpersoner som är födda vid samma tidpunkt och en invandringskohortgäller människor som kom till ett land vid sammatidpunkt. Personer som tillhör samma kohort kommer attgå igenom en viss process samtidigt, exempelvis etablera sigpå arbetsmarknaden i samma konjunkturella situation.Förklaringarna bakom många av dessa topparhar varit politiska: militärkupper i Grekland1967 och i Polen 1981, fördrivning av judar i Polen1968–1970, revolutionen i Iran 1979 och USA:s invasionav Irak 2003. I samtliga fall kan man dessutomse att migrationsvågen tog sin början någraår innan det stora flödet inleddes. Figuren visarockså att migrationen ligger på en högre nivå årenefter den stora toppen än före. Att det kommer enmindre grupp migranter åren före det stora inflödetFigur 1:6. Den andel av respektive invandrargruppersom anlände under de tio åren medhögst invandringPersoner boende i Sverige år 2006. Procent.Bosnien-HercegovinaRysslandAfghanistanSomaliaIrakIranLibanonRumänienEtiopienChileEstlandJugoslavienKina och TaiwanThailandFilippinernaIndienTurkietGreklandPolenFinlandUSANederländernaStorbritannienTysklandItalienDanmarkNorge0 20 40 60 80 100ProcentKälla: Statistiska centralbyrån.42Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Transnationell migrationFigur 1:7. Invandringsmönster för valda invandrargrupper i Sverige åren 1946–2006Utrikesfödda 16 år och äldre, efter invandringsår och födelseland. Antal.Antal2 500GreklandAntal2 500RumänienAntal2 500Turkiet2 0002 0002 0001 5001 5001 5001 0001 0001 000500500500019455565758595200601945556575859520060194555657585952006Antal IranAntal IrakAntal10 000 10 000 10 000Polen9 0008 0007 0006 0005 0004 0009 0008 0007 0006 0005 0004 0009 0008 0007 0006 0005 0004 0003 0003 0003 0002 0002 0002 0001 0000194555657585951 00002006 194555657585951 00002006 194555657585952006Källa: Statistiska centralbyrån.visar att migranter som redan har etablerat sig, såkallade pionjärer, kan spela en stor roll när det gälleratt sprida information till hemlandet om mottagarlandetsom en möjlig destination. Efter toppenhamnar migrationsflödet på en högre nivå än tidigare,vilket är ett exempel på kedjemigration. Detinnebär att de migranter som redan finns i landetgenererar nya migrationsströmmar, exempelvis iform av anhöriginvandring. I en sådan migrationsströmetableras ofta starka transnationella nätverk.De flesta migrationsströmmar som når Sverigeär tydigt koncentrerade i tiden. För att få ett måttpå inflödets koncentration i tiden kan man rangordnainvandringsåren för ett visst ursprungslandefter hur många som har anlänt och sedan angehur stor andel av invandrarna från detta land somanlände under dessa tio år. Ju större andel av somhar kommit under dessa tio år, desto mer koncentreradi tiden kan flödet sägas vara. För de flestaländer kom hälften av alla migranter under de tioåren med de största flödena (figur 1:6), och frånvissa länder, till exempel Somalia och Bosnien-Hercegovina, var invandringen ännu mer koncentreradi tiden.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 43

Transnationell migrationMigrationen från olika ursprungsländer inträffarsåledes under olika tidsperioder, och på det individuellaplanet inträffar den främst i vissa faserav människornas liv (figurerna 1:3 och 1:7). Eftersommigrationsflödena är koncentrerade bådei tiden och till vissa åldersgrupper är det viktigtatt ta hänsyn till vilken kohort migranten tillhörför att förstå hur invandringsprocessen utvecklasöver tid i mottagarlandet.Att migrationsflöden inträffar under olika tidpunkterfår stora konsekvenser för olika invandringskohortersetablering på arbetsmarknaden.Ekonomiska konjunkturer och efterfrågan av arbetskraftpå arbetsmarknaden har också gjort attsituationen för migranter varierar påtagligt. Degrupper som anlände under 1950- till 1970-talenvar efterfrågade på den svenska arbetsmarknadenoch bidrog till att stärka ekonomin, men degrupper som kom under den ekonomiska krisen ibörjan av 1990-talet har haft svårt att etablera sigpå arbetsmarknaden [61, 62]. Bland de migrantersom kom till Sverige 1990 och 1991 hade endast40 procent etablerat sig på arbetsmarknaden elvaår senare [63]. En liknande nivå nåddes efter sjuår för den kohort som ankom 1993–1994, till stordel bestående av personer från forna Jugoslavien.Oavsett om man anlände till Sverige i början, mitteneller slutet av 1990-talet var det endast en lågandel som hade etablerat sig på arbetsmarknadenår 2002. Fler analyser av utrikesfödda personersetablering på arbetsmarknaden beskrivs i kapitel 2.Figur 1:8. Migrationskohorter som ingår i studienMigrationskohort 1990–1995- Bosnien-Hercegovina- IrakMigrationskohort 1985–1989- Chile- Iran1985 1990 1995 2000 2005Invandringskohorters ekonomiskaoch sociala etableringNedan kommer två invandringskohorter (figur1:8) att följas över tid. Den första är den grupp avchilenare och iranier som invandrade till Sverigeunder åren 1985 till 1989, som alltså kom under engynnsam ekonomisk period. Den andra är de bosnieroch irakier som kom till Sverige mitt underen finanskris i början av 1990-talet. Uppgifternaär baserade på den så kallade PLACE-databasen(se bilaga 4 Datakällor). När det gäller den förstagruppen har det gjorts nedslag åren 1990, 1995,2000, och 2005 och för den andra är mätpunkterna1996, 2001 och 2006.Den bosniska och chilenska gruppen innehållerungefär lika många män som kvinnor, men bådegruppen från Iran och gruppen från Irak har enövervikt av män. Männen i den irakiska gruppenär äldre än kvinnorna medan männen i den iranskagruppen är yngre än kvinnorna i samma grupp. Iden bosniska och den chilenska gruppen är medelålderni princip densamma för män och kvinnor.De migrantgrupper som har studerats kom tillSverige huvudsakligen som flyktingar eller somanhöriga till flyktingar. Vid ankomsten saknadede oftast medel för egen försörjning, vilket visarsig i att en mycket hög andel behövde ekonomisktbistånd. Bland personerna från Bosnien-Hercegovinaoch Irak, som tillhör den senare migrationskohorten,fick omkring 90 procent ekonomisktbistånd år 1996 (tabell 1:4). Även bland chilenareoch iranier var det omkring 60 procent som fickekonomiskt bistånd vid det första mättillfället år44Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Transnationell migrationTabell 1:4. Förändring i livssituation efter invandringfördelat på födelselandPersoner födda i Chile och Iran som invandrade 1985–1989 respektive föddai Bosnien-Hercegovina och Irak som invandrade 1990–1995. Procent.Födelseland År Har ekonomisktbiståndSysselsatta1990, trots att gruppen då hade bott i Sverige ifem år. För alla grupper minskar dock behovet avekonomiskt bistånd kraftigt över tid. I den irakiskagruppen halverades andelen personer somfick ekonomiskt bistånd mellan 1996 och 2001,och halverades ytterligare en gång mellan 2001och 2006. Bland bosnierna är minskningen ännumer märkbar. Andelen med ekonomiskt biståndkrympte från 90 procent till 10 procent mellan1996 och 2006. Samma låga nivåer gällde ävenför den iranska kohorten 2005 medan chilenarnalåg något högre.Andelen som fick ekonomiskt bistånd avspeglarenligt denna analys främst hur länge gruppen hadefunnits i Sverige. Bland nyanlända är andelen hög[61], men efter tio år var andelen individer som fickekonomiskt bistånd låg, oavsett ursprungsland ochekonomisk konjunktur vid ankomsten till Sverige(tabell 1:4). Därför blir det lätt missvisandeatt endast analysera andelensom fick ekonomiskt biståndefter personernas födelseland. Deskillnader som främst har att göramed balansen mellan nyanländaoch etablerade migranter kommerdå att framstå som förknippademed t.ex. kulturella skillnader beroendepå ursprung. På sammasätt kan en hög andel utrikesföddapersoner som får ekonomiskt biståndi särskilda bostadsområdenförklaras med att där finns en högandel nyanlända migranter. När detgäller utrikesfödda personer måstesiffror om ekonomiskt bistånd därförjusteras med hänsyn till derasinvandringsår för att få ett rättvisandemått.Huvudorsaken till det minskandeberoendet av ekonomiskt biståndär att andelen sysselsatta i de olikamigrationskohorterna ökar över tiden [60, 63, 64].Störst var andelen sysselsatta inom gruppen bosniskamän, där omkring 80 procent arbetade i november2006 (tabell 1:4). Jämfört med endast 20procent år 1996. Bland kvinnor från samma landökade sysselsättningen från 10 procent år 1996 till75 procent år 2006. Sysselsättningen bland migranterfrån Chile och Iran kan följas från 1995, när deredan hade varit i Sverige i 5–10 år. Vid denna tidpunktvar cirka en tredjedel av iranierna och hälftenav chilenarna sysselsatta. Tio år senare hadeandelen sysselsatta iranier och chilenare så gottsom fördubblats. Sysselsättningen bland kvinnorvar dock något lägre i den chilenska gruppen. Andelensysselsatta i den irakiska gruppen var ocksånågot lägre 2006; av männen arbetade 57 procentoch av kvinnorna 48 procent.Har barnKvinnor Män Kvinnor Män% % % % %Chile 1990 57,7 - - 82,4 61,41995 35,5 43,7 54,1 81,1 49,42000 20,8 62,8 72,8 76,9 46,82005 13,0 68,3 75,5 65,6 44,9Iran 1990 60,1 - - 67,7 32,01995 36,1 33,1 35,0 73,7 37,52000 18,1 56,5 58,7 70,0 43,22005 11,0 64,3 64,4 55,0 44,6Bosnien- 1996 89,5 9,7 19,3 75,2 60,9Hercegovina 2001 20,8 69,3 76,7 68,7 59,32006 9,9 74,4 79,4 56,6 56,7Irak 1996 87,9 5,2 11,2 73,0 40,82001 47,6 36,4 50,8 84,3 57,62006 25,6 48,3 57,4 81,9 63,7Källa: PLACE-databasen.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 45

Transnationell migration46Generellt sett visar den ökade sysselsättningen attbilden av en misslyckad integrationspolitik inteär riktigt rättvisande. Alla de grupper som harstuderats etablerar sig successivt på arbetsmarknaden,och i många grupper når man i slutändansysselsättningsnivåer som närmar sig dem förinrikesfödda. Däremot kan man hävda att dennaetablering tar onödigt lång tid.I jämförelse med de övriga har den irakföddagruppen haft större svårigheter att etablera sig påden svenska arbetsmarknaden (tabell 1:4). Dettagäller både i jämförelse med de tidigare invandringskohorternaoch i jämförelse med gruppenfrån Bosnien-Hercegovina som kom till Sverigesamtidigt. Skillnaderna indikerar att mångagrupper av migranter fortfarande möter hinderpå arbetsmarknaden även efter flera år i Sverige,exempelvis i form av diskriminering [65-67].I en studie från 1990-talet angav representanterför olika migrantgrupper skillnader i graden avdiskriminering de utsattes för [68]. Betydligt flermigranter från afrikanska och arabiska länderupplevde att de hade blivit nekade arbete på grundav sitt ursprung jämfört med migranter från fornaJugoslavien. En annan studie visar att även migranterfrån Chile och Iran upplevde sig mer negativtbehandlade än inrikesfödda personer närde sökte arbete [69]. Vid sidan av diskrimineringhar även migrantgruppernas sociala nätverk visatsig påverka möjligheten att få ett arbete [70]. Före2000-talet var den irakfödda gruppen i Sverigemindre än övriga grupper i kohortstudien, vilketkan ha gjort det svårare för dem att inkluderaspå arbetsmarknaden eftersom deras tänkbara nätverkinnehöll färre personer än övriga gruppers.När man bedömer sysselsättningsutvecklingeni olika migrantgrupper är det också viktigt att betraktaderas familjesituation efter ankomsten tillSverige. Detta är ett perspektiv som ofta glömsbort. Som det tidigare beskrevs är många migranterunga, och därmed i en barnafödande ålder,och dessutom försöker många skjuta upp barnafödandettills flytten är genomförd. De studerademigrationskohorterna innehåller alltså en högandel föräldrar med minderåriga barn under 18 århög, särskilt bland kvinnor (tabell 1:4). I mångafall var andelen mödrar med minderåriga barnså hög som 70–80 procent i början av 1990-talet.Bland männen är andelen fäder med minderårigabarn lägre, vilket bland annat beror på en högreandel ensamkommande män. Bland kvinnornaminskade andelen mödrar med tiden, som en naturligföljd av att kvinnorna åldrades och barnenväxte upp. Bland männen minskade andelen fäderbland bosniska och chilenska män, medan denökade bland iranska och irakiska män, troligtvissom en följd av anhöriginvandring.När invandrarkohorterna innehåller en högandel föräldrar till minderåriga barn påverkasockså sysselsättningen och dess förändring övertiden, inte minst bland kvinnorna. Av de irakiskakvinnorna var endast 48 procent sysselsatta, menom man adderar den grupp som inte förvärvsarbetademen som hade minderåriga barn var 82procent antingen sysselsatta eller hemarbetande.I de olika migrantgrupperna sker också viktigaförändringar när det gäller familjetypen. Deflesta kvinnor (mer än 50 procent) är gifta och harminderåriga barn när de först kommer Sverige,men den andelen minskar med tiden (tabell 1:4).Bland chilenska kvinnor ökar andelen sammanboendemed barn och andelen ensamstående medeller utan barn, och ett liknande mönster kan manse bland iranska kvinnor. Bland irakiska kvinnorökar andelen ensamstående medan en hög andelav de bosniska kvinnorna fortsätter att vara gifta.Bland männen är kanske det mest slående att enså stor andel är ensamstående utan barn. År 1990var till exempel 60 procent av de iranska männenensamstående, men med undantag för de chilen-Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Transnationell migrationska männen minskar andelen ensamstående övertiden. Exempelvis minskade andelen ensamståendeirakiska män med hälften från 1996 till 2006.Trots att andelen ökar är det inte alla i de undersöktamigrantgrupperna som lyckas etablerasig på den svenska arbetsmarknaden. Detta visarsig i att en inte obetydlig grupp får sjuk- och aktivitetsersättningefter att ha bott en längre tid iSverige. Med undantag för den irakiska gruppenär det genomgående vanligare att kvinnorna fårsjuk- och aktivitetsersättning än männen i respektiveinvandrargrupp. Allra vanligast är det blandiranska kvinnor där 21 procent hade sjuk- och aktivitetsersättningår 2005, men andelen var ävenhög bland chilenskorna (18 procent). För iranskaoch chilenska män var motsvarande siffror 12procent respektive 7 procent. Bland bosniska ochirakiska kvinnor är andelen som fick sjuk- och aktivitetsersättningän så länge lägre än bland chilenskaoch iranska kvinnor. Däremot ligger bosniska(9 procent) och irakiska (13 procent) män påungefär samma nivåer när det gäller sjuk- och aktivitetsersättningsom chilenska och iranska män.De faktorer som framför allt tycks öka riskenför att få sjuk- och aktivitetsersättning är tidigaresjukskrivningar och att ha mottagit ekonomisktbistånd. Tidigare arbetslöshet tycks lite överraskandeminska risken för att senare få sjuk- ochaktivitetsersättning, liksom barnlöshet under deförsta åren i Sverige (senare barnlöshet tycks däremotöka risken). Dessa siffror kan bero på attmånga förknippar migrationen en ackumulationav negativa livshändelser som i slutänden ledertill en allvarlig nedsättning av arbetsförmågan.Diskussion och slutsatserDet här kapitlet har beskrivit internationell ochsvensk migration ur ett demografiskt och transnationelltperspektiv samt ur ett kohortperspektiv.De tre perspektiven ger kompletterande bilderav den internationella migrationen. Kapitlet geren bred bakgrund till den internationella migrationensbetydelse för utfallet på exempelvisarbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Detdemografiska perspektivet visar att nettoflödenafrån de flesta länder kommer att minska och att situationenpå arbetsmarknaden och bostadsmarknadentroligen inte kommer att vara bestående.Invandringskohorterna kommer att förändras.Det transnationella perspektivet bidrar med kunskapom att migranter kan spela en aktiv roll påarbetsmarknaden i framtiden, och kohortperspektivetvisar att de flesta etablerar sig i Sverige medtiden. Samtidigt finns det en stor grupp som aldriginkluderas på arbetsmarknaden och som hamnari negativa spiraler av ekonomiskt bistånd ochsjuk- och aktivitetsstöd. Med tanke på det storaantal migranter som i dag lever i Sverige behövsmer kunskaper om sambandet mellan migrationoch hälsa och om hur negativa hälsospiraler blandmigranter kan brytas. Migrationsströmmarna iframtiden kan komma att se annorlunda ut ochatt migranterna kan inkluderas på arbetsmarknadenpå ett annat sätt, så att deras transnationellakontakter tillvaratas. De människor som hamnarutanför arbetsmarknaden är dock en viktig gruppatt uppmärksamma i analyser av arbetsmarknad,bostadsmarknad och andra samhällsarenor.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 47

Transnationell migrationReferenser1. Population Division. World Population Prospects:The 2006 Revision. New York: UnitedNations, 2007.2. Regeringskansliet. /Detta arbetar departementenmed /Utbildning och forskning /Globaliseringsrådet/Vad är globalisering? Läs Globaliseringsrådetsdefinition av begreppet. [2007-12-20];Tillgänglig från: http://www.regeringen.se/sb/d/8616/a/94988.3. Utbildnings- och kulturdepartementet. Inrättandeav globaliseringsråd. 2006-12-21. RegeringsbeslutI:52.4. Castles S, Miller MJ. The age of migration: internationalpopulation movements in the modernworld. New York: Guilford Press; 2003.5. Massey DS. Worlds in motion: understandinginternational migration at the end of the millennium.Oxford: Clarendon Press, 1998. Internationalstudies in demography.6. Faist T. Transnationalization in international migration:implications for the study of citizenshipand culture. Ethnic and Racial Studies. 2000Mar;23(2):189–222.7. Hatton TJ. Explaining trends in UK immigration.Journal of Population Economics. 2005Nov;18(4):719–40.8. Statistics Bureau and the Director-General forPolicy Planning (Statistical Standards) of Japan.Historical Statistics of Japan. 2008.9. Ratha D, Xu Z. Migration and RemittancesFactbook 2008. World Bank Publications; 2008.10. Socialstyrelsen. Kapitel 1: Demografi och socialutveckling. I: Social rapport 2006. Stockholm:2006.11. Hatton TJ, Williamson JG. The age of massmigration. Causes and economic impact. NewYork: Oxford University Press; 1998.12. Tamas K, Palme J, red. Globalizing migrationregimes: new challenges to transnational cooperation.Aldershot: Ashgate Publishing Company;2006. Research in migration and ethnicrelations series.13. Statistiska centralbyrån. Arbetskraft och åldrandei Norden – demografins utmaningar ur ett statistisktperspektiv. Stockholm: 2008. En förstudie.14. Arbetsmarknadsdepartementet. Arbetskraftsinvandringtill Sverige – befolkningsutveckling,arbetsmarknad i förändring, internationell utblick.Stockholm: Fritzes; 2005. Delbetänkandeav Kommittén för arbetskraftsinvandring. Statensoffentliga utredningar 2005:50.15. Warnes T. Migration and the life course. I: ChampionT, Fielding T, red. Migration Processes andPatterns. Research Progress and Prospects. London,New York: Belhaven Press; 1992. Vol. 1(2).16. Statistiska centralbyrån. Barnafödande blandinrikes och utrikesfödda. Stockholm: 2008. DemografiskaRapporter. 2008:2.17. Andersson G. Childbearing after migration:Fertility patterns of foreign-born women inSweden. International Migration Review. 2004Sum;38(2):747–74.18. White P. Migrant populations approaching oldage: Prospects in Europe. Journal of Ethnic andMigration Studies. 2006 Nov;32(8):1283–300.19. Socialstyrelsen. Kapitel 13: Migration ochfolkhälsa. I: Folkhälsorapport 2009. Stockholm:2009.20. Sole-Auro A, Crimmins EM. Health of Immigrantsin European Countries. InternationalMigration Review. 2008 Win;42(4):861–76.21. Espenshade TJ. Can Immigration Slow U.S.Population Aging. Journal of Policy Analysisand Management. 1994 Fal;13(4):759–68.22. Bijak J, Kupiszewska D, Kupiszewski M. Replacementmigration revisited: Simulations ofthe effects of selected population and labor marketstrategies for the aging Europe, 2002–2052.48Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Transnationell migrationPopulation Research and Policy Review. 2008Jun;27(3):321–42.23. Department of Economic and Social Affairs;Population Division. Trends in Total MigrantStock: The 2005 Revision. United Nations, 2005.24. Organisation for economic co-operation anddevelopment (OECD). International MigrationOutlook. 2008. Annual Report.25. Schierup C-U, Hansen P, Castles S. Migration,citizenship, and the European welfare state: aEuropean dilemma. Oxford: Oxford UniversityPress, 2006. European societies.26. Migrationsverket. Migrationsverket/statistik/Årsstatistik och översikter/Beviljade uppehållstillstånd1980–2008, Uppdelat efter skälen förtillstånd. 2009; Tillgänglig från: http://www.migrationsverket.se/pdffiler/statistik/tabs1.pdf.27. Ratha D, Shaw W. South-South Migration andRemittances. Washington: World Bank, DevelopmentProspects Group, 2007. World BankWorking Paper.28. United Nations Development Programme(UNDP). Overcoming barriers: Human mobilityand development. New York: 2009. Human DevelopmentReport 2009.29. World Bank. /Data&Statistics/Country Classification.2009; Tillgänglig från: http://web.worldbank.org/WBSITE/EXTERNAL/DATASTATISTICS/0,,contentMDK:20420458~menuPK:64133156~pagePK:64133150~piPK:64133175~theSitePK:239419,00.html.30. International Labour Organization. Towardsa fair deal of migrant workers in the globaleconomy. Presenterad vid konferens InternationalLabour Conference, 92nd Session; 2004;Geneva. International Labour Office.31. Socialstyrelsen. Kapitel 9: ”Grupper utanför”. I:Social rapport 2006. Stockholm: 2006.32. Development Research Centre On MigrationGlobalization Poverty. Migration and ClimateChange: How will Climate Shifts Affect MigrationTrends? Briefing. Sept 2008(12).33. Barnett J, Webber M. Accommodating Migrationto Promote Adaptation to Climate Change. Melbourne:The Commission on Climate Changeand Development, Department of Managementand Geography, The University of Melbourne,2009.34. Malmberg B, Tamas K, Bloom D, Münz R, CanningD. Global Population Ageing, Migrationand European External Policies. Stockholm: Institutetför Framtidsstudier, 2006. Various studieson the policy implications of demographic changein national and community policies. Final report.35. Shah NM. Restrictive Labour ImmigrationPolicies in the Oil-Rich Gulf: Effectiveness andImplications for Sending Asian Countries. Beirut:United Nations, Population Division, 2006.United Nations Expert Group Meeting on InternationalMigration and Development in the ArabRegion.36. Castles S. Migration and the Global FinancialCrisis: A Virtual Symposium. Update 1.A: Anoverview. 2009 Publicerat 2009. Citerat Tillgängligfrån: www.age-of-migration.com.37. Nilsson Å. Efterkrigstidens invandring och utvandring.Stockholm: Statistiska centralbyrån,2004. Demografiska rapporter. 2004:5.38. Migrationsverket. Kort om migration 2007.Norrköping; 2007.39. Hedberg C, Malmberg B. Den stora utmaningen:Internationell migration i en globaliseradvärld. Stockholm: Regeringskansliet, 2008. Underlagsrapporttill Globaliseringsrådet. Vol. 18.40. Muldoon OT, McLaughlin K, Rougier N, TrewK. Adolescents’ explanations for paramilitaryinvolvement. Journal of Peace Research. 2008Sep;45(5):681–95.41. Urdal H. A clash of generations? Youth bulgesand political violence. International StudiesSocialstyrelsen – Social rapport 2010 49

Transnationell migrationQuarterly. 2006 Sep;50(3):607–29.42. Lindh T, Malmberg B. Demographicallybased global income forecasts up to the year2050. International Journal of Forecasting.2007;23(4):553–67.43. Page J, Plaza S. Migration remittances and development:A review of global evidence. Journalof African Economies. 2006 Dec;15:245–336.44. Faist T. Migrants as transnational developmentagents: An inquiry into the newest round of themigration-development nexus. Population Spaceand Place. 2008 Jan–Feb;14(1):21–42.45. Kivisto P. Theorizing transnational immigration:a critical review of current efforts. Ethnic andRacial Studies. 2001 Jul;24(4):549–77.46. Klinthäll M. Return migration from Sweden1968–1996: a longitudinal analysis. Lund:Almqvist & Wiksell International, 2003. Lundstudies in economic history. 21.47. Docquier F, Marfoulk A. Measuring the InternationalMobility of Skilled Workers (1990–2000):Release 1.0. Washington: 2004. Policy ResearchWorking Paper.48. Docquier F, Bhargava A. Medical Brain Drain – ANew Panel Data Set on Physicians’ EmigrationRates (1991–2004). Washington: World Bank,2006.49. Skeldon R. Globalization, Skilled Migration andPoverty Alleviation: Brain Drains in Context.Development Research Centre on Migration, Globalizationand Poverty, 2005. Working Paper 15.50. Gould DM. Immigrant Links to the Home Country– Empirical Implications for United StatesBilateral Trade-Flows. Review of Economics andStatistics. 1994(76):302–16.51. Hatzigeorgiou A. Invandringen ökar Sverigesutrikeshandel. Dagens Nyheter. 2009-09-17.52. Ratha D, Mohapatra S, Vijayalakshmi KM, XuZ. Remittance Trends 2007 World Bank, 2007.Development Prospects Group, Migration andRemittances Team.53. Stark O, Taylor JE. Relative Deprivation andInternational Migration. Demography. 1989Feb;26(1):1–14.54. Ratha D, Mohapatra S. Revised Outlook forRemittance Flows 2009–2011: Remittances expectedto fall by 5 to 8 percent in 2009. Migrationand Development Brief. Migration and RemittancesTeam, Development Prospects Group,World Bank. 2009 March 23, 2009(9):1–6.55. Rydgren J. Immigration sceptics, xenophobes orracists? Radical right-wing voting in six WestEuropean countries. European Journal of PoliticalResearch. [Article]. 2008 Oct;47(6):737-65.56. Rydgren J. Radical right populism in Sweden:Still a failure, but for how long? ScandinavianPolitical Studies. 2002(25):27–56.57. Åkesson J. Muslimerna är vårt största utländskahot. Aftonbladet. 2009 2009-10-19.58. Andersson E, Magnusson L. Den delade staden:Segregation och etnicitet i stadsbygden. Umeå:Borea Bokförlag; 2001.59. Andersson R, Bråmå Å. Selective migration inSwedish distressed neighbourhoods: can areabasedurban policies counteract segregation processes?Housing Studies. 2004(19):517–39.60. Hedberg C. Entrance, Exit and Exclusion: LabourMarket Flows of Foreign Born Adultsin Swedish “Divided Cities”. Urban Studies.2009;46(11):2423–46.61. Bergmark A, Bäckman O. Stuck with welfare?Long-term social assistance recipiency inSweden. European Sociological Review. 2004Dec;20(5):425–43.62. Ekberg J. Immigration and the public sector:Income effects for the native population in Sweden.Journal of Population Economics. 1999Aug;12(3):411–30.63. Socialstyrelsen. Kapitel 2: Sysselsättning ocharbetsmarknad. I: Social rapport 2006. Stock-50Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Transnationell migrationholm: 2006. s. 45–92.64. Rooth DO, Ekberg J. Occupational mobility forimmigrants in Sweden. International Migration.2006;44(2):57–77.65. Pred A. Even in Sweden: racisms, racializedspaces, and the popular geographical imagination.Berkeley, California: University of CaliforniaPress; 2000.66. Rydgren J. Mechanisms of exclusion: Ethnicdiscrimination in the Swedish labour market.Journal of Ethnic and Migration Studies. 2004Jul;30(4):697–716.67. Åslund O, Rooth DO. Shifts in attitudes andlabor market discrimination: Swedish experiencesafter 9/11. Journal of Population Economics.2005 Nov;18(4):603–29.68. Lange A. Invandrare om diskriminering.Stockholm: Centrum för invandringsforskning(CEIFO), 1996. En enkät- och intervjuundersökningom etnisk diskriminering på uppdrag avDiskrimineringsombudsmannen (2).69. Socialstyrelsen. Levnadsförhållanden hos fyrainvandrargrupper födda i Chile, Iran, Polen ochTurkiet. Stockholm: 1998. Invandrares levnadsvillkor1. Invandrarprojektet 1998:1.70. Behtoui A. Unequal opportunities: the impact ofsocial capital and recruitment methods on immigrantsand their children in the Swedish labourmarket. Linköping: Linköping universitet, Institutionenför samhälls- och välfärdsstudier; 2006.71. Integrationsverket. Rapport Integration 2005.Norrköping: 2006.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 51

2Anknytningtill arbetsmarknadenoch ungas etablering

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringAnknytning till arbetsmarknadenoch ungas etableringSammanfattning• Allt fler kvinnor i förvärvsaktiv (20–64 år)ålder tillhör kärnarbetskraften, det vill sägahar arbetsinkomster som räcker till självförsörjning.Mellan åren 1992 och 2006 ökade andeleni kärnarbetskraften från 47 till 55 procentbland kvinnor medan den sjönk från 66 till 64procent bland män.• Det finns stora skillnader i anknytningsgradtill arbetsmarknaden mellan personer som ärfödda i Sverige och personer som har invandratfrån länder utanför västvärlden. Skillnadernahar dock minskat. År 2006 hörde 64 procent avde sverigefödda till kärnarbetskraften, jämförtmed 24 procent av dem som var födda i Mellanösterneller Nordafrika. År 1992 var motsvarandeförhållande 60 mot 15 procent.• Den svenska ungdomsarbetslösheten är hög i ettinternationellt perspektiv. Efter 1990-talskrisensjönk dock ungdomsarbetslösheten till sammanivå som i Norge och Danmark, men därefter harden åter ökat och bland annat passerat Finland.• Andelen unga vuxna (20–24 år) som varkenarbetar eller studerar ökade under 1990-talskrisen.Särskilt markant var ökningen blandkvinnor. Därefter sjönk andelen i denna kategorifram till början av 2000-talet, varefter denåter ökade. Denna gång är dock ökningen likastor bland män och kvinnor.• Studerande har en mycket god prognos företablering på arbetsmarknaden. Studerandesom grupp verkar dessutom vara i det närmasteokänsliga för konjunktursvängningar.Unga vuxna som varken arbetar eller studerarliksom unga vuxna nyanlända invandrarehar däremot stora etableringssvårigheter ochär dessutom känsliga för konjunktursvängningar.• Från slutet av 1980-talet till mitten av 1990-talet ökade utbildningsnivån kraftigt bland19–20-åringar med allt fler högskolebehöriga.Sedan mitten av 1990-talet är nivån dock ganskastabil, vilket även gäller andelen som hopparav eller aldrig börjar på gymnasiet. Sannolikhetenatt fullfölja en gymnasieutbildningvarierar dock beroende på om personen är föddi Sverige eller utomlands.• Förändringar i ungdomsarbetslösheten eller iandelen unga vuxna som varken arbetar ellerstuderar kan inte förklaras av reformeringenav gymnasieskolan, eftersom ungdomarnasutbildningsnivå och den andel som genomgåren gymnasieutbildning har hållit sig stabilsedan 1990-talet. På individnivå är dock misslyckandeni gymnasieskolan en mycket viktigförklaringsfaktor till etablerings svårigheter påarbetsmarknaden.54Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringInledningHur arbetsmarknaden organiseras och hur denfungerar utgör en grund för resten av samhället.Bland annat är den sociala skiktningen i samhälletberoende av arbetsmarknaden, så om skillnadernaökar mellan olika grupper på arbetsmarknaden,ökar också klasskillnaderna. Det gällerinte bara skillnader mellan arbetsgivare, tjänstemänoch arbetare, utan också i allra högsta gradskillnader mellan dem som har och dem som intehar ett jobb eller någon annan form av meningsfullsysselsättning. För befolkningen i arbetsförålder är dessutom arbetet det kanske viktigastesättet att delta i samhället. Forskningen har visatatt människors känsla av sammanhang försämrasju längre de är arbetslösa, samtidigt som ohälsanoch känslan av utanförskap ökar [1–4]. Utan attdelta på arbetsmarknaden kvalificerar man siginte heller för en stor del av det skydd som socialförsäkringarnager. En hög arbetslöshet får därförlångtgående negativa konsekvenser för bådesamhället i stort och den enskilde som drabbas avarbetslöshet. Under hela efterkrigstiden har ocksåfull sysselsättning varit målet för den ekonomiskapolitiken, även om den fick sig en rejäl törnunder 1990-talskrisen då arbetslösheten steg ochsysselsättningen minskade kraftigt. Detta förlopphar beskrivits utförligt i tidigare sociala rapporter[5, 6]. Där framgår också att arbetslösheten längelåg kvar på betydligt högre nivåer än före krisen,trots en förhållandevis snabb återhämtning iden ekonomiska konjunkturen under 1990-taletsandra hälft. Inte ens under konjunkturtopparnaåren 2001 och 2008 sjönk arbetslösheten till1980-talets nivåer.Arvet från 1990-talet lever alltså kvar i form avlägre sysselsättning och högre arbetslöshet, ochdetta kommer att få betydelse för konsekvensernaav dagens ekonomiska kris. Liksom då kommerdet sannolikt att vara de mest resurssvaga somdrabbas hårdast: nyanlända invandrare, ensamståendemödrar, funktionshindrade och inte minstungdomar. Den sistnämnda gruppen är särskiltintressant eftersom ungdomar, till skillnad frånmånga andra så kallade förlorargrupper på 1990-talet, inte har fått ta del av de relativa förbättringarnapå arbetsmarknaden efter 1990-talskrisen.Ungdomsarbetslösheten har varit fortsatt hög, ävenunder högkonjunkturen. I ett europeiskt perspektivlåg Sverige år 2008 på fjärde plats i EU25-ländernas”ungdomsarbetslöshetsliga” (arbetslöshet blandunga 15–24 år) [7]. Gruppen ungdomar på 2000-talet består av andra personer än motsvarande grupppå 1990-talet, och eftersom problemen ändå tycksbestå kan man dra slutsatsen att ungdomsarbetslöshetenberor på strukturella förhållanden snarare änpå problem bland individerna.Det finns många föreslagna förklaringar tillvarför den svenska ungdomsarbetslösheten är såpass hög, och en av dem handlar om den dåligagenomströmningen på gymnasiet och i viss månden dåliga anknytningen mellan skola och arbetsliv.Detta kapitel ägnas särskilt åt övergången frånskola till arbetsliv, men som brukligt är i Socialrapport uppdateras också tidigare analyser mednya data. Detta handlar framför allt om utvecklingenöver tid när det gäller arbetsmarknadsanknytningför olika grupper.I Social rapport 2006 omfattade de flestaanalyserna av arbetsmarknaden perioden 1990–2002, vilket innebar att beskrivningen innefattadebåde krisåren och uppgången åren därefter.Denna gång har perioden förlängts till år 2006,men det betyder att den kraftiga nedgången i ekonominsom började under andra halvan av 2008inte ingår i analyserna. I vissa beskrivningar kanman emellertid följa utvecklingen längre.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 55

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringFöljande frågeställningar är vägledande förkapitlet:• Hur förändrades olika gruppers chanser på arbetsmarknadenunder 1990-talet och 2000-taletsförsta hälft?• Vilka grupper hade under denna period en problematisksituation på arbetsmarknaden, ochhur förändrades dessa mönster?• Vad betyder det för exempelvis ungdomar ochnyanlända invandrare att komma ut på arbetsmarknadeni en ekonomisk nedgång respektiveen uppgång?• Vilka chanser har lågutbildade ungdomar påarbetsmarknaden? Har dessa chanser förändratsöver tid?• Vilken roll spelar gymnasieskolan för denökade andelen unga som varken arbetar ellerstuderar?I nästa avsnitt ges en översiktlig bild av svensk arbetsmarknadoch hur vissa aspekter av den har utvecklatsunder de senaste decennierna. Därefter följeren beskrivning av den försörjningsmodell somanvänds i kapitlets mer analytiska delar för att mätamänniskors grad av anknytning till arbetsmarknaden.Denna modell används sedan i de därpå följandeavsnitten, dels för att beskriva arbetsmarknadsutvecklingenför olika grupper, dels för att beskrivaflöden mellan olika arbetsmarknadspositioner. Efterdet analyseras övergången från skola till arbetslivmed särskilt fokus på gymnasieskolan. Kapitlet avslutasmed en sammanfattande diskussion.Den svenska arbetsmarknadenSysselsättning och arbetslöshet:DefinitionerSysselsatta är personer som i Statistiska centralbyråns Arbetskraftsundersökningar(AKU) har uppgett att de under mätveckanutförde något arbete som anställd eller som egenföretagare under minst en timme, eller var tillfälligt frånvarandeunder mätveckan.Sysselsättningsintensiteten anger andelen sysselsatta i befolkningen16–64 år (sedan 2005 är åldersintervallet 15–74 år, senedan).Öppet arbetslösa enligt AKU är: 1) de som under mätveckaninte var sysselsatta men ville och kunde arbeta och hade söktarbete eller skulle ha sökt arbete men var tillfälligt förhindradeatt söka under de senaste fyra veckorna; 2) personer som skullebörja ett nytt arbete inom fyra veckor.I den totala arbetslösheten innefattas förutom de öppetarbetslösa även personer som befinner sig i någon arbetsmarknadspolitiskåtgärd.Det relativa arbetslöshetstalet beräknas som andelen öppetarbetslösa av personer i arbetskraften.Till arbetskraften hör de som enligt AKU under mätveckanantingen var sysselsatta eller arbetslösa. Arbetskraftsdeltagandetkan också uttryckas som andel av befolkningen16–64 år (fr.o.m. 2005 15–74 år).Utanför arbetskraften står t.ex. studerande (se docknedan), hemarbetande samt ålders- och förtidspensionärer(personer med sjuk- eller aktivitetsersättning).Ändring av definitioner: Fr.o.m. 2005 följer Sveriges definitionav arbetslösa den internationella konventionen. Dettainnebär att arbetssökande studerande räknas som arbetslösa,vilket inte var fallet tidigare. Det här påverkar framförallt statistiken över ungdomsarbetslöshet. Förändringeninnebär också att ”aktiv ålder” ändrades från 16–64 år till15–74 år. T.o.m. 2007 redovisades den gamla och den nyadefinitionen parallellt i den offentliga statistiken, men sedan2008 redovisas endast den nya definitionen.Svensk arbetsmarknad har under lång tid kännetecknatsav hög sysselsättning och låg arbetslöshetsamt en aktiv arbetsmarknadspolitik. Andrasärdrag är fackföreningarnas starka ställning,förhandlingssystemet, en hög grad av centraliseradlönesättning och ett starkt anställningsskydd.Under efterkrigstiden fram till hösten 1991 utmärktessvensk arbetsmarknad av full sysselsättningmed låga eller mycket låga arbetslöshetstal.Därefter har denna bild förändrats något. Underarbetslöshetskrisen på 1990-talet uttrycktes farhågorför att Sverige hade kommit i samma läge56Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringEuropeiska unionens medlemsländervid olika tidpunkterEU15 (fr.o.m. 1995): Belgien, Danmark, Finland,Frankrike, Grekland, Irland,Italien, Luxemburg, Nederländerna,Portugal, Spanien, Storbritannien,Sverige, Tysklandoch Österrike.EU25 (fr.o.m. 1 maj 2004): Cypern, Estland, Lettland,Litauen, Malta, Polen, Slovakien,Slovenien, Tjeckien, Ungern ochEU15.EU27 (fr.o.m. 2007): Bulgarien, Rumänien och EU25.Kandidatländer*: Turkiet (sedan 1999), Kroatien(sedan 2004) och Makedonien(sedan 2005).* Länder vars ansökan om medlemskap i EU har blivit godkända.som många andra västeuropeiska länder sedanoljekriserna på 1970-talet, med arbetslöshetsnivåer kring 10 procent. Nu blev det inte riktigt såilla. Arbetslösheten sjönk under 1990-talets andrahälft och var åren 2001 och 2002 nere strax under4 procent (enligt dåvarande definition, se faktarutaSysselsättning och arbetslöshet: Definitioner).Därefter steg den igen fram till år 2005 föratt återigen sjunka. Under tredje kvartalet 2008var arbetslösheten nära 6 procent enligt den nyadefinitionen, vilket motsvarar ungefär 4 procentenligt den gamla. Sedan började den ekonomiskakrisen slå igenom på arbetslöshetssiffrorna somåter klättrade uppåt, och under det andra kvartalet2009 låg nivån på 9 procent.Det relativa arbetslöshetstalet i Sverige liggerunder genomsnittet för EU15 (figur 2:1) och inteens under krisåren på 1990-talet utmärkte sigSverige vid internationella jämförelser. Finlandhade extremt hög arbetslöshet under 1990-talskrisenmen den har sjunkit kontinuerligt sedan dess.I Sverige däremot ökade arbetslösheten under förstahalvan av 2000-talet, och Sverige låg på ungefärsamma nivå som Finland år 2008 medan denFigur 2:1. Arbetslöshet i Sverige, Danmark,Norge, Finland och EU15Andel öppet arbetslösa av personer i arbetskraften(16–64 år) perioden 1990–2008. Procent.Procent1816141210864201990 92Sverige9496Danmark98NorgeKälla: EU Labour Force Survey, Eurostat.Finland2008EU15norska och danska arbetslösheten låg lägre. Densvenska arbetslösheten sticker alltså inte ut vid eninternationell jämförelse, men den tid är förbi dåman kunde tala om låg arbetslöshet som ett särdragför svensk arbetsmarknad (se dock avsnittetEtablering på arbetsmarknaden om svårigheternaatt göra internationella jämförelser).Aktiv arbetsmarknadspolitikSverige har tillsammans med framför allt Danmarklänge varit känt för en aktiv arbetsmarknadspolitikmed omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärdersom används för att hjälpa människor ur arbetslöshet,exempelvis arbetsmarknadsutbildningar, regionalpolitiskaåtgärder och offentliga investeringar.Vid sidan av den aktiva arbetsmarknadspolitikenanvänds även passiva åtgärder, det vill säga olikaformer av kontantersättning, vilka främst är avseddaatt lindra konsekvenserna av arbetslöshet.Trots att Sverige under lång tid uppmärksammadesför den aktiva och förhållandevis kostsamma00020406Socialstyrelsen – Social rapport 2010 57

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringarbetsmarknadspolitiken var totalutgifterna i förhållandetill BNP, för aktiva och passiva åtgärdertillsammans inte bland de högsta jämfört med andraländer fram till år 1991. Det berodde på att mångaandra länder som till exempel Irland, Nederländernaoch Belgien hade jämförelsevis höga utgifter förpassiva åtgärder, till skillnad från Sverige där sådanautgifter var låga. Under 1990-talet förändradesdock denna bild eftersom utgifterna för passiva åtgärderökade även i Sverige, till och med snabbareän för de aktiva åtgärderna. Inom EU sker numeraen utveckling mot att aktiv arbetsmarknadspolitik(activation/workfare) får allt större utrymme.Arbetsmarknadsutveckling de senastedecenniernaFram till 1990-talets krisår fluktuerade de relativaarbetslöshetstalen kring 2–3 procent, medundantag för 1980-talets lågkonjunktur då ar-betslösheten närmade sig 4 procent (figur 2:2).Vid åren kring 1990, dvs. alldeles före krisen, lågarbetslösheten för både kvinnor och män under 2procent.Därpå ökade den mycket snabbt och nådde sinkulmen bland män år 1993 med 10 procent arbetslösa,och år 1997 bland kvinnor med 8 procentarbetslösa. Därefter föll arbetslösheten för bådakönen till omkring 4 procent år 2001. Under åren2002 till 2005 ökade andelen arbetslösa återigennågon procentenhet, för att därefter falla tillbakatill drygt 4 procent år 2007 och 2008. Arbetslösheteni finanskrisens spår slog igenom först underår 2009, och under det första kvartalet låg den genomsnittligaarbetslösheten på 8 procent. Undermotsvarande kvartal året innan var den 6 procent.Kvinnors sysselsättning (16–64 år) ökadefram till rekordåret 1990, då drygt 80 procentvar sysselsatta enligt dåvarande definition. Männenssysselsättning låg ganska stabilt mellan 80Figur 2:2. Arbetslöshet och sysselsättning perioden 1976–2008Andel öppet arbetslösa av arbetskraften och andel sysselsatta av befolkningen. Män och kvinnor 16–64 år. Procent.Procent av arbetskraften Arbetslöshet Procent av befolkningen Sysselsättning101008906804702600197680848892960004200801976808488929600042008Ny def. av arbetslöshetKvinnorKvinnorMänMänKvinnorMänObservera att y-axeln är bruten i figuren som visar sysselsättningsutvecklingen.Källa: AKU, Statistiska centralbyrån.58Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringoch 85 procent fram till och med år 1990. Därefterkom ett kraftigt fall både bland kvinnor ochmän, och år 1994 var sysselsättningstalet totaltnere på drygt 71 procent innan männens kurvaåter vände uppåt. För kvinnor fortsatte nedgångenytterligare några år. I personer räknat motsvarardenna minskning cirka 550 000. Efter år 1997började sysselsättningen öka också för kvinnor,och denna ökning fortsatte fram till år 2008. Detåret var i genomsnitt knappt 76 procent av befolkningeni den aktuella åldern sysselsatt (78 procentav männen och 73 procent av kvinnorna), vilketändå är betydligt lägre än i slutet av 1980-talet.Antalet anställda i de olika sektorerna har förändratsunder de senaste tjugo åren. Som framgårav figur 2:3 minskade antalet anställda inom samtligasektorer under 1990-talskrisen. Tydligast varnedgången inom privat sektor, som står för nästanhela sysselsättningsminskningen bland män. Nedgångeninom kommunal sektor är också förhållandevisomfattande, men med ett betydligt långsammareförlopp som framför allt drabbar kvinnor.Nedgången inom statlig sektor beror till stor del påbolagiseringen av personalintensiva verksamhetersom SJ, Posten och Telia, vilka fördes över till denprivata sektorn som därför återhämtade sig tidigt.Nedgången i privat sektor var över inom loppetav tre år. Därefter skedde en stadig ökningav antalet anställda fram till år 2001 då kurvanplanade ut under några år, för att återigen ta fart2005. Nedgången i slutet av år 2008 slog inte igenompå dessa siffror. Antalet anställda inom statligoch kommunal sektor ligger däremot kvar påden lägre nivå som etablerades under krisåren på1990-talet. Antalet företagare och medhjälpare ifamiljeföretag har legat stabilt och påverkas intesynbart av krisen.AnställningsformerSom konstaterades i Social rapport 2006 ökadeandelen tillfälligt anställda under 1990-talskri-Figur 2:3. Anställda inom olika sektorer samt företagarePersoner anställda inom statlig, kommunal och privat sektor samt företagare inklusivemedhjälpare perioden 1987–2008. Antal (1 000-tal).Antal (1 000-tal) Kvinnor Antal (1 000-tal) Män1 8001 8001 6001 4001 2001 000800600400200019879093Källa: AKU, Statistiska centralbyrån.96 99Statlig sektor02 05 2008Kommunal sektor1 6001 4001 2001 00080060040020001987 90Privat sektor93 96 99 02Företagare inkl. medhjälpare052008Socialstyrelsen – Social rapport 2010 59

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringFigur 2:4. Tillfälliga anställningsformerAndel av tillfälligt anställda kvinnor och män 16–64 år, åren 1988, 1995,2003 och 2005. Procent.Kvinnorsen för att sedan minska fram till år 2003. Dennaminskning har sedan avstannat och vänt uppåtnågot. Det är fortfarande vanligare med tillfälligaanställningar bland kvinnor än bland män, ävenom skillnaderna minskade något under 1990-talskrisen.Under efterkrisperioden ökade de förstfram till år 2000, och minskade sedan något föratt återigen öka åren 2006–2008. Av alla anställdahade 18 procent av kvinnorna och 12 procentav männen tillfälliga anställningar år 2008[9]. Könsskillnaderna i genomsnittlig arbetstidminskade något från mitten 1980-talet fram tillsekelskiftet, varefter denna trend avstannade. År2007 arbetade sysselsatta män i genomsnitt cirka39 timmar i veckan medan motsvarande siffra förkvinnor var knappt 34 timmar [10].Den vanligaste formen av tillfällig anställningbland män åren 1988 och 1995 var så kallade objekts-eller projektanställningar, och ungefär varMän60 50 40 30 20 10 00 10 20 30 40 50 60ProcentProcent1988 1995 2003 2005Källa: AKU, Statistiska centralbyrån.VikariatProvanställning/praktikBeredskapsarbete,ALU m.m.Ferie-/säsongsarbeteObjekts-/projektsanställningTim-/behovsanställdaAnnatfjärde tillfälligt anställd man hadeen sådan anställning. Bortsett frånatt anställningsförhållandena ärosäkra förknippas dessa typer avtjänster oftast med mycket goda arbetsförhållandenoch innehas mestadelsav högutbildade personer[11]. Omfattningen av objekts- ochprojektanställningar bland männenminskade dock markant efter1995, och år 2005 hade var femtetillfälligt anställd man en sådantjänst. Bland kvinnor har de tillfälligaanställningarna domineratsav mindre attraktiva former, somvikariat och behovsanställningar(figur 2:4).Under 2000-talet har bilden förändratsnågot, och år 2005 var timochbehovsanställningar den vanligastetillfälliga anställningsformenbland alla tillfälligt anställda, cirka 40 procent.Bland kvinnor har denna anställningsformökat på bekostnad av vikariaten, som är en någottryggare anställningsform, och dessa två anställningsformerär nu ungefär lika vanliga. Andelenobjekts- eller projektanställda bland kvinnor var11 procent år 2005, 3–4 procentenheter högrejämfört med åren 1988 eller 1995.I den förra sociala rapporten konstaterades attkönsskillnaderna visade en tendens att minska.Denna tendens är nu mer tveksam, och om könsskillnadernafortfarande minskar på detta områdeberor det på att en tidigare gynnad grupp (männen)har fått sämre förhållanden snarare än att entidigare missgynnad grupp (kvinnor) har fått detbättre. Utjämningen sker således genom det somibland kallas ”negativ konvergens” [12].När det gäller den totala andelen tillfälligt anställdaspeglar trenden i stort sett arbetsmarknads-60Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringläget. När arbetslösheten stiger och arbetskraftsöverskottetökar så ökar också andelen tillfälligtanställda. När arbetslösheten sjunker, och därmedockså arbetskraftsöverskottet, blir arbetsgivarnamer benägna att binda sina anställda hårdare tillorganisationen och det sker en förskjutning bortfrån tillfälliga anställningar. När det gäller deolika kategorierna inom gruppen tillfälligt anställdaär det däremot svårt att se några tydligasådana samband med konjunkturen. Här tycksandra orsaksfaktorer vara verksamma.Arbetsmiljö och sjukfrånvaroUnder 1990-talet inträffade en stark försämringav den psykosociala arbetsmiljön, vilket otvetydigtvar det mest uppmärksammade fenomenetnär det gäller arbetsmiljön i landet. Vid sekelskiftetbröts denna trend, vilket bland annat uppmärksammadesi Social rapport 2006. I den förrarapporten kunde utvecklingen följas till och medår 2003, men de nya uppgifterna för åren 2005och 2007 visar att den positiva utvecklingen tycksha stannat av. Exempelvis ökade återigen andelenkvinnor som rapporterar att de har alldeles förmycket att göra på jobbet, medan den har legatstabilt sedan år 2003 för män. År 2007 uppgavknappt 60 procent av kvinnorna och drygt 50 procentav männen att de hade alldeles för mycket attgöra på jobbet. Det finns även andra indikatorersom pekar mot ökade krav i arbetslivet. Likasåtycks inflytandet över arbetssituationen ha minskatsedan år 2003.Den fysiska arbetsmiljön har blivit bättre enligtflera indikatorer (exempelvis andelen personersom utför tunga lyft) alltsedan man börjadegenomföra arbetsmiljöundersökningar år 1989.För unga vuxna (under 30 år) finns det dock tendensertill att den fysiska arbetsmiljön försämradesmellan åren 2005 och 2007. [13]FörtidspensionBeteckningen förtidspensionärer avser personer med förtidspensioneller sjukbidrag fram till år 2002, respektive personermed sjuk- eller aktivitetsersättning fr.o.m. år 2003.Den 1 januari 2003 infördes nya regler om ersätt ningar tillpersoner som har en varaktig eller långvarig medicinsktgrundad nedsättning av den fysiska eller psykiska arbetsförmågan.Förtidspension blev sjukersättning och sjukbidragblev tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning.Samtidigt höjdes åldersgränsen för att få sjuk- eller aktivitetsersättning,från 16 års ålder till tidigast halvårsskiftetdet år då personen fyller 19 år. I Social rapport 2010 användsför det mesta termen ”förtidspension” eftersom dengällde under större delen av den tidsperiod som behandlasi rapporten.Registrerad sjukfrånvaro och antalet förtidspensionärerbrukar användas som indikatorer på hälsotillståndethos den arbetande befolkningen. Detkan dock ifrågasättas i vilken utsträckning dessamått verkligen speglar folkhälsan: sjukfrånvaronvarierar exempelvis mer än vad man rimligen kanförvänta sig att hälsoläget i befolkningen gör. Förändringari regelsystem och konjunkturer kan inteheller förklara hela variationen i ohälsotalen. 1 Ickedesto mindre är hög sjukfrånvaro ett tecken på attarbetsmarknaden inte fungerar som den ska.De långa sjukfallen låg på en ganska stabil nivåför både kvinnor och män fram till år 1997 dåde började stiga kraftigt för kvinnor. För män harökningen varit blygsammare. På fem år mer än fördubbladesantalet långa sjukfall, från drygt 110 000till 250 000. Efter år 2002 vände kurvan nedåt ochår 2008 var den tillbaka på 1997 års nivå för kvinnor.För män var nivån då till och med något lägreän den var år 1997. Antalet förtidspensionärerförändrades på ett likartat sätt. Här finns dock entröghet som gör att förändringar slår igenom meden viss fördröjning, eftersom det tar några år av1 Ohälsotalet utgörs av summan av dagar med sjukdomsrelateradeförmåner i förhållande till antalet försäkrade.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 61

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringFigur 2:5. Sjukfall och förtidspensionärerSjukfall som pågått minst 60 dagar den 31 december respektive årperioden 1985–2008 samt förtidspensionärer perioden 1991–2008.Kvinnor och män 16–64 år. Antal (1 000-tal).Antal (1 000-tal) Kvinnor350300250200150100Antal (1 000-tal)350300250200150100Mändecenniet, men trots massarbetslöshetenvar gruppen arbetslösarelativt liten jämfört med gruppenförvärvsarbetande varför deras bidragtill det totala antalet sjukfalländå var ganska litet. Dessutomär arbetslösheten högst bland deyngre medan sjukfrånvaron ärhögst bland de äldre, och det talardärmed också emot idén om kommunicerandekärl.5050001985 88 91 94 97 00 03 06 2008 1985 88 91 94 97 00 03 06 2008Sjukfall 60+ dagarKälla: Försäkringskassan [14].Förtidspensionärerökad sjukskrivning innan antalet förtidspensionärerökar. På samma sätt fortsatte förtidspensionernaatt öka några år efter det att sjuktalen hade väntneråt, men från år 2006 minskade antalet förtidspensionärerbland båda könen.I Social rapport 2006 påvisades särskilt kvinnorsdåliga prognos för återetablering på arbetsmarknadenefter en långvarig sjukskrivning. Desenaste årens kraftiga minskning av sjukfrånvaronbetyder därför att en viktig riskfaktor förmarginalisering på arbetsmarknaden kanske intehar försvunnit, men åtminstone återställts till enrimligare nivå.En minskad ”nyrekrytering” till sjukskrivningär således positiv, men frågan är vart de sjukskrivnatar vägen efter en avslutad sjukdomsperiod.Är det så att arbetslöshet och sjukfrånvaro ärkommunicerande kärl? Detta undersöks inte här,men i förra Social rapport kunde man inte se attdet var så. De som var arbetslösa under arbetslöskrisenpå 1990-talet löpte visserligen en ökadrisk att också bli långtidssjukskrivna mot slutet avArbetsmarknaden ur ettförsörjningsperspektivI samband med tidigare sociala rapporterhar en modell för att mäta arbetsmarknadsanknytningenutifrån ett försörjningsperspektivutvecklats, vilket innebär att människors grad avanknytning till arbetsmarknaden kategoriserasutifrån deras huvudsakliga försörjningskällor. Modellenbeskriver• individers positioner på arbetsmarknaden• förhållanden förknippade med dessa positioner• rörlighet mellan olika positioner över tid.Modellen kan användas för att studera förankrings-och utträngningsprocesser på både samhällelignivå och individnivå.Konstruktion av en modell förarbetsmarknadsanknytningMed hjälp av Statistiska centralbyråns Longitudinellintegrationsdatabas för sjukförsäkrings- ocharbetsmarknadsstudier LISA (se bilaga 4 Datakällor)har befolkningen 20–64 år delats in i ett62Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringantal ömsesidigt uteslutande kategorier som angerarbetsmarknadsstatus. Kategorierna tar hänsyntill statusen under tre år i rad, för att inte enstakapositiva eller negativa händelser i individernasarbetsliv ska få för stort genomslag (se faktarutaModell för arbetsmarknadsanknytning). I vissafall är det dock motiverat att använda kategoriersom beräknas på ettårsbasis.I denna version av modellen har vissa definitionerförändrats, vilket gör att siffrorna inte alltidkommer att vara jämförbara med dem som redovisadesi Social rapport 2006.För att tillhöra det som här kallas kärnarbetskraftenmåste man under minst två av tre år i följdha haft arbetsinkomster motsvarande minst 3,5basbelopp, eller cirka 150 000 kr år 2009. Dettaär den lägsta arbetsinkomst som anses räcka tillegenförsörjning och summan motsvarar ungefärden lägsta inkomstnivån för ett års heltidsarbete.Det bör påpekas här att gruppen kärnarbetskraftmycket väl kan innehålla en väsentlig andel deltidsarbetandeoch säsongsarbetande som varkenhar heltidsarbete eller fast anställning men varsårsinkomst är lägst beloppet ovan. 2 De flesta deltidsarbetandekommer emellertid att tillhöra gruppeninstabil arbetskraft. Denna benämning kandärför vara en smula missvisande eftersom kategorininnehåller ett stort antal ”stabila deltidare”.I gruppen finns också en betydande andel som antingenär på väg ut ur eller på väg in på arbetsmarknaden,samt även en mindre andel med omfattandearbetslöshet.2 Kärnarbetskraften bestäms utifrån arbetsinkomster uttryckt ibasbelopp, vilket innebär att inkomstgränsen i princip följerkonsumentprisindex. Däremot följer den inte reallöneutvecklingen.Den utvecklingen har varit stark, särskilt under andrahalvan av 1990-talet, och därför krävdes det år 2006 en mindremängd arbete för att nå upp till en given basbeloppsnivå än år1992. Detta kan ha viss betydelse för de resultat som redovisasnedan.Det bör understrykas att gruppen med omfattandearbetslöshet inte inkluderar de som harvarit arbetslösa utan arbetslöshetsersättning, eftersomdetta är en inkomstbaserad kategori. Detbetyder också att personer i kategorin omfattandearbetslöshet har en viss anknytning till arbetsmarknaden.På så vis liknar gruppen den instabilaarbetskraften och hör därför dit i analyserna.Notera också att kategoriseringen är treårsbaseradsamt att den sätts i relation till befolkningen somhelhet i stället för att som arbetslöshetstalet relaterastill arbetskraften. Detta gör att arbetslöshetenframstår som betydligt lägre med detta mått. Modellensinneboende tröghet gör också att förändringarav exempelvis arbetslöshet och sjukfrånvarokommer att visa sig med viss eftersläpning.I jämförelse med Social rapport 2006 har enny kategori skapats: studerande. Dessutom har desom tycks vara i det närmaste helt utanför de ordinarieförsörjningssystemen lyfts ut ur gruppenmed alternativ försörjning, och dessa benämns istället ekonomiskt inaktiva. Under 2000-talet fickcirka 25 procent i gruppen alternativ försörjningekonomiskt bistånd någon gång under ett år. Motsvarandesiffra för gruppen ekonomiskt inaktivavar cirka 35 procent.PrisbasbeloppPrisbasbeloppet (tidigare kallat basbelopp) enligt lagen omallmän försäkring (1962:381) räknas fram på grundval av ändringarnai det allmänna prisläget och avrundas till närmastehundratal kronor [15]. Enligt gällande bestämmelser utgårprisbasbeloppetfrån utvecklingen av konsumentprisindexoch fastställs för helt kalenderår. Nedan visas prisbasbeloppetför några valda år:År Kronor2009 42 8002006 39 7002005 39 4002000 36 6001995 35 7001990 29 700Socialstyrelsen – Social rapport 2010 63

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringModell för arbetsmarknadsanknytningIndelning i ömsesidigt uteslutande arbetsmarknadskategorierKärnarbetskraftInstabil arbetskraftStuderandeArbetsinkomster på minst 3,5 basbelopp under minst två av tre på varandra följande år. Ingenförekomst av förtidspension. Omfattande sjukskrivning, någon arbetslöshetsersättning respektivearbetsinkomster över 1 men lägre än 3,5 basbelopp kan förekomma under högst ett av de tre åren.Sammanfattande beteckning för flera delkategorier som befinner sig mellan kärnarbetskraften ochövriga kategorier. I analyserna slås dock dessa ihop till en kategori.Mot etablering eller återetableringArbetsinkomster på minst 3,5 basbelopp under det sista året. Ingen arbetsinkomst alls under detförsta året. Omfattande sjukfrånvaro, förtidspension, kontant arbetsmarknadsstöd eller arbetsinkomstunder 0,5 basbelopp kan förekomma år ett eller år två.Huvudgruppen ”Instabil arbetskraft”Förvärvsarbete utan inslag av omfattande sjukfrånvaro, förtidspension eller arbetslöshetsersättningunder minst två av de tre åren. Arbetsinkomster under 0,5 respektive minst 3,5 basbelopp underhögst ett av åren. I denna kategori återfinns alla deltidsarbetande som har årsinkomster på minst 0,5men mindre än 3,5 basbelopp. En stor del av de yngre personerna i denna kategori är studerandemed extraarbete.I arbetsmarknadens marginalI denna kategori finns människor med en tydligt försvagad anknytning till arbetsmarknaden. Relationernatill arbetslivet och försörjningssystemen är olika för vart och ett av de tre åren eller så ärarbetsinkomster mellan 0,5 och 3,5 basbelopp år ett och under 0,5 basbelopp år tre.Vilken inkomst som helst de två första åren. Det tredje året något av följande: antingen ”studerandeinkomster”(t.ex. studiemedel eller studiebidrag) om minst 0,87 basbelopp (vilket ungefärmotsvarar maximalt studiemedel för en termins heltidsstudier) och arbetsinkomster om högst 1,75basbelopp, eller arbetsinkomst under 0,5 basbelopp och endera någon studerandeinkomst alternativtinskriven på högskola.Faktarutan fortsätter på nästa sidaArbetsmarknadssituationför olika grupperDen trend mot ökad arbetsmarknadsanknytningsom påbörjades efter 1990-talets krisår fortsattefram till år 2003, varefter den mattades av ochplanade ut. År 2006 tillhörde 59 procent kärnarbetskraftenjämfört med 57 procent år 1992.Andelen personer utanför arbetskraften (i alternativförsörjning och ekonomiskt inaktivasammantaget) steg kontinuerligt mellan åren 1992och 1998/99, varefter den sjönk under några år.Mellan åren 2002 och 2003 började den åter stigaoch fortsatte att göra så perioden ut. År 2006 stod8 procent utanför arbetskraften jämfört med 5procent år 1992.Det noteras alltså en ökning både när det gällergruppen i kärnarbetskraften, med förhållandevisfast anknytning till arbetsmarknaden, ochi gruppen med mycket svag arbetsmarknadsanknytning.I Social rapport 2006 konstaterades entendens mot en polarisering på arbetsmarknaden,och den tycks alltså kvarstå.KönsskillnaderEn betydligt större andel män än kvinnor återfinns ikärnarbetskraften (figur 2:6). Kvinnor räknas i ställeti högre utsträckning till gruppen instabil arbetskraft(inklusive dem med omfattande arbetslöshet). Detberor framför allt på den större andelen deltidsarbe-64Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringFaktaruta, fortsättning från föreg. sidaOmfattande arbetslöshetOmfattande sjukskrivningFörtidspension/sjukbidragÅlderspensionärerNyanlända invandrareAlternativ försörjningEkonomiskt inaktivaVärnpliktigaNågon arbetslöshetsersättning (dagpenning) under minst två av tre år. Observera att arbetslösasom inte är berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd inte innefattas i denna grupp. De återfinnsi stället i huvudsak inom kategorierna ”I arbetsmarknadens marginal”, ”Alternativ försörjning”och ”Ekonomiskt inaktiva”. Denna kategori slås ihop med ”Instabil arbetskraft” i analyserna.Antingen sjukpenning inklusive rehabiliteringspenning motsvarande minst 25 procent * av beräknadarbetsinkomst eller partiell förtidspension under minst två av tre år.Förtidspension motsvarande minst ett basbelopp under minst två av tre år. Inget av dessa två årarbetsinkomster över 0,5 basbelopp. I flera av analyserna slås denna grupp ihop med ”Omfattandesjuskrivning”.Ålderspension motsvarande minst ett basbelopp under minst två av tre år. Inget av dessa tvåår arbetsinkomster över 0,5 basbelopp. I flera av analyserna förs denna grupp till ”Alternativförsörjning”.Bosatta i Sverige år tre men inte år ett. Gruppen omfattar både utrikesfödda som har kommit tillSverige för första gången och personer som har återinvandrat efter en utlandsvistelse.Arbetsinkomster under 0,5 basbelopp två av tre på varandra följande år, personer som inte tillhörnågon av ovanstående kategorier.Arbetsinkomster under 0,5 basbelopp tre år i rad, personer som inte tillhör någon av ovanståendekategorier. Denna grupp är, liksom den föregående, mycket heterogen. Här finns bland annatde som lever på ekonomiskt bistånd, vissa studerande samt hemmafruar. Gemensamt är dock attde under längre tid haft mycket svag anknytning till arbetsmarknaden och de generella systemenför ersättning vid inkomstbortfall.Arbetsinkomster under 0,5 basbelopp tillsammans med värnpliktsersättning under två av tre åreller endast år tre. Denna kategori förs till ”Instabil arbetskraft” i analyserna.* Beräkningarna har justerats år för år för förändringar i sjukpenningförsäkringens regelsystem.tande kvinnor, även om skillnaden mellan könen harminskat under 2000-talet. När kärnarbetskraftenslås samman med den instabila arbetskraften minskarskillnaderna mellan kvinnor och män. Andelenkvinnor i kärnarbetskraften var dock större år 2006än år 1992, till skillnad från bland männen.En större andel kvinnor än män tillhör gruppenstuderande, liksom att den omfattande sjukfrånvaronär betydligt högre bland kvinnor. Andelenekonomiskt inaktiva var högre bland kvinnor under1990-talet, men denna skillnad har i princip utraderatsunder 2000-talet. Detta har inte skett genom”negativ konvergens” utan genom att andelen kvinnori denna kategori har minskat.Skillnader mellan personer med olika födelse regionSett över hela perioden är andelen i kärnarbetskraftenhögst bland personer födda i Sverige följtav personer födda i övriga Norden och Västeuropa,nordöstra Europa, sydöstra Europa, övrigavärlden samt Mellanöstern och Nordafrikai nämnd ordning (se figur 2:7). Jämförs personerfödda i Sverige med födda i Norden och Västeuropaser utvecklingen rätt likartad ut. För övrigagrupper ser bilden betydligt mer annorlunda ut.För det första kan man notera den påtagligaökningen av nyanlända invandrare från sydöstraEuropa mellan åren 1993 och 1996, vilket speglarflyktinginvandringen från kriget i forna Jugosla-Socialstyrelsen – Social rapport 2010 65

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringFigur 2:6. Arbetsmarknadsstatus efter könAndel bland kvinnor och män 20–64 år, perioden 1992–2006. Procent.Procent Kvinnor Procent Män100100909080807070606050504040303020201010001992 94 96 98 00 02 04 2006 1992 94 96 98 0002042006EkonomisktinaktivaAlternativförsörjningNyanländainvandrareOmfattandesjukskrivningStuderandeInstabilarbetskraftKärnarbetskraftKälla: LISA, Statistiska centralbyrån.vien. Åren därefter ökade framför allt andelenekonomiskt inaktiva, men även alternativ försörjningoch instabil arbetskraft. Också detta var eneffekt av flyktingvågen eftersom många hamnar idessa kategorier några år efter invandringen. Somframgår av figuren föll också andelen i kärnarbetskraftensnabbt under de år när andelen nyanländainvandrare ökade. Detta var givetvis delvisen effekt av den då pågående lågkonjunkturen,men i första hand berodde det på ökad invandring.Antalet personer i kärnarbetskraften sjönknämligen inte i samma takt som andelen. Trotsflyktingvågen återhämtade sig gruppen förhållandevisväl under konjunkturuppgången, och framtill år 2002 låg andelen i kärnarbetskraften tilloch med något över 1992 års nivå.Så var även fallet för invandrare från Mellanösternoch Nordafrika samt från övriga världen.Men detta är förändringar på en låg nivå. Startåret1992 befann sig exempelvis cirka 15 procentav invandrarna från Mellanöstern och Nordafrikai kärnarbetskraften, och slutåret 2006 låg dennasiffra på 24 procent. Lägst var den år 1995 när66lite drygt 11 procent av denna grupp befann sigi kärnarbetskraften. Sett över hela perioden ärockså andelen ekonomiskt inaktiva högst blandpersoner som föddes i Mellanöstern och Nordafrika.I kategorin övriga länder döljer sig invandrarefrån ett stort antal regioner i världen, bland annatfrån länderna i Afrika söder om Sahara och frånLatinamerika. Nivåerna och utvecklingsförloppenför invandrare från dessa regioner skiljer sigåt i vissa avseenden. Latinamerikaner klarade sigexempelvis bättre än genomsnittet i gruppen övrigaländer, vilket sannolikt beror på att relativtmånga av dem har befunnit sig i Sverige underlång tid. Bland invandrare från länderna Afrikasöder om Sahara låg andelen i kärnarbetskraftenpå ungefär samma nivå som genomsnittet i gruppenövriga länder. Däremot var andelen ekonomisktinaktiva högre, vilket också kan bero på attde hade en större invandring under perioden.Som visas i kapitel 1, Transnationell migration,tenderar migrationskohorter att domineras av invandrarefrån någon eller några specifika regio-Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringFigur 2:7. Arbetsmarknadsstatus efter födelseland eller -regionAndel i respektive födelsegrupp. Befolkningen 20–64 år, perioden 1992–2006. Procent.Procent Sverige Procent Västeuropa* och övriga Norden100Ekonomiskt100inaktiva80Alternativ 80försörjning60Nyanländainvandrare60Omfattande40sjukskrivning 40Studerande20019929496980002042006InstabilarbetskraftKärnarbetskraft20019929496980002042006Procent1009080706050403020100199294Nordöstra Europa96 98 00 02042006Procent100806040200199294Sydöstra Europa96 98 00 02042006Procent Mellanöstern och Nordafrika Procent Övriga länder10010090808070606050404030202010001992 94 96 98 00 02 04 20061992 94 96 98 00 02042006* Inkl. USA, Kanada, Australien och nya Zeeland.Källa: LISA, Statistiska centralbyrån.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 67

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringner. Det gör att det finns ett visst samband mellanhärkomst och vistelsetid i landet. De som är föddai övriga Norden och Västeuropa har den i särklasslängsta genomsnittliga vistelsetiden, runt 25 år,av de födelseregioner som redovisas här. I börjanav perioden hade gruppen invandrare födda iMellanöstern och Nordafrika den kortaste vistelsetideni genomsnitt; år 1992 var den runt åtta år.Även gruppen övriga länder hade en kort genomsnittligvistelsetid i början av perioden. Mot slutethade dock dessa två födelseregioner kommit ifattde andra. År 2006 var den genomsnittliga vistelsetidencirka 15 år för alla invandrargrupper somredovisas här, förutom gruppen från övriga västvärlden.Skillnader och förändringar i genomsnittligavistelsetider kan alltså förklara en del avde mönster som framkommer i figur 2:7.ÅldersskillnaderUnga vuxna 20–24 år har en betydligt svagare anknytningtill arbetsmarknaden än totalbefolkningen(figur 2:8 och 2:6). Under krisåren på 1990-taletminskade också andelen i kärnarbetskraften merpåtagligt bland dem, den halverades från 30 procentår 1992 till 14 procent år 1995. Iögonenfallande ärockså att en stor andel av de unga vuxna befinner sigi gruppen instabil arbetskraft, som också innefattarde med omfattande arbetslöshet. Precis som förväntatär andelen studerande stor i denna åldersgrupp.Andelen ekonomiskt inaktiva respektive i alternativförsörjning är också relativt stor och följer konjunkturenganska väl. För åldersgruppen 25–34 år är avvikelsernafrån befolkningen inte lika stora (figur2:8). Detta är en grupp med betydligt fastare förankringpå arbetsmarknaden, och den verkar inte hellervara lika konjunkturkänslig eftersom nedgångenunder krisåren inte alls var lika påfallande som i denyngre gruppen. Till skillnad från den yngre gruppenökade dessutom deltagandet i kärnarbetskraftennågot sett över hela perioden.Personer med funktionsnedsättningDen så kallade arbetslinjen innebär bland annatatt personer i arbetsför ålder i första hand skaFigur 2:8. Arbetsmarknadsstatus hos unga vuxnaAndel bland unga vuxna 20–24 respektive 25–34 år, perioden 1992–2006. Procent.Procent1008060Unga vuxna 20–24 årProcent1008060Unga vuxna 25–34 årEkonomisktinaktivaAlternativförsörjningNyanländainvandrare4040OmfattandesjukskrivningStuderande2001992949698000204200620019929496980002042006InstabilarbetskraftKärnarbetskraftKälla: LISA, Statistiska centralbyrån.68Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringfinna sin försörjning på den reguljära arbetsmarknaden,och den gäller även personer med funktionsnedsättning.Gruppen går inte att identifierai det datamaterial som används i detta kapitel,men hittills genomförda studier [16] tyder på attde ofta saknar förankring på arbetsmarknaden.Det framkom också att personer med en förvärvadfunktionsnedsättning generellt har lägre sysselsättningsgradän personer med en medföddfunktionsnedsättning. Studien visade att nästan30 procent av dem med medfödda funktionsnedsättningararbetade på den öppna arbetsmarknadenår 2002, jämfört med 13 procent av demsom hade förvärvade funktionsnedsättningar.Bristande anpassning och diskriminering frånarbetsgivarnas sida uppgavs vara några orsaker.Det finns också tecken på att sysselsättningen påden reguljära arbetsmarknaden har minskat blandbåda dessa grupper under senare år [17].Flöden och stabilitetBeskrivningen av arbetsmarknadsutvecklingen iföregående avsnitt gäller framför allt jämförelsermellan tvärsnitt av befolkningen år för år, vilketinnebär att åldersgrupperna innehåller olika personerunder åren. Detta ger visserligen viktig informationom situationen för olika grupper, menjämförelserna visar framför allt kollektiva förändringarpå arbetsmarknaden. Utvecklingen för engrupp under en period kan mycket väl vara positiv,samtidigt som utvecklingen för dem som tillhördegruppen i början av perioden kan vara negativ. Ettexempel på detta är utvecklingen av disponibel inkomstbland ålderspensionärer. Sett som ett kollektivvar utvecklingen god under 1990-talet när äldrepensionärer med låg eller ingen ATP försvann urgruppen samtidigt som den fylldes på av unga pensionärermed hög eller full ATP. Utvecklingen vardock betydligt sämre för de pensionärer som tillhördegruppen i början av 1990-talet [18].Figur 2:9 visar flöden på arbetsmarknaden förtre grupper av 22–30-åringar med olika arbetsmarknadsstatus(i alternativ försörjning, i studieroch nyligen invandrade) i början på tre valdaobservationsperioder: 1990/91 (högkonjunktur),1994/95 (lågkonjunktur) och 1999/2000 (återhämtningsperiod).Här används ettårsbaseradearbetsmarknadsgrupperingar i stället för de hittillsanvända treårsbaserade.Till vänster i figur 2:9 finns de som saknadeanknytning till arbetsmarknaden två år före inträdesåret1992, 1996 respektive 2001. De somträdde in på arbetsmarknaden år 1992 hade densämsta utvecklingen. Bland dem återfanns 13procent i kärnarbetskraften efter sex år, jämförtmed 25 och 22 procent bland dem som trädde inår 1996 respektive 2001. De som trädde in på arbetsmarknadenår 1992 hade haft längre tid påsig att finna försörjning på arbetsmarknaden ände som trädde in år 1996, men trots det var andeleni kärnarbetskraften bara marginellt högre– 39 jämfört med 36 procent. Detta kan bero påkonjunkturläget, vilket i så fall skulle innebära attdet är svårare att etablera sig på arbetsmarknadenom man kommer ut strax innan en högkonjunkturvänder till lågkonjunktur, än om man kommer utmitt i en lågkonjunktur eller i en ekonomisk uppgång.En viktigare förklaring torde dock vara attdet handlar om så kallade selektionseffekter; desom befann sig utanför arbetsmarknaden underhögkonjunkturåren 1990 och 1991, 3 då arbetslöshetenvar mycket låg och sysselsättningen hög,var en grupp med olika slag av bakomliggandeproblem som gjorde det svårt att komma in på ar-3 Det var först under andra halvan av 1991 som arbetslöshetenbörjade skjuta i höjden. Sett över hela året låg dock arbetslöshetenunder 3 procent.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 69

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringFigur 2:9. Arbetsmarknadsutveckling för ungdomar efter inträdesårUnga vuxna 22–30 år som trädde in på arbetsmarknaden åren 1992, 1996 respektive 2001 och som minstett år före inträdet var i alternativ försörjning, i studier respektive nyanlända invandrare. Procent.22–30 år 1992,22–30 år 1992,22–30 år 1992,Alt. försörjning 1990 och 1991Studerande 1991invandrat 1990 eller 1991ProcentProcentProcentÅr 1 År 6 År 11 År 15 År 1 År 6 År 11 År 15 År 1 År 6 År 11 År 1510010010080604020806040208060402001992 949698000204200601992 94969804 200601992 9422–30 år 1996,22–30 år 1996,22–30 år 1996,Alt. försörjning 1994 och 1995Studerande 1995invandrat 1994 eller 1995ProcentProcentProcent100År 1 År 6 År 11100År 1 År 6 År 11100År 1 År 6 År 1100029698000204200680808060606040404020202001996980002042006019969800020420060199698200204200622–30 år 2001,22–30 år 2001,Alt. försörjning 1999 och 2000Studerande 2000ProcentProcent100År 1 År 6100År 1 År 6806040200200103 05 200680604020020010305 200622–30 år 2001,invandrat 1999 eller 2000ProcentÅr 1 År 6100Alternativ80försörjningOmfattandesjukskrivning60Studerande40Instabil20arbetskraftKärnarbetskraft02001 03 05 2006Källa: LISA, Statistiska centralbyrån.70Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringbetsmarknaden. Sammansättningen borde alltsåvara en annan hos den grupp som hade alternativförsörjning under åren 1994 och 1995 då Sverigevar mitt i djupaste lågkonjunktur. Denna tolkningstöds också av att den första kohorten består avdrygt 20 000 personer, medan den andra och dentredje kohorten är betydligt större och omfattarcirka 33 000 personer vardera.I den mittersta kolumnen i figur 2:9 finns destuderande, som har en helt annan utveckling ängruppen i alternativ försörjning. Först och främstframgår att en stor del fortsatte att studera underde närmast följande åren. Det framgår också attde studerande hade en mycket god arbetsmarknadsutvecklingmed snabbt ökande andelar kärnarbetskrafti samtliga kohorter. Konjunkturfasentycks inte heller spela någon större roll. Bland destuderande var det också genomgående en mycketlåg andel som hamnade utanför arbetsmarknaden.I den högra kolumnen i figur 2:9 visas utvecklingenbland nyanlända invandrare. De som träddein på arbetsmarknaden år 1992 hade de störstaetableringssvårigheterna, precis som bland demsom var i alternativ försörjning. Andelen somkunde försörja sig på sitt arbete låg kvar på inträdesåretsnivå under de värsta krisåren 1993–1994för att sedan öka fram till sekelskiftet då utvecklingenstannade av. Efter femton år tillhörde 53procent kärnarbetskraften, vilket är den nivå somde som trädde in år 1996 hade nått efter cirka elvaår. I den tredje kohorten, som bara följts i sex år,fanns 46 procent i kärnarbetskraften år 2006.För den första och den andra kohorten tog dettio respektive sju år att nå upp till den nivån. Ettannat särdrag i den tredje kohorten är att andeleni kärnarbetskraften var betydligt högre redan vidstartårets slut (2001), det vill säga ett till två årefter ankomsten till Sverige, än i de kohorter sominvandrade tidigare. En del av skillnaderna mellaninvandrarkohorterna kan bero på att de bestårav individer från olika områden och som därmedhar olika förutsättningar att komma in på densvenska arbetsmarknaden. Den andra kohortensom anlände åren 1994 och 1995 domineras exempelvisav flyktingar från det forna Jugoslavien.Från detta område har det sedan länge funnits enförhållandevis stor invandrargrupp i Sverige (setabell 1:2 i kapitel 1 Transnationell migration),och det kan ha underlättat etableringen för dessaflyktingar eftersom många kanske hade fungerandesociala nätverk redan vid ankomsten. Denförsta kohorten, som anlände åren 1990 och 1991,domineras av nordiska medborgare och invandrarefrån Mellanöstern. Den sista kohorten är specielleftersom den består av många återvändandesvenskar, tillsammans med grupper från övrigaNorden och Västeuropa. Det är givetvis en förklaringtill den höga andelen i kärnarbetskraftenredan första året.Skillnaden i sammansättning mellan de olikakohorterna av unga nytillkomna invandrare gördet onekligen svårt att tolka resultaten. Därförstuderas de som kommer från Mellanöstern ochNordafrika separat eftersom detta är en invandrargruppsom är ungefär lika stor vid alla tidpunkterna.Resultaten visas inte här, men mankan konstatera att även bland dessa är det denförsta kohorten som har den sämsta utvecklingen.Efter sex år, vilket är det längsta alla kohorterkan följas, befann sig cirka 11 procent i denförsta kohorten i kärnarbetskraften. Motsvarandeandel för de två efterföljande kohorterna var 22respektive 26 procent. Det kan mycket väl finnasskillnader i sammansättning även inom gruppenfrån Mellanöstern och Nordafrika, men resultatentyder på att konjunktureffekten är viktig.Således konstateras, liksom i Social rapport2006, att de studerande har synnerligen goda förutsättningarpå arbetsmarknaden. Gruppen tycksdessutom vara i det närmaste helt okänslig förSocialstyrelsen – Social rapport 2010 71

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringkonjunktursvängningar. Förhållandet verkar docknärmast det motsatta för unga vuxna utanför arbetsmarknadenoch kanske framför allt nyanländainvandrare.Etablering på arbetsmarknadenFör ungdomar brukar man tala om inträde respektiveetablering på arbetsmarknaden. Statistiska centralbyrånhar definierat inträdesåldern för en födelsekohortsom den ålder då mer än 50 procent av kohortenär sysselsatta. På motsvarande sätt definierasetableringsåldern som den ålder då 75 procent avkohortmedlemmarna är sysselsatta. Att vara sysselsatti detta sammanhang innebär att personen förvärvsarbetademinst en timme (se faktaruta Sysselsättningoch arbetslöshet: Definitioner) den veckaStatistiska centralbyrån genomförde någon av sinaåterkommande arbetskraftsundersökningar (AKU).I slutet av 1980-talet och fram till år 1990 låg inträdesåldernstrax under 20 år och etableringsåldernstrax däröver för både män och kvinnor. I och medarbetslöshetskrisen steg dock både inträdesålder ochetableringsålder snabbt, och år 1993 var inträdesåldernför män 22 år och etableringsåldern 28 år. Motsvarandeåldrar för kvinnor var 21 respektive 29 år.För män föll etableringsåldern sedan tillbaka något,men låg stabilt på 26–27 år under resten av decenniet.För kvinnorna fortsatte ökningen ytterligarenågot år för att sedan stabilisera sig kring 29–30 år.Trots återhämtningen på arbetsmarknaden skeddeingen tydlig nedgång i etableringsåldern under2000-talets första år [19, 20].Sysselsättningsmåttet i Arbetskraftsundersökningenanger hur många som överhuvudtagethar förvärvsarbetat. För att knyta etableringsåldertill stabiliteten i sysselsättningen måste mananvända andra metoder, exempelvis mäta hurmånga som befinner sig i kärnarbetskraften och72vid vilken ålder. Andelen i kärnarbetskraften liggerdock definitionsmässigt på en lägre nivå än andelensysselsatta, och därför är 75-procentsgränseninte tillämpbar. I stället studeras åldern då hälfteni en kohort tillhör kärnarbetskraften, det vill sägamedianåldern för etablering i kärnarbetskraften.Även med denna definition ökade etableringsåldernunder krisåren (figur 2:10). Bland män ökadeden från 24 år till 27 år mellan åren 1992 och 1994.Därefter låg den förhållandevis stabilt på 26–27 årunder resten av den observerade perioden. Kvinnornasetableringsålder var betydligt högre, vilketsannolikt beror på att många kvinnor arbetar deltidnär barnen är små. År 1992 låg kvinnornas etableringsålderpå 37 år. Den steg något under krisårenmen sjönk sedan kraftigt, och från år 2002 varkvinnors medianålder för etablering i kärnarbetskraftenbara två år högre än mäns.Granskat på detta vis tycks inte utvecklingenFigur 2:10. Medianålder för etableringi kärnarbetskraftenÅlder vid vilken 50 procent av en födelsekohorttillhör kärnarbetskraften. Kvinnor och män perioden1992–2006. Medianålder.Medianålder403530252015105019929496Kvinnor98Källa: LISA, Statistiska centralbyrån.0002Män042006Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringsedan 1990-talskrisen vara särskilt alarmerande,och den totala medianåldern (båda könen) för etableringi kärnarbetskraften har sjunkit tack vareen ganska drastisk nedgång av medianåldern förkvinnor och ett ganska stabilt mönster för män.Bilden blir dock en annan om man i stället tittar påvad som händer med dem som inte har etablerat sigpå arbetsmarknaden, det vill säga på ungdomsarbetslöshetssiffroroch andelen ”unga utanför”.Den svenska ungdomsarbetslösheten är hög,inte bara i ett svenskt historisk perspektiv utanockså i ett internationellt perspektiv. För andrakvartalet år 2009 rapporterade Statistiska centralbyrånen ungdomsarbetslöshet på 29 procent. Detfinns dock vissa svårigheter med att jämföra historiskaoch internationella data. Under 1990-taleträknades exempelvis inte heltidsstuderande somsöker arbete som arbetslösa och om de räknas bortandra kvartalet år 2009 hamnar siffran i stället på16 procent. Detta är fortfarande en hög nivå, mentrots allt ungefär hälften av den ursprungliga siffran.Sverige har dock anslutit sig till den internationellakonventionen där dessa personer räknas somarbetslösa (se faktaruta Sysselsättning och arbetslöshet:Definitioner), och förändringen påverkargivetvis främst talen för ungdomsarbetslösheten.I och med att Sverige har anpassat sig till detinternationella sättet att räkna bör ju också den internationellajämförbarheten ha ökat. Så är säkertockså fallet, men det finns ändå en del fallgroparkvar. Inom EU är standarden att redovisa arbetslösheteni åldersspannet 15–24 år som ungdomsarbetslöshet,och det kan säkert vara rimligt i mångaländer. Bilden blir dock felvisande i Sverige ochandra länder där nästan alla ungdomar befinnersig i studier upp till 20-årsåldern. De som i dennaålder i stället tillhör arbetskraften är en speciellgrupp med jämförelsevis hög förekomst av olikasociala problem (se också kapitel 7 Skolbetyg, utbildningoch risker för ogynnsam utveckling hosbarn). Därmed kommer också arbetslösheten attvara hög. I andra länder är det en lägre andel avungdomarna som befinner sig i studier, och därkommer gruppen utanför studier att vara mer normaloch därmed också ha en lägre arbetslöshet.Vissa länder har också ett utvecklat lärlingssysteminom gymnasieutbildning eller motsvarande (t.ex.Danmark), och där räknas lärlingar som anställdavilket förstås driver ner arbetslöshetssiffrorna ijämförelse med Sverige. Det finns också olikatyper av välfärdsstatliga lösningar på andra områdenän inom arbetsmarknadspolitiken som kan habetydelse för hur många icke sysselsatta som faktiskthamnar inom just arbetslöshetsförsäkringen.Detta problem torde dock vara mindre vid nordiskajämförelser eftersom dessa länder har förhållandevislikartade välfärdslösningar.Man bör alltså granska dessa uppgifter med ettkritiskt öga, men ungdomsarbetslösheten är ändåFigur 2:11. Arbetslöshet i tre åldersgrupperAndel öppet arbetslösa av arbetskraften i åldrarna20–24 år, 25–34 år respektive 35–64 år,perioden 1976 –2008. Procent.Procent201510501976 798285Ny def. av arbetslöshet889120–24 år20–24 årKälla: AKU, Statistiska centralbyrån.94970025–34 år25–34 år0306 200835–64 år35–64 årSocialstyrelsen – Social rapport 2010 73

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringgälla även i denna studie. Dels används en annaninkomstgräns (ett prisbasbelopp) för att kategoriseragruppen ”utanför”, dels hade undersökningenett bortfall på ungefär 40 procent vilket ytterligareförsämrar generaliserbarheten.I både Sverige och Finland sjönk arbetslöshetenstadigt från de höga nivåerna i mitten på1990-talet fram till åren 2001–2002 (figur 2:13).Under år 2001 låg den svenska siffran till ochmed på samma nivå som i Norge och Danmark.Men till skillnad från i Finland vände den svenskakurvan därefter uppåt, och från och med år 2005hade Sverige högre arbetslöshet än Finland i dennaåldersgrupp. I Norge och Danmark låg nivån ganskastabilt mellan ungefär 5 och 10 procent underhela perioden. Något försämrade alltså svenskaungdomars chanser på arbetsmarknaden under2000-talet och man vet ännu inte vad.Det kan finnas många orsaker till att så mångaungdomar var arbetslösa eller varken arbetadeFigur 2:13. Ungdomsarbetslöshet i Sverige,Danmark, Norge, Finland och EU15Andel öppet arbetslösa bland personer i arbetskraften20–24 år, perioden 1996–2008. Procent.Procent4030201001996 98 00 02 04 06Sverige Danmark Norge FinlandKälla: EU Labour Force Survey, Eurostat.2008EU15eller studerade. En ofta diskuterad fråga handlarom i vilken mån gymnasieskolans sätt att fungerahar bidragit till den negativa utvecklingen, ochdet är denna fråga som behandlas i nästa avsnitt.Utbildningsnivån bland unga vuxnaSedan läsåret 1996/97 har andelen ungdomar somgår ut gymnasiet med högskolebehörighet legatganska stabilt [22]. Om något har hänt är det snarastfrågan om en ökning. Även andelen utan högskolebehörighetär relativt oförändrad eller möjligenminskande över tid (figur 2:14).Bilden är också likartad om man i stället betraktargymnasiestatus, det vill säga de som intehade påbörjat gymnasiet, de som hade påbörjatmen hoppat av, de som hade påbörjat men ännuinte avslutat respektive de som hade påbörjat ochgått ut gymnasiet, fyra år efter avslutad grundskolaavgångsåren 1995–2003 (figur 2:15). Även här ärdet dominerande intrycket stabilitet. Närmare 80procent hade gått igenom gymnasiet, cirka 20 procenthade hoppat av och några få procent var kvari gymnasiet eller hade aldrig börjat där. Skillnadenmellan könen var också stabil över tid – varje årvar det cirka 5 procentenheter fler flickor än pojkarsom gick ut gymnasiet och som gick ut med högskolebehörighet.Det är emellertid känt att situationen skiljer sigåt mellan olika grupper. En skillnad som ofta harpåtalats är den mellan ungdomar som är födda iSverige och ungdomar som är födda utomlands[24]. Skillnaderna mellan ungdomar från olikafödelseregioner framgår av figur 2:16. Inte hellerhär händer särskilt mycket över tid, men det finnsdäremot skillnader mellan olika grupper av länder.Störst andel avslutade gymnasiestudier fannssom väntat bland inrikesfödda där strax under80 procent hade gått ut gymnasiet fyra år efteravslutad grundskola. Bland ungdomar med andraSocialstyrelsen – Social rapport 2010 75

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringFigur 2:14. Ungdomar med slutbetyg från gymnasietUngdomar 19–20 år med slutbetyg från gymnasiet, med och utanhögskolebehörighet, läsåren 1993/94–2007/08. Procent.*Procent1008060402001993/94 95/96 97/98 99/00 01/02 03/04 05/06 2007/08Läsår*Procentandelarna beräknas som kvoten mellan antalet ungdomar som gått utgymnasiet respektive läsår och hälften av totala antalet 19- och 20-åringar.Källa: Skolverket [22, 23].Figur 2:15. Gymnasiestatus fyra år efteravslutad grundskolaAndel bland dem som gick ut grundskolanperioden 1995–2003. Procent.Procent1009080706050019959697989900 01 02 2003Avgångsår från åk 9Observera att skalan på y-axeln är bruten mellan 0 och 50.Källa: Elevregistret, Statistiska centralbyrån.Ej påbörjatgymnasietPåbörjat,hoppat avPåbörjat,fortfarandekvarAvslutatgymnasietUtan högskolebehörighetMed högskolebehörighetursprungsregioner låg denna andelkring 60 procent utan några störreskillnader mellan grupperna. Blandungdomar från Norden och Västeuropavar det förhållandevis mångasom aldrig började på gymnasiet.En förklaring kan vara att en relativtstor andel i stället går motsvarandeutbildning i hemlandet. Blandungdomar från Mellanöstern ochNordafrika respektive övriga ländervar andelen som fortfarande bedrevgymnasiestudier fyra år eftergrundskoleexamen något högre äni andra grupper, även om den fortfarandevar låg. Det beror sannoliktpå att det i denna grupp är vanligaremed någon form av förberedandeutbildning innan ungdomarna påbörjarden reguljära gymnasieutbildningen,exempelvis det individuella programmet(IV). Detta är helt i linje med SkolverketsAllmänna råd [25]. Den viktigaste förklaringen tillden högre andelen med avslutade gymnasiestudierbland inrikesfödda ungdomar är att det fanns färreavhopp bland dem.I och med gymnasiereformen under 1990-taletsförsta hälft dubblerades andelen 20-åringarmed treårig gymnasieutbildning på några år, fråncirka 40 procent år 1990 till cirka 80 procent år1997. Sedan dess har inte mycket förändrats.Detta gäller dock gymnasieskolan totalt, och dethar ofta framhållits att problemen i gymnasieskolanframför allt gäller de yrkesförberedandestudieinriktningarna. Resultat visar att det uppenbarligenfinns en skillnad i genomströmning,det vill säga den andel elever som fullföljer singymnasieutbildning inom föreskriven tid, mellanstudieförberedande och yrkesförberedandeutbildningar (figur 2:17).76Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringFigur 2:16. Gymnasiestatus fyra år efter grundskolan bland ungdomar med olika födelseregionerAndel bland dem som gick ut grundskolan perioden 1995–2003. Procent.Procent100SverigeProcent100Västeuropa* och övr. Norden9080706050Ej påbörjatgymnasietPåbörjat,hoppat avPåbörjat,fortfarande kvarAvslutatgymnasiet9080706050001995 96 97 98 99 00 01 02 20031995 96 97 98 99 00 01 02 2003Avgångsår från åk 9 Avgångsår från åk 9Procent Nordöstra Europa Procent Sydöstra Europa10010090807060509080706050001995 96 97 98 99 00 01 02 20031995 96 97 98 99 00 01 02 2003Avgångsår från åk 9 Avgångsår från åk 9Procent Mellanöstern och NordafrikaProcent Övriga länder100100909080807070606050500199596979899000 01 02 20031995 96 97 98 99 00 01 02 2003Avgångsår från åk 9 Avgångsår från åk 9* Inkl USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland.Observera att skalan på y-axeln är bruten mellan 0 och 50.Källa: Elevregistret, Statistiska centralbyrån.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 77

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringFigur 2:17. Gymnasiestatus fyra år eftergymnasiestartAndel bland personer som börjat gymnasiet perioden1995–2003 efter startår och inriktning. Procent.Procent Studieförberedande inriktning10090807060504030201001995 96 979800 01 02 2003Startår i gymnasietProcent Yrkesförberedande inriktning10090807060504030201001995 969700 01 02 2003Startår i gymnasietProcent Individuella programmet (IV)10090807060504030201001995 9697989899999900 01 02 2003Startår i gymnasietKälla: Elevregistret, Statistiska centralbyrån.Påbörjat,hoppat avPåbörjat,fortfarandekvarAvslutatgymnasietKnappt 90 procent av dem som påbörjade enstudieförberedande gymnasieutbildning, avslutadeden inom fyra år. Motsvarande siffra blanddem som påbörjade en yrkesförberedande utbildningvar knappt 80 procent. Men det som ärmest påfallande är ändå den höga andelen avhoppbland dem som började gymnasiet med att gåIV-programmet: ungefär 70 procent hoppade avgymnasiet inom fyra år efter starten. Skillnadernamellan grupperna är stora men det är inga störreförändringar över tid. Hela perioden hade enmycket svag ökning av andelen gymnasieeleversom hoppar av de studieförberedande programmenoch IV-programmet. På de yrkesförberedandeprogrammen skedde dock en svag minskningav andelen som hoppar av. Inom både yrkesförberedandeoch studieförberedande program vardet varje år en något högre andel kvinnor än mänsom fullföljde utbildningen. Det var också falletinom IV-programmet i början av perioden, ävenom det förändrades över tid. I slutet av periodenvar det vanligare bland män än bland kvinnor attha avslutat gymnasiet inom fyra år efter att manbörjade på IV-programmet. De flesta som hopparav gymnasiet gör det under det tredje året [26].Ibland framhålls det som ett problem att förmånga går ut från gymnasiet utan grundläggandebehörighet för högskolestudier, särskilt eleverfrån yrkesförberedande program. Över tid hardock andelen med högskolebehörighet ökat, bådeinom studieförberedande och inom yrkesförberedandeutbildningar (figur 2:18). Ökningen gårockså något snabbare inom yrkesutbildningarna,vilket gör att skillnaderna mellan de båda inriktningarnaminskar över tid.Sammantaget är intrycket att utvecklingenbland gymnasieutbildade har hållit sig ganska stabilsedan mitten på 1990-talet, även om det finnsstora skillnader mellan grupper. Exempelvis hadecirka 40 procent av de utrikesfödda ungdomarna78Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringinte en avslutad gymnasieutbildning fyra år efteratt de gick ut grundskolan, vilket är en dubbelt såhög andel som bland inrikesfödda ungdomar. Genomströmningenskiljer sig också åt mellan olikautbildningsinriktningar. Särskilt låg genomströmninghar de som börjar på IV-programmet. Grundskoleutbildningensbetydelse för barns framtidapsyko sociala utveckling och utbildningskarriärstuderas närmare i kapitel 7 Skolbetyg, utbildningoch risker för ogynnsam utveckling hos barn.Figur 2:18. Avgångselever från gymnasiet medhögskolebehörighetAndel med slutbetyg och högskolebehörighetbland avgångselever från gymnasiet läsåren1996/97–2007/08. Procent.Procent100908070605001996/97Källa: Skolverket [23].98/99 00/01Studieförberedandeinriktning02/0304/05 06/07Yrkesförberedandeinriktning2007/08LäsårPåverkar gymnasieskolgångenchanserna på arbetsmarknaden?Genomströmningen i gymnasiet sedan mitten av1990-talet har alltså präglats av stabilitet, så denkan inte förklara de stora svängningarna i ungdomsarbetslöshetenoch andelen unga som varkenarbetar eller studerar. Men skillnaderna i genomströmningmellan olika grupper kan ändå visa attdet finns samband på individ- eller gruppnivå [27].I fortsättningen breddas begreppet varken arbetareller studerar till att avse även arbetsmarknadskategorinomfattande sjukskrivning, vidsidan av kategorierna ekonomiskt inaktiva ochi alternativ försörjning. Dessa arbetsmarknadspositionerbetraktas här som indikation på ettsocialt utanförskap. Omfattande sjukskrivningarbehöver inte nödvändigtvis innebära ett utanförskap,men med tanke på att det handlar om ungamänniskor måste ändå ett sådant tillstånd ses somganska allvarligt. Man vet också, från bland annatSocial rapport 2006, att det är svårt att kommatillbaka till arbetsmarknaden efter en långvarigsjukskrivning.Nedanstående beskrivning gäller endast denårskull som avslutade grundskolan år 1998.Mönstret ser dock identiskt ut för de tidigare årgångarna.Risken att befinna sig i någon av detre kategorier som indikerar socialt utanförskapfördelar sig ungefär så som förväntat (figur 2:19).Lägst är risken bland dem som gick ut gymnasietinom fyra år efter avslutad grundskola, följtav dem som fortfarande var kvar. Högst är riskenbland dem som aldrig påbörjade gymnasiet. Härbör man dock uppmärksamma att skillnaden mellandem som aldrig började och dem som hoppadeav gymnasiet nästan helt motsvaras av andelenmed omfattande sjukskrivning. Sannolikt vardet hälsoskäl som gjorde att en stor del av dessaungdomar inte började på gymnasiet. I så fall ärslutsatsen att arbetsmarknadseffekten är ungefärdensamma, oavsett om man aldrig börjar på gymnasieteller om man hoppar av. När det gäller detre utanförskapspositionerna är det mycket småskillnader mellan kvinnor och män. Genomgåendeär det dock något fler kvinnor som tillhörkategorin omfattande sjukskrivning.Om man i stället tittar på andelen i kärnarbetskraftenser nivåerna förvånansvärt likartade ut, isynnerhet för män. Men då bör man också noteraatt andelarna studerande är höga, särskilt blandSocialstyrelsen – Social rapport 2010 79

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringdem som år 2002 hade gått ut gymnasiet ochbland dem som fortfarande gick där. Som redanvisats har personer i 20–30 års ålder som studeraren mycket god arbetsmarknadsprognos, och därförkan man anta att på ännu längre sikt kommer skillnadernamellan grupperna att öka när det gällerandel i kärnarbetskraften. Liksom i befolkningeni övrigt är det genomgående fler män än kvinnorsom befinner sig i kärnarbetskraften samtidigt somdet är fler kvinnor som befinner sig i studier.Även här finns anledning att titta på skillnadermellan personer från olika födelseregioner. Föratt göra detta måste alla årgångar som lämnadegrundskolan åren 1995–1998 slås ihop eftersomgrupperna blir för små annars. Dessutom slås övrigavästvärlden, nordöstra Europa och sydöstraEuropa ihop till en kategori. Det visar då sig attoavsett gymnasiestatus har ungdomar födda i Sverigealltid en lägre risk att hamna i någon av de treutanförskapskategorierna. Detta är särskilt tydligtnär det gäller grupper som inte har börjat på gymnasietrespektive har avslutat gymnasiet. Blandinrikesfödda som avslutat gymnasiet finns drygt 4procent i någon av dessa kategorier, jämfört medmellan 7 procent (övriga länder) och 11 procent(Mellanöstern och Nordafrika) bland utrikesfödda.På motsvarande sätt finns cirka 25 procent blandinrikesfödda som inte har påbörjat gymnasiet inågon av utanförskapskategorierna, jämfört mednärmare 40 procent bland utrikesfödda.Analysen har hittills koncentrerats på hur gymnasieerfarenheteroch ursprung samvarierar medchanserna för unga vuxna kvinnor och män attetablera sig på arbetsmarknaden. Däremot togsingen hänsyn till föräldrarnas utbildningsnivå,även om man vet att det påverkar elevers studieresultat[28]. Det är emellertid inte självklart attdet också påverkar ungdomars chanser på arbetsmarknadenpå samma sätt. För att undersöka detavslutas avsnittet med en beskrivning av resulta-Figur 2:19. Arbetsmarknadsstatus åtta år efter grundskolan bland män och kvinnorAndel bland dem som avslutade grundskolan år 1998 fördelat efter gymnasiestatus år 2002.Kvinnor och män år 2006. Procent.Procent Kvinnor Procent Män1001009090808070706060505040403030202010100Påbörjat, Avslutat0hoppat av gymnasiumEjpåbörjatgymnasiumPåbörjat,fortfarandekvarKälla: Elevregistret och LISA, Statistiska centralbyrån.EjpåbörjatgymnasiumPåbörjat,fortfarandekvarPåbörjat,hoppat avAvslutatgymnasiumEkonomisktinaktivaAlternativförsörjningOmfattandesjukskrivningStuderandeInstabilarbetskraftKärnarbetskraft80Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringFigur 2:20. Arbetsmarknadsstatus åtta år efter grundskolan bland olika invandrargrupperAndel bland dem som avslutade grundskolan år 1998 fördelat efter födelseland eller -region och gymnasiestatusår 2002. Samtliga år 2006. Procent.Övriga västvärlden* inkl.ProcentSverigeProcent nord- och sydöstra Europa1001009080706050403020100EjpåbörjatgymnasiumPåbörjat,fortfarandekvarPåbörjat,hoppat avAvslutatgymnasiumEkonomisktinaktivaAlternativförsörjningOmfattandesjukskrivningStuderandeInstabilarbetskraftKärnarbetskraft9080706050403020100EjpåbörjatgymnasiumPåbörjat,fortfarandekvarPåbörjat,hoppat avAvslutatgymnasiumProcent1009080706050403020100Mellanöstern och Nordafrika Procent Övriga länder100908070605040302010Påbörjat, Avslutat0Påbörjat,hoppat av gymnasiumhoppat avEjpåbörjatgymnasiumPåbörjat,fortfarandekvarEjpåbörjatgymnasiumPåbörjat,fortfarandekvarAvslutatgymnasium* Norden och Västeuropa inkl. USA, Kanada, Australien och Nya ZeelandKälla: Elevregistret och LISA, Statistiska centralbyrån.ten från en logistisk regressionsanalys (se faktarutaLogistisk regression).Risken att befinna sig i omfattande sjukskrivningeller att varken arbeta eller studera åtta årefter avslutad grundskola studeras, det vill sägarisken att befinna sig i någon av de tre utanförskapskategoriersom diskuterades ovan. För attkunna se hur risker och chanser eventuellt skiljersig åt mellan könen görs separata analyser förkvinnor och män.Till att börja med konstateras att effekten avgymnasiestatus är ganska stabil i de olika modellerna,för både män och kvinnor, vilket betyderatt de bara påverkas marginellt när man också tarSocialstyrelsen – Social rapport 2010 81

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringTabell 2:1a. Risken att varken arbeta eller studera* bland kvinnor år 2006Kvinnor som avslutade grundskolan år 1998. Oddskvoter (OR).Bakgrundsvariabler Modell 1 Modell 2 Modell 3 Modell 4 Modell 5 Modell 6 Modell 7Kategorier OR OR OR OR OR OR ORGymnasiestatus 4 år efter 9:anAvslutat studieförberedande inriktning (ref) 1 - - 1 1 - 1Avslutat yrkesförberedande inriktning 1,26 - - 1,27 1,21 - 1,22Avslutat IV-program 1,75 - - 1,64 1,54 - 1,53Hoppat av 5,24 - - 5,01 - 4,77Kvar på gymnasium 1,93 - - 1,85 1,82 - 1,77Ej börjat gymnasium 7,65 - - 7,13 7,13 - 6,88Svensk/utländsk bakgrundFödd i Sverige, båda föräldrar inrikesfödda (ref) - 1 - 1 - 1 1Född i Sverige, fader utrikesfödd - 1,68 - 1,46 - 1,67 1,46Född i Sverige, moder utrikesfödd - (1,15) - (1,02) - (1,15) (1,02)Född i Sverige, båda föräldrar utrikesfödda - 1,80 - 1,49 - 1,59 1,42Utrikesfödd - 2,01 - 1,53 - 1,74 1,45Föräldarnas högsta uppnådda utbildning**Postgymnasial (ref) - - 1 - 1 1 1Gymnasial - - 1,44 - 1,64 1,44 1,17Högst grundskola - - 2,10 - 1,41 1,87 1,31Ingen uppgift - - 2,66 - 1,16 1,72 1,24Oddskvoterna är beräknade med logistisk regression. Referensgruppen (ref) har oddskvoten 1. Alla värden, utom de inom parantes,är signifikanta på 5 %-nivån.* Dvs. tillhör någon av arbetsmarknadskategorierna omfattande sjukskrivning, ekonomiskt inaktiva eller i alternativ försörjning.** Högsta utbildning som någon av föräldrarna har.Källa: Elevregistret och LISA, Statistiska centralbyrån.Logistisk regressionDen logistiska regressionen analyserar sannolikheten elleregentligen oddset för att en händelse ska inträffa, eller somi detta fall att tillhöra en viss kategori. Oddset definierassom sannolikheten för att en händelse ska inträffa divideratmed sannolikheten att den inte ska inträffa. Resultaten redovisassom oddskvoter. Oddskvoten betecknar avvikelseni odds för en grupp jämfört med en referensgrupp som haroddskvoten ett. Exempel: i den första kolumnen i tabell 2:1aär oddskvoten 5,24 för gruppen Hoppat av, vilket innebäratt oddset för att varken arbeta eller studera åtta år eftergrundskolan är drygt 5 gånger högre i denna grupp än i referensgruppen.I detta fall består referensgruppen av dem somhar avslutat studieinriktad utbildning. Odds och sannolikhet ellerrisk är inte identiska begrepp, men en högre oddskvotinnebär alltid också en högre relativ sannolikhet eller risk.Så länge man inte talar om exakta siffror kan man därföranvända uttrycken omväxlande.hänsyn till svensk alternativt utländsk bakgrundoch föräldrarnas utbildningsnivå. Något oväntathar också män med en avslutad yrkesinriktadutbildning lägre risk att befinna sig i någon utanförskapskategoriän dem som har gått en studieförberedandeutbildning. Det är inte fallet förkvinnorna där de med yrkesutbildning har cirka25 procent högre odds att stå utanför, jämförtmed dem som har gått en studieförberedande utbildning.I övrigt är risken att varken studera ellerarbeta kraftigt förhöjd för dem som aldrig har påbörjatgymnasiet (7–8 gånger). Även de som harhoppat av gymnasiet har en ganska stor överriskmed oddskvoter kring 4–5. Dessa effekter är likartadeför män och kvinnor.82Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringTabell 2:1b. Risken att varken arbeta eller studera* bland män år 2006Män som avslutade grundskolan år 1998. Oddskvoter (OR).Bakgrundsvariabler Modell 1 Modell 2 Modell 3 Modell 4 Modell 5 Modell 6 Modell 7Kategorier OR OR OR OR OR OR ORGymnasiestatus 4 år efter 9:anAvslutat studieförberedande inriktning (ref) 1 - - 1 1 - 1Avslutat yrkesförberedande inriktning 0,86 - - 0,88 0,84 - 0,87Avslutat IV-program 1,62 - - 1,45 1,44 - 1,41Hoppat av 4,19 - - 3,93 3,97 - 3,86Kvar på gymnasium 1,52 - - 1,40 1,42 - 1,37Ej börjat gymnasium 7,81 - - 7,25 7,19 - 7,03Svensk/utländsk bakgrundFödd i Sverige, båda föräldrar inrikesfödda (ref) - 1 - 1 - 1 1Född i Sverige, fader utrikesfödd - 1,72 - 1,48 - 1,70 1,47Född i Sverige, moder utrikesfödd - 1,41 - 1,27 - 1,40 1,27Född i Sverige, båda föräldrar utrikesfödda - 2,40 - 2,00 - 2,17 1,83Utrikesfödd - 2,58 - 2,00 - 2,17 1,83Föräldarnas högsta uppnådda utbildning**Postgymnasial (ref) - - 1 - 1 1 1Gymnasial - - 1,21 - (0,98) 1,20 (0,98)Högst grundskola - - 1,9 - 1,34 1,65 1,18Ingen uppgift - - 3,01 - 1,93 1,62 1,20Oddskvoterna är beräknade med logistisk regression. Referensgruppen (ref) har oddskvoten 1. Alla värden, utom de inom parantes,är signifikanta på 5 %-nivån.* Dvs. tillhör någon av arbetsmarknadskategorierna omfattande sjukskrivning, ekonomiskt inaktiva eller i alternativ försörjning.** Högsta utbildning som någon av föräldrarna har.Källa: Elevregistret och LISA, Statistiska centralbyrån.Bilden blir något annorlunda om man i ställetbetraktar effekten av svensk respektive utländskbakgrund och föräldrarnas utbildning på ungdomarsrisker att varken studera eller arbeta. Jämförsdessa effekter separat (modell 2 och 3) medeffekterna när man tar hänsyn till gymnasiestatus(modell 4 och 5) finns en tydlig försvagning. Detbetyder exempelvis att en lyckad gymnasieskolgångkan motverka den förhöjda risken för attvarken arbeta eller studera bland dem med utländskbakgrund, och bland dem vars föräldrarhar låg utbildning. Överrisken försvinner dockinte helt. När det gäller utländsk bakgrund är detframför allt dem vars båda föräldrar är födda utomlandssom löper högre risk att hamna i någonav utanförskapskategorierna. Värt att notera ärockså att de med endast fadern född utomlandslöper en större risk än de med endast modern föddutomlands. Detta är särskilt tydligt för kvinnor.Vid kontroll för övriga faktorer visar det sig attföräldrars låga utbildning bidrar till risken att hamnai utanförskap i lägre grad än utländsk bakgrund. Dettycks alltså vara så att gymnasieskolans kompenserandeeffekt är större för dem med lågutbildade föräldrarän för dem med utländsk bakgrund.Bakgrundsfaktorn svensk respektive utländskbakgrund förmedlar med största sannolikhet verkanav andra faktorer som har stor betydelse förchanserna på arbetsmarknaden. Som redan visatsfinns stora skillnader mellan grupper från olikaSocialstyrelsen – Social rapport 2010 83

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringfödelseregioner, där också vistelsetidens hade storbetydelse för chanserna på arbetsmarknaden. Detär exempelvis självklart att barn till två föräldrarfrån Mellanöstern har andra svårigheter än barntill två föräldrar födda i exempelvis Norge. Närman tolkar dessa siffror bör man också tänka pårisken för att föräldrarna befinner sig i någon formav socialt utanförskap, och den risken är betydligthögre för de vars föräldrar kommer från ett landutanför västvärlden. Det betyder att en viss del avden kvarstående effekten av utländsk bakgrundkan vara en effekt av föräldrarnas utanförskap.Man vet från tidigare studier att barn som har vuxitupp i hushåll med olika former av sociala problemhar en högre risk att själva som vuxna uppleva socialaproblem, oavsett ursprung [29].Sammanfattande kommentarSammantaget kan man alltså konstatera att denökande ungdomsarbetslösheten och den ökandeandelen ”unga utanför” sedan mitten av 1990-talet knappast beror på förändringar av genomströmningeni gymnasieskolan. Andelen med”gymnasiemisslyckanden” varierar helt enkelt förlite över tid. Däremot är det uppenbart att det finnsett tydligt samband mellan misslyckanden i gymnasietoch etableringssvårigheter på arbetsmarknaden.Man kan alltså inte förklara utvecklingenöver tid med förändringar i gymnasieresultat,men det finns ändå en potential att via gymnasieskolanpåverka den fortsatta utvecklingen avantalet unga i utanförskap genom att se till att flerfullföljer gymnasieutbildningen. Inte minst måsteIV-programmet utvecklas så att färre hoppar av.Eftersom utvecklingen inte beror på gymnasieskolanmåste det vara arbetsmarknadens funktionssättsom är avgörande. Ungdomsarbetslöshetenhar alltid varit större än den totala arbetslösheten.Från 1970-talet fram till slutet av 1990-taletlåg dock kvoten mellan ungdomsarbetslösheten(20–24 år) och den totala arbetslösheten (20–64år) enligt den gamla definitionen ganska stabilt pådrygt två, det vill säga att ungdomsarbetslöshetenunder denna period var ungefär två gånger högreän i totalbefolkningen. I slutet av 1990-talet sjönkkvoten och år 2000 när den var som lägst var dennere på 1,6. Därefter steg den snabbt och låg åren2006 och 2007 på ungefär 2,5. Något hände alltsåsom gjorde att den arbetslöshetsökning som följdeefter IT-kraschen i början på 2000-talet drabbadeungdomar relativt sett värre än tidigare tillbakagångarpå arbetsmarknaden.Diskussion och slutsatserI Social rapport 2006 konstaterades att könsskillnadernanär det gäller etableringsgrad på arbetsmarknadenhade minskat på flera områden, blandannat andelen i kärnarbetskraften. I detta kapitelföljdes utvecklingen i ytterligare fyra år och mankan konstatera att tendensen mot minskade könsskillnaderhåller i sig, men att takten har trappatsav något. Tendensen mot minskade könsskillnadernär det gäller andelen tillfälligt anställda somnoterades tidigare tycks emellertid ha avstannat.Mellan åren 2006 och 2008 ökade könsskillnadernatill och med något.I den förra sociala rapporten beskrevs utvecklingenfram till och med år 2002, och dålyftes utvecklingen av sjukfrånvaron fram somdet mest nedslående. Ena anledningen var denkraftiga ökningen under 1990-talets andra hälftoch 2000-talets första år, och den andra var deökade könsskillnaderna som detta innebar eftersomökningen var betydligt större bland kvinnorän bland män. Därtill visade analyserna attdet var oroväckande svårt att komma tillbaka iarbete från omfattande sjukskrivning. Därför är84Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringdet mycket positivt att den långa sjukfrånvaronhar sjunkigt påtagligt sedan år 2002, i synnerhetbland kvinnor. Siffrorna över antalet förtidspensionäreruppvisar samma mönster, men där harförändringarna skett i en långsammare takt.Skillnaderna i arbetsmarknadsanknytning mellaninrikesfödda och utrikesfödda består, liksom demellan invandrare från olika regioner. Inrikesföddalöper betydligt lägre risk att hamna utanför arbetsmarknadenän utrikesfödda. Undantaget är invandrarefödda i övriga västvärlden, vilkas risker försvag arbetsmarknadsanknytning ligger förhållandevisnära de inrikesföddas. Sämst chanser på arbetsmarknadenhar födda i Mellanöstern och Nordafrika.Dessa närmar sig dock de övriga gruppernai takt med att deras genomsnittliga vistelsetid ökar.När det gäller flöden in på arbetsmarknadenkonstateras, liksom i Social rapport 2006, att studerandehar mycket goda chanser på arbetsmarknaden.Denna goda prognos tycks också gälla iprincip oberoende av konjunkturläget. Nyanländainvandrare och unga vuxna som varken arbetareller studerar har däremot en ganska dålig arbetsmarknadsutveckling,och båda gruppernas chanservarierar också mycket beroende på konjunktur.I den senare gruppen tycks dock konjunktureffektenfrämst vara indirekt på så sätt att konjunkturenpåverkar gruppens sociala sammansättning, vilketi sin tur påverkar gruppens etableringschanser.En stor del av detta kapitel har behandlat ungdomarsetablering på arbetsmarknaden i förhållandetill gymnasieskolans funktionssätt, utifrånhypotesen att en stor del av den ökande andelen”unga utanför” beror på att gymnasieskolan intefungerar som den ska. Det som har visats här stödjeremellertid inte den hypotesen. Gymnasieresultatenunder perioden präglas av stabilitet, medanungdomsarbetslöshet och andelen unga utanförvarierar betydligt. Andelen avhopp från gymnasiethar inte ökat och andelen som går ut gymnasietmed högskolebehörighet är också stabil över tid.Däremot kan man konstatera att framgångsrikagymnasiestudier är viktiga för de framtida försörjningsmöjligheterna.Det finns också tydliga skillnadermellan olika grupper av ungdomar. Kvinnorlyckas bättre än män och inrikesfödda är merframgångsrika än utrikesfödda. Men också dessaskillnader är stabila över tid. När det gäller andelensom hoppar av gymnasiet är situationen särskiltbekymmersam inom IV-programmet där cirka 70procent av dem som påbörjar utbildningen hopparav inom fyra år. Inom de studieförberedande ochyrkesförberedande programmen är motsvarandesiffror 12–15 procent respektive 25–30 procent.Dessa siffror är förhållandevis stabila över tid ochkan därmed inte förklara variationer i exempelvisungdomsarbetslösheten, men den stora andelen avhopp,särskilt inom IV-programmet, visar ändå attdet via gymnasieskolan går att komma åt åtminstoneen del av ungdomars etableringssvårigheterpå arbetsmarknaden.I den nya gymnasieskola som snart kommer attinföras (de första eleverna beräknas börja höstterminen2011) ingår en reformering av IV-programmet.Denna reform innebär att IV-programmetersätts av fem olika studieinriktningar somska vara anpassade efter elevernas olika behovoch motivation. [30]. Utöver reformeringen avIV-programmet innebär gymnasiereformen hårdareinträdeskrav till både yrkesförberedande ochstudieförberedande utbildningar [31].Om nu inte förändringar i gymnasieskolansfunktionssätt kan förklara ungdomsarbetslöshetensvariationer över tid måste orsakerna rimligtvisfinnas på arbetsmarknaden. Men inte hellerdär hände särskilt mycket under perioden när detgäller regler och andra institutionella förhållanden.Höga lönekostnader och LAS-regler brukar iblandframhållas som hinder för ungdomars inträde påarbetsmarknaden, men de har inte förändrats på ettSocialstyrelsen – Social rapport 2010 85

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringsådant sätt att de kan ha ökat svårigheterna för ungdomar[19]. År 2001 utökades till och med möjligheternatill undantag från sist-in-först-ut-reglerna.Den svenska ungdomsarbetslösheten har varit relativthög i flera decennier [32], men av figur 2:11framgår att den relativa skillnaden mellan toppar ochdalar är lika stor i olika åldersgrupper. Det vill sägaatt om den totala arbetslösheten ökar trefalt gör denockså det i de yngre åldersgrupperna. Det betyderatt den konjunkturkänslighet som finns i de yngreåldersgrupperna beror på deras högre utgångsläge.De startar alltid en konjunkturnedgång på en högrenivå och därför kommer också arbetslöshetsökningenräknat i procentenheter att vara större, trots attden relativa uppgången är lika stor i alla åldersgrupper.I sådana fall är det den strukturella skillnadenmellan yngre och äldre som man bör fokusera på.Då skulle man också kunna söka förklaringar inågot som är konstant över tid, exempelvis gymnasieskolansfunktionssätt. Om en förbättrad gymnasieskolakan minska de strukturella skillnadernaskulle det också bidra till att ungdomar drabbasmindre hårt av konjunkturnedgångar.Tidigare studier [33] visar att utanförskapunder övergångsfasen mellan skola och arbetegör det svårt att etablera sig på arbetsmarknaden,även på lång sikt. Därför är det en stor utmaningatt få ner de historiskt höga nivåerna av unga utanförsom man nu ser. Förmågan eller oförmåganatt möta den utmaningen kommer att få långsiktigaframtida konsekvenser, både för enskildamänniskor och för samhället i stort.Referenser1. Alm S. The Resurgence of Mass Unemployment.Studies on Social Consequences of Joblessnessin Sweden in the 1990s [Doktorsavhandling].Stockholm: Stockholms universitet, Institutet försocial forskning; 2001.2. Korpi T. Is Utility Related to Employment Status?Employment, Unemployment, Labor MarketPolicies and Subjective Well-being among SwedishYouth. Labour Economics. 1997;4:125–47.3. Korpi T. Accumulating Disadvantage: LongitudinalAnalyses of Unemployment and PhysicalHealth in a Representative Sample of the SwedishPopulation. European Sociological Review.2001;17:1–19.4. Nordenmark M. Unemployment, EmploymentCommitment and Well-Being: the psychologicalmeaning of (un)employment among women andmen [Doktorsavhandling]. Umeå: Umeå universitet,Sociologiska Institutionen; 1999.5. Socialstyrelsen. Kapitel 3: Arbete och arbetsmarknad.I: Social rapport 2001. Stockholm:2001.6. Socialstyrelsen. Kapitel 2: Sysselsättning och arbetsmarknad.I: Social rapport 2006. Stockholm:2006.7. European Commission; Eurostat. Statistics /Statisticsby theme /Labour market (including LabourForce Survey) /Employment and unemployment(Labour Force Survey) /Data /Database[Databas på Internet]. 2009 [citerad 2009-12-03].8. Björklund A, Edin P-A, Holmlund B, Wadensjö E.Arbetsmarknaden. Stockholm: SNS Förlag; 1996.9. Statistiska centralbyrån. Hitta statistik /Statistikefter ämne /Arbetsmarknad /Arbetskraftsundersökningar(AKU). 2009; Tillgänglig från: http://www.scb.se/Pages/ProductTables____23272.aspx.10. Statistiska centralbyrån. Arbetskraftsprognos2009. Utvecklingen till år 2030 enligt två sce-86Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Anknytning till arbetsmarknaden och ungas etableringnarier. Stockholm: 2009. Information om utbildningoch arbetsmarknad. Rapport 2009:1.11. Aronsson G, Gustafsson K, Dallner M. Anställningsformer,arbetsmiljö och hälsa i ett centrumperiferiperspektiv.Stockholm: 2009. Arbete ochHälsa 2009:9.12. Bäckman O, Edling C. Arbetsmiljö och arbetsrelateradebesvär under 1990-talet. I: Marklund S,red. Arbetsliv och hälsa. Solna: Arbetarskyddsstyrelsen& Arbetslivsinstitutet; 2000.13. Arbetsmiljöverket. Arbetsmiljön 2007. Solna:2008. Arbetsmiljöstatistik. Rapport 2008:4.14. Försäkringskassan. Om Försäkringskassan /Statistik och analys /Ohälsa. [2009]; Tillgängligfrån: www.forsakringskassan.se.15. Statistiska centralbyrån. Statistik efter ämne /Priseroch konsumtion /Konsumentprisindex (KPI) /Prisbasbelopp. 2009-07-09; Tillgänglig från: http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____33883.aspx.16. Riksförsäkringsverket. Ojämlikhet i levnadsvillkor– en jämförelse mellan personer medfunktionshinder och övriga befolkningen. Stockholm:2003. RFV analyserar. 2003:15.17. Arbetsförmedlingen; Statistiska centralbyrån.Funktionsnedsattas situation på arbetsmarknaden– 4:e kvartalet 2008. Stockholm:2009. Information om utbildning och arbetsmarknad.Rapport 2009:3.18. Socialdepartementet. Välfärdsbokslut för 1990-talet. Fritzes; 2001. Slutbetänkande från Kommitténvälfärdsbokslut. SOU 2001:79.19. Linblad J. Unga går itu – ungas väg till arbetslivet.Stockholm: Landsorganisationen i Sverige,Enheten för ekonomisk politik och arbetsmarknad;2009.20. Statistiska centralbyrån. Arbetskraftsprognos2002. Stockholm: 2002. Information om utbildningoch arbetsmarknad. Rapport 2002:1.21. Ungdomsstyrelsen. Fokus 05: en analys av ungasetablering och egen försörjning. Stockholm:2005. Ungdomsstyrelsens skrifter 2005:10.22. Olofsson J, Panican A, red. Ungdomars vägfrån skola till arbetsliv: nordiska erfarenheter.Köpenhamn: Nordiska ministerrådet; 2008.TemaNord 2008:584.23. Skolverket. Statistik/ Gymnasieskolan. [2009];Tillgänglig från: www.skolverket.se.24. Skolverket. Elever med utländsk bakgrund. Ensammanfattande bild. Stockholm: Fritzes; 2005.25. Skolverket. Allmänna råd för utbildning av nyanländaelever. Stockholm: 2008. Allmänna rådoch kommentarer.26. Skolverket. Studieavbrott och stödinsatser igymnasieskolan. Stockholm: 2008. Rapport 322.27. Skolverket. Efter skolan. Stockholm: 2002. Rapport223.28. Skolverket. Studieresultat i gymnasieskolan – enstatistisk beskrivning av ofullständiga gymnasiestudier.Stockholm: 2008. Skolverkets aktuellaanalyser.29. Bäckman O, Nilsson A. Pathways to Social Exclusion– a Life Course Study. European SociologicalReview. In press.30. Utbildningsdepartementet. Särskilda programoch behörighet till yrkesprogram. 28 september2009. Departementspromemoria U2009/5552/G.31. Utbildningsdepartementet. Högre krav ochkvalitet i den nya gymnasieskolan. 15 maj 2009.Regeringens proposition 2008/09:199.32. Forslund A, Nordström Skans O. (Hur) hjälpsungdomar av arbetsmarknadspolitiska programför unga? Uppsala: Institutet för arbetsmarknadspolitiskutvärdering (IFAU), 2006-05-24. Rapport2006:5.33. Bäckman O, Nilsson A. Ung och utanför – vadinnebär det på lång sikt? Arbetsmarknadsanknytningför stockholmare födda på 1950-, 1960- och1970-talen. I: Olofsson J, Thoursie A, red. Ungasframtidsvägar. Möjligheter och utmaningar.Stockholm: Agora; 2007. Agoras årsbok 2006.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 87

3InledningFattigdomens förändring,utbredning och dynamik

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikFattigdomens förändring, utbredningoch dynamikSammanfattning• Har fattigdomen ökat eller minskat i Sverigeun der de senaste två decennierna? Det beror påhur fattigdom definieras. I relativa termer harfattigdomen ökat till följd av ökade inkomstskillnadermen i absoluta termer har fattigdomenminskat på grund av ökade realinkomster.• Mellan 5 och 11 procent av befolkningen hamnadei absolut fattigdom åren 1991 till 2007.Andelarna är betydligt högre för ensamboende,för unga vuxna och för invandrare, särskiltnyanlända.• Hälften lämnar fattigdomen redan efter ett år.Gruppen fattiga utgörs därför till stor del avdem som är långvarigt fattiga. För dem somen gång varit fattiga är risken stor att återigenhamna i fattigdom.• Fattigdomen är starkt konjunkturberoende.När konjunkturerna är goda blir färre fattigaoch varaktigheten i fattigdom sjunker. Blandutrikesfödda är varaktigheten längre än blandinrikesfödda.• Långvarig fattigdom, definierad i absoluta termer,har minskat men blivit mer koncentrerad tillgrupperna ensamboende och utrikesfödda.90• En persons inkomster och risk för fattigdompåverkas av inkomsterna i hushållet underuppväxten. Fattigdom under uppväxten ökarrisken för att själv bli fattig som vuxen. Sannolikhetenatt bli höginkomsttagare som vuxenär mycket högre för barn från välbärgade hemän för andra.InledningBristande ekonomiska resurser begränsar individershandlingsutrymme. Fattigdom är ocksåen central indikator på ofärd eftersom en svaghushållsekonomi har samband med andra ofördelaktigaförhållanden som exempelvis ohälsa,trångboddhet, låg självkänsla och bristfälligt deltagandei det sociala livet. Framför allt kan långvarigfattigdom leda till att man får svårare att deltai samhällsgemenskapen, samt att självkänsla ochföretagsamhet sjunker. Fattigdom under uppväxtenkan drabba barnen i dubbel bemärkelse, delsgenom låg levnadsstandard under barndomen, delsgenom ökad risk att själva bli fattiga som vuxna.I detta kapitel analyseras fattigdomens utvecklingoch utbredning, dess fördelning och dessdynamik. Analyser av data från de senaste tvådecennierna ger svar på ett antal angelägna frågor.Första avsnittet diskuterar definitioner av fattigdomoch presenterar olika mått. Det andra avsnittetbehandlar inkomsternas och fattigdomensutveckling från början av 1990-talet och fram tillår 2007. Tredje avsnittet handlar om rörlighet ini och ut ur fattigdom, också det i ett tidsperspek-Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamiktiv. I fjärde och sista avsnittet studeras sambandetmellan föräldrars och barns fattigdom. I kapitletundersöks följande frågor:• Har fattigdomen ökat sedan början av 1990-talet?• Vilka grupper är fattiga och har detta förändratsöver tid?• Har varaktigheten i fattigdom, det vill sägasvårigheterna att ta sig ur den, förändrats?• Har risken att återfalla i fattigdom ökat ellerminskat?• Har den långvariga fattigdomen koncentreratstill vissa grupper?• För den som växer upp under svåra ekonomiskaförhållanden, hur stor är sannolikheten attsjälv bli fattig som vuxen?Vad är fattigdom och vilka är fattiga?Fattigdom studeras oftast utifrån inkomster, eftersomde utgör merparten av individers och hushållsekonomiska resurser. Dessutom är inkomster oftade enda ekonomiska resurser som kan mätas påett bra sätt. Det har uppstått en flora av alternativabenämningar på fattigdom, eller andra relateradefenomen som inte alltid är så lätta att särskilja. Begreppsom ekonomisk utsatthet, marginalisering,exkludering och deprivation är vanliga. Regeringentalar i sin budgetproposition om ekonomisktsvaga och tidigare benämndes gruppen ofta låginkomsttagare.I det här kapitlet används det mertraditionella begreppet fattigdom som refererar tillolika definitioner av inkomstfattigdom och ekonomisktbistånd (se faktaruta Fattigdomsmått).Det är alltså långt ifrån självklart hur fattigdomskall definieras även om de flesta definitionerutgår från den disponibla inkomsten [1-9]. Allaverkar dock vara ense om att fattigdomen har enrelativ dimension, det vill säga vilka som räknassom fattiga förändras över tid och varierar mellanländer (ibland till och med mellan regioner inomett land). Det är andra förhållanden som gör attman ses som fattig i en välfärdsstat som Sverigei dag än vad som är fallet i ett utvecklingsland,eller vad som var fallet i Sverige för hundra årsedan. En vanlig definition är att den är fattig sompå grund av bristande ekonomiska resurser intekan leva på ett sätt som är acceptabelt eller förväntati det samhälle man tillhör. Det handlar omatt inte kunna delta i samhällsgemenskapen, omatt känna skam och sakna självrespekt [9]. Fattigdomenkan exempelvis yttra sig i att inte ha råd attköpa nya kläder till barnen, att inte kunna bjudasina vänner på middag eller att inte kunna delta iolika aktiviteter som kostar pengar. Fattigdomenhar följaktligen också en social dimension.I den tidiga fattigdomsforskningen användesolika mått på nödvändig konsumtion för att beräknavid vilken inkomst man kan betraktas somfattig [10]. En vanlig metod att skatta fattigdomsgränsenär fortfarande att sätta ihop en varukorgav produkter och tjänster som anses nödvändigaför en dräglig levnadsstandard. Innehållet i varukorgenjusteras med avseende på behov genom attta hänsyn till hushållets storlek och sammansättning.Fattigdomsgränsen används bland annat föratt beräkna när samhället bör gå in med olika typerav stöd, främst ekonomiskt bistånd. En fattigdomsgränssom ofta används i svensk forskning [11, 12],och som även kommer att tillämpas i detta kapitel,baseras på normen för socialbidrag år 1985. Normenutgår från en beräkning av nödvändiga utgifterför en skälig levnadsnivå (se faktaruta Fattigdomsmått).Trots att den varukorg man behöver fören skälig levnadsnivå uppenbarligen inte är oberoendeav var och när man lever och därmed i en meningär relativ, används denna fattigdomsgräns härSocialstyrelsen – Social rapport 2010 91

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikFattigdomsmåttAbsolut fattigdomSom absolut fattiga räknas i detta kapitel de som faller underden fattigdomsgräns (eller fattigdomsstreck) som här definierassom socialbidragsnormen för år 1985. Fattigdomsgränsen räknasårligen upp med konsumentprisindex (KPI) för att kompenseraför inflationen [11]. Denna socialbidragsnorm byggeri sin tur på Konsumentverkets skattning av skälig levnadsnivå,vilken grundas på hushållets kostnader för olika varor ochtjänster som anses nödvändiga, bl.a. boende, mat, kläder, hälsaoch hygien, radio och TV, dagstidningar, telefon, försäkringaroch vård. Beräkningen av denna absoluta fattigdomsgräns inkluderarschablonkostnader för boende och arbetsresor, medhänsyn taget till boenderegion, år och hushållssammansättning.Inkomststandard beräknas som den ekvivalerade disponiblainkomsten (se faktaruta Inkomstmått) dividerad med fattigdomsstrecketsom tar hänsyn till boenderegion och familjesammansättning.Inkomststandard lika med 1 innebär alltså attman har inkomster som precis motsvarar det absoluta fattigdomsstrecket.Personer med lägre inkomster än så betraktassom fattiga i absolut mening. De med inkomster som är 25 procentunder fattigdomsstrecket (dvs. 75 procent av inkomststandard)definieras som mycket fattiga, medan personer medinkomster upp till 25 procent över fattigdomsstrecket (dvs.125 procent av inkomststandard) betraktas som nästan fattiga.Relativ fattigdomEn person är fattig i relativ mening (eller ”under risk för fattigdom”)om den ekvivalerade disponibla inkomsten ligger under60 procent av medianen för landets befolkning (EU:s standardsedan år 2003). Inom OECD, Organisation for Economic Cooperationand Development, är gränsen istället 50 procent avmedianen. Denna OECD-gräns (liksom gränsen på 40 procentav medianen) används här för att definiera mycket fattiga i relativmening. Den relativa fattigdomen speglar inkomstfördelningenoch relaterar inte till någon bedömning av hur mycket pengarman behöver för att uppnå en skälig levnadsnivå.Ekonomiskt biståndEkonomiskt bistånd (som fram till år 2001 kallades socialbidrag)är tänkt att fungera som ett sista skyddsnät för den somhar tillfälliga ekonomiska problem. När man ansöker om ekonomisktbistånd gör socialtjänsten en individuell behovsprövning.Den ledande principen är att den som har pengar på bankeneller andra tillgångar inte har rätt till ekonomiskt bistånd.Den centrala delen av det ekonomiska biståndet är försörjningsstödet,som baseras på riksnormen för skälig levnadsnivåoch ska täcka nödvändiga vardagsutgifter. Utöver försörjningsstödetkan ekonomiskt bistånd ges också för andra behov, tillexempel kan särskilda hänsyn tas till barns behov. I den statistiksom finns tillgänglig går det inte att urskilja försörjningsstödfrån övrigt bistånd, därför används bara benämningen ekonomisktbistånd i denna rapport.Avsaknad av kontantmarginalAtt sakna kontantmarginal betyder att man inte kan skaffafram en viss summa pengar på en vecka. I Statistiska centralbyrånsundersökningar om levnadsförhållanden (ULF) ställsfrågan om intervjupersonen skulle kunna skaffa fram en summapengar (15 000 kronor år 2008) på en vecka om behov skulleuppstå. Beloppet justeras med jämna mellanrum beroende påprisutvecklingen.för att definiera absolut fattigdom. Måttet är absoluti bemärkelsen att fattigdomsgränsen definierarsamma köpkraft från ett år till ett annat samt för atten person som inte har en viss köpkraft betraktassom fattig oavsett hur många andra som gör det.Senare fattigdomsforskning har varit kritisktill absoluta fattigdomsmått och istället förordatatt man mäter relativ fattigdom [4, 9]. Man harmenat att den bör räknas som fattig som har en inkomstlångt under vad folk i gemen har i det samhälleman lever. Det är det relativa avståndet tillandra, inte någon absolut köpkraft, som avgör om92man kan delta på lika villkor i samhällsgemenskapen.Med en relativ definition av fattigdomkan alltså den reala köpkraft vid vilken man definierassom fattig förändras från ett år till nästa.Man kan säga att en allmän välståndsutvecklinggör att det kostar mer att behålla självrespekten;det går inflation i hur mycket pengar man behöverför att kunna vara sina medmänniskors like.Det absoluta fattigdomsmåttet kan förstås anpassastill nya behov genom att varukorgen fårnytt innehåll (till exempel färg-TV och mobiltelefon).De som förespråkar relativa fattigdomsmåttSocialstyrelsen – Social rapport 2010

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikvill emellertid bygga in det relativaelementet direkt i måttet.Det finns flera ofta använda relativafattigdomsmått. Ett lätthanterligtoch för många syften praktisktmått är att räkna dem vars inkomsteråterfinns längst ned i inkomstfördelningen(till exempel de lägstatio procenten) som fattiga. Ett sådantmått är också i linje med att det ärden relativa positionen i inkomstfördelningensom är betydelsefull förkonsumtionen, särskilt när det gällervad som i Sverige kostar mest,nämligen boendet. De som har detsämst ställt är vanligtvis de som fårbo sämst.Nackdelen med ett enkelt procentuelltmått är att det inte tar hänsyntill hur stora inkomstskillnadernaär. Därför dominerar ett annat relativtinkomstmått som bygger påavstånd i inkomst. Enligt det måttetdefinieras de med en inkomst lägreän 60 procent av medianinkomstensom fattiga [13]. Det betyder att detinte finns någon självklar andel avbefolkningen som är fattiga, andelenberor i stället på inkomstspridningen.Om skillnaderna växer i denundre halvan av inkomstfördelningenkommer fler att räknas som fattiga.Faktum är (fast det inte brukarnoteras) att detta relativa mått i vissafall kan identifiera färre fattiga änett absolut mått: vid en mycket jämninkomstfördelning kan det till ochmed bli så att ingen betraktas somfattig. Om detta är teoretiskt önskvärtär inte så lätt att säga.InkomstmåttMedelinkomst är en genomsnittlig inkomst per person eller per hushåll.Medianinkomst är den inkomst som är den mittersta i inkomstfördelningen,dvs. hälften av alla inkomsttagare har en inkomst som är lägre, och hälftenhar en inkomst som är högre. Medianen används ofta när man har extremvärden,framför allt mycket höga inkomster som kan påverka genomsnittet ganskamycket.Disponibel inkomst är den inkomst som ett hushåll eller en individ förfogaröver. Den beräknas som förvärvs- och kapitalinkomster, justerade för skatteroch avdrag, med tillägg för transfereringar och bidrag.Ekvivalerad disponibel inkomst eller disponibel inkomst per konsumtionsenhetberäknas för att justera disponibel inkomst enligt en s.k. ekvivalensskala förskillnader i behov, skattat efter hushållets storlek och sammansättning. Enligtsådana skalor har olika personer olika vikt beroende på hur mycket de antas”kosta”. Man summerar vikterna för alla hushållsmedlemmar och beräknar disponibelhushållsinkomst dividerad med hushållsvikt. I den skala som används iUndersökningen om hushållens ekonomi (HEK) är vikterna följande:• 1 – en vuxen• 1,51 – två vuxna• 0,52 – det första hemmaboende barnet• 0,42 – vart och ett av de följande barnen• 0,60 – hemmaboende barn över 19 år och övriga vuxna i hushållet.I avsnittet Fattigdomens dynamik, som bygger på registerdata, används en annanekvivalensskala baserad på en skala skapad av Statistiska centralbyrån, förregisterbaserade studier [20], med följande vikter:• 1 – en vuxen• 1,66 – två vuxna• 0,48 – barn 0–3 år• 0,57 – barn 4–10 år• 0,66 – barn 11–17 år• 0,83 – ytterligare en vuxen (18+ år)Realinkomst. För att göra årliga inkomster jämförbara har de justerats efter2007 års prisnivå för att kunna bortse från inflationen.Osäkerhet i inkomstuppgifter. De registrerade inkomstuppgifterna kan avvikafrån de faktiska förhållandena. En anledning till en sådan avvikelse är ekonomiskaresurser och förmögenheter som inte redovisas för taxering och därmed intekommer med i registren, vilket leder till en underskattning av hushållens levnadsstandardoch därmed till en viss överskattning av andelen fattiga. Analyserna sombaseras på andra register än HEK innehåller vissa fel i hushållsinkomsten eftersomdessa register inte alltid kan identifiera faktiska hushåll (i HEK däremot tillfrågasindividerna om den faktiska hushållssammansättningen). Det gäller särskilthushåll med sambor utan gemensamma barn eftersom de inte registreras somett hushåll utan som två. I ett hushåll som räknas till kategorin ensamstående kandet alltså förekomma ytterligare en vuxen som bidrar till försörjningen utan attdet framgår av registren. Å andra sidan kan det omvända också gälla, att personersom lämnat hushållet fortfarande är registrerade som medförsörjare. Generelltöverskattas antalet ensamstående i registren medan antalet sammanboende underskattas[21]. Omfattande tester har genomförts för att utröna vad osäkerheteni hushållsklassificeringar innebär för analyserna. Slutsatsen från dessa testerär att huvudresultaten inte påverkas mer än marginellt.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 93

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikEn mer uppenbar nackdel med de relativa fattigdomsmåttenär dock att jämförelser över tid ochmellan länder kan vara svåra att göra. Med en relativdefinition av fattigdom har exempelvis Tysklandfler fattiga än Bulgarien, trots att levnadsstandardeni Bulgarien är märkbart lägre [13]. I en tid av snabbtväxande välstånd kan det lite märkliga inträffa attandelen fattiga i relativ mening ökar, fast man registreraren dramatisk minskning av den absolutafattigdomen – så har exempelvis skett på Irland [14].Kanske är detta främst en fråga om tidsperspektiv:människors anspråk liksom kostnaderna kring detsociala livets organisation, ökar rimligen i tider avtillväxt, men troligen ganska långsamt. Kritiker hardock frågat sig om det är rimligt att en person sominte har råd med mat, och därmed räknas som fattigenligt en absolut definition, enligt en relativ definitionbetraktas som icke fattig om tillräckligt mångaandra hamnar i samma ekonomiska beråd [8]. Enannan invändning mot ett relativt fattigdomsmått,baserat på inkomstfördelningen, är att det endast ärett annat sätt att mäta ojämlikhet. Om man inte kanförevisa en skarpt förändrad betydelse av positioneni inkomstfördelningen för människors levnadsvillkorjust vid fattigdomsgränsen är det dessutom ettdiskutabelt sätt att mäta ojämlikhet på.En kritik som riktar sig både mot det mer traditionellaabsoluta och mot det relativa fattigdomsmåttetär att fattigdom inte enbart bör definierasutifrån inkomst. Snarare än att mäta förutsättningenför en acceptabel levnadsstandard börfattigdomen mätas direkt, som ekonomisk deprivation.Det är med andra ord mer teoretiskt korrekt,menar man, att försöka mäta fattigdomensuttryck, till exempel genom att studera om människorverkligen deltar i det sociala livet, om dehar kläder, om deras bostäder är drägliga, ellerom de utmärker sig genom låg konsumtion [7]. Ensådan ansats närmar sig, trots teoretiska olikheter,hur levnadsnivå definieras i de skandinaviska94länderna [15]. Empiriska studier visar att mångasom har inkomster under fattigdomsgränsen inteär ekonomiskt depriverade, och tvärtom [2, 7, 16].I studier som koncentrerar sig på jämlikhet i utfallsnarare än jämlikhet i möjligheter (resurser)stöter man dock på problemet att människor kanha en låg konsumtionsnivå, eller en livsstil sompåminner om fattigdom, för att de själva valt den.I ett försök att komma runt detta problem användsen metod som baseras på intervjuer med ett urvalmänniskor. Man frågar dem vilken typ av konsumtionsvaror(eller ekonomiska förmågor) somde betraktar som nödvändiga, om de har dem,samt om skälet till att de eventuellt inte har demär brist på pengar – de som uppger att de inte harråd med nödvändigheter betraktas som fattiga[4]. Metoden har sina problem – man måste tillexempel anta att människor kan och vill svarasanningsenligt på om de avstår från olika sakerjust för att de inte har råd. Trots det har mångastudier gjorts efter detta koncept, också i Sverige[2]. Olika mått som kombinerar ekonomisk deprivationoch låg inkomst har också använts för attskärpa identifieringen av de fattiga [2, 5, 7, 17].Det är ofrånkomligt att antalet fattiga varierarmed fattigdomsdefinitionen, vilket accentuerardet faktum att fattigdomsmåtten delvis är godtyckliga– vilket illustreras av att gränsen förrelativ fattigdom inom EU tidigare drogs vid 50procent av medianinkomsten; sedan år 2003 gäller60 procent. Det absoluta fattigdomsmåttet harnågot mindre drag av godtycke, även om det ärsvårt att avgöra vad som skall ingå i den varukorgsom mäter existensminimum, särskilt sådant somgår utöver det nödvändiga näringsintaget.Eftersom de olika fattigdomsmåtten speglarolika dimensioner av fattigdom, och eftersom dehar olika för- och nackdelar, används flera av demi kapitlet. Därtill studeras omfattningen av ekonomisktbistånd. Fördelen med att använda ekono-Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikmiskt bistånd i fattigdomsstudier är att biståndetär behovsprövat, vilket gör att de som får det medstor sannolikhet är fattiga, det vill säga förutomlåg inkomst har de inte heller några andra ekonomiskatillgångar. Nackdelen är att långt ifrånalla fattiga söker ekonomiskt bistånd. Att skattaantalet personer som är fattiga men som inte sökerekonomiskt bistånd är erkänt svårt. För Sverigefinns inga säkra uppgifter, men vissa skattningartalar för att andelen berättigade som inte söker ärstor [18]. Liknande resultat rapporteras för övrigtfrån en lång rad länder, och man kan anta attsåväl stigmatisering som informationsbrist liggerbakom detta [19]. En annan invändning är att detär problematiskt att använda ett socialpolitiskt instrumentsom ekonomiskt bistånd för att uppskattaomfattningen av fattigdom, eftersom det med dennadefinition skulle räcka att ändra lagen och ta bortstödet till de fattiga för att eliminera fattigdomen.Slutsatsen är att de som söker och får ekonomiskt biståndmed all sannolikhet kan betraktas som fattiga– däremot är det lika säkert att antalet fattiga definieradepå så sätt kommer att underskattas. En annansvårighet är att veta om en förändring över tid berorpå en reell förändring i antalet fattiga, förändrat sökbeteendebland de behövande, ändrade rutiner blandbiståndshandläggarna eller ändrade riktlinjer frånriksdagen. Det bör påpekas att gränsvärdena för relativfattigdom, absolut fattigdom samt ekonomisktbistånd ligger mycket nära varandra (tabell 3:1).Förändring och fördelningav inkomster och fattigdomHar då fattigdomen i Sverige ökat eller minskatunder de senaste decennierna? Vilka är de fattigaTabell 3:1. Tröskelvärden för några fattigdomsmåttTröskelvärden för det absoluta fattigdomsstrecket, relativa fattigdomsstrecket respektive biståndsnivån. Hushåll medolika sammansättning i olika typer av kommuner år 2007. Antal kronor per månad.HushållstypBostadsortRiket Stor-Stockholm Stor-Göteborg Övriga kommunermed 75 000+ invRelativfattigdomsgräns*AbsolutfattigdomsgränsEkonomisktbiståndAbsolutfattigdomsgränsEkonomisktbiståndAbsolutfattigdomsgränsEkonomisktbiståndÖvriga kommunerAbsolutfattigdomsgränsEkonomisktbiståndKronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor KronorEnsamboende 9 575 8 331 8 243 8 158 8 071 7 938 7 850 7 634 7 546SammanboendeUtan hemmavarande barn 14 459 12 969 12 637 12 673 12 341 12 508 12 176 12 194 11 8621 barn: 3 år 19 438 17 079 16 425 16 758 16 105 16 542 15 889 16 182 15 5282 barn: 3 år och 5 år 23 460 20 135 19 424 19 815 19 104 19 599 18 888 19 238 18 5273 barn: 2 år, 4 år och 12 år 27 482 23 877 23 422 23 602 23 147 23 412 22 957 22 889 22 435Ensamstående föräldrar1 barn: 3 år 14 555 12 238 12 637 11 942 12 341 11 777 12 176 11 462 11 8622 barn: 3 och 5 år 18 576 16 683 16 165 16 362 15 845 16 146 15 629 15 786 15 2683 barn: 2 år, 4 år och 12 år 22 598 19 235 18 984 18 915 18 664 18 699 18 448 18 338 18 087* 60 procent av medianinkomst (disponibel ekvivalerad inkomst).Barn under 12 år antas ha barnomsorg till en kostnad motsvarande maxtaxa.Källa: HEK, Statistiska centralbyrån.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 95

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamiki dagens samhälle? Detta avsnitt, som bygger påde fattigdomsdefinitioner som diskuterades ovan,behandlar inkomsternas och fattigdomens fördelningoch förändring över tid under perioden1991–2007. Olika riskgrupper för fattigdom kommeratt identifieras och jämföras över tid. Dessutomgörs en internationell jämförelse med fokuspå relativ fattigdom. Om inte annat anges baserasanalyserna i detta avsnitt på data från Undersökningenom hushållens ekonomi (HEK, se bilaga4 Datakällor). Alla inkomster är omräknade till2007 års penningvärde.Ökade reala inkomster –och ökad inkomstspridningFör att förstå fattigdomens utveckling över tid ärdet viktigt att känna till förändringen av såvälmedelinkomsterna som inkomstspridningen. Figur3:1 visar utvecklingen av båda dessa utan hänsyn96Mått på inkomstskillnaderGini-koefficient. Ett statistiskt mått på inkomstspridning, detvanligaste måttet på ojämnheten i inkomstfördelningen. Värdet0 innebär att inkomsterna är helt jämnt fördelade (allahar samma inkomst) och värdet 1 att det är maximalt ojämlikt(en person har alla inkomster). Värdet motsvarar dengenomsnittliga inkomstskillnaden mellan två slumpmässigtutvalda personer dividerat med genomsnittsinkomsten.Percentilkvoter (95/5 respektive 90/10). Ett enklare spridningsmåttsom visar inkomstspridningen genom att kontrasterainkomster i båda ändar av inkomstfördelningen. För attkonstruera måttet delas befolkningen i 100 lika stora percentilgrupper.Den procent som har de lägsta inkomsternahamnar i percentilgrupp 1, de med näst lägsta inkomsternai percentilgrupp 2, osv. upp till percentilgrupp 100 som bestårav den procent av befolkningen som har de högsta inkomsterna.Percentiler är då de värden som avgränsar dessagrupper – den första percentilen skiljer ut den lägsta gruppenosv. Percentilkvoten definieras som inkomsten som avgränsardem med högre inkomststandard (percentilerna 95 respektive90) dividerad med inkomsten som avgränsar dem med lägreinkomststandard (percentilerna 5 respektive 10). I figurernabenäms den femte percentilen P05 osv.till kapitalinkomsterna 1 . Startåret i denna analys(liksom i andra som förekommer i detta avsnitt) är1991. Det beror delvis på tillgång till data, men år1991 är också en lämplig inledning på den studeradeperioden eftersom det representerar brytpunktenmellan toppen på en kraftig högkonjunktur ochbörjan av en dramatisk lågkonjunktur. Detta återspeglasi medelvärdet och medianen, som visar ennedgång i realinkomsterna fram till år 1995, menen kraftig uppgång efter detta, när konjunkturenvänder uppåt (medelinkomsterna har ökat medhela 59 procent under perioden 1995–2007).Man kan också konstatera att spridningen i inkomstökar, vilket framgår av att avstånden mellankurvorna som visar inkomster vid olika percentilerFigur 3:1. Inkomstutvecklingen 1991–2007Medelinkomst, medianinkomst samt inkomster vid olikapercentiler.* Ekvivalerad disponibel årsinkomst, exklusivekapitalinkomster, i 2007 års penningvärde. Kronor.Kronor400 000350 000300 000250 000200 000150 000100 00050 00001991939597992007P90MedelvärdeMedianP10P051 Kapitalinkomster genererar pengar som kan användas för konsumtion.Emellertid är just kapitalinkomster känsliga för olikaförändringar i skattelagstiftningen. År 2001 ändrades t.ex. beskattningenav vinst på bostadsrätter vilket gjorde att mångarealiserade sådana år 2000 och därmed registrerades höga inkomsterför dem just detta år [22].010305P95* Gränsvärden. Exempelvis är P05 gränsinkomst för de 5 procent somhar lägst inkomster och P95 gränsinkomst för de 5 procent som harhögst inkomster.Värden för år 1992 är interpolerade.Källa: HEK, Statistiska centralbyrån.Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikFigur 3:2. Inkomstojämlikhet i Sverige 1991–2007Percentilkvoter* P95/P05 och P90/P10 samt Ginikoefficienten,inklusive respektive exklusive kapitalinkomster.Percentilkvot5,04,54,03,53,02,52,01,51,00,50,01991 939597P95/P05, inkl. kapitalinkomstP90/P10, inkl. kapitalinkomstGini-koefficient,inkl. kapitalinkomst99Gini-koefficient0,500,450,400,150,100,050,002007P95/P05, exkl. kapitalinkomstP90/P10, exkl. kapitalinkomstGini-koefficient,exkl. kapitalinkomst* Kvoten mellan inkomsterna vid olika percentiler i inkomstfördelningen.Värden för år 1992 är interpolerade.Källa: HEK, Statistiska centralbyrån.0103050,350,300,250,20ökar över tid (figur 3:1). I stort sett alla inkomstskikthar erfarit en gynnsam utveckling av de realadisponibla inkomsterna under perioden, men höginkomsttagarehar gynnats mest. De ekvivaleradedisponibla årsinkomsterna vid femte percentilen(som alltså omfattar inkomsterna för de mest ekonomisktutsatta) har ökat från cirka 75 000 kronorunder 1990-talet till cirka 90 000 kronor underåren 2006–2007. Vid den 95:e percentilen har dedock ökat brant från lite drygt 250 000 kronorunder 1990-talet till 380 000 kronor år 2007. Allainkomstskikt (även de som inte visas i figuren) harfått ökade reala disponibla inkomster och blivit rikare,men de allra rikaste har blivit mycket rikare.Den ökade inkomstojämlikheten är tydlig ifigur 3:2 som visar direkta mått på inkomstspridning.För att utesluta att utvecklingen av inkomsteroch inkomstskillnader beror på plötsliga kasti realisationsvinster och liknande, särredovisasinkomster med respektive utan kapitalinkomster.Budskapet i figuren är tydligt: inkomstspridningenökar. Med föregående analys som utgångspunktkan man dra slutsatsen att detta berorFigur 3:3. Inkomstojämlikheten i internationelltperspektiv år 2007Gini-koefficient för EU:s medlemsstater (EU25) samtNorge och Island. Ekvivalerad disponibel inkomst*.EU25SlovenienSverigeSlovakienNorgeDanmarkTjeckienBelgienFinlandFrankrikeMaltaUngernÖsterrikeLuxemburgNederländernaIslandCypernTysklandIrlandSpanienItalienPolenEstlandStorbritannienGreklandLitauenLettlandPortugal0,00 0,05 0,10 0,15 0,20 0,25 0,30 0,35 0,40Gini-koefficient* Uppgifterna avser olika länders nationella mätningar som anpassatsmed OECD:s modifierade ekvivalensskala: 1,0 för första vuxenperson i hushållet, 0,5 för övriga personer 14 år och äldre och0,3 för barn 0–13 år.Observera att andra ekvivalensskalor används i resten av detta kapitel.Källa: Eurostat [24].Socialstyrelsen – Social rapport 2010 97

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikpå att inkomstökningen varit kraftigast blandhöginkomsttagare. Gini-koefficienten (inklusivekapitalinkomster) ökar från ungefär 0,22 år 1991till ungefär 0,30 år 2007, vilket är en betydandeökning. I jämförelse med andra länder har ändåSverige en jämn inkomstfördelning (exklusivekapitalinkomster), långt ifrån länder som Storbritannien,Portugal, Italien och Tyskland (figur 3:3).Sverige följer dock en internationell trend motökad inkomstspridning [23].98Figur 3:4. Fattigdomen 1991–2007 enligt olikafattigdomsmåttAndel med inkomster* under det relativa respektive detabsoluta fattigdomsstrecket. Andel i hushåll medekonomiskt bistånd någon gång under året samt andelsom uppger att de inte har kontantmarginal.Hela befolkningen 16–84 år. Procent.Procent201816141210864201991 92 93 94 95 96 97 98 99

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikTabell 3:2. Absolut fattigdom perioden 1993–2007Mycket fattiga, fattiga samt de med mycket begränsad ekonomi. Andel med inkomster* under en given inkomststandard.Genomsnitt för perioderna 1993–1998, 1999–2002 och 2003–2007. Hela befolkningen. Procent.BefolkningsgruppInkomststandardens nivå i förhållande till det absoluta fattigdomsstrecketMycket fattiga Fattiga Mycket begränsad ekonomiInkomststandard < 0,75 Inkomststandard < 1 Inkomststandard < 1,251993–19981999–20022003–20071993–19981999–20022003–20071993–19981999–20022003–2007% % % % % % % % %Samtliga 2,5 2,4 1,9 9,4 7,3 5,5 27,3 19,7 14,1Kvinnor 2,4 2,5 1,8 9,7 7,8 5,5 29,5 22,1 15,4Män 2,5 2,4 2,0 9,0 6,8 5,5 25,1 17,2 12,8Födda i Sverige (20+ år) 1,8 1,8 1,4 6,3 5,0 3,7 21,4 15,3 10,5Utrikesfödda (20+ år) 4,3 4,2 3,9 17,7 14,3 12,1 40,4 31,7 27,1Vistelsetid i Sverige0– 5 år 7,4 6,6 9,1 39,5 29,9 28,1 74,2 55,0 49,46–10 år 7,3 6,2 6,0 21,8 25,4 20,2 54,8 47,6 41,511–20 år 5,8 5,1 4,3 19,2 14,1 12,0 41,0 35,9 31,721+ år 1,7 2,6 1,7 7,0 6,5 5,3 22,1 18,2 14,3FödelseregionNorden 2,5 2,7 2,5 7,2 6,4 4,9 22,8 17,5 12,7Västeuropa** 3,6 2,6 3,5 9,6 7,0 8,6 23,1 19,2 16,1Nordöstra Europa 2,4 4,4 3,0 10,7 8,2 9,5 31,7 22,2 21,3Sydöstra Europa 3,1 3,7 1,9 25,0 18,7 10,1 54,5 39,7 27,6Mellanöstern/Nordafrika 10,8 8,0 6,8 39,6 30,6 23,2 74,6 57,5 49,5Övriga Afrika 5,0 3,6 3,4 33,4 23,5 19,9 72,9 48,0 38,7Övriga Asien 6,6 6,6 6,2 28,3 17,3 16,9 54,1 36,9 33,3Latinamerika 4,5 4,0 5,0 20,6 11,9 11,2 53,9 33,5 28,0Tabellen fortsätter på nästa sidaär fattiga vid en given tidpunkt. I följande avsnittstuderas den absoluta fattigdomen i olika befolkningsgrupper.Genomsnittet över tre längre perioderredovisas, åren 1993–1998, 1999–2002 och2003–2007, där den första perioden representerarlågkonjunkturen, den andra en återhämtningsfas,och den tredje en ny ”normalfas” (tabell 3:2).Det bör noteras att fattigdomsberäkningarnaalltid baseras på den sammanlagda hushållsinkomsten(se faktaruta Inkomstmått) och därför äralla individer i ett och samma hushåll per definitionlika fattiga. I hushåll som består av en man ochen kvinna (gifta eller sambor) kan det till exempelinte finnas könsskillnader i fattigdom så som den100definieras här. Antagandet att alla i ett hushåll harsamma inkomst är förstås ganska starkt och bidrartroligen till att kvinnors och barns fattigdom underskattas.Att beräkna den reella tillgången tillekonomiska resurser på individnivå är dock intemöjligt med tillgängliga data, och knappast mednågra existerande data [25].I stort sett noteras samma skillnader mellangrupperna och samma förändring över tid, vare sigdet gäller fattiga eller gruppen med mycket begränsadekonomi (tabell 3:2). Utvecklingen för andelenmycket fattiga i de olika grupperna visar också ettliknande mönster, med några avvikelser. Man kandirekt konstatera att fattigdomsriskerna varierarSocialstyrelsen – Social rapport 2010

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikTabell 3:2 fortsättning från föreg. sida...BefolkningsgruppInkomststandardens nivå i förhållande till det absoluta fattigdomsstrecketMycket fattiga Fattiga Mycket begränsad ekonomiInkomststandard < 0,75 Inkomststandard < 1 Inkomststandard < 1,251993– 1999– 2003– 1993– 1999– 2003– 1993– 1999– 2003–1998 2002 2007 1998 2002 2007 1998 2002 2007% % % % % % % % %Hushållstyp (20+ år)Ensamboende kvinnor 3,6 3,1 2,8 12,1 10,9 7,9 42,0 35,8 25,4Ensamboende män 5,0 4,4 4,3 11,2 9,5 9,4 27,8 22,1 19,2SammanboendeUtan hemmavarande barn 0,7 0,6 0,5 2,7 2,2 1,7 10,5 7,3 4,8Hemmavarande barn 0–18 år,gemensamma 1,9 1,4 1,4 8.8 6,7 4,6 26,8 15,7 10,4Hemmavarande barn 0–18 år,endast ej gemensamma 1,4 0,8 1,5 5,9 3,1 3,6 13,4 8,5 8,3Ensamstående med barn 0–18 årKvinnor 4,3 3,7 2,7 21,6 14,7 10,5 62,1 51,4 38,3Män 3,8 2,8 2,4 16,2 9,7 6,5 45,8 26,6 18,0Socioekonomisk grupp (20–64 år)Arbetare 0,7 0,9 0,6 3,7 3,0 2,1 16,2 10,8 7,0Högre tjänsteman 0,2 0,3 0,2 1,2 0,8 0,5 5,2 2,3 1,8Arbetsmarknadsstatus (20–64 år)Förvärvsarbetande 1,5 1,5 1,0 4,5 3,4 2,4 14,4 8,9 6,1Studerande 8,6 7,6 9,2 26,0 21,9 23,3 55,2 46,3 45,0Arbetslös/sjuk/förtidspensionär 2,0 1,6 1,5 8,8 5,7 5,9 27,6 19,2 18,2Åldersgrupp0–19 år 3,5 3,6 2,5 14,5 10,9 7,6 38,8 26,8 18,320–24 år 7,9 6,7 7,0 19,1 16,3 16,1 38,0 32,8 31,725–44 år 2,3 2,6 2,2 9,0 7,1 5,7 26,6 17,5 13,145–64 år 1,4 1,3 1,0 4,2 3,2 2,7 11,2 8,1 7,065–74 år 0,5 0,7 0,5 3,6 3,8 1,9 18,6 15,8 8,175+ år 0,8 1,0 0,4 9,8 8,2 4,3 46,1 36,5 21,9* Ekvivalerad disponibel inkomst.** Inkl. Australien, Kanada, Nya Zeeland och USA.Källa: HEK, Statistiska centralbyrån.kraftigt mellan grupperna, på ett sätt som är välkänt från tidigare forskning [2, 26]. Barn, ungdomar,unga vuxna, studerande, ensamstående mödraroch invandrare löper störst risk för fattigdom. Blandinvandrare har nyanlända invandrare och utomeuropeiskainvandrare särskilt hög fattigdomsrisk.Att vissa grupper har större andel fattiga änandra är ingen överraskning. Ju fler förvärvsinkomsteri ett hushåll och ju färre som ska delapå dessa, desto mindre är fattigdomsrisken. Atthushåll med två vuxna utan barn har låg fattigdomsriskoch att ensamhushåll med barn harhög risk är därför förväntat. För andra grupperhandlar hög fattigdomsrisk om frånvaro av förvärvsinkomsterpå grund av arbetslöshet (särskiltför dem som inte hunnit göra inträde på arbetsmarknaden),sjukdom eller studier. Detta är ocksåförståeligt, eftersom bidrag, ersättningar frånsocialförsäkringssystemet och studielån normaltger en inkomst som är väsentligt lägre än löne-Socialstyrelsen – Social rapport 2010 101

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikinkomster, men det reser också fråganom varför vissa grupper, exempelvisutrikesfödda, oftare än andra saknarförvärvsarbete.Ökningen av den ekonomiska levnadsstandardenefter lågkonjunkturenhandlar också framför allt om en ökningav löneinkomster, bland annat föratt fler fått jobb. Det innebär att denekonomiska levnadsstandarden inteökat lika mycket för de grupper som fåren större andel av sin försörjning frånbidrag eller socialförsäkringar.Hur har då fattigdomens fördelningförändrats? Svaret är att det skett enutjämning av den absoluta fattigdomen– i takt med att fattigdomen minskat iså gott som alla grupper har också skillnadenmellan olika grupper minskat.Minskningen har varit kraftig i fleragrupper som hade höga fattigdomsnivåerunder perioden 1993–1998, blandannat utrikesfödda och ensamståendemed barn. Grupper som inte följt trendenär unga vuxna och icke förvärvsarbetande,för vilka den absoluta fattigdomenkvarstår på en hög nivå under den sistamätperioden. 3Man måste komma ihåg att den första tidsperioden1993–1998 omfattar en djup lågkonjunkturoch att det därför inte är förvånande attde inkomstökningar som följer av konjunkturuppgångenockså leder till absoluta inkomstökningarför dem som har det sämst ställt. När situationenår 2007 i stället jämförs med den sområdde år 1991, det vill säga före lågkonjunkturen,3 Närmare analyser visar att den höga fattigdomen bland ungavuxna perioden 2003–2007 framför allt beror på en hög fattigdomsnivåbland manliga studerande.Tabell 3:3. Relativ fattigdom perioden 1993–2007Andel med inkomster* under det relativa fattigdomsstrecket(60 % av medianinkomsten). Genomsnitt för perioderna 1993–1998,1999–2002 och 2003–2007. Hela befolkningen. Procent.BefolkningsgruppRelativt fattigaMed inkomster under 60 % av medianinkomst1993–1998 1999–2002 2003–2007% % %Samtliga 6,6 8,9 9,1Kvinnor 6,7 9,6 9,6Män 6,4 8,1 8,6Födda i Sverige (20+ år) 4,5 6,4 7,3Utrikesfödda (20+ år) 12,5 17,6 20,6Vistelsetid i Sverige0– 5 år 28,3 38,0 43,16–10 år 17,5 30,3 33,811–20 år 12,9 16,9 21,921+ år 4,4 8,2 10,0FödelseregionNorden 4,7 8,1 8,9Västeuropa** 7,2 9,4 13,1Nordöstra Europa 7,1 9,6 13,9Sydöstra Europa 16,1 25,2 19,7Mellanöstern/Nordafrika 31,0 35,7 38,8Övriga Afrika 20,1 29,6 30,4Övriga Asien 19,4 20,2 28,5Latinamerika 14,2 13,0 20,8Tabellen fortsätter på nästa sidaär skillnaderna i fattigdomsandelar mellan olikahushållstyper klart mindre 2007 än 1991, medanskillnaderna mellan invandrare och inrikesföddahar ökat (detta kan inte ses i tabell 3:2).Samma grupper som har hög förekomst avrelativ fattigdom har hög förekomst av absolutfattigdom, det vill säga främst nyanlända invandrareoch ensamstående mödrar (tabell 3:3).Som tidigare påpekats har den relativa fattigdomenökat under den studerade perioden. Skillnadernamellan olika grupper har också ökat ochde fattigaste grupperna har halkat efter än mer.Medan exempelvis 12 procent av de ensamståendemödrarna var fattiga i relativ bemärkelse år102Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikTabell 3:3 fortsättning från föreg. sida...BefolkningsgruppRelativt fattigaMed inkomster under 60 % av medianinkomst1993–1998 1999–2002 2003–2007% % %Hushållstyp (20+ år)Ensamboende kvinnor 8,9 15,7 14,4Ensamboende män 9,0 11,9 13,1SammanboendeUtan hemmavarande barn 1,6 2,6 2,4Hemmavarande barn 0 –18 år,gemensamma 6,3 7,4 7,6Hemmavarande barn 0–18 år,endast ej gemensamma 3,8 3,0 5,3Ensamstående med barn 0–18 årKvinnor 13,4 18,5 22,4Män 9,9 10,9 10,9Socioekonomisk grupp (20–64 år)Arbetare 2,4 3,4 3,8Högre tjänsteman 0,7 0,8 0,9Arbetsmarknadsstatus (20–64 år)Förvärvsarbetande 3,2 3,7 3,6Studerande 19,4 25,9 33,7Arbetslös/sjuk/förtidspensionär 5,7 7,9 10,7Åldersgrupp0–19 år 10,2 12,5 12,820–24 år 15,3 18,6 22,325–44 år 6,4 8,1 10,045–64 år 2,8 3,7 4,965–74 år 2,2 6,0 3,775+ år 6,0 13,2 10,6* Ekvivalerad disponibel inkomst.** Inkl. Australien, Kanada, Nya Zeeland och USA.Källa: HEK, Statistiska centralbyrån.1991 gällde detta för inte mindre än 28 procentår 2007 (enskilda år syns inte i tabellen). Blandnyanlända invandrare fördubblades andelen relativtfattiga under samma period, från 25 procenttill 50 procent. De höga nivåerna vittnar omatt dessa grupper i stor omfattning har inkomstersom är påfallande lägre än medelinkomsttagarnas.En internationell utblickTrots ökningen av den relativa fattigdomeni Sverige sedan år 1991 är andelenrelativt fattiga i Sverige låg i ettinternationellt perspektiv (figur 3:6).Sverige återfinns bland de länder somhar den allra jämnaste inkomstfördelningen.Inom EU ligger i genomsnitt 16–17procent av befolkningen under det relativafattigdomsstrecket, beroende påhur många länder som ingår. I mångaländer utanför EU är omkring 25 procentav befolkningen relativt fattiga,exempelvis i USA, Turkiet och Mexiko(data från mitten av 2000-talet[23]). För Sveriges del rör det sig om11 procent. En viktig anledning tillden låga fattigdomen i Sverige är attolika transfereringar som barnbidrag,ekonomiskt bistånd och bostadsbidrag(pensioner räknas dock inte) har enkraftigt utjämnande effekt (se skillnadernamellan staplarna i figur 3:6).Skillnaden mellan andelar relativtfattiga som beräknas med respektiveutan transfereringar visar välfärdsstatensmonetära effekter på fattigdomen.Inte överraskande uppvisar Sverigeoch övriga nordiska länder storaomfördelande effekter [23, 27], ävenom dessa sjönk något från mitten av1990-talet till år 2004 [23].Det bör nämnas att välfärdsstaten inte baraverkar genom monetära insatser (benefits-in-cash)utan också genom indirekta omfördelningar(benefits-in-kind) som exempelvis subventioneradbarnomsorg, skola och sjukvård. Att beräknaeffekten av indirekta omfördelningar är komplicerat,men de studier som gjorts har kommit framSocialstyrelsen – Social rapport 2010 103

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikFigur 3:6. Relativ fattigdom i internationellt perspektiv år 2007Andelen med inkomster under 60 procent av medianinkomsten(relativt fattigdomsstreck) i respektive land, före och efter transfereringar.EU-medlemsstaterna (EU27) samt Norge, Island och Kroatien(kandidatländer 2009). Ekvivalerad disponibel inkomst*. Procent.EU15EU27IslandTjeckienNederländernaSlovakienSverigeSlovenienÖsterrikeDanmarkNorgeUngernFrankrikeFinlandMaltaLuxemburgTysklandBelgienCypernPolenPortugalKroatienIrlandEstlandLitauenStorbritannienGreklandSpanienItalienLettlandBulgarienFöretransfereringarEftertransfereringar0 5 10 15 20 25 30 35Procent* Uppgifterna avser olika länders nationella mätningar som anpassats med OECD:smodifierade ekvivalensskala: 1,0 för första vuxen person i hushållet, 0,5 för övriga personer14 år och äldre och 0,3 för barn 0–13 år.Observera att andra ekvivalensskalor används i resten av detta kapitel.Källa: Eurostat 2009 [13].till att sådana välfärdsstatsinsatserbidrar ytterligare till utjämning avekonomiska resurser, och gör attde nordiska länderna ännu tydligarehamnar bland de allra mestjämlika OECD-länderna [23]. I hurhög grad det medför en minskningav fattigdomen är dock oklart,även om välfärdsstaten förstås bidrartill att mildra de negativa konsekvensernaav den. Exempelvishar fattiga barnfamiljer i Sverigeråd att använda sjukvården, samtatt i högre grad än i många andraländer låta barnen gå i högre utbildning.4SammanfattandekommentarerHar fattigdomen ökat eller minskatsedan början av 1990-talet? Detberor helt på hur man definierarfattigdom. Klart är att färre är fattigai absolut bemärkelse, färre taremot ekonomiskt bistånd och fleruppger att de har en kontantmarginal.Samtidigt har allt fler fåttlägre inkomster i förhållande tilldem som ligger vid inkomstfördelningensmittpunkt och skillnadermellan höginkomsttagare och låginkomsttagarehar ökat kraftigt.Återhämtningen efter den djupa4 Skattningar gjorda av OECD [23, figur 9:7],talar för att minskningen av inkomstojämlikheten(Gini-koefficienten) som följer avmonetära bidrag (benefits-in-cash) i Sverigeär ungefär dubbelt så stor som den somföljer av subventionerade tjänster (benefitsin-kind).104Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamiklågkonjunkturen i början och mitten av 1990-talethar varit reell: människor har fått det bättre. Attinkomstojämlikheten ökat kan ha negativa konsekvenserför dem med medelhöga och låga inkomster,men när man som här koncentrerar sig på deekonomiskt utsatta måste man dra slutsatsen attutvecklingen från det sena 1990-talet fram till år2007 generellt sett har präglats av en minskningav fattigdomen.Fattigdomen är ojämnt fördelad i befolkningen.De som förvärvsarbetar är sällan fattiga, varesig i absolut eller relativ bemärkelse. Grupper därmånga är arbetslösa eller står helt utanför arbetsmarknadenhar däremot en hög andel fattiga. Detgäller bland annat studerande, utomeuropeiskainvandrare samt ensamstående mödrar; däremotinte ålderspensionärer som i många andra länderär en ekonomiskt utsatt grupp. Skillnadernamellan grupper har generellt sett minskat när detgäller absolut fattigdom på grund av ökade realinkomster.För relativ fattigdom har skillnadernaistället ökat, i takt med att inkomstspridningenökat.Totalt sett är bilden av fattigdomens förändringmotsägelsefull. Bedömningen av utvecklingenberor på om man lägger större vikt vid den absolutafattigdomen eller den relativa. Det, i sin tur,är en värdering som är svår att göra. Det förefallersom om varningarna för ökad fattigdom ochökade fattigdomsklyftor grundar sig i en alltförensidig syn på fattigdom som en relativ företeelse.Man förbiser den stora betydelse som realinkomstökningarnai Sverige haft för att lyfta människorur fattigdom under det senaste decenniet.Vilka konsekvenser konjunkturnedgången sominleddes år 2008 kommer att få är som sagt förtidigt att uttala sig om.Fattigdomens dynamik –rörlighet in i och ut ur fattigdomFattigdom, liksom andra oönskade tillstånd, är lätttareatt överse med om den drabbar personer underen kort och övergående period. Därför är det främstden långvariga fattigdomen som betraktas som ettproblem. Dels blir de negativa konsekvenserna avfattigdom sannolikt större med tiden, dels kan långvarigaförsörjningsproblem vara svårare att ta sig ur.Det kan i sin tur bero på att arbetsgivare inte villanställa dem som varit långvarigt frånvarande frånförvärvsarbete, eller på att individer efter lång tid ifattigdom förlorar energin eller förmågan att ta sigur sin situation. Frågor om fattigdomens dynamikär därför centrala, det vill säga om rörlighet in i ochut ur fattigdom samt om benägenheten att återfalla ifattigdom efter att man lämnat den.Tidigare studier har visat att fattigdomens dynamikinte är så lätt att utreda. En av de första studiernasom analyserade data om fattigdom över individerslivscykel drog slutsatsen att det är en överraskandestor rörlighet in i och ut ur fattigdom [28].En senare analys kunde visa att detta gav en ofullständigbild. I själva verket utgörs gruppen fattigavid en given tidpunkt (tvärsnitt) till mycket stor delav långvarigt fattiga – men om man däremot seröver en längre period utgör den gruppen bara enliten del av alla som någon gång är fattiga [29].Det kan jämföras med situationen på ett sjukhus:de flesta som skrivs in på sjukhuset är inlagdaen kortare tid, men ett fåtal behöver vara kvarlänge. Vid en given tidpunkt kommer dock mångaav sjukhusets sängar att upptas av långvarigt sjuka,för att endast en liten grupp av dem som någongång är kortvarigt sjuka finns inlagda just vid dettillfället. De långvarigt sjuka (eller de långvarigtfattiga) har alltså större sannolikhet att observerasvid varje given tidpunkt, eftersom deras episodsträcker sig över många enskilda tidpunkter,Socialstyrelsen – Social rapport 2010 105

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikmedan varje kortvarigt sjuk (eller de kortvarigtfattiga) bara kan observeras vid en eller ett fåtaltidpunkter.Det är i detta sammanhang viktigt att studeraåterfall i fattigdom – i en studie återföll inte mindreän hälften som kommit ur fattigdom inom fyraår [30]. Den långvariga fattigdomen liksom denåterkommande är alltså reella risker för mångasom blir fattiga.Dessa studier baseras alla på nordamerikanskadata och kan inte utan vidare generaliseras tillatt gälla Sverige. Internationella jämförelser, därSverige ingår, tyder dock på att några grundläggandeförhållanden gäller i många länder, däriblandSverige [31, 32]. En studie visade att i europeiskaländer lämnade många fattigdom från ettår till ett annat (mellan 25–40 procent, i Sverige37 procent), medan det skedde i betydligt långsammaretakt i USA [33]. I en annan studie kundeman följa individers inkomster under sex år. Resultatenvisade att ganska få var fattiga under helaperioden, mellan 1 procent (Sverige) och 6 procent(USA) av befolkningen samt att den förväntadegenomsnittliga fattigdomsperioden för demsom blev fattiga låg mellan 1,6 och 2 år i bådaländerna (svenska data kom från 1991–1996) [34].Ett stort steg framåt i den svenska forskningenom fattigdomens dynamik togs i en studie baseradpå arton års data från Levnadsnivåundersökningarna(åren 1974–1991) [35]. Utifrån en analys avlåg inkomst var en av slutsatserna att utflödet urfattigdom var snabbt: efter åtta år hade 90 procentlämnat den lägsta decilgruppen (den tiondel av befolkningenmed lägst inkomster) där genomsnittsinkomstendå motsvarade ungefär 70 procent avmedianinkomsten. Familjehändelser (som skilsmässaeller förändring av antal barn i hushållet)var viktiga faktorer främst för kvinnors inträde ioch utträde ur låginkomstgruppen, medan arbetsmarknadsrelateradehändelser (som arbetslösheteller yrkesbyten) var viktiga för båda könen. Enstudie av en senare tidsperiod och med ett annatfattigdomsmått, fann att i Sverige var arbetsrelateradefaktorer viktigare än familjerelaterade [34].I de analyser som närmast följer studeras fattigdomensvaraktighet och visas hur stor andel som ärkvar i fattigdom efter en viss tid – och hur mångasom återfaller i fattigdom efter att ha tagit sig urden. Frågan är också om det finns några speciellagrupper som riskerar långvarig fattigdom och omsådana risker har förändrats över tid. Varaktigheti och rörlighet ut ur fattigdom studeras ur tvåperspektiv: det som tidigare definierats som absolutfattigdom respektive ekonomiskt bistånd. Fattigdomsepisodersom innefattar ettåriga uppehålldefinieras som kontinuerliga episoder om inkomstendet år man lämnar fattigdomen inte överstigerfattigdomsgränsen med mer än 10 procent. Dendefinitionen gäller i avsnittets samtliga analyser avfattigdom (utflöde, varaktighet, återinflöde).De flesta studier som refererades ovan baseraspå data över bara ett eller några få år och någrabygger på små urval vilket medför osäkra skattningar.Analyserna som görs här har fördelen avatt baseras på Statistiska centralbyråns registerdata5 över totalbefolkningen för en relativt långtidsperiod, nämligen årsvisa data för en 18-årsperiod(1990–2007) från LISA, Longitudinell integrationsdatabasför sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier(se bilaga 4 Datakällor). Egenföretagareexkluderas ur analyserna då uppgifternaom deras inkomster antagligen är mer behäftademed osäkerhet än andras uppgifter [36]. Individerdefinieras som fattiga om deras hushåll har endisponibel inkomst som ligger under den absolutafattigdomsgränsen (se faktaruta Fattigdomsmått).5 För begränsningar kopplade till användning av registerdata seInledningskapitlet.106Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikFigur 3:7. Utflöde ur absolut fattigdomAndel av inflödeskohorter som utan uppehåll är kvar i fattigdom efterantal år sedan de blev fattiga. Kohorter med inträdesår från 1991till 2005, vartannat år. Personer 16 år och äldre i egna hushåll. Procent.Procent6050403020100123Observera att år 0 är andelen 100%.Källa: LISA, Statistiska centralbyrån.45Utflöde ur absolut fattigdom6710 11 12 13 14 15 16År sedan inträde i fattigdomDen första analysen visar hur många som är kvari (absolut) fattigdom under ett visst antal år efterdet att de hamnat där. Varje individ som lämnarkategorin fattiga, men som sedan åter hamnar därräknas igen – i analysen används episoder snarareän individer som bas. Figur 3:7 visar utflödet ur fattigdomperioden 1991–2007, där varje kurva representeraren inflödeskohort, det vill säga en gruppmed gemensamt inträdesår (det år när individernablev fattiga). För tydlighets skull visas bara vartannatinträdesår. Figuren visar hur stor andel av denursprungliga gruppen med ett visst inträdesår somförblivit fattiga efter ett givet antal år. Gruppensom blev fattig år 1991 kan följas i 17 år medangrupper med senare inträdesår kan följas under enallt kortare tidsperiod – de som blev fattiga år 200589Inflödeskoshort:19911993199519971999200120032005kan således bara studeras i två år.Därför är kurvorna olika långa.Figur 3:7 visar hur snabbt utflödetur fattigdom generellt sett är.Redan efter ett år har ungefär hälftenlämnat gruppen fattiga. Efterfyra år är mellan 15 och 25 procentkvar och efter tio år är ungefär 5procent kvar. Kurvorna visar snarlikaförlopp, men ligger på olikanivåer. De som inträdde i fattigdomår 1991 lämnade fattigdomenbetydligt långsammare än de sominträdde åren 1997–2005 (andel fattigai kohorter med dessa inträdesåravtar i ungefär samma takt). Efterfem år återstår 22 procent av demsom flödade in 1991 men bara cirka12 procent av dem som flödade in1997–2001. De med startår 1993och 1995 ligger däremellan. Detverkar troligt att skillnader i utflödekan förklaras av konjunktursvängningar. Att flerblir kvar i fattigdom om den inleds under en lågkonjunkturpekar på potentiella problem för dengrupp som blir fattiga under rådande lågkonjunktur.Varaktighet i fattigdomMed utgångspunkt i tidigare forskning kan mandefiniera varaktighet på två olika sätt. Det vanligastetillvägagångssättet är att mäta hur länge defattiga har varit fattiga, man registrerar så att sägafattigdomshistorien bakåt i tiden med utgångspunktfrån ett givet år. Måttet är lättbegripligtoch i sig korrekt, men kan bli missvisande [29] eftersommånga som vid en viss tidpunkt har varitfattiga (i till exempel tre år) kommer att fortsättavara fattiga. För att ta detta i beaktande måsteSocialstyrelsen – Social rapport 2010 107

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikFigur 3:8. Kort och lång varaktighet i absolutfattigdomAndelen kortvarigt (1 år) och långvarigt (5+ år) fattiga avpersoner i absolut fattigdom. Fattigdomshistoria(1994–2007) och fattigdomsepisod (1994–2003).Personer 16 år och äldre i egna hushåll. Procent.Procent60504030201001994 95Källa: LISA, Statistiska centralbyrån.man även blicka framåt, och summera individershela fattigdomsepisoder från början till slut. Detär bara möjligt om man har mycket långa tidsseriermed inkomstuppgifter från samma individer.Eftersom data sträcker sig över åren 1990–2007kan sådan episodfattigdom beräknas för perioden1994–2003. Här kommer både fattigdomshistorieroch fattigdomsepisoder att studeras, och andelensom har en fattigdomshistoria eller -episodpå ett år (kortvarigt fattiga) respektive minst femår (långvarigt fattiga) redovisas. 6Sättet att presentera den långvariga fattigdomenhar stor betydelse för vilken slutsats man6 Att startåret är 1994 beror på att de första inkomstuppgifternahärrör från 1990 och 1994 är då det första året man kan definieralångvarigt fattiga enligt den femårsdefinition som används här.10896979899001 år i fattigdom, historia5+ år i fattigdom, historia01020304 05 06 20071 år i fattigdom, episod5+ år i fattigdom, episoddrar om dess omfattning. Av dem som var fattigaår 1994 hade 20 procent varit fattiga i fem år ellermer (fattigdomshistorien), men samma år befannsig 47 procent av de fattiga i en fattigdomsepisodom minst fem år. På motsvarande sätt är skattningarnaav den kortvariga fattigdomen olika mellande båda synsätten. År 1994 hade 42 procent av defattiga endast ett års erfarenhet av detta tillstånd,men bara 16 procent var i en ettårsepisod – skillnadenligger förstås i att många av dem som barahade ett års erfarenhet kom att förlänga dennaerfarenhet till två och fler år, vilket bara kan registrerasgenom att studera om de var fattiga ävenår 1995 (och framåt). Fattigdomens varaktighetär alltså inte så lätt att beskriva enstämmigt, ochbilden kompliceras ytterligare av att förändringenöver tid ser olika ut beroende på om man studerarfattigdomshistorier eller episodfattigdom.Koncentrerar man sig på episodfattigdom serman att det finns en tendens till minskning övertid (1994–2003). Den långvariga episodfattigdomensjunker något (från 47 procent till 43 procent,dock inte regelbundet), samtidigt som den kortvarigaepisodfattigdomen ökar något. Detta skiljersig från utvecklingen för fattigdomshistorien somuppvisar en stark ökning av den långvariga fattigdomentill år 2000, men därefter en minskningoch en närmast spegelvänd förändring för kortvarigfattigdom.Skillnaden i utveckling beror på att fattigdomshistorierna,genom att bara ta hänsyn till episodernaslängd bakåt i tid, i högre grad speglar konjunkturenför fem år sedan och fram till mättidpunkten.Det betyder att andelen långvarigt fattiga ökar närmätperioden mer eller mindre täcker den djupa lågkonjunkturen1991–1997, samtidigt som den minskarnär konjunkturen sedan vänder. Tvärtemot vadman skulle tro visar figur 3:8 också att den långvarigafattigdomen snarast minskar trendmässigt överhela perioden när man mäter den som fullbordadeSocialstyrelsen – Social rapport 2010

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikepisoder – vilket i sin tur beror på attmånga av dem som hamnade i fattigdommot slutet av lågkonjunkturenganska snabbt kunde lämna den.Det förtjänar också att understrykasatt den långvariga episodfattigdomenvisserligen minskar,men är omfattande. Att ungefär40 procent av alla som är fattigaett givet år befinner sig i en fattigdomsepisodsom varat eller kommeratt vara i fem år eller mer, visaratt fattigdomen i Sverige dominerasav långvarigt fattiga. Samtidigtflödar hälften av alla som någongång blir fattiga ut redan efter ettår. Bilden kan tyckas motsägelsefull,men är likväl en korrekt beskrivningav verklig heten.Figur 3:9. Återinflöde i absolut fattigdomAndel av olika utträdeskohorter som åter blivit fattiga efter antal år* sedande lämnade fattigdomen (år 0). Kohorter med utträdesår 1991 samt1992–2004 (vartannat år). Personer 16 år och äldre i egna hushåll. Procent.Åter i fattigdomProcent6050403020100012345678 9 10 11 12 13 14 15 16Antal år sedan utträde ur fattigdomUtträdeskohort19911992199419961998200020022004Återinflöde i fattigdomGraden av återfall är också en indikatorpå fattigdomens varaktighet.Tidigare studier har visat att många som lämnarfattigdom snart hamnar där igen. Av analysenframgår att efter ett år har ungefär 10 procent återblivit fattiga (figur 3:9). Om man följer utvecklingenför utträdesåret 1991 ser man att hälftenåterfallit i fattigdom efter åtta år. Förändringenöver tid visar ett intressant mönster. För kohorternamed utträdesåren 1991–1992 gäller ett snabbtoch högt återinträde. För kohorten med utträdesår1996 är risken att återinträda i fattigdom påfallandemycket lägre och sjunker ytterligare för demsom lämnade fattigdom år 1998 – bland dem hadeungefär 30 procent återfallit efter åtta år, alltsånära 20 procentenheter färre än för utträdeskohorternavid 1990-talets början. Men vad somsedan händer är uppseendeväckande: återinflödet* Dvs. att de har återfallit någon gång efter ett visst antal år, långt ifrån alla har en nyoavbruten episod av fattigdom.Källa: LISA, Statistiska centralbyrån.i fattigdom ökar för varje kohort med utträdesårfrån 1999. Det låter mindre sannolikt att detta ären konjunktureffekt – snarare beror denna trendpå sammansättningen av gruppen fattiga.Utflöde och varaktighet i olika grupperMan vet att vissa grupper, som till exempel ensamståendeföräldrar och nyanlända invandrare,är mer utsatta för fattigdom än andra. I detta avsnittstuderas huruvida olika grupper också befinnersig i fattigdom olika länge, och studien är härbegränsad till skillnader mellan personer föddai Sverige och födda utomlands samt skillnadermellan olika familjetyper.Fattigdomsepisoder för utrikesfödda personerSocialstyrelsen – Social rapport 2010 109

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikhar delats in i två grupper, dels de som påbörjadesunder invandringsåret 7 (nyanlända invandrarekvarstår i denna kategori tills de lämnat fattigdomenför första gången), dels övriga episoder förutrikesfödda (det vill säga episoder som inledsminst ett senare år än invandringsåret).Observera att en individ, liksom tidigare, kanbidra med flera fattigdomsepisoder. Detta innebäratt om en nyanländ invandrare lämnar fattigdomefter tre år och sedan blir fattig igen två år senare,så räknas den första perioden som en fattigdomsepisodsom inleds under invandringsåretoch den andra episoden räknas bland övriga fattigdomsepisoder.När det gäller skillnader mellanfamiljetyper studeras sannolikheten för fattigdomuppdelat på familjetyper vid en given varaktigheti fattigdom: individen behöver alltså inte ha haftsamma familjetyp under hela fattigdomsepisoden.Det visar sig att inrikesfödda lämnar fattigdomi avsevärt snabbare takt än utrikesfödda, och attnyanlända invandrare har något långsammare utflödestaktän övriga utrikesfödda (figur 3:10). Åretefter att de inträdde i fattigdom kvarstår hälftenav de inrikesfödda och 60 procent av de utrikesfödda.Tio år efter fattigdomsinträdet är knappt4 procent av de inrikesfödda kvar i fattigdom,motsvarande siffra för de invandrare som inleddesin fattigdomsepisod under invandringsåret är 12procent, och för övriga invandrare 9 procent. Vidareanalyser, som inte redovisas här, visar dessutomatt återinflödet i fattigdom är mycket störrebland invandrare: efter fyra år har knappt 30 procentav personer födda i Sverige återfallit i fattigdom,men mer än 50 procent av de utrikesfödda.Det finns inga dramatiska skillnader mellanolika typer av familjer när det gäller utflöde ur7 Invandringsåret definieras som det år personen folkbokfördesi Sverige, alltså året när han eller hon fick uppehållstillstånd(uppehållsrätt); ibland kan personerna vistas flera år i Sverigeinnan de får uppehållstillstånd.110Figur 3:10. Utflöde ur absolut fattigdom blandpersoner födda i Sverige respektive föddautomlandsAndel av inflödeskohorten som utan uppehåll är kvari fattigdom efter antal år sedan de blev fattiga.Personer 16 år och äldre i egna hushåll. Procent.Kvar i fattigdomProcent7060504030201001 234Källa: LISA, Statistiska centralbyrån.5678 9 10 11 12 13 14 15 16Antal år efter inträde i fattigdomUtrikesfödda, fattigdomsepisoder som inleds under invandringsåretUtrikesfödda, övriga fattigdomsepisoderFödda i Sverigefattigdom, men generellt lämnar hushåll med envuxen fattigdom något långsammare än parhushåll(dessa resultat visas ej). Däremot visar analyser avåterinflöde större skillnader: parhushåll (med ochutan barn) återfaller i fattigdom i minst omfattningoch ensamhushåll med barn återfaller i störst omfattning.Efter fyra år har 30 procent av paren och33 procent av de ensamboende utan barn blivit fattigaigen, jämfört med ungefär 40 procent av ensamhushållenmed barn.Den långvariga fattigdomen är kanske densocialpolitiskt viktigaste frågan när det gällerekonomiska problem. De långvarigt fattiga är engrupp som kan antas ha sämre framtidsutsikterän andra – och de står för nära hälften av svenskafolkets fattigdomsår. Frågan om vilka befolknings-Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikkategorier som löper störst risk förlångvarig fattigdom är därför central.Av främst intresse här är hurden långvariga fattigdomen drabbarbarnfamiljer, samt om invandrareutgör en stor del av gruppen.Figur 3:11 visar sannolikhetenför olika familjetyper att hamnai långvarig fattigdom. I linje medvad som visades ovan för fattigdomvid en given tidpunkt (tabell3:2) är det hushåll med bara envuxen som löper den största riskenatt vara långvarigt fattiga. År2003, som är det senaste året somden femåriga episodfattigdomenkan mätas, var andelen långvarigtfattiga högst bland ensamståendemödrar med yngre barn (6 procent).Därefter kom ensamstående utanbarn och ensamstående fäder medyngre barn (cirka 4 procent). Attäven gruppen gifta eller sammanboendemed yngre barn har relativthöga andelar i långvarig fattigdom(drygt 2 procent) visar att långvarigfattigdom utgör en inte alltförovanlig risk för barn och ungdomarunder 18 år. Däremot är fattigdomsriskernasmå i hushåll därde yngsta hemmavarande barnen är18 år eller äldre, vilket delvis tordekunna förklaras av att föräldrarna idessa hushåll i genomsnitt är äldreoch därför har högre inkomster.Den långvariga fattigdomensjönk generellt sett under den studeradeperioden. Sedan mätåren 1997–2001 har sådan fattigdom blivit alltovanligare i nästan alla familjetyper.Figur 3:11. Förekomst av långvarig fattigdom i olikafamiljetyper 1994–2003Andel med episoder om minst fem års fattigdom. Personer 16 år och äldrei egna hushåll. Procent.Långvarigt fattigaProcent10 Ensamboende9Ensamstående farmed barn 18+ år8Ensamstående far7med barn under 18 år6Ensamstående mormed barn 18+ år5Ensamstående mor4med barn under 18 år3Gifta/sambormed barn 18+ år2Gifta/sambor1med barn under 18 årGifta/samborutan barn019949596979899Källa: LISA, Statistiska centralbyrån.Långvarigt fattigaProcent100Källa: LISA, Statistiska centralbyrån.0001022003ÅrFigur 3:12. Gruppen långvarigt fattiga efter familjetyp 1994–2003Episoder om minst fem års fattigdom. Personer 16 år och äldre iegna hushåll. Procent.90807060504030201001994 9596979899000102 2003ÅrEnsamboendeEnsamstående farmed barn 18+ årEnsamstående farmed barn under 18 årEnsamstående mormed barn 18+ årEnsamstående mormed barn under 18 årGifta/sambormed barn 18+ årGifta/sambormed barn under 18 årGifta/samborutan barnSocialstyrelsen – Social rapport 2010 111

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikFigur 3:13. Långvarigt fattiga bland utrikesrespektiveinrikesfödda samt utrikesföddabland långvarigt fattigaAndel med fattigdomsepisoder om minst fem år.Personer 16 år och äldre i egna hushåll,perioden 1994–2003. Procent.Procent4540353025201510Långvarigt fattiga bland inrikes födda501994 95 96 97 98 99 00Källa: LISA, Statistiska centralbyrån.Utrikes föddabland långvarigt fattigaLångvarigt fattigabland utrikes födda2003ÅrDen minsta relativa förbättringen erfor ensamståendepappor som ligger på en närmast konstant ochrelativt hög fattigdomsnivå.Man kan också studera hur gruppen långvarigtfattiga är sammansatt. Denna fråga är av vikt när detgället att ta reda på mot vilka grupper socialpolitiskainsatser kan riktas i syfte att minska den långvarigafattigdomen. Flera av de högriskgruppersom just identifierats är för små för att få någotgenomslag när det gäller det totala antalet långvarigtfattiga. Det gäller främst ensamstående pappor(drygt 1 procent av alla långvarigt fattiga år2003), men inte ens ensamstående mammor utgörett speciellt stort inslag i denna grupp (knappt 10procent år 2003). Undantaget är ensamståendeutan barn, som faktiskt utgör ungefär hälften avden långvarigt fattiga gruppen (figur 3:12).När det gäller invandrare har den långvarigafattigdomen minskat både bland de nyanländaoch bland övriga invandrare (figur 3:13). År 1994var 10 procent av de utrikesfödda och 3 procent0102av de inrikesfödda långvarigt fattiga. Motsvarandeandelar år 2003 var 8 respektive 2 procent.Samtidigt har andelen utrikesfödda av alla långvarigtfattiga ökat i stadig takt över hela perioden,från 31 procent 1994 till 40 procent år 2003. Trotsatt den långvariga fattigdomen minskar bland utrikesfödda,så ökar alltså deras andel av de långvarigtfattiga.När det gäller andra grupper, konstaterades tidigareatt unga vuxna (18–24 år) har en hög risk författigdom. Situationen för unga vuxna ser dock långtmindre dyster ut när det gäller långvarig fattigdom:visserligen är en något högre andel av unga vuxnalångvarigt fattiga jämfört med andra åldersgrupper,men skillnaderna är inte stora (visas ej i figur).Utflöde ur och varaktigheti ekonomiskt biståndFlera studier har visat att inflöde och varaktighet iekonomiskt bistånd (tidigare socialbidrag) uppvisarungefär samma mönster som för fattigdom. Manhar visat att bland dem som inledde en episod medekonomiskt bistånd år 1987 (högkonjunktur) respektiveår 1992 (lågkonjunktur) var genomsnittstidenmed bidrag två år (under ett elvaårsspann), menvid ett givet år hade hälften av dem med ekonomisktbistånd haft det i mer än fem år [37]. Återinflödetvisade sig också vara betydande: Av dem som intefick ekonomiskt bistånd året efter inträdet återkomändå hälften till bistånd någon gång inom tio år. Totaltsett, av alla som fick ekonomiskt bistånd ett givetår, var det hela två tredjedelar som fick det underminst ett år av de tio efterföljande åren [37]. I en studieav gruppen som fick ekonomiskt bistånd minsttio månader under ett givet år under 1990-talet komman fram till att dessa personer hade en särskilt lågsannolikhet att upphöra med bistånd – ungefär 95procent fick ekonomiskt bistånd också under nästföljandeår och mellan 50 och 70 procent fick också112Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikFigur 3:14. Utflöde ur ekonomiskt biståndAndel av olika inflödeskohorter som fortfarande har ekonomiskt biståndefter antal år sedan inträde. Kohorter med inträdesår från 1991 till 2003(vartannat år). Personer 16 år och äldre i egna hushåll. Procent.Procent6050403020100123Observera att år 0 är andelen 100%.Källa: LISA, Statistiska centralbyrån.456789 10 11 12 13 14 15 16Antal år efter inträde i ek. bistånddetta år bistånd under mer än 10 månader [38]. 8Närmast studeras varaktighet i ekonomiskt bistånd,hur den har förändrats över tid, samt vilkagrupper som löper större och mindre risk för attha kvar bistånd under lång tid. Liksom i analysernaav fattigdom ovan är fokus på utrikesföddaoch på olika familjetyper, där det finns påfallandeskillnader mellan grupper.När det gäller utflödet ur ekonomiskt biståndför kohorter med olika inträdesår (figur 3:14)finns samma mönster som för absolut fattigdom:de som inledde biståndstagandet 1991 lämnardet i långsammast takt – efter sex år är det fortfarande20 procent som har ekonomiskt bistånd.8 Denna höga varaktighet beror dock delvis på att biståndsepisoderofta sträcker sig över två kalenderår; en episod som är tolvmånader lång och sträcker sig från mars till februari observerastill exempel som ett år med tio månaders ekonomiskt biståndoch ett efterföljande år med två månaders ekonomiskt bistånd.Inflödeskohort:1991199319951997199920012003Utflödestakten ökar för varje kohortfram till inträdesår 1997. Därefterminskar utflödestakten igen:de som påbörjade biståndstagande2001 och 2003 lämnar det i ungefärsamma långsamma takt somde som påbörjade biståndstagande1993 och 1995, under lågkonjunkturen.Generellt sett och i likhet medvad som framgick av analysen avfattigdom (figur 3:10), lämnar invandrarebiståndstagandet i långsammaretakt än inrikesfödda personer(figur 3:15). Det tycks varaspeciellt svårt att avsluta episodermed ekonomiskt bistånd som inleddesunder invandringsåret. Enanledning till att nyanlända invandrarelämnar ekonomiskt biståndstagandei långsammare taktän andra, är att de ofta inte har någon annan försörjningskälla,medan andra grupper har tillgångtill arbetslöshetsunderstöd, sjukbidrag, förtidauttag av pension, med mera. Om man jämför figur3:10 med 3:15 kan man också se att när man studerarfattigdom istället för ekonomiskt bistånd, såskiljer sig inte utflödet ur fattigdomsepisoder sominleddes under invandringsåret särskilt mycketfrån episoder som inleddes efter invandringsåret,eller från episoder för personer födda i Sverige.Vid sidan av nivån på utflödet kan man ocksåstudera utflödestaktens mönster över tid. Biståndsepisoderför personer födda i Sverige, och invandraresepisoder som inleddes efter invandringsåret,har en avtagande utflödestakt. Sannolikheten attupphöra med bistånd är hög till en början, menavtar kraftigt ju fler år man erhållit ekonomiskt bistånd.Personer som fått bistånd länge har alltså lågsannolikhet att hitta en annan försörjning. DettaSocialstyrelsen – Social rapport 2010 113

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikkan bero på att tiden i bistånd påverkar möjligheteroch motivation att finna annan försörjning (en såkallad varaktighetseffekt), men också på att gruppensom får bistånd under en lång tid har sämreförutsättningar för självförsörjning redan från början(en så kallad selektionseffekt).Utflödestakten ur episoder som inleddes underinvandringsåret följer ett annat mönster och är istort sett konstant ända upp till mycket långa varaktigheter(tio år eller mer). Man ser alltså inte dengradvisa minskning av sannolikheten att sluta medbistånd som fanns för övriga biståndstagare.Att utflödestakten är konstant beror sannolikt påtvå motverkande krafter. Å ena sidan är tid i biståndrelaterad till en högre sannolikhet att uppbärabistånd, å andra sidan är vistelsetid i Sverige relateradtill en lägre sannolikhet för detta. Eftersomår i bistånd och vistelsetid i Sverige helt sammanfallerför denna grupp så balanseras dessa effekteroch resulterar i en konstant utflödestakt. Även ombiståndstagandet generellt sett är på en hög nivå iepisoder som inleddes under invandringsåret, såmåste det betraktas som positivt att risken att blikvar i bistånd inte ökar med tiden i denna grupp såsom den gör bland övriga biståndstagare.För återinflöde (visas inte här) gäller att invandrarehar en högre återinflödestakt än inrikesfödda.Det tar cirka tretton år för inrikesfödda men baranio år för utrikesfödda innan hälften av dem somlämnat biståndstagande åter har fått ekonomisktbistånd någon gång.När det gäller benägenhet att lämna ekonomisktbiståndstagande bland olika familjetyper,så gör ensamstående mödrar det i klart långsam-Figur 3:15. Utflöde ur ekonomiskt bistånd blandinrikes- respektive utrikesfödda personerAndel som fortfarande har ekonomiskt biståndefter antal år sedan inträde. Personer 16 år och äldrei egna hushåll. Procent.Kvar som biståndsmottagareProcent10090807060504030201001 2 3 4 5 6 7Källa: LISA, Statistiska centralbyrån.8 9 10 11 12 13 14 15 16Antal år efter inträde i ek. biståndUtrikesfödda, biståndsepisoder som inleds under invandringsårUtrikesfödda, övriga biståndsepisoderFödda i SverigeFigur 3:16. Utflöde ur ekonomiskt bistånd blandolika familjetyperAndel som fortfarande har ekonomiskt biståndefter antal år sedan inträde. Personer 16 år och äldrei egna hushåll. Procent.Kvar som biståndsmottagareProcent60504030201001234Gifta/sambor utan barnGifta/sambor med barnEnsamboendeKälla: LISA, Statistiska centralbyrån.5678 9 10 11 12 13 14 15 16Antal år efter inträde i ek. biståndEnsamstående morEnsamstående far114Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikmast takt (figur 3:16). Par med barn har också inledningsvisen låg utflödestakt, men medan hela10 procent av ensamstående mödrar kvartstår iekonomiskt bistånd efter 11–16 år är det endasthälften så många av paren med barn som är kvar.Skillnaderna i utsatthet mellan olika familjetyperblir ännu tydligare när man också studeraråterinflöde (visas inte här). Efter att ha avslutaten biståndsepisod, tar det fyra år innan hälften avde ensamstående mammorna åter uppbär bistånd.Motsvarande tid är sju år för de ensamma papporna,tio år för de ensamboende, tretton år för parmed barn och mer än sexton år för par utan barn.Även för ekonomiskt biståndstagande kanman beräkna varaktigheten med utgångspunkt ihistoria och episod som gjordes för varaktigheteni absolut fattigdom (figur 3:8). Ungefär somi motsvarande analys av absolut fattigdom utgörFigur 3:17. Kort och lång varaktighet iekonomiskt biståndAndelen kortvariga (1 år) och långvariga (5+ år) biståndstagare.Biståndshistoria (1994–2007) och biståndsepisod(1994–2003). Personer 16 år och äldre i egna hushåll. Procent.Procent60504030201001994 95969798991 år i ek. bistånd, historia00Källa: LISA, Statistiska centralbyrån.0106 2007År1 år i ek. bistånd, episod5+ år i ek. bistånd, historia 5+ år i ek. bistånd, episod02030405långvariga biståndstagare (episod) cirka hälftenav alla som tar emot ekonomiskt bistånd (se figur3:17). Det viktigaste resultatet av analysen är attandelen biståndstagare med långvarigt biståndinte har minskat särskilt mycket efter 1990-taletslågkonjunktur – år 2003 ligger nivån över densom rådde under lågkonjunkturen (1994). Dettamönster skiljer sig från det som fanns för absolutfattigdom, där andelen fattiga i långvarig fattigdomminskade över tid för att ligga på lägre nivåervid periodens slut än vid dess början.Det är dock viktigt att notera att andelen långvarigabiståndstagare i relation till hela populationenhar minskat något sedan lågkonjunkturen,eftersom den totala andelen med bistånd harminskat. År 2003 var 2 procent av befolkningenlångvariga biståndstagare, jämfört med 3 procent1994. Trots att det bara drabbar 2–3 procent avbefolkningen, står det långvariga biståndstagandetför en betydande del av det totala ekonomiskabiståndet. Detta innebär att biståndet till en oproportionerligtstor del kommer att gå till en ganskaliten grupp fattiga – ett bistånd som för övrigt inteär menat som permanent försörjningsmedel.Vad gäller skillnader mellan grupper i långvarigtbiståndstagande (visas inte här), så är mönstreti stort sett detsamma som för långvarig absolut fattigdom:det långvariga biståndstagandet har minskatsedan lågkonjunkturen bland både svenskaroch invandrare och i alla familjetyper. I gruppenlångvariga biståndstagare utgör dock såväl invandraresom ensamboende en ökande andel.I tillgängliga data kan man inte se om andelenlångvariga biståndstagare i befolkningen återgåtttill de nivåer som gällde före 1990-talets lågkonjunktur.Flera tidigare studier, dock med andradefinitioner av långvarigt socialbidragstagande,har funnit att andelen med långvarigt ekonomisktbistånd i befolkningen var väsentligt högre i börjanoch i mitten av 2000-talets första årtionde änSocialstyrelsen – Social rapport 2010 115

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikåren 1990–1991, samtidigt som andelen med ekonomisktbistånd har minskat totalt sett [12, 26, 39,40]. Många har uttryckt oro över denna utveckling,men den måste förstås mot bakgrund av attsammansättningen av befolkningen har förändratsunder samma period.Invandringen var stor under 1990-talet, ocheftersom nya invandrare i hög utsträckning saknartillgång till flera av de försäkringssystem somandra har tillgång till (till exempel sjukpenning,föräldrapenning, pension, arbetslöshetsförsäkring),så är de oftast hänvisade till ekonomisktbistånd när de saknar arbetsinkomst. Man harvisat att ungefär hälften av den totala ökningen avlångvarigt biståndstagande sedan år 1991 beror påden ökade andelen utrikesfödda i befolkningen,38 procent beror på ett ökat beroende i gruppenutrikesfödda (troligen för att andelen nytillkomnainvandrare ökat) och 15 procent beror på att personerfödda i Sverige blivit mer beroende [41].Det är visserligen alarmerande att en stor gruppinvandrare är långvariga biståndstagare, menman måste ha i åtanke att inrikesfödda ofta kanvara lika fattiga men uppbära andra ersättningarän ekonomiskt bistånd. Invandrare är visserligenöverrepresenterade i både långvarig fattigdomoch långvarigt biståndstagande, men överrepresentationeni långvarig fattigdom är långt mindreän vad den är i långvarigt biståndstagande.Sammanfattande kommentarerI det första avsnittet visades att mellan 5 och 11procent av befolkningen per år hamnade i (absolut)fattigdom perioden 1991–2007. De allra flestalämnar detta tillstånd snabbt, hälften redan inomett år. Gruppen fattiga präglas i stället av de långvarigtfattiga, alltså de som är fattiga fem år ellermer. Bland dem som är fattiga ett givet år befinnersig mer än 40 procent i en sådan fattigdomsepisod.Samtidigt är risken att hamna i långvarigfattigdom liten, bara mellan 3 och 4 procentav befolkningen under ett givet år är långvarigtfattiga. Däremot återkommer många i fattigdom,sju år efter att ha lämnat fattigdomen har mellan50 procent (av dem som flödade ut 1992) och 30procent (av dem som flödade ut 1998) hamnat därigen.Fattigdomen är starkt konjunkturberoende,vilket också återspeglas i fattigdomens dynamik.När konjunkturerna är goda ökar sannolikhetenatt lämna fattigdom och biståndstagande, ochvaraktigheterna blir kortare. En avvikande trendfinns dock: återinflödet i fattigdom har ökat fördem som flödade ut ur fattigdom från 1998 ochframåt, efter att ha minskat för dem som lämnadefattigdom från 1992 till 1998.Analyserna visar tydligt att utrikesfödda lämnarfattigdomen mycket långsammare än sverigeföddaoch dessutom har större risk att återfalla ifattigdom – men en viktig slutsats är också attdet främst är nyanlända invandrare som skiljersig från personer födda i Sverige. Andelen långvarigtfattiga bland de utrikesfödda har minskatsedan 1990-talets lågkonjunktur. Men om manbyter perspektiv och beräknar andelen utrikesföddabland långvarigt fattiga visar det sig attdenna andel ökat från 30 till 40 procent underde senaste tio åren. Fattigdomen blir alltså alltmerkoncentrerad till invandrare. Detsamma gällerlångvarigt ekonomiskt bistånd – av dem somhaft ekonomiskt bistånd i fem år eller mer var 60procent utrikesfödda vid slutet av den studeradeperioden.Den andra gruppen som har en tydligt förhöjdrisk för såväl långvarig fattigdom som återinflödeär ensamstående mödrar med minderårigabarn. Andelen långvariga biståndstagare blandensamstående mödrar med barn under 18 är ungefärdubbelt så hög som andelen i hela befolk-116Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikningen. Som andel av alla långvarigt fattiga utgöremellertid denna grupp inte ens 10 procent.Överföring av inkomst ochfattigdom mellan föräldrar och barnEn viktig aspekt av fattigdom är i vilken omfattningden ärvs mellan föräldrar och barn – ju merden ärvs desto mindre rättvist kan samhället uppfattasvara. Tidigare studier visar att de som vuxitupp under fattiga förhållanden har högre sannolikhetatt själva bli fattiga som vuxna [42, 43]. Dettases ofta som en indikator på ojämlikhet i livschanseroch utreds inom ett större forskningsfält somstuderar överföring av resurser mellan föräldraochbarngenerationer, till exempel social rörlighetoch inkomströrlighet [44, 45]. 9De mekanismer som styr överföringen av ekonomiskapositioner mellan generationerna kan verkapå flera plan, exempelvis genom socialisation ochuppväxtförhållanden i allmänhet. De kan ocksåverka genom genetisk överföring av egenskapersom underlättar eller försvårar ekonomisk framgång.Ett förhållande som kan inverka på människorsekonomiska förhållanden är om deras föräldrarhar tillgång till ekonomiska medel eller andra materiellaresurser (till exempel företag) som de kanlämna vidare till sina barn. Sambandet mellan föräldrarsoch barns socioekonomiska villkor kanaliserasemellertid ännu mer påtagligt via utbildning, därbarn till högutbildade har högre benägenhet att studeravidare och därmed få mer välbetalda arbeten.9 Social rörlighet beräknas oftast som sambandet mellan föräldrarnassociala position, eller socioekonomiska status, under enpersons uppväxt och dennes egna sociala position som vuxen. Desociala positionerna bestäms normalt sett utifrån individers samhällsklass,där den officiella statistiken i Sverige använder Statistiskacentralbyråns socioekonomiska indelning (SEI), vilken i sintur grundar sig på uppgifter om yrke och anställningsform.Tack vare sin storlek och precision erbjuderregisterdata i Sverige, men också i övriga Nordenoch i Kanada, en närmast unik möjlighet attstudera överföringen av inkomst och fattigdommellan generationer [46-49]. De flesta studier harhandlat om social rörlighet och inkomströrlighet,och inte fokuserat så mycket på fattigdom. En undersökningjämför dock rörligheten mellan såvälmycket låga som mycket höga inkomster i de nordiskaländerna (Danmark, Norge och Finland) samtEngland och USA, och har funnit att den intergenerationellakopplingen mellan låga inkomster varsvagare i de nordiska länderna [47]. Tidigare harman nästan alltid analyserat sambandet mellan fädersoch söners inkomster. Det är dock önskvärtatt ta ett helhetsgrepp och undersöka sambandetmellan uppväxtfamiljens totala disponibla inkomstoch barnens egna inkomster som vuxna, bådemäns och kvinnors.Man vet från tidigare studier att den socialarörligheten har ökat märkbart i Sverige under efterkrigstiden[50, 51] men att ökningstakten avtogpå 1980- och 1990-talet [52]. Dessutom har mankommit fram till att den betydelse som föräldrarssociala klass har för barnens utbildningsnivå harminskat för barn födda från 1920-talet fram till1950-talet, men minskningen har avtagit för de generationersom föddes senare [53]. Ungefär sammatrend har man funnit för sambandet mellan föräldrarsoch barns inkomster [54].I detta avsnitt redogörs för sambandet mellanföräldrars och barns inkomster, för att utröna i vilkengrad inkomstpositionerna är ärftliga. Avsnittetfokuserar särskilt på dem med låga inkomster ochanalyserna baseras på följande samkörda registersom administreras av Statistiska centralbyrån:Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings-och arbetsmarknadsstudier (LISA), Registretöver inkomster och taxeringar (IoT), Flergenerationsregistretsamt Registret över totalbefolk-Socialstyrelsen – Social rapport 2010 117

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikningen (RTB) (se bilaga 4 Datakällor). Liksomtidigare exkluderas egenföretagare ur analyserna.För att svara på frågan om fattigdom går i arvi ökande eller minskande utsträckning studerasäven sambandet mellan föräldrars och barns inkomsterför olika födelsekohorter bland barnen.Mot bakgrund av tidigare nämnda resultat är detspeciellt intressant att studera förändringarnaunder de senaste femton åren. Kan det vara såatt 1990-talets krisår bröt utvecklingen mot ökadjämlikhet i livschanser och istället ledde till ökadojämlikhet?De tillgängliga registeruppgifterna innehållerdeklarerade inkomster under perioden 1968–2007. Med dessa data studeras sambandet mellanföräldrars och barns inkomster för kohorternafödda mellan 1960 och 1970. Föräldrarnas inkomstermäts då under åren 1968 till 1985, då barnenvar 8–15 år gamla. Barnens inkomster mätsfrämst under åren 1993 till 2007, det vill säga dåde var 33–37 år gamla (i vissa analyser användsett bredare åldersspann). För att få säkrare skattningarvid beräkningar av samband beräknas genomsnittetav de positiva inkomsterna hos föräldraroch barn för dessa åtta respektive fem år.Inkomstutvecklingenför personer med olikainkomstbakgrundSamtidigt som frågan om överföringav fattigdom mellan generationerär viktig är den svår att studera.En anledning är att det är ovanligtatt ha uppgifter om två generationersinkomster vid ungefär sammaålder. För att fånga skillnader i livstidsinkomstär det också viktigt attmäta inkomster i den ålder då respektivegeneration har uppnått enrelativt varaktig karriärposition.Såväl studier av socioekonomisktillhörighet [55] som inkomster [56]tyder på att man når en sådan någongång mellan 30 och 40 års ålder.Dessutom visar tidigare forskningatt inkomstuppgifter (till skillnadfrån exempelvis yrke) är känsligaför årliga upp- och nedgångar varförsammantagna uppgifter frånflera år ger säkrare skattningar ochleder till starkare samband mellangenerationerna [48, 57].118Figur 3:18. Relativa inkomstskillnader i olika åldrarSkillnaden i medelinkomst mellan personer vars föräldrar tillhörde denlägsta inkomstdecilgruppen och personer vars föräldrar tillhörde högreinkomstdecilgrupp, i olika åldrar. Personer födda 1960–1970 uppdeladeefter föräldrars inkomstdecilgrupp. Ekvivalerade disponibla inkomsteri 2007 års penningvärde. Kronor.Avstånd till medelinkomst hos barn med ursprung i lägsta inkomstdecilgruppi respektive åldersgruppKronor80 000Föräldrarnasinkomstdecilgrupp:70 00060 00050 00040 00030 00020 00010 0000-10 00018 20 22 24 26 28 30 32 34 36 38 40 42 44 46Barnens ålderHögstaD9D8D7D6D5D4D3D2LägstaInkomst hos barn vars föräldrar hade inkomster i lägsta decilgruppen har satts till 0 (noll).Det betyder inte att de inte har någon inkomstutveckling – i själva verket ökar inkomsternaöver ålder för alla.Källa: LISA, IoT, Flergenerationsregistret samt RTB, Statistiska centralbyrån.Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikEn inledande fråga är om det finns några synbaraskillnader mellan barn från olika ekonomiskbakgrund när det gäller inkomstutvecklingen. Ärdet så att barn från fattiga hem själva erfar en långsammareinkomstkarriär än individer från mergynnade hemförhållanden? Om så är fallet, vidvilken ålder uppträder denna skillnad? I figur 3:18visas inkomstutvecklingen för barngenerationennär barnen var i åldern 18–47 år, förutsatt att deflyttat hemifrån. Utgångspunkten är den relativainkomstpositionen under uppväxten, där alla föddamellan 1960 och 1970 delats in efter föräldrarnasinkomster i tio lika stora (decil-) grupper. Inkomstenbland dem som tillhörde den lägsta inkomstgruppenunder uppväxten jämförs vid varje åldermellan 18 och 47 år med dem som tillhörde högreinkomstgrupper under uppväxten. Man kan konstateraatt vid 30 års ålder hade de vars föräldrarhade inkomster i högsta decilgruppen drygt 40 000kronor mer i ekvivalerad disponibel inkomst än devars föräldrar hade de lägsta inkomsterna.Mönstret som framträder i figur 3:18 kan intetolkas som generella åldersspecifika trender, utangäller främst personer födda 1960–1970 som befannsig på arbetsmarknaden vid en viss historisktidpunkt i en viss ålder. Däremot är solfjädersformentroligen representativ för en allmän utvecklingav inkomstskillnader över ålder, även omförloppet för enskilda kohorter kan se annorlundaut. Solfjädersformen avslöjar ett ”gradvist arv” avinkomstpositioner mellan generationer så att barnfrån inkomstmässigt mindre gynnade ursprungför varje år efter 25 års ålder hamnar allt längreefter barn till höginkomsttagare [58].Mönstret är intressant också i sina detaljer. Inkomstskillnadernaökar speciellt kraftigt mellancirka 25- och 30-års ålder. Före 25-årsåldern är detknappast möjligt att skönja något samband alls mellanföräldrarnas och barnens inkomster. Barn medde rikaste föräldrarna (i högsta inkomstgruppen)har den mest anmärkningsvärda inkomstutvecklingen,då de i yngre åldrar har en lägre inkomst änandra för att senare i livet få påtagligt mycket högreinkomster. Det sannolika är att detta beror på att deoftare än andra genomgår högskolestudier.Dessa resultat tyder på att sambandet mellanföräldrars och barns inkomster med fördel kanstuderas när barnen är i 35-årsåldern. Visserligenökar spridningen i inkomster även när barnen bliräldre, men den är då redan ganska stor. Ansatsenatt slå samman barnens inkomster från åldrarna33 till 37 år, eller egentligen inkomsten förde hushåll där barnen ingår, framstår som ett bratillvägagångssätt. Detta görs i nästa avsnitt därsambandet mellan föräldrars och barns inkomsterstuderas.Sambandet mellan föräldrarsoch barns inkomsterHar sambandet mellan föräldrars och barns inkomsterökat eller minskat? Figur 3:19 visar förändringeni sambandet mellan föräldrars och barns inkomsterför årskullarna födda 1960–1970. Sambandetmäts som elasticiteter och korrelationer, två vanligamått på inkomströrlighet (se faktaruta Mått på sambandetmellan föräldrars och barns inkomster).Elasticiteterna visar en uppåtgående trend, från0,18 för dem födda 1960 till 0,24 för dem födda1970. Denna uppgång visar att effekten av föräldrarnasinkomst på individens inkomst har ökat, vilketberor på att inkomstspridningen ökat. En giveninkomstfördel under uppväxten genererar större”avkastning” när inkomstspridningen bland barnenökar. Samtidigt minskar korrelationen bland yngrefödelsekohorter.Eftersom korrelationen mäter sambandet mellanföräldrar och barn när man rensat bort effekten avinkomstspridningen, så innebär detta att betydelsenav föräldrarnas inkomst för en individs place-Socialstyrelsen – Social rapport 2010 119

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikFigur 3:19. Samband mellan inkomst* underbarndomen och i vuxen ålderBarndomen avser åldrarna 8–15 år och vuxen ålder33–37 år. Kohorter med födelseår 1960–1970.Elasticitet och korrelation.Elasticitet/Korrelation0,300,250,200,150,100,05ElasticitetKorrelation0,001960 61 62 63 64 65 66 67 68 69 1970Födelseår* Ekvivalerad disponibel inkomst.Källa: LISA, IoT, Flergenerationsregistret samt RTB, Statistiska centralbyrån.jämlikhet under barnens uppväxt, i vårt fall under1960- och 1970-talen. Därmed kan jämlikheteni chanser åter minska när de barn som växte uppunder det alltmer ojämlika 2000-talet blir vuxna.Inkomströrligheten med fokuspå låg- och höginkomsttagareEn nackdel med att använda inkomstsamband ärdet underliggande antagandet att relationen är linjär,det vill säga att en ökning av föräldragenerationensinkomster genererar en ökning av barnensinkomster som är lika stor oavsett om den sker vidlåga, medelhöga eller höga inkomster. Eftersomman här är intresserad av huruvida barn som växerupp i fattigdom möter speciella nackdelar delas inkomstfördelningenåterigen upp i tiondelar (decilgrupper)för bägge generationerna, med fokus påden lägsta decilgruppen (de mest ekonomiskt utsatta).Figur 3:20 visar hur stor andel barn uppvuxnai hushåll i olika inkomstklasser som återfinnsi olika delar av inkomstfördelningen som vuxna.Figuren visar tydligt att det finns en gradvisökande sannolikhet att hamna i lägre inkomstskiktju lägre inkomster föräldrarna hade. Andelensom själva hamnar i den allra lägsta decilgruppenbland dem som vuxit upp i familjer medde lägsta inkomsterna är dessutom något högre änvad man skulle förmoda utifrån en linjär relation(den närmaste röda hörnstapeln). Avvikelsen frånen linjär trend är dock störst för dem som växteupp i höginkomstfamiljer. De som kommer frånden rikaste tiondelen har påfallande mycket störrechanser än andra att själva hamna just i det högstainkomstskiktet (den höga mörklila stapeln längstinne i figuren). Detta resultat speglar för övrigtdet man finner i studier av social rörlighet – detintergenerationella sambandet är starkare i toppenän i botten. Att privilegier ärvs är förstås ettuttryck för ojämlikhet, men ur barnens synvinkelär det ändå positivt att fattigdomen ärvs i mindregrad än rikedomen.Medförde den djupa lågkonjunkturen på 1990-talet ökade ojämlikheter i inkomstchanser? I figur3:21 visas vilken inkomstdecilgrupp barnen hamnari beroende på vilken de växte upp i. Här följs enbartde barn som växte upp med föräldrainkomster i denhögsta respektive lägsta inkomstgruppen. Resultatettyder på att ojämlikheten i chanser är tämligen oförändradmellan de tre födelsekohorterna.Det framgår att cirka 15 procent av barnen somväxte upp i den lägsta inkomstgruppen själva hamnari denna lägsta decilgrupp. Man kan förstås ändåbefara att de med inkomster i den undre delen avden lägsta decilgruppen har en extremt utsatt ekonomisksituation. För att undersöka det närmare studerasrörligheten mellan grupper definierade efterinkomstpercentiler (se faktaruta Mått på inkomstskillnader).I figur 3:22 representerar varje punkten percentilgrupp, definierad efter föräldrarnas in-Socialstyrelsen – Social rapport 2010 121

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikFigur 3:20. Inkomströrligheten mellan generationer (1)Andel barn i olika inkomstdecilgrupper, efter föräldrarnas inkomstdecilgrupp.Ekvivalerad disponibel inkomst. Barn födda 1960–1970. Procent.Procent2220181614121086420HögstaD9D8D7D6BarnensinkomstdecilgruppD5D4D3D2LägstaD4D3D2LägstaBarnens inkomstdecilgrupp baserad på medelvärdet av deras inkomstpositioni åldrarna 33–37 år.Föräldrarnas inkomstdecilgrupp baserad på den genomsnittliga inkomstpositionen närbarnen var 8–15 år gamla.Om det inte funnes något samband mellan föräldrars och barns inkomster vore alla staplarlika höga, motsvarande 10 procent.Källa: LISA, IoT, Flergenerationsregistret samt RTB, Statistiska centralbyrån.D5HögstaD9D8D7D6Föräldrarnasinkomstdecilgruppkomst. Denna punkt är placerad i en rymd bestämdav föräldrarnas absoluta inkomst och barnets absolutainkomst. Att punktsvärmen lutar snett uppåthöger demonstrerar återigen sambandet mellan föräldraroch barn – att växa upp med högre inkomsterger fördelar i form av högre egna inkomster.Lutningens regelbundenhet är dock i fokus här.De röda punkterna längst till vänster, som representeraren mycket låg relativ inkomstposition blandföräldrarna, visar en ganska flack stigning. Detinnebär att det inte är någon påtagligt mycket störrenackdel att komma från den allra lägsta percentilgruppenjämfört med den femte eller tionde. Medreservation för att de lägsta percentilgrupperna kaninnehålla hushåll med dolda ekonomiska resursertycks betydelsen av att växa upp i fattigdom i Sverigevisserligen inverka på framtida inkomstmöjligheter,men utan att uppvisa extrema nackdelar. Punkternalängst till höger avviker med en något brantarestigning än andra, vilket indikerar att fördelen medatt ha rika föräldrar växer oproportionerligt ju rikarede är. På det hela taget visar dock resultaten (figurerna3:20–3:22) att den betydelse som föräldrarnasinkomst har för barnens inkomst som vuxna i stortsett är linjär. Undantaget är framförFöräldrarnasinkomstdecilgrupp:HögstaD9D8D7D6D5D4D3D2Lägstaallt barn från de ekonomiskt mestgynnade hemförhållandena. Detär alltså inte fattigdomen, utan dengradvisa ojämlikheten och de extremafördelarna med att växa uppi de rikaste inkomstskikten som stårbakom sambandet mellan föräldrarsoch barns inkomster.SammanfattandekommentarerAvsnittet har visat att det finns ettsamband mellan föräldrars ochbarns inkomster som vuxna. Sannolikhetenatt hamna i de lägre inkomstskiktenökar ju lägre inkomsterföräldrarna hade när man växteupp. Sambandet är dock särskiltstarkt för barn till höginkomsttagare,vilka märkbart oftare än andra blirvälbärgade som vuxna. Detta skiljerde nordiska länderna från USA ochmöjligen England, där även de allralägsta inkomsterna genererar storanackdelar i relation till de närmasthögre inkomstskikten [47]. Man kan122Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikFigur 3:21. Inkomströrligheten mellangenerationer (2)Andelen barn 33–37 år i olika inkomstdecilgrupper,efter barnens födelseår och föräldrarnas inkomstdecilgrupp(högsta respektive lägsta). Procent.Andel i respektive decilgruppProcent2520151005Lägsta D2D3D4D5D6D7 D8 D9 HögstaBarnets inkomstdecilEkvivalerad disponibel inkomst.Källa: LISA, IoT, Flergenerationsregistret samt RTB,Statistiska centralbyrån.Barnens födelseår,föräldrarnasinkomstdecil:1960, högsta1965, högsta1970, högsta1960, lägsta1965, lägsta1970, lägstaFigur 3:22. Inkomströrligheten mellangenerationer (3)Sambandet mellan barns och föräldrars inkomster.Barn födda 1960–1970. Kronor.Barnens inkomstKronor300 000250 000200 000150 000100 00050 00000 50 000 100 000 150 000 200 000 250 000Föräldrarnas inkomstKronorVarje punkt representerar en percentilgrupp i föräldrarnas inkomstfördelning.Ekvivalerad disponibel inkomst.Källa: LISA, IoT, Flergenerationsregistret samt RTB, Statistiska centralbyrån.dock inte bortse från osäkerheten i mätningen av delägsta inkomsterna (se faktaruta Inkomstmått).Olikheterna i inkomstkarriär mellan barn frånolika inkomstbakgrund uppträder först efter 25 årsålder, vilket bland annat beror på att många barnfrån högre socioekonomiska grupper studerar påhögskola och därför har mycket låga inkomster tillatt börja med. I åldrarna mellan 25 och 40 år uppståren slående skillnad i inkomstutveckling, där främstbarn till höginkomsttagare drar ifrån övriga.Det finns en tendens till att sambandet (mättsom korrelationer) mellan föräldrarnas och barnensinkomster sjunker över årskullarna, vilket ärett uppseendeväckande resultat. Precis som tidigarekan det vara klokt att vara något försiktig när mantolkar resultaten. För det första kan processernabakom en utjämning härröra från barnens uppväxt,vilken skedde på 1960- och 1970-talen, snarare änfrån den period då de förvärvade sina inkomster(1993–2007). Om detta är fallet kan den stegradeinkomstojämlikheten under 2000-talet innebäraatt ojämlikheten i chanser för framtida generationerkommer att öka. För det andra går inkomster,på grund av förändringar i skattelagstiftning ochannat, inte att göra helt jämförbara över tid och förvissa familjetyper är hushållsklassificeringen oklar.Det är också viktigt att notera att betydelsen avföräldrarnas inkomst för den egna inkomsten ”ireda pengar” (elasticiteten) ökar över tid trots att detrenodlade sambandet (korrelationen) sjunker. Detinnebär att det blir mer ”effektivt” att ha rika föräldrar,vilket troligen mest beror på att inkomstojämlikhetenökat under den senaste perioden.Slutligen är det värt att notera att sambandetmellan föräldrars och barns inkomster inte nödvändigtvisrepresenterar ett orsakssamband. FöräldrarSocialstyrelsen – Social rapport 2010 123

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamiki de lägsta inkomstskikten har också andra egenskapersom kan leda till att deras barn har sämrechanser i arbetslivet. Exempelvis har de oftarelåg utbildning och som tidigare visats återfinnsexempelvis nyanlända invandrare och ensamståendeföräldrar oftare i de lägre inkomstskikten.Bara fördjupade analyser kan åskådliggöra vilkaolika faktorer som spelar in för ojämlikheter ichanser, samt för förändringarna i dessa.Referenser1. Atkinson AB, Cantillon B, Marlier E, Nolan B.Social Indicators: The EU and Social Inclusion.Oxford: Oxford University Press; 2002.2. Halleröd B. The Truly Poor: Direct and IndirectMeasurement of Consensual Poverty in Sweden.European Journal of Social Policy. 1995;5:111–29.3. Halleröd B, Larsson D. Poverty, welfare problems,and social exclusion. International Journalof Social Welfare. 2008;17:15–25.4. Mack J, Lansley S. Poor Britain. London: Allen& Unwin Ltd.; 1985.5. Nolan B, Whelan CT. Measuring Poverty UsingIncome and Deprivation Indicators: AlternativeApproaches. Journal of European Social Policy.1996;6:225–40.6. Nolan B, Whelan CT. Multidimensionality of Povertyand Social Exclusion. I: Jenkins SJ, MicklewrightJ, red. Inequality and Poverty Re-examined.Oxford: Oxford University Press; 2007. s. 146–65.7. Ringen S. Direct and Indirect Measures of Poverty.Journal of Social Policy. 1988;17:351–66.8. Sen A. Poor, relatively speaking. Oxford EconomicPapers. 1983;35:153–69.9. Townsend P. Poverty in the United Kingdom.Harmondsworth: Penguin; 1979.10. Rowntree BS. Poverty: A Study of Town Life.London: Macmillan; 1901.11. Jansson K. Inkomstfördelningen under 1990-talet.I: Välfärd och försörjning 2000. s. 15–60. Antologifrån Kommittén Välfärdsbokslut. SOU 2000:40.12. Socialstyrelsen. Folkhälsa och sociala förhållanden.Stockholm: 2007. Lägesrapport 2007.13. Eurostat. Structural indicators/Social cohesion/At risk of poverty rates before and after transfers[Databas på Internet]. 2009 [citerad 2009].Tillgänglig från: http://epp.eurostat.ec.europa.eu.14. Layte R, Nolan B, Whelan CT. Reassessing Incomeand Deprivation Approaches to the Measurementof Poverty in the Republic of Ireland. TheEconomic and Social Review. 2001;32:239–61.15. Johansson S. Om Levnadsnivåundersökningen.Stockholm: Allmänna Förlaget; 1970.16. Layte R, Maître B, Nolan B, Whelan CT. Persistentand Consistent Poverty in the 1994 and 1995Waves of the European Community HouseholdPanel Survey. Review of Income and Wealth.2001;47:427–49.17. Jonsson JO, Östberg V. Resurser och levnadsförhållandenbland ekonomiskt utsatta10–18-åringar: Analys av Barn-LNU och Barn-ULF. I: Ekonomiskt utsatta barn. Stockholm: Socialdepartementet;2004. s. 203–56. DS 2004:41.18. Gustafsson B. Assessing Non-Use of SocialAssistance. European Journal of Social Work.2002;5:149–58.19. Mood C. Take-Up Down Under: Hits and Missesof Means-Tested Benefits in Australia. EuropeanSociological Review. 2006;22:443–58.20. Statistiska centralbyrån. Longitudinell Integrationsdatabasför Sjukförsäkrings- ochArbetsmarknadsstudier (LISA) 1990–2007 Arbetsmarknads-och utbildningsstatistik, 2009.Bakgrundsfakta 2009:1.21. Statistiska centralbyrån. Ensamstående och sam-124Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamikmanboende i folkbokföringen, taxeringen och i verkligheten.Stockholm: 2003. Bakgrundsfakta 2003:11.22. Statistiska centralbyrån. Rekordåret 2000. Reavinsteroch reaförluster. Förmögenhet. Örebro: Programmetför ekonomisk välfärdsstatistik, 2002.23. Organisation for Economic Co-operation andDevelopment (OECD). Growing Unequal? IncomeDistribution and Poverty in OECD Countries.Paris: OECD Publishing, 2008.24. Statistiska centralbyrån. Inkomstfördelningsundersökningen2007. Stockholm: 2009. Sveriges officiellastatistik. Statistiska meddelanden HE 21 SM 0901.25. Burton P, Phipps S, Woolley F. Inequality withinthe household reconsidered. I: Jenkins SJ, MicklewrightJ, red. Inequality and Poverty Re-examined.Oxford: Oxford University Press; 2007. s. 103–25.26. Socialstyrelsen. Kapitel 3: Finansiell fattigdom.I: Social Rapport 2006. Stockholm: 2006.27. Esping-Andersen G. The Three Worlds of WelfareCapitalism. Cambridge: Polity Press; 1990.28. Duncan G. Years of Poverty Years of Plenty.Ann Arbor: Institute for Social Research, Universityof Michigan, 1984.29. Bane MJ, Ellwood DT. Slipping into and out ofPoverty: The Dynamics of Spells. The Journalof Human Resources. 1986;21:1–23.30. Stevens Huff A. Climbing out of Poverty, FallingBack in: Measuring the Persistence of PovertyOver Multiple Spells. The Journal of HumanResources. 1999;34:557–88.31. Organisation for Economic Co-operation andDevelopment (OECD). When Money is Tight:Poverty Dynamics in OECD Countries. I: OECDEmployment Outlook 2001. Paris: 2001.32. Whelan CT, Layte R, Maitre B, Nolan B. PovertyDynamics: An Analysis of the 1994 and 1995 Wavesof the ECHP. European Societies. 2000;2:505–31.33. Duncan G, Gustafsson B, Hauser R, SchmaussG, Messinger H, Muffels R, et al. Poverty Dynamicsin Eight Countries. Journal of Popula-tion Economics. 1993;6:215–34.34. Oxley H, Antolín P, Dang TT. Poverty Dynamicsin Six OECD Countries. OECD EconomicStudies No. 30. 2000.35. Fritzell J, Henz U. Household Income Dynamics:Mobility out of and into low income over thelife course. I: Jonsson JO, Mills C, red. Cradle toGrave. Durham: Sociology Press; 2001. s. 184–210.36. Engström P, Holmlund B. Tax evasion andself-employment in a high tax country:evidence from Sweden. Applied Economics.2009;41(19):2419–30.37. Andrén T, Gustafsson B. Patterns of social assistancereceipt in Sweden. International Journalof Social Welfare. 2004;13:55–68.38. Bergmark Å, Bäckman O. Mot självförsörjning?Om avslutat långvarigt socialbidragstagandeunder 1990-talet. I: Ofärd i välfärden. Stockholm:Fritzes; 2001. s. 173–221. Forskarantologifrån Kommittén Välfärdsbokslut. SOU 2001:54.39. Bergmark Å, Bäckman O. Socialbidragstagandetsdynamik – varaktighet och utträden frånsocialbidragstagande under 2000-talet. Socialvetenskapligtidskrift. 2007;14:134–52.40. Socialstyrelsen. Folkhälsa och sociala förhållanden.Stockholm: 2008. Lägesrapport 2008.41. Mood C. Lagging behind in good times: Immigrantsand the increased dependence on socialassistance in Sweden. International Journalof Social Welfare. 2009;forthcoming(DOI:10.1111/j.1468-2397.2009.00686.x).42. Corcoran M. Mobility, Persistence, and the Consequencesof Poverty for Children: Child andAdult Outcomes. I: Danziger SH, Haveman RH,red. Understanding Poverty. Cambridge, Mass:Harvard University Press; 2005. s. 127–61.43. Stenberg S-Å. Inheritance of Welfare Recipiency:An Intergenerational Study of Social AssistanceRecipiency in Post-War Sweden. Journalof Marriage and the Family. 2000;62:228–39.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 125

Fattigdomens förändring, utbredning och dynamik44. Björklund A, Jäntti M. Intergenerational incomemobility and the role of family background. I:Salverda W, Nolan B, Smeeding T, red. OxfordHandbook of Economic Inequality. Oxford: OxfordUniversity Press; 2009. s. 491–521.45. Breen R, Jonsson JO. Inequality of Opportunityin Comparative Perspective: Recent Researchon Educational Attainment and Social Mobility.Annual Review of Sociology. 2005;31:223–43.46. Björklund A, Lindahl M, Plug E. The Originsof Intergenerational Associations: Lessons fromSwedish Adoption Data. Quarterly Journal ofEconomics. 2006;121:999–1028.47. Bratsberg B, Røed K, Raaum O, Naylor R, JänttiM, Eriksson T, et al. Nonlinearities in intergenerationalearnings mobility: Consequences forcross-country comparisons. Economic Journal.2007;117:C72–C92.48. Corak M, Heisz A. The Intergenerational Earningsand Income Mobility of Canadian Men:Evidence from Longitudinal Income Tax Data.Journal of Human Resources. 1999;34:504–33.49. Jonsson JO, Grusky DB, Di Carlo M, Pollak R,Brinton MC. Micro-Class Mobility. Social Reproductionin Four Countries. American Journalof Sociology. 2009;114:977–1036.50. Erikson R. Changes in Social Mobility in IndustrialNations: The Case of Sweden. Research inSocial Stratification and Mobility. 1983;2:165–95.51. Jonsson JO, Mills C. Social Mobility in the1970s and 1980s: A Study of Men and Womenin England and Sweden. European SociologicalReview. 1993;9:229–48.52. Jonsson JO. Equality at a halt? Social mobility inSweden 1976–99. I: Breen R, red. Social Mobilityin Europe. Oxford: Oxford University Press;2004. s. 225–50.53. Erikson R, Jonsson JO. Ursprung och utbildning.Social snedrekrytering till högre studier.Stockholm: Fritzes; 1993. Huvudbetänkande avUtredningen om den sociala snedrekryteringentill högre studier. SOU 1993:85.54. Björklund A, Jäntti M, Lindquist M. FamilyBackground and Income and during the Rise ofthe Welfare State: Brother Correlations in Incomefor Swedish Men Born 1932–1968. Journalof Public Economics. 2009;93:671–80.55. Jonsson JO. Towards a Post-Fordist Life-CourseRegime? Generational Changes in Transitions andVolatility. I: Jonsson JO, Mills C, red. Cradle toGrave. Life-Course Change in Modern Sweden.Durham: Sociology Press; 2001. s. 1–28.56. Böhlmark A, Lindqvist MJ. Life-Cycle Variationsin the Association between Current andLifetime Income: Replication and Extensionfor Sweden. Journal of Labor Economics.2006;24:879–96.57. Solon G. Cross-country Differences in IntergenerationalIncome Mobility. Journal of EconomicPerspectives. 2002;16:59–66.59. Erikson R, Jonsson JO. Social Origin as anInterest-Bearing Asset: Family Background andLabour Market Rewards among Employees inSweden. Acta Sociologica. 1998;41:19–36.59. Solon G. Intergenerational Mobility in the LaborMarket. I: Ashenfelter O, Card D, red. Handbookof labor economics vol. 3A. Amsterdam, NorthHolland: Elsevier; 1999.60. Jäntti M, Bratsberg B, Roed K, Raaum O, NaylorRA, Osterbacka E, et al. American Exceptionalismin a New Light: A Comparison of IntergenerationalEarnings Mobility in the NordicCountries, the United Kingdom and the UnitedStates. Bonn: Institute for the Study of Labor(IZA), 2006. IZA Discussion Papers no 1938.61. Breen R, Jonsson JO. Explaining Change inSocial Fluidity: Educational Equalization andEducational Expansion in Twentieth-CenturySweden. American Journal of Sociology.2007;112:1775–810.126Socialstyrelsen – Social rapport 2010

4Multipla välfärdsproblem:Sverige i ett jämförandeperspektiv

Multipla välfärdproblem: Sverige i ett jämförande perspektivMultipla välfärdsproblem:Sverige i ett jämförande perspektivSammanfattning• Ekonomisk utsatthet, arbetslöshet, ohälsa,trångboddhet eller upplevelsen av bristandepersonlig trygghet är exempel på välfärdsproblemsom kan hänga samman och skapa olikatyper av problemkonstellationer. I genomsnittuppger ungefär var fjärde vuxen i Sverige attde har två eller fler sådana problem. Specielltutrikesfödda, lågutbildade, ungdomar, långtidsarbetslösaoch ensamstående föräldrar harökade risker för att drabbas av multipla problem.• Multipla välfärdsproblem var vanligare vid1990-talets mitt än vid dess början. År 2006hade andelen personer med flera samtida problemsjunkit något i befolkningen som helhet.Bland vissa grupper minskade dock inte förekomstenav multipla välfärdsproblem. Exempelvisungdomar och ensamstående föräldrarmed barn gick in i den ekonomiska krisen somstartade 2008 med förhöjda risker för flera välfärdsproblem.• Multipla välfärdsproblem är vanligare i övrigaEuropa, än i Sverige och övriga nordiskaländer. Det generella mönstret är att andelarnamed multipla välfärdsproblem är dubbelt såstora i Europa som i Sverige. I vissa EU-länder,särskilt de i Öst- och Sydeuropa, är förekomstenännu större.128Inledning”En olycka kommer sällan ensam”, lyder ett talesätt.Forskningen har visat att detta dessbättre intealltid är fallet. För de flesta personer uppträder ettvälfärdsproblem, som arbetslöshet, ohälsa ellertrångboddhet, en viss tid för att sedan försvinna,om inte permanent så i alla fall temporärt. I vissafall är problemet en isolerad händelse som inte påverkarvälbefinnandet på andra områden, men iblandförekommer flera problem samtidigt. Det kanvara resultatet av en ond spiral där olika välfärdsproblemhakar i varandra och skapar ett nytt fenomen:så kallade multipla välfärdsproblem.Syftet med detta kapitel är att studera multiplavälfärdsproblem i ett longitudinellt och jämförandeperspektiv. Här studeras förekomsten av multiplavälfärdsproblem i Sverige från 1990-taletsbörjan till år 2006, och olika problemkonstellationeri Sverige och andra europeiska länder jämförsockså. Speciellt fokus riktas mot grupper med förhöjdrisk för att få flera välfärdsproblem: långtidsarbetslösa,ensamstående föräldrar, ungdomar ochutlandsfödda. De problem som beskrivs är ekonomiskaproblem, ohälsa, trångboddhet, arbetslöshet,begränsade sociala relationer, bristande medborgarresurseroch otrygghet.Välfärdsproblem inom olika områden kan intepå ett enkelt sätt sammanställas till ett enda måttpå ofärd, och det finns inga enkla kriterier för attjämföra eller rangordna olika typer av ofärd. Vidarekan en person som ”bara” lider av ohälsa ändåSocialstyrelsen – Social rapport 2010

Multipla välfärdsproblem: Sverige i ett jämförande perspektivha det svårare än någon som har en viss kombinationav andra problem. En viss typ av problemkan också upplevas tyngre beroende på vilka andraproblem personen har. Ekonomiska problem kantill exempel vara mer kännbara när de kombinerasmed ohälsa än när de sammanfaller med trångboddhet,särskilt om personen i det senare falletklarar att arbeta och ta sig ur en svår situation.Trots detta är det viktigt att belysa ojämlikhet isamhället som beror på välfärdsproblemens sammansättningoch spridning i befolkningen. Utifråndetta perspektiv är det särskilt oroväckandeom olika typer av välfärdsproblem tenderar attkoncentreras kring ett fåtal individer. Ett förstasteg mot att bryta sådana mönster är att ta redapå vilka kombinationer av välfärdsproblem somfrämst hänger samman och i vilka samhällsgruppersådana multipla välfärdsproblem uppkommer.Ekonomiska kriser kan medföra att fler människorutsätts för flera välfärdsproblem samtidigt,inte minst i takt med att arbetslösheten stiger ochhushållen får sämre ekonomi. Erfarenheter från1990-talets djupa lågkonjunktur visar att vissagrupper i samhället är speciellt utsatta för sådanofärd, bland dem utrikesfödda, unga vuxna ochensamstående föräldrar. Konsekvenserna av denpågående lågkonjunkturen är dock svåra att förutsägaoch det kommer att dröja många år innanman helt kan analysera dess effekter för människorsvälfärdsproblem.Däremot finns data för att studera hur multiplavälfärdsproblem har förändrats i Sverige från1990-talets början, över 1990-talets djupa lågkonjunkturoch fram till högkonjunkturen 2006.Sådana analyser ger viktig information om demultipla välfärdsproblemens utveckling underolika ekonomiska konjunkturer, och bidrar tillett bättre kunskapsunderlag för att analysera välfärdsproblematikenhos olika grupper i Sverige isamband med dagens kris.Genom att jämföra Sverige med andra länderkan man få reda på om olika mönster är unika förSverige. Sådana analyser är också ett första steg motstudier som mer specifikt analyserar hur välfärdspolitikenkan förebygga och motverka utbredningenav välfärdsproblem bland olika samhällsgrupper.Inom EU har arbetet med att ta fram sociala indikatorerför sådana ändamål intensifierats undersenare år, något som har gjort det lättare att jämföraSverige med andra länder. Den ekonomiska krissom inleddes hösten 2008 är i många avseendenglobal, även om länder har drabbats olika hårt avfinansmarknadens kollaps och makroekonomiskanedgångar. Mot denna bakgrund är det intressantatt undersöka om man kan finna några likheter i demultipla välfärdsproblemens omfattning och sammansättningi olika länder.I kapitlet följer först en kort översikt av tidigaresvensk forskning kring multipla välfärdsproblem,och därefter görs en internationell utblick med utgångspunkti den strategi för att motverka fattigdomoch social utestängning som har utarbetats inomEU. Sedan kommer ett data- och metodavsnitt, följtav resultaten från analyserna. Kapitlet avslutas meden diskussion kring studiens huvudsakliga resultat.Svensk forskning kring multiplavälfärdsproblemDet finns en lång svensk forskningstraditionkring multipla välfärdsproblem [1–7]. Insamlingenav vissa datamaterial, bland annat Levnadsnivåundersökningen,inleddes för att utrönai vilken grad ofärd är förknippad med problem påflera områden [8]. Svensk välfärdsforskning byggersåledes på ett multidimensionellt perspektiv[9]. Viktigt i detta sammanhang är att fattigdom,social utestängning, marginalisering, deprivationSocialstyrelsen – Social rapport 2010 129

Multipla välfärdproblem: Sverige i ett jämförande perspektivoch ofärd 1 inte enbart kan förstås utifrån en beskrivningav enstaka resursers fördelning, somtillgång till arbete, utbildning och bostad. Oavsetthur centrala de kan vara för människors välbefinnandeinnebär ändå kombinationen av olika typerav problem en särskilt utsatt position. Att studerakombinationen av olika typer av problem är ettmer adekvat sätt att förstå den komplexa verklighetsom ofta beskrivs både i den samhällspolitiskadebatten och inom forskningen.Det finns olika åsikter om vilka områden sombör ingå i en studie kring multipla välfärdsproblem,och det beror till stor del på att det inte finnsnågon allmänt accepterad definition av begreppenovan. Vissa typer av välfärdsproblem återkommeri de flesta studier, såsom ekonomiska problemoch ohälsa, men därutöver inkluderas ofta väldigtolika problemområden och indikatorer. Detta gördet svårt att jämföra omfattningen av multipla utifrånolika studier. Genom att i stället fokusera påtrender och förändringar av antalet världsproblemöver tid blir analysen mindre känslig för val avproblemområden och indikatorer. Här kan man itidigare svenska studier skönja vissa mönster.Från 1960-talets slut och fram till 1990-taletsbörjan minskade förekomsten av multipla välfärdsproblem.I början av denna period hade ungefär 20procent av befolkningen tre eller flera samtidigaproblem, jämfört med 5 procent vid 1990-taletsbörjan. Relativt sett minskade omfattningen sommest bland dem med minst två problem följt avgrupperna med minst tre och fyra problem. Underkrisåren i början av 1990-talet kom dock ett trendbrottsom innebar att allt större andelar av befolkningenhade flera välfärdsproblem [7].Det finns flera studier som har undersökt hurolika typer av problem relaterar till varandra, men1 För förklaring av dessa begrepp se Inledning och kapitel 3Fattigdomens förändring, utbredning och dynamik.130trots det har frågan kring välfärdsproblemens orsakssambandinte direkt angripits, det vill sägaom ett visst problem leder till att skapa problemockså på andra områden. Sedan mitten av 1980-talet ses ekonomiska problem och arbetslöshetsom faktorer med tydliga kopplingar till andravälfärdsproblem. En studie pekar ut arbetslöshetsom det mest betydelsefulla problemet under1990-talet [2], men senare analyser tyder på attbristande ekonomiska resurser är mest problematisktnär arbetslösheten minskar [7].Utifrån ett jämlikhetsperspektiv är det relevantatt studera fördelningen av multipla problem i befolkningen.Utrikesfödda och unga vuxna är tvågrupper som i tidigare studier oftare har multiplavälfärdsproblem än andra grupper. En tolkning äratt många i dessa grupper befinner sig i ett slagsetableringsfas och att det tar tid för dem att få enfastare förankring på arbets- och bostadsmarknaden.En tydlig klassdimension finns också, där arbetarehar en klart högre risk än tjänstemän att haflera välfärdsproblem. På 1980-talet hade kvinnoren högre risk än män, men de senaste årtiondenagår denna skillnad inte att säkerställa statistiskt.Emellertid har ensamstående föräldrar med barn,varav de flesta är ensamstående mödrar, högrerisker än familjer med två föräldrar.Forskningen pekar på vikten av att studera hurolika problem hänger ihop och hur olika problemkonstellationerförändras över tid för olika befolkningsgrupper.Som nämnts bygger tidigare studierpå olika välfärdsområden och indikatorer, och därförär det motiverat att göra regelbundna uppföljningarav multipla välfärdsproblem inom ramenför en och samma studie. Genom att jämföra densvenska situationen över olika ekonomiska cyklerkan man få en fingervisning om konsekvensernaav den nu pågående krisen. I nästa avsnitt vidgasperspektivet och multipla sociala problem ur ettEU-perspektiv diskuteras.Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Multipla välfärdsproblem: Sverige i ett jämförande perspektivEU och social utestängningVälfärdspolitiken blev en central del av samarbetetinom EU i början av 2000-talet när länderna enadesom att samla in nationella och jämförbara datakring fattigdom och social utestängning när detgäller tre välfärdsområden: ekonomiska resurser,arbete och utbildning [10]. Sedan dess har forskareoch politiker i de involverade länderna fört en diskussionkring möjliga modifieringar och utvidgningarav de sociala indikatorer som används inomEU-samarbetet. Bland annat har man föreslagit ettbredare fokus med fler välfärdsområden [11, 12].Nyligen enades medlemsländerna kring ettnytt och delvis reviderat system av sociala indikatorerinom en rad välfärdsområden, som i vissutsträckning tar hänsyn till förslaget om bredarefokus. Man skiljer här på tre typer av indikatorer[13]: primära indikatorer (11 stycken), sekundäraindikatorer (3 stycken) och kontextuella indikatorer(11 stycken). I det nya systemet av sociala indikatorerinkluderas välfärdsområden som bostad,hälsa och service samt läs- och skrivkunnighet.Uppdelningen mellan primära och sekundäraindikatorer avspeglar en prioritering av välfärdsområdendär de primära indikatorerna ska identifierade faktorer som främst brukar kopplas till fattigdomoch social utestängning, medan de sekundäraindikatorerna breddar fattigdomsperspektivetoch ger en mer mångfacetterad beskrivning av problemet.De kontextuella indikatorerna kom till föratt underlätta tolkningen av trender när det gällerde primära och sekundära indikatorerna [14].Det finns ingen enighet om hur ett välfärdssystemska vara uppbyggt för att ge bästa möjligaförhållanden för medborgarna. Detta har gjortvälfärsstatens uppbyggnad till en kontroversiellfråga inom EU, där subsidiaritetsprincipen råder.I korthet innebär detta att beslut kan fatts på EUnivåoch inte av de enskilda medlemsländerna omman därigenom kan uppnå bättre måluppfyllelsei någon specifik fråga. I praktiken betyder dettaatt kampen mot fattigdom och social utestängningförst och främst är en nationell angelägenhet,och EU har mycket mindre inflytande inomden frågan än exempelvis inom den ekonomiskapolitiken och frågor kring den fria konkurrensenpå EU:s interna marknad.Det finns stora skillnader mellan medlemsländernaifråga om synen på välfärdspolitikens roll ochfunktion, och det är en av anledningarna till att detendast finns några få bindande dokument som berörvälfärdspolitiken. På EU-nivå har man i stället arbetatmed olika typer av rekommendationer [15-17].Samtidigt finns ett utbrett missnöje med att rekommendationernahar fått så begränsade effekteroch inom EU finns det en vilja att arbeta med välfärdsfrågornasom ett komplement till den gränsöverskridandeekonomiska politiken [18]. Behovetav ett gemensamt förhållningssätt till sociala frågorhar bland annat lyfts fram i diskussionen kringEU-utvidgningen i Central- och Östeuropa [19]. Iflera nya medlemsländer är välfärdspolitiken kraftigteftersatt samtidigt som det finns ett mycketstort behov av en effektiv politik för att bekämpasocial utestängning och ekonomisk fattigdom [20].De gemensamma sociala indikatorerna är endel i EU:s nya strategi att koordinera välfärdspolitikeni Europa, utan att behöva ägna sig åt bindandereglering eller rekommendationer. Tankenär att alla medlemsländer regelbundet ska rapporteratill EU vilka åtgärder de har satt in föratt motverka fattigdom och social utestängning,samt vilka framsteg de har uppnått. De gemensammasociala indikatorerna fungerar som ettförsta underlag som gör det möjligt att bedömaden sociala situationen i varje medlemsland ochjämföra med utvecklingen på andra håll i Europa.Målet är att finna goda exempel och att ländernaska lära av varandras erfarenheter. Effekterna avSocialstyrelsen – Social rapport 2010 131

Multipla välfärdproblem: Sverige i ett jämförande perspektivdenna öppna koordinering av välfärdspolitikendiskuteras flitigt inom forskningen, med delvismotstridiga resultat [21, 22].Utvecklingen på det sociala området inom EUhar en tydlig koppling till de levnadsnivåundersökningarsom under flera decennier har genomförtsi Sverige och våra nordiska grannländer. Enviktig del av dessa undersökningar är frågan hurolika välfärdsproblem hänger ihop, men den analysenär numera inte begränsad till de nordiskaländerna. EU:s allt tydligare sociala profil innebäratt multipla välfärdsproblem kan studeras även påeuropeisk nivå, vilket i förlängningen ger utökademöjligheter att studera kontextuella faktorers inverkanpå fattigdom och social utestängning. Ettförsta led i detta arbete är att dokumentera hurvanliga de multipla välfärdsproblemen är i olikaländer och hur Sverige kan placeras i detta internationellasammanhang, men detta återkommer iresultatredovisningen nedan.Data och metodövervägandenStudiet av multipla välfärdsproblem har sina egnametodologiska svårigheter. Det är inte säkert attdet alltid är värre att ha flera problem än att ha ettenstaka problem, och det är svårt att rangordnaproblem efter allvarlighetsgrad. Är det till exempelvärre att vara utan arbete än att ha bristfälliga socialarelationer?Sedan 1960-talet har man inom forskningen diskuterathur sociala indikatorer kan konstrueras ochanvändas för att beskriva välfärdens utveckling[23-31]. Varje enskilt välfärdsområde har sina specifikaproblem och fördelar som man bör ta hänsyntill när indikatorerna ska konstrueras.De metodologiska övervägandena gäller inteenbart frågan hur de olika indikatorerna ska konstrueras,utan man måste även ta ställning till hurman skapar olika typer av index som mäter konstellationerav multipla problem. De mest centralaställningstagandena diskuterades i Social rapport2006 [7]. Med denna diskussion som utgångspunktkommer man i nästkommande avsnitt fokusera påavvikelser mellan de tidigare definitioner och desom används här.I det här kapitlet mäts multipla välfärdsproblempå två sätt, dels genom ett index, det villsäga summan av alla olika problem hos en person,dels genom specifika problemkonstellationer, detvill säga olika sammansättningar av separataproblem hos en person. Båda mätsätten har sinaför- och nackdelar. En stor fördel med att användaett index är att det är överskådligt och underlättaranalyser av trender och mönster. Det indexsom används här visar om personer har inga, ett,två eller fler än två välfärdproblem. Ett problemmed index är att det inte alls återspeglar vilka välfärdsproblempersonen har, därför används ävendet andra mätsättet med specifika problemkonstellationer.Analyserna kompletteras också meden detaljerad redogörelse för omfattningen ochfördelningen av speciella problemkonstellationer,så att man även kan dra slutsatser från ett bredareempiriskt underlag.Multipla välfärdsproblem:svenska förhållandenVälfärdsproblem och indikatorerI analysen av multipla välfärdsproblem i Sverigeanvänds här data från Statistiska centralbyrånsUndersökningarna av levnadsförhållanden (ULF,se bilaga 4 Datakällor) från åren 1990/91, 1995/96och 2005/06 för personer mellan 18 och 75 år. Detär en svår uppgift att välja vilka välfärdsindika-132Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Multipla välfärdsproblem: Sverige i ett jämförande perspektivtorer som ska ingå i analysen, särskilt med tankepå att studien även inriktas mot specifika kombinationerav problem och inte enbart summeradeindex över välfärdsproblem. Sju olika indikatorer,som var och en betecknar förekomsten av ett specifiktvälfärdsproblem, innebär att det finns 128möjliga kombinationer av två eller flera sådanaproblem. För varje ytterligare indikator som läggstill analysen ökar antalet möjliga kombinationermycket kraftigt. Dessutom blir kombinationernaså ovanliga att de endast kännetecknar situationenför ett fåtal individer.Valet av enskilda indikatorer påverkar i vissafall resultaten i ganska hög utsträckning. Exempelvisär det många fler personer som skattar sinhälsa i termer ”inte god” än som vårdas på sjukhus.I detta kapitel används självskattad ohälsa somindikator på ohälsa och därför blir resultaten annorlundaän om man använder antalet vårdade påsjukhus. De enskilda välfärdsproblemens utbredningi befolkningen påverkar i sin tur hur mångasom får flera problem samtidigt och vilka som fårdem. Det är inte heller slumpmässigt vilka problemkombinationersom återfinns i befolkningen;till exempel kan vissa välfärdsproblem ses som utlösandefaktorer för andra problem, medan andraproblem troligen inte hänger ihop på detta vis. Allaindikatorer sammanställs i faktarutan Välfärdsområden,välfärdsproblem och indikatorer: svenskaförhållanden.Välfärdsområden, välfärdsproblem och indikatorer: svenska förhållandenBaserad på Undersökningen av levnadsförhållanden (ULF).Välfärdområde Välfärdsproblem IndikatorSysselsättning Arbetslöshet Intervjupersonen eller hans/hennes make/maka sökte eller väntade påarbete, var arbetslös eller permitterad under mätveckan.Ekonomiska resurser Ekonomiska problem 1. Kan ej skaffa en summa pengar a inom en vecka (avsaknad av kontantmarginal),eller2. har under de senaste 12 månaderna haft problem med att klaralöpande utgifter för mat, hyra, räkningar m.m.Hälsa Ohälsa Självskattad ohälsa. Skattar sitt allmänna hälsotillstånd som dåligt ellernågot däremellan alternativt någorlunda, dåligt eller mycket dåligt. bBoende Trångboddhet Trångboddhetsnorm 3. Ett hushåll räknas som trångbott om det borfler än en person per rum – kök och vardagsrum oräknat. För sammanboendereduceras kravet på eget rum.Politiska resurserSociala relationerBristandemedborgarresurserBegränsadesociala relationerTrygghet Otrygghet Utsatt för våld eller hot om våld. cKan inte själv och känner ingen som skriftligt kan överklaga ett myndighetsbeslut.Umgås med nära anhöriga eller andra högst någon gång i månaden.a) Åren 1990−1991: 10 000 kr; 1995−1996: 14 000 kr; 2005−2006: 15 000 kr.b) Fram till år 1995 hade frågan tre svarsalternativ (gott, något däremellan, dåligt). Fr.o.m. 1996 används fem svarsalternativ, (mycket gott, gott,någorlunda, dåligt eller mycket dåligt).c) Svarar ja på minst en av följande fyra frågor: Har du själv under de senaste tolv månaderna varit utsatt för: våld som ledde till sådana skador attdet krävde besök hos läkare, tandläkare eller sjuksköterska? Våld som ledde till synliga märken eller kroppsskada? Våld som inte ledde till synligamärken eller kroppsskada? Har du blivit utsatt för hot eller hotelser om våld som var farliga eller så allvarliga att du blev rädd?Socialstyrelsen – Social rapport 2010 133

Multipla välfärdproblem: Sverige i ett jämförande perspektivValet av vissa indikatorer kräver en kommentar:Som indikator på hälsoproblem valdes självskattadohälsa [32]. En sådan subjektiv indikatorhar använts i tidigare svensk hälsoforskning [33]och används ofta inom den socialepidemiologiskaforskningen [34]. Trångboddhet är indikator pårespondentens boendesituation, och här användstrångboddhetsnorm 3 vilket är det vanligaste sättetatt mäta trångboddhet sedan 1970-talet. Ungefär15 procent av hushållen är i dag trångbodda enligtdenna norm (se faktaruta Välfärdsområden, välfärdsproblemoch indikatorer) jämfört med cirka2 procent med den tidigare trångboddhetsnorm 2,som innebar att ett hushåll är trångbott om det harfler än två personer per rum, köket och vardagsrummetoräknat. Barnfamiljer med ensamståendeeller utlandsfödda föräldrar är två grupper som harförhöjd risk för trångboddhet. Trångboddhet ärockså betydligt vanligare bland hushåll med lägredisponibel inkomst [35].En viktig del av detta kapitel är analyser av hurmultipla välfärdsproblem varierar mellan olikagrupper i befolkningen, till exempel arbetslösa, ensamståendeoch utlandsfödda. I de fall dessa merdetaljerade analyser tillför ny och relevant kunskapredovisas resultaten i den löpande texten.Analyserna gäller skillnader mellan könen ocholika åldersgrupper, mellan respondenter föddai Sverige och utrikesfödda, samt mellan olikasocioekonomiska grupper, grupper med olikautbildningsnivåer och olika familjetyper (tabell4:2). Flera problem har en naturlig koppling tillålder, till exempel arbetslöshet eftersom risken ärmycket liten att respondenter över 65 år har sysselsättningsproblem.Också boendeformen påverkasav ålder på grund av ungdomars problem attetablera sig på den svenska bostadsmarknaden[36]. Hälsa är ett annat problem som har direktsamband med ålder.Tabell 4:1. VälfärdsproblemAndel personer med olika välfärdsproblem i befolkningen18–75 år.Åren 1990/91, 1995/96 och 2005/06. Procent.Välfärdsproblem 1990/91 1995/96 2005/06% % %Arbetslöshet 4,2 13,1 9,7Ekonomiska problem 0,8 26,5 19,4Ohälsa 23,0 22,3 23,0Bristande6,4 5,2 5,9medborgarresurserBegränsade sociala relationer 6,9 6,6 7,6Trångboddhet 14,0 15,4 14,0Otrygghet 6,7 7,1 7,5Källa: ULF, Statistiska centralbyrån.Sverige perioden 1990−2006Hur har de multipla välfärdsproblemen förändratssedan perioden före och efter 1990-talets kraftigalågkonjunktur i Sverige? Förekomsten av olikavälfärdsproblem i befolkningen framgår av tabell4:1. I genomsnitt har strax över 20 procent avbefolkningen minst två eller fler problem (tabell4:2). Denna andel var något högre under krisåren1995/96 (cirka 25 procent) än vad den var 1990/91(20 procent) och 2005/06 (cirka 23 procent). Andelenpersoner med minst tre eller fler välfärdsproblemär ungefär en tredjedel så stor vid alla tretidpunkterna. Personerna med minst fyra eller flervälfärdsproblem är relativt få: mindre än två procentav befolkningen i åldern 18−75 år. När det gällerförekomsten av ännu fler problem var det baravid ett undersökningstillfälle som en respondentsamtidigt hade alla sju problemen.Det finns tydliga skillnader mellan olika befolkningsgruppernär det gäller att ha flera välfärdsproblemsamtidigt. Det är framför allt blandarbetare och personer utanför arbetskraften somman finner relativt många personer med två ellerfler problem. Bland arbetare är andelen med två134Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Multipla välfärdsproblem: Sverige i ett jämförande perspektiveller fler välfärdsproblem ungefär dubbelt så storjämfört med andelen bland tjänstemän. För andelenmed tre eller fler välfärdsproblem är skillnadernaännu större.En mer detaljerad uppdelning av arbetare ochtjänstemän visar en nästan jämn upptrappningför andelen med två eller fler välfärdsproblem:från högre tjänstemän (9 procent), tjänstemänpå mellannivå (14 procent), tjänstemän på lägrenivå (17 procent), facklärda arbetare (26 procent)till ej facklärda arbetare (28 procent). I gruppen”utanför arbetskraften” är det framför allt förtidspensionärer(44 procent) och långvarigt arbetslösa(78 procent) som utmärks av en hög andel med tvåeller fler välfärdsproblem.Skillnaderna mellan män och kvinnor ochframför allt mellan ungdomar och äldre har tenderatatt öka sedan tidigt 1990-tal. Andelen medtvå eller fler problem är betydligt högre blandutrikesfödda jämfört med dem som är födda iSverige, även om skillnaden mellan gruppernahar minskat något. Bland de utrikesfödda ökadedenna andel ganska kraftigt mellan 1990/91 och1995/96, men sjönk sedan vid den senaste mätningen2005/06. Utrikesfödda är en av få grupperdär andelen med två eller fler välfärdsproblemTabell 4:2. Förekomst av minst 2 alternativt minst 3 välfärdsproblem (VP)Andel personer i olika befolkningsgrupper 18–75 år. Åren 1990/91, 1995/96 och 2005/2006. Procent.Befolkningsgrupp Minst 2 VP Minst 3 VP Minst 2 VP Minst 3 VP Minst 2 VP Minst 3 VP1990/91 1995/96 2005/06% % % % % %Hela befolkningen 20,0 6,0 25,4 9,0 23,2 8,0KönMän 20,1 6,0 26,1 9,0 25,1 9,0Kvinnor 19,8 6,0 24,7 8,0 21,1 6,0ÅldersgruppUngdomar (18–30 år) 27,7 9,0 36,5 14,0 35,6 12,031+ år 17,5 5,0 22,2 7,0 20,0 6,0FödelselandFödd i Sverige 17,9 5,0 22,7 7,0 20,8 6,0Utrikesfödd 39,0 16,0 47,5 22,0 39,7 16,0Socioekonomisk gruppArbetare 25,0 8,0 29,4 10,0 26,7 9,0Tjänstemän 11,8 2,0 15,5 5,0 12,7 3,0Företagare/jordbrukare 11,6 3,0 13,0 3,0 12,2 4,0Utanför arbetskraften 25,9 8,0 34,8 13,0 32,3 11,0FamiljetypEnsamstående utan barn 30,4 10,0 33,9 13,0 33,6 12,0Sammanboende utan barn 12,7 3,0 15,7 4,0 13,9 3,0Ensamstående med barn under 18 år 41,0 16,0 48,7 22,0 48,8 25,0Sammanboende med barn under 18 år 17,8 5,0 26,3 9,0 21,1 7,018–24 år, bor hos föräldrar 24,9 9,0 31,9 11,0 30,9 7,0UtbildningsnivåHögst grundskola 23,4 7,0 28,8 10,0 28,2 10,0Gymnasial 20,5 6,0 27,5 9,0 25,1 8,0Eftergymnasial 14,5 4,0 18,1 6,0 17,8 5,0Källa: ULF, Statistiska centralbyrån.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 135

Multipla välfärdproblem: Sverige i ett jämförande perspektivTabell 4:3. Kombinationer av välfärdsproblemFörekomst samt ökning, minskning* eller stabilitet mellan åren 1990/91 och 2005/06. Andel personer iolika befolkningsgrupper 18–75 år. Genomsnitt för alla år. Procent.Olika kombinationer av välfärdsproblem Totalt Arbetare Ungdomar18–30 årUtrikesföddaEnsamståendeföräldrar% % % % %Ekonomiskaproblem & Trångbodd 2,5 3,3 5,7 4,4 7,8Ekonomiskaproblem & Arbetslös 1,5 2,2 3,0 2,4 1,7Ekonomiskaproblem & Arbetslös & Trångbodd 0,7 1,0 1,5 2,2 2,4Ekonomiskaproblem & Otrygg 0,7 0,9 1,8 0,7 2,0Ekonomiskaproblem & Ohälsa 2,9 2,7 1,9 5,4 4,5Ekonomiskaproblem & Ohälsa & Trångbodd 0,9 1,1 1,2 2,4 3,9Ekonomiskaproblem & Ohälsa & Trångbodd &0,3 0,2 0,2 1,3 0,8ArbetslösOhälsa & Trångbodd 0,8 1,2 0,9 1,6 2,0Ohälsa & Begränsade socialarelationer 0,9 0,5 0,1 0,9 0,3Ohälsa & Bristandemedborgarresurser 0,8 0,6 0,3 1,0 0,2* Med ökning eller minskning avses en förändring med 20% eller mer.Källa: ULF, Statistiska centralbyrån.inte var nämnvärt högre 2005/06 än vad den var15 år tidigare.Bland olika familjetyper är det framför allt gruppenensamstående med barn som har en hög andelmed två eller fler välfärdsproblem, och andelen hardessutom ökat sedan början av 1990-talet. Man kanockså notera en relativt kraftig ökning av andelenmed två eller fler problem i gruppen ungdomar18−24 år som bor kvar hos sina föräldrar. Slutligenfinns det mycket stora skillnader mellan individermed olika utbildningsnivå. Andelen med två ellerfler välfärdsproblem är väsentligt större bland demsom endast har grundskoleutbildning, jämfört medpersoner som har eftergymnasial utbildning.Tabell 4:3 visar de nio vanligaste konstellationernaav välfärdsproblem plus den vanligastförekommande problemkombinationen med fyraproblem, samt hur förekomsten av dessa olikakombinationer utvecklades mellan åren 1990/91och 2005/06. Dessa tio olika kombinationer avvälfärdsproblem täcker in över hälften (56 procent)av de personer som har två eller fler problem,men det finns naturligtvis ändå grupper ibefolkningen där andra välfärdsproblem är merframträdande. Två saker är viktiga att ha i åtankenär man tolkar tabellen. För det första kan varjeindivid bara bidra med en problemkonstellation,trots att en person kan ha både ekonomiska problemoch begränsad medborgarkompetens samtlida av ohälsa och vara trångbodd. I analyserna136Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Multipla välfärdsproblem: Sverige i ett jämförande perspektivTabell 4:4. Risken att ha fler välfärdsproblem jämfört med att ha färreRisk i olika befolkningsgrupper. Befolkningen 18–75 år. Åren 1990/91, 1995/96, 2005/06. Relativa risker (RR).BefolkningsgruppKategori1 vs. 0problem2 vs. 1problem3 vs. 2problem4 vs. 3problemRR RR RR RRUndersökningsår (2005/06 = ref.)1990/91 1,01 0,89** 0,97 0,77*1995/96 1,05* 1,02 1,04 0,92Kön (Män = ref.)Kvinnor 0,98 1,00 1,07 0,96Ålder (31–49 år = ref.)18–30 år 1,18*** 1,12** 1,08 0,8650–64 år 1,01 0,85*** 0,66*** 0,8565–75 år 0,76*** 0,58*** 0,57*** 0,46**Födelseland (Sverige = ref.)Utrikesfödda 1,28*** 1,37*** 1,36*** 1,44***Socioekonomisk grupp (Tjänstemän = ref.)Arbetare 1,24*** 1,19*** 1,25** 0,99Företagare/jordbrukare 0,99 0,91 1,10 0,99Utanför arbetskraften 1,51*** 1,51*** 1,36*** 1,09Familjetyp (Ensamstående utan barn = ref.)Sammanboende utan barn 0,78*** 0,66*** 0,75*** 0,91Ensamstående med barn under 18 år 1,21*** 1,25*** 1,18 1,24*Sammanboende med barn under 18 år 0,87*** 0,87 0,84** 0,92Ungdomar 18–24 år, bor hos föräldrar 0,61*** 0,70*** 0,73** 0,81Utbildningsnivå (Högst grundskola = ref.)Gymnasial 0,94** 0,92* 0,85** 0,92Eftergymnasial 0,89*** 0,75*** 0,83* 0,65**Antal observationer 21 490 13 586 5 801 1 892Relativa risker är beräknade med logistisk regression. Referensgruppen (ref.) har RR=1.*** 0,1 % signifikansnivå ; ** 1 % signifikansnivå; * 5 % signifikansnivå.Källa: ULF, Statistiska centralbyrån.nedan bidrar dock denna individ endast till problemkonstellationendär alla fyra indikatorernaingår. För det andra indikerar förändringar av andelenmed en viss problemkombination bara attden har blivit mer eller mindre vanlig. Även omandelen minskar vet man inte om dessa personernu är helt utan välfärdsproblem eller om de iställethar fått en annan kombination av problem.De fyra vanligaste kombinationerna av välfärdsprobleminnehåller alla någon form av ekonomiskaproblem, i kombination med ohälsa, trångboddhetoch arbetslöshet. De olika kombinationerna avvälfärdsproblem har utvecklats delvis annorlundamellan åren 1990/91 och 2005/06. Kombinationenekonomiska problem och ohälsa har legat på en ganskastabil nivå, liksom kombinationen ekonomiskaproblem och trångboddhet. Bland gruppen arbetarehar dessa två kombinationer av problem till och medminskat. Kombinationen ekonomiska problem ocharbetslöshet har dock ökat i befolkningen som helhetoch bland de flesta befolkningsgrupper som undersökts,förutom bland utrikesfödda.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 137

Multipla välfärdproblem: Sverige i ett jämförande perspektivAv tabell 4:3 framgår att en del problemkonstellationerär särskilt vanliga i vissa befolkningsgrupper.Andelen med två eller fler problem ärsärskilt stor bland ensamstående föräldrar, som ärsärskilt drabbade av kombinationerna ekonomiskaproblem och trångboddhet; ekonomiska problem,ohälsa och trångboddhet; ekonomiska problem ochotrygghet; samt arbetslöshet, ekonomiska problem,trångboddhet och ohälsa. Gruppen utrikesföddauppvisar i stort sett samma mönster, men i dennagrupp är det också många som har kombinationenekonomiska problem och arbetslöshet. Även blandungdomar är den senare kombinationen vanlig,tillsammans med kombinationen ekonomiska problemoch otrygghet.För att studera sambanden mellan olika bakgrundsfaktoreroch risken att ha fler välfärdsproblemavslutas avsnittet med en redovisning avresultaten från en logistisk regressionsanalys. Resultatenpresenteras som relativa risker (se Bilaga3 Metodbeskrivningar för en kort beskrivning avlogistisk regression och olika riskmått). Tabell 4:4redovisar risken för att olika grupper har ett extravälfärdsproblem, det vill säga risken för att ha ettproblem jämfört med att inte ha några, två problemjämfört med att ha ett och så vidare. Riskerna föratt ha två välfärdsproblem jämfört med att ha ettvar lägre 1990/91 än 2005/06, liksom risken föratt ha fyra välfärdsproblem jämfört med att ha tre.Risken för att ha ett problem jämfört med att inteha några var signifikant högre 1995/96 än 2005/06.Risken för att ha två (jämfört med att ha ett) ochtre (jämfört med att ha två) samtidiga problem varockså högre 1995/96 än 2005/06. Även om dessaeffekter inte är signifikanta, indikerar ändå resultatenatt den ekonomiska krisen i mitten av 1990-talet ökade risken för att människor skulle ha flerasamtidigt förekommande problem. Att effekternakan synas vara svaga kan bero på att flera av devälfärdsproblem som ingår i analysen är mindre138känsliga för konjunktursvängningar, och mer påverkasav långsiktiga ekonomiska och politiskatrender. Områdena trångboddhet, ohälsa, begränsadesociala relationer, bristande medborgarresurseroch otrygghet ingår i denna grupp av trögföränderligavälfärdsproblem. Här kan man anta attframför allt arbetslöshet och ekonomiska problemmer direkt påverkas av makroekonomiska faktoreroch kortsiktiga politiska förändringar.Tittar man närmare på de olika befolkningskategoriernaser man att de grupper som har högrisk för enstaka problem ofta också har en högrisk för multipla välfärdsproblem. Här återfinnsungdomar, utrikesfödda, arbetare, personer somstår utanför arbetskraften och ensamstående medbarn. På liknande sätt har andra en lägre risk förytterligare välfärdsproblem: äldre, sammanboendeutan barn, ungdomar 18–24 år som är kvarboendehos föräldrarna, samt personer med högreutbildning än grundskola.Sammanfattningsvis verkar det således som attvissa demografiska och sociala kännetecken ökarrisken för inte bara ett utan också flera samtidigavälfärdsproblem. Är man över 30 år och född iSverige med eftergymnasial utbildning och jobbarsom tjänsteman och är sammanboende utanbarn har man troligen inga välfärdsproblem. Ifallman trots allt har något problem är risken låg föratt man har flera problem samtidigt. Det motsattaförhållandet gäller för utrikesfödda arbetareunder 30 år, med enbart grundskola och som dessutomär ensamstående med barn.Tabell 4:5 visar att de individuella faktorernai stort sett har samma betydelse oavsett vilkenkombination av välfärdsproblem som analyseras.Vissa grupper har alltså en högre risk för att hakombinationer av välfärdsproblem, oavsett vilkadessa välfärdsproblem är. Det gäller främst gruppernautrikesfödda, arbetare och personer utanförarbetskraften. På samma sätt verkar vissa grupperSocialstyrelsen – Social rapport 2010

Multipla välfärdsproblem: Sverige i ett jämförande perspektivTabell 4:5. Risk för vissa kombinationer av välfärdsproblem i olika befolkningsgrupperBefolkningen 18–75 år. Åren 1990/91, 1995/96, 2005/06. Resultat från logistisk regression.Relativa risker (RR).Befolkningsgrupp Ekonomiska problem OhälsaKategori&Trångbodd&Arbetslös&Otrygg&Ohälsa& Begränsadesocialarelationer& Trångbodd& Arbetslös& Bristandemedborgarresurser&TrångboddRR RR RR RR RR RR RR RR RRUndersökningsår (2005/06 = ref.)1990/91 0,83 0,43*** 0,80* 0,37*** 0,67** 0,32*** 0,90** 0,88 0,79*1995/96 1,19** 1,49*** 1,13 1,14 0,94 1,09 0,95 0,76* 0,92Kön (Män = ref.)Kvinnor 0,95 0,96 0,98 1,11 0,99 0,76 1,18 0,86 1,15Ålder (31–49 år = ref.)18–30 år 2,04*** 2,06*** 2,50*** 0,96 1,33* 1,30 0,27*** 0,78 1,31**50–64 år 0,31*** 0,41*** 0,34*** 0,73** 0,37*** 0,50** 1,07 1,27 0,58***65–75 år 0,07*** 0,01*** 0,07*** 0,02*** 0,07*** 0,01*** 0,61*** 0,58** 0,17***Födelseland (Sverige = ref.)Utrikesfödda 3,42*** 3,44 3,36*** 3,90*** 6,13*** 4,58*** 2,43*** 4,10*** 4,46***Socioekonomisk grupp (Tjänstemän = ref)Arbetare 2,16*** 2,19*** 2,02*** 2,07*** 2,86*** 2,61*** 1,29 3,74*** 2,61***Företagare/jordbrukare 0,92 0,60* 1,20 0,52* 0,69*** 0,80 0,57** 0,83 0,70Utanförarbetskraften 3,76*** 4,58*** 3,78*** 6,72*** 8,58*** 10,59*** 4,00*** 10,51*** 6,22***Familjetyp (Ensamstående utan barn = ref)Sammanboendeutan barn 0,07*** 0,52*** 0,21*** 0,64*** 0,04*** 0,47 0,85 0,47*** 0,06***Ensamstående medbarn under 18 år 2,37*** 2,09*** 2,22*** 2,09*** 3,18*** 2,07* 1,83* 1,94* 2,51***Sammanboende medbarn under 18 år 0,49*** 0,76** 0,25*** 0,76* 0,44*** 0,57** 0,85 0,57*** 0,48 ***18–24 år,bor hos föräldrar 0,16*** 0,15*** 0,18*** 0,18*** 0,09*** 0,09*** 0,28* 0,16*** 0,12 ***Utbildningsnivå (Högst grundskola = ref.)Gymnasial 0,80** 1,23* 0,93** 0,94 0,71** 0,94 0,89 0,42 *** 0,71 ***Eftergymnasial 0,61*** 0,64*** 0,67 0,47*** 0,35*** 0,41*** 0,64** 0,10 *** 0,39 ***Antal observationer 13 951 13 366 12 965 12 716 12 688 12 404 12 662 12 745 13 086Relativa risker är beräknade med logistisk regression. Referensgruppen (ref.) har relativ risk 1.*** 0,1 % signifikansnivå ; ** 1 % signifikansnivå; * 5 % signifikansnivåKälla: ULF, Statistiska centralbyrån.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 139

Multipla välfärdproblem: Sverige i ett jämförande perspektivkonsekvent ha en lägre risk för att ha i stort settalla de olika kombinationer av problem som analyserashär. Dessa grupper är främst äldre (över50 år), sammanboende med och utan barn, samtpersoner med högre utbildning än grundskola. Detenda egentliga undantaget från dessa generellamönster är ungdomar som har en högre risk förflera problemkombinationer. Undantaget är kombinationenbegränsade sociala relationer och ohälsa,där ungdomar har en lägre risk än andra grupper.Nästan alla problemkombinationer, med undantagav kombinationen bristande medborgarresurseroch ohälsa, förknippades med lägre risker 1990/91jämfört med 2005/06.Analyserna av den svenska utvecklingen tydliggörnågra mönster. Andelarna i befolkningensom har flera välfärdsproblem varierar över tid,med en uppgång under 1990-talets första hälft. Ibörjan av 2000-talet kom sedan en viss nedgång.Analyserna bekräftar också vissa resultat fråntidigare studier, nämligen att ungdomar, utrikesfödda,lågutbildade, individer utanför arbetskraftenoch ensamstående med barn har förhöjdarisker för multipla välfärdsproblem, oberoende avvilka problemen är. För några grupper minskadeinte heller förekomsten av multipla välfärdsproblemefter 1990-talet mitt. Detta ger fingervisningom vilka konsekvenser man kan vänta sig av denpågående lågkonjunkturen och dess påverkan förtidigare högriskgrupper.Multipla välfärdsproblem:internationell jämförelse140Välfärdsproblem och indikatorerDen internationella jämförelsen baseras på Gemenskapsstatistiköver inkomst- och levnadsvillkor(EU-SILC, Community Statistics on Incomeand Living Conditions, se bilaga 4 Datakällor).Frågorna i EU-SILC har en något annorlunda utformningän frågorna i ULF-undersökningarnasom används i analysen av svenska förhållandenoch därför införs några förändringar i den komparativadelen (se faktaruta Välfärdsområden,välfärdsproblem och indikatorer: internationelljämförelse).Den största skillnaden är att välfärdsområdenamedborgarresurser och sociala relationer måsteuteslutas, eftersom det inte finns några lämpligaindikatorer på detta i EU-SILC. De jämförandeanalyserna begränsas således till fem välfärdsproblem:arbetslöshet, ekonomiska problem, ohälsa,trångboddhet och otrygghet. Så långt som möjligtanvänds samma indikatorer som finns i ULFmen de är inte helt överensstämmande och därförgår det inte riktigt att jämföra nivåskattningarna iden svenska och i den jämförande internationelladelen. Övergripande trender samt skillnader mellangrupper och länder är som tidigare nämntsmindre känsliga för olika kombinationer av problemområdenoch indikatorernas konstruktion.I den komparativa delen består gruppen medekonomiska problem av dem som uppger att demed svårighet eller med stor svårighet får ekono-Indelning av europeiska länder inomvälfärdsforskningenNordenDanmark, Finland, Island, Norgeoch Sverige.Kontinentaleuropa Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna,Tyskland och Österrike.Storbritannien och IrlandSydeuropa Cypern, Grekland, Italien, Portugaloch Spanien.Östeuropa Estland, Lettland, Litauen, Polen,Tjeckien, Slovakien, Slovenien ochUngern.Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Multipla välfärdsproblem: Sverige i ett jämförande perspektivVälfärdsområden, välfärdsproblem och indikatorer: internationell jämförelseBaserad på Gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor EU-SILC 2006.Välfärdområde Välfärdsproblem IndikatorSysselsättning Arbetslöshet Intervjupersonen eller hans/hennes make/maka, sökte eller väntadepå arbete, var arbetslös eller permitterad under mätveckan.Ekonomiska resurser Ekonomiska problem Tycker att det är svårt eller mycket svårt att få ekonomin att gåihop. aHälsa Ohälsa Skattar sitt allmänna hälsotillstånd som någorlunda, dåligt eller mycketdåligt. bBoende Trångboddhet Trångboddhetsnorm 3. Ett hushåll räknas som trångbott om det borfler än en person per rum – kök och vardagsrum oräknat. För sammanboendereduceras kravet på eget rum. cTrygghet Otrygghet Uppger att det förekommer kriminalitet, våld eller vandalism ibostads området.a) Respondenten uppmanas att utgå från hushållets totala nettoinkomst (dvs. inkomst efter skatt) per månad. Hushållet kan ha flera hushållsmedlemmarsom kan bidra till hushållets inkomster och som också kan ha flera inkomstkällor.b) Det finns fem svarsalternativ på denna fråga (mycket gott, gott, någorlunda, dåligt, mycket dåligt).c) Med bostadsområdet menas ställen i närheten av hemmet eller vägen hem, t.ex. där man vanligen handlar eller promenerar.min att gå ihop. Detta ger en något lägre andelpersoner med ekonomiska problem jämfört medden svenska delen där motsvarande grupp utgörsav dem som inte kan skaffa en kontantmarginalför att möta oförutsedda kostnader eller vars hushållunder de senaste 12 månaderna har haft problemmed att klara de löpande utgifterna.Trångboddhet i den jämförande delen definieraspå ett liknande sätt som i den svenska delen,dock med vissa smärre skillnader som kan resulterai något lägre trångboddhetsnivåer i de jämförandeanalyserna. Definitionen av välfärdsproblemetotrygghet skiljer sig mer åt. Den fråga somanvänds som indikator är väsentligt annorlunda ide respektive delarna.De jämförande analyserna baseras på EU-SILC 2006, vilket ger en något lägre arbetslöshetän analyserna som baseras på ULF 2005/06.EU-SILC bygger på ett urval som totalt i Europaomfattar strax över 200 000 personer. Minsturval har Island, där endast 2 800 personer ingår,och störst urval har Italien med över 20 000 individer.I Sverige omfattar urvalet drygt 13 500personer. Svarsfrekvensen varierar något mellanländer och över tid. Det interna bortfallet är totaltcirka 15 procent för de indikatorer som analyseras,med viss variation mellan variablerna. Dejämförande analyserna är inte viktade efter befolkningsstorlekeftersom detta skulle snedvridaresultaten till fördel för den sociala situation sområder i Europas större länder. Vidare är välfärdspolitikenfrämst en nationell angelägenhet i Europa,vilket ger ytterligare argument för att belysade stora nationella skillnader som finns i Europanär det gäller fattigdom och social utestängning.Sverige i ett internationellt perspektivInom välfärdsstatsforskningen brukar man iblandgöra en uppdelning mellan å ena sidan de nordiskaländerna, Kontinentaleuropa, Sydeuropa,Storbritannien och Irland, och å andra sidan över-Socialstyrelsen – Social rapport 2010 141

Multipla välfärdproblem: Sverige i ett jämförande perspektivFigur 4:1. VälfärdsproblemFörekomst i Sverige och i andra europeiska länderår 2006. Befolkningar 18–75 år. Procent.Procent6050403020100SverigeArbetslösNordenKälla: EU-SILC, Eurostat.KontinentaleuropaTrångboddSydeuropaStorbritannienochIrlandOtryggÖsteuropahar delvis olika former av socialpolitiska system,även om flera liknar Kontinentaleuropa med blandannat tydligt inkomstrelaterade socialförsäkringsersättningar.Täckningsgraden är dock mycket låg,vilket innebär att många invånare i dessa ländermåste förlita sig på behovsprövade bidrag.Även de sydeuropeiska länderna har utvecklatsocialpolitiska system som liknar dem i Kontinentaleuropa.Ålderspensionerna är jämförelsevis relativtväl utvecklade i Sydeuropa, medan de övrigaförsäkringsprogrammen ger ett betydligt sämreskydd mot inkomstbortfall. Även här är täckningsgradenlåg och många står utanför de sociala försäkringssystemen.För att underlätta presentationen av de jämförandeanalyserna används ländergrupperingenovan. Här är det dock värt att poängtera att vissagrupper består av länder där den sociala situatio-Ekonomiskaproblemgångländerna i Östeuropa (se faktaruta Indelningav europeiska länder inom välfärdsforskning).Denna gruppering baseras mestadels på socialpolitikensutformning, men kategoriseringen ärockså relevant när man vill studera socialpolitikensdrivkrafter och utfall [37]. Utfallet inkluderarflera av de välfärdsproblem som är i fokus fördetta kapitel, såsom ekonomiska problem, arbetslöshetoch ohälsa.Socialpolitikens och socialförsäkringssystemensutformning har stor betydelse för förekomstenav välfärdsproblem. Exempelvis har manvisat att ersättningarna från de sociala försäkringssystemenhar betydande effekter på olikahälsoutfall, till exempel där familjepolitikensoch pensionernas generositet påverkar dödlighetbland barn och äldre [38].EuropatotaltOhälsaI Storbritannien och Irland gersocialpolitiken nästintill alla medborgareen grundtrygghet, somsedan kompletteras med avtalslösningareller privata försäkringar.I de flesta kontinentaleuropeiskaländer har man i stället organiseratsocialpolitiken efter yrkesgrupper.Ersättningarna är då tydligtinkomstrelaterade medan det oftasaknas fastställda grundbelopp.Täckningsgraden, det vill sägaandelen personer i relevanta befolkningsgruppersom omfattas avsocialpolitiken, är ofta lägre i Kontinentaleuropajämfört med i Storbritannienoch Irland.I de nordiska länderna kombinerasinkomstrelaterade ersättningarmed grundbelopp, något som ger engenerell standardtrygghet för allamedborgare. Länderna i Östeuropa142Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Multipla välfärdsproblem: Sverige i ett jämförande perspektivnen kan se ganska olika ut. Ett exempel är andelenpersoner i befolkningen med ekonomiska problem,som är dubbelt så hög i Slovakien och Polen jämförtmed Estland. Ett annat exempel finns blandde sydeuropeiska länderna, där trångboddheten ärbetydligt lägre på Cypern jämfört med de övrigaländerna i Medelhavsområdet. Trots detta ger uppdelningenav länder en överskådlig och tillräckligtnyanserad bild av välfärdsproblemens utbredning iEuropa. Exempelvis kan man se att ohälsa, ekonomiskaproblem och trångboddhet är särskilt utmärkandeför de östeuropeiska länderna, men att andelenmed bristfällig ekonomi i Sydeuropa också ärklart över Europagenomsnittet.Många välfärdsproblem är mindre omfattandei Sverige än i andra länder [39]. 2 Om analysen begränsastill ohälsa, arbetslöshet, ekonomiska problem,trångboddhet och otrygghet är problemenofta mycket vanligare i övriga Europa än i Sverige.Utbredningen av ohälsa, trångboddhet ochekonomiska problem är betydligt lägre i Sverigeän i övriga Europa. Det är bara när det gäller andelenarbetslösa och andelen otrygga som Sverigehamnar nära Europagenomsnittet (figur 4:1).Välfärdsproblemens sammansättning uppvisarett tydligt internationellt mönster, där de flestapersoner med multipel problematik endast har tvåproblem. Jämförelserna visar att ju fler samtida problemdet handlar om, desto lägre blir andelen i befolkningensom berörs (figur 4:2).Andelen människor som har problem på alla femområden är mycket liten och knappt mätbar i fleraländer, däribland Sverige. Generellt är andelarnamed multipla välfärdsproblem betydligt lägre i Sverigeoch övriga nordiska länder jämfört med Europagenomsnittet.Andelen personer i befolkningen2 De jämförande analyserna i denna sektion bygger på rapportenSocial Deprivation in EU Countries av Ferrarini, Nelson ochSjöberg [39].Figur 4:2. Multipla välfärdsproblemFörekomst i befolkningar i ålder 18–75 år i Sverige ochandra europeiska länder, år 2006. Procent.Procent4035302520151050Minst:SverigeNorden Kontinentaleuropa2 problemKälla: EU-SILC, Eurostat.SydeuropaStorbritannienochIrland3 problemÖsteuropa4 problemmed två problem är 11 procent i Sverige och 24 procenti Europa medan andelen med tre problem är 4procent i Sverige och 10 procent i Europa.Grupperingen ovan döljer givetvis vissa skillnadermellan länderna, både inom och mellankategoriseringarna. Bland de östeuropeiska ländernaär andelen personer med multipla välfärdsproblemsärskilt hög i Lettland, Litauen, Polen,Slovakien och Ungern, och där är det framförallt vanligt med ekonomiska problem och ohälsa.Bland de kontinentaleuropeiska länderna harTyskland en förhållandevis hög andel personermed multipla välfärdsproblem (figur 4:3).Det finns olika sätt att jämföra svenska förhållandenmed de internationella. En möjlighet äratt fokusera på de problemkonstellationer som ärvanligast i Sverige och studera deras utbredning iandra länder. Ett annat förhållningssätt är att utgåfrån internationella mönster och belysa hur Sve-Europatotalt5 problemSocialstyrelsen – Social rapport 2010 143

Multipla välfärdproblem: Sverige i ett jämförande perspektivFigur 4:3. Två eller fler välfärdsproblemFörekomst i 26 europeiska länder. Befolkningar 18–75 år.År 2006.0 10 20 30 40 50 60 70 80ProcentKälla: EU-SILC, Eurostat.rige står sig i jämförelse med dessa. Här användsbåda dessa strategier och analysen inleds med enav de problemkonstellationer som är vanligast iSverige. Figur 4:4 visar förekomsten i europeiskaländer av de fem konstellationer av välfärdsproblemsom är vanligast i Sverige.Ett tydligt resultat är att ingen av de fem problemkonstellationernaär särskilt unik för just Sverige. Istället är fyra av de fem kombinationerna mer omfattandei övriga Europa än i Sverige. För konstellationenohälsa tillsammans med otrygghet liggerSverige i nivå med Europagenomsnittet, medan144DanmarkNorgeSverigeNederländernaIslandFinlandÖsterrikeLuxemburgBelgienStorbritannienIrlandFrankrikeSpanienCypernItalienGreklandPortugalTysklandTjeckienEstlandSlovenienUngernSlovakienPolenLitauenLettlandkonstellationen otrygghet och ekonomiska problemligger något under genomsnittet. Detsamma gällermotsvarande kombination där också ohälsa ingår.De övriga två konstellationerna (ohälsa kombineratmed ekonomiska problem samt trångboddhet kombineratmed ekonomiska problem) ligger på en nivåklart under genomsnittet för Europa.Flera av de problemkonstellationer som är vanligasti Sverige är också vanligast i många andraeuropeiska länder. Exempelvis är den första problemkonstellationen,ohälsa tillsammans med ekonomiskaproblem, den vanligaste problemkombinationeni både Sverige och i stora delar av Europa.Det är med andra ord svårt att finna någraunika mönster som kännetecknar Sverige ochövriga Norden. En del multipla välfärdsproblemär dock tämligen vanliga på vissa håll i Europa,men mindre frekventa i Sverige.I figur 4:5 urskiljs tre sådana problemkonstellationeroch deras omfattning i Sverige och andra europeiskaländer. Ett tydligt mönster är att kombinationentrångboddhet, ohälsa och ekonomiska problemsamt kombinationen trångboddhet och ohälsaär mycket vanligare i Östeuropa än i de andra ländergrupperna.Samtidigt är kombinationen arbetslöshetoch ekonomiska problem på en lägre nivåi Östeuropa jämfört med Europagenomsnittet. Fördenna kombination är andelarna dock högre i SydochKontinentaleuropa, något som kan bero på attflera av dessa länder har en bristande grundtrygghetinom socialpolitiken [37].Diskussion och slutsatserDetta kapitel handlar om multipla välfärdsproblemi Sverige och andra europeiska länder. Ekonomiskutsatthet, ohälsa, trångboddhet eller upplevelsen avotrygghet är alla exempel på välfärdsproblem somhänger samman och skapar olika typer av problem-Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Multipla välfärdsproblem: Sverige i ett jämförande perspektivFigur 4:4. De vanligaste välfärdsproblemkombinationernai SverigeFörekomst hos befolkningar i ålder 18–75 år i Sverige och i andra europeiskaländer, år 2006. Procent.Procent20181614121086420SverigeEk. problem & TrångboddOhälsa & OtryggNordenKälla: EU-SILC, Eurostat.Ekonomiska problem& ArbetslöshetKälla: EU-SILC, Eurostat.KontinentaleuropaSydeuropaStorbritannienochIrlandEk. problem & OtryggEk. problem & OhälsaOhälsa & TrångboddÖsteuropaEuropatotaltEk. problem & Ohälsa & OtryggKontinentaleuropaFigur 4:5. Kombinationer av välfärdsproblem som är vanligai Europa men inte i SverigeFörekomst hos befolkningar i ålder 18–75 år i Sverige och andra europeiskaländer, år 2006. Procent.Procent109876543210 Sverige NordenSydeuropeuropaÖst-EuropatotaltStorbritannienochIrlandEkonomiska problem& Ohälsa & Trångboddkonstellationer. Förekomsten avmultipla välfärdsproblem studerasdels över tid i Sverige från 1990-taletsbörjan till 2006, dels i form aven jämförelse mellan Sverige ochandra europeiska länder.Förekomsten av multipla välfärdsproblemär en viktig indikationpå hur allvarlig situationen ärför många av de mest utsatta människornai samhället. I detta kapitelanalyserades de svenska förhållandenaöver tid och i ett internationelltjämförande perspektiv. Genom attstudera förändringen av multiplavälfärdsproblem under 1990-taletvisades att andelen individer medsådana problem ökade under förradecenniets djupa ekonomiska kris,och därför kan man befara att dennu pågående lågkonjunkturen kommeratt få samma konsekvenser.För vissa grupper var förekomstenav multipla problem lika storvid 1990-talets mitt som 2006,framför allt bland ungdomar och ensamståendemed barn som gick in i2008-års kris med kraftigt förhöjdarisker för multipla välfärdsproblem.Deras situation kan förvärras ytterligareunder denna lågkonjunkturinte minst med tanke på att arbetslöshetenbland ungdomar vanligtvisär högre än i genomsnittet.I stort sett bekräftar detta kapitelresultaten från tidigare studier. Förutomungdomar och ensamståendemed barn har även utrikesfödda,lågutbildade och långtidsarbetslösaförhöjda risker för sådana problem.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 145

Multipla välfärdproblem: Sverige i ett jämförande perspektivNär man jämför Sverige med andra länder utifrånuppgifterna för år 2006 ser man att välfärdsproblemi regel är vanligare i övriga Europa, förutomi de nordiska länderna. Det generella mönstretär att multipla välfärdsproblem är dubbelt såvanliga i Europa jämfört med i Sverige. Andelenpersoner med två välfärdsproblem är ungefär 18procent i Sverige men nära dubbelt så hög i övrigaEuropa. Motsvarande siffror för dem med tre problemär ungefär 7 procent i Sverige jämfört medcirka 13 procent i övriga Europa. Utsattheten förmultipla välfärdsproblem är speciellt stor i vissaEU-länder, främst i de östra och sydligare delarnaav Europa.Dessa resultat väcker förstås frågor om hurvälfärdstatens institutioner påverkar förekomstenav välfärdsproblem. Under lågkonjunkturer blirfler människor arbetslösa, men många länder skärockså ner i de socialpolitiska transfereringssystemenoch inom offentlig service. Detta påverkarinte bara hushållens inkomster utan kan ocksåöka välfärdsproblemen på andra områden, exempelvisohälsa. Kombinationen av olika välfärdsproblempåverkas därmed mer eller mindre direktav välfärdsstatens organisering och förändring.Talesättet ”en olycka kommer sällan ensam” kandärför vara mer giltigt för vissa grupper än förandra, även om de flesta medborgare i Sverigeoch andra europeiska länder endast har ett elleringet välfärdsproblem.Det är viktigt att fortsätta studera utvecklingenav multipla välfärdsproblem, och särskilt effekternaav den pågående lågkonjunkturen. Den internationellajämförelsen visar att Sverige i vissaavseenden står bättre rustat inför den djupa internationellakonjunkturnedgången än många andraländer, eftersom de multipla välfärdsproblemenär mindre vanliga här. Å andra sidan finns riskenatt en del grupper kan vara lika utsatta för multiplaproblem som i andra länder. Vissa grupperi Sverige har redan en relativt svag anknytningtill arbetsmarknaden, och de kan vara specielltkänsliga för sådana risker. Det finns därmedgoda anledningar att fortsatt hålla ett extra ögapå hur multipla problem hos till exempel ungdomar,utlandsfödda, ensamstående föräldrar ochlångtidsarbetslösa kommer att utvecklas under denärmsta åren.Referenser1. Erikson R, Tåhlin M. Samgång mellan välfärdsproblem.I: Eriksson R, Åberg R, red. Välfärd iförändring – levnadsvillkor i Sverige 1968–1981.Stockholm: Prisma; 1984.2. Fritzell J, Lundberg O. Välfärd, ofärd och ojämlikhet– levnadsförhållanden under 1990-talet.Stockholm: Fritzes; 2000. Betänkande frånKommittén Välfärdsbokslut. SOU 2000:41.3. Halleröd B, Bask M. Accumulation of welfareproblems in a longitudinal perspective. SocialIndicators Research. 2008;88(2):311–27.4. Socialstyrelsen. Social rapport 1994. Stockholm:1994. SoS-rapport 1994:10.5. Socialstyrelsen. Social rapport 1997. Stockholm:1997. SoS-rapport 1997:14.6. Socialstyrelsen. Kapitel 6: Social utsatthet. I:Social rapport 2001. Stockholm: 2001.7. Socialstyrelsen. Kapitel 4: Välfärdsproblem i befolkningen.I: Social rapport 2006. Stockholm:2006.8. Johansson S. Mot en teori för social rapportering.Stockholm: Institutet för social forskning, 1979.146Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Multipla välfärdsproblem: Sverige i ett jämförande perspektiv9. Vogel J. Social Indicators: A Swedish Perspective.Journal of Public Policy. 1997;9:439–44.10. European Commission. Structural Indicators.Communication from the Commission, COM(2001), 79 (final/2). Annex 2 to the StockholmReport 2001.11. Observatoire Social Européen. Les Indicateursmonétaires et non-monétaires de pauvreté etde l’exclusion sociale dans l’Union européene.Paris: 2001.12. Atkinson T, Cantillon B, Marlier E, Nolan B.Social Indicators: The EU and Social Inclusion.Oxford: Oxford University Press; 2002.13. European Commission. Portfolio of OverarchingIndicators and Streamlined Social Inclusion,Pensions, and Health Portofolios. Brussels: IndicatorsSub-Group of the Social Protection Committee,2006.14. Marlier E, Atkinson AB, Cantillon B, Nolan B.The EU and Social Inclusion: Facing the Challenges.Bristol: Policy Press; 2007.15. European Commission. Council Recommendationof 24 June 1992 on Common CriteriaConcerning Sufficient Resources and SocialAssistance in Social Protection. Brussels: 1992a.92/441/EEC.16. European Commission. Council Recommendationon the Convergence of Social Protection Objectivesand Policies. Brussels: 1992b. 92/442/EEC.17. European Commission. A Concerned Strategyfor Modernising Social Protection. Luxembourg:Office for Official Publications of the EuropeanCommission, 1999.18. Hantrais L. Social Policy In The EuropeanUnion. New York: Palgrave Macmillan; 2007.19. Cousins M. European Welfare States: ComparativePerspectives. London: Sage; 2005.20. Ringold D, Kasek L. Social Assistance in thenew EU Member States. Strengthening performanceand Labor Market Incentives. 2007.World Bank Working Paper No. 117.21. Montanari I, Nelson K, Palme J. Towards aEuropean Social Model? Trends in Social Insuranceamong EU countries 1980–2000. EuropeanSocieties. 2008;10(5).22. Nelson K. Minimum Income Protection andEuropean Integration: Trends and Levels ofMinimum Benefits in Comparative Perspective1990–2005. International Journal of HealthServices. 2008;38(1).23. Bauer R, red. Social Indicators. Cambridge,Mass: MIT Press; 1966.24. Carley M. Social Measurement and Social Indicators.London: Allen & Unwin; 1981.25. Johansson S. The Level of Living Survey: APresentation. Acta Sociologica. 1973;16:211–9.26. Organisation for Economic Co-operation andDevelopment (OECD). Social Indicators. Paris:1982.27. Organisation for Economic Co-operation andDevelopment (OECD). Living Conditions inOECD Countries. Paris: 1986.28. Organisation for Economic Co-operation andDevelopment (OECD). Society at a Glanze:OECD Social Indicators. Paris: 2001.29. United Nations Development Programme.Human Development Report 2000. Oxford: OxfordUniversity Press; 2000.30. World Bank. Social Indicators of Development.Baltimore: Johns Hopkins University Press;1996.31. World Bank. World Development Report2000/2001: Attacking poverty. Oxford: OxfordUniversity Press; 2000.32. Socialdepartementet. Välfärdsbokslut för 1990-talet. Stockholm: Fritzes; 2001. Slutbetänkandefrån Kommittén Välfärdsbokslut. SOU 2001:79.33. Lundberg O. Den ojämlika hälsan. Om klassochkönsskillnader i sjuklighet [Doktorsavhandling].Stockholm: Stockholms universitet, Insti-Socialstyrelsen – Social rapport 2010 147

tutet för social forskning; 1990.34. Åberg Yngwe M. Resources and Relative Deprivation:Analysing Mechanisms Behind Income,Inequality and Ill-health [Doktorsavhandling].Stockholm: Stockholms universitet, Centre forHealth Equity Studies (CHESS); 2005.35. Boverket. Trångboddhet – skillnaderna kvarstår.2004. PM från Boverket. Särtryck till rapporten”Många mål – få medel”, Boverkets utvärderingav statliga stöd till bostadsbyggandet 1993–2004.36. Korpi T, Nelson K, Stenberg S. The Accumulationof Social Problems: Multiple Deprivationin Sweden 1974–2000. International Journal ofSocial Welfare. 2007;16(1).37. Palme J, Nelson K, Sjöberg O, Minas R. EuropeanSocial Models, Protection and Inclusion.Stockholm: Institutet för framtidsforskning, 2009.38. Lundberg O, Åberg Yngwe M, Kölegård StjärneM, Elstad JI, Ferrarini T, Kangas O, et al. Therole of welfare state principles and generosityin social policy programmes for public health:an international comparative study. Lancet.2008;372(9650):1633–40.39. Ferrarini T, Nelson K, Sjöberg O. Social Deprivationin EU Countries. Stockholm: Institutetför social forskning, Stockholms universitet,2009.148Socialstyrelsen – Social rapport 2010

5Sociala konsekvenserav sjukdom

Sociala konsekvenser av sjukdomSociala konsekvenser av sjukdomSammanfattning• Stroke, hjärtinfarkt, bröstcancer, prostatacancer,multipel skleros (MS), psykossjukdomaroch skador orsakade av en annan person – somär de sjukdomar som studeras i kapitlet – medförnegativa sociala konsekvenser på både kortoch lång sikt. Bland de sjuka (de som har vårdatspå sjukhus för de olika sjukdomarna) ärlåg inkomst, ekonomiskt bistånd, svag anknytningtill arbetsmarknaden och separationervanligare än bland de ej sjuka. Konsekvensernaär olika stora beroende på vilken sjukdomdet handlar om.• De sjukdomar som är vanligare i högre åldrarsom hjärtinfarkt, stroke eller cancer åtföljs inteav lika stora ekonomiska konsekvenser somsjukdomar som inträffar tidigare i livet. Detberor bland annat på att personer som insjuknarsenare oftare hunnit bli etablerade i ekonomisktavseende.• Bröst- och prostatacancerpatienter får i jämförelsemed övriga sjukdomsgrupper sina ekonomiskavillkor minst försämrade, speciellt pålång sikt. De har inte heller någon förhöjd riskatt separera.• Hos alla patientgrupper utom de cancersjukamedför sjukdom en högre risk för upplösningav parförhållande med barn, jämfört med ejsjukhusvårdade. Separationer medför ofta försämradeekonomiska villkor.150• MS-sjuka får med tiden gradvis försämradeekonomiska villkor samt allt högre risk förseparation, en följd av att sjukdomen blir alltallvarligare.• Personer som vårdats för psykossjukdomarerfar långtgående konsekvenser i form avsämre ekonomiska villkor. Kvinnor som levdei ett parförhållande med gemensamma barninnan de blev inlagda på sjukhus har ocksåhögre risk än andra för förändrade familjeförhållanden.Risken för separation är markanthögre på lång sikt, också för män.• Det finns en tydlig könsrelaterad skillnad närdet gäller risken att bli låginkomsttagare blandstroke-, hjärtinfarkt och MS-sjuka. Bland kvinnorär risken väsentligt högre jämfört med de ejsjuka kvinnorna medan mäns risker inte nämnvärtskiljer sig oavsett om de var sjuka eller ej.Förklaringen är att kvinnors löner redan innaninsjuknandet var lägre än mäns.• Bland personer med eftergymnasial utbildningsom vårdats på sjukhus för stroke, hjärtinfarktsamt bröst- och prostatacancer är risken att halåg disponibel inkomst efter insjuknandet intenämnvärt förhöjd jämfört med dem som intevårdats på sjukhus för respektive sjukdom.Bland personer med kortare utbildning är riskenför låg disponibel inkomst efter insjuknandetmycket högre än i jämförelsegrupperna.Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Sociala konsekvenser av sjukdomInledningSociala bestämningsfaktorer som utbildning,yrke eller livsstil, har stor betydelse för hälsan.Relationen mellan hälsa och sociala förhållandenär dock inte enkelriktad och flera studier visarockså på det omvända, det vill säga att ohälsa kaninverka på individens sociala förhållanden [1, 2].Bland annat kan sjukdom göra det svårare att tillägnasig utbildning och minska möjligheterna attfinna en anställning. Det kan också leda till attman inte kan behålla sitt arbete och därmed fårsvårigheter att upprätthålla sin tidigare levnadsstandard.Den svenska socialpolitiska modellen beskrivsav regeringen på följande sätt: ”Alla människorska känna trygghet i livets alla skeden. Den sombor i Sverige ska inte behöva oroa sig för sin ekonominär han eller hon blir gammal, får barn ellerblir sjuk.” Vidare konstateras att ”Den svenskasocialförsäkringen ska ge ekonomisk trygghetvid sjukdom och handikapp, vid ålderdom och tillbarnfamiljer.” [3]Till socialpolitikens viktigaste uppgifter höralltså att omfördela välfärd så att en skälig levnadsstandardkan upprätthållas för både friskaoch sjuka. Svåra sjukdomar och funktionsnedsättningarinnebär lidanden för den som drabbas.Personer som vårdats på sjukhus har en lägre genomsnittligdisponibel inkomst efter sjukhusvårdenän innan [4] och den sjuke riskerar även i ettlångt perspektiv att ha lägre disponibel inkomstoch en osäkrare ställning på arbetsmarknadenän den övriga befolkningen. När den enskildeblir sjuk täcker sjukförsäkringen en stor del avinkomstbortfallet under förutsättning att densjuke hade arbetsinkomster före insjuknandet.Trots detta och det övriga välfärdssystemet löperkroniskt sjuka större risk än andra att drabbasav arbetslöshet och ekonomiska svårigheter [5].Konsekvenser av sjukdom kan också innefattaslitningar i relationer och försämrade möjligheteratt upprätthålla sociala band vilket i sin tur kanpåverka livskvaliteten negativt.Sjukdomar har olika förlopp och drabbar individeri varierande grad. Vissa sjukdomar dörman av, vissa får man leva med resten av livetoch vissa blir man frisk från, ibland med kvarståendemen. Detta innebär att diagnosspecifikastudier många gånger är nödvändiga för attkunna ge en rättvisande och nyanserad bild av desociala konsekvenserna av sjukdom. Resultatenav sjukdomsspecifika beskrivningar kan bidratill att differentiera de socialpolitiska insatsernaefter skilda behov av exempelvis rehabiliteringoch ekonomiska ersättningar för olika grupper avsjuka. [4, 6]Både i Social rapport 2001 och 2006 studeradessociala konsekvenser av olika sjukdomar. Dåvisades bland annat att personer som vårdats påsjukhus i genomsnitt hade lägre inkomster ochsämre inkomstutveckling än andra. Man kundevisa att olika sjukdomar medförde olika grad avsociala konsekvenser och i synnerhet sjukhusvårdadepersoner med psykisk sjukdom liksom alkoholmissbrukareriskerade att drabbas hårt.I detta kapitel behandlas konsekvenserna av sjusjukdomar/skador. De två stora folksjukdomarnastroke och hjärtinfarkt har inkluderats, liksom tvåcancersjukdomar, bröst- och prostatacancer. Ävenden neurologiska sjukdomen multipel skleros(MS), psykossjukdomar samt skador orsakade avannan person ingår i analyserna. Utvecklingen avinsjuknandet i dessa sjukdomar sedan början av1990-talet visas i figur 5:1.För att belysa variationer i sociala konsekvenserav sjukdom har diagnoser som skiljer sig åtpå flera sätt valts. Vissa sjukdomar manifesterasplötsligt, exempelvis stroke, medan andra, somMS, har en mer smygande debut. SjukdomarnaSocialstyrelsen – Social rapport 2010 151

Sociala konsekvenser av sjukdomFigur 5:1. Insjuknande – utveckling över tidFörsta tillfället av sjukhusvård i de studerade sjukdomarnaperioden 1992–2005 bland personer under 65 år.Antal per 10 000 i befolkningen.Antal per 10 00016141210864201992 939495StrokeBröstcancerMS9697HjärtinfarktPsykossjukdomarFör samtliga sjukdomar utom yttre våld avses endast första tillfälletav sjukhusvård. Att vårdas för MS kan inte betraktas som ettinsjuknande eftersom sjukdomen har ett progressivt förloppoch vanligtvis debuterar långt före första vårdtillfället.För psykosdiagnoser avses incident sjuklighet för personer t.o.m. 30 år.debuterar också i olika åldrar. Man kan drabbasav de studerade sjukdomarna utan att behövasjukhusvård, men de personer som beskrivs idetta kapitel har alla vårdats på sjukhus för sinasjukdomar/skador. De sociala konsekvenser avohälsa som studeras här är följande:• huruvida man har återgått till förvärvsarbeteefter insjuknandet,• påverkan på individens disponibla inkomst,• förekomst av låg disponibel inkomst,ProstatacancerYttre våld• förekomst av ekonomiskt bistånd samt982005• familjesituation bland personer som var sammanboendemed gemensamma barn ett år föreinsjuknandet.990001020304Nedan följer en kort orientering om de olikasjukdomar/skador som ingår i studien med avseendepå sjukdomens bakgrund, förlopp, återhämtningoch kvarstående besvär 1 . Därefter beskrivs vilkapersoner som har studerats och hur deras livssituationförändrats efter insjuknandet. Slutligen diskuterasbetydelsen av dessa förändringar.Beskrivning av sjukdomarCirkulationssjukdomarStrokeStroke (eller slaganfall) är en av de stora folksjukdomarna.En stroke kan utlösas av en blodpropp(80 procent av fallen) eller en blödning (20 procent)i hjärnans blodkärl.I Sverige behandlas 30 000–35 000 personerper år på sjukhus för stroke varav cirka 25 000drabbas för första gången. Ungefär lika mångakvinnor som män drabbas, men män drabbas oftanågra år tidigare i livet än kvinnor. Skillnadenmellan könen har minskat väsentligt under perioden2004–2006 jämfört med perioden 1994–1996genom att den vanligaste åldern för en förstagångsstrokehar höjts bland män från 75 till 81 årmedan den för kvinnor under samma period legatstabilt på 83 år [9]. Risken att avlida i stroke harminskat i Sverige under de senaste decennierna[10], liksom i många andra västländer, men fortfarandeär stroke den tredje vanligaste dödsorsaken.Bland samtliga strokedrabbade från 18 år ochuppåt utgör personer under 65 år cirka 20 procent.1 För en mer fullödig information hänvisas till Folkhälsorapport2009, till Socialstyrelsens hemsidor, landstingsinformationoch medicinsk facklitteratur.152Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Sociala konsekvenser av sjukdomDiagnoskoderDiagnoser (både huvud- och bidiagnoser) har hämtats frånSocialstyrelsens Patientregister. Diagnoserna är kodade enligtsvenska versioner av Världshälsoorganisationens (WHO) internationellasystem för klassifikation av sjukdomar – InternationalClassification of Diseases ICD-9 (t.o.m. 1996) [7] ochICD-10 (fr.o.m. 1997) [8].CirkulationssjukdomarHjärtinfarktICD9: 410; ICD10: I21, I22Stroke ICD9: 430, 431, 433, 434, 436;ICD10: I60, I61, I63, I64Neurologiska sjukdomarMultipel skleros (MS) ICD9: 340; ICD10: G35CancersjukdomarBröstcancerICD9: 174; ICD10: C50Prostatacancer ICD9: 185; ICD10: C61SkadorVårdad för skada och förgiftning som uppstått genom övergreppav annan person ICD9: E960–E969;ICD10: X85–Y09, Y87.1Psykiatriska sjukdomarPsykossjukdomar ICD9: 295, 297, 298E, 298W, 298X;ICD10: F20–F29För beskrivning av diagnoskoder se bilaga 2 Diagnoser.Återhämtning och besvär efter strokeDet är viktigt att snabbt få vård vid en akut stroke föratt minska risken för bestående skador. De skadorsom kan bli följden beror på var i hjärnan skadornauppkommer. Vanliga svårigheter efter stroke är förlamningaroch känselbortfall som oftast drabbar enasidan av kroppen. Talstörningar förekommer ofta.Personerna kan även ha ett för omgivningen dolthandikapp som nedsatt kognitiv förmåga. Det ärockså vanligt med depressioner och trötthet.De flesta strokedrabbade förbättras jämförtmed akutskedet. Prognosen efter en stroke är oftabättre om man är ung. Det är viktigt med tidig(medicinsk) rehabilitering. Ibland blir patientenhelt återställd men ganska ofta leder sjukdomentill betydande skador som även kan vara livslånga.Relationer till partner och vänner kan påverkasnegativt.Stroke är en av de vanligaste orsakerna tillkroppslig funktionsnedsättning hos vuxna. Det ärockså en mycket dyr sjukdom för samhället eftersomden utöver vårdkostnader kan medföra storaproduktionsbortfall bland personer under 65 år.HjärtinfarktTill de stora folksjukdomarna räknas även hjärtinfarkt.Hjärtinfarkt uppstår när en blodpropp sombildas i något av hjärtats kranskärl leder till atthjärtmuskeln drabbas av akut syrebrist. Ju längretid det dröjer innan proppen löses upp, desto allvarligareblir skadan på hjärtmuskeln. Om syrebristenblir långvarig så dör hjärtmuskelcellernaoch den skada som då uppstår kallas hjärtinfarkt.Ungefär 35 000 personer i Sverige drabbas avhjärtinfarkt varje år, varav cirka 30 000 får sinförsta infarkt. Hjärtinfarkt drabbar i första handäldre personer som har passerat förvärvsaktivålder [11]. Även om överlevnaden efter hjärtinfarktförbättrats under de senaste årtiondena visaren studie från Göteborg [12] att av de ungefär 80procent som når sjukhuset [13] är knappt hälftendöda inom tre år. Det är inte lika känt hur prognosenför dem som överlever ser ut i ett längreperspektiv.Återhämtning och besvär efter hjärtinfarktEfter en hjärtinfarkt följer en period av återhämtningunder sjukskrivning. De flesta patienter behövermedicinering och livsstilsförändringar föratt i möjligaste mån återvinna hälsan. Personensfysiska tillstånd efter en infarkt är beroende avmånga faktorer, bland annat personens ålder, kön,livsstil och övriga livsomständigheter, men ocksåav infarktens allvarlighetsgrad. Hjärtsvikt ochSocialstyrelsen – Social rapport 2010 153

Sociala konsekvenser av sjukdomåterkommande kärlkramp kan vara kvarståendeproblem efter infarkter. En annan vanlig följd avhjärtinfarkten är trötthet och depression.Det finns mycket begränsad kunskap om delångsiktiga sociala konsekvenserna av att drabbasav en hjärtinfarkt. Studier visar att ungefär hälftenav dem som vårdats för hjärtinfarkt återgår iarbete inom ett år [12] medan andra studier angerhögre andelar [14, 15].Neurologisk sjukdomMultipel sklerosMultipel skleros (MS) är en kronisk sjukdomsom påverkar det centrala nervsystemet. Ungefär12 000 personer i Sverige lider av sjukdomen MS.Varje år insjuknar cirka 450 personer varav tvåtredjedelar är kvinnor. Förekomsten av MS skiljersig både mellan länder och mellan regioner isamma land, något som tyder på att både miljöfaktoreroch ärftliga faktorer har betydelse. I enepidemiologisk studie av MS i Sverige påvisadesstora geografiska variationer av såväl dödlighetsom sjukpensionering. Den lägsta dödlighetenfanns i Norrbotten medan Värmland hade högstdödlighet och sjukpension [16]. Sjukdomen debuterarsom regel mellan 20 och 40 års ålder. Detär den vanligaste neurologiska sjukdomen blandunga människor.Återhämtning och besvär vid MSExempel på symptom vid MS kan vara synnedsättningar,domningar och yrsel. MS kan ledatill stora nedsättningar av rörelseförmågan. Ävenden kognitiva förmågan kan påverkas. Trötthet, depressionoch sömnproblem är vanligt förekommande[17] och kan medföra koncentrationssvårigheter.Ofta innebär sjukdomen att plötsliga försämringarinträffar, så kallade skov. Dessa kan sedan delvisgå tillbaka men leder gradvis till bestående försämringar.Det finns dock olika typer av MS och storaindividuella variationer förekommer. Nya medicinerhar visat sig kunna dämpa sjukdomens progression.Läkemedel kan även lindra symptomen vid skov.Alla personer som ingår i undersökningen harbehövt sjukhusvård. Det betyder när det gällerpersoner med MS att de i vissa fall kan ha varitsjuka under en relativt lång tid, eftersom det kanta många år från de första symptomen till desssjukhusvård krävs. Detta kan ha betydelse för resultatensom redovisas i kapitlet. Eftersom mångaMS-sjuka redan kan ha kommit långt i sin sjukdomnär de hamnar på sjukhus för första gången,så är genomsnittsåldern hos de MS-sjuka i studienhögre än hos gruppen som helhet. I dettaskede av sjukdomen har det redan blivit svårt förmånga att arbeta och de kan också ha fått ökadekostnader för exempelvis assistentvård. Det ärtroligt att en del av de MS-sjuka till exempel haftreducerad arbetskapacitet under en längre tid föresjukhusvistelsen med åtföljande lägre inkomsterän befolkningen. Studiens design är därför inteoptimal för att studera konsekvenserna av MS.Vid studier av progressiva kroniska sjukdomarhandlar det mer om framtida ”livsutsikter” än omett före-efter-perspektiv eftersom sjukdomen förändrarlivsvillkoren successivt [18].CancersjukdomarBröstcancerVarje år diagnosticeras närmare 7 000 fall avbröstcancer. Det är därmed den vanligaste cancerformenbland kvinnor. År 2006 beräknades82 000 kvinnor leva med en bröstcancerdiagnos[19]. Risken att få bröstcancer ökar med stigandeålder, före 40 års ålder är sjukdomen ovanlig.Genom mammografiundersökningar finns154Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Sociala konsekvenser av sjukdomgoda möjligheter att upptäcka en tumör tidigt.Den vanligaste behandlingsformen är operation.Denna kompletteras ofta med andra former av behandlingarsom strålning eller medicinsk behandlingför att hindra att tumören kommer tillbaka.Överlevnaden bland bröstcancerpatienter harökat under de senaste 50 åren. För en stor majoritetkvinnor som haft små tumörer utan spridningär prognosen att bli frisk god. År 2000 beräknades20 procent av alla diagnosticerade bröstcancerpatienterdö av sin sjukdom inom tio år [19].Återhämtning och besvär efter insjuknandetOm bröstet behöver opereras bort finns möjlighettill bröstprotes eller kirurgisk operation för att få ettnytt bröst. I ungefär 10 procent av operationsfallenfår patienten ett lymfödem på den opererade sidansom kan behandlas med bland annat kompressionoch massage. Andra skador och biverkningar berorpå vilken behandlingsform som tillämpas.Många kvinnor drabbas av depressioner ochångest efter cancerbeskedet [20]. En uppföljningsom gjorts några år efter beskedet visar att de depressivabesvären brukar avta [21]. Bröstcancerpatienteröverlever ofta länge efter diagnosen ochmajoriteten av de kvinnor som opererats för bröstcanceråtergår i arbete inom tio månader [22].ProstatacancerCirka 9 000 män i Sverige får varje år prostatacancer[23], vilket gör den till den vanligastecancerformen bland män. Antalet män som diagnostiserasför prostatacancer har tydligt ökat detsenaste decenniet, vilket främst beror på en ökadanvändning av PSA-prov (ett enzymtest som kankontrolleras genom blodprov) och en ökad provtagningmed biopsier på män som har förhöjda PSAvärden[24, 25]. Sjukdomen innebär att en elakartadtumör växer i prostatakörteln. Denna kansprida sig utanför prostata till lymfa och skelett.Prostatacancer uppträder i regel högre upp iåldrarna än vad bröstcancer gör och i förvärvsaktivålder (25–64 år) är bröstcancer vanligarebland kvinnor (331 insjuknade per 100 000) änvad prostatacancer är bland män (241 insjuknadeper 100 000) [19].Prostatacancer kan behandlas genom operationoch strålbehandling, och även hormonbehandlingförekommer. Prostatacancer växer ofta långsamtoch om tumören är liten och inte sprider sig kandet ibland räcka med uppföljningar. Forskningenär ännu oenig om värdet av en allmän screeningför män för att upptäcka nya fall och om huruvidatester med PSA har inneburit överbehandlingeller inte [26].Återhämtning och besvär efter insjuknandetSkadorna efter prostatacancer varierar stort beroendepå val av behandlingsform, bland annat påhur pass omfattande kirurgi som utförs. Prostatacanceroch behandling mot den kan bland annatleda till urinläckage och erektionsproblem. Biverkningarnaav behandling har på senare år reduceratsmycket genom förbättrade operationstekniker.SkadorSkador definieras här som skada och förgiftningsom uppstått genom övergrepp av annan person.Skadorna är att betrakta som allvarliga eftersomde gett upphov till sjukhusvård som föranlett inskrivningöver åtminstone en natt. De vanligasteövergreppen klassas som olika misshandelssyndrom,som obeväpnat våld eller som skär- ochstickskador men en liten andel utgörs också avförgiftningar [27]. Det gemensamma med dessaskador är att det är skador som ger upphov tillSocialstyrelsen – Social rapport 2010 155

Sociala konsekvenser av sjukdomsjukhusvård och att skadorna orsakats av enannan person.Det är vanligare med skador som beror påsjälvdestruktiva handlingar än skador till följd avövergrepp. Könsskillnaden är också stor – skadaav annan person är vanligare bland män medansjälvskadebeteende är vanligare bland kvinnor 2 .Förekomst av våld och utsatthet för våld i olikaåldrar har allt mer kommit att diskuteras som ettfolkhälsoproblem [29].Olikt andra patientgrupper är grundproblemetför män respektive kvinnor som utsatts för skadorav annan person helt annorlunda. De flestakvinnor utsätts för våld i hemmet av en man dehar eller har haft en relation med, medan männenoftast är utsatta för våld på allmän plats avobekanta, oftast unga män. Flertalet misshandlademän är dessutom unga (15–29 år) och cirkahälften var alkoholpåverkade vid skadetillfället.[29] Dessutom kan man utgå från att kvinnor sommisshandlats av en närstående har varit utsatta fördetta under en längre tid både före och efter sjukhusvistelsen,medan det för männen oftare rör sigom en engångsföreteelse. Det kan självklart finnasen mindre grupp män vars livsstil – exempelvisnarkotika- eller alkoholmissbruk – gör att dehamnar i våldssituationer oftare, och det får manha i åtanke vid tolkningen av resultaten.Att bli utsatt för våld kan medföra en lång radkonsekvenser, men här redovisas liksom underövriga sjukdomar enbart förhållanden som rördisponibel inkomst, indikation på anknytning tillarbetsmarknaden och separationer.2 Fullbordat självmord är dock vanligare bland män än blandkvinnor [28].PsykossjukdomarI detta kapitel behandlar vi konsekvenser av psykossjukdomarvilka utgör en del av de psykiskasjukdomar som även berörs i kapitel 6 och 7 i rapporten.Psykossjukdomar är ett samlingsnamnför olika sjukdomstillstånd med förändrad verklighetsuppfattningoch olika grader av hallucinationeroch vanföreställningar. Dessa tillstånd kanvara korta och övergående och ibland bara drabbaen person vid ett tillfälle, men i många fall är delångvariga eller återkommande exempelvis vidschizofreni eller allvarlig depressionssjukdom.Schizofrenisjukdom, som är den vanligastetypen av psykossjukdom, debuterar i allmänheti åldrarna 20–30 år, medan psykos i sambandmed depression inträffar något senare. Schizofrenidrabbar män i något högre utsträckning änkvinnor och kvinnor senare än män. Andelen somnågon gång under livet insjuknar i schizofreni är1 på 100 personer och för psykossjukdomar totaltskattas risken till ungefär det dubbla. Cirka30 000–35 000 personer i Sverige bedöms levamed schizofreni varav majoriteten behöver vård.Ibland uppskattas antalet drabbade till omkring50 000, men då inkluderas även schizofreniliknandetillstånd. [30]Återhämtning och besvär efter insjuknandePersoner med långvariga eller allvarliga psykossjukdomarhar stort behov av psykiatriska vårdinsatser,både i form av vård inneliggande på sjukhusoch i form av öppen vård på psykiatriska mottagningar.I de fall psykossjukdomarna leder tillomfattande funktionsnedsättning har personernaett fortsatt stor behov av stöd från både anhörigaoch samhället [31]. Människor med psykossjukdomarlöper också ökad risk att drabbas av hjärtochkärlsjukdom, allvarliga infektioner och tidigdöd, inklusive självmord [32].156Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Sociala konsekvenser av sjukdomVilka ingår i undersökningen?Undersökningen bygger på data frånSocialstyrelsens Patientregister medkompletterande uppgifter från Statistiskacentralbyråns Register över totalbefolkningen(RTB) och Longitudinell integrationsdatabasför sjukförsäkringsocharbetsmarknadsstudier (LISA) (sebilaga 4 Datakällor). Dessa data är källatill alla resultat som redovisas i figureroch tabeller.Patientregistret tillåter i nuläget baralongitudinella studier av personer somvårdats inneliggande på sjukhus (såkallad slutenvård). Detta innebär attpersoner som inte har varit inlagda påsjukhus fast de har allvarliga och/ellerkroniska sjukdomar som kan ge långsiktigasociala konsekvenser, inte inkluderatsi denna studie.Undersökningsgruppen består avpersoner som vårdats på sjukhus förde angivna diagnosticerade sjukdomarna(se faktaruta Diagnoskoder) ochsom överlevt den akuta sjukdomsfasen.Analyser görs av i vilken utsträckningsjukdomen eller skadan leder till negativakonsekvenser och utvecklingen förde vårdade jämförs med en grupp personerur befolkningen som inte vårdatsför dessa sjukdomar. I texten benämnsdenna jämförelsegrupp omväxlande föricke-vårdade eller friska, vilket alltsåavser att de är friska i bemärkelsen attde inte fått sjukhusvård för den studeradesjukdomen.Studiens design kan illustreras medett flödesschema (figur 5:2). De sominsjuknat i de angivna sjukdomarna re-UndersökningspopulationenUndersökningsgruppen består av personer 18–64 år som har vårdats påsjukhus (med minst en övernattning) för någon av sjukdomarna med deangivna diagnoserna perioden 1992–2005. För att i möjligaste mån urskiljadet första vårdtillfället för respektive diagnos har följande begränsningargjorts: Undersökningspersonerna har inte vårdats för respektive sjukdomde senaste fem åren före det vårdtillfälle som anger startår i studierna.För psykossjukdomar har dessutom en övre åldersgräns på 30 år valts eftersomdet är troligt att sjukdomen har debuterat tidigare för en stor delav dem som vårdats vid en högre ålder. För dem som vårdats för skada avannan person var det möjligt att inkluderas på nytt varje kalenderår understudieperioden (1992–2005). Därmed kunde de återkomma i studien upptill 14 gånger, men i praktiken förekom 93 procent av de skadade baraen gång. Motivet till de olika tillvägagångssätten är att de sjukdomar somstuderas innebär en ur medicinsk synvinkel ökad risk att drabbas av återinsjuknande,medan detta inte gäller för skador.Uppföljningstiden är mellan 1 och 10 år och sträcker sig som längstfram till år 2006 eller till dess att undersökningspersonen fyller 64 år. Detinnebär att för dem som vårdats åren 1992 till 1996 är uppföljningstiden 10år, för dem som vårdats år 1997 är den 9 år, och så vidare fram till dem somvårdats år 2005 där uppföljningstiden bara är 1 år. Personerna studeras tilloch med 64 års ålder. Det innebär att de som var 63 år när de var inlagdapå sjukhus bara följs 1 år fram i tiden medan de som var 54 år eller yngreföljs upp till 10 år.Kriterier för att ingå i en viss analysI analyserna av risken att separera ingår bara de som var sammanboendemed gemensamma barn året före insjuknandet 1 (respektive året före uppföljningsperiodensbörjan för jämförelsegruppen). På motsvarande sättingår bara de utan ekonomisk bistånd året före insjuknandet i analysernaav ekonomiskt bistånd, de som inte var låginkomsttagare året före insjuknandeti analyserna av låg inkomst och de som hade minst 60 000 i årligförvärvsinkomst året före insjuknandet i analyserna av indikation på återgångi arbete.JämförelsegrupperEtt separat jämförelsegrupp har skapats för varje studerad sjukdom. Förvarje person som hade någon av de studerade sjukdomarna eller skadornahar nio personer med samma kön och ålder och som inte vårdats fördenna sjukdom valts från befolkningen för respektive år, det vill säga för ensjuk man som var 35 år 1993 har nio 35-åriga ej sjuka män slumpmässigtvalts ur befolkningen år 1993. Kriterierna för att ingå är desamma som förde sjuka – de skall inte ha haft indexsjukdomen under de senaste fem årenoch de skall inte ha invandrat till Sverige de senaste fem åren. Uppföljningstidoch urvalsår är desamma som för de sjuka.1 Alltså året innan de vårdades på sjukhus för en vissdefinierad sjukdom eller skada.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 157

Sociala konsekvenser av sjukdomFigur 5:2 Undersökningens designFlödesschemalateras till en jämförelsegrupp som består av etturval ur befolkningen som inte har drabbats avrespektive sjukdom/skada. Då kan exempelvisutvecklingen av inkomster efter en viss sjukdomvisas i förhållande till en grupp som inte har fåttjust den sjukdomen. Det går dock inte att uteslutaatt det finns andra förhållanden eller en ännuäldre sjukdomshistoria som kan ha betydelse.BakgrundsfaktorerSociala och ekonomiska förhållanden efter enallvarlig sjukdom kan variera beroende på bakgrundsfaktorersom kön, utbildning och socioekonomiskposition och därför analyseras konsekvensernaseparat för män och kvinnor och separataanalyser görs även för olika utbildningsgrupper.Personer som invandrat till Sverige inom en femårsperiodföre vårdtillfället har exkluderats för attbegränsa påverkan av faktorer som är relateradetill den korta vistelsetiden i Sverige med åtföljande158BefolkningenLivssituationett år föreinsjuknandeLivssituation vidsamma tidpunktTidpunkt T(-1)Ett år föreinsjuknandeSjuk (vårdadpå sjukhus)Ej sjuk (ej vårdadpå sjukhus)Tidpunkt T(0)insjuknandeårDöd ellerutflyttadFörändring ilivssituation?Förändring ilivssituation?Tidpunkt T(t)Ett antal år efterinsjuknandeTidbristande språk- och samhällskunskapersamt svagetablering på den svenskaarbetsmarknaden.För att ta bort effekten avatt sjukdomsgrupperna kanskilja sig åt med avseendepå exempelvis ålder och inkomst,kontrollerar man fördetta genom att inkluderaolika bakgrundsvariabler ianalyserna (tabell 5:1). Vilkabakgrundsvariabler som ingåri analyserna beror på vilkasociala konsekvenser somstuderas. Genomgående kontrollerasför kalenderår, ålder,ålder i kvadrat, boenderegion,födelseland samt antal dagarmed sjukhusvård för annan sjukdom eller skadaän den studerade. Ålder i kvadrat är med i modellernaför att ta bort eventuell effekt av att riskenför många sjukdomar, exempelvis stroke och hjärtinfarkt,stiger kraftigt med ökande ålder samtidigtsom den ökningen avtar i styrka med åldern. Variabelnboenderegion är uppdelad i tre grupper: storstäder,större städer och övriga riket. I vissa analyserkontrolleras också för: högsta utbildning,disponibel inkomst, förekomst av förskolebarni hushållet och om man är sammanboende medgemensamma barn.UtfallsvariablerDet här kapitlet syftar till att belysa sociala konsekvenserav allvarliga sjukdomar. Begreppet socialakonsekvenser kan innefatta ett brett spektrumav förhållanden och kan drabba såväl individersom familjer. De sociala konsekvenser som studerasi detta kapitel (tabell 5:2) rör individernasSocialstyrelsen – Social rapport 2010

Sociala konsekvenser av sjukdomTabell 5:1. BakgrundsvariablerFördelning efter olika bakgrundsvariabler. Andelar i jämförelsegrupperna samt i sjukdomsgrupperna.Situationen ett år före insjuknande. Procent.Befolkningsgrupper Befolk- Personer som ett år senare blev vårdade på sjukhus förKategoriernings- Stroke HjärtinfarkcancecancesjukdomarProstata-Bröst-Psykos-Skador av MSurvala övergrepp% % % % % % % %Sjukhusvård ett år före insjuknande bJa 0,3 1,4 1,0 0,3 0,3 5,5 1,5 0,7Nej 99,7 98,6 99,0 99,7 99,7 94,5 98,5 99,3KönKvinnor 49,2 38,3 23,2 - 100,0 59,5 21,4 68,8Män 50,8 61,7 76,8 100,0 - 40,5 78,6 31,2Åldersgrupp18–24 14,1 1,1 0,1 0,0 0,0 47,6 30,6 4,025–44 45,2 10,8 7,0 0,4 14,5 52,4 47,4 37,445–64 40,8 88,1 92,9 99,6 85,4 - 22,0 58,7Individens disponibel inkomst c1 kvartil (lägsta) 21,7 17,1 15,0 7,6 16,4 62,3 42,9 18,72 kvartil 21,4 26,3 23,6 14,2 25,9 24,4 26,4 31,23 kvartil 28,1 28,4 29,0 26,5 31,0 10,4 19,0 28,94 kvartil (högsta) 28,8 28,2 32,4 51,7 26,7 2,9 11,7 21,3Låg inkomst dJa 17,8 12,2 10,6 5,2 12,3 51,9 35,7 12,6Nej 82,2 87,8 89,4 94,8 87,7 48,1 64,3 87,4Högsta utbildningFörgymnasial 25,7 41,3 43,5 34,2 26,3 42,1 43,5 25,8Gymnasial 48,5 42,2 41,7 40,5 43,0 45,4 49,1 48,1Eftergymnasial 25,6 16,5 14,8 25,3 30,7 12,5 7,5 26,1Förvärvsinkomst eJa 68,6 55,9 41,1 67,7 71,3 25,5 39,5 46,8Nej 31,4 44,1 58,9 32,3 28,7 74,5 60,5 53,2Ekonomiskt biståndJa 6,2 6,8 6,0 2,1 3,4 34,0 36,2 5,9Nej 93,8 93,2 94,0 97,9 96,6 66,0 63,8 94,1Sammanboende fJa 69,2 64,7 68,1 74,7 75,6 50,1 46,5 65,6Nej 30,8 35,9 31,9 25,3 24,4 49,9 53,5 34,4Dödsfall inträffarFöre utskrivningen - 10,1 6,4 1,9 1,4 0,4 0,4 1,2Efter utskrivningen g 2,6 21,5 18,9 26,6 22,8 6,1 9,5 15,5Nej 97,4 68,4 74,6 71,5 75,8 93,5 90,1 83,3Totalt antal personer i urvalet 650 360 65 036 73 580 14 291 46 104 8 697 28 547 7 672a) Endast personer 18–30 år.b) För annan sjukdom än den studerade.c) Inkomstkvartilgränser baseras på hela befolkningens inkomstfördelning för insjuknandeår, ej för året före insjuknande.d) Inkomst under 60 procent av median disponibel inkomst.e) Förvärvsinkomst från en anställning eller ett företag minst 60 000 kr/år i 2004 års penningvärde.f) Samboende eller gifta med gemensamma barn.g) Personer som dött efter utskrivningen är med i analysen fram till det år de avlider.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 159

Sociala konsekvenser av sjukdom• anknytning till arbetsmarknaden(förekomst av en viss förvärvsinkomst)• disponibla inkomst• familjeförhållanden.Allvarlig sjukdom reducerarofta arbetsförmågan vilket begränsarurvalet av möjliga anställningaroch förmågan att arbetafull tid. Detta kan förstås påverkadeltagandet i arbetslivet och därmedockså inkomsterna blandde förvärvsarbetande. Låga förvärvsinkomsterkan även innebäralåga pensioner och följaktligensämre ekonomiska villkor senarei livet. För ålderspensionärer sominsjuknar påverkas inte inkomsternapå samma sätt då pensionenär oförändrad.Sjukdomar medför också ofta ökade utgifter.Dessa dämpas genom högkostnadsskydd för läkarvårdoch medicin och genom subventioneradetransporter som sjukresor och färdtjänst, men utgifternakan ändå vara kännbara, särskilt för personermed låga inkomster. Dessa utgiftsökningarpå grund av sjukdom ingår inte i denna studieäven om konsekvenserna kan vara fördelningspolitisktintressanta [4].Allvarliga sjukdomar kan medföra stora påfrestningarpå relationer till partners, barn ochandra nära anhöriga. Som exempel kan nämnasatt vid Socialstyrelsens uppföljning av situationentvå år efter en stroke bland de drabbade och derasnärstående anhöriga uppgav mer än hälften av destrokedrabbade att de var helt eller delvis beroendeav stöd eller hjälp av anhöriga [33]. Forskningom makar till strokepatienter visar också att dedrabbas av stora påfrestningar [34].En konsekvens av detta kan vara ökad risk förTabell 5:2. UtfallsvariablerUtfallsvariablerDisponibel inkomstLåg inkomstInkomstförändringEkonomiskt biståndIndikation på att vara i arbeteSeparationDefinitionIndividens delkomponent i hushållets disponiblainkomst, omräknad till 2004 års penningvärde.Egen disponibel inkomst lägre än 60 procentav medianinkomsten.Förändring av individens disponibla inkomsti förhållande till inkomsten året före insjuknandet(eller skadan).*Förekomst (ja eller nej) av ekonomiskt bistånd.Att ha minst 60 000 kronor** i förvärvsinkomst(i 2004 års penningvärde) från anställning eller egetföretag ett visst år.Förändring från att vara samboende eller gift medgemensamma barn till att inte längre vara det.**** Året före uppföljningsperiodens början för jämförelsegrupperna.** Inkomstgränsen motsvarar drygt två månaders heltidsarbete. För jämförelse, år 2004 var den genomsnittligalönen i Sverige 23 600 kronor. Förvärvsinkomst på 60 000 kronor motsvarar mindre änhälften av det som anses räcka till självförsörjning, 3,5 prisbasbelopp per år (137 550 kronor år 2004).*** Bara gifta/samboende med gemensamma barn analyseras därför att samboende, ogifta par registrerassom sammanboende bara om de har gemensamma barn. Separation eller skilsmässa för parutan gemensamma barn kan man bara studeras för gifta par, eftersom ogifta par utan gemensammabarn registreras som separata hushåll.separation eller sämre möjligheter att inleda ettnytt förhållande. Följderna av en separation liggerinte bara på det känslomässiga planet. Förutomatt stödet i vardagslivet antagligen minskar såpåverkar det också den ekonomiska situationen.Eftersom levnadsstandarden beror på hushålletssamlade tillgångar blir en eventuell försämringav inkomsten vid sjukdom mindre kännbar omman lever i ett parförhållande. Dessutom drarman fördel av att gemensamt bekosta en radbasutgifter (exempelvis hyra, tidningsprenumeration,fast telefoni, el, m.m.). En separation efterallvarlig sjukdom kan alltså leda till betydandeförsämringar av den ekonomiska situationen dåinkomstbortfall vid sjukfrånvaro på hel- eller deltidläggs till fördyrade levnadsomkostnader avbåde sjukdom och ensamboende.Analyserna av separation utgår från dem somvar registrerade som sammanboende (termenavser både samboende och gifta) enligt Statis-160Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Sociala konsekvenser av sjukdomStatistisk metodSamtliga resultat utom de som rör inkomstförändring är baseradepå logistiska regressioner. Inkomstförändring analyserasmed linjär regression (OLS).Den logistiska regressionen skattar oddset för ett visstutfall (konsekvens) bland dem som varit sjuka i förhållande tillen jämförelsegrupp (se faktaruta Logistisk regression i kapitel2). Resultaten presenteras i form av figurer som visar oddskvotenför de olika utfallen. En oddskvot över 1,0 innebär enförhöjd risk, medan en oddskvot under 1,0 innebär en lägrerisk, i förhållande till jämförelsegruppen. Exempelvis innebären oddskvot på 0,5 en lika stora skillnad från 1,0 men i omvändriktning som en oddskvot på 2,0. Eftersom oddskvotenpå detta sätt visar relativa skillnader har y-axeln (den lodrätaaxeln) en logaritmisk skala, vilket innebär att avståndet på axelnär densamma mellan 0,5 och 1,0 som mellan 2,0 och 1,0.De logistiska regressionerna är utförda med olika långuppföljningstid, från ett år efter insjuknandet till och med tioår efter insjuknandet, där varje uppföljningsår studeras separat.I figurerna redovisas de genomsnittliga oddskvoterna 1–2år, 3–5 år respektive 6–10 år efter insjuknandet. Till exempeli figur 5:3 anger oddskvoten för att vara i arbete 1–2 år efterinsjuknandet i stroke genomsnittet av oddskvoterna från tvåseparata modeller som oberoende av varandra skattat oddsetatt vara i arbete 1 år respektive 2 år efter en stroke, jämförtmed en jämförelsegrupp som har oddskvoten 1. Genom attanvända separata modeller för varje uppföljningsår kan en ochsamma person vara utan arbete år 1 men i arbete år 2. Analysernasom ligger till grund för figur 5:3 utgår dock från demsom var i arbete året före insjuknandet, och i jämförelsegruppernaåret före uppföljningsperiodens början.tiska centralbyråns Register över totalbefolkningen.För närvarande identifieras inte sammanboendeej gifta par, det vill säga samboparutan gemensamma barn som tillhörande sammahushåll i registren. I de studier som avser separationerhar analyserna därför begränsats tillsammanboende med gemensamma barn, bådenär det gäller gifta och sambopar. Separation ärdefinierat som att man inte längre är sammanboendemed gemensamma barn enligt registren.En person som separerar men redan året därefterär sammanboende med gemensamma barn meden annan person än den man levde samman medåret innan kommer inte att räknas som separeradi denna studie. Eftersom uppföljningsåren i analysenbetraktas som oberoende av varandra kanman också återkomma som sammanboende medgemensamma barn efter en separation om maninleder ett nytt parförhållande och får barn.Inledningsvis studeras skillnaden mellan demsom har vårdats för en viss sjukdom och demsom inte vårdats för den sjukdomen. Därefterstuderas konsekvenserna av sjukdom inom olikautbildningsgrupper.I analyserna studeras hur utfallen varierarefter kön och högsta avslutade utbildning åretföre sjukdomen eller skadan (året före urvalsdragningenför jämförelsegrupperna) uppdelat ihögst grundskola, gymnasial och eftergymnasialutbildning.Det är viktigt att komma ihåg att det finnsstora variationer i dödlighet för olika sjukdomar.Dödligheten i hjärtinfarkt är exempelvis väsentligthögre än dödligheten i bröstcancer. Det betyderatt jämförelser mellan olika sjukdomsgruppermåste göras med försiktighet. Eftersom enbartöverlevarna under respektive observationsperiodstuderas så innebär det att vi jämför deöverlevande hjärtinfarktpatienterna, som alltsåvar mindre allvarligt sjuka än de som dog, meddem som inte haft hjärtinfarkt.En annan svårighet med att värdera utfallethänger samman med socioekonomiska faktorer.Man vet att personer med en lägre socioekonomiskposition, exempelvis personer med kort utbildningoch låg disponibel inkomst, har störrerisk att drabbas av en allvarligare stroke eller enallvarligare hjärtinfarkt än personer med högresocioekonomisk position [35-37]. Det kan i såfall betyda att högutbildade med hög disponibelinkomst har större chans att överleva än andra.För att i någon mån ta hänsyn till detta görs stratifieradejämförelser så att friska högutbildadejämförs med sjuka högutbildade, och så vidare.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 161

Sociala konsekvenser av sjukdomFigur 5:3. Indikation på att vara i arbeteChans att vara i arbete*, jämfört med ej sjuka. Personer som hade indikation på att vara i arbete året före insjuknandet.Kvinnor och män 18-64 år. Oddskvoter (OR).OR Kvinnor OR Män1,01,00,1StrokeHjärtinfarktBröst-cancer-PsykossjukdomarSkadororsakadeav annanpersonMS0,1Stroke HjärtinfarktProstata-cancer-PsykossjukdomarSkadororsakadeav annanpersonMSÅr efter insjuknande:1–2 år 3–5 år 6–10 år* Att ha förvärvsinkomst större än 60 000 kronor i 2004 års penningvärde.Oddskvoterna (OR) är beräknade med logistisk regression.Jämförelsegrupperna (OR=1) är personer utan respektive sjukdom/skada.Resultaten är kontrollerade för kalenderår, ålder, ålder i kvadrat, högsta utbildning, boenderegion, födelseland/-region,förskolebarn i hushållet och antal dagar i sjukhusvård med andra diagnoser än den studerade.Observera att skalan på y-axeln är logaritmerad.Källa: RTB och LISA, Statistiska centralbyrån samt Patientregistret, Socialstyrelsen.Konsekvenser av sjukdomIndikation på att vara i arbete162Som man kan förvänta sig har samtliga diagnosgrupperlägre benägenhet att ha en förvärvsinkomstöver 60 000 kronor/år de första två åren efterinsjuknandet, jämfört med dem som inte vårdatsför respektive sjukdom (figur 5:3). I studien räknasförvärvsinkomster över 60 000 kronor per år somindikation på att man är i arbete, vilket motsvarardrygt två månaders heltidsarbete med genomsnittliglön.På kort sikt (1–2 år) har kvinnor som fått bröstcancerbetydligt lägre chans att vara i arbete änkvinnorna som inte haft bröstcancer. Efter ett parår har chansen att vara i arbete närmat sig jämförelsegruppensoch bland kvinnor är detta den sjukdomsgruppsom skiljer sig minst från jämförelsegruppeni detta avseende. Mönstret för män medprostatacancer är likartat med den skillnaden att deskiljer sig ännu mindre från sin jämförelsegrupp.Sannolikheten att personer som vårdats förpsykossjukdom ska ha en viss förvärvsinkomstär mycket lägre (OR≈0,2) än i jämförelsegruppensom inte vårdats för psykos. Det är också mycketlägre chans att personer med MS är kvar på arbetsmarknaden(OR≈0,1–0,3) även i en liten utsträckning,jämfört med dem som inte vårdats förMS. För både psykos- och för MS-sjuka minskardenna chans ytterligare med tiden.För män som vårdats för skada av annan varchansen att ha någon form av anknytning tillarbetsmarknaden lägre än i jämförelsegruppen(OR≈0,4–0,5) och för kvinnor som vårdats förskador orsakade av annan person är chansen ännulägre (OR≈0,3).Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Sociala konsekvenser av sjukdomFigur 5:4. Förändring i disponibel inkomstFörändring i individens disponibla inkomst i förhållande till inkomsten året före insjuknandet, jämfört medmotsvarande förändring i jämförelsegrupperna. Kvinnor och män 18–64 år. Kronor (1000-tal) i 2004 års penningvärde.Kronor 1 000-tal0-5KvinnorKronor 1 000-tal0-5Män-10-10-15-15-20-20-25-25-30-30-35StrokeHjärtinfarktBröstcancerPsykossjukdomarSkadororsakadeav annanpersonÅr efter insjuknande:1–2 år 3–5 år 6–10 årMS-35Stroke HjärtinfarktProstatacancerPsykossjukdomarSkadororsakadeav annanpersonMSInkomstförändringen är beräknad med linjär regression (as).Observera att inkomstskillnaden bland män med prostatacancer efter 6–10 år bara grundas på de två första åren denna period (dvs. år 6–7).Jämförelsegrupperna är personer utan respektive sjukdom/skada.Förändringarna är kontrollerade för kalenderår, ålder, ålder i kvadrat, högsta utbildning, boenderegion, födelseland, sammanboendemed gemensamma barn, förskolebarn i hushållet och omfattningen av sjukhusvård med andra diagnoser än den studerade.Källa: RTB och LISA, Statistiska centralbyrån samt Patientregistret, Socialstyrelsen.FörsörjningDe sjukdomar eller skador som man drabbas avi unga år kan förväntas ha störst betydelse förinkomsterna därför att såväl löneinkomster, pensionersom övriga inkomstrelaterade förmånerkan påverkas. En persons disponibla inkomst ärtill stor del beroende av om man förvärvsarbetar.De som fortsätter att behålla en anknytning tillarbetsmarknaden har större möjligheter att upprätthålladen disponibla inkomstnivå de hade föreinsjuknandet jämfört med dem som inte kan förvärvsarbetaalls.Förändringar i disponibel inkomst efter insjuknandeDen disponibla inkomsten skiljer sig åt mellangrupperna redan innan insjuknandet. Personermed diagnosen prostatacancer har den högsta disponiblainkomsten, medan personer med psykossjukdomar,samt personer som vårdats för skadorav annan har den lägsta, jämfört med dem sominte vårdats för detta.Att alla patientgrupper har en lägre disponibel inkomstän de icke-vårdade under den första periodenefter insjuknandet (1–2 år) är förväntat eftersom enstor del av inkomsten förmodligen utgörs av sjukpenningsom maximalt uppgår till 80 procent avtidigare löneinkomst 3 (figur 5:4). De största skillnadernai disponibel inkomst jämfört med dem som3 Sjukpenningen (sjukersättning vid sjukdom längre än 14dagar) är cirka 80 procent av årsinkomsten, så länge årsinkomsteninte överstiger 318 000 kronor (7,5 gånger prisbasbeloppet).Högre inkomster föranleder inte högre sjukpenning.Vid årsinkomst lägre än 10 176 kronor (24 % av prisbasbeloppet)får man ingen sjukpenning. Arbetslösa kan få högst 486kronor per dag i sjukpenning, vilket är lika mycket som denhögsta ersättningen från a-kassan. [38]Socialstyrelsen – Social rapport 2010 163

Sociala konsekvenser av sjukdomFigur 5:5 Att bli låginkomsttagareRisk att ha en låg* disponibel individinkomst bland personer som inte var låginkomsttagare året före insjuknandet,jämfört med ej sjuka. Kvinnor och män 18–64 år. Oddskvot (OR).OR3,0KvinnorOR3,0Män1,01,00,3StrokeHjärtinfarktBröstcancerPsykossjukdomarSkadororsakadeav annanperson0,3MS Stroke HjärtinfarktProstatacancerPsykossjukdomarSkadororsakadeav annanpersonÅr efter insjuknande: 1–2 år 3–5 år 6–10 år* Under 60 procent av medianinkomsten.Oddskvoterna (OR) är beräknade med logistisk regression. För män med prostatacancer, 6–10 år efter insjuknandet, grundas oddskvotenpå bara fyra år (dvs. år 6–9).Jämförelsegrupperna (OR=1) är personer utan respektive sjukdom/skada.Oddskvoterna är kontrollerade för kalenderår, ålder, ålder i kvadrat, högsta utbildning, boenderegion, födelseland, sammanboendemed gemensamma barn, förskolebarn i hushållet och omfattningen av sjukhusvård med andra diagnoser än den studerade.Observera att skalan på y-axeln är logaritmerad.Källa: RTB och LISA, Statistiska centralbyrån samt Patientregistret, Socialstyrelsen.MSinte vårdats för respektive sjukdom har personersom vårdats för psykoser, skador av annan personoch MS. Även stroke- och hjärtinfarktpatienterhar efter sjukdomen lägre disponibel inkomsti förhållande till den friska jämförelsegruppenmedan personer som vårdats för bröst- och prostatacancerinte skiljer sig nämnvärt från jämförelsegruppennär det gäller disponibel inkomst.Gemensamt för alla patientgrupper, med undantagför kvinnor med bröstcancer, är att inkomstenblir lägre ju längre tid som förflutit sedansjukdomstillfället. Att insjukna i de sjukdomarsom studeras här, med undantag för bröstcancer,medför alltså en långsiktig försämring av de ekonomiskavillkoren.Låg disponibel inkomst efter insjuknandeOm personer som får en allvarig sjukdom ocksåfår en förhöjd risk för egen låg disponibel inkomst,kan de hamna i en utsatt position. Observera att164om hushållets sammanlagda inkomster per personunderstiger 60 procent av medianinkomst, räknasalla hushållsmedlemmar som fattiga i relativ bemärkelse(se kapitel 3 Fattigdomens förändring,utbredning och dynamik). I detta kapitel utgår manfrån individens bidrag till hushållets sammanlagdadisponibla inkomst, och inte från den delen avhushållets disponibla inkomster som tillfaller enhushållsmedlem, som man gör i fattigdomsstudier.Även om en persons egna disponibla inkomst understiger60 procent av medianinkomst, kan intehon eller han betraktas som fattig i relativ bemärkelseom deras del av hushållets disponibla inkomsterär högre än denna gräns, vilket ofta är fallet fördem som lever i ett parförhållande. Däremot kanman fastslå att hela hushållet får försämrade ekonomiskavillkor. Ensamstående personer med inkomsterunder låginkomstgränsen räknas däremotsom relativt fattiga samt även ensamstående varsegna disponibla inkomster överstiger denna gränsnågot men som har barn att försörja.Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Sociala konsekvenser av sjukdomFigur 5:6. Ekonomiskt biståndRisk att få ekonomiskt bistånd bland personer som inte fick det året före insjuknandet, jämfört med ej sjuka.Kvinnor och män 18–64 år. Oddskvot (OR).OR10,0KvinnorOR10,0Män1,0 1,00,1StrokeHjärtinfarktBröstcancerPsykossjukdomarSkadororsakadeav annanpersonMS0,1Stroke HjärtinfarktProstatacancerPsykossjukdomarSkadororsakadeav annanpersonMSÅr efter insjuknande:1–2 år 3–5 år 6–10 årIngen av männen med MS hade ekonomiskt bistånd uppföljningsår 9.Oddskvoterna (OR) är beräknade med logistisk regression.Jämförelsegrupperna (OR=1) är personer utan respektive sjukdom/skada.Oddskvoterna är kontrollerade för kalenderår, ålder, ålder i kvadrat, högsta utbildning, boenderegion, födelseland, sammanboendemed gemensamma barn, förskolebarn i hushållet och omfattningen av sjukhusvård med andra diagnoser än den studerade.Observera att skalan på y-axeln är logaritmerad.Källa: RTB och LISA, Statistiska centralbyrån samt Patientregistret, Socialstyrelsen.För män är resultaten tydliga: personer medpsykossjukdomar och personer som vårdats förskada av annan löper mycket högre risk (OR≈2)att ha en låg disponibel inkomst efter insjuknandetjämfört med dem som inte vårdats fördetta (figur 5:5). Män med prostatacancer ochMS har en lägre risk att ha låg disponibel inkomstän jämförelsegruppen (OR≈0,6 år 3–5och 6–10) medan de som vårdats för stroke ochhjärtinfarkt har ungefär samma risk som de ickevårdade.För kvinnor ser situationen annorlundaut. Alla med undantag för bröstcancerpatienterhar en mycket högre risk för låg disponibel inkomstjämfört med de icke-vårdade (OR≈2,0 år3–5 och 6–10).För alla grupper utom psykossjuka och desom skadats till följd av övergrepp märks tydligakönsskillnader.Ekonomiskt biståndSannolikheten att ha ekonomiskt bistånd blandpersoner som vårdats för skada (OR≈2–4) avannan, eller som vårdats för psykossjukdomar(OR≈3,6–7,0), är mycket högre än bland dem sominte vårdats för detta (figur 5:6). Riskerna är mestförhöjda för psykossjuka kvinnor. Detta gällerunder alla tre uppföljningsperioder.I alla grupper utom bland kvinnor som vårdatsför skador av annan och män med prostatacancerär risken för ekonomiskt bistånd högre de förstaåren efter insjuknandet men närmar sig jämförelsegruppernaju längre tid som förflutit efter insjuknandet.När det gäller prostatacancerpatientertycks sjukdomen inte påverka risken för att bliekonomisk biståndstagare i någon nämnvärd omfattning.Män med MS har initialt en något högrerisk att ha ekonomiskt bistånd än de icke-vårdade,men på längre sikt är risken lägre än hos jämförelsegruppen.Resultaten är dock osäkra då det ärSocialstyrelsen – Social rapport 2010 165

Sociala konsekvenser av sjukdomFigur 5:7. SeparationRisk för separation bland personer som var sammanboende med gemensamma barn året före insjuknandet,jämfört med ej sjuka. Kvinnor och män 18–64 år. Oddskvot (OR).OR5,0KvinnorOR5,0Män0,50,5StrokeHjärtinfarktBröstcancerPsykossjukdomarSkadororsakadeav annanpersonProstatacancerMS Stroke HjärtinfarktPsykossjukdomarSkadororsakadeav annanpersonMSÅr efter insjuknande: 1–2 år 3–5 år 6–10 årOddskvoterna (OR) är beräknade med logistisk regression.Jämförelsegrupperna (OR=1) är personer utan respektive sjukdom/skada.Oddskvoterna är kontrollerade för kalenderår, ålder, ålder i kvadrat, högsta utbildning, inkomst, boenderegion, födelseland, sammanboendemed gemensamma barn, förskolebarn i hushållet och omfattningen av sjukhusvård med andra diagnoser än den studerade.Observera att skalan på y-axeln är logaritmerad.Källa: RTB och LISA, Statistiska centralbyrån samt Patientregistret, Socialstyrelsen.betydligt färre män än kvinnor som lider av MSoch resultaten för de längre uppföljningsperiodernagrundas på få falDen sammantagna bilden av konsekvensernaav allvarlig sjukdom är att den ger en långsiktigförsämring av den ekonomiska situationen.I jämförelse med personer som inte vårdats påsjukhus för de aktuella sjukdomarna är den disponiblainkomsten lägre och skillnaderna ökarmed tiden för alla grupper av sjuka utom förkvinnor som haft bröstcancer. Risken att ha endisponibel inkomst under 60 procent av medianinkomstenär högre för alla grupper av sjukautom cancersjuka. Detsamma gäller riskernaatt ha ekonomiskt bistånd som är högre för allasjukdomsgrupper utom för de cancersjuka ochför männen med MS. Psykossjukdom och skadaav annan har störst inverkan på den ekonomiskasituationen.166Sjukdom och separationSlutsatserna från föregående avsnitt pekar på enförsämring av den ekonomiska situationen eftersjukdom. De är emellertid baserade på individensdisponibla inkomst utan hänsyn till hushålletssammansättning. Som tidigare framhållits berordock individens levnadsstandard på hushålletssamlade tillgångar och ett inkomstbortfall tillföljd av sjukdom har vanligtvis mindre påtagligaföljder om man lever i ett parförhållande. Om insjuknandetdessutom följs av en separation blirden ekonomiska försämringen än mer kännbar änvad som framgår av resultaten ovan.Sjukdomar och skador av yttre våld kan påmånga sätt påverka familjeförhållandena. I dettaavsnitt analyseras risken för separation efter insjuknandet.Kvinnor som vårdats för skada av annan hademycket högre risk att separera (OR≈4) än demsom inte vårdats för denna typ av skada (figurSocialstyrelsen – Social rapport 2010

Sociala konsekvenser av sjukdom5:7). Denna risk förändrades inte med tiden. Motsvaranderisk för män var också hög men ändåmarkant lägre än för kvinnor (OR≈2). Den högasannolikheten bland kvinnor kan vara följdenav att våldet utövats i en nära relation och att detockså bidragit till separationen.Kvinnor med psykossjukdomar (OR≈2,0–4,8 år3–5 och 6–10) hade också höga separationsriskeri jämförelse med de icke-vårdade. De var ocksåhögre ju längre tid som förflutit efter insjuknandet.Risken för psykossjuka män var inte förhöjdunder de första åren men på lång sikt (6–10 år) varden cirka två gånger högre (OR≈2) än för de ickevårdade.Psykossjukas höga risker för att inte levai parförhållanden med gemensamma barn bör sesmot bakgrund att det är färre bland dem som leverså redan före vårdtillfället – cirka 50 procent mot70 procent i befolkningen.Risken att inte vara sammanboende med gemensammabarn för MS-sjuka var inte mycketförhöjd under första perioden efter vårdtillfället,emellertid blir risken tydligt högre med tiden.Efter 6–10 år är den omkring två gånger högre änhos ej sjuka (OR≈1,8–2,0).Personer som drabbats av stroke, hjärtinfarkthar en litet förhöjd risk för att inte längre leva iparförhållande med gemensamma barn, specielltunder första perioden efter insjuknandet jämförtmed dem som inte vårdats för dessa sjukdomar(OR≈1,3–1,6).Risken för bröstcancerpatienter är inte förhöjd irelation till jämförelsegruppen och män med prostatacancerhar till och med lägre risk än jämförelsegruppen(OR≈0,6–0,8).Sammantaget erfar nästan alla patientgrupper –med undantag för kvinnor och män med bröst- respektiveprostatacancer – en förhöjd risk för att intelängre leva i parförhållanden med gemensammabarn efter insjuknandet.Sociala konsekvenser av sjukdomi olika utbildningsgrupperI analyser av sociala konsekvenser av sjukdom förgrupper med olika utbildningsnivå har diagnosernaMS och prostatacancer uteslutits på grundav otillräckliga data. Jämförelserna görs mellansjuka och friska inom en viss utbildningsnivå.FörsörjningAlla grupper av sjuka har i lägre grad än de friskaindikation på att vara i arbete efter insjuknandet(OR≈0,1–0,7) (figur 5:8). 4 Risken i förhållande tilldem som inte insjuknat är relativt likartad inom deolika utbildningsnivåerna oavsett sjukdom. Däremotkan man inte dra slutsatser om den faktiskaanknytningen till arbetsmarknaden eftersom utgångspunktenär olika beroende på utbildningsnivå.Inte heller för män som vårdats för psykos skiljersig effekterna av sjukdom åt, mellan personer medolika utbildningsnivå. För kvinnor som vårdats förpsykos har sjukdomen däremot större effekt blandgrundskoleutbildade och gymnasieutbildade, änbland dem med eftergymnasial utbildning (figur5:8). Chansen att vara i arbete efter en hjärtinfarktökar och närmar sig därmed jämförelsegruppen pålång sikt för grundskoleutbildade och gymnasieutbildadekvinnor. Det gör den inte bland kvinnor medeftergymnasial utbildning, utan där ligger den kvarpå samma nivå på både kort och lång sikt.Risken för låg disponibel inkomst bland personersom vårdats på sjukhus för psykoser eller för skadaav annan är ungefär densamma i olika utbildningsgrupper.Detsamma gäller på lång sikt för män somvårdats för stroke eller hjärtinfarkt. På kort sikt (1–2år) har högutbildade män som vårdats för stroke4 Observera att alla i denna studie hademinst 60 000 kronor iförvärvsinkomståret före insjuknandet.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 167

Sociala konsekvenser av sjukdomFigur 5:8.Indikation på att vara i arbete efter respektive sjukdomi olika utbildningsgrupperChans att vara i arbete*, jämfört med ej sjuka personer med sammautbildningsnivå. Personer som hade indikation på att vara i arbete åretföre insjuknandet. Kvinnor och män 18-64 år. Oddskvoter (OR).OR1,00,1Högstgrundskola1,0* Att ha förvärvsinkomst större än 60 000 kronor i 2004 års penningvärde.Oddskvoterna (OR) är beräknade med logistisk regression.Jämförelsegrupperna (OR=1) är personer utan respektive sjukdom/skada.Oddskvoterna är kontrollerade för kalenderår, ålder, ålder i kvadrat, högsta utbildning,boenderegion, födelseland, förskolebarn i hushålletoch omfattningen av sjukhusvård i andra diagnoser än den studerade.Observera att skalan på y-axeln är logaritmerad.Källa: RTB och LISA, Statistiska centralbyrån samt Patientregistret, Socialstyrelsen.168Kvinnor0,11,00,1Högst Gymnasialgrundskola1,00,1Högstgrundskola GymnasialHögstgrundskolaGymnasialÅr efter insjuknande:StrokeHjärtinfarktBröstcancerPsykossjukdomarSkadororsakadeav annanpersonHögstgrundskolaMänHögstgrundskola GymnasialHögstgrundskolaHögstgrundskola1–2 år 3–5 år 6–10 årOR1,0Gymnasial EftergymnasialGymnasial Eftergymnasial0,11,0Gymnasial Eftergymnasial0,11,0Eftergymnasial0,11,0Gymnasial Eftergymnasial0,10,1Högst Gymnasial Eftergymnasialgrundskola1,0BröstcancerEftergymnasialEftergymnasialEftergymnasialeller hjärtinfarkt lägre risk för lågdisponibel inkomst än högutbildademän som inte vårdats för detta.För kvinnor som vårdats för strokeoch hjärtinfarkt är ekonomisk utsatthetstörre bland dem med högstgymnasial utbildning (OR≈2,6–2,8)jämfört med kvinnor med eftergymnasialutbildning. Kvinnor medeftergymnasial utbildning som haftbröstcancer har lägre risk för lågdisponibel inkomst än kvinnor utanbröstcancer med samma utbildning(OR≈0,5–0,7).SeparationSkillnaden i risken för separationmellan kvinnor och män somvårdats respektive inte vårdatsför stroke är högst bland personermed enbart grundskoleutbildning(OR≈1,5–2,8) (figur 5:11) och riskenavtar med tiden. Detsammagäller kvinnor och män efterhjärtinfarkt där även kvinnor medgymnasial utbildning har någotförhöjd risk för separation (figur5:11). Kvinnor med bröstcancer harinte en högre risk för separationjämfört med ej sjuka, oberoendeav utbildningsnivån.Tidigare konstaterad hög riskför separation bland kvinnor somblev skadade av annan visar sigvara ungefär lika hög i alla utbildningsgrupper.Bland män som vårdatsför skada av annan är riskenför separation mest förhöjd blandde med eftergymnasial utbildningSocialstyrelsen – Social rapport 2010

Sociala konsekvenser av sjukdom(OR≈2,3–2,7) och minst förhöjdbland dem med enbart grundskoleutbildning(OR≈1,4–1,6).Bland män som vårdats för psykoshar främst de med eftergymnasialutbildning högre risk att separeraän de icke-vårdade (OR≈2, år6–10) (figur 5:11). Bland kvinnordäremot är överrisken för separationdensamma i de tre utbildningsgrupperna.Diskussion och slutsatserDet dominerande mönstret i resultateni detta kapitel är att de socialakonsekvenserna av sjukdom främstär knutna till vilken sjukdom mandrabbas av – om det är stroke, hjärtinfarkt,bröstcancer, prostatacancer,multipel skleros (MS), psykossjukdomareller skador orsakade aven annan person. Sjukdomen i sigär viktigare än förhållanden somrör kön och utbildning även omdessa faktorer också spelar in. Densom drabbas av sjukdom får en förändradlivssituation – hur stor förändringenblir beror på vilken sjukdomdet handlar om.Alla sjukdomar som studeras ikapitlet kan kopplas till en långsiktigförsämring av den ekonomiskasituationen efter insjuknandet. Denegna disponibla inkomsten liggerallt lägre i förhållande till personersom inte vårdats på sjukhus för deaktuella sjukdomarna, ju fler årsom gått sedan insjuknandet. DetFigur 5:9. Att bli låginkomsttagare efter respektive sjukdomi olika utbildningsgrupperRisk att ha en låg* disponibel individinkomst, jämfört med ej sjuka personermed samma utbildningsnivå. Personer som inte var låginkomsttagare åretföre insjuknandet. Kvinnor och män 18–64 år. Oddskvoter (OR).OR4,00,44,00,4Högstgrundskola4,00,44,00,44,00,4HögstgrundskolaKvinnorHögstgrundskola GymnasialHögstgrundskolaHögstgrundskolaGymnasialGymnasialÅr efter insjuknande:StrokeHjärtinfarktBröstcancerPsykossjukdomarSkadororsakadeav annanpersonHögstgrundskolaMänGymnasialHögstgrundskola GymnasialHögstgrundskolaHögstgrundskolaGymnasialGymnasial1–2 år 3–5 år 6–10 årGymnasial EftergymnasialEftergymnasialEftergymnasialEftergymnasialEftergymnasialGymnasial EftergymnasialEftergymnasialEftergymnasialEftergymnasial* Under 60 procent av medianinkomsten.Oddskvoterna (OR) är beräknade med logistisk regression.Jämförelsegrupperna (OR=1) är personer utan respektive sjukdom/skada.Oddskvoterna är kontrollerade för kalenderår, ålder, ålder i kvadrat, högsta utbildning,boenderegion, födelseland, sammanboende med gemensamma barn, förskolebarn i hushålletoch omfattningen av sjukhusvård i andra diagnoser än den studerade.Observera att skalan på y-axeln är logaritmerad.Källa: RTB och LISA, Statistiska centralbyrån samt Patientregistret, Socialstyrelsen.OR4,00,44,00,44,00,44,00,4Socialstyrelsen – Social rapport 2010 169

Sociala konsekvenser av sjukdomFigur 5:10. Separation efter respektive sjukdom i olikautbildningsgrupperRisk för separation, jämfört med ej sjuka personer med samma utbildningsnivå.Personer som var sammanboende med barn året före insjuknandet.Kvinnor och män 18–64 år. Oddskvoter (OR).OR10,01,010,01,02,01,00,28,00,8Oddskvoterna (OR) är beräknade med logistisk regression.Jämförelsegrupperna (OR=1) är personer utan respektive sjukdom/skada.Oddskvoterna är kontrollerade för kalenderår, ålder, ålder i kvadrat, högsta utbildning,boenderegion, födelseland, förskolebarn i hushållet och omfattningen av sjukhusvårdi andra diagnoser än den studerade.Observera att skalan på y-axeln är logaritmerad.Källa: RTB och LISA, Statistiska centralbyrån samt Patientregistret Socialstyrelsen.170HögstgrundskolaHögstgrundskolaKvinnorHögstgrundskola GymnasialHögstgrundskolaÅr efter insjuknande:Strokegäller för alla grupper utom kvinnormed bröstcancer. Risken förlåg inkomst, det vill säga att denegna disponibla inkomsten blir sålåg att den understiger 60 procentav medianinkomsten, är förhöjdför alla grupper av sjuka utom förcancersjuka. Risken att ha ekonomisktbistånd är också högre föralla utom de cancersjuka och förmännen med MS.Personer med eftergymnasialutbildning som vårdats för hjärtinfarkt,stroke och bröstcancer harlägre risk att ha låg egen disponibelinkomst efter insjuknandet än personermed kortare utbildning, vid jämförelsermed personer med sammautbildningsnivå som inte vårdatspå sjukhus. Det förklaras sannoliktav att personer med kortare utbildningoftare har låga inkomster, ochdärför i högre utsträckning hamnarunder gränsen för låg (egen) disponibelinkomst vid inkomstbortfall isamband med sjukdom.Hos alla patientgrupper medförsjukdom en högre risk för upplösningav parförhållande med barn,jämfört med ej sjukhusvårdade.Hos hjärtinfarkt- och strokepatienterär dock överrisken inte likauttalad i gruppen med eftergymnasialutbildning som bland demmed kortare utbildning. Hos övrigapatientgrupper är skillnadernamellan utbildningsgrupperna obetydliga.De sjukdomar som är vanligarei högre åldrar, exempelvis hjärtin-HjärtinfarktBröstcancerMän10,0Skadororsakadeav annanperson10,01,0Högst GymnasialgrundskolaGymnasialHögstgrundskolaGymnasialHögstgrundskola GymnasialHögstgrundskolaHögstgrundskolaGymnasialGymnasial1–2 år 3–5 år 6–10 årGymnasial EftergymnasialEftergymnasialEftergymnasialEftergymnasialPsykossjukdomarEftergymnasialEftergymnasialGymnasial EftergymnasialEftergymnasialEftergymnasialOR10,01,010,01,08,00,81,0Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Sociala konsekvenser av sjukdomfarkt, stroke och cancer, åtföljs inte av lika storaekonomiska konsekvenser som de sjukdomar somuppträder tidigare i vuxenlivet. Det beror huvudsakligenpå att personer som insjuknar senare ilivet oftast hunnit bli etablerade i ekonomiskt avseende.Graden av ekonomisk försämring är lägst förbröst- och prostatacancerpatienter. Orsaken kanvara att de som är så allvarligt sjuka att de intealls kan förvärvsarbeta har mycket höga dödsrisker.De som däremot överlever den akuta fasenav sjukdomen kan bli så pass återställda att deklarar av att förvärvsarbeta i samma omfattningsom före insjuknandet. En sådan tolkning stödsav de resultat som visar att cancersjukas chans attförvärvsarbeta (i någon grad) ökar med tiden – pålång sikt är den bara något lägre än hos icke sjuka.Det är också troligt att resultaten påverkas aven selekteringsprocess där högutbildade, somockså har högre genomsnittsinkomster, har längreöverlevnad än personer med kortare utbildning.Man vet från tidigare studier att personer medlängre utbildningar i högre grad undersöker sigför bröst- och prostatacancer. Följaktligen upptäckscancern i ett tidigare skede och en eventuellbehandling får större effekt. Cancerpatienter harinte heller någon förhöjd risk att separera.Patienter med hjärtinfarkt och stroke har en någotmer försämrad ekonomisk situation efter insjuknandetän cancerpatienterna, speciellt kvinnor. Chansenatt komma tillbaka till arbete, även i mindre omfattning,är också lägre än hos cancerpatienter, vilketorsakar ett påtagligt inkomstbortfall. Risken att fåekonomiskt bistånd är även den något högre.Det finns en tydlig könsrelaterad skillnad närdet gäller risken att bli låginkomsttagare – blandkvinnor med stroke och hjärtinfarkt är risken väsentligthögre jämfört med de ej sjuka kvinnornamedan mäns risker inte nämnvärt skiljer sig oavsettom de var sjuka eller ej. Skillnader mellankvinnors och mäns inkomster ligger bakom dessaresultat – även om det i Sverige finns en politiskenighet om jämställdhet, också på löneområdet, ärkvinnors löner 5 i genomsnitt cirka 17 procent lägreän männens och skillnaden har inte förändratsunder de senaste 20 åren. [39]Lägre lön leder till lägre ersättningar från socialförsäkringssystemen.Det återspeglas också i attkvinnors egna disponibla inkomster sjunker mer änmäns efter insjuknandet, främst efter hjärtinfarkt.Det borde alltså inte komma som en överraskningatt de försämrade ekonomiska villkoren efter insjuknandetgör att den egna disponibla inkomstensjunker under låginkomstgränsen för betydligt flerkvinnor än män.Att risken för ekonomiskt bistånd inte skiljer sigså mycket åt mellan könen kan förklaras av att deflesta lever i parförhållanden och har tillgång tillpartnerns resurser. 6 Både hjärtinfarkt- och strokepatienterhar en förhöjd risk för separation jämförtmed icke-vårdade, den är något högre för strokepatienterän för hjärtinfarktpatienter och avtar någotmed tiden. Före insjuknande är de allra flesta giftaeller sambor med gemensamma barn, och de allraflesta förblir det även efter insjuknandet.För både kvinnor och män som vårdats på sjukhusför MS avtar sannolikheten att arbeta medtiden, vilket är väntat med tanke på sjukdomsförloppetsom innebär en gradvis funktionsnedsättning.Deras disponibla inkomster sjunker följaktligensuccessivt över tid. I jämförelse med andrapatientgrupper har kvinnor med MS det högsta inkomstbortfalletoch män med MS det näst högsta.MS-sjuka kvinnor har högre risk att hamnaunder låginkomstgränsen, och risken ökar med5 Omräknade till heltidslöner, och med hänsyn tagen till yrke,utbildning, ort, näringsgren, mm.6 Vid bedömning av ekonomiskt bistånd tar man hänsyn till helahushållets resurser.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 171

Sociala konsekvenser av sjukdomtiden. Risken att vara med om en upplösning avdet parförhållande man lever i (med gemensammabarn) ökar också gradvis med tiden, ungefärpå samma sätt hos män som hos kvinnor. Degradvis ökade riskerna över tid tyder på att MSsjukaå ena sidan kan ha högre risk för separationoch å andra sidan mindre chans att starta ettnytt förhållande med gemensamma barn. Riskenatt bli ensamstående verkar alltså vara högre juallvarligare sjukdomen blir. Detta bidrar med allsannolikhet till att deras ekonomiska villkor är änsämre än vad som framgår av resultaten i kapitlet,speciellt för kvinnor.Psykossjukdomar medför långtgående konsekvenserför både kvinnor och män. Anknytningentill arbetsmarknaden var låg redan före vårdtillfället– bara var fjärde hade en årlig förvärvsinkomstsom översteg 2,5 genomsnittliga månadslöner– och den avtog ytterligare efter insjuknandet.En förklaring är att personerna är unga och ännuinte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. Enannan är att sjukdomen debuterar långt innan dehamnar på sjukhus och att de redan tidigare haftsvårt att fungera i arbetslivet. Med andra ord hardenna grupp ett högt inkomstbortfall i relation tillen förmodligen redan låg inkomst, och skillnadentill de icke sjuka ökar med tiden. Eftersom mångaförmodligen inte hunnit kvalificera sig för de socialaförsäkringssystemen är det inte förvånandeatt de också har en mycket hög risk för att bli biståndsmottagare,jämfört med dem som inte ärpsykossjuka. Risken för separation påminner omMS-sjukas riskstruktur och kan tyda på sammaunderliggande fenomen, att psykossjukas högrerisk för separation går hand i hand med mindrechans att ingå ett nytt förhållande.Konsekvenserna för kvinnor och män skiljersig som mest åt i gruppen som sjukhusvårdats tillföljd av skador orsakade av annan person. Detberor med största sannolikhet på att livssituationenhos kvinnor respektive män som utsatts förvåld är annorlunda, som påpekats tidigare (se avsnittetBeskrivning av sjukdomar, Skador). Det ärsvårt att fastslå om de sämre ekonomiska villkoroch de höga separationsrisker som kvinnor ochmän som skadats onekligen erfar, är en konsekvensav skadan eller av den livssituation somföregick skadan.Det finns många luckor när det gäller kunskapenom sjukdomars sociala konsekvenser. Dethär kapitlet har enbart besvarat några få frågor.För att komplettera bilden av hur olika sjukdomardrabbar skilda befolkningsgrupper bör man genomföraflera studier.Referenser1. Becker G. Human Capital. New York: NationalBureau of Economic Research; 1975.2. Lundberg O, Åberg Yngwe M, Kölegård StjärneM, Björk L, Fritzell J. The Nordic experience:welfare states and public health (NEWS). Stockholm:Stockholm universitet/Karolinska Institutet,Centre for Health Equity Studies (CHESS),2008. Health Equity Studies No 12.3. Socialdepartementet. Socialpolitiska modellen iSverige. [citerad 17 april 2009]; Tillgänglig från:http://www.regeringen.se/sb/d/1474/a/124667.4. Socialstyrelsen. Kapitel 5: Sociala konsekvenser avsjukdom. I: Social rapport 2006. Stockholm: 2006.5. Lindholm C. Socio-economic consequencesof longstanding illness [Doktorsavhandling].Stockholm: Karolinska Institutet, Institutionen172Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Sociala konsekvenser av sjukdomför folkhälsovetenskap, Avdelning för socialmedicin;2002.6. Socialstyrelsen. Kapitel 5: Sambandet mellansjukdom och sociala förhållanden. I: Social rapport2001. Stockholm: 2001.7. Socialstyrelsen. Klassifikation av sjukdomar.Systematisk förteckning. Stockholm: 1987.Svensk version av International Classification ofDiseases, Ninth Revision (ICD-9).8. Socialstyrelsen. Klassifikation av sjukdomar ochhälsoproblem (KSH97). Systematisk förteckning.Stockholm: 1997. Svensk version av The InternationalStatistical Classification of Diseases andRelated Health Problems, Tenth Revision (ICD-10).9. Socialstyrelsen. Kapitel 5: Äldres hälsa. I:Folkhälsorapport 2009. Stockholm: 2009.10. Socialstyrelsen. Kapitel 7: Övervikt, hjärt- ochkärlsjukdom och diabetes. I: Folkhälsorapport2009. Stockholm: 2009.11. Socialstyrelsen. Hjärtinfarkter 1987–2007samt utskrivna efter vård för akut hjärtinfarkt1987–2008. Stockholm: 2009. Sveriges officiellastatistik. Statistik – Hälso- och Sjukvård.12. Herlitz J, Dellborg M, Karlsson T, Evander M,Berger A, Luepker R. Epidemiology of acutemyocardial infarction with the emphasis on patientswho did not reach the coronary care unitand non-AMI admissions. International Journalof Cardiology. 2008;128(3):342–9.13. Socialstyrelsen; Sveriges Kommuner ochLandsting. Öppna jämförelser av hälso- ochsjukvårdens kvalitet och effektivitet. Jämförelsermellan landsting. Stockholm: 2009.14. Hämäläinen H, Virta L, Keskimäki I, MähönenM, Motchanov V, Salomaa V. Return to workafter first myocardial infarction in 1991–1996in Finland. European Journal of PublicHealth;14:271–85.15. Söderman E, Lisspers J, Sundin Ö. Depressionas a predictor of return to work in patients withcoronary heart disease. Social Science & Medicine.2003;56:193–202.16. Landtblom AM, Riise T, Kurtzke JF. Furtherconsiderations on the distribution of multiplesclerosis in Sweden. Acta Neurologica Scandinavica.2005;111(4):238–46.17. Lobentanz IS, Asenbaum S, Vass K, Sauter C,Klösch G, Kollegger H, et al. Factors influencingquality of life in multiple sclerosis patients: disability,depressive mood, fatigue and sleep quality.Acta Neurologica Scandinavica. 2004;110:6–13.18. Jeppsson Grassman E. Undflyende och styrande.Om kropp och delaktighet hos människor somhar multipel skleros. I: Jeppsson Grassman E,Antonsson S, Stål R, Svedberg L, red. Att drabbasoch att forma sitt liv. Lund: Studentlitteratur;2003.19. Socialstyrelsen. Kapitel 4: Hälsa i förvärvsaktivålder. I: Folkhälsorapport 2009. Stockholm:2009.20. Gyllensköld K. Visst blir man rädd: samtal medkvinnor som behandlats för bröstcancer. Stockholm:Forum; 1976.21. Burgess C, Cornelius V, Love S, Graham J,M. R, Ramirez A. Depression and anxiety inwomen with early breast cancer: five year observationalcohort study. British Medical Journal.2005;330:702.22. Johnsson A, Fornander T, Rutqvist L-E, Vaez M,Alexanderson K, Olsson M. Predictors of returnto work ten months after primary breast cancersurgery. Acta Oncologica. 2009;48:93–8.23. Socialstyrelsen. Cancer Incidence in Sweden2007. Stockholm: 2008. Sveriges officiella statistik,Health and diseases 2008:11.24. Adolfsson J, Garmo H, Varenhorst E, AhlgrenG, Ahlstrand C, Andrén O, et al. Clinical characteristicsand primary treatment of prostatecancer in Sweden between 1996 and 2005. DataSocialstyrelsen – Social rapport 2010 173

Sociala konsekvenser av sjukdomfrom the National Prostate Cancer Register inSweden. Scandinavian Journal of Urology andNephrology. 2007;41(6):456–77.25. Joensuu T. Behandlingslinjer för prostatacancer,för och emot PSA. Finska LäkaresällskapetsHandlingar. 2007;167(2):23–38.26. Holmström B, Johansson M, Bergh A, StenmanU-H, Hallmans G, Stattin P. Prostate specificantigen for early detection of prostate cancer:longitudinal study 2009. BMJ. 2009. 339: Publicerat24 september 2009. Tillgänglig från: http://www.bmj.com/cgi/content/abstract/339/sep24_1/b3537. DOI: 10.1136/bmj.b3537.27. Socialstyrelsen. Skador och förgiftningar behandladei sluten vård 2007. Stockholm: 2008.Sveriges officiella statistik. Hälsa och sjukdomar2008:12.28. Socialstyrelsen. Kapitel 6: Psykosociala påfrestningar.I: Folkhälsorapport 2009. Stockholm:2009.29. Socialstyrelsen. Kapitel 12: Våld. I: Folkhälsorapport2009. Stockholm: 2009.30. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för psykosocialainsatser vid schizofreni eller schizofreniliknandetillstånd 2010 – stöd för styrning ochledning. Preliminär version. Stockholm: Mars2010.31. Öjehagen A, Hansson L, Sandlund M, GustafssonC, Cruce G, Nyström M, et al. Effekter avpsykosociala insatser för personer med schizofrenieller bipolär sjukdom. En sammanställningav systematiska översikter. Stockholm: Socialstyrelsen,Institutet för utveckling av metoder isocialt arbete (IMS), 2006. Kunskapsöversikt.32. Flyckt L. Regionalt vårdprogram – Schizofrenioch andra psykossjukdomar. Stockholm: Stockholmsläns landsting, 2008. Medicinskt programarbete.33. Socialstyrelsen. Livssituationen två år efterstroke. En uppföljning av strokedrabade ochderas närstående. Stockholm: 2004. Underlagfrån experter.34. Forsberg-Wärleby G, Moller A, Blomstrand C.Spouses of first-ever stroke patients: psychologicalwell-being in the first phase after stroke.Stroke. 2001;32(7):1646–51.35. Cox A, McKevitt C, Rudd A, Wolfe C. Socioeconomicstatus and stroke. Lancet Neurology.2006;5(2):181–8.36. Kurth T, Berger K. The Socioeconomic StrokePuzzle. Stroke. 2007;38:4–5.37. Li C, Hedblad B, Rosvall M, Buchwald F, KhanFA, Engström G. Stroke Incidence, Recurrence,and Case-Fatality in Relation to SocioeconomicPosition. A Population-Based Study ofMiddle-Aged Swedish Men and Women. Stroke.2008;39:2191–6.38. Försäkringskassan. Sjukpenning. [2009-12-30];Tillgänglig från: http://www.forsakringskassan.se/irj/go/km/docs/fk_publishing/Dokument/Publikationer/Faktablad/Sjukpenning.pdf.39. Statistiska centralbyrån. Löneskillnader mellankvinnor och män i Sverige. Ansatser tillbeskrivning med hjälp av den officiella statistiken.Stockholm: 2004. Information om utbildningoch arbetsmarknad 2004:2.174Socialstyrelsen – Social rapport 2010

6Boendesegregation

BoendesegregationBoendesegregationSammanfattning• På 1990-talet ökade den etniska segregationenmarkant, men nivåerna tycks ha stabiliseratsunder 2000-talet. Den ekonomiska segregationenökade under senare delen av 1990-taletoch minskade sedan fram till år 2003 för attdärefter återigen öka något. I ett längre tidsperspektivmärks dock en tydlig trend mot enökad nivå. Det finns en klar koppling mellanetnisk och ekonomisk segregation i de tre storstadsregionerna:ju större representation ettgrannskap har av ”synliga” invandrargrupper,det vill säga invandrare med ursprung i sydöstraEuropa, Asien, Afrika, eller Latinamerika,desto större är koncentrationen av ekonomisktresurssvaga.• I de tre storstadsregionerna bor sammantagetdrygt 7 procent av befolkningen i de mycket resurssvagagrannskapen. Andelen personer tillhörandesynliga invandrargrupper i dessa områdenär ungefär fyra gånger större än i totalbefolkningen,27 procent, medan andelen sverigefödda personerbosatta där är 4 procent. Skillnaderna mellanolika typer av grannskap i Stor-Stockholm ärinte lika stora som i de andra regionerna.• I de grannskap som har störst koncentrationer avsynliga invandrargrupper försörjde sig år 2006knappt 30 procent av befolkningen i förvärvsarbetandeålder på sitt arbete. Resterande över 70procent av invånarna försörjde sig därmed påannat sätt. En del av de yngsta studerade medanresten var arbetslösa, förtidspensionerade, sjukskrivnaeller levde på ekonomiskt bistånd. Därutövervar personer med inkomster under detrelativa fattigdomsstrecket kraftigt överrepresenterade.• I de mycket resurssvaga områdena bor numerahuvudsakligen fattiga synliga invandrargrupper.Den ekonomiska segregationen har blivit alltmersynonym med den etniska. Skillnaderna i bosättningsmönstermellan fattiga och rika har alltmerkommit att motsvara skillnader mellan å enasidan fattiga synliga invandrare och å andra sidanmer välbeställda inrikesfödda och icke-synligainvandrare.• Befolkningsstabiliteten ökade under perioden2000−2007 jämfört med 1990−1997, i såväl etnisktintegrerade grannskap som i grannskapdär befolkningen i olika grad präglas av synligainvandrargrupper. Största förändringen avsergrannskap med stora eller mycket stora koncentrationerav synliga invandrargrupper som gickfrån en låg till en medelhög befolkningsstabilitet.Närvaro av nyanlända invandrare och ungavuxna, två grupper med hög benägenhet attflytta, bidrar till minskad stabilitet; Närvaro avbarnfamiljer som inte är så rörliga höjer däremotbefolkningsstabiliteten.• Invandrarhushåll som bor i grannskap med myckethomogen svensk befolkning är bättre integreradei det svenska samhället än invandrarhushåll176Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Boendesegregationi grannskap med mycket stora koncentrationer avsynliga invandrargrupper, med avseende på enrad egenskaper: de tar emot ekonomiskt bistånd imycket mindre utsträckning, de har oftare längreutbildning (till och med oftare än svenska hushålli deras områdeskategori), tjänar mer pengar, leveroftare i parförhållanden och är oftare gifta medinrikesfödda personer.• Grannskapstyp under uppväxtåren har en vissbetydelse för ungdomars framtida levnadsförhållanden− ungdomar från grannskap med en störrekoncentration av resurssvaga grupper och synligainvandrargrupper har en viss överrisk för att hablivit lagförda för brott, ha varit arbetslösa, ha fåttekonomiskt bistånd samt ha en lägre utbildningsnivåjämfört med ungdomar från resursstarkagrannskap som domineras av en sverigefödd befolkning.Däremot tycks det inte finnas några beläggför att större koncentrationer av resurssvagagrupper och synliga invandrare i grannskapetökar risken för framtida psykisk ohälsa.så kallade storstadssatsningen som senare övergicktill det nuvarande urbana utvecklingsarbetet för attbryta utanförskap i vissa stadsdelar [2].Syftet med detta kapitel är att ge en bild avsegregationens utveckling från och med år 1990och framåt. Kapitlet består av tre delar där denförsta beskriver segregationsutvecklingen i de trestorstadsregionerna Stor-Stockholm, Stor-Malmöoch Stor-Göteborg, och då främst den ekonomiskaoch den etniska aspekten av segregationen.I andra och tredje delen skiftas perspektivet tillgrannskapet. I andra delen beskrivs hur befolkningsstabilitetenhar utvecklats i olika typer avgrannskap samt de utrikes- respektive inrikesföddainvånarnas situation i de grannskap där dehar en minoritetsställning. Sist undersöks så kallladegrannskapseffekter. Frågan som man sökerbesvara är huruvida skillnader i människors livschanserpå olika områden kan bero på i vilken typav grannskap de växte upp.InledningSedan flera decennier tillbaka har man i den allmännadebatten diskuterat boendesegregation ide svenska storstadsregionerna. Denna fråga haräven berörts i Socialstyrelsens samtliga tidigaresociala rapporter.Svenska regeringar driver sedan år 1998 på uppdragav riksdagen en nationell storstadspolitik medmålet ”att bryta den sociala, etniska och diskriminerandesegregationen i storstadsregionerna ochatt verka för jämlika och jämställda levnadsvillkorför storstädernas invånare” [1]. För att minska segregationenoch förbättra situationen i de mest utsattaområdena i storstadsregionerna startade stateni samarbete med de berörda kommunerna denSegregationsutveckling i svenskastorstadsregionerVad avses med segregation?Segregation och integration brukar uppfattas somvarandras motsatser. Segregation har en stark negativvärdeladdning och uppfattas allmänt som ett ickeönskvärt tillstånd medan integration ses som en positivoch eftersträvansvärd samhällelig företeelse.Segregation sätts i samband med det som är särskiljande− olikheter, fragmentering, avstånd och konflikt;medan integration står för det som förenar −likheter, närhet, samförstånd och sammanhållning.I ett geografiskt perspektiv betyder termen segregationatt olika befolkningsgrupper är ojämnt fördeladei rummet när det gäller bostäder, arbetsplatser,skolor med mera. Egentligen bör man tala omSocialstyrelsen – Social rapport 2010 177

Boendesegregationsegregationsgrad eftersom man då betonar att skillnadeni boendemönster kan variera mycket mellanområden och över tid, från nästan slumpmässigaskillnader i gruppernas spridning till en fullständigseparation dem emellan. För att undvika negativaassociationer används ibland termer som är mervärdeneutrala, exempelvis differentiering, skillnad iboendemönster eller olika bosättningsmönster.Segregation påverkar det sociala samspelet mellanmänniskor. I storstadsområden där det bormånga människor på en liten yta blir det påtagligaskillnader i boendemönster mellan de olika befolkningsgrupperna.Typiskt för en stadsbefolkning äratt det finns en mångfald av subkulturer, etniskagrupper och livsstilar, och ett utmärkande drag förstorstadsregionerna är en stor social och geografiskrörlighet bland dess invånare som beror på regionernasstorlek, täthet och heterogenitet [3].Termen segregation används oftast när manvill poängtera ett fysiskt avstånd mellan områdendär det finns koncentrationer av olika befolkningsgrupper,och att avståndet också för med sigen social distans mellan dessa grupper. Numerakorrelerar det sociala och det geografiska avståndetoftast med varandra. Begreppet segregationsyftar på förhållanden på makronivå och angervilken relation som råder mellan hela staden ochdess delar när det gäller befolkningssammansättning.När det gäller förhållanden på gruppnivå ärdet lämpligare att använda termer som är koppladetill flyttningsrörelser, exempelvis spridningoch koncentration. När man vill beskriva människorssituation passar däremot termerna socialinkludering respektive social exkludering bäst.Med segregation syftar man oftast på tillståndetvid en viss tidpunkt medan begreppet segregeringsprocessanvänds för att beskriva förloppetsom leder till detta tillstånd.Segregation (och andra liktydiga termer) betecknari detta kapitel skillnader mellan olikabefolkningsgruppers geografiska bosättningsmönster.Om den etniska befolkningssammansättningen(efter etniskt ursprung, nationalitet,språk, geografiskt ursprung, religion, hudfärgm.m.) i olika delar av staden är annorlunda änbefolkningssammansättningen i staden som helhet,talas det om etnisk boendesegregation. Andratyper av boendesegregation är socioekonomiskboendesegregation (efter karakteristika såsomutbildning, inkomst, yrke eller socialgrupp) ochibland demografisk boendesegregationen (efterålder, kön eller hushållstyp).Speciellt etnisk och socioekonomisk boendesegregationuppträder ofta samtidigt, vilket innebäratt de kan vara svåra att särskilja. Det är exempelvisvanligt att olika grupper av utrikesföddaär överrepresenterade i vissa områden samtidigtsom de vanligtvis har sämre ekonomi. Detta gällerspeciellt de nyanlända invandrare som vid ankomstenofta saknar materiella resurser, socialtkontaktnät samt kunskap om landets samhälleoch språk. Det kan ta flera år, och ibland generationer,innan de hämtar in majoritetsbefolkningensförsprång.Orsaker till och konsekvenser av segregationDet finns olika teoretiska förklaringsmodeller tillvarför segregation uppstår, och ekonomisk ojämlikhetär en viktig faktor i dem alla [4]. Det ärockså väl belagt att den sociala och etniska segregationenökar om människor fritt kan välja bostadoch bostadsområde. Egna preferenser spelar storroll när man överväger att flytta och välja en ny bostad[5, 6], och generellt sett tycks människor väljaatt bo i närheten av sina likar [7, 8]. Lokaliseringenav lediga och tillgängliga bostäder har också storbetydelse.Migration och urbanisering generellt bidrarockså till uppkomsten av ett visst segregations-178Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Boendesegregationmönster. Personer som är nyinflyttade till en stad,vare sig de kommer från andra delar av landeteller från utlandet, är ofta hänvisade till mindreattraktiva delar av staden. Detta är särskilt påtagligtdå migrationen inte är jämt fördelad över tid.Invandrare och andra minoritetsgrupper väljerofta att bosätta sig i närheten av andra från sammaetniska grupp, framför allt om de är mindre privilegieradei samhället. Ytterligare en orsak till attsegregationsmönstret förstärks är skillnader i tillgångtill information om olika boendemöjligheter.Informationen, som kommer via bostadsförmedlingareller mäklare, kan ibland ges selektivttill olika befolkningsgrupper [9]. Den informellainformationen som personerna främst skaffar viasin umgängeskrets, beror på vilket kontaktnätman har [10, 11].Vidare kan hyresvärdar och även bostadsrättsföreningaroch mäklare diskriminera i valet avhyresgäster och bostadsköpare eftersom de kananse att hus och bostadsområden kan få lägresocialt anseende om någon oönskad bosätter sigdär, vilket kan leda till sjunkande priser eller svårigheteratt hyra ut lägenheter. Det finns beläggför att invandrare med arabiskklingande namninte blir inbjudna till lägenhetsvisningar i sammautsträckning som personer med svenskklingandenamn [12]. Vissa personer bedöms alltså sommindre attraktiva hyresgäster och möter därmedbarriärer när de vill flytta.Den mest uppmärksammade konsekvensen avboendesegregationen på strukturell nivå är attutsatta grupper i samhället − fattiga, arbetslösaeller sjukskrivna − samlas i vissa bostadsområdentillsammans med nytillkomna invandrare.Det leder ofta till såväl en sned resursfördelningmellan områden, som till en ojämn belastningpå offentlig service som skolor, socialbyråer ochsjukvård. Att människor i samma åldersgruppereller i samma stadier av livscykeln samlas i vissaområden är inte heller utan betydelse, och det kanskapa problem när det är för många eller för fåsom ska beredas plats i exempelvis barnomsorg,skolor, äldreomsorg eller i sjukvården. En sådansituation leder ibland också till bristande förståelseoch tolerans mellan människor. För invandrarekan det dessutom försvåra integrationsprocesseni det svenska samhället, i synnerhet språkinlärningen.Att specifika befolkningsgrupper bor tillsammanskan även ha positiva effekter i form av enkänsla av samhörighet. Det kan även ge bättreförutsättningar för speciella typer av både privatoch kommunal service. Speciellt när det gällernytillkomna invandrare ger närheten till människormed samma ursprung och språk tillgång tillexisterande nätverk, vilket underlättar anskaffandetav information och kontakter som kan varaviktiga för att lyckas på bostads- och arbetsmarknaden.Tidigare studier av segregationDet finns inget etablerat sätt att studera segregation.I de studier som refereras i texten användsolika mått på segregation och olika indelningarav befolkningsgrupper och geografiska områden.Valet av de två sistnämnda, befolkningsgrupperoch geografiska indelningar, kan påverka resultaten.Däremot är olika segregationsmått starktkorrelerade med varandra [13-15]. Det innebär attutveckling och trender antas vara jämförbara oavsettde olikheter som finns i studien.Tidigare studier har visat en tämligen likartadutveckling av den sociala boendesegregationen ide tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborgoch Malmö. Segregationen minskade mycket tydligtfrån 1930-talet till slutet av 1960-talet. Därefterhar minskningen avtagit och man kunde tilloch med se en svag ökning under första delen avSocialstyrelsen – Social rapport 2010 179

Boendesegregation1970-talet. Segregationsnivån var högst i Malmöoch lägst i Stockholmsregionen, fast skillnadernavar obetydliga [16].Denna utveckling bekräftades delvis i en annanstudie som gällde skillnader i boendemönstermellan låg- och höginkomsttagare i Stockholmsregionen.Studien visade att skillnaderna ökadetydligt under perioden 1970−1985, varefter debromsades fram till år 1990 [17].Den etniska boendesegregationen i Stockholmslän ökade markant under perioden 1970−1990. 1 Ien annan studie framkom att boendesegregationenär olika stor i olika invandrargrupper: ju störrekulturella skillnader mellan ursprungslandetoch Sverige, desto högre grad av boendesegregationnär alla andra faktorer är lika [18]. Dennarangordning har även bekräftats av andra studier.Exempelvis tycks en högre grad av olikhet från”det svenska” leda till en högre grad av segregation,samtidigt som segregationen samvarierarmed rangordningen efter sysselsättningsgrad ochgenomsnittslön [19, 20].I Social rapport 2006 konstaterades att den etniskasegregationen har ökat markant under perioden1990─2002, men inte den ekonomiska.Av de tre svenska storstadsregionerna framstodStor-Stockholm som den mest integrerade. Befolkningeni de ekonomiskt mycket resurssvagaområdena har alltmer bestått av fattiga ”synliga”invandrargrupper, det vill säga de med ursprung iSydeuropa, Asien, Afrika eller Latinamerika.I många studier och rapporter uppmärksammasendast bostadsområdena med de sämstasociala villkoren, definierade som höga andelararbetslösa, fattiga, bidragstagare samt nyanländainvandrare. I en av Storstadskommitténs under-1 I denna studie definieras etnisk segregation som skillnadermellan infödda, invandrare från europeiska länder och invandarefrån utomeuropeiska länder.sökningar från år 1997 identifierades tolv ”minstattraktiva” bostadsområden med ”extremt låg inkomst”i de tre storstadsregionerna [21]. Kommitténfastslog att segregationen i storstäderna är ettallvarligt socialt problem och att det är fråga om ensammanfallande ekonomisk, social, etnisk och demografisksegregation. Utredningens slutsats varatt grunden för segregationen i storstäderna i förstahand är ekonomisk och social och inte etnisk.Grannskap som grund försegregationsstudier i storstadDenna undersökning behandlar de tre storstadsområdena.Utgångspunkten är grannskapet, detvill säga ett delområde som utgör en naturligsocial arena för människorna som bor där. Ettgrannskap motsvarar ungefär en stadsdel i enstads centrum eller ett bostadsområde litet längrebort från stadskärnan. Vid studier av segregationär grannskapet ett lämpligare val av delområde änbåde kommunen, som är mycket större, och kvarteret,som är mycket mindre.Det finns flera viktiga skäl till detta, blandannat att ett grannskap kan tillskrivas ett symbolisktvärde som är betydelsefullt när människorformar sin sociala identifikation [22]. Det förefallervara mindre viktigt att välja delområden medavseende på homogenitet vad gäller byggnadsåreller hustyp, eftersom skillnader i dessa avseendenkan anses påverka det sociala samspeleti mindre grad än exempelvis naturliga gränsermellan områdena. Dessutom beror segregationsgradensnivå på delområdenas storlek och antal.Indelningen i några få, stora delområden − exempelviskommuner − sänker automatiskt segregationsgradenmedan indelningen i många, smådelområden − exempelvis kvarter − ofrånkomligthöjer den. Grannskap representerar här en lämpligmellannivå.180Socialstyrelsen – Social rapport 2010

BoendesegregationEtt grannskap kan definieras som ett bebyggelseområdesom• bestäms av ”naturliga gränser” (större gatoreller motorvägar, grönområden o.dyl.)• motsvarar en stadsdel eller ett bostadsområde• har tillräckligt många invånare för att räckasom underlag för en viss offentlig och privatbasservice• invånarna kan betrakta som ett ”identifikationsområde”.Det är endast storstadsregionerna som hardelats in i grannskap enligt dessa kriterier. Medtanke på att segregation är ett stadsfenomen liggerfokus på de urbana grannskapen, vilket innebäratt glesbygds- och landsbygdområden i utkanternaav förortskommuner har uteslutits ur analyserna.Dessutom har studien avgränsats till attomfatta grannskap med en befolkning på minst500 individer. Befolkningen i ett grannskap är oftastmellan 4 000 och 10 000 invånare.DataDe huvudsakliga datakällorna i detta avsnitt ärStatistiska centralbyråns Register över totalbefolkningen(RTB), Longitudinell integrationsdatabasför sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier(LISA) samt Geografidatabasen (se bilaga4 Datakällor). Samtliga indelningsgrunder finnsredovisade i bilaga 1 Indelningar.Figur 6:1. Koncentration av utrikesfödda tillstorstadsregionerna och större städer år 2007Andel totalbefolkning och andel utrikesfödda som bor iStor-Stockholm, Stor-Göteborg och i Stor-Malmö samtstörre städer*. Procent.Procent35302520151050Stor-StockholmStor-GöteborgTotalbefolkningStor-MalmöUtrikesföddaStörrestäder2007-12-31 var totalbefolkningen i Sverige 9 183 000 personer ochtotalt antal utrikesfödda 1 228 000 personer.* Borås, Eskilstuna, Gävle, Halmstad, Helsingborg, Jönköping, Karlstad,Linköping, Norrköping, Sundsvall, Umeå, Uppsala, Västerås, Växjö,Örebro.Källa: RTB och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.Storstadsregionerna och större städerInvånarantalet i Sverige var drygt 9 miljoner år2007, och drygt 13 procent, motsvarande 1,2 miljoner,var födda utanför landet. Stockholm, Göteborgoch Malmö med omgivande kommunerutgör Sveriges tre storstadsregioner, och sammaår bodde där sammanlagt drygt 3,4 miljoner människor,eller 37 procent av rikets befolkning. Nästan695 000 av dem var födda utomlands, vilketinnebär att år 2007 bodde nära 60 procent av allautrikesfödda i de tre storstadsregionerna.Tidigare hade flyktingmottagningspolitikensom mål att sprida de nyanlända över stora delarav landet för att minska trycket på storstädernasbostadsmarknader, och då främst på grannskapmed stora koncentrationer av invandrare. Månganyanlända hamnade då i små orter med svaga arbetsmarknaderoch få nya jobb, vilket gjorde attperioden tills de fick sitt första jobb förlängdes[23, 24]. Efter hand samlades invandrarna ändå istorstadsregionerna där de lättare kunde etableraetniska nätverk som underlättade deras inträde påSocialstyrelsen – Social rapport 2010 181

BoendesegregationTabell 6:1. Befolkningssammansättning i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg, Stor-Malmöoch större städer* år 2007Befolkning efter ursprungsregion 2007-12-31. Procent och antal.Stor-StockholmStor-GöteborgStor-MalmöStörrrestäderRiketAntalTotalbefolkning 2 012 892 832 345 581 788 1 752 483 9 182 927Därav födda i Sverige (%) 79 82 79 86 87Totalt antal utrikesfödda 423 801 146 254 124 200 246 764 1 227 770Därav födda i (%):Norden 21 17 18 21 272 646Västeuropa** 11 11 10 9 126 808Nordosteuropa 11 9 13 8 121 167Sydosteuropa 8 16 22 16 181 169Mellanöstern och Nordafrika 24 25 20 25 259 679Latinamerika 8 5 5 5 69 120Afrika söder om Sahara 7 6 3 5 66 760Centrala och fjärran Asien 10 10 9 10 129 786* Borås, Eskilstuna, Gävle, Halmstad, Helsingborg, Jönköping, Karlstad, Linköping, Norrköping, Sundsvall, Umeå, Uppsala, Västerås, Växjö och Örebro.** Inkl. USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland.Länderindelning finns i bilaga 1 Indelningar.Källa: RTB och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.arbetsmarknaden [25], samtidigt som chansen atthitta jobb var högre [26].I svenska större städer 2 bodde år 2007 sammanlagtnästan 1,8 miljoner invånare, varav 14 procentvar födda utomlands. I de tre storstadsregionernaoch de större städerna bodde drygt tre fjärdedelarav alla invandrare i Sverige. De utrikesföddasandel av storstadsregionernas invånare ökade markantmellan åren 1990 och 2007. I Stor-Stockholmoch Stor-Malmö ökade den från 16 respektive 13till 21 procent i båda städerna, och i Stor-Göteborgökade de utrikesföddas andel från 13 till 18 procent(figur 6:1, tabell 6:1 och 6:2). I större städer är deutrikesfödda något överrepresenterade dock inte ilika hög grad som i storstadsregionerna.En stor överrepresentation av invandrare i storstadsregionernaär inget specifikt för Sverige, utan2 Borås, Eskilstuna, Gävle, Halmstad, Helsingborg, Jönköping,Karlstad, Linköping, Norrköping, Sundsvall, Umeå, Uppsala,Västerås, Växjö och Örebro.det är en vanlig företeelse även i andra länder.Den största koncentrationen av utrikesfödda, 35procent, finns i Stor-Stockholm (figur 6:1) ävenom olika grupper av invandrare har olika bosättningsmönster(tabell 6:1 och 6:2). Drygt hälftenav alla invandrare från Latinamerika och från Turkietsamt nästan hälften av samtliga invandrare frånAfrika söder om Sahara bor i Stor-Stockholm. Deandra invandrargrupper som också i hög grad ärkoncentrerade till Stockholmsregionen är personerfödda i Finland, Iran, Polen och Västeuropa (närmare40 procent av respektive grupp).Invandrare från länder i forna Jugoslavien ärtydligt överrepresenterade i Stor-Malmö och Stor-Göteborg samt i större städer. Andra invandrargruppersom är överrepresenterade i större städer ärpersoner födda i Irak och Iran (den senare gruppenär även koncentrerad även till Göteborgsregionen).I alla storstadsregioner och större städer sammantagetbor mellan 70 och 80 procent av alla182Socialstyrelsen – Social rapport 2010

BoendesegregationTabell 6:2. Största invandrargrupperna i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg, Stor-Malmöoch större städer* år 2007Invandrare efter födelseland 2007-12-31. Procent och antal.Stor-StockholmStor-GöteborgStor-MalmöStörrrestäderRiketAntalTotalt antal utrikesfödda 423 801 146 254 124 200 246 764 1 227 770Därav födda i (%):Finland 17 10 3 15 178 179Polen 5 4 8 3 58 180Länder i f.d. Jugoslavien** 5 14 18 14 148 451Turkiet 5 3 2 3 38 158Irak 8 8 8 10 97 513Iran 5 9 4 6 56 516Tyskland 3 3 3 3 45 034* Borås, Eskilstuna, Gävle, Halmstad, Helsingborg, Jönköping, Karlstad, Linköping, Norrköping, Sundsvall, Umeå, Uppsala, Västerås, Växjö och Örebro.** Inkl. före detta Jugoslavien, Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Makedonien, Serbien-Montenegro och Slovenien.Källa: RTB och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.personer födda i Finland, Västeuropa och Polen,och mellan 80 och nästan 100 procent av alla somkommer från Irak, Afrika söder om Sahara, Latinamerika,Turkiet och Iran. En del grupper ärmest spridda utanför storstadsområdena och ävenutanför de större städerna, bland annat de frånTyskland och från länder i forna Jugoslavien (tabell6:1 och 6:2).Anledningen till att invandrare väljer att bosättasig i städer är att de största arbetsmarknadernafinns där, och därmed det största utbudet av arbeten.Allt detta gör att segregeringsprocessernamärks tydligast i storstadsregionerna.SegregationsmönsterBoendesegregation kan beskrivas på olika sätt.Från Social rapports utgångspunkt är situationeni socialt utsatta bostadsområden mest intressant −vilka även kan beskrivas i termer av resursfattiga,resurssvaga eller fattiga. I många studier visas fördelningenav en specifik grupp i ett område, exempelvishushåll med ekonomiskt bistånd, låginkomsttagareeller invandrare. Svagheten är att mandå inte relaterar till befolkningssammansättningeni hela undersökningsområdet.Utgångspunkten när man här grupperar de utsattaområdena är att proportionen av resursstarka respektiveresurssvaga invånare sammantaget påverkarområdenas sociala karaktär och utvecklingspotential.I ett utsatt område finns många resurssvaga invånareoch dessutom få resursstarka. Högre inkomstnivåergår hand i hand med längre utbildning, störresamhällskompetens samt bättre möjligheter att se tillsina behov, vilket ger dessa människor större maktöver tillvaron. Sådana hushåll efterfrågar till exempelen viss servicenivå och ställer krav på kvalitetenpå den offentliga och den kommersiella servicen iområdet. Detta innebär att närvaron av resursstarkahushåll är en stabiliserande faktor för ett bostadsområdeoch det kan vara till fördel för hela området.Ett liknande synsätt kan tillämpas när det gällerområdenas etniska karaktär. Det är inte enbarthöga andelar av synliga invandrargrupper som bestämmerområdens karaktär. Lika viktigt − om inteviktigare − i detta sammanhang är frånvaron avSocialstyrelsen – Social rapport 2010 183

BoendesegregationSynliga och icke-synliga minoriteterI Kanada är begreppet synliga minoriteter (visible minorities)väletablerat sedan ett antal år tillbaka. Begreppet användsockså i USA där det omfattar ”svarta” samt personer medursprung i Latinamerika, Asien och Afrika. Deras situation påarbetsmarknaden har uppmärksammats med avseende på derasdeltagande i arbetskraften (lägre i förhållande till deras andel ibefolkningen), löneinkomster (i genomsnitt lägre än befolkningens),diskriminering och annat.Synliga minoriteter är också sårbara minoriteter. Det ärgrupper som generellt sett utgör den huvudsakliga måltavlanför rasism och diskriminering och som majoriteten betraktarsom icke ”vita” alternativt icke-européer. Synliga minoriteterfrån Kina, Japan och sydöstra Asien tillskrivs vanligen mer positivaegenskaper än svarta och minoriteter med ursprung isödra Asien. Denna grupp är för det mesta nöjd med att levai Kanada, men anser att fördomar och diskriminering ger demsämre livschanser än andra kanadensare och ”mindre synliga”minoriteter (t.ex. italienare, portugiser eller judar), specielltpå arbetsmarknaden [27].De synliga minoriteterna kan på grund av rasistiska fördomaroch diskriminering få en begränsad tillgång till arbetstillfällenoch andra socioekonomiska resurser i samhället.De får också lägre inkomstmässigt utbyte av utbildning ocharbetslivserfarenhet än de icke-synliga minoriteterna (i detkanadensiska samhället gäller det personer med ursprungi Europa) [28]. Skillnaden mellan de synliga och icke-synligaminoriteterna märks även på bostadsmarknaden. Graden avboendesegregation i kanadensiska städer är också mycket högreför den förstnämnda gruppen [29].Även i EU-länderna förekommer diskriminering som i synnerhetär riktad mot synliga etniska minoritetsgrupper. Deras situationär sämre när det gäller utbildning och hälsa samt position påbostadsmarknaden och på arbetsmarknaden, jämfört med majoritetsbefokningenoch icke-synliga etniska minoritetsgrupper.I dagens västeuropeiska länder refererar begreppet synligaetniska minoriteter till en mycket stor och heterogen grupp avmänniskor, inklusive (svarta) afrikaner, asiater, romer, judar ochmuslimer, men också de européer vars utseende, beteende,klädsel, vanor, seder och bruk, religiösa sedvänjor eller sättatt tala uppfattas som främmande av majoritetsbefolkningen irespektive land. Uppfattningen om vilken grupp som är synligeller icke-synlig varierar mellan olika länder och över tid. Ävendiskrimineringen uttrycks på olika sätt från land till land [30] .Allt tyder på att det även i Sverige är synligheten snarare änursprunget som spelar störst roll när det gäller diskriminering,deltagande på arbetsmarknaden eller boendeförhållanden.I olika sammanhang har man tidigare försökt att dela in invandrar-eller minoritetsgrupper efter kulturella eller geografiskaolikheter [18, 31], vilket ger en statistiskt sett fungeranderangordning som korrelerar väl med olika indikatorer på etableringi Sverige. Nackdelen med en sådan rangordning är dock attman lägger tyngdpunkten på invandrarnas beteende eller kulturellabakgrund.Invandrare i Sverige är en mycket blandad grupp. Begreppetinvandrare håller också på att förlora sin ursprungliga betydelse(personer som har invandrat) och har numera kommit att omfattagrupper som ibland avgränsas på ett mycket snävt sätt (exempelvisinvandrade personer som inte är flyktingar), och iblanddefinieras på ett sätt som är brett och mycket svävande (exempelvisalla invandrade personer, deras barn och barnbarn). Dessutomskapar termen ett intryck av att gruppen är homogen, fastden enda säkra likheten invandrare emellan är deras erfarenhetav att flytta från ett land till ett annat. Det finns således ett behovatt införa andra benämningar.Om man i stället uppmärksammar de olika invandrargruppernassynlighet lägger man tyngdpunkten vid majoritetssamhälletsvärderingar och normer och utgår ifrån vilket bemötande deolika grupperna får i det svenska samhället. Härigenom flyttasfokus till hur infödda svenskar uppfattar och bemöter invandrargruppersom en viktig förklaringsgrund till diskriminering avdessa grupper och ett hinder för deras integration.Indelningen grundas på resultat från flera undersökningarsom hittills har genomförts i Sverige och som visar hur svenskarnauppfattar olikhetsgraden [32, 33] mellan dem själva ochskilda invandrargrupper. Undersökningarna visar att det finnsstora skillnader mellan invandrargrupper med ursprung i olikaländer när det gäller ställning på arbetsmarknaden, arbetslöshetoch inkomster [34, 35], upplevelse av diskriminering m.m.svenskar. I egenskap av majoritetsbefolkning representerarsvenskarna en beteendemässig och språkmässignorm. Som grannar kan de i bästa fall bidratill ett vidgat socialt nätverk som kan främja integrationeni olika avseenden, inte minst när det gällerarbete. Svenskarnas frånvaro gör att invånarna i ettbostadsområde eller en stadsdel saknar länkar tilldet omgivande samhället som skulle kunna underlättaderas integration.För att i detta kapitel åskådliggöra det geografiskasegregationsmönstret delas bostadsområdenain efter olika ekonomisk och etnisk status.Klassningen efter ekonomisk status baseras på ivilken omfattning såväl den resursstarkaste som184Socialstyrelsen – Social rapport 2010

BoendesegregationTabell 6:3. Grannskap i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö indelade efter etniskoch ekonomisk status år 2006Samtliga grannskap i storstadsregionerna. Antal.Etnisk statusEkonomisk statusEj klassificerade1.Mycketresursrika2.Resursrika3. 4.IntegreradereradeInteg-resursrika5.Integrerade,eftersatta6. 7.Eftersatta Resursfattiga8.MycketresursfattigaEj klassificerade 93 931. Mycket homogensvensk befolkning 14 29 47 53 16 5 1 1652. Homogensvensk befolkning 8 41 45 40 15 4 1533. Integrerade,svensk prägel 11 28 29 19 11 984. Integrerade 2 9 18 17 11 2 595. Integrerade,prägel av synligainvandrargrupper 7 11 16 15 1506. Koncentrationav synliga invandrargrupper1 2 8 27 2407. Stor koncentrationav synliga invandrargrupper10 13238. Mycket storkoncentrationav synliga invandrargrupper1515Totalt 93 22 83 129 148 80 55 55 31 696Ej klassificerade grannskap: med befolkning ≤ 500 invånare. Klassificeringen beskrivs i bilaga 1 Indelningar.Källa: RTB, LISA och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.Totaltden resurssvagaste gruppen är representeradinom området. På motsvarande sätt baseras klassningenefter etnisk status på förekomsten av såvälsvenskar som synliga utrikesfödda inom området.Det bör uppmärksammas att det bara är grannskapi de tre storstadsregionerna som har kategoriseratspå detta sätt, och alltså inga grannskapi större städer. Anledningen är att Statistiskacentralbyråns områdesindelningar utanför storstadsregionernahar gjorts enligt andra principer.Bland annat är antalet grannskap i större städerbetydligt fler (1 658) och det genomsnittliga antaletinvånare per grannskap betydligt färre (1 047)än i storstadsregionerna (696 respektive 4 856)samtidigt som totalbefolkningen bara är ungefärhälften så stor i storstadsregionerna (1 752 483respektive 3 427 025). Det genomsnittliga antalet invånareper grannskap är med andra ord lågt och entredjedel av grannskapen består av färre än 500 invånare).Därför gjordes bedömningen att skattningarnaskulle vara alltför osäkra för att kunna ligga tillgrund för några slutsatser.Områdenas status förändras med tiden. För att tahänsyn till detta har ytterligare en indelning gjortsSocialstyrelsen – Social rapport 2010 185

BoendesegregationTabell 6:4. Urbana grannskap i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg ochStor-Malmö indelade efter etnisk respektive ekonomiskdynamisk typ år 2006Urbana grannskap med en befolkning större än 500 personer i storstadsregionerna.Antal.Etnisk dynamisk typ Ekonomisk dynamisk typResursstarka Ekonomiskt Resurssvaga Mycket Totaltintegrerade –eftersattaresurssvagaDominerade avsvenskar 263 84 17 364Etniskt integrerade –inslag av synligainvandrargrupper 8 37 36 283Domineradeav synligainvandrargrupper 2 25 1441Mest domineradeav synliga invandrargrupper 1515Totalt antalurbana grannskap 271 123 78 31 503Klassificeringen av grannskap beskrivs i bilaga 1 IndelningarKälla: RTB, LISA och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.där man inkluderar förändringar. Hur indelningarnaär gjorda visas i bilaga 1 Indelningar.Det kan noteras att de grannskap som är tämligengynnade eller väl integrerade, både etnisktoch ekonomiskt, ligger i de centrala delarna avstorstadsregionernas innerstäder. De mest utsattagrannskapen återfinns i nära förorter och även i innerstädernasutkanter (då främst i Stor-Malmö ochi Stor-Göteborg).Av tabell 6:3 framgår kombinationen av etniskoch ekonomisk status i samtliga grannskap i de trestorstadsregionerna. Ett tydligt mönster träder fram:De flesta grannskap som har en övervägande sverigeföddbefolkning är samtidigt ekonomiskt resursstarkaeller integrerade. Ett mindre antal grannskapdomineras av inrikesfödd befolkning samtidigt somde är ekonomiskt eftersatta eller resursfattiga, och dågäller det oftast glesbygds- eller landsbygdsområdensom finns inom storstadsregionernas gränser. Det ärtydligt att de grannskap som harstörre inslag av synliga invandrargrupperoftast är resursfattiga.Det finns överhuvudtaget ingaresursstarka grannskap somockså har något större inslag avsynliga utrikesfödda bland sinainvånare. Några enstaka grannskapär ekonomiskt integreradesamtidigt som där finns koncentrationerav synliga invandrargrupper,exempelvis Kista iStockholms Västerort, Rissne iSundbyberg samt Backa på Hisingeni Göteborg. I de mycketresursfattiga grannskapen somsamtidigt har stora koncentrationerav synliga invandrargrupperär andelen utrikesfödda över 60procent. De resterande 40 procentsom är födda i Sverige utgörsdå i första hand av barnentill dessa utrikesfödda.Situationen för år 2002 finns beskriven i Socialrapport 2006, och en jämförelse visar en tydlig polarisering− år 2006 fanns det fler grannskap som varresursrika eller mycket resursrika (12 stycken) samtfler grannskap som var resursfattiga eller mycketresursfattiga (21 stycken), däremot färre integreradegrannskap. Parallellt med detta bodde år 2006en större andel av befolkningen i de resursstarkaoch mycket resursstarka samt i de resursfattiga ochmycket resursfattiga grannskapen − och en mindreandel i storstadsregionernas integrerade delar.Områdenas status förändras långsamtOmrådenas status kan förändras över tid − dekan bli rikare, fattigare eller mer integrerade. Ettområde kan få högre status därför att resurssvaga186Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Boendesegregationpersoner flyttar ut och resursstarkaflyttar in. En sådan process i städernascentrala delar kallas för gentrifikationoch har uppmärksammatsunder de senaste decennierna[36, 37]. Konjunkturförbättringari samhället kan också leda till attandelen höginkomsttagare i vissagrannskap ökar mer än i andra. Vidarekan områdenas etniska statusförändras i och med att människortillhörande olika etniska grupperflyttar in eller ut, och att människorföds och dör. Förändringar av ettområdes etniska eller ekonomiskastatus sker vanligen långsamt övertid och i relativt små steg från ett årtill ett annat. Större, snabba förändringarär mer sällsynta.De områden som år 1990 hadeen befolkning med stora inslagav synliga utrikesfödda har oftastfått en ännu större koncentrationav denna grupp. Alla grannskapkunde dock inte statusklassificerasår 1990 eftersom de hade färre än500 invånare (115 stycken). Underperioden 1990−2006 ökade befolkningen i storstäderna,främst genom att nya stadsdelar ellerbostadsområden byggdes, och det medgav att ytterligareett antal grannskap (22 stycken) kundeklassificeras år 2006. Intressant är att så gott sominga av dessa nybyggda eller utbyggda grannskapblev eftersatta, resursfattiga eller fick en prägel avsynliga invandrargrupper. Detta kan sannolikt förklarasav de höga priserna på nybyggda bostäder.Att grannskap ändrar sin status kan göra detsvårt att tolka resultaten när man studerar processeröver tid. Därför används i resten av detta kapitelen indelning i dynamiska typer som byggerFigur 6:2. Befolkningens fördelning över grannskap av olikaetniska och ekonomiska dynamiska typer år 2006Procent5550454035302520151050Resursstarka2Ekonomiskdynamisk typ3MycketresurssvagaTotalbefolkning 2006-12-31 i alla urbana grannskap i de tre storstadsregionerna meden befolkning över 500 personer: 3 124 713.Källa: RTB, LISA och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.på vilken typ av statusförändringar grannskapengenomgick under perioden 1990−2006. 3 Även härgäller begränsningen till urbana grannskap medfler än 500 invånare.Sambandet mellan grannskapens etniska ochekonomiska dynamiska typ framträder ännu tydligareeftersom de tar hänsyn till statusförändringaröver tid och begränsas till urbana grannskap(tabell 6:4 respektive figur 6:2), jämfört med närman bara analyserar tillståndet för år 2006 och inbe-3 För kopplingen mellan ekonomisk eller etnisk status och respektivedynamisk typ, se bilaga 1 Indelningar.3Mestdominerade avsynliga invandrargrupper2Domineradeav svenskarEtniskdynamisk typSocialstyrelsen – Social rapport 2010 187

Boendesegregationgriper samtliga grannskap inom storstadsregionernaMer än hälften av alla urbana grannskap har varitstabila, resursstarka eller integrerade samt domineradeav svenskar under hela tidsperioden.Omkring hälften av befolkningen bodde i dessagrannskap (det illustreras av den höga gula stapelninnerst i figur 6:2). Betydligt färre grannskap(31 stycken) räknades till de mycket resurssvagaområdena − både de stabilt fattiga och de där fattigdomenökade under perioden. Nästan alla avdem dominerades av synliga invandrargrupper,och i många ökade de synliga invandrargruppernaskoncentration. Endast 15 grannskap kunde klassassom både mycket resurssvaga och mest domineradeav synliga invandrargrupper under hela perioden,och där bodde sammantaget cirka 3,5 procent avbefolkningen år 2006 (den mörklila stapeln längstfram i figuren 6:2). De två ”udda” grannskap som ärekonomiskt mycket resurssvaga samtidigt som befolkningendomineras av sverigefödda eller etnisktintegrerade är Frescati-Ekhagen i Stockholm (därinvånarna främst består av studenter) och Salemscentrum i Salems kommun.År 2006 bodde över 6 procent av Stor-Stockholmsbefolkning i de ekonomiskt mycket resurssvaga områdena,liksom 9 procent av Stor-Malmös och 8 procentav Stor-Göteborgs invånare (figur 6:2).De socialt utsatta grannskapen brukar associerasmed förorternas storskaliga och enformiga miljonprogramsområden.En del av dem återfinns dock imer centralt belägna stadsdelar där det finns äldrebebyggelse med föråldrad standard, ofta i behov avunderhåll.Befolkningens sammansättningförändrades mellan 1990 och 2006Vilka förändringar har skett i dessa områdensedan år 1990? Hur har befolkningssammansättningenförändrats i de olika typerna av grannskap?Fokus riktas här på några grupper: föddai Sverige, icke-synliga och synliga utrikesfödda,relativt fattiga samt självförsörjande. Först beaktasendast den ekonomiska dimensionen av grannskapsindelningenvid tre tidpunkter: år 1990, ettår innan den ekonomiska krisen bröt ut i Sverige;1997, krisens sista år med ännu höga arbetslöshetsnivåersamt år 2006, då en högkonjunktur rådde iSverige. Det finns likheter mellan högkonjunkturernaåren 1990 och 2006, och de kan kontrasterasmot förhållandena år 1997 när Sverige var på vägut ur den djupa ekonomiska krisen.Sverigefödda och utrikesföddaAndelen inrikesfödda personer i de olika dynamiskatyperna av grannskap minskar ju mer resurssvagtgrannskapet blir (figur 6:3). Den andelsverigefödda som bor i mycket resurssvaga områdenvar redan låg och minskade ytterligare framtill år 1997. Därefter har andelen varit i det närmasteoförändrad ända fram till år 2006, så förmodligenhar andelen sjunkit till en stabil ”lägstanivå”runt 4 procent (3,5 procent i Stor-Stockholm,knappt 5 procent i Stor-Göteborg och 5,5procent i Stor-Malmö). Eftersom nivån har varitstabil under det senaste decenniet råder det numerajämvikt mellan sverigefödda in- och utflyttare,för det är relativt få inrikesfödda som flyttarsåväl in som ut. Till de sverigefödda räknas ocksåbarn till utrikesfödda som föddes i Sverige. Omde räknas bort minskar svenskarnas representationi deresurssvaga områdena ytterligare.De icke-synliga utrikesfödda grupperna bor oftarei de resurssvaga grannskapen jämfört med deinfödda, men deras närvaro i dessa områden minskadekraftigt under perioden 1990−2006. Derasandel i de ekonomiskt mycket resurssvaga områdenaminskade mest i Stor-Göteborg, från 20 till11 procent, och minst i Stor-Stockholm, från 10 till188Socialstyrelsen – Social rapport 2010

BoendesegregationFigur 6:3. Fördelning över olika dynamiska typer av urbana grannskapPersoner födda i Sverige samt personer tillhörande icke-synliga respektive synliga invandrargrupper.Storstadsregionerna 1990, 1997 och 2006. Grannskapsindelning efter ekonomisk dynamisk typ. Procent.Procent60Födda i Sverige50403020100ResursstarkaEk. integrerade/eftersattaMycketresurssvagaResurssvagaResursstarkaEk. integrerade/eftersattaMycketresurssvagaResurssvagaResursstarkaEk. integrerade/eftersattaMycketresurssvagaResurssvagaStor-Göteborg Stor-Malmö Stor-StockholmProcent60Icke-synliga invandrargrupper50403020100ResursstarkaEk. integrerade/eftersattaMycketresurssvagaResurssvagaResursstarkaEk. integrerade/eftersattaMycketresurssvagaResurssvagaResursstarkaEk. integrerade/eftersattaMycketresurssvagaResurssvagaStor-Göteborg Stor-Malmö Stor-StockholmProcent605040302010Synliga invandrargrupper1990 1997 20060ResursstarkaEk. integrerade/eftersattaMycketresurssvagaResurssvagaResursstarkaEk. integrerade/eftersattaMycketresurssvagaResurssvagaResursstarkaEk. integrerade/eftersattaMycketresurssvagaResurssvagaStor-Göteborg Stor-Malmö Stor-StockholmUrbana grannskap med en befolkning större än 500 personer (se bilaga 1 Indelningar).Källa: RTB, LISA och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 189

Boendesegregation7 procent. Andelen ökade i stället i de resursstarkagrannskapen i alla storstäder, och mest i Stor-Göteborgmed 7 procentenheter.Synliga invandrargrupper bor oftast i de ekonomisktresurssvaga och mycket resurssvaga grannskapen,och deras andel i de mycket resurssvagagrannskapen är cirka fyra gånger högre än i totalbefolkningen,27 procent. Under 1990-talet blevde alltmer underrepresenterade i de resursstarkaområdena, deras andel har dock ökat något under2000-talet. Det gemensamma mönstret för alla treregionerna är att de synliga invandrargruppernahade en något lägre andel i de mycket resurssvagaområdena år 2006 än år 1997, medan andelenökade något i de mycket resursstarka grannskapen.Denna förändring kan förklars av konjunkturen: år1997 var Sverige på väg ut ur den ekonomiska krisenmed arbetslöshetstal som fortfarande var högamedan det rådde högkonjunktur år 2006. Dettatalar för att högkonjunktur gynnar spridningen avsynliga invandrargrupper till mera välsitueradegrannskap. Denna process är mest markerad i Stor-Stockholm jämfört med de andra storstäderna.Sammanfattningsvis kan man se att de sverigeföddai princip har övergivit de ekonomisktmycket resurssvaga grannskapen och att de alltmerlämnar ekonomiskt resurssvaga grannskap.Även de icke-synliga utrikesfödda gruppernaminskar i dessa grannskap. Däremot är de synligautrikesfödda grupperna i hög grad koncentreradetill den typen av grannskap. Skillnaderna mellanområdena i Stor-Stockholm är inte lika stora somi de andra regionerna.Fattiga i relativ meningI början av 1990-talet inträffade den hittills djupasteekonomiska krisen i Sverige i modern tid.Återhämtningen började i slutet av 1990-taletoch fram till hösten 2008 var konjunkturlägeti Sverige mycket bättre. Hösten 2008 inleddesdock den nuvarande lågkonjunkturen somvi ännu inte har sett slutet på. I detta avsnittjämförs år 2006, det senaste året för vilket detfinns kompletta data, med situationen år 1997och 1990.Figur 6:4. Andel relativt fattiga* i olika typer av urbana grannskap i storstadsregionernaåren 1990, 1997 och 2006Grannskapsindelning efter etnisk dynamisk typ. Befolkning 16 år och äldre. Procent.Procent50403020100DomineradeavsvenskarEtn. integrerade/inslagsynl. inv.Domineradeavsynl. inv.Mestdomineradeavsynl. inv.DomineradeavsvenskarEtn. integrerade/inslagsynl. inv.Domineradeavsynl. inv.Mestdomineradeavsynl. inv.Domineradeavsvenskar1990 1997 2006Etn. integrerade/inslagsynl. inv.Domineradeavsynl. inv.Stor-Göteborg Stor-Malmö Stor-StockholmUrbana grannskap med en befolkning större än 500 personer (se bilaga 1 Indelningar).* Relativt fattiga – personer i hushåll med en disponibel inkomst per konsumtionsenhet som är mindre än 60 procent av regionens median.Källa: RTB, LISA och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.Mestdomineradeavsynl. inv.190Socialstyrelsen – Social rapport 2010

BoendesegregationFokus riktas mot de relativt fattiga i grannskapsom kategoriserats efter den etniska dimensionen(dynamiska typer). Syftet är att koppla de olikaaspekterna av ekonomiska förhållanden medgrannskapens etniska sammansättning. I dettaavsnitt analyseras bara befolkningen som är 16 åroch äldre.Fattigdom mäts här i relativa termer, som andelenpersoner i hushåll med en disponibel inkomstper konsumtionsenhet som är lägre än 60procent av regionens median under mätåret, detvill säga under det relativa fattigdomsstrecket. Eningående diskussion om detta och andra fattigdomsmåttfinns i kapitel 3 Fattigdomens förändring,utbredning och dynamik. Som framgår avkapitel 3 ökade andelen relativt fattiga i Sverigefrån början av 1990-talet till slutet av 2000-talet.Denna ökning betyder dock inte att fler personerlever under den absoluta fattigdomsgränsen. Detberor på att reallöneökningen var högst hos personermed högre inkomster även om inkomsternaökade i alla inkomstskikt, vilket ledde till ökadinkomstspridning.I de tre storstadsregionerna sammantaget ökadede relativt fattigas andel från 8 till 12 procent avbefolkningen under perioden 1990−2006. De relativtfattiga ökade i alla typer av grannskap: ju störreinslag av synliga invandrargrupper, desto störreökning. I de grannskap som var mest domineradeav synliga invandrare bodde under hela periodenknappt 4 procent av de tre storstadsregionernas totalabefolkning. Detta förändrades inte under perioden,men en allt högre andel av de relativt fattigai regionen bodde i dessa områden. Andelen ökadefrån 8 procent år 1990 till nästan 11 procent år 2006.I Stor-Göteborg och Stor-Malmö mer än fördubbladesandelen relativt fattiga i de områden där detbor mest synliga invandrare (figur 6:4). Ökningeni Stockholm var inte lika dramatisk, men där varockså utgångsnivån högre. I Stor-Stockholm ochStor-Malmö var omkring 40 procent av alla invånare(16 år och äldre) fattiga i dessa områden år 2006.Motsvarande andel i Stor-Göteborg var över 35 procent.Den huvudsakliga ökningen av relativt fattigaskedde mellan åren 1990 och 1997, och anledningenär troligen främst den ekonomiska krisen. En bidragandeorsak kan vara att nyanlända invandrare (med0−3 års vistelse i Sverige) under perioden koncentreradestill grannskap som mest dominerade avsynliga invandrargrupper. De nyanländas andelav alla invånare i dessa grannskap har varierat iolika storstadsregioner och över åren, men helatiden hållit sig över 10 procent, vilket var cirka 2gånger högre än i grannskap med något mindreinslag av synliga invandrare. De invandrare somkom till Sverige i början av 1990-talets kris ficklångvariga svårigheter att komma in på arbetsmarknaden(se kapitel 2 Anknytning till arbetsmarknadenoch ungas etablering), vilket med allsannolikhet bidrog till deras lägre inkomster förlång tid framöver.Slutsatsen är att det har skett en betydandekoncentration av relativt fattiga till grannskapsom var mest dominerade av synliga invandrargrupper.Detta innebär att betydligt fler personeri dessa grannskap kan ha upplevt ett stort avståndmellan sin levnadsnivå och levnadsnivån hosandra regioninvånare.SjälvförsörjandeSjälvförsörjande personer definieras i detta avsnittsom personer i åldern 20−64 år med en arbetsinkomstpå minst 3,5 basbelopp under det årsom avses (se kapitel 2 Anknytning till arbetsmarknadenoch ungas etablering). Också i dettaavsnitt har grannskapen kategoriserats i dynamiskatyper efter den etniska dimensionen.År 2006 var andelen självförsörjande i de trestorstadsregionerna totalt 61 procent, vilket ärSocialstyrelsen – Social rapport 2010 191

BoendesegregationFigur 6:5. Andel självförsörjande* i olika typer av urbana grannskap i storstadsregionerna åren1990, 1997 och 2006Grannskapsindelning efter etnisk dynamisk typ. Befolkning 20–64 år. Procent.Procent706050403020100DomineradeavsvenskarEtn. integrerade/inslagsynl. inv.Domineradeavsynl. inv.Mestdomineradeavsynl. inv.DomineradeavsvenskarEtn. integrerade/inslagsynl. inv.Domineradeavsynl. inv.Mestdomineradeavsynl. inv.Domineradeavsvenskar1990 1997 2006Etn. integrerade/inslagsynl. inv.Domineradeavsynl. inv.Stor-Göteborg Stor-Malmö Stor-StockholmMestdomineradeavsynl. inv.* Som självförsörjande definieras personer med en arbetsinkomst på minst 3,5 basbelopp.Urbana grannskap med en befolkning större än 500 personer (se bilaga 1 Indelningar).Källa: RTB, LISA och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.192något lägre än vad den var år 1990. Under krisperiodensjönk andelen självförsörjande markant,främst i de grannskap som mest dominerades avsynliga invandrargrupper, från i genomsnitt drygt40 procent år 1990 till 22 procent år 1997, för attsedan öka till 28 procent år 2006. Andelen självförsörjandevar genomgående något högre i Stor-Stockholm och lägre i Stor-Malmö.Det förbättrade konjunkturläget i mitten på2000-talet avspeglades främst i de grannskapsom dominerades av sverigefödda, där den genomsnittligaandelen självförsörjande personer år2006 var något högre än 1990 (mellan 60 och 70procent). I alla andra typer av områden var dockandelen lägre år 2006 än 1990, och ju större inslagav synliga invandrargrupper, desto lägreandel självförsörjande. Andelen ökade markant ialla typer av områden i förhållande till 1997, menunder perioden 1990−2006 förstärktes ändå skillnadernamellan grannskap som domineras av sverigeföddarespektive synliga invandrargrupper.I de grannskap som mest domineras av synligainvandrargrupper var det år 2006 i genomsnittöver 70 procent av befolkningen i förvärvsarbetandeålder som försörjde sig på något annat sättän genom arbete. En del av de yngsta studerademedan resten av dessa 70 procent var arbetslösa,förtidspensionerade eller sjukskrivna eller levdepå ekonomiskt bistånd. Man kan konstatera att idessa områden hade det förbättrade konjunkturlägetinte någon större återverkan, till skillnad fråni de områden som dominerades av sverigefödda.Har den etniska och ekonomiskasegregationen ökat?Det finns flera olika sätt att mäta graden avboendesegregation. Segregationsindex ger ensamlad bild av segregationens omfattning ochär speciellt användbara när man ska jämföraSocialstyrelsen – Social rapport 2010

BoendesegregationFigur 6:6. Utveckling av den etniska segregationen1990–2006Segregation mellan personer födda i Sverige, icke-synligautrikesfödda samt synliga utrikesfödda. Befolkning 16 åroch äldre.Segregationsindex0,140,120,100,080,060,040,020,0019909294Stor-Malmö96Urbana grannskap med en befolkning större än 500 personer.Källa: RTB, LISA och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.2006olika regioner med varandra, eller jämförasamma undersökningsområde över tid. Längehar man fokuserat på att beräkna skillnader ifördelningen mellan två grupper (ibland fler).Dessa typer av segregationsindex kan ocksåkallas för jämnhetsindex eftersom de mäter hurjämnt grupperna är fördelade i förhållande tillvarandra. Det finns flera olika segregationsindexav den typen.Det segregationsindex som används här kallasför entropiindex 4 och är lämpligt för att studeraförändringar över tid [38-40]. Indexvärdet är normaliseratså att det varierar mellan 0 och 1. Värdet0 betyder fullständig integration där alla ingående9800Stor-Göteborg0204Stor-Stockholmdelområden har samma befolkningssammansättningsom hela regionen. Värdet 1 betyder fullständigsegregation där grupperna ifråga bor helt ochhållet åtskilda från varandra. Med hjälp av dettaindex kan man beräkna segregationsgraden försåväl hela undersökningsområdet (de tre storstadsregionerna)som för de ingående kommunerna. 5Utvecklingen av den etniska segregationen förrespektive storstadsregion bekräftar bilden i tidigareavsnitt. Segregationen har ökat i alla tre regioner.År 1990 var skillnaderna mellan regionernamycket små men de har också ökat och numera ärsegregationen störst i Stor-Malmö och minst i Stor-Stockholm. Skillnaderna uppstod under 1990-taletdå ökningstakten var större i Stor-Malmö och Stor-Göteborg än i Stor-Stockholm. Under 2000-taletkurvorna emellertid planat ut (figur 6:6).Den ekonomiska segregationen förändrades intemycket under denna tid (figur 6:7). Den minskadenågot 1991−1993 för att sedan öka till sin högsta nivå1999−2000. Senare, fram till 2002−2003, minskadesegregationen något igen, dock inte till samma låganivå som 1991−1993. Åren 2001−2003 hade Sverigeen kortvarig konjunkturnedgång, och segregationsminskningenunder de åren kan tillskrivas det faktumatt inkomstspridningen generellt minskade föratt sedan öka något (se kapitel 3 Fattigdomens förändring,utbredning och dynamik).I alla tre storstadsregionerna är segregationsgradenlägst i innerstäderna, såväl i ekonomisktsom i etniskt avseende. Detta innebär att i dessaområden råder en relativt god integration mellanlåg- och höginkomsttagare respektive sverigeföddaoch olika grupper invandrare. Grannskapendär det råder stora obalanser mellan befolkningsgruppernafinns i stället i förorterna. Den allmänna4 Entropi är ett begrepp lånat från termodynamiken som sägeratt kaos − maximal oordning − är det mest sannolika tillståndethos ett system. För närmare beskrivning av metoden se bilaga3 Metodbeskrivningar.5 Stockholms, Göteborgs och Malmö kommun delades på grundav sin storlek i två−tre kommundelar som är mer jämförbaramed andra kommuner. För detaljer, se bilaga 1 Indelningar.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 193

Boendesegregationdebatten brukar fokusera på de grannskap som härbenämns ekonomiskt mycket resurssvaga och mestdominerade av synliga invandrargrupper. I dessaområden är omkring 40 procent av den vuxna befolkningenrelativt fattiga, mellan 70 och 80 procentav personerna i yrkesaktiv ålder är inte självförsörjande.Höginkomsttagarna är obefintliga och invånarnaträffar sällan på inrikesfödda eller ickesynligautrikesfödda personer i grannskapet.Men det finns också andra extremer i formav välmående förorter där förhållandena är omvända.I dessa grannskap tillhör endast några fåprocent av befolkningen fattiga hushåll, och uppåt70 procent av alla i yrkesaktiv ålder försörjer sigpå sitt arbete. Andelen utrikesfödda, främst desynliga grupperna, är mindre än hälften av regionensgenomsnitt.I Stor-Stockholm och i Stor-Malmö finns sådanakontrastrerande stadsdelar (rika och fattiga,Figur 6:7. Utveckling av den ekonomiskasegregationen 1990–2006Segregation mellan låg-, normal- och höginkomsttagare.Män 25–64 år.Segregationsindex0,100,090,080,070,060,050,040,030,020,010,001990 92 94Stor-MalmöUrbana grannskap med en befolkning större än 500 personer.Källa: RTB, LISA och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.19496 98 00Stor-Göteborg02 04 2006Stor-Stockholmmed mest svenskar respektive med mest synligainvandrargrupper) i geografisk närhet till varandra− i kommundelen Västerort i Stockholm samti kommunerna Botkyrka, Huddinge och Södertälje,respektive i kommundelen Malmös Förort.Detta gör att värdet på segregationsindex fördessa kommuner eller kommundelar är myckethögre än i andra delar av respektive region. Samtidigtfinns det resursstarka förortskommuner därde flesta områden har en likartad karaktär − välbärgade− och därmed en låg segregationsgrad,exempelvis Täby och Danderyd i Stor-Stockholm,Kungsbacka och Lerum i Stor-Göteborg samtVellinge och Kävlinge i Stor-Malmö.I början på 1990-talet var inrikesfödda samticke-synliga och synliga invandrare jämnarefördelade över resursstarka respektive resurssvagaområden än vid år 2002. Förändringar påarbetsmarknaden som kom samtidigt med en storinvandringsvåg ledde till att andelen synliga invandrargruppersom var självförsörjande minskade,samtidigt som personer födda i Sverigelämnade de resurssvagaste områdena. Sammaprocess pågår för närvarande bland de icke-synligainvandrargrupperna, som också lämnar dessaområden.På 1990-talet ökade alltså den etniska segregationenmarkant, men nivåerna tycks ha stabiliseratsunder 2000-talet. Den ekonomiska segregationenökade under senare delen av 1990-talet, men minskade sedan fram till år 2003 föratt därefter öka något. I ett längre tidsperspektivmärks dock en tydlig trend mot en ökad nivå. Enav slutsatserna från Social rapport 2006 var attfattiga synliga utrikesfödda grupper har ersattfattiga infödda svenskar och i viss utsträckningfattiga icke-synliga utrikesfödda i de mycket resurssvagaområdena, och det förhållandet verkarbestå. Man kan fortfarande hävda att den ekonomiskasegregationen har blivit alltmer synonymSocialstyrelsen – Social rapport 2010

Boendesegregationmed den etniska segregationen. Skillnaderna ibosättningsmönster mellan fattiga och rika haralltmer kommit att motsvara skillnader mellan åena sidan fattiga synliga invandrare och å andrasidan bättre situerade inrikesfödda och icke-synligainvandrare.Flyttningar, befolkningsstabilitetoch segregationFlyttningarnas karaktärBefolkningens boendemönster är det sammantagnautfallet av individernas flyttningar. Vanligtvisskiljer man mellan kortdistans- och långdistansflyttningar.Om en person och dennes familj flyttarså pass nära den gamla bostaden att de helt ellerdelvis kan upprätthålla sitt gamla kontaktmönstermed vänner, släktingar, arbetskamrater, arbetsgivareoch annat, kallas det för kortdistansflyttning.I de svenska storstadsområdena med väl utveckladkollektivtrafik kan man principiellt sett betraktaalla inomregionala flyttningar som kortdistansflyttningar.Om personerna däremot flyttar så passlångt att det befintliga interaktionsmönstret måstebrytas eftersom det inte kan bevaras till en rimligkostnad räknas flyttningen som definitiv och kallasför långdistansflyttning. Detta är en av orsakernatill att benägenheten att flytta avtar med avståndetDe flesta vill inte flytta långt om de inte har myckettungt vägande skäl till det. Utvandring är kanskeden mest definitiva flyttningen och ofta måste utvandrarenlämna alla skyddsnät och allt som är bekantbakom sig [41].Det är den samlade verkan av kortdistansflyttningarsom i ett makroperspektiv skapar och hållerigång segregationsprocessen. I somliga fall bidraräven långdistansflyttningar till denna process, exempelvisom nyanlända invandrare samlas i vissagrannskap i storstadsområdena. Flyttningar kanvara påtvingade eller frivilliga. Traditionellt söksorsaken till icke påtvingade flyttningar i förändringari hushållens livscykel (familjebildning,barnafödsel, utflyttning av vuxna barn och familjeupplösninggenom skilsmässa eller dödsfall),förändringar i hushållens ekonomi och försörjning(oftast i samband med att hushållet åldras ochdärmed etableras på en viss ekonomisk nivå, ellernär någon får alternativt förlorar ett arbete), strukturellaförändringar i samhället eller grannskapetoch ändrade preferenser. En nödvändig förutsättningför frivilliga flyttningar är tillgång till lämpligabostäder på bostadsmarknaden. Alla sortersindividuella flyttningar kan verka segregerande.Flyttningar är på ett tydligt sätt kopplade till flyttarensålder med en tydlig topp runt 30 år (se kapitel1 Transnationell migration), oberoende om dethandlar om att flytta mellan närliggande bostädereller mellan länder.De flesta studier om flyttningar och boendesegregationinom urbana områden är gjorda i USA.Där har man undersökt tesen att den vita majoritetenföredrar att inte bo i etniskt integrerade grannskapoch därför flyr dessa eller undviker att bosättasig där [42]. Det är dock svårt att avgöra omett sådant undvikande beteende beror på att människorinte önskar att bo bland de främmande ellerom det är en benägenhet att söka bostad i närhetenav sina likar [7, 42] [42].Ett rumslig assimileringsperspektiv betonar attinvandrargrupper med tiden tillägnar sig egenskapersom gör dem alltmer lika ursprungsbefolkningen.Nyanlända invandrare är ofta starktsegregerade från majoritetsbefolkningen pågrund av dålig betalningsförmåga samt brist pånätverk, språk och samhällskunskap som gör detsvårare att finna en bostad på annat håll. I taktmed att invandrarna integreras i samhället blir demer lika majoriteten, bland annat när det gällerSocialstyrelsen – Social rapport 2010 195

Boendesegregationarbetsmarknadsanknytning och inkomststruktur,och då flyttar de till bostadsområden som i högregrad bebos av inrikesfödda. Ett annat perspektivbetonar att majoritetens fördomar och diskrimineringskapar eller bibehåller barriärer mot samhälletsnya eller marginaliserade grupper [43].Sådana krafter motverkar alltså boendemässigintegrering av invandrarna.För Sverige finns studier som anknyter, mereller mindre starkt, till var och en av dessa infallsvinklar.I en studie av några bostadsområden därandelen invandrare ökade under perioden 1990till 2000 var slutsatsen att huvudorsaken till denökande etniska koncentrationen var majoritetsbefolkningenslåga benägenhet att flytta till invandrartätaområden var [44]. Därmed kunde mankonstatera att teorin om majoritetens undvikandebeteende passar bättre på svenska förhållandenaän teorin om majoritetens flykt.En annan undersökning rör förändringar ikoncentrationer av personer med olika bakgrundi olika typer av områden i Göteborgs kommunperioden 1995 till 2000, och där bekräftar mönstretassimileringsperspektivet [45]. Invandrarnaflyttade alltså främst bort från invandrartäta områden,men bilden var delvis annorlunda när bosättningsmönstretår 1995 i samma kommun jämfördesmed 2006 års mönster [46]. Det visade sigdå att invandrare från Finland, Iran, Kina, Chile,Turkiet och Bosnien hade ett bosättningsmönstersom mer liknar sverigefödda personers, till skillnadfrån invandrare från Libanon, Etiopien, Vietnam,Irak och Somalia. Det finns också beläggför att vistelsetiden i landet påverkar flyttningsmönstret− invandrare med långa vistelsetider ärmera benägna att flytta till grannskap där majoritetenav invånarna är födda i Sverige, jämförtmed de nyanlända [47].Som redan nämnts är hushållens och individernasflyttningar en central komponent i den urbanasegregationsproblematiken, och det handlardå om både flyttningar mellan och inom olikatyper av områden. Det har också redan visats idetta kapitel att Sveriges invandrade befolkningär kraftigt koncentrerad till storstadsregionernasamt större städer. Samtidigt har många av senareårs nyanlända invandrare funnit sin förstabostad i storstädernas mycket resurssvaga grannskapsom mest domineras av synliga invandrargrupper[47].Den första frågan som ställs är varifrån människorflyttar in när de kommer till storstadsregionerna.Av figur 6:8 framgår att flyttningar mellanolika grannskap inom storstadsregionerna står förmajoriteten av inflyttningar till så gott som allatyper av områden, oberoende av observationsperiod,och att det är få som flyttar direkt från utlandet.I övrigt är flyttningar från andra delar avSverige in till storstadsområdena näst vanligast.Grannskapens befolkningsstabilitetDet anses vara gynnsamt med hög befolkningsstabiliteti ett bostadsområde då det ger invånarnamöjlighet att lära känna varandra och identifierasig med området. Därigenom bildas förutsättningarför invånarna att skapa och upprätthållaområdesbaserade sociala nätverk som kan underlättavardagen. Hög stabilitet bland barnfamiljerhar till följd att dagisgrupper och skolklasserförblir intakta eller bara förändras litet över tid,vilket kan bidra till en ökad känsla av trygghethos barnen. Eventuellt kan hög grannskapsstabilitetäven underlätta uppkomst av relationer somgenererar destruktivt och kriminellt beteende:exempelvis kan en grupp av jämnåriga barn somväxte upp tillsammans med tiden förvandlas tillett ungdomsgäng. En hög befolkningsstabilitet iolika stadsdelar bidrar generellt också till att upprätthållasegregationsmönster.196Socialstyrelsen – Social rapport 2010

BoendesegregationFigur 6:8. Varifrån kommer hushåll som flyttar in till olika grannskapstyper i storstadsregioner?Hushåll* som bodde i ett grannskap år 1992 eller 2006 och som flyttade in först åren 1991−1992 respektive 2005−2006,efter utflyttningsort och grannskapets etniska status. Flyttningar över grannskapsgräns. Antal.Antal hushåll40 00035 00030 00025 00020 00015 00010 0005 0000MyckethomogensvenskbefolkningFlyttat:Flyttade in 1991−1992Antal hushåll40 00035 00030 00025 00020 00015 00010 0005 000Flyttade in 2005−20062 3 4 5 6 7 Mycket0Mycket 2 3 4 5 6 7 Mycketstorhomogenstorkoncentration svenskkoncentrationav synligabefolkningav synligainvandrargrupperinvandrargrupperEtnisk status 1992Etnisk status 2006Inom samma storstadsregion Från annan storstadsregion Från övriga Sverige Från utlandet* Med hushåll avses personer som har samma familjeidentifikation i registren.Urbana grannskap med en befolkning större än 500 personer (se bilaga 1 Indelningar).Källa: RTB, LISA och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.I detta avsnitt undersöks graden av stabilitet iolika typer av grannskap, och fokus ligger på attvisa vad som karaktäriserar grannskap med högrespektive låg stabilitet. En annan fråga är om befolkningsstabilitetenhar förändrats sedan börjanav 1990-talet, och i så fall på vilket sätt.Analysen omfattar grannskap i de tre storstadsregionerna.Via ett antal samkörda register(Registren över totalbefolkningen (RTB), Longitudinellintegrationsdatabas för sjukförsäkringsocharbetsmarknadsstudier (LISA) samt Geografidatabasenvid Statistiska centralbyrån, se bilaga 4Datakällor) kan man följa befolkningen i ett givetgrannskap i tiden, och observera huruvida de borkvar eller flyttar. De flesta som lämnar ett grannskapflyttar till ett annat grannskap i samma region.Endast en mindre del av flyttningarna går överregiongränsen, eller ut ur landet.I denna studie utgår man från samtliga invånarei ett grannskap år 1990 (startår) och beräknarhur stor andel av denna ursprungsbefolkning sombodde kvar efter ett givet antal år fram till år 2007(slutår). 6 Analysen bygger på uppgifter för 513 7urbana grannskap med fler än 500 invånare i detre storstadsregionerna Stor-Stockholm, Stor-Göteborgsamt Stor-Malmö. Befolkningsstabilitetens6 Man kan också göra tvärtom, dvs. utgå från områdesbefolkningenvid ett visst slutår och ”gå baklänges”, eller beräknahur stor andel som flyttade in för ett givet antal år sedan. Detvå alternativen ger liknande resultat, förutom när det gällergrannskap vars totala befolkning har förändrats kraftigt övertiden på grund av t.ex. nybyggnad eller sanering. Detta visarbland annat en undersökning där båda typerna av informationredovisas för tre områden i Göteborgs kommun, perioden2000 till 2006 [46].7 Denna siffra varierar eftersom befolkningsstorleken förändrasöver tid. 1990 var det 499 sådana grannskap, och 1997 var de503.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 197

Boendesegregationförändring studeras över tid med hjälp av multivariatanalys (se bilaga 3 Metodbeskrivningar) för attundersöka vad som karaktäriserar grannskap medvarierande grad av befolkningsstabilitet.Bland alla de 513 urbana grannskapen i storstadsregionernahade 18 procent hög omsättning(låg stabilitet) och 16 procent låg omsättning (högstabilitet). I genomsnitt hade var tredje invånareflyttat ut ur sitt grannskap efter bara fem år. Efteråtta år fanns i genomsnitt bara hälften av startåretsbefolkning kvar i grannskapet, och andelen kvarvarandehade efter femton år sjunkit till en tredjedel.Dessa resultat överensstämmer med en tidigarestudie för Stockholmsregionen 1990−2000, [48].I grannskap som karaktäriseras av låg stabilitet togdet bara i genomsnitt något över fyra år för halvaursprungsbefolkningen att lämna grannskapet.När det gällde grannskap med hög stabilitet varmotsvarande tid betydligt längre, drygt tolv år i genomsnitt(figur 6:9).Det finns flera orsaker till denna variation ibefolkningsrörlighet i olika grannskap. Förmodligenkan upplåtelseformen i grannskapet starktbidra till detta − ägande av bostad innebär oftaett aktivt områdesval parat med stora ekonomiskaåtagande för innehavaren, vilket gör dem mindrerörliga på bostadsmarknaden. Många grannskapmed hög befolkningsstabilitet domineras av villori vilka det oftast bor barnfamiljer. Grannskap medlåg befolkningsstabilitet karaktäriseras främst avsmå hyreslägenheter och en låg andel barn. Meddetta som bakgrund kan man i tabell 6:5 se närmarepå några namngivna grannskap som hadeden lägsta befolkningsstabiliteten under delperioderna1990−1995, 1995−2000 samt 2000−2005.Flera av grannskapen som är listade i tabell 6:5hade en mycket låg befolkningsstabilitet underalla tre delperioder. I genomsnitt bodde bara ungefärvar tredje invånare kvar i samma grannskapefter fem år. Några av områdena har många småFigur 6:9. Hög, genomsnittlig respektive lågbefolkningsstabilitet i storstadsregionernasgrannskap åren 1990–2007Andelen kvarboende i samma grannskap i relationtill befolkningen 1990. Medelvärden för grannskapmed respektive typ av stabilitet. Procent.Kvarboende i procent10090807060504030201001990 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 2007Hög stabilitet Genomsnittlig stabilitet Låg stabilitetLåg stabilitet: Av grannskapsbefolkningen 1990 finns högst 20 procentkvar år 2007.Hög stabilitet: Av grannskapsbefolkningen 1990 finns över 35 procentkvar år 2007.Urbana grannskap med en befolkning större än 500 personer.Källa: RTB och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.lägenheter, (till exempel Lunds Tekniska Högskolai Stor-Malmö, studentområdet Frescati-Ekhagen i Stockholm samt Haga-Karolinska ochRoslagstulls sjukhus, också i Stockholm, medmånga personalbostäder). Det finns även grannskapsom hade en låg befolkningsstabilitet mellanåren 1990 och 1995 men fick en betydlig högrestabilitet under senare perioder, exempelvis SödraMultivariat analys är ett samlingsnamn på ett antal sinsemellanrelativt olika statistiska metoder som hanterar fleraattribut samtidigt. De används för att beskriva och analyseramångdimensionella datamängder där data är olika mätvärdenexempelvis graden av befolkningsstabilitet eller grannskapstypför ett antal objekt (i vårt fall grannskap).198Socialstyrelsen – Social rapport 2010

BoendesegregationTabell 6:5. Grannskap i storstadsregioner med lägst befolkningsstabilitet* under perioden 1990–1995Andel kvarboende vid delperiodernas slut samt rangordning efter stabilitetens storlek 1990−1995, 1995−2000 samt2000−2005. Total befolkning. Procent.Region Grannskap Delperiod1990−1995 1995−2000 2000−2005Andel kvarboendeRangordning Andel kvar-Rangordning Andel kvar-Rangordning1995boende 2000boende 2005% % %Stor-Malmö Tekniska högskolan 25 1 32 1 33 1Stor-Stockholm Frescati-Ekhagen 30 2 38 2 43 2Stor-Göteborg Norra Biskopsgården 33 3 47 3 58 75Stor-Malmö Södra Rosengård 34 4 55 72 63 171Stor-Malmö Möllevången 34 5 42 7 49 7Stor-Malmö Sofielund 34 6 41 6 46 5Stor-Stockholm Löwenströmska 36 7 40 5 57 59Stor-Malmö Västra Sorgenfri 36 8 42 9 46 4Stor-Malmö Värnhem 37 9 44 11 44 3Stor-Stockholm Roslagstulls sjukhus 38 10 50 29 53 27Stor-Göteborg Grevegården 38 11 53 44 58 84Stor-Stockholm Haga-Karolinska 39 12 43 10 50 10Stor-Malmö Rörsjön 40 13 55 79 52 20Stor-Göteborg Gårdstensberget 40 14 48 20 61 115Stor-Göteborg Inom Vallgraven 40 15 46 12 55 36Stor-Göteborg Sanna 41 16 42 8 51 13Stor-Göteborg Hjällbo 41 17 52 35 66 252Stor-Göteborg Skattegården 41 18 48 25 66 242Stor-Göteborg Gustavsberg 41 19 52 43 71 380Stor-Göteborg Östra Bergsjön 41 20 53 49 60 103* Stabilitet anger andel personer som bodde kvar i samma grannskap vid periodens slut.Urbana grannskap med en befolkning större än 500 personer.Källa: RTB och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.Rosengård i Malmöregionen och Östra Bergsjön iGöteborgsregionen. I det förra grannskapet boddenästan två tredjedelar av 2000 års befolkning kvari grannskapet år 2005, mot bara en tredjedel av1990 års befolkning år 1995. Dessa exempel antyderatt befolkningsrörligheten i grannskap medstora koncentrationer av synliga invandrargrupperförändrats från att vara förhållandevis högvid 1990-talets början till att vara markant lägrei början på 2000-talet, något som också stöds avandra data (figur 6:10).Om man följer stabiliteten i grannskap medolika etnisk status över tid, med början år 1990visar det sig att ju större koncentration av synligainvandrargrupper i ett grannskap desto lägre befolkningsstabilitet(figur 6:10). Det tog till exempelbara lite mer än fyra år för hälften av befolkningeni grannskap med mycket stora koncentrationerav synliga invandrargrupper att lämna sittursprungliga grannskap, medan motsvarande tidvar elva år för invånarna i områden med myckethomogen svensk befolkning, alltså mer än dubbeltså lång tid. Benägenheten att flytta avtog därmedpå ett tydligt sätt med inslaget av synliga invandrargrupper.Bilden blir dock annorlunda omman går framåt i tiden med 2000 som utgångsårSocialstyrelsen – Social rapport 2010 199

BoendesegregationFigur 6:10. Stabilitet i grannskap åren 1990–2007, efter etniskstatus år 1990Andel kvarboende i samma grannskap respektive år i förhållande till totalgrannskapsbefolkning 1990. Urbana grannskap i storstadsregioner. Procent.Procent10090807060504030201001990 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 2007Urbana grannskap med en befolkning större än 500 personer.Källa: RTB, LISA och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.(figur 6:11). För alla typer av grannskap hade inteens hälften av befolkningen bytts ut efter sju år,vid slutet av observationsperioden år 2007, inteens i grannskap med mycket stora koncentrationerav synliga invandrargrupper. Det var bara i de tvågrannskapskategorierna med mycket homogen ochhomogen svensk befolkning som stabiliteten låg påsamma höga nivå år 1997 och 2007, alltså efter sjuårs observationstid (63 respektive 56 procent).Resultaten visar att etniskt integrerade grannskapblev mer befolkningsmässigt stabila under perioden2000–2007 jämfört med 1990−1997, liksomgrannskap som i olika grad präglas av synliga invandrargrupper.Största förändringen avser grannskapmed stora eller mycket stora koncentrationerav synliga invandrargrupper som gick från en lågtill en medelhög befolkningsstabilitet. Det finnsen hög korrelation 8 mellan grannskapens befolk-ningsstabilitet för de två perioderna1990−1995 respektive 2000−2005(figur 6:12). Generellt sett hadegrannskap med hög stabilitet underden första perioden också hög stabilitetunder den senare perioden.I stor utsträckning handlar det omutpräglade villaområden på ett visstavstånd från den aktuella regionenscentrum. Förändringarna var störrebland grannskap som initialt hadelåg eller ganska låg befolkningsstabilitet.I några få grannskap minskadestabiliteten, men huvudförändringengick mot ökad stabilitet.Resultaten från en regressionsanalys(redovisas inte i detalj) visaratt närvaron av barnfamiljer medsmå barn (0−3 år) på ett tydligtsätt höjer befolkningsstabiliteten iett grannskap. Däremot ju större andel av befolkningeni grannskapet som är unga vuxna (åldersgrupper21−25 år och 26−30 år), desto lägre ärstabiliteten. Även en hög andel nyanlända invandrare(med 0−3 års vistelse i Sverige) bland grannskapsinvånarnabidrar till minskad stabilitet. Detär dock förväntat eftersom nyanlända invandrare,i likhet med unga vuxna, befinner sig i en etableringsfasoch har en högre geografisk rörlighet änandra befolkningskategorier.Befolkningsstabiliteten påverkas också negativtom grannskapet har en låg genomsnittlig disponibelhushållsinkomst. För perioden 1990 till1995 fanns det tydliga tecken på att befolkningsstabilitetenär lägre om grannskapet har ett högreinslag av synliga invandrargrupper, men i enlighetmed de andra resultaten ovan var de tendensernaavsevärt svagare för perioden 2000−2005.Mycket homogensvensk befolkningHomogensvensk befolkningIntegrerade,svensk prägelIntegreradeIntegrerade,prägel av synligainvandrargrupperKoncentrationav synligainvandrargrupperStor koncentrationav synligainvandrargrupperMycket storkoncentrationav synligainvandrargrupper8 Korrelationskoefficient är r = 0,716.200Socialstyrelsen – Social rapport 2010

BoendesegregationFigur 6:11. Stabilitet i grannskap åren 2000–2007,efter etnisk status år 1990.Andel kvarboende i samma grannskap respektive åri förhållande till total grannskapsbefolkning 2000.Urbana grannskap i storstadsregioner. Procent.Procent10090807060504030201002000 01020306 2007Urbana grannskap med en befolkning större än 500 personer.Källa: RTB, LISA och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.Att tillhöra en minoritet i sittbostadsområde0405Mycket homogensvensk befolkningHomogensvensk befolkningIntegrerade,svensk prägelIntegreradeIntegrerade,prägel av synligainvandrargrupperKoncentrationav synligainvandrargrupperStor koncentrationav synligainvandrargrupperMycket storkoncentrationav synligainvandrargrupperDefinitionsmässigt domineras befolkningen i homogenasvenska grannskap av personer födda iSverige, medan majoriteten av befolkningen ärfödd utomlands i grannskap med stor koncentrationav synliga invandrargrupper. I båda typernaav områden finns det grupper som befinner sig iminoritetsställning: I grannskap med homogensvensk befolkning är det de utrikesfödda, och igrannskap med mycket stora koncentrationer avsynliga invandrare gäller det personer som är föddai Sverige. Vad karaktäriserar sådana minoriteter?Kunskapen om denna aspekt av svensk bostadssegregationär begränsad. För att belysa detta analyserashär uppgifter för åren 1990 respektive 2006för de tre storstadsregionerna Stor-Stockholm,Stor-Göteborg och Stor-Malmö, samt grannskap istörre städer (Borås, Eskilstuna, Gävle, Halmstad,Helsingborg, Jönköping, Karlstad, Linköping,Norrköping, Sundsvall, Umeå, Uppsala, Västerås,Växjö och Örebro). Genom att välja två tidpunkterblir det möjligt att se förändringar över tid. Avcirka 1,8 miljoner hushåll (vuxna personer 16 åroch äldre) i de tre storstadsområdena och störrestäderna bodde cirka 300 000 i grannskap med homogensvensk befolkning, och 50 000 i grannskapmed mycket stora koncentrationer av synliga invandrargrupper.Alla hushåll har delats in i sådanasom kallas för ”svenska hushåll” och sådana somkallas för ”invandrarhushåll”. Om hushållet bestårav ensamstående, med eller utan barn, klassas detsom ett svenskt hushåll om personen är född i Sverigeoch som ett invandrarhushåll om personen ärfödd utomlands. Om hushållet består av ett samboendeeller gift par, med eller utan barn, klassas detsom ett svenskt hushåll om båda är födda i Sverigeoch som ett invandrarhushåll om åtminstone denena parten är född utomlands.Mellan åren 1990 och 2006 halverades antaletsvenska hushåll i grannskap med stora koncentrationerav synliga invandrargrupper, medanantalet invandrarhushåll ökade något (tabell 6:6).Andelen hushåll där minst en person har gymnasieutbildningeller eftergymnasial utbildning,var som väntat genomgående högre i grannskapmed mycket homogen svensk befolkning än igrannskap med stora koncentrationer av synligainvandrare. I grannskap med mycket homogensvensk befolkning hade dock relativt fler invandrarhushållminst en person med eftergymnasialutbildning (49 procent år 1990 och 62 procent år2006) jämfört med den sverigefödda majoriteten idessa grannskap (42 respektive 59 procent). Motsatsengällde också: relativt färre svenska hushållhade eftergymnasial utbildning i grannskap medSocialstyrelsen – Social rapport 2010 201

Boendesegregation202Figur 6:12 Korrelation mellan befolkningsstabilitetunder perioderna 1990−1995 och 2000−2005Urbana grannskap i storstadsregioner.Andel kvarboende 2005Procent10090807060504030201000 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100ProcentAndel kvarboende 1995Med stabilitet avses andel kvarboende år 1995 och 2005 i förhållandetill grannskapets totala befolkning 1990 respektive 2000.Varje punkt representerar ett grannskap.Urbana grannskap med en befolkning större än 500 personerKälla: RTB och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.stora koncentrationer av synliga invandrargrupper(24 procent år 1990 och 35 procent år 2006)jämfört med den utrikesfödda majoriteten (27procent respektive 40 procent).De två mest olika typerna av grannskap skildesig också tydligt åt när det gäller andelen hushållmed ekonomiskt bistånd. Den andelen var betydligthögre i områden med stor dominans av synligainvandrare jämfört med områden med främst sverigeföddbefolkning där biståndsmottagande varmycket ovanligt. I de båda grannskapstyperna vardet betydligt vanligare med ekonomiskt biståndbland utrikesfödda än bland inrikesfödda. Andeleninvandrarhushåll med ekonomiskt biståndi grannskap som domineras av sverigefödda lågdock på en mycket lägre nivå (2 procent 1990 och4 procent 2006) än i grannskap med stort inslagav synliga invandrare (knappt 30 procent både1990 och 2006). I dessa grannskap var det betydligtovanligare med ekonomiskt bistånd blandsverigefödda invånare (13 och 9 procent år 1990respektive 2006) än bland utrikesfödda invånare,men andelen var ändå ungefär dubbelt så stor sombland befolkningen i stort.Det är slående att de flesta gifta eller sammanboendeinvandrare som bor i grannskap medfrämst sverigefödd befolkning har en inrikesföddpartner, cirka 60 procent år 1990 och 2006. Denandelen är 6 till 10 gånger högre (1990 respektive2006) än bland utrikesfödda personer i områdenmed ett mycket stort inslag av synliga invandrargrupper.I en tidigare undersökning har man visatatt såväl lång utbildning som lång vistelse i Sverigeökar sannolikheten för att invandrare ska ingåäktenskap med sverigefödda. Där fann man ävenatt invandrare från Västeuropa (exklusive Finland)eller USA, alltså osynliga invandrargrupper, haren högre sannolikhet att vara gifta med en sverigeföddperson än invandrare från andra länder [49].En annan påfallande skillnad är att i båda typernaav grannskap var betydligt fler invandraregifta och de hade i genomsnitt fler barn per hushålljämfört med personer födda i Sverige, ochden skillnaden består över tid. Speciellt iögonfallandeär familjeförhållandena hos svenska hushålli grannskap med mest synliga invandrargrupper:År 1990 bestod mindre än var tredje hushåll av ettgift par och det var i genomsnitt ungefär ett barnper tre hushåll. År 2006 var andelen gifta ännumindre, bara var femte hushåll, och bara cirkaett barn per fem svenska hushåll. Det betyder attsverigefödda personer i den typen av grannskaphuvudsakligen är ensamboende och utan barn. Ettsådant mönster verkar inte vara unikt för Sverige,utan en liknande bild har visats för inrikesföddahushåll som bor i Tysklands invandrartäta områden[50]. Detta innebär att det är mycket ovanligt,Socialstyrelsen – Social rapport 2010

BoendesegregationTabell 6:6. Svenska hushåll* och invandrarhushåll** i två typer av grannskap med extremt olika etniskbefolkningssammansättningPersoner 16 år och äldre i urbana grannskap i de tre storstadsregionerna samt grannskap i större städerår 1990 och 2006. Antal, procent och genomsnittligt antal.År EgenskapGrannskap med myckethomogen svensk befolkningSvenskahushållInvandrarhushållGrannskap med mycket storkoncentration av synligainvandrargrupperSvenskahushållInvandrarhushåll1990Samtliga hushåll 302 885 31 462 20 176 23 528därav (%):Gifta 68 75 30 55En person utrikesfödd, make/maka/sambo***född i Sverige - 61 - 10Minst en person har treåriggymnasieutbildning eller längre 42 49 24 27Mottog ekonomiskt bistånd 2 4 13 29Genomsnittligt antal barn 0−17 år per hushåll 0,76 0,98 0,38 0,742006Samtliga hushåll 325 798 36 948 9 296 29 336därav (%):Gifta 57 66 20 51En person utrikesfödd, make/maka/sambo***född i Sverige - 59 - 6Minst en person har treåriggymnasieutbildning eller längre 59 62 35 40Mottog ekonomiskt bistånd år 2006 1 2 9 28Genomsnittligt antal barn 0−17 år per hushåll 0,68 0,71 0,22 1,00* Om ensamstående (med eller utan barn), är han/hon född i Sverige; om gifta/samboende, är båda två födda i Sverige.** Om ensamstående (med eller utan barn), är han/hon född utomlands; om gifta/samboende, är minst en av dem född utomlands.*** Bara sammanboende med gemensamma barn.Källa: RTB, LISA och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.och blir ännu mer sällsynt, att barn till invandrarei sådana områden kan hitta potentiella lek- ochskolkamrater vars båda föräldrar är inrikesfödda.Tidigare i detta kapitel har man visat att de flestagrannskap som har en övervägande sverigeföddbefolkning samtidigt är ekonomiskt resursstarkaeller integrerade. Detta mönster framgår även avtabell 6:7 som visar att den genomsnittliga ekvivaleradedisponibla inkomsten är betydligt högrei grannskap med främst sverigefödd befolkningjämfört med grannskap med främst synliga invandrargrupper,oavsett om det gäller de utrikes-eller inrikesfödda invånarna. Tabellen visarockså att inrikesfödda invånare i båda typerna avgrannskap har det försörjningsmässigt bättre ände utrikesfödda invånarna: 1990 var deras genomsnittligainkomst 2 procent högre i områden meden homogen svensk befolkning och 29 procenthögre i områden med stora koncentrationer avsynliga invandrare. Dessa skillnader ökade sedan,Socialstyrelsen – Social rapport 2010 203

Boendesegregationoch år 2006 var de 10 respektive34 procent.Man bör påpeka att inkomstutvecklingenhar varit mycket olika ide två kategorierna av grannskap.I områden med främst sverigeföddbefolkning var inkomstökningeni fasta priser (2007 års priser) förbåde inrikes- och utrikesföddacirka 2,5 gånger så hög som förmotsvarande befolkningsgrupper iområden med huvudsakligen synligainvandrare. Det inkomstmässigagapet vidgades alltså mellandessa två grannskapstyper. Dettaär anmärkningsvärt, speciellt med tanke på attinkomsterna redan från början var högre i grannskapmed mycket homogen svensk befolkning.Sammanfattningsvis påminner invandrarhushålli grannskap med mycket homogen svenskbefolkning mer om majoritetsbefolkningen i dengrannskapskategori där de bor än om invandrarhushålli grannskap med mycket stora koncentrationerav synliga invandrargrupper. Dessa likhetergäller en rad egenskaper: de tar emot ekonomisktbistånd i mycket mindre utsträckning, dehar oftare längre utbildning (till och med oftareän svenska hushåll i deras områdeskategori), tjänarmer pengar, lever oftare i parförhållandenoch är oftare gifta med inrikesfödda personer.Således är det en grupp som med avseende på enrad egenskaper är bättre integrerad i det svenskasamhället än invandrarhushåll i grannskap medmycket stora koncentrationer av synliga invandrargrupper.De sverigefödda invånarna i grannskap medmycket stora koncentrationer av synliga invandrargrupperär en selekterad grupp, fast på ett annatsätt. De skiljer sig generellt från befolkningen ochsärskilt från invånarna i dessa områden genom attTabell 6:7 Inkomst bland personer födda i Sverige och personerfödda utomlands i två typer av grannskap med extremt olikaetnisk befolkningssammansättning år 1990 och 2006Genomsnittlig ekvivalerad disponibel inkomst per år. Antal kronor i 2007års penningvärde.ÅrGrannskap med myckethomogen svenskbefolkningFödda Föddai Sverige utomlandsGrannskap med mycketstor koncentration avsynliga invandrargrupperFödda i FöddaSverige utomlandsAntal kronor Antal kronor Antal kronor Antal kronor1990 122 700 120 300 117 300 90 7002006 218 100 197 800 153 100 114 000Förändring1990−2006 (%) 78 64 31 26Källa: RTB, LISA och Geografidatabasen, Statistiska centralbyrån.oftast vara ensamboende, ha förhållandevis lågainkomster och en ännu lägre utbildningsnivå ände invandrade invånarna där. Ekonomiskt biståndbland dem förekommer inte lika ofta som blandde utrikesfödda invånarna, dock oftare än i befolkningeni genomsnitt. Därmed har de begränsademöjligheter att fungera som länkar till detsvenska samhället.Boendesegregationenskonsekvenser för ungdomarsframtida levnadsförhållandenÅtminstone i Sverige har idén om att boendesegregationenhar negativa konsekvenser för individersbeteenden i stort sett blivit en given sanning [51].Detta tar sitt kanske tydligaste uttryck i att sedansenare delen av 1990-talet har den svenska regeringentagit initiativ till flera stora områdesbaseradeprogram i syfte att möta situationen i socioekonomisktutsatta grannskap (till exempel Storstadssatsningen)[1, 2]. Vid en första betraktelse kännsidén om boendesegregationens negativa konsekvenserintuitivt riktig. Få skulle exempelvis ifrå-204Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Boendesegregationgasätta en jämförelse av aggregerade skillnadermellan grannskap som visar att till exempel arbetslöshetoch brottslighet koncentreras till vissa områden.Följaktligen nickar man ofta igenkännandenär någon säger att boendesegregationen påverkarindividers beteenden. Frågan är dock om detta ären beskrivning snarare än en förklaring.Tidigare i detta kapitel har man kunnat läsaom boendesegregationens mönster och dess utvecklingöver tid. I det här avsnittet beskrivs boendesegregationenskonsekvenser för individersutveckling. Generellt kan vi fastslå att den socialasammansättningen i olika grannskap skaparramar för det sociala samspelet mellan invånarna.Med segregationens konsekvenser avses därmedofta den indirekta påverkan av att människor bori olika grannskap med olika social sammansättning.En av utgångspunkterna är att individensbeteende påverkas av den sociala omgivningen igrannskapet och att vissa sociala miljöer är mergynnsamma än andra.Sökandet efter påverkan av grannskapets socialasammansättning (så kallade grannskapseffekter)på olika individutfall (exempelvis arbetskraftsdeltagande,hälsa och utbildning) är ett försök att tareda på om livschanserna varierar mellan olikaindivider som har vuxit upp i olika typer av grannskap.Tanken är att grannskapet är en betydelsefullfaktor som − om än på olika sätt och i olika grad− strukturerar individers beteende och därmed påverkarderas framtida sociala och ekonomiska utfall.I så fall är det en kritisk fråga i vilken utsträckningdenna påverkan är långsiktig [52].Påverkan från grannskapets sociala sammansättning,såväl positiv som negativ, är av stortintresse både för forskare och för beslutsfattare.Genom att undersöka grannskapets möjliga verkangår det att förstå skillnader i livschanser och socialskiktning samtidigt som resultaten kan ge underlagtill politiska beslut om balansen mellan områdesbaseradeinsatser och bredare former av individbaseradesociala interventioner [53]. I Sverige har detblivit allt vanligare att forskare argumenterar föratt förekomsten av grannskapseffekter på människorssociala och ekonomiska utfall pekar på ettbehov av kompensatoriska åtgärder som riktar sigtill vissa typer av grannskap [54]. Forskningen omgrannskapseffekter har dock företrädesvis genomförtsi nordamerikanska storstäder, och även omdet under senare tid har tillkommit flera studiermed data från Sverige [51, 54-64] räcker inte detempiriska kunskapsunderlaget för ett sådant beslutsfattande.Ungdomen är den period då människors levnadsvanorformas, och dessa vanor kan ha storbetydelse för levnadsförhållandena under helalivet. Här används longitudinella registerdata förtre födelsekohorter födda i slutet av 1970-talet(1977−1979) för att undersöka påverkan av densociala sammansättningen i det grannskap därungdomarna åtminstone tillbringade delar av sinuppväxttid. Frågan är om den sociala sammansättningenpåverkar framtida utfall som har betydelseför deras levnadsnivå.I stället för att fokusera på enbart ett utfall, exempelvishälsa, har valet varit att i likhet med denskandinaviska välfärdsforskningstraditionen [65]studera flera utfallsområden. Mot denna bakgrundstuderas grannskapets inverkan på fem centralamen olikartade områden: psykisk ohälsa, brottslighet,arbetsmarknadsdeltagande, försörjningssvårigheteroch utbildning. Givetvis finns det andraintressanta utfallsområden därutöver som kunde hastuderats, som politiska resurser [66] och inkomstutveckling[67], men de fem valda utfallsområdenaär obestridligen betydelsefulla inom segregationsforskningen.Eftersom de dessutom är olika tillsin karaktär ger denna studie en bild av de skildakonsekvenser som boendesegregationen kan haför ungdomars framtida levnadsförhållanden.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 205

BoendesegregationVarför grannskapet harbetydelseForskningen om grannskapseffekterspänner över flera vetenskapligadiscipliner, och synen påvilka mekanismer som är verksammaskiljer sig åt beroende pådet teoretiska perspektivet ochvilka utfall som studeras. En gemensamnämnare är dock denpåverkan som antas ske i det socialasamspelet mellan de boendei grannskapet [68-76]. Påverkankan också komma från aktöreroch faktorer som i huvudsak liggerutanför grannskapet [51]. Devanligaste exemplen på denna typav påverkan är inflytande fråninstitutionella förhållanden ochstigmatisering. Med institutionell påverkan avsesofta kvaliteten på och omfattningen av den offentligaoch privata servicen i form av skolor, socialtjänst,hälsovård, rekreationsmöjligheter och såvidare. En annan källa till påverkan är den lokalamöjlighetsstrukturen i form av tillgång till lägenheter,utbildning, sysselsättning och hälsovård,även om detta handlar om en annan geografisknivå (vanligen regioner snarare än grannskap).Stigmatisering kan ge upphov till en så kalladadresseffekt, som går ut på att utomstående aktörer(exempelvis polis, politiker, medier, långivareoch arbetsgivare) har föreställningar om specifikaområden och/eller egenskaper hos dess invånaresom påverkar levnadsvillkoren för invånarna.Resurssvaga bostadsområden − områden medhög arbetslöshet, många fattiga, stor in- och utflyttningsamt hög andel etniska minoriteter ochensamstående föräldrar − antas minska invånarnasmöjligheter till en framgångsrik socialisering ochTabell 6:8. Kontextuella variablerStudiepopulationen fördelad över olika grannskapstyper. Personer födda1977–1979 som bodde i samma grannskap 1990–1994.Grannskapets (nya)kombinerade dynamiska typAlla födda 1977–1979 Antal grannskap1990–1994Antal Procent Antal Procent0 Resursstarka/dominerade avsverigefödda 51 153 63,9 338 56,51 Integrerade-eftersatta/dominerade av sverigefödda 8 966 11,2 113 18,92 Integrerade-eftersatta/stort inslag av synligainvandrargrupper 6 418 8,0 40 6,73 Resurssvaga/ dominerade avsverigefödda 2 783 3,5 37 6,24 Resurssvaga/ dominerade avsynliga invandrargrupper 7 981 10,0 57 9,55 Mycket resurssvaga/ mestdominerade av synligainvandrargrupper 2 791 3,5 13 2,2Totalt 80 092 100 598 100Källa: FoB1990, LISA, RTB samt Geografidatabasen vid Statistiska centralbyrån; Lagföringsregistret,Brottsförebyggande rådet; Patientregistret, Socialstyrelsen och Årskurs 9-elevregistret, Skolverket.karriär [77]. Normer och beteenden, det vill sägaen uppsättning regler som föreskriver hur människorbör agera för att tillhöra en grupp eller ettsamhälle [78], förmedlas i vardagliga kontaktermed människor i den närmaste omgivningen, ochom det är få i ens omgivning som har utbildningoch arbete är också de positiva förebilderna färre.I resurssvaga områden antas invånarna därför halägre förväntningar och anspråk på exempelvis utbildningoch arbete.De sociala nätverken är en annan förklaring tillvarför områden med exempelvis en hög andel arbetslösakan ge invånarna ett sämre utgångslägepå arbetsmarknaden, eftersom man saknar grannarmed kontakter i arbetslivet. Det sociala nätverksom står till buds är svagare än det som finns i enresursstark omgivning [79]. När det gäller brottslighetär faktorer som är relaterade till social kontrollcentrala. Den sociala kontrollen blir troligen sämrei ett grannskap med exempelvis hög in- och utflytt-206Socialstyrelsen – Social rapport 2010

BoendesegregationTabell 6:9. UtfallsvariablerVariabelBeskrivning/KategorierAndel (%) Medelvärde(standardavvikelse)Minimum–maximumPsykisk ohälsaFörekomst av minst ett vårdtillfälle relaterat till psykisk ohälsa underuppföljningstiden (12 år) 4,7BrottslighetAntalet lagföringar under uppföljningstiden (12 år) 0,446 (1,66) 0–40ArbetsmarknadsdeltagandeAntalet dagar i arbetslöshet under uppföljningstiden (12 år) 150,23 (218,53) 0–2 244FörsörjningssvårigheterAntal månader med ekonomiskt bistånd* under uppföljningstiden (12 år) 3,48 (11) 0–137Högsta avslutade utbildningsnivå** vid år 12Förgymnasial utbildning ≤9 år 11,9Gymnasial utbildning ≤ 2 år 4,4Gymnasial utbildning 3 år 39,9Eftergymnasial utbildning

BoendesegregationForskningen kring brottslighet har främst uppmärksammatom grannskapet påverkar människorsutsatthet för brott samt deras upplevelser avotrygghet och oro för brott [87, 88]. I en studiejämförde man dock skillnader i brottslighet mellanungdomar som har vuxit upp i resurssvagagrannskap med ungdomar som inte gjort det, ochkunde inte konstatera några större skillnader [84].Det är rimligt att den sociala sammansättningeni grannskapet påverkar människors normer,möjligheter och förväntningar, särskilt med tankepå teorierna om påverkan av kollektiv socialisationoch påverkan av den sociala sammansättningeni individers nätverk. Enligt dem kan störrekoncentrationer av resurssvaga och/eller etniskaminoriteter påverka olika utfall på ett negativtsätt. Resultaten från tidigare svensk forskning äremellertid inte entydiga och inom flera områdensaknas relevanta studier.Data och metodDen här studien utnyttjar storskaliga longitudinellaregisterdata. Uppgifterna kommer frånen mängd olika högkvalitativa register (Statistiskacentralbyråns Folk och Bostadsräkning FoB1990,Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings-och arbetsmarknadsstudier (LISA), Brottsförebygganderådets Lagföringsregister, SocialstyrelsensPatientregister och Register över ekonomisktbistånd samt Skolverkets Årskurs 9-elevregister;se bilaga 4 Datakällor. Utgångspunkten av den förväntadepåverkan från grannskapet kommer frånteorier som företrädesvis baseras på urbana förhållanden,och därför har studien avgränsats geografiskttill storstadsregionerna Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö. De förväntade resultatsom ska prövas lägger dessutom tyngdpunkten påinflytandet av socialisation och sociala nätverk, ochmed tanke på det har populationen avgränsats till208Tabell 6:10. Bakgrundsvariabler (kontrollvariabler)Ungdomars förhållanden år 1990.VariabelAndel (%)Beskrivning/KategorierKönPojke 51,4Flicka 48,6Födelsekohort1977 33,31978 32,61979 34,1Individen född utomlands 7,8Individen född i Sverige med moder född utomlands 14,7Moders högsta avslutade utbildningsnivå*Förgymnasial utbildning < 9 år 8,0Förgymnasial utbildning 9 år 14,8Gymnasial utbildning ≤ 2 år 33,8Gymnasial utbildning 3 år 10,2Eftergymnasial utbildning

BoendesegregationTabell 6:10 fortsättning från föreg. sida...VariabelAndel (%)Beskrivning/KategorierFörekomst av arbetslöshetsersättning(moder) 7,9Förekomst av ekonomisktbistånd (moder)** 2,5Föräldrarnas civilståndGifta 73,7Samboende 6,3Ensamstående 19,0UpplåtelseformÄger huset 57,0Bostadsrätt/delägare/9,8andelslägenhetHyresrätt/andra hand 31,2Annat avtal 1,3Uppgift saknas 1,0RegionStor-Stockholm 58,0Stor-Göteborg 24,6Stor-Malmö 17,4Medelvärde Minimum–(standard- maximumavvikelse)Hushållets årliga disponibla inkomst(100-tal kronor)Härledd från moder, logaritmerad 7,709 (0,615) 0–11,847Antalet kommuner var 44 och antalet skolenheter 510.* Enligt SUN2000.** Individualiserat från familj.Källa: FoB1990, LISA, RTB samt Geografidatabasen vidStatistiska centralbyrån.[91]. Därför prövas teorierna om grannskapets påverkanpå ett urval av individer som borde kunna gestöd åt grannskapseffekthypotesen.Kategoriseringen av grannskapstyper baseraspå den tidigare beskrivningen där grannskap klassificerasefter ekonomisk och etnisk dynamisk typ.Det är väl belagt att den socioekonomiska ochden etniska boendesegregationen i Sverige starktöverlappar varandra [47] och här ligger båda dimensionernatill grund för klassificeringen, tillskillnad från tidigare svenska studier där dessadimensioner vanligtvis har analyserats var försig. Eftersom 1990-talskrisen förändrade grannskapensbefolkningssammansättning har vi äventagit hänsyn till att grannskapen kan ha ändratkaraktär under den tid som studiepopulationenvar exponerad för dem. Detta görs genom att anexponeradför samma grannskap mellan 13 och 15års ålder, en period i livet då man enligt teorin ochtidigare amerikanska studier kan förvänta sig attden kollektiva socialisationen har större påverkan[89]. Exponeringstiden sammanfaller med 1990-taletsdjupa ekonomiska kris, vars dramatiska förändringarpå arbetsmarknaden bland annat försämradebefolkningens ekonomiska situation [90] samt resulteradei en ökad rumslig koncentration av fattigdomAnalysmetoderBeroende på utfallsmåttens skalnivå används flera olikatyper av regressionsmodeller för att beskriva resultaten.Förekomst av psykisk ohälsa analyseras med hjälp av binärlogistisk regression. Brottslighet, arbetsmarknadsdeltagandeoch försörjningssvårigheter analyseras med hjälp av enså kallad tröskelmodell (eng. hurdle model) där analysen äruppdelad i två steg. Först analyseras förekomsten med binärlogistisk regression och därefter analyseras mängden ellervaraktigheten (förutsatt att förekomsten inte är noll) med(nolltrunkerad) Poisson-regression. Ordinal logistisk regressionanvänds för att analysera högsta avslutade utbildningsnivå.Samtliga modeller har korrigerats för att ungdomarnaär klustrade på grannskap. Oddskvoter (eng. odds ratios, OR)och/eller riskkvoter (eng. incidence risk ratios, IRR) användssom effektmått. För både OR och IRR gäller att värden störreän ett (> 1) indikerar en högre chans eller risk för att enhändelse ska inträffa. Värden mindre än ett (< 1) indikeraren lägre chans eller risk. Värdet ett (1) innebär att det intefinns något samband. Om man exempelvis studerar förekomstenav arbetslöshet innebär en OR på 1,4 att risken äromkring 40 procent högre att ha varit arbetslös jämfört meden referenskategori. Om man i stället analyserar mängdenarbetslöshet mätt som arbetslöshetsdagar innebär en IRR på1,3 att antalet arbetslöshetsdagar är 30 procent fler jämförtmed referenskategorin (för detaljer om de statistiska modellerna,se bilaga 3 Metodbeskrivningar. [92-94].Socialstyrelsen – Social rapport 2010 209

Boendesegregationvända den kombinerade klassificeringen i etniskoch ekonomisk dynamisk typ. För att underlättaframställningen och analysen har de tidigare niokategorierna av grannskap reducerats till sex (fördetaljer, se avsnittet 1.5. Kombinerad grannskapsklassificeringi bilaga 1 Indelningar).Som framgår av tabell 6:8 domineras vårturval (cirka 64 procent) av ungdomar som åtminstonehar tillbringat delar av sin uppväxttidi resursstarka och homogent svenska områden(grannskapstyp 0). Denna grannskapstyp utgörockså majoriteten av de klassificerade grannskapen(56,5 procent). Kategorin innehåller främstgrannskap som domineras av småhusbebyggelse(som Saltsjöbaden i Nacka i Stor-Stockholm,Billdal i Göteborg och Staffanstorp i Stor-Malmö),men också grannskap i innerstäderna (somKungsholmen i Stockholm, Vasastan-Lorensbergi Göteborg och Pildammsstaden i Malmö). Totaltär det 260 stycken grannskap som i varierandegrad har en större koncentration av ekonomisktresurssvaga grupper och/eller synliga invandrargrupper.Grannskap som har de allra störstakoncentrationerna av resurssvaga och synliga invandraremotsvaras av grannskapstyperna 4 och5, och domineras av flerfamiljshus med i huvudsakhyresrätter. Tillsammans utgör dessa ungefär13 procent av både undersökningspopulationenoch antalet klassificerade grannskapsenheter. Exempelpå grannskap tillhörande grannskapstyp4 är Rågsved i Stockholm, Bergsjön i Göteborgoch Möllevången i Malmö. Till grannskapstyp 5räknas exempelvis Fittja i Botkyrka i Stor-Stockholm,Hammarkullen i Göteborg och Södra Rosengårdi Malmö.Den här studien analyserar grannskapets påverkanpå ungdomars framtida levnadsnivå inomutfallsområdena psykisk ohälsa, brottslighet, arbetsmarknadsdeltagande,försörjningssvårigheteroch utbildning (tabell 6:9) under en uppföljningstidpå 12 år (från 16 till 27 års ålder). Utfallsmåttenmäts under hela uppföljningstiden, med undantagför psykisk ohälsa (som registrerar första förekomstenav ett vårdtillfälle under uppföljningstiden)och utbildning (som registreras vid år 12). 10Största svårigheten med att dra slutsatser omgrannskapets påverkan på människors utvecklingär kanske problemet med selektion [95, 96],det vill säga att fördelningen av individer mellanolika grannskap inte är slumpmässig. Exempelvistenderar personer med lägre inkomster att boi grannskap med en hög andel kommunala hyresrättersamtidigt som ekonomiskt resursstarkapersoner ofta bor i grannskap som domineras avsmåhusbebyggelse. För att minska problemet medselektion kontrollerar man för en uppsättning faktorersom har betydelse för selekteringen till olikagrannskap och/eller de studerade utfallen (tabell6:10). Eftersom det är ungdomar som studerashandlar det i stor utsträckning om att ta hänsyntill observerade demografiska (som familjetyp)och socioekonomiska förhållanden (som hushålletsinkomst) hos deras föräldrar och i hushållet.Samtliga uppgifter om föräldrarna och hushålletär från 1990, vilket är de förhållanden som huvudsakligengällde strax före exponeringsperioden(1990−1994). 11 Uppgifterna om hushållet är företrädesvishärledda från modern.För att minska risken att de kontextuella variablernafångar upp potentiell påverkan av andrafaktorer än de som studeras har man här även kontrolleratför födelsekohort, region, kommun samt10 För cirka 5 procent av individerna har det förekommit interntbortfall. I dessa fall har värden imputerats − givet dess skalnivåoch fördelning − med medelvärdet/medianen/ typvärdet igrannskapet.11 Risk för att vissa kontrollvariabler förekommer samtidigt hosde ungdomar som är födda 1977.210Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Boendesegregationskolenhet i årskurs 9. 12 Den sistnämnda variabelnär särskilt viktig, för i vårt urval har drygt enfjärdedel av skolorna elever från ett och sammagrannskap. Medianantalet är fem grannskapsenheterper skolenhet, och som mest har en skolaelever från 151 grannskap. Det här betyder att deallra flesta ungdomarna från samma grannskapinte går i samma skola. Resultat från tidigare studierantyder dock att de observerade grannskapseffekternapå ungdomars utveckling tenderar attåterspegla effekter som egentligen är relateradetill skolmiljön [98, 99]. Därför är det viktigt attförsöka renodla effekten av grannskapet genomatt konstanthålla för egenskaper som relaterar tillskolan. Det går inte att helt utesluta påverkan avandra icke-observerade egenskaper som påverkarbåde selektionen och utfallet [100, 101], men pådet här sättet kan man ändå anta att det som studerasär påverkan av det sociala samspelet mellande boende i grannskapet.Påverkar grannskapet ungdomarsframtida levnadsförhållanden?I det följande undersöks i tur och ordning omgrannskapets sociala sammansättning påverkarungdomarnas framtida psykiska ohälsa, brottslighet,arbetsmarknadsdeltagande, försörjningssvårigheteroch utbildning. Först redovisas aggregeradeoch ojusterade skillnader i utfalletmellan respektive grannskapstyp. Därefter presenterasjusterade skillnader med hänsyn till selektionoch andra bakomliggande faktorer. Ifallinget nämns ändras inte de justerade resultatenpå något väsentligt sätt när olika undergrupperanalyseras var för sig (exempelvis separataanalyser av pojkar och flickor) eller efter andratyper av känslighetsanalyser. 13Psykisk ohälsaSedan 1990-talet har ungdomsgenerationen haften sämre hälsoutveckling än övriga åldersgrupper,framför allt när det gäller den psykiska hälsan inklusivemissbruk och självskadebeteende (se faktarutaDiagnoskoder relaterade till psykisk ohälsa).Ökningen gäller inte bara självrapporterade besvärDiagnoskoder relaterade till psykisk ohälsaPsykisk ohälsa definieras som förekomst av åtminstone ettvårdtillfälle på sjukhus relaterat till en psykiatrisk diagnosinklusive missbruksdiagnos (huvuddiagnos eller någon avde första 5 bidiagnoserna) under uppföljningstiden. Endastindividens första vårdtillfälle analyseras, såsom det registreradesi Socialstyrelsens Patientregister under uppföljningsperioden.Antalet vårdtillfällen är inte ett tillförlitligt mått pågrund av att flera vårdtillfällen kan vara relaterade till sammasjukdomsepisod. För att gruppera sjukdomarna användesInternational Classification of Diseases ICD-9 (t.o.m. 1996)[103] och ICD-10 (fr.o.m. 1997) [104].Alkoholrelaterade diagnoser:ICD-9:291, 303, 305A, 357F, 425F, 535D, 571A, 571B, 571C,571D; ICD-10: E24.4, F10, G31.2, G62.1, G72.1, I42.6,K29.2, K70, K85.2, K86, O35.4, T51, Z50.2, Z71.4, Z72.1Narkotikarelaterade diagnoser:ICD-9:292, 304, 648D, 655F, 965A, 968F, 969G, 969H; ICD-10: F11, F12, F13, F14, F15, F16, F18, F19, O35.5, P04.4, T40,T43.6, Z50.3, Z71.5, Z72.2Psykoser:ICD-9: 295−299; ICD-10: F20− F29Självskador:ICD-9: E950−E959, E980−E989; ICD-10: (orsakskod 1 ellerorsakskod 2) X60−X84, Y10−Y34Övriga psykiatriska diagnoser:ICD-9: 290−319 (utom 291, 292, 295−299, 303, 304, 305A);ICD-10: F00−F99 (utom F10−F16, F18, F19, F20−F29).För beskrivning av diagnoskoder se bilaga 2 Diagnoser.12 Det innebär här att en uppsättning dummyvariabler − så kallladefixa effekter − inkluderas (för detaljer, se [97]).13 Det innebär att resultaten är robusta för alternativa operationaliseringarav utfallsmått, klassificering av grannskap och/ellerstatistiska modellval.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 211

BoendesegregationTabell 6:11. Minst ett vårdtillfälle relaterat till psykiskohälsa efter grannskapstypFörekomst under perioden 1995–2006 bland personerfödda 1977–1979 som bodde i samma grannskap1990–1994. Antal och procent.Grannskapets (nya)Minst ett vårdtillfällekombinerade dynamiska typ1990–1994Antal Andel (%) avpopulation*0 Resursstarka/dominerade av sverigefödda 2 230 4,41 Integrerade-eftersatta/dominerade av sverigefödda 419 4,72 Integrerade-eftersatta/stortinslag av synliga invandrargrupper3 Resurssvaga/dominerade av sverigefödda 174 6,34 Resurssvaga/ dominerade avsynliga invandrargrupper 458 5,75 Mycket resurssvaga/ mestdominerade av synligainvandrargrupper 157 5,6Klassificeringar av grannskap beskrivs i bilaga 1 Indelningar.* Undersökningspopulation i respektive grannskapstyp.Källa: FoB1990, RTB, LISA samt Geografidatabasen vid Statistiska centralbyrån;Patientregistret, Socialstyrelsen.som ängslan, oro och ångest, utan det har också blivitvanligare att ungdomar vårdas på sjukhus för depressionoch för ångesttillstånd [102]. I denna studieingår inte de unga som vårdades på sjukhus för psykiatriskadiagnoser före det år de fyllde 15 år.Förekomsten av vård för psykisk ohälsa är 4−6procent beroende på grannskapstyp. De ungdomarsom har varit bosatta i grannskap med störrekoncentration av resurssvaga grupper och synligainvandrare har med undantag för grannskapstyp1 en statistiskt säkerställd högre risk (cirka 18−46procent beroende på grannskapstyp) för att ha haftåtminstone ett sådant vårdtillfälle (tabell 6:12, modell1), men när man kontrollerar för selektion ochandra bakomliggande faktorer (tabell 6:12, modell2) kvarstår inte det mönstret. Det är snarare så attdessa ungdomar har en något lägre risk för att hahaft ett vårdtillfälle jämfört med ungdomar från212Tabell 6:12. Effekten av grannskapstyp på riskenatt få minst ett vårdtillfälle relaterat till psykiskohälsaPersoner födda 1977–1979 som bodde i samma grannskap1990–1994. Uppföljningsperiod 1995–2006. Oddskvoter.Grannskapets (nya)kombineradedynamiska typ 1990–1994Modell 1 aORModell 2 bOR0 Resursstarka/1 1dominerade av sverigefödda (ref)1 Integrerade-eftersatta/dominerade av sverigefödda 1,08 0,922 Integrerade-eftersatta/stort inslag av synligainvandrargrupper 1,18* 0,923 Resurssvaga/dominerade av sverigefödda 1,46* 1,084 Resurssvaga/ dominerade avsynliga invandrargrupper 1,34* 0,935 Mycket resurssvaga/ mestdominerade av synligainvandrargrupper 1,31* 0,85Resultat från binär logistisk regression; (ref) – Referenspopulation, personersom har bott i denna grannskapstyp.* Resultat statistiskt signifikant på 5 %-nivån.a) Ojusterad.b) Justerad för bakgrundsfaktorer, se tabell 6:10.Källa: FoB1990, RTB, LISA samt Geografidatabasen vid Statistiska centralbyrån;Patientregistret, Socialstyrelsen.resursstarka grannskap där det mest bor sverigefödda,även om effekterna inte är statistiskt säkerställda.Det verkar alltså inte som om en uppväxttidi ett grannskap med större koncentration avresurssvaga grupper och synliga invandrare (alltannat lika) påverkar den framtida risken att ha haftåtminstone ett vårdtillfälle som är relaterat till psykiskohälsa.BrottslighetRiskfaktorer för brottslighet finns i både uppväxtochlevnadsförhållandena och i människors meromedelbara situationer. Det kan också vara skildafenomen som leder till brottslighet respektive bidrartill att en person fortsätter att begå brott [105].Socialstyrelsen – Social rapport 2010

BoendesegregationTabell 6:13. Förekomst av lagföringar efter grannskapstypLagförda personer samt lagföringar i genomsnitt per lagförd person. Personer födda 1977–1979 som bodde i sammagrannskap 1990–1994. Uppföljningstiden 1995–2006. Antal och andel.Grannskapets (nya) kombinerade dynamiska typ1990–1994Antal individer som blivitlagfördaGenomsnittligt antal lagföringarAntal Andel (%) av Antal Standardavvikelsepopulation*0 Resursstarka/dominerade av sverigefödda 8 359 16,3 2,02 2,521 Integrerade-eftersatta/ dominerade av sverigefödda 1 761 19,6 2,36 3,042 Integrerade-eftersatta/stort inslag av synliga invandrargrupper 1 493 23,3 2,78 3,963 Resurssvaga/dominerade av sverigefödda 652 23,4 2,54 3,384 Resurssvaga/ dominerade av synliga invandrargrupper 2 104 26,4 3,11 4,225 Mycket resurssvaga/mest dominerade av synliga invandrargrupper 809 29,0 2,88 3,81* Undersökningspopulation i respektive grannskapstyp.Källa: FoB1990, RTB, LISA samt Geografidatabasen vid Statistiska centralbyrån; Lagföringsregistret, Brottsförebyggande rådet.Tabell 6.14. Effekten av grannskapstyp på risken att ha varit lagförd respektive risken att haflera lagföringarPersoner födda 1977–1979 som bodde i samma grannskap 1990–1994. Uppföljningsperiod 1995–2006.Oddskvoter och riskkvoter.Grannskapets (nya) kombinerade dynamiska typ 1990–1994 Risken att ha blivit lagförd** Risken att ha fleralagföringar ***Modell 1 a Modell 2 b Modell 1 a Modell 2 bOR OR IRR IRR0 Resursstarka/dominerade av sverigefödda (ref) 1 1 1 11 Integrerade-eftersatta/dominerade av sverigefödda 1,25 * 1,04 1,27 * 1,092 Integrerade-eftersatta/stort inslag av synliga invandrargrupper 1,55 * 1,16 * 1,59 * 1,15 *3 Resurssvaga/dominerade av sverigefödda 1,57 * 1,07 1,41 * 1,044 Resurssvaga/dominerade av synliga invandrargrupper 1,83 * 1,12 * 1,83 * 1,15 *5 Mycket resurssvaga/mest dominerade av synliga invandrargrupper 2,09 * 1,10 1,66 * 0,85Resultat från binär logistisk regression (OR) samt från poissonregression (IRR).(ref) – Referenspopulation, personer som har bott i denna grannskapstyp.* Resultat statistiskt signifikant på 5 % nivån.** Total population: 80 092 personer.*** Totalt antal personer som har varit lagförda: 15178.a) Ojusterad.b) Justerad för bakgrundsfaktorer, se tabell 6:10.Källa: FoB1990, LISA, RTB samt Geografidatabasen vid Statistiska centralbyrån, Lagföringsregistret, Brottsförebyggande rådet.Fördelningen av antalet individer som har blivitlagförda jämfördes med det genomsnittligaantalet lagföringar efter grannskapstyp, vilketvisar att ungdomar från grannskap med störrekoncentration av resurssvaga grupper och synligainvandrare i högre utsträckning har blivit lagfördaoch har fler lagföringar jämfört med ungdomarfrån resursstarka och homogent svenska grann-Socialstyrelsen – Social rapport 2010 213

Boendesegregationskap (tabell 6:13). Risken för att ha blivit lagfördär exempelvis dubbelt så stor för de ungdomarsom har bott i mycket resurssvaga grannskap sommest domineras av synliga invandrare (grannskapstyp5) jämfört med referenskategorin. Ettliknande mönster gäller även antalet lagföringar.Ungdomarna från grannskapstyp 5 med någonförekomst av brottslighet har ungefär 66 procentfler lagföringar jämfört med ungdomar från resursstarkagrannskap som domineras av sverigefödda(tabell 6:14, modell 1).Dessa överrisker är emellertid inte kontrolleradeför selektion och andra bakomliggande faktorer. Närman justerar för detta minskar risken för att ha blivitlagförd samt för att ha fler lagföringar avsevärt, ochflera av de tidigare överriskerna är inte längre statistisktsäkerställda (tabell 6:14, modell 2). Ungdomarfrån mycket resurssvaga grannskap som mestdomineras av synliga invandrare hade exempelvistidigare en dubbelt så stor överrisk för att ha blivitlagförd, men den reducerades till cirka 10 procent.Denna skillnad är inte heller statistiskt säkerställd.Efter justering pekar resultatet snarare på en lägrerisk när det gäller antalet lagföringar för sammakategori ungdomar. Ungdomar från grannskapstyp5 som har blivit lagförda har ungefär 15 procentfärre lagföringar jämfört med referenskategorin.Denna motsägelsefulla effekt är dock inte statistisktsäkerställd. Det är också viktigt att komma ihågatt det handlar om låga bastal. En statistiskt säkerställdöverrisk på ungefär 15 procent fler lagföringar(grannskapstyp 2 och 4) motsvarar mindre än en (

BoendesegregationTabell 6:15. Förekomst av arbetslöshet efter grannskapstypArbetslösa personer samt arbetslöshetsdagar i genomsnitt per arbetslös person. Personer födda 1977–1979 som boddei samma grannskap 1990–1994. Uppföljningstiden 1995–2006. Antal och procent.Grannskapets (nya) kombinerade dynamiska typ1990–1994Antal individer som varitarbetslösaAntal Andel (%) avpopulation*Genomsnittligt antalarbetslöshetsdagarAntal Standardavvikelse0 Resursstarka/dominerade av sverigefödda 32 126 62,8 202,87 211,391 Integrerade-eftersatta/dominerade av sverigefödda 6 075 67,8 228,7 231,362 Integrerade-eftersatta/stort inslag av synliga invandrargrupper 4 580 71,4 260,47 258,093 Resurssvaga/dominerade av sverigefödda 1 966 70,6 233,73 237,204 Resurssvaga/dominerade av synliga invandrargrupper 6 012 75,3 290,73 273,365 Mycket resurssvaga/mest dominerade av synliga invandrargrupper 2 105 75,4 344,35 301,27* Undersökningspopulation i respektive grannskapstyp.Källa: FoB1990, RTB, LISA samt Geografidatabasen vid Statistiska centralbyrån.Tabell 6.16. Effekten av grannskapstyp på risken att ha varit arbetslös respektive risken att haflera arbetslöshetsdagarPersoner födda 1977–1979 som bodde i samma grannskap 1990–1994. Uppföljningsperiod 1995–2006.Oddskvoter och riskkvoter.Grannskapets (nya) kombinerade dynamiska typ 1990–1994 Risken att ha varitarbetslös**Risken att ha fleraarbetslöshetsdagar ***Modell 1 a Modell 2 b Modell 1 a Modell 2 bOR OR IRR IRR0 Resursstarka/dominerade av sverigefödda (ref) 1 1 1 11 Integrerade-eftersatta/dominerade av sverigefödda 1,25 * 1,04 1,13 * 1,002 Integrerade-eftersatta/stort inslag av synliga invandrargrupper 1,48 * 1,07 1,28 * 1,07 *3 Resurssvaga/dominerade av sverigefödda 1,43 * 1,16 * 1,15 * 1,054 Resurssvaga/dominerade av synliga invandrargrupper 1,81 * 1,17 * 1,43 * 1,08 *5 Mycket resurssvaga/mest dominerade av synliga invandrargrupper 1,82 * 1,03 1,70 * 1,09 "Resultat från binär logistisk regression (OR) samt från poissonregression (IRR).(ref) – Referenspopulation, personer som har bott i denna grannskapstyp.* Resultat statistiskt signifikant på 5 % nivån.** Total population: 80 092 personer.*** Totalt antal personer som har varit arbetslösa: 52 864.a) Ojusterad.b) Justerad för bakgrundsfaktorer, se tabell 6:10.Källa: FoB1990, LISA, RTB samt Geografidatabasen vid Statistiska centralbyrån.Mönstret är detsamma när det gäller skillnader iantalet arbetslöshetsdagar. Av de som varit arbetslösahar ungdomar från grannskap med större koncentrationerav resurssvaga grupper och synligainvandrare 13−70 procent fler arbetslöshetsdagar(beroende på grannskapstyp) jämfört med ungdomarfrån resursstarka grannskap med främst sverigeföddbefolkning (IRR = 1,13−1,70).Socialstyrelsen – Social rapport 2010 215

BoendesegregationEfter kontroll för selektion och andra bakomliggandefaktorer har ungdomar från grannskapstyp5 i genomsnitt 9 procent fler arbetslöshetsdagarjämfört med referenskategorin. När effekten avgrannskapstyp på antalet arbetslöshetsdagar analyserasför pojkar och flickor var för sig visar detsig att det tidigare mönstret enbart gäller flickor.För pojkar kvarstår inget samband alls efter kontrollför selektion och andra bakomliggande faktorer(IRR = 1 oavsett grannskapstyp).FörsörjningssvårigheterEftersom försörjningssvårigheter är ett tydligtkännetecken på ett begränsat ekonomiskt handlingsutrymme,utgör erfarenhet av ekonomisktbistånd en central indikator på ungdomars problematt klara vägen in i vuxenlivet [106].Som framgår av tabell 6:17 är ungdomar frångrannskap med större koncentrationer av resurssvagagrupper och synliga invandrare överrepresenteradebåde när det gäller förekomst avekonomiskt bistånd och genomsnittligt antal bidragsmånader.Exempelvis har drygt 50 procentav ungdomarna från mycket resurssvaga grannskapsom mest domineras av synliga invandrare(grannskapstyp 5) fått ekonomiskt bistånd åtminstoneen gång, jämfört med ungefär 16 procentav ungdomarna från resursstarka grannskapmed främst sverigefödd befolkning (grannskapstyp0). Det genomsnittliga antalet bidragsmånaderär också högre: drygt 21 månader jämförtmed knappt 13 månader. Risken för förekomst avekonomiskt bistånd är mer än fem gånger större(OR = 5,47) för ungdomar från grannskapstyp 5jämfört med referenskategorin. Ungdomarna medsådan förekomst har också ungefär 68 procent flerbidragsmånader (IRR = 1,68) än ungdomar frånresursstarka och homogent svenska grannskap(tabell 6:18, modell 1).När man justerar för selektion och andra bakomliggandefaktorer minskar överrisken för att hafått ekonomiskt bistånd kraftigt, liksom överriskenatt ha fler månader med ekonomiskt bistånd(tabell 6:18, modell 2). Ungdomar från grannskapmed större koncentrationer av resurssvaga grupperoch synliga invandrare har emellertid fortfarandeen något högre risk (OR = 1,21−1,35 beroende pågrannskapstyp) för att ha fått ekonomiskt biståndsamt förhöjd överrisk att ha fler månader medekonomiskt bistånd (IRR=1,07−1,12 beroende pågrannskapstyp) under uppföljningsperioden jämförtmed ungdomar från resursstarka grannskapdär det bor mest sverigefödda (grannskapstyp 0).UtbildningUtbildning är en central aspekt av människorslevnadsförhållanden eftersom utbildningsnivånbland annat påverkar arbetskraftsdeltagandet iform av vilka typer av jobb (och därmed klasspositioner)som står öppna. I tabell 6:19 redovisasden högsta avslutade utbildningsnivån eftergrannskapstyp. Ungdomar tenderar att ha en lägreutbildningsnivå om de åtminstone har tillbringatdelar av sin uppväxttid i grannskap med en störrekoncentration av resurssvaga grupper och synligainvandrare. Exempelvis har cirka 35 procent avungdomarna från grannskapstyp 0 en eftergymnasialutbildning som är längre än tre år, medanmotsvarande andel är drygt 11 procent bland ungdomarnai grannskapstyp 5. Chansen att ha enhögre utbildningsnivå är ungefär 74 procent lägreför ungdomar från grannskapstyp 5 jämfört medreferenskategorin (tabell 6:20, modell 1, OR =0,26).Dessa skillnader framstår givetvis som dramatiska,men man bör komma ihåg att de inte ärjusterade för selektion och andra bakomliggandefaktorer. När man tar hänsyn till detta minskar216Socialstyrelsen – Social rapport 2010

BoendesegregationTabell 6:17. Förekomst av ekonomiskt bistånd efter grannskapstypPersoner i hushåll med ekonomiskt bistånd samt antal månader med ekonomiskt bistånd i genomsnitt per biståndstagare.Personer födda 1977–1979 som bodde i samma grannskap 1990–1994. Uppföljningstiden 1995–2006. Antal och procent.Grannskapets (nya) kombinerade dynamiska typ1990–1994Antal individer som haftekonomiskt biståndGenomsnittligt antalmånader med ekonomisktbiståndAntal StandardavvikelseAntal Andel (%) avpopulation*0 Resursstarka/dominerade av sverigefödda 8 420 16,5 12,57 16,341 Integrerade-eftersatta/dominerade av sverigefödda 2 306 25,7 14,24 17,552 Integrerade-eftersatta/stort inslag av synliga invandrargrupper 2 204 34,3 16,31 19,513 Resurssvaga/dominerade av sverigefödda 844 30,3 15,60 18,894 Resurssvaga/dominerade av synliga invandrargrupper 3 371 42,2 18,00 20,635 Mycket resurssvaga/mest dominerade av synliga invandrargrupper 1 448 51,9 21,11 23,54* Undersökningspopulation i respektive grannskapstyp.Källa: FoB1990, RTB, LISA samt Geografidatabasen vid Statistiska centralbyrån; Registret över ekonomiskt bistånd, Socialstyrelsen.Tabell 6:18. Effekten av grannskapstyp på risken att ha varit ekonomisk biståndstagare respektive riskenatt ha flera månader med ekonomiskt biståndPersoner födda 1977–1979 som bodde i samma grannskap 1990–1994. Uppföljningsperiod 1995–2006. Oddskvoter ochriskkvoter.Grannskapets (nya) kombinerade dynamiska typ 1990–1994 Risken att ha varitbiståndstagare**Risken att ha flera månadermed ekonomiskt bistånd ***Modell 1 a Modell 2 b Modell 1 a Modell 2 bOR OR IRR IRR0 Resursstarka/dominerade av sverigefödda (ref) 1 1 1 11 Integrerade-eftersatta/dominerade av sverigefödda 1,76 * 1,03 1,13 * 1,012 Integrerade-eftersatta/stort inslag av synliga invandrargrupper 2,65 * 1,24 * 1,30 * 1,10 *3 Resurssvaga/dominerade av sverigefödda 2,21 * 1,23 * 1,24 * 1,074 Resurssvaga/dominerade av synliga invandrargrupper 3,71 * 1,35 * 1,43 * 1,12 *5 Mycket resurssvaga/mest dominerade av synliga invandrargrupper 5,47 * 1,21 * 1,68 * 1,09Resultat från binär logistisk regression (OR) samt från poissonregression (IRR).(ref) – Referenspopulation, personer som har bott i denna grannskapstyp.* Resultat statistiskt signifikant på 5 % nivån.** Total population: 80 092 personer.*** Totalt antal personer som har tillhört hushåll med ekonomiskt bistånd: 18 639.a) Ojusterad.b) Justerad för bakgrundsfaktorer, se tabell 6:10.Källa: FoB1990, LISA, RTB samt Geografidatabasen vid Statistiska centralbyrån; Registret över ekonomiskt bistånd, Socialstyrelsen.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 217

BoendesegregationTabell 6:19. Utbildningsnivå efter grannskapstypHögsta avslutade utbildning* år 2006 hos personer födda1977–1979 som bodde i samma grannskap 1990–1994.Antal och procent.Grannskapets (nya) kombinerade Antal Andeldynamiska typ 1990–1994Högsta avslutade utbildningsnivå* %0 Resursstarka/dominerade av sverigeföddaFörgymnasial ≤9 år 4 579 9,0Gymnasial ≤ 2 år 1 760 3,4Gymnasial 3 år 18 975 37,1Eftergymnasial

BoendesegregationTabell 6:20. Effekten av grannskapstyp på chansen att ha en högreutbildningsnivåPersoner födda 1977–1979 som bodde i samma grannskap 1990–1994. År2006. Oddskvoter.Grannskapets (nya) kombineradedynamiska typ 1990–1994Chansen att ha en högreutbildningsnivåModell 1 a Modell 2 bOROR0 Resursstarka/dominerade av sverigefödda (ref) 1 11 Integrerade-eftersatta/dominerade av sverigefödda 0,63 * 0,90 *2 Integrerade-eftersatta/stort inslag av synligainvandrargrupper 0,51 * 0,83 *3 Resurssvaga/dominerade av sverigefödda 0,42 * 0,75 *4 Resurssvaga/dominerade av synligainvandrargrupper 0,37 * 0,89 *5 Mycket resurssvaga/mest dominerade av synligainvandrargrupper 0,26 * 0,94Resultat från ordinal logistisk regression; (ref) – Referenspopulation, personer som har bott i dennagrannskapstyp.* Resultat statistiskt signifikant på 5 %-nivån.** Total population 80 092 personer.** Total population: 80 092 personer.a) Ojusterad.b) Justerad för bakgrundsfaktorer, se tabell 6:10.Källa: FoB1990, LISA, RTB samt Geografidatabasen vid Statistiska centralbyrån.analyserats. Grannskapseffekten visade sig varamycket mindre när man kontrollerat för selektionoch andra bakomliggande faktorer − sambandetmellan befolkningssammansättning (gällandekoncentration av resurssvaga grupper och synligainvandrare) i grannskapet och fler lagföringar, arbetslöshetsdagareller månader med ekonomisktbistånd, var mycket svagt. Detta förhållande skullekunna tyda på att det är olika processer som bidrartill förekomst av de studerade utfallen och somupprätthåller dem, och att koncentrationen av resurssvagagrupper och synliga invandrare främstpåverkar förekomsten.om grannskapets påverkan är såpass stor att den har någon praktiskbetydelse. Genom att räknaom de justerade effektmåtten tillså kallade effektstorlekar förflyttasfokus från resultatens statistiskasignifikans till den praktiskarelevansen. 14 I omräkningar [108]som inte redovisas här varierar effektstorlekarnanågot beroende påutfallsområde, men de är i sammanhangetminimala: ungefär0,01−0,17. Även om samtliga effektstorlekarär att betrakta somtriviala kan de ändå ha påtagligakonsekvenser om de berör en storandel av befolkningen. För att geett bättre underlag till diskussionenom val av insatser kan manäven beräkna den så kallade etiologiskafraktionen (redovisas inte)[109]. Den etiologiska fraktionen ger en fingervisningom hur stor den procentuella förbättringenför ett givet utfall skulle kunna bli om riskfaktorn”större koncentrationer av resurssvaga och/eller synliga invandrargrupper” avlägsnas, alltsåom alla grannskap hade samma befolkningssammansättning.De etiologiska fraktionerna för respektivegrannskapstyp (1−5) och utfallsområde är överlagmycket små: ungefär 0,1−3,0 procent. När dessasedan räknas ihop blir även de summerade etiologiskafraktionerna mycket små: cirka 1−7 procentberoende på utfallsområde och utfallsmått.Översatt till absoluta tal handlar det också om enResultatens praktiska betydelseI valet mellan insatser riktade till specifika bostadsområdenoch insatser som riktar sig till särskildabefolkningsgrupper är den centrala frågan14 Utgångspunkten var välkända riktlinjer för hur en effektstorlekkan graderas i samband med utvärderingar av insatser ochbehandlingar som syftar till att förändra individers beteenden[107]. I denna indelning innebär en effektstorlek på d ≈ 0,2 enliten effekt, stor effekt.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 219

Boendesegregationliten minskning. Oavsett vilket utfallsområdeeller -mått och vilken grannskapstyp man tittarpå blir den absoluta förbättringen blygsam i sammanhanget.Ett exempel är förekomsten av ekonomisktbistånd, där den potentiella minskningenunder uppföljningstiden är cirka 6 procent. Dettamotsvarar drygt 1 100 individer, vilket innebären årlig minskning på ungefär 90 personer.Slutsatsen är att under förutsättning att man heltkan avskaffa segregationen och att det också ärönskvärt och genomförbart måste dessa hypotetiskaförbättringar ställas mot de sociala ochekonomiska kostnader som är förenade med attförändra sammansättningen av befolkningen i de260 grannskap som inte var resursstarka och homogentsvenska.Diskussion och slutsatserBoendesegregation har många olika dimensioneroch inom ramen för detta kapitel har det bara varitmöjligt att beröra några av dem. Invandrare i Sverige− liksom i de flesta andra länder − visar enmycket högre grad av urbanisering än resten avbefolkningen. De samlas i storstadsregioner ochi större städer, och deras andel av storstadsregionernasinvånare ökade markant mellan åren 1990och 2007.I de allra resurssvagaste grannskapen i storstadsregionernabor en relativt liten andel avbefolkningen, omkring 7 procent. Andelen synligainvandrare, alltså invånare födda i länder isydöstra Europa eller utanför Europa, är nästanfyra gånger större. En oproportionellt stor andelav invånarna i grannskap med mycket stora koncentrationerav synliga invandrare har disponiblainkomster under det relativa fattigdomsstrecket(cirka 40 procent) samtidigt som nära 70 procentav alla i yrkesverksam ålder inte försörjer sig på220sitt arbete. Här kan man se en tydlig kopplingmellan den etniska och den ekonomiska segregationen:ju större representation av synliga invandrargrupperi ett grannskap, desto större koncentrationav de ekonomiskt resurssvaga. Dettamönster har till och med förstärkts sedan år 2002.Det bör tilläggas att de sverigefödda invånarnai dessa grannskap är en selekterad grupp: de äroftast ensamboende och har låga inkomster ochännu lägre utbildningsnivå än de invandrade invånarnadär. Deras möjligheter att verka somlänkar till det svenska samhället är därmed oftabegränsade.Sambandet mellan den etniska och ekonomiskasegregationen kan av flera skäl leda till spänningari samhället eftersom invånare i olika typerav grannskap lever i olika världar. Ofta uppmärksammasbara situationen i de så kallade utsattaområdena, eller utanförskapsområdena, såsom deframställs ovan. Spänningen uppstår emellertiddärför att också den andra polen finns, nämligengrannskap där nästan alla invånare är antingensverigefödda eller icke-synliga invandrare. I dessagrannskap är det sällsynt med fattiga, arbetslösaoch ekonomiskt biståndstagande samt människormed annorlunda utseende eller klädsel.Att den ekonomiska segregationen har blivitalltmer synonym med den etniska segregationenkan i förlängningen leda till att majoritetsbefolkningenkategoriserar synliga invandrare som fattiga,arbetslösa eller biståndstagare. Risken är storatt de uppfattas som främmande i dubbel bemärkelse,både i etniskt och i ekonomiskt avseende.Enligt Social rapport 2006 kunde vissa grannskapbetraktas som inslussningsområden medmycket hög befolkningsomsättning, nämligen demest resurssvaga grannskapen som också mestdominerades av synliga invandrargrupper. Densituationen håller kanske på att förändras eftersomresultaten i detta kapitel visar att både etnisktSocialstyrelsen – Social rapport 2010

Boendesegregationintegrerade grannskap och grannskap som i olikagrad präglas av synliga invandrargrupper blevmer stabila befolkningsmässigt under perioden2000−2007, jämfört med perioden 1990−1997.Den största förändringen avser grannskap medstora eller mycket stora koncentrationer av synligainvandrargrupper, vilka har gått från en låg tillen medelhög befolkningsstabilitet. Å ena sidankan stabilare grannskap innebära förbättrade förutsättningarför invånarna att skapa och upprätthållaområdesbaserade sociala nätverk, vilka i sintur kan underlätta deras vardag. Om de å andrasidan bor kvar för att de inte har något annat val,kan det öka deras känsla av utanförskap.En av frågeställningarna i kapitlet var om ungdomarslivschanser varierar mellan olika typer avgrannskap. Därför har det fokuserats på att undersökaom den sociala sammansättningen i detgrannskap där ungdomarna tillbringade åtminstonedelar av sin uppväxttid påverkar framtidautfall som har betydelse för deras levnadsnivå(psykisk ohälsa, brottslighet, arbetsmarknadsdeltagande,försörjningssvårigheter och utbildning).Sammanfattningsvis finns det vissa överriskerför ungdomar från grannskap med en större koncentrationav resurssvaga grupper och synligainvandrare att ha blivit lagförda, ha varit arbetslösa,ha fått ekonomiskt bistånd samt ha en lägreutbildningsnivå jämfört med ungdomar från resursstarkagrannskap som domineras av en sverigeföddbefolkning. Denna påverkan är dock attbetrakta som minimal. Det finns inte heller någratydliga belägg för att denna påverkan har någralångsiktiga konsekvenser på antalet lagföringar,arbetslöshetsdagar eller månader med ekonomisktbistånd. Bilden är snarare att påverkan frånde olika grannskapstyperna är liten sedan mantagit hänsyn till selektion och andra bakomliggandefaktorer som ursprungsfamiljens socialasituation eller vilken skola ungdomarna gick till. Idiskussionen kring balansen mellan insatser riktadetill specifika bostadsområden och insatsersom riktar sig till särskilda befolkningsgrupperkan förekomsten av grannskapseffekter på människorssociala och ekonomiska förhållanden betraktassom en indikation på att det finns behov avkompensatoriska åtgärder som riktar sig till vissatyper av grannskap. Sammantaget ger resultateninget tydligt stöd för denna ansats.Att farhågorna för boendesegregationens negativakonsekvenser är överdrivna bör emellertidbetraktas som en förhastad slutsats av fleraskäl. Det kan finnas grannskapseffekter på andrautfall än de studerade. Det är också viktigt attpåpeka att resultaten bara gäller ungdomar frånde tre storstadsområdena. När det gäller långsiktigaeffekter för andra grupper behövs fler longitudinellastudier. Det är också angeläget att uppmärksammaatt påverkan av segregationen inomett storstadsområde kan ha en direkt effekt. Somman mycket riktigt påpekar i en genomgång avvälfärdens utveckling på 2000-talet [72] kan enökad segregation exempelvis leda till en ökadrisk för att bli utsatt för brottslighet, men dennarisk drabbar alla inom storstadsområdet. Ommöjligt bör framtida studier även försöka undersökadenna vidare form av boendesegregationenspåverkan.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 221

BoendesegregationReferenser1. Finansdepartementet. Utveckling och rättvisa– en politik för storstaden på 2000-talet. 1998.Prop 1997/98:165.2. Integrations- och jämställdhetsdepartementet.Regeringskansliet > Detta arbetar departementenmed > Asyl, migration och integration > Integration> Stadsdelar med utbrett utanförskap[uppdaterad 6 juli 2009; citerad 2010]; Tillgängligfrån: http://www.sweden.gov.se/sb/d/10666.3. Slattery M. Urban Sociology. Ormskirk: CausewayBooks 1985.4. Huttman E, Blaw W, Saltman J, red. UrbanHousing Segregation of Minorities in WesternEurope and the United States. London: DukeUniversity Press; 1991.5. Dethlefsen E, Moody C. Simulating NeighborhoodSegregation. BYTE. 1982;July:178–206.6. Schelling TC. Dynamic Models of Segregation.Journal of Mathematical Sociology. 1971;1: :143–86.7. Michelson W. Environmental Choice, HumanBehavior, and Residential Satisfaction. NewYork: Oxford University Press; 1977.8. Fossett M, Warren W. Overlooked implicationsof ethnic preferences for residential segregationin agent-based models. Urban Studies.2005;42(11):1893–917(25).9. Sivers M, Magnell A. Dömd till förorten. Aftonbladet.2005 2005-10-24.10. Siksjö O, Borgegård L-E. Privat hyresrätt istorstad. Att skaffa lägenhet i Stockholms innerstadByggforskningsrådet, Rapport R36, 1989.11. Biterman D. Bostäder och boende. En rapportur undersökningen Invandrare i Stockholms länStockholms läns landsting. Regionplanekontoret.Rapport 1985:9, 1985.12. Ahmed A, Hammarstedt M. Discrimination inthe Rental Housing Market – A field experimenton the Internet. Journal of Urban Economics.2008;64:362–72.13. Allison PD. Measures of Inequality. AmericanSociological Review. 1978;43(6):865–80.14. Duncan OD, Duncan B. A MethodologicalAnalysis of Segregation Indexes. American SociologicalReview. 1955;20(April):210–7.15. White MJ. Segregation and Diversity Measuresin Population Distribution. Population Index.1986;52(2):198–221.16. Janson C-G. Working Class Segregation inStockholm and Some Other Swedish Cities. I:Bergryd U, Janson C-G, red. Sociological MiscellanySociologiska institutionen, Stockholmsuniversitet; 1987. s. 161–95.17. Biterman D. Boendesegregationsutveckling iStockholms län 1970–1990. Stockholm: InregiaAB, 1994. Underlags PM utförd på uppdrag avStockholms län landsting, Regionplane- ochtrafikkontoret.18. Andersson-Brolin L. Etnisk bostadssegregation[Doktorsavhandling]. Stockholm: Byggforskningsrådet;Stockholms universitet, Sociologiskainstitutionen; 1984.19. Andersen E. Från Sorgedalen till Glädjehöjden– omgivningens betydelse för socioekonomiskkarriär. Uppsala: Kulturgeografiska institutionen,Uppsala universitet, 2001. Geografiskaregionstudier nr. 44.20. Bevelander P, Carlssson B, Rojas M. I krusbärslandetsstorstäder: om invandrare i Stockholm,Göteborg och Malmö. Stockholm: SNS; 1997.21. Socialdepartementet. Delade städer. Fritzes;1997. Underlagsrapport från Storstadskommittén.SOU 1997:118.22. Walldén M. Social Distance and ResidentialSegregation - The cases of Stockholm andBudapest. I: Bergryd U, Janson C-G, red. SociologicalMiscellany Department of Sociology,University of Stockholm; 1987. s. 196-212.23. Edin P-A, Fredriksson P, Åslund O. Settle-222Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Boendesegregationment Policies and the Economic Success ofImmigrants. Journal of Population Economics.2004;17:133–55.24. Åslund O. Now and Forever? Initial and subsequentlocation choices of immigrants. RegionalScience and Urban Economics. 2005;35(2):141–65.25. Edin P-A, Fredriksson P, Åslund O. Ethnic Enclavesand the Economic Success of Immigrants– Evidence from a Natural Experiment. QuarterlyJournal of Economics. 2003;118(1):329–57.26. Socialstyrelsen. Kapitel 3: Arbete och arbetsmarknad.I: Social rapport 2001. Stockholm: 2001.27. Naidoo J, Edwards C, Gary R. Combating Racisminvolving Visible Minorities. Canadian SocialWork Review. 1991;8(2):211–36.28. Hou F, Balakrishnan TR. The Integration of VisibleMinorities in Contemporary Canadian Society.Canadian Journal of Sociology. 1996;21(3):307–26.29. Breton M, Wsewolod I, Kalbach W, Warren E,Reitz J. Ethnic Identity and Equality: Varietiesof Experience in a Canadian City. Toronto: Universityof Toronto Press; 1990.30. Bainbridge M, Burkitt B, Macey M. The MaastrichtTreaty; exacerbating racism in Europe?Ethnic and Racial Studies. 1994;17(3):420–41.31. Westin C. Majoritet om minoritet. En studie ietnisk tolerans i 80-talets Sverige. Stockholm:LiberFörlag, 1984. En rapport från Diskrimineringsutredningen.32. Lange A. Invandrare om diskriminering. Stockholm:Centrum för invandringsforskning (CEIFO)and Statistiska centralbyrån, 1995. En enkät- ochintervjuundersökning om etnisk diskriminering påuppdrag av Diskrimineringsombudsmannen (1).33. Lange A. Invandrare om diskriminering.Stockholm: Centrum för invandringsforskning(CEIFO), 1996. En enkät- och intervjuundersökningom etnisk diskriminering på uppdrag avDiskrimineringsombudsmannen (2).34. Ekberg J, Andersson L. Invandring, sysselsättningoch ekonomiska effekter. Stockholm:Fritzes, 1995. Rapport till Expertgruppen förstudier i offentlig ekonomi (ESO). Ds 1995:98.35. Ekberg J, Gustafsson B. Invandrare på arbetsmarknaden.Stockholm: SNS; 1995.36. Atkinson R, Bridge G, red. Gentrification in aGlobal Context. The New Urban Colonialism.New York: Routledge; 2005.37. Glass R. London: aspects of change. London:MacGibbon & Kee; 1964.38. Miller VP, Quigley JM. Segregation by Racial andDemographic Groups: Evidence from the San FranciscoBay Area. Urban Studies. 1990;27(1):3–21.39. Allison PD. Measures of Inequality. AmericanSociological Review. 1978;43(6):865–80.40. White MJ. Segregation and Diversity MeasuresPopulation Distribution in Population Index1986;52(2):198-221.41. Clark WAV. Human Migration. Beverly Hills:SAGE publications; 1986.42. Davis AJ. Structural Balance, Mechanical Solidarityand Interpersonal Relations. AmericanJournal of Sociology. 1968:444–62.43. Iceland J, Nelson KA. Hispanic Segregation inMetropolitan America: Exploring the MultipleForms of Spatial Assimilation. American SociologicalReview 2008;73:741–65.44. Bråmå A. ’White Flight’? The Production andReproduction of Immigrant Concentration Areasin Swedish Cities, 1990–2000. Urban Studies.2006;43(7):1127–46.45. Bråmå Å. Dynamics of Ethnic ResidentialSegregation in Göteborg, Sweden. Population,Space and Place. 2008;14:101–17.46. Andersson R, Bråmå Å, Hogdal J. Fattiga ochrika – segregationen ökar. Flyttningsmönsteroch boendesegregation i Göteborg 1990–2006.Göteborg: Stadskansliet och Social resursförvaltning,Göteborgs stad, 2009.47. Socialstyrelsen. Kapitel 6: Boendesegregation. I:Socialstyrelsen – Social rapport 2010 223

BoendesegregationSocial rapport 2006. Stockholm: 2006.48. Andersson R, Bråmå Å. Selective Migration inSwedish Distressed Neighbourhoods: Can areabasedurban policies counteract segregation processes?Housing Studies. 2004;19(4):517–39.49. Dribe M, Lundh C. Intermarriage and ImmigrantIntegration in Sweden: As ExplatoryAnalysis. Acta Sociologica. 2008;51:329–54.50. Drever A. Germans in Germany’s Ethnic Neighbourhoods.Schmollers Jahrbuch, Journal of AppliedSocial Science Studies. 2008;128(1):175–90.51. Brännström L. Phantom of the Neighbourhood.Longitudinal Studies on Area-based Conditionsand Individual Outcomes. Stockholm: SwedishInstitute for Social Research, 2006. DissertationSeries No. 67.52. Andersson R. Neighbourhood Effects and theWelfare State. Towards a European ResearchAgenda? Schmollers Jahrbuch. 2008;128:149–63.53. Buck N. Identifying Neighbourhood Effects onSocial Exclusion. Urban Studies. 2001;38:2251–75.54. Sundlöf P. Segregation och karriärposition. Enstudie av bostadsomgivningens betydelse förutbildning, sysselsättning och inkomst blandyngre i Stockholmsregionen. Uppsala: Kulturgeografiskainstitutionen, 2008. Geografiskaregionstudier nr. 78.55. Andersson E, Subramanian SV. Explorationsof Neighborhood and Educational Outcomesfor Young Swedes. Urban Studies.2006;43(11):2013–25.56. Edin PA, Fredriksson P, Grönqvist H, Åslund O.Bostadssegregationens effekter på flyktingbarnsskolresultat. Uppsala: Institutet för arbetsmarknadspolitiskutvärdering, 2009. IFAU Rapport 2009:18.57. Estrada F, Nilsson A. Segregation and Victimisation.Neighbourhood Resources, Individual RiskFactors and Exposure to Property Crime. EuropeanJournal of Criminology. 2008;5:193–216.58. Grönqvist H. Ethnic Enclaves and the Attainmentsof Immigrant Children. European SociologicalReview. 2006;22:369–82.59. Hedström P, Kolm A-S, Åberg Y. Social interactionsand unemployment. Uppsala: Institutetför arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU),2003. Working paper 2003:15.60. Kölegård Stjärne M. A Matter of Context. SocialInequalities in Incidence of Myocardial Infarction.Stockholm: International AaW; Centre for HealthEquity Studies, Stockholms universitet, KarolinskaInstitutet, 2005. Health Equity Studies No. 6.61. Lindström M, Mogaddassi M, Merlo J. IndividualSelf-reported Health, Social Participation andNeighborhood: A Multilevel Analysis in Malmö,Sweden. Preventive Medicine. 2004;39:135–41.62. Mood C. Neighborhood Social Influence andWelfare Receipt in Sweden: A Panel Data Analysis.Social Forces. 2010;XX:ZZZ.63. Sellström E, Arnoldsson G, Bremberg S, HjernA. The Neighbourhood They Live in – Doesit Matter to Women’s Smoking Habits DuringPregnancy? Health & Place. 2008;14(2):155–66.64. Urban S. Is the Neighbourhood Effect an Economicor an Immigrant Issue? A Study of theImportance of the Childhood Neigbourhoodfor Future Integration into the Labour Market.Urban Studies. 2009;46:583–603.65. Erikson R. Descriptions of Inequality: TheSwedish Approach to Welfare Research. I: NussbaumM, Sen A, red. The Quality of Life. Oxford:Clarendon Press; 1993. s. 67–83.66. Strömblad P. Politik på stadens skuggsida [Doktorsavhandling].Uppsala, Acta UniversitatisUpsaliensis: Uppsala universitet, Statsvetenskapligainstitutionen; 2003.67. Andersson R, Musterd S, Galster G, KauppinenT. What Mix Matters? Exploring the Relationshipsbetween Individuals’ Incomes and DifferentMeasures of their Neighbourhood Context.Housing Studies. 2007;22(5):637–60.224Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Boendesegregation68. Borjas GJ. Ethnic Capital and IntergenerationalMobility. Quarterly Journal of Economics1991;107:123–50.69. Coleman JS. Social Capital in the Creation ofHuman Capital. American Journal of Sociology.1988;94:S95–S120.70. Granovetter MS. Getting a Job. Chicago: TheChicago University Press; 1978.71. Jencks C, Mayer S. The Social Consequences ofGrowing Up in a Poor Neighborhood. I: LynnL, McGreary M, red. Inner-City Poverty in theUnited States. Washington: National AcademicPress; 1990. s. 111–86.72. Kölegård Stjärne M, Fritzell J, Brännström L, EstradaF, Nilsson A. Boendesegregationens utvecklingoch konsekvenser. I: Bergmark Å, Fritzell J,red. Välfärdens ansikte mot 2000-talet. Socialvetenskapligtidskrift, Temanummer 2007:2–3.73. Sampson RJ, Morenoff JD, Gannon-Rowley T.Assessing “Neighborhood Effects”: Social Processesand New Directions in Research. AnnualReview of Sociology. 2002;28:443–78.74. Shaw CR, McKay HD. Juvenile Delinquencyand Urban Areas. Chicago: Chicago UniversityPress; 1942.75. Wilson WJ. The Truly Disadvantaged. The InnerCity, the Underclass, and Public Policy. Chicago:The University of Chicago Press; 1987.76. Wilson WJ. When Work Disappears. The Worldof the New Urban Poor. New York: VintageBooks; 1996.77. Elliott DS, Menard S, Rankin B, Elliott A, WilsonWJ, Huizinga D. Good Kids from Bad Neighborhoods.Successful Development in Social Context.Cambridge: Cambridge University Press 2006.78. Lindbeck A, Nyberg S, Weibull JW. Social Normsand Economic Incentives in the Welfare State.Quarterly Journal of Economics. 1999;11(4):1–35.79. Lin N. Social Networks and Status Attainment.Annual Review of Sociology. 1999;25:467–87.80. Wikström PO. Communities and Crime. I: TonryM, red. The Handbook of Crime and Punishment.Oxford: Oxford University Press; 1998. s. 269–301.81. Macintyre S, Ellaway A. Neighborhoods andHealth: An Overview. I: Kawachi I, Berman LF,red. Neighborhoods and Health. Oxford: OxfordUniversity Press; 2003. s. 20–42.82. Hällsten M, Szulkin R. Families, Neighborhoodsand the Future: Transition to Adulthood ofChildren of Natives and Immigrants in Sweden.Stockholm: Stockholms universitets Linnécentrumför integrationsstudier, 2009. SULCISWorking Paper 2009:9.83. Hedström P, Kolm A-S, Åberg Y. Social interaktionoch arbetslöshet. Uppsala: Institutet förarbetsmarknadspolitisk utvärdering, 2003. IFAURapport 2003:3.84. Brännström L. Poor Places, Poor Prospects?Counterfactual Models of Neighbourhood Effectson Social Exclusion in Stockholm, Sweden.Urban Studies. 2004;41(13):2515–37.85. Johnell K, Mansson NO, Sundquist J, MelanderA, Blennow G, Merlo J. Neighborhood SocialParticipation, Use of Anxiolytic-hypnotic Drugs,and Women’s Propensity for Disability Pension:A Multilevel Analysis. Scandinavian Journal ofPublic Health. 2006;34(1):41–8.86. Sellström E, Arnoldsson G, Bremberg S, HjernA. Are there Differences in Mean Birth WeightBetween Neighbourhoods in a Nordic WelfareState: A 10 Year Cohort Study. BMC PublicHealth. 2007;7(1):267.87. Brottsförebyggande rådet. Otrygghet och segregation.Bostadsområdets betydelse för allmänhetensotrygghet och oro för brott. Stockholm:2008. Rapport 2008:16.88. Nilsson A, Estrada F. Risky Neighbourhood or Individualsat Risk? The Significance of NeighbourhoodConditions for Violent Victimization in ResidentialAreas. Journal of Scandinavian Studies inSocialstyrelsen – Social rapport 2010 225

BoendesegregationCriminology and Crime Prevention. 2007;8:2–21.89. Brooks-Gunn J, Duncan G, Lawrence Aber J,red. Neighborhood Poverty. Vol. 1. Context andConsequences for Children. New York: RusselSage Publications; 1997.90. Fritzell J. Inkomstfördelningens trender under1990-talet. I: Fritzell J, Palme J, red. Välfärdensfinansiering och fördelning. Stockholm: Fritzes;2001. s. 131–87. Forskarantologi från KommitténVälfärdsbokslut, Statens offentliga utredningar,SOU 2001:57.91. Kölegård Stjärne M, Fritzell J, Brännström L,Estrada F, Nilsson A. Boendesegregationensutveckling och konsekvenser. SocialvetenskapligTidskrift. 2007;14(2–3):153–78.92. Cameron AC, Trivedi PK. MicroeconometricsUsing Stata. College Station: Stata Press; 2009.93. Hilbe JM. Negative Binomial Regression. Cambridge:Cambridge University Press; 2007.94. Long JS, Freese J. Regression Models for CategoricalDependent Variables Using Stata. CollegeStation: Stata Press; 2006.95. Galster GC. Quantifying the Effect of Neighbourhoodon Individuals: Challenges, AlternativeApproaches, and Promising Directions.Schmollers Jahrbuch. 2008;128:7–48.96. Sobel ME. Spatial Concentration and SocialStratification. Does the Clustering of Disadvantage“Beget” Bad Outcomes? I: Bowles S, DurlaufSN, Hoff K, red. Poverty Traps. New York:Russell Sage Foundation; 2006. s. 204–29.97. Allison PD. Fixed Effects Regression Models.London: Sage; 2009.98. Brännström L. Making Their Mark: The Effectsof Neighbourhood and Upper Secondary Schoolon Educational Achievement. European SociologicalReview. 2008;24(4):463–78.99. Kauppinen TM. Schools as Mediators of NeighbourhoodEffects on Choice Between Vocationaland Academic Tracks of Secondary Educationin Helsinki. European Sociological Review.2008;24(3):379–91.100. Manski CM. Identification Problems in theSocial Sciences. Sociological Methodology.1993;23:1–56.101. Plotnick RD, Hoffman SD. The Effect of NeighborhoodCharacteristics on Young Adult Outcomes:Alternative Estimates. Social ScienceQuarterly. 1999;80(1):1–18.102. Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 2009. Stockholm:2009.103. Socialstyrelsen. Klassifikation av sjukdomar.Systematisk förteckning. Stockholm: 1987.Svensk version av International Classification ofDiseases, Ninth Revision (ICD-9).104. Socialstyrelsen. Klassifikation av sjukdomar ochhälsoproblem (KSH97). Systematisk förteckning.Stockholm: 1997. Svensk version av The InternationalStatistical Classification of Diseases andRelated Health Problems, Tenth Revision (ICD-10).105. Nilsson A. Fånge i marginalen. Uppväxtvillkor,levnadsförhållanden och återfall i brott blandfångar [Akademisk avhandling]. Stockholm:Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet;2002.106. Salonen T. Ungdomars socialbidragstagandeoch försörjningssvårigheter under 1990-talet.I: Bergmark Å, red. Välfärd och försörjning.Stockholm: Fritzes; 2000. s. 171–206. Forskarvolymfrån Kommittén Välfärdsbokslut, Statensoffentliga utredningar, SOU 2000:40.107. Cohen J. Statistical Power Analysis for the BehavioralSciences. Hillsdale: Lawrence ErlbaumAssociates, Publishers; 1988.108. Chinn S. A Simple Method for Converting anOdds-ratio to Effect Size for Use in Meta-analysis.Statistics in Medicine. 2000;19:3127–31.109. Rothman KJ, Greenland S. Modern Epidemiology.Philadelphia: Lippincott Williams &Wilkins; 1998. Second edition.226Socialstyrelsen – Social rapport 2010

7InledningSkolbetyg, utbildningoch risker för ogynnsamutveckling hos barn

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnSkolbetyg, utbildning och riskerför ogynnsam utveckling hos barnSammanfattning• Sambanden mellan socioekonomisk bakgrundoch barns betyg från grundskolan är starka.Låga eller ofullständiga betyg är exempelvis5–6 gånger vanligare bland barn till ej facklärdaarbetare jämfört med barn till högre tjänstemän.Oavsett uppväxtbakgrund är låga ellerofullständiga betyg vanligare bland pojkar änbland flickor. Tidigare forskning har visat attdåliga skolresultat har samband med en rad underliggandefaktorer. Dessa kan vara individrelaterade(exempelvis sämre kognitiv förmåga),familjerelaterade (bristande stöd i hemmeteller liknande) men också skolrelaterade (exempelvisklassrumssituationen).• Barns utbildningskarriär avgörs tidigt. Betygeni grundskolans årskurs 9 har avgörandebetydelse för benägenheten att studera vidare,oavsett barnens socioekonomiska uppväxtbakgrund.Under en (1) procent av barn med betygöver medel ”stannar” vid grundskolenivå jämförtmed 20–30 procent av jämnåriga med lågaeller ofullständiga betyg.• Låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9ökar risken för framtida psykosociala problem.Exempelvis är allvarlig kriminalitet i ungvuxen ålder 8–10 gånger så vanligt bland demmed låga betyg som bland dem med medel/höga betyg. Detta mönster finns i alla socioekonomiskagrupper.• Bland barn med svaga skolprestationer är privilegieradsocial uppväxtbakgrund ingen betydandeskyddsfaktor mot ogynnsam utveckling,vilket främst avser olika psykosociala problemsom exempelvis framtida självmordsbeteende,kriminalitet och missbruk.• Barn som växer upp i samhällets vård eller i familjermed återkommande ekonomiskt biståndlämnar i genomsnitt grundskolan med mycketlägre betyg än andra barn. Majoriteten av pojkarnai båda grupperna har låga eller ofullständigabetyg från årskurs 9. Detta kan bara delvisförklaras av skillnader i kognitiv förmåga.I vuxen ålder har de lägre utbildningsnivå änjämnåriga med samma kognitiva förmågamen även jämfört med andra barn med sammabetyg från grundskolan.• Barn som växer upp i samhällets vård eller ifamiljer med återkommande ekonomiskt biståndhar mycket höga överrisker för ogynnsamutveckling över tid. En hög förekomst av”skolmisslyckande” är en nyckelfaktor för attförklara och förstå detta. I kapitlets analyservar låga eller ofullständiga betyg från årskurs9 den starkaste riskfaktorn för framtida psykosocialaproblem bland barn i dessa grupper.Omvänt var frånvaron av ”skolmisslyckande”den starkaste skyddande faktorn.228Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barn• Resultaten från kapitlets analyser indikerar attlångvarig familjehemsvård i dess nuvarandeformer har svag kompensatorisk påverkan påutsatta barns framtidsutsikter, inte minst påskolprestationer och utbildning. Detta trots attlagstiftningen i flera decennier markerat attkommunerna har ett särskilt ansvar för placeradebarns utbildning.• Resultaten pekar också på att insatser för attförbättra utsatta barns skolprestationer, exempelvisför barn som växer upp i samhälletsvård, sannolikt är nödvändiga om deras framtidsutsikterska förbättras.• Utlandsfödda adopterade klarar sig bättre i utbildningssystemetän andra barn med sammakognitiva förmåga. Skolsvårigheter är därförtroligen inte någon betydande påverkbar faktorför de risker för ogynnsam utveckling som tidigarestudier funnit i gruppen.InledningSambanden mellan låg utbildning och ökade riskerför tidig död, somatisk och psykisk ohälsa samt enrad sociala problem är välkända sedan flera decennieroch skillnaderna i medellivslängd mellan olikautbildningsgrupper fortsätter att öka [1, 2]. Däremotfinns mindre kunskap om samband mellan skolprestationeroch barns utveckling över tid. Det finns ettfåtal vetenskapliga studier om skolbetyg och framtidaallvarlig psykisk ohälsa [3-5]. En färsk svensklongitudinell studie av Beata Jablonska och kollegorfann starka samband mellan låga betyg från årskurs9 och senare självmordsförsök, efter kontroll försocioekonomisk bakgrund [6]. Detta arbete har inspireratanalyserna som presenteras i kapitlet. Fleraintressanta resultat från The Stockholm Birth CohortStudy har nyligen publicerats. I studierna följs ettstort antal stockholmsbarn från barndomen till 48års ålder med hjälp av registerdata. En studie visadesubstantiella samband mellan låga skolbetyg i årskurs9 och kriminalitet, både i tonåren och i vuxenålder, efter kontroll för socioekonomisk bakgrundoch en rad andra uppväxtfaktorer. När forskarna isina analyser tog hänsyn till skolprestationer, återstodbara ett svagt samband mellan fattigdom underbarndomen och upprepad kriminalitet över lång tid[7]. I en annan undersökning, baserad på sammagrundmaterial, noterades starka samband mellanlåga betyg (denna gång i årskurs 6) och dödlighet,socialbidragsmottagande och svag arbetsmarknadsanknytningi medelåldern [8]. En äldre longitudinellstudie fann att bra betyg i grundskolan minskaderisken betydligt för generationsöverföring avbidragsberoende bland barn i familjer som mottogvad som i dag benämns ekonomiskt bistånd (tidigaresocialbidrag) [9].Vad finns bakom ”låga betyg”?Det finns flera skäl till att vissa barn har låga ellerofullständiga betyg när de lämnar grundskolan. Attpröva olika orsakshypoteser ligger utanför dessaanalysers räckvidd på grund av avsaknaden av nödvändigaindividdata. Det som återstår är att göratolkningar utifrån annan forskning. Det kan handlaom påverkan från både genetiska och miljörelateradefaktorer, ofta i kombination [10, 11]. Olika riskoch skyddsmekanismer kan också påverka sannolikhetenför svaga skolprestationer. Men det handlarom sannolikhetsmodeller, inte om ofrånkomligavägar till en bättre eller sämre framtid [12].Låga betyg är delvis en så kallad ”proxy” riskfaktor,det vill säga en faktor som avspeglar sambandmed andra bakomliggande faktorer som inteingår i studien. Vissa är knutna till individuellaegenskaper. Många barn har dåliga betyg för attde har lägre kognitiv kapacitet än sina jämnårigaSocialstyrelsen – Social rapport 2010 229

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnStudiepopulationPopulationen består av alla personer födda 1972–1981som förekommer i någon av Folk- och bostadsräkningarna1975–1990, samt deras föräldrar. Datasetet har skapats förforskningsändamål och projektet har prövats och godkäntsav regional etisk nämnd. Följande grupper är borttagna frånstudiepopulationen:• Alla som utvandrade före uppföljningstidens slut.• Alla som invandrade efter sex års ålder, det vill sägaefter skolstarten, på grund av välkända samband mellanspråksvårigheter och skolbetyg.• Alla som avled före sin 17-årsdag.Kvar blir runt 940 000 personer födda 1972–1981.Konsekvenser av partiellt bortfallHos vissa individer saknas uppgifter för en enskild variabelsom ingår i en specifik analys, ett s.k. partiellt bortfall, ochdå utesluts de individerna från analysen. Två variabler ärundantagna från denna regel, dels den som beskriver uppväxtfamiljenssocioekonomiska tillhörighet (enligt Statistiskacentralbyråns socioekonomiska indelning, SEI [42]), dels densom beskriver uppväxtfamiljens sammansättning (familjetyp).I dessa två fall har de berörda inkluderats i en särskild kategori:övrigt respektive annat.Variabeln som anger medelbetyg i årskurs 9 är central idetta kapitel. För knappt 27 000 personer, eller 2,9 procentav studiepopulationen, saknas uppgift om medelbetyg. Orsakernatill varför data saknas varierar. Det kan exempelvisbero på att barnet har gått i särskola, men det kan ocksåbero på att eleven har haft för hög frånvaro för att få betyg.Det senare borde betraktas som ett skolmisslyckande idessa analyser men eftersom man i det enskilda fallet intesäkert kan avgöra vad orsaken är, utifrån de uppgifter somfinns tillgängliga i registret, så utesluts de som helt saknarbetyg från årskurs 9 ur analysen. Detta får två konsekvenser:För det första underskattas förekomsten av skolmisslyckanden,särskilt bland utsatta barn eftersom dessa grupper ärkraftigt överrepresenterade bland bortfallet. För det andraunderskattas troligen grundskolebetygens betydelse för dehändelser som studeras, återigen särskilt för utsatta barn.och följaktligen inte har kunnat tillgodogöra sigsamma kunskaper och färdigheter som elevermed högre betyg har gjort. En sämre kognitivförmåga betyder dock inte automatiskt att barnenmisslyckas i skolan. Senare i kapitlet refererasstudier av utlandsfödda adopterade barn sompekar på att goda hemförhållanden kan kompenseraför en svagare kognitiv förmåga. Flera studierhar också visat att flickors betyg i högre utsträckningän pojkars influeras av andra faktorer,främst av skolintresse men även av föräldrarnasengagemang i skolarbetet [13].Forskning inom psykologi har belyst sambandetmellan personlighetsegenskaper och skolresultat,främst hur barns tilltro till den egna förmågan atthantera omvärlden påverkar resultaten [14, 15].Sådana personlighetsdrag fungerar som individuellaresurser under skolåren och skyddar mot enogynnsam utveckling över tid [16].Sambanden mellan svaga skolprestationer ochbeteendeproblem är välkända [10], men riktningenför sambanden är inte entydig. För en del barn verkarbeteendeproblem orsaka dåliga skolprestationer,men för andra verkar dåliga resultat i skolanorsaka beteendeproblem. Ofta uppträder dåligaskolresultat och beteendeproblem samtidigt, utanatt det finns en klar bild av vad som kom först.Slutligen kan det finnas underliggande faktorersom påverkar både skolprestationer och beteendeproblem,exempelvis bristande förmåga att förstånormer i klassrummet och pedagogiska instruktionerfrån läraren [10, 17, 18]. Det visar sig ocksåatt barn med somatiska eller psykiska hälsoproblemtenderar att ha sämre skolresultat än andrajämnåriga [19, 20].En rad familjefaktorer har betydelse för barnsresultat i skolan, framför allt föräldrarnas utbildning(högre utbildning hos föräldrarna har ettpositivt samband med bättre skolbetyg hos barnen).Svåra barndomsförhållanden med exempelvisbristfällig omsorg eller övergrepp ökar riskenför dåliga skolprestationer [21-24]. Samtidigt ärjust goda skolprestationer – och utbildning eftergrundskolan – ett starkt skydd för utsatta barn eftersomdet minskar sannolikheten för ogynnsamutveckling på lång sikt [25, 26], exempelvis anti-230Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnDiagnoskoderDiagnoser (huvuddiagnoser eller bidragande diagnoser) somindikerar alkoholmissbruk, narkotikamissbruk eller psykiatriskvård hos undersökningspersonerna och deras föräldrarhar hämtats från Socialstyrelsens Patientregister ochDödsorsaksregister. Diagnoserna är kodade enligt svenskaversioner av Världshälsoorganisationens (WHO) internationellasystem för klassifikation av sjukdomar – InternationalClassification of Diseases (ICD) [44, 45]. Klassifikationen harreviderats genom åren, vilket har beaktats när indikatorernaskapades. Här nedan anges koderna enligt ICD10 som är densenaste klassifikationen. För närmare beskrivning av diagnoskoderse bilaga 2 Diagnoser.Alkoholrelaterade diagnoser F10, G62.1, I42.6, K29.2, K70Narkotikarelaterade diagnoser F11, F12, F14, F16, F19, O35.5,P04.4, T40, T43.6, Z50.3,Z71.5, Z72.2Psykiatriska diagnoser F00–F99 (exklusive F11–F16,F18, F19)Självmord och självmordsförsök X60–X84, Y10–Y34Alla noteringar perioden 1973–2005 om psykisk ohälsa ochmissbruk samt dödsfall efter barnets födelse till och medår 2005 har tagits med. Hälsokonsekvenser av alkoholmissbrukmärks inte i statistiken på en gång utan tenderar attbli ”synliga” i Patientregistret (genom sjukhusvistelser) ochDödsorsaksregistret först efter långvarigt missbruk ochökande ålder. I definitionen ingår följaktligen en stor gruppav föräldrar med indikationer på missbruk som sannoliktinte har varit kända hos socialtjänsten. Liknande bredakategoriseringar av samma indikatorer har använts i fleratidigare studier av utsatta barn [41, 46, 47].socialt beteende under ungdomsåren [25-27].Skolprestationer påverkas också av en rad skolrelateradefaktorer, exempelvis undervisningsmetoder,klassrumssituationen eller hur enskildalärare agerar [18, 28-36]. När Skolverket studeradeorsaker till att vissa elever lämnar grundskolan ellergymnasiet utan fullständiga betyg framträdde processrelateradefaktorer som skolan kan påverka, somviktigare än individ- och systemrelaterade faktorer[37]. Det gällde exempelvis relationer mellan personal,elever och föräldrar, hur arbetssättet anpassastill elevernas förutsättningar och behov, ambitioneroch resultatförväntan samt kompetensutveckling avlärare. ”Skolmisslyckande” innefattar följaktligenockså misslyckanden från skolans sida.Nya svenska studier har också visat att barns statusi skolklassen under grundskoleåren har starkasamband med deras framtida utbildning och hälsa,nära nog oberoende av barnens socioekonomiskabakgrund [38, 39]. Betyg från årskurs 9 har ävenstarka samband med den fortsatta utbildningskarriären(se avsnittet Utbildningskarriären avgörsredan i grundskolan), och därför är det troligt attbarns plats i den sociala hierarkin bland jämnårigaockså påverkar risken för låga betyg [40].I de analyser som presenteras i kapitlet undersöksom och hur starkt slutbetygen från grundskolankan kopplas till framtida ogynnsam utveckling,särskilt för utsatta barn. Skolprestationernarepresenterar övergången mellan de barndomsförhållandensom barnen inte kan påverka(exempelvis socioekonomisk bakgrund och föräldrarnasegenskaper) och sina egna liv som demedverkar till att skapa.I vissa avseenden finns ett direkt orsakssambandmellan betygen från årskurs 9 och framtidautfall, eftersom betygen ger behörighet ochanvänds för urval till vidare studier. När de födelsekohortersom studeras gick i grundskolananvändes ett relativt betygssystem från 1 (lägstbetyg) till 5 (högst betyg). Relativa betygssystemutgår från jämförelser av elevers kunskaper sinsemellanoch dess främsta uppgift är att tjäna somurvalsinstrument till vidare studier [13]. Målrelateradebetygssystem, som det vi har i dag, utgåristället från jämförelser av elevers kunskaper iförhållande till olika ämnesrelaterade mål. I praktikentjänar även dessa betyg som urval till vidarestudier, trots att utgångspunkten för betygssättningär en annan.I kapitlet beskrivs och analyseras longitudinellasamband mellan skolprestationer i grundskolan,Socialstyrelsen – Social rapport 2010 231

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnTabell 7:1. BakgrundsvariablerKategorier och definitioner.Bakgrundsvariabel DefinitionKategorier1. Kön2. Födelseår Åren 1972–1981.3. Utländsk bakgrund Personer som är födda utomlands eller har två föräldrar som är födda utomlands.4. Medelbetyg i årskurs 9LågMedelbetyg (B) som är lägre än betygsmedelvärdet a (M) minus en standardavvikelse (SD), (B ≥ M-SD);Gränsvärdet för låga betyg är 2,4.Låg/medelMedelbetyg som är högre än låga betyg upp till och med betygsmedelvärdet (M-SD < B ≥ M).Medel/högMedelbetyg som är högre än betygsmedelvärdet med högst en standardavvikelse (M < B ≥ M+SD).HögMedelbetyg som är högre än betygsmedelvärdet plus en standardavvikelse (B > M+SD).5. Socioekonomisk grupp Hushållets högsta kategori när undersökningspersonen var ca 10 år. Uppdelningen följer SCB:s kategoriseringav socioekonomisk indelning (SEI) och är huvudsakligen baserad på uppgiften om individens yrke.Högre tjänstemänTjänstemän på låg nivå och mellannivåFacklärda arbetareEj facklärda arbetareÖvrigtEgna företagare och jordbrukare inklusive personer som saknar uppgift om socioekonomisk tillhörighet.6. Uppväxtregion Boenderegion när undersökningspersonen var ca 10 år, grupperad med utgångspunkt från SKL:skommungruppsindelning.StorstäderInklusive förortskommuner.Större städer Inklusive pendlingskommuner och tätorter med mer än 25 000 invånare.LandsbygdÖvriga kommuner.7. Bostadens upplåtelseform Form av bostadsinnehav när undersökningspersonen var ca 10 år.ÄgerÄganderätt (villa, radhus m.m.), bostadsrätter och andelsrätter.HyrHyr i första eller andra hand inklusive andra avtal samt uppgift saknas.Tabellen fortsätter på nästa sidaframtida utbildning och psykosociala problemför barn födda 1972–1981. Skolprestationerna harmätts genom betygen från vårterminen i årskurs 9.Fördjupade analyser görs för några grupper av sårbarabarn, nämligen långvarigt familjehemsplacerade,barn i familjer med återkommande ekonomisktbistånd och utlandsfödda adopterade. Dessagrupper har i tidigare studier visat sig ha påtagligtförhöjda risker för en ogynnsam ekonomiskoch social utveckling över tid [41]. Analyserna ärgjorda med hjälp av ett avidentifierat forskningsdatasetsom består av uppgifter från följande nationellaregister (se bilaga 4 Datakällor):• Statistiska centralbyrån: Flergenerationsregistret,Folk- och bostadsräkningen (FoB), Longitudinellintegrationsdatabas för sjukförsäkrings-och arbetsmarknadsstudier (LISA).• Skolverket: Årskurs 9-elevregistret.• Socialstyrelsen: Patientregistret, Dödsorsaksregistretsamt Registret över insatser för barnoch unga.• Brottsförebyggande rådet: Lagföringsregistret.• Pliktverket: Värnpliktsregistret.Forskningsdatasetet är källa till samtligafigurer och tabeller i detta kapitel.232Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnTabell 7:1 fortsättning från föreg. sida...Bakgrundsvariabel DefinitionKategorier8. Familjetyp Hushållets sammansättning när undersökningspersonen var ca 10 år.Traditionell kärnfamilj Barnet bor med båda biologiska föräldrarna, där adoptivföräldrar jämställs med biologiska föräldrar.Ombildad familj Barnet bor med en biologisk förälder (eller adoptivförälder) och en styvförälder.Ensamstående förälder Barnet bor med en biologisk förälder (eller adoptivförälder).AnnatBarnet bor inte med någon biologisk förälder (eller adoptivförälder) inkl. de som saknar uppgift omfamiljetyp.9. Moderns högsta fullföljda utbildningHögst grundskola Förgymnasial utbildning 9 år eller kortare.Gymnasial2- eller 3-årig gymnasieutbildning.Eftergymnasial Eftergymnasial utbildning.10. Moderns återkommande ekonomiska bistånd (socialbidrag b ) åren 1990–1992Anger om modern i FoB-hushållet (när personen var cirka 10 år) haft socialbidrag minst en gång per år,alla tre åren 1990–1992, oberoende av beloppets storlek.11. Indikation på psykisk sjukdom hos mor respektive farAvser att barnets biologiska mor respektive far har vårdats på sjukhus (med minst en övernattning) någongång åren 1973–2005 med psykiatrisk diagnos (inklusive självmordsförsök), eller att hon/han har avliditmed en psykiatrisk diagnos som underliggande eller bidragande dödsorsak (inklusive självmord). c12. Indikation på narkotika- eller alkoholmissbruk hos mor respektive farAvser att barnets biologiska mor respektive far har vårdats på sjukhus (med minst en övernattning)någon gång åren 1973–2005 med missbruksrelaterad diagnos, eller att hon/han har avlidit i enmissbruksrelaterad diagnos som underliggande eller bidragande dödsorsak. c13. Kognitiva testresultat Variabeln avser de kognitiva testerna vid mönstring och förekommer bara för män. Testet består av fyradelprov: logik, spatial förmåga, synonymer och teknisk förmåga. I analyserna används det sammanfattanderesultatet från dessa tester.a) Betygsmedelvärdet gäller hela gruppen födda 1972–1981. Betygen är satta enligt det relativa betygssystem där 1 var det lägsta betygetoch 5 var det högsta.b) Åren 1990–1992 användes den äldre benämningen socialbidrag. I dag används benämningen ekonomiskt bistånd, vilket också är den termsom används i kapitlet.c) Diagnoser i Patientregistret och Dödsorsaksregistret framgår av faktarutan Diagnoskoder.Datakällor: (1–3) Registret över totalbefolkningen (RTB), SCB; (4) Årskurs 9-elevregistret, Skolverket; (5–8) Folk- och bostadsräkningen (FoB) 1980,1985 respektive 1990, SCB; (9,10) Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA), SCB; (11,12)Patientregistret och Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen; (13) Värnpliktsregistret 1990–2001, Pliktverket.Bakgrunds- och utfallsvariablerDe flesta bakgrundsvariabler som används i kapitletsanalyser är så väl etablerade i samhällsvetenskapligforskning att de inte behöver någon vidare förklaring.De som bör kommenteras är indikationer påpsykisk sjukdom samt på narkotika- eller alkoholmissbrukhos barnens föräldrar. Variablerna grundarsig på diagnoser som ställdes i samband med attföräldern antingen skrevs in på sjukhus (slutenvård)eller avled. Dessa data kan självfallet inte användasför att skatta förekomst av sådana problem blandföräldrarna. Analyserna saknar exempelvis uppgifterom behandling av psykisk ohälsa eller missbruki öppenvården, eller inom socialtjänsten.Låga betyg behandlas i en del analyser sombakgrundsvariabel (se tabell 7:1) och i andra somutfallsvariabel (se tabell 7:2). Förutom utbildningär alla andra utfallsvariabler indikationer på förekomstav psykosociala problem. En kort kom-Socialstyrelsen – Social rapport 2010 233

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnTabell 7:2. UtfallsvariablerUtfallsvariabel Definition1. Låga betyg Se definition av låga betyg i tabell 7.1.2. Självmord Död genom självmord eller misstänktsjälvmord efter årskurs 9. a3. Självmordsförsök Inlagd på sjukhus till följd av självmordsförsökeller misstänkt självmordsförsökefter årskurs 9. a4. Narkotikamissbruk Lagförd för narkotikabrotteller vårdad på sjukhus med ennarkotikarelaterad diagnos eller dödav narkotikarelaterade orsaker fr.o.m.20-årsdagen. a5. Alkoholmissbruk Lagförd för rattfylleri eller vårdadpå sjukhus med en alkoholrelateraddiagnos eller död av alkoholrelateradeorsaker efter 20-årsdagen. a6. Lagförd för brott Förekommer i brottsregistret medminst en lagföring. Man kan bli lagfördfrån 15 års ålder.7. Allvarlig kriminalitet Dömd till skyddstillsyn, fängelse ellerrättspsykiatrisk vård vid minst etttillfälle efter 20-årsdagen.8. Tonårsförälder Fick barn före 20-årsdagen.9. Något ekonomisktbistånd10. Lever på ekonomisktbistånd11. Högsta uppnåddautbildning234Fick något ekonomiskt bistånd det årpersonen fyllde 25 år. bMer än 50 procent av disponibelinkomst bestod av ekonomiskt bistånddet år personen fyllde 25 år. bGrundskola, gymnasieskola (2- eller3-årig), eftergymnasial utbildning.a) Diagnoser i Patientregistret och Dödsorsaksregistret framgår av faktarutanDiagnoskoder.b) Detta utfall mäts bara för personer födda 1972–1978 som var registrerademed “eget hushåll” året de fyllde 25, dvs. inte längre bodde tillsammansmed sina föräldrar.Datakällor: (1) Årskurs 9-elevregistret, Skolverket. (2–5) Patientregistretoch Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen. (4–7) Lagföringsregistret, Brå. (8)Flergenerationsregistret, SCB. (9–11) Longitudinell integrationsdatabas försjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA), SCB.mentar om variabeln ”tonårsförälder”: att bliförälder under tonåren behöver självfallet intevara ett ”ogynnsamt utfall” för enskilda individer,men analyserna görs på gruppnivå. I helapopulationen (födda 1972–1981) var det ovanligtatt bli förälder före 20-årsdagen och det händebara cirka 1 av 200 pojkar och 1 av 40 flickor.I de flesta västländer är ungdomar som blir föräldrari tonåren i dag en socialt selekterad grupp(det vill säga en grupp som skiljer sig från genomsnittsbefolkningen),och i så gott som allautländska studier är skolmisslyckanden den starkasteriskfaktorn. Efter barnets födelse är detockså betydligt vanligare att dessa personer fårförsörjningssvårigheter och andra sociala problemjämfört med dem som får barn senare ilivet [43].Vilka får låga grundskolebetyg?Gruppen med låga betyg, som den definieras idetta kapitel (se tabell 7:1), omfattar den sjättedelsom hade de sämsta betygen i hela studiepopulationen.Dessa elever tillhörde de 4–5 sämsta i engenomsnittlig skolklass i grundskolans sista årskursoch här ingår även elever med ofullständigabetyg i kärnämnena svenska, matematik och engelska.I medelbetyget utesluts betygen från ämnenaidrott och teknik eftersom vissa elever varFigur 7:1. Medelbetyg i årskurs 9Ackumulerad andel bland flickor och pojkar födda1972–1981. Procent.Procent100908070605040Gräns för låga betyg30201000,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5Flickor3,0Pojkar3,54,04,5 5,0MedelbetygSocialstyrelsen – Social rapport 2010

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnTabell 7:3. Medelbetyg i årskurs 9 indelati fyra grupperFlickor och pojkar födda 1972–1981. Procent och antal.Medelbetyg Flickor Pojkar% Antal % AntalLåg 11 46 888 22 104 554Låg/medel 29 130 221 37 175 142Medel/hög 40 174 902 31 144 128Hög 20 89 819 10 47 186Totalt 100 441 830 100 471 010befriade från idrotten och teknik inte ingick allaår i samliga skolor i landet. Flickor har i genomsnitthögre betyg än pojkar (figur 7:1). Med dendefinition som används i kapitlet har 11 procentav flickorna och 22 procent av pojkarna låga ellerofullständiga betyg (tabell 7:3).Figur 7:2. Låga slutbetyg i årskurs 9 efter olika bakgrundsfaktorerAndel i respektive grupp. Flickor och pojkar födda 1972–1981. Procent.FlickorPojkarSocioekonomisk gruppÖvrigtArbetare, ej facklärdArbetare, facklärdTjänstemän, låg/mellan*Tjänstemän, högFamiljetypEnsamstående föräldrarKärnfamilj*Ombildad familjAnnatUtländsk bakgrundNej*JaEkonomiskt biståndNej*JaUppväxtregionStorstadStörre städer*LandsbygdBostadens upplåtelseformÄger*Hyr60 50 40 30 20 10 00 10 20 30 40 50 60ProcentProcent* Referensgrupper i regressionsanalyserna.Betygen avspeglar inte alltid barnens potentialför skolprestationer. För drygt 90 procent av männeni studiepopulationen finns data om resultatfrån kognitiva tester vid mönstringen. Det finnsett positivt samband mellan dessa testresultat ochbetygen i årskurs 9 så att de med höga resultatofta också har höga betyg, men sambandet är långtifrån fullständigt 1 . Relationen mellan betyg och begåvningmätt via mönstringens kognitiva tester diskuterasmer ingående i avsnittet Kognitiva tester vidmönstringen.Andelen med låga grundskolebetyg varierarstarkt efter uppväxthemmets socioekonomiska tillhörighet.Bland barn till högre tjänstemän hade bara3 respektive 7 procent av flickorna och pojkarna lågabetyg i årskurs 9. Motsvarande andel bland dem varsuppväxthem klassificeradessom ”ej facklärda arbetare”var 19 respektive 37 procent(figur 7:2).Låga betyg är ocksåvanligare bland dem somhar vuxit upp med ensamståendeföräldrar eller medstyvföräldrar än bland demsom har vuxit upp medbåda sina biologiska föräldrareller adoptivföräldrar.Bland barn vars mödrar fickåterkommande ekonomisktbistånd åren 1990–1992hade 54 procent av pojkarnaoch 37 procent av flickornalåga betyg, vilket ärmycket höga siffror jämförtmed övriga grupper.Flickor och pojkar uppvisarsamma mönster i alla1 Korrelationen är 0,65 (r).Socialstyrelsen – Social rapport 2010 235

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnFigur 7:3. Risk för låga slutbetyg i årskurs 9 efter uppväxthemmetssocioekonomiska bakgrundFlickor och pojkar födda 1972–1981. Justerad relativ risk (RR).RR4,01,01,0Flickor0,4Arbetare,ej facklärdArbetare,facklärdTjänsteman,högreÖvrigtRR4,0Pojkar0,4Arbetare,ej facklärdArbetare,facklärdTjänsteman,högreÖvrigtDe relativa riskerna är beräknade med Cox-regression (konstant tid).Jämförelsegrupp (RR = 1) är barn vars föräldrar var tjänstemän på låg nivå och mellannivå.Riskerna är justerade för födelseår samt bakgrundsfaktorerna utländsk bakgrund, uppväxtregion,bostadens upplåtelseform, återkommande ekonomiskt bistånd 1990–1992samt indikation på psykisk sjukdom och missbruk hos biologiska föräldrar.Observera att skalan på y-axeln är logaritmerad.Cox-regressionMed hjälp av Cox-regression har sannolikheten skattats föratt en händelse ska inträffa, till exempel olika indikationerpå psykosociala problem. Resultaten presenteras som relativarisker (RR), det vill säga sannolikheten för att en visshändelse inträffar hos en grupp jämfört med en vald referensgrupp.En relativ risk på 2 anger att risken är dubbeltså hög (2 gånger så hög) som i referensgruppen. När denrelativa risken är mindre än 1 är risken lägre än referensgruppens.Vanligen betraktas relativa risker på 2 och mersom ”höga överrisker”. För en mer detaljerad beskrivningav analysmetoderna se bilaga 3 Metodbeskrivningar.I tabellerna visas statistiskt signifikanta resultat på 5 %-nivån(p < 0,05). I regressionsanalyserna ”justeras” resultatenför olika bakgrundsfaktorer (tabell 7:1), exempelvis födelseåroch kön. Det innebär att analysen tar hänsyn till att fördelningenav födelseår och kön skiljer sig åt mellan olika grupper.Regressionsanalyserna ger svar på frågan: finns det enskillnad om alla övriga faktorer som ingår i analysen är likafördelade? Observera att den relativa risken inte säger någotom förekomst eller omfattning, dvs. hur stor del av den studeradegruppen som är berörd. Förekomst av de studeradeutfallen anges som procentandelar (%).1,0JusterasbortÅterstårefterjusteringundergrupper utom de som är baseradepå uppväxtregion, där andelenmed låga betyg är något högre blandflickor som har vuxit upp i storstäderjämfört med andra regioner. Blandpojkar är det tvärtom de som harvuxit upp i glesbygd som oftare fårlåga betyg. Flickor har genomgåendehögre betyg från årskurs 9 än pojkar,och ungefär var tionde flicka finns iden lägsta betygsgruppen jämförtmed ungefär var femte pojkeÄven då man tar hänsyn till faktorersom har stor betydelse för förekomstenav låga betyg, som exempelvisfamiljetyp och förekomst avåterkommande ekonomiskt bistånd,så kvarstår ett starkt samband mellansocioekonomisk bakgrund och riskför låga grundskolebetyg (figur 7:3). Bland barn frånarbetarhem var risken fortfarande dubbelt så hög sombland jämnåriga från tjänstemannahem. Skillnadernaär något större bland flickor än bland pojkar, vilketkommer av att flickor är en mer selekterad grupp eftersomdet är ovanligare med låga betyg bland flickor.Utbildningskarriären avgörs redani grundskolanI dag förväntas i princip alla ha åtminstone gymnasieutbildning.Över 99 procent börjar på gymnasietäven om inte alla fullföljer utbildningen. Bland kvinnoroch män födda 1972–1981 hade 7 respektive 10procent högst grundskoleutbildning år 2005 när devar mellan 24 och 33 år. Vilka faktorer är det dåsom påverkar risken att i vuxen ålder bara ha grundskoleutbildning?Bland dem som gick ut årskurs 9med ett slutbetyg över genomsnittet var det bara 0,5236Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnFigur 7:4. Högst grundskola år 2005Andel med högst grundskoleutbildning i olika betygsgrupper fördelat efter uppväxthemmetssocioekonomiska bakgrund. Kvinnor och män födda 1972–1981. Procent.*Procent Kvinnor ProcentMän30302520151050LågLåg/medelArbetare,ej facklärdaMedel/högHögArbetare,facklärda* Andelarna är beräknade med hänsyn till persontid.Tjänstemän,låg-/mellannivåprocent som inte hade fullföljt en gymnasieutbildningvid uppföljningstidens slut. Motsvarande andelbland dem som hade låga betyg var 26 procent.När barnen väl har grupperats genom grundskolebetygetminskar betydelsen av socioekonomiskbakgrund för benägenheten att studera vidare.Bland pojkar med låga betyg i årskurs 9 hade 28procent av dem vars föräldrar klassificerades somej facklärda arbetare inte uppnått gymnasienivå viduppföljningstidens slut, jämfört med 21 procent avpojkarna från högre tjänstemannahem (figur 7:4).Detta är en mindre skillnad jämfört med variationenmellan olika betygsgrupper. Samma mönster finns iövriga betygsgrupper och bland flickor.Betygen har mycket stor betydelse för vidarestudier, även efter att hänsyn tagits till andra bakgrundsfaktorer(till exempel förekomst av återkommandeekonomiskt bistånd och indikationer påpsykisk ohälsa eller missbruk hos föräldrarna; figur7:5). Betygens påverkan på utbildningskarriären för2520151050LågLåg/medelMedel/högBetyg åk 9 Betyg åk 9Tjänstemän,högreHögbarn i olika befolkningsgrupperhar påvisats i flera tidigarestudier. Bland annat harbarn med svensk bakgrundhögre benägenhet att studeravidare än barn med utländskbakgrund men den skillnadenförsvinner när man tar hänsyntill betygen från årskurs9 [48]. Sambandet mellanhögskoleutbildning och betygi årskurs 9 är också starktoch kvarstår efter hänsyn tillolika uppväxtfaktorer (figur7:6). Den sammanfattandeslutsatsen är att när betygeni årskurs 9 väl är satta spelarövriga bakgrundsfaktorermindre roll för sannolikhetenatt studera vidare.Skolbetygens samband medframtida psykosociala utfallDen sjättedel som fick låga eller ofullständiga slutbetygfrån grundskolan hade också betydligt högreförekomst av psykosociala problem efter att de gåttut grundskolan än barnen i övriga betygsgrupper(tabell 7:4). Vissa typer av problem förekom oftarebland kvinnor och andra bland män. Självmord,kriminalitet och indikation om missbruk var vanligarebland män, medan självmordsförsök, tonårsföräldraskapoch något ekonomiskt bistånd vid 25års ålder var vanligare bland kvinnor.Oavsett om det rör sig om ovanliga eller vanligapsykosociala problem är sambanden med betygenmycket tydliga. Ungefär hälften av männen medlåga betyg förekom exempelvis i brottsregistret.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 237

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnFigur 7:5. Risk för högst grundskoleutbildning bland personeri olika betygsgrupper från årskurs 9Kvinnor och män födda 1972–1981. Justerad relativ risk (RR).RR KvinnorRRMän20,020,01,00,2LågLågLåg/medelLåg/medelHögHögDrygt 8 procent hade efter tonåren minst en indikationpå narkotika- eller alkoholmissbruk. Motsvarandesiffror för missbruk bland män från denhögsta betygsgruppen var under 1 procent.Att psykosociala problem är relativt vanliga blandpersoner med låga betyg innebär för det mesta – ochspeciellt bland män – att flest fall också inträffar iden gruppen. Så är det dock inte alltid. Exempelvis1,00,2LågLågLåg/medelLåg/medelDe relativa riskerna är beräknade med Cox-regression (konstant tid).Jämförelsegrupp (RR = 1) är personer med medel/höga betyg.Riskerna är justerade för födelseår samt bakgrundsfaktorerna socioekonomisk bakgrund,utländsk bakgrund, region, bostadens upplåtelseform, återkommande ekonomiskt bistånd1990–1992 samt indikation på psykisk sjukdom och missbruk hos biologiska föräldrar.Observera att skalan på y-axeln är logaritmerad.HögHögJusterasbortÅterstårefterjusteringFigur 7:6. Chans för eftergymnasial utbildning bland personeri olika betygsgrupper från årskurs 9Kvinnor och män födda 1972–1981. Justerad relativ risk (RR).RR KvinnorRRMän2,002,001,000,010,02LågLåg/medelHög1,000,010,02LågLåg/medelHögJusterasbortÅterstårefterjusteringhar 3,5 procent av kvinnorna medlåga betyg varit inlagda på sjukhusför självmordsförsök jämfört med1,6 procent av kvinnorna i betygsgruppenlåg/medel. Till antalet varändå självmordsförsöken färre blandkvinnor med låga betyg, drygt 1 600jämfört med drygt 2 000 (tabell 7:4).Förekomsten av psykosocialaproblem skiljer sig mycket åt mellanbetygsgrupperna och mönstret är istort sett detsamma inom alla socioekonomiskagrupper (figur 7:7–7:10).Självmordsförsök är vanligast blandflickor med låga betyg från högretjänstemannafamiljer (figur 7:7).Samma tendens har tidigare rapporteratsför självmordsrisker blandsvenska män relaterat till uppmättintelligens och socioekonomisk bakgrund[49]. Notera dock att gruppernaär olika stora, exempelvis är deten liten grupp kvinnor som har fåttlåga betyg och är uppvuxna i högretjänstemannahem.När det gäller allvarlig kriminalitetär skillnaderna mellan betygsgruppernaännu större (figur 7:8).Även när det gäller indikation pånarkotikamissbruk (figur 7:9) ochpå tonårsföräldraskap (figur 7:10) ärskillnaderna i förekomst stor mellanbetygsgrupperna men små mellan barn med olikauppväxtbakgrund – när hänsyn tas till skolbetygenfrån årskurs 9.Bland flickor verkar ett ursprung i tjänstemannahemvara en skyddande faktor mot tonårsföräldraskap,oavsett skolbetyg. Motsvarande utfall för pojkarnautelämnas eftersom fallen är så få. Selektionenär tydlig och bekräftar en rad tidigare studier. Bland238Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnTabell 7:4. Förekomst av psykosociala problem iolika betygsgrupperKvinnor och män födda 1972–1981. Procent* och antal.Psykosociala problem KvinnorMänBetyg i årskurs 9 % Antal % AntalSjälvmord efter årskurs 9Låg 0,22 97 0,46 476Låg/medel 0,10 126 0,20 353Medel/hög 0,08 135 0,15 223Hög 0,07 60 0,11 53Alla 0,10 418 0,24 1 105Självmordsförsök efter årskurs 9Låg 3,5 1 647 2,1 2 032Låg/medel 1,6 2 076 0,6 1 117Medel/hög 0,9 1 594 0,4 499Hög 0,6 541 0,3 119Alla 1,4 5 858 0,9 3 767Narkotikamissbruk fr.o.m 20-årsdagenLåg 3,6 1 692 8,1 8 339Låg/medel 1,2 1 529 2,4 4 249Medel/hög 0,5 787 0,9 1 340Hög 0,2 200 0,3 157Alla 1,0 4 208 3,2 14 085Alkoholmissbruk fr.o.m. 20-årsdagenLåg 1,4 668 8,6 9 010Låg/medel 0,5 672 3,0 5 229Medel/hög 0,2 422 1,3 1 907Hög 0,1 93 0,6 267Alla 0,4 1 855 3,6 16 413Lagförd för brott fr.o.m. 15-årsdagenLåg 20,9 10 414 49,7 53 784Låg/medel 10,8 14 032 28,9 50 673Medel/hög 6,2 10 836 16,8 24 269Hög 3,8 3 409 9,3 4 380Alla 8,9 38 691 28,6 133 106Tabellen fortsätter i nästa spalttonårsmammorna tillhörde 42 procent den lägstabetygsgruppen i årskurs 9 (jämfört med 8 procentbland icke tonårsmammor). Majoriteten (52 procent)hade bara grundskola vid 26 års ålder (ej tonårsmammor:8 procent) och en majoritet (56 procent) fickockså ekonomiskt bistånd varje år när de var 22–24år (ej tonårsmammor: 12 procent).Tabell 7:4 fortsättning...Psykosociala problem KvinnorMänBetyg i årskurs 9 % Antal % AntalAllvarlig kriminalitet fr.o.m. 20-årsdagenLåg 2,4 1 099 12,5 12 849Låg/medel 0,5 674 3,3 5 832Medel/hög 0,2 274 1,1 1 552Hög 0,1 47 0,4 204Alla 0,5 2 094 4,7 20 437TonårsförälderLåg 10,1 5 052 1,6 1 688Låg/medel 3,3 4 318 0,5 810Medel/hög 0,9 1 585 0,2 227Hög 0,2 199 0,1 30Alla 2,7 11 154 0,6 2 755Något ekonomiskt bistånd vid 25 år**Låg 23,5 7 560 14,5 8 168Låg/medel 8,4 7 149 4,9 4 879Medel/hög 3,6 3 903 3,0 2 430Hög 2,0 1 075 1,7 454Alla 7,3 19 687 6,3 15 931Lever på ekonomiskt bistånd vid 25 år**Låg 5,0 1 526 4,8 2 607Låg/medel 1,0 848 1,0 1 015Medel/hög 0,3 357 0,5 373Hög 0,2 104 0,3 70Alla 1,1 2 835 1,7 4 065* Procentskattningarna kan avvika något från kvoten mellan täljare (antali tabell 6:4) och nämnare (antal i tabell 6:3) på grund av det partiellabortfallet som är olika stort för olika utfall.** Avser bara de med eget hushåll födda 1972–1978.Även efter justeringar för andra bakgrundsfaktorerän socioekonomisk bakgrund kvarstår de kraftigtförhöjda riskerna för psykosociala problem blandunga vuxna med låga grundskolebetyg (tabell 7:5).Barn med låga betyg från årskurs 9 har närmast extremaöverrisker för en del utfall. Allvarlig kriminalitetbland kvinnor och män är exempelvis 15 respektive11 gånger så vanligt bland dem med låga betygjämfört med dem med medelbetyg eller höga betygnär analysen justeras för bara födelseår (modell 1).När man även tar hänsyn till övriga bakgrundsfaktorersjunker överriskerna något, men de är fortfarandetio- respektive åttafaldiga (modell 2).Socialstyrelsen – Social rapport 2010 239

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnFigur 7:7. Självmordsförsök efter socioekonomisk bakgrund och betyg i årskurs 9Andel i respektive grupp. Kvinnor och män födda 1972–1981. Procent.*Procent Kvinnor ProcentMän16141614121210108866442200Arbetare, Arbetare, Tjänstemän, Tjänstemän, ÖvrigtArbetare, Arbetare, Tjänstemän, Tjänstemän,ej facklärda facklärda låg/mellan nivå högreej facklärda facklärda låg/mellan nivå högreÖvrigtFigur 7:8. Allvarlig kriminalitet från 20 års ålder efter socioekonomisk bakgrund och betyg i årskurs 9Andel i respektive grupp. Kvinnor och män födda 1972–1981. Procent*.ProcentProcent161614121086420Arbetare,ej facklärdaArbetare,facklärdaTjänstemän,låg/mellan nivåTjänstemän,högreÖvrigt14121086420Arbetare,ej facklärdaArbetare,facklärdaTjänstemän,låg/mellan nivåTjänstemän,högreÖvrigtFigur 7:9. Indikation på narkotikamissbruk från 20 års ålder efter socioekonomisk bakgrundoch betyg i årskurs 9Andel i respektive grupp. Kvinnor och män födda 1972–1981. Procent*.ProcentProcent16161414121210108866442200Arbetare, Arbetare, Tjänstemän, Tjänstemän, ÖvrigtArbetare, Arbetare, Tjänstemän, Tjänstemän,ej facklärda facklärda låg/mellan nivå högreej facklärda facklärda låg/mellan nivå högreÖvrigtBetyg åk 9:LågLåg/medelMedel/högHög* Andelarna är beräknade med hänsyn till persontid.240Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnTabell 7:5. Risker för olika psykosociala problem iolika betygsgrupperKvinnor och män födda 1972–1981. Justerad relativ risk (RR).PsykosocialaproblemKvinnorModell 1 a Modell 2 b MänModell 1 a Modell 2 bBetygRR RR RR RRi årskurs 9Självmord efter årskurs 9*Låg 2,7 2,0 3,0 2,6Låg/medel 1,2 1,1 1,3 1,3Medel/hög (ref) 1 1 1 1Hög i.s. i.s. 0,7 0,7Självmordsförsök efter årskurs 9*Låg 4,0 3,1 5,8 4,5Låg/medel 1,8 1,7 1,9 1,7Medel/hög (ref) 1 1 1 1Hög 0,7 0,7 0,7 0,8Narkotikamissbruk fr.o.m. 20-årsdagenLåg 8,1 5,8 8,6 6,8Låg/medel 2,6 2,4 2,6 2,4Medel/hög (ref) 1 1 1 1Hög 0,5 0,5 0,4 0,4Alkoholmissbruk fr.o.m. 20-årsdagenLåg 5,8 4,3 6,5 5,3Låg/medel 2,1 1,9 2,3 2,1Medel/hög (ref) 1 1 1 1Hög 0,4 0,5 0,4 0,4Tabellen fortsätter i nästa spaltFigur 7:10. Tonårsföräldraskap (13–19 år) eftersocioekonomisk bakgrund och betyg i årskurs 9Andel i respektive grupp. Kvinnor födda 1972–1981. Procent*.Procent1614121086420Arbetare,ej facklärdaBetyg åk 9:Arbetare,facklärdaLågKvinnorTjänstemän,låg/mellan nivåLåg/medelTjänstemän,högreMedel/högÖvrigtHögTabell 7:5 fortsättning...PsykosocialaproblemKvinnorModell 1 a Modell 2 b MänModell 1 a Modell 2 bBetyg RR RR RR RRi årskurs 9Lagför för brott fr.o.m. 15-årsdagenLåg 3,6 3,0 3.0 2,7Låg/medel 1,7 1,6 1,7 1,7Medel/hög (ref) 1 1 1 1Hög 0,6 0,6 0,6 0,6Allvarlig kriminalitet fr.o.m. 20-årsdagenLåg 14,9 9,9 11,4 8,4Låg/medel 3,3 2,9 3,1 2,8Medel/hög (ref) 1 1 1 1Hög 0,3 0,4 0,4 0,4TonårsförälderLåg 11,8 8,3 10,2 7,4Låg/medel 3,6 3,1 2,9 2,6Medel/hög (ref) 1 1 1 1Hög 0,2 0,3 0,4 0,5Något ekonomiskt bistånd vid 25 år**Låg 6,8 5,1 4,6 3,4Låg/medel 2,4 2,1 1,6 1,5Medel/hög (ref) 1 1 1 1Hög 0,6 0,6 0,6 0,6Lever på ekonomiskt bistånd vid 25 år**Låg 15,1 10,4 9,7 6,7Låg/medel 3,1 2,7 2,2 2,0Medel/hög (ref) 1 1 1 1Hög 0,6 0,6 0,6 0,6De relativa riskerna är beräknade med Cox-regression (konstant tid om inteannat anges). Resultaten är signifikanta på 5 %-nivån; i.s. = Icke signifikant. ref =Referenskategori där RR är 1.a) Justerad för födelseår.b) Justerad för födelseår, utländsk bakgrund, socioekonomisk bakgrund,region, bostadens upp-låtelseform, återkommande ekonomiskt bistånd åren1990–1992 samt indikationer för psykisk sjukdom och missbruk hos biologiskaföräldrar.* Riskerna är beräknade med persontid.** Födda 1972–1978 med eget hushåll vid 25 års ålder.* Andelarna är beräknade med hänsyn till persontid.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 241

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnSkolbetygens betydelse för grupperav utsatta och/eller sårbara barnBarn som har växt upp i långvarigfamiljehemsvårdSvenska nationella registerstudier har visat attbarn som vårdas i familjehem under lång tid harhöga överrisker för bland annat framtida självmordsbeteende,allvarlig psykisk ohälsa, försörjningsproblemoch tonårsföräldraskap [41, 43, 50].Dessa studier berör de barn och ungdomarsom samhället har påtagit sig allra störst ansvarför – ett ansvar som för många varar under störredelen av uppväxtåren. I detta kapitel görs nya ochfördjupade analyser av utvecklingen hos dennamycket utsatta grupp.Insatser från socialtjänstenI kapitlet används följande termer:Social dygnsvård eller samhällelig vård är familjehems- eller institutionsvårdför barn och ungdomar.Familjehem kallades förr fosterhem.Kontaktfamilj/kontaktperson avser en frivillig familj eller personsom utses av socialtjänsten och som får i uppgift attstödja barnet och föräldrarna.Kognitiva tester vid mönstringenI vissa analyser justeras resultaten för kognitivatestresultat vid mönstringen, som var obligatoriskför pojkarna födda 1972–1981. Dessa analyser ärdå självfallet begränsade till pojkar.Sedan 1970-talet har alla unga män sommönstrat för värnplikt i Sverige genomgått enserie kognitiva tester. Fram till och med år 2005mönstrade cirka 92 procent av alla unga män iden folkbokförda befolkningen i Sverige. Mänmed dubbelt medborgarskap eller annat medborgarskapän svenskt är befriade från mönstring,liksom män med någon svår kronisk sjukdomoch/eller betydande funktionshinder. Bland ungamän födda 1972–1981 som växte upp i samhälletsvård mönstrade 75–80 procent. Dessa tester haranvänts i en rad longitudinella studier av blandannat självmordsrisker [4, 49, 57].De kognitiva testerna vid mönstring består avfyra delprov: logik, spatial förmåga, synonymeroch teknisk förmåga (baserat på kemi- och fysikkunskaper)[58]. Resultaten blir sannolikt bättreför dem som går en teoretisk utbildning eftergrundskolan. Åtminstone var det så med de äldremönstringstesterna [59]. Detta är troligen en viktigförklaring till att det bara finns en begränsad korrelationmellan resultaten på kognitiva tester i 12års ålder och vid mönstringen i 18 års ålder (r =0,55) [59]. Även andra studier har visat att den uppmättaintelligenskvoten hos barn från utsatta miljöerökar när miljön blir mer stimulerande genombland annat ökade utbildningsinsatser [60].Tvillingstudier visar att genetik spelar en betydanderoll för hur en individ i en genomsnittligbefolkning i västvärlden vid en definierad tidpunktpresterar på kognitiva tester, så kallade IQ-tester[61]. Resultaten av IQ-tester har en tendens att förbättrasöver tid (den så kallade ”Flynn-effekten”),vilket visar att miljön också har en avgörande betydelseför resultaten på dessa tester [62].När det gäller den kognitiva förmågan hosbarn som har växt upp i familjehem kan man setill ett antal studier med syskonjämförelser somhar genomförts i Frankrike. I dessa har man följtbarn som adopterades vid 4–6 års ålder på grundav misshandel och/eller vanskötsel, och låtit demgöra upprepade kognitiva tester ända upp i ungvuxen ålder. Barnens testresultat förbättrades kontinuerligtunder hela uppväxttiden jämfört medgenomsnittsbefolkningen. I ung vuxen ålder lågtestresultaten för de adopterade avsevärt närmaremedelvärdet för individer som hade vuxit upp med242Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnlivsvillkor liknande adoptivfamiljens, och avsevärthögre än testvärdena för deras biologiska syskonsom hade stannat kvar i ursprungsfamiljen [63, 64].Dåliga kognitiva testresultat för barn som haftsin tidiga barndom i socialt utsatta miljöer bör såledesinte slentrianmässigt förklaras med genetiskafaktorer. De franska adoptionsstudierna talarför att miljöfaktorerna för just dessa barn har enstörre betydelse för den kognitiva förmågan änför barn i resten av befolkningen.Vanligare med låga betyg bland långvarigtfamiljehemsplaceradeDrygt varannan pojke och var tredje flicka somhar vuxit upp i familjehemsvård hamnade i denlägsta betygsgruppen (figur 7:11). Det betyder attdet är mellan två och tre gånger så vanligt medlåga betyg bland dessa som i referenspopulationen,vilket också framgår i jämförelser av de relativariskerna för låga betyg (tabell 7:6, modell1). För de långvarigt familjehemsplacerade saknassamband mellan låga betyg i årskurs 9 ocholika bakgrundsfaktorerna som födelseår, åldervid placering i social dygnsvård, sammanlagd tidi social dygnsvård före 18-årsdagen eller föräldrarelateraderiskindikatorer för psykisk sjukdomoch missbruk (visas ej i tabell). Flickor hade docken lägre risk för låga betyg i årskurs 9 än pojkar.Tiden i vård liksom barnens ålder vid placeringenhade bara en marginell påverkan som intevar statistiskt signifikant. Det hade varit önskvärtatt även studera de socioekonomiska faktorer sombeskriver familjehemmen, det vill säga barnensuppväxtmiljö, men det har inte varit möjligt attgöra eftersom familjehemföräldrarna inte säkertkan identifieras i registren.Även efter att analysen tar hänsyn till kognitivaresultat från mönstringen har pojkar som växt uppLångvarigt familjehemsplacerade –studiepopulationStudiepopulationen består av personer som var långvarigt familjehemsplacerade,och förutom dem ingår också en referenspopulationoch två jämförelsegrupper i analyserna. Grupperna harskapats med hjälp av uppgifter i Statistiska centralbyråns Flergenerationsregisteroch Socialstyrelsens Register över insatser förbarn och unga (se bilaga 4 Datakällor).• Referenspopulation (n = 899 495): Barn som inte fick insatserfrån socialtjänsten före 18 års ålder, enligt SocialstyrelsensRegister över insatser till barn och unga. Registret innehållerdock bara placeringar i familjehems- eller institutionsvård(social dygnsvård) samt kontaktfamiljs- eller kontaktpersonsinsatser(de senare åtgärderna t.o.m. 1998). En liten del avreferenspopulationen kan följaktligen ha fått andra socialtjänstinsatseri hemmet under uppväxten.• Sverigefödda adopterade (n = 1 096): Gruppen tas med somen jämförelsegrupp till de långvarigt familjehemsplaceradeeftersom adoptioner av barn födda i Sverige i dessa födelsekohorterofta berodde på liknande problem hos de biologiskaföräldrarna som hos de långvarigt placerade. Skillnadenär att barnets familjeförhållanden i den nya familjentidigt blir permanenta i och med adoptionen. Den storamajoriteten (83 procent) hade också varit i social dygnsvårdunder kortare tid före adoptionen. För att öka jämförbarhetenhar alla så kallade styvföräldraadoptioner samt ettfåtal adoptioner efter lång familjehemsvård uteslutits frånstudiepopulationen.• Kontaktfamilj/kontaktperson (KF/KP) före tonåren men uppvuxnai ursprungshemmet fram till 18 års ålder (n = 6 455):Dessa hade enligt socialtjänsten en utsatt barndom vilketledde till att familjen fick stöd medan barnet bodde kvar iursprungsfamiljen. Även dessa barn är en jämförelsegrupptill de långvarigt familjehemsplacerade.• Långvarigt familjehemsplacerade (n = 6 912): Barn som var isocial dygnsvård mer än fem år, vilket nästan alltid innebarvård i familjehem. Genomsnittlig tid i vård före 18-årsdagenvar 11,5 år. De har med andra ord i genomsnitt tillbringat tvåtredjedelar av uppväxten i samhällets vård.• I de två senare grupperna ingår inte de funktionshindradebarn och ungdomar som efter 1993 var föremål för sammainterventioner enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade(LSS).i familjehem och pojkar som haft kontaktfamilj/-person före tonåren drygt 50 procents högre riskatt få låga betyg i årskurs 9, jämfört med pojkar ireferenspopulationen (tabell 7:6, modell 2).Socialstyrelsen – Social rapport 2010 243

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnLägre utbildningsnivåJämfört med jämnåriga i referenspopulationenvar det mycket vanligare att personer som växtupp i familjehem hade ”stannat” vid grundskoleutbildningoch mycket ovanligare att de hadeen högskoleutbildning (figur 7:12). Pojkarna i dennagrupp hade en dubbel överrisk att bara ha grundskoleutbildningi vuxen ålder, jämfört med jämnårigai referenspopulationen med samma resultatpå de kognitiva testerna vid mönstringen (tabell 7:7,modell 2). De hade också bara hälften så stor chansatt få en högskoleutbildning jämfört med dem i referenspopulationensom hade samma resultat påkognitiva tester (tabell 7:7, modell 2). Även när analysentog hänsyn till medelbetyget i årskurs 9 kvarstod40 procents överrisk för barn som växte upp isamhällets vård att bara ha grundskoleutbildning ivuxen ålder. Chansen var bara ungefär hälften såstor att få högskoleutbildning jämfört med jämnårigamed samma medelbetyg från årskurs 9 (visasinte i tabell). Barn i samhällets vård hade alltså oftarelåga betyg än referensgruppen, och när de hadelika höga betyg ledde dessa ändå inte i samma utsträckningtill en högskoleutbildning.Tabell 7:6. Risk för låga betyg i årskurs 9 medhänsyn tagen till kognitiva förmågaPojkar födda 1972–1981 i fyra olika grupper.Justerad relativ risk (RR).Befolkningsgrupp Modell 1 a Modell 2 bRR RRReferenspopulation 1 1Sverigefödda adopterade 1,7 1,3Kontaktfamilj/-person före tonåren 2,7 1,5Långvarigt familjehemsplacerade 2,7 1,5De relativa riskerna är beräknade med Cox-regression(konstant tid). Resultaten är signifikanta på 5 %-nivån.a) Justerad för födelseår.b) Justerad för födelseår och kognitiva tester vid mönstring.Ogynnsamma psykosociala utfall blandfamiljehemsplaceradeIndikation om missbruk eller psykisk sjukdomhos föräldrarna var betydligt vanligare i degrupper som varit föremål för socialtjänstinterventioner,och bland dem som placerats utanförhemmet hade mödrarna oftare än fäderna någonsådan indikation (figur 7:13).Förekomst av ogynnsamma utfall var avsevärtvanligare bland de familjehemsplaceradeFigur 7:11. Medelbetyg i årskurs 9 i olika befolkningsgrupperFördelning i respektive grupp. Flickor och pojkar födda 1972–1981. Procent.Procent10080604020FlickorProcent10080604020PojkarBetyg åk 9:HögMedel/högLåg/medelLåg0SverigeföddaadopteradeReferenspopulationLångvarigtfamiljehemsplaceradeKontakt-familj/-personföre tonåren0SverigeföddaadopteradeReferenspopulationLångvarigtfamiljehemsplaceradeKontakt-familj/-personföre tonåren244Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnTabell 7:7. Risk för högst grundskoleutbildningrespektive chans för högskoleutbildning, medhänsyn tagen till kognitiv förmågaPojkar födda 1972–1979 vid 26 års ålder i fyra olikagrupper. Justerad relativ risk (RR).Utbildningsnivå Modell 1 a Modell 2 bBefolkningsgrupp RR RRHögst grundskoleutbildningReferenspopulation 1 1Sverigefödda adopterade 1,4 i.s.Kontaktfamilj/-person före tonåren 3,1 2,0Långvarigt familjehemsplacerade 3,4 1,9HögskoleutbildningReferenspopulation 1 1Sverigefödda adopterade 0,7 i.s.Kontaktfamilj/-person före tonåren 0,3 0,5Långvarigt familjehemsplacerade 0,2 0,5De relativa riskerna är beräknade med Cox-regression (konstant tid).Resultaten är signifikanta på 5 %-nivå; i.s. = Icke signifikant.a) Justerad för födelseår.b) Justerad för födelseår och kognitiva tester vid mönstring.än bland referenspopulationen och de två jämförelsegrupperna(figur 7:14). Exempelvis hadevar fjärde pojke som växte upp i samhälletsvård lagförts för allvarlig kriminalitet efter20-årsdagen.Självmord var mycket ovanliga i alla undergrupper.Den högsta förekomsten fanns blandunga män som hade vuxit upp i familjehem, runten procent (visas inte i diagram).För de långvarigt familjehemsplacerade undersöktessambandet mellan skolmisslyckande (låga/ofullständiga betyg) och ogynnsamma psykosocialautfall (se tabell 7:2 för definitioner). Resultatenvisas i tre steg (tabell 7:8). I ett första steg ärresultaten justerade för födelseår och kön (modell1) och i ett andra steg dessutom för förekomst avlåga betyg (modell 2). Slutligen justeras resultatenäven för psykisk sjukdom och missbruk hos debiologiska föräldrarna (modell 3). Som tidigarenämnts behöver en hög överrisk inte innebära enhög förekomst av utfallet.Personer som växte upp i familjehem hade enmycket hög (sexfaldig) överrisk för självmord isena tonåren och i ung vuxen ålder, jämfört medjämnåriga av samma kön i referenspopulationen(tabell 7:8, modell 1). Även när analysen justerasför låga betyg i årskurs 9 och föräldrarnas riskindikatorerhar personer som växt upp i familjehemen nästan trefaldigt högre risk för självmordFigur 7:12. Högsta fullföljda utbildning vid 26 års ålder i olika befolkningsgrupperFördelning i respektive grupp. Kvinnor och män födda 1972–1979. Procent.Procent Kvinnor Procent1001008080606040402020MänHögsta fullföljdautbildning:EftergymnasialGymnasialGrundskola0SverigeföddaadopteradeReferenspopulationLångvarigtfamiljehemsplaceradeKontakt-familj/-personföre tonåren0SverigeföddaadopteradeReferenspopulationLångvarigtfamiljehemsplaceradeKontakt-familj/-personföre tonårenSocialstyrelsen – Social rapport 2010 245

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barni unga år, jämfört med andra jämnåriga som harväxt upp i ursprungsfamiljen (tabell 7:8, modell 3).Familjehemsgruppen hade också slående högaöverrisker (sexfaldiga) för självmordsförsök (tabell7:8, modell 1). Även förekomsten var hög. Var tiondekvinna som växte upp i familjehem hade vårdats påsjukhus på grund av självmordsförsök efter grundskolan,och bland unga kvinnor från referenspopulationenvar det en av sextio (figur 7:14). Enfyrfaldig överrisk kvarstod efter justering för lågabetyg (tabell 7:8, modell 2) och en dubbel överrisknär analysen också justerades för föräldrarelateraderiskfaktorer (tabell 7:8, modell 3).För båda könen var risken för indikation pånarkotikamissbruk efter 20-årsdagen nästansjufaldigt högre (tabell 7:8, modell 1), men efterkontroller för förekomst av låga betyg halveradesöverrisken (tabell 7:8, modell 2). När analysenjusterades för föräldrarnas riskindikatorer sjönkFigur 7:13. Indikation på missbruk och psykisksjukdom hos biologiska föräldrarAndel i respektive grupp. Personer födda1972–1981. Procent.Procent706050403020100LångvarigtfamiljehemsplaceradeReferenspopulationSverigeföddaadopteradeBiologisk morKontaktfamilj/personföre tonårenBiologisk farFigur 7:14. Ogynnsamma utfall i olika befolkningsgrupperAndel med ogynnsamma utfall i respektive grupp. Kvinnor och män födda 1972–1981. Procent.Procent Kvinnor ProcentMän30302525202015151010550TonårsförälderLever påekonomisktbistånd0NarkotikamissbrukAlkoholmissbrukSjälvmordsförsökAllvarligkriminalitetAllvarligkriminalitetNarkotikamissbrukAlkoholmissbrukSjälvmordsförsökTonårsförälderLever påekonomisktbiståndReferenspopulationSverigeföddaadopteradeKontaktfamilj/-person före tonårenLångvarigtfamiljehemsplacerade246Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnTabell 7:8. Risk för ogynnsamma utfall i olika befolkningsgrupperPersoner födda 1972–1979 vid 26 års ålder. Justerad relativ risk (RR).Ogynnsamma utfall Modell 1 a Modell 2b Modell 3 cBefolkningsgruppRR RR RRSjälvmord efter årskurs 9*Referenspopulation 1 1 1Sverigefödda adopterade 2,6 2,4 i.s.Kontaktfamilj/-person före tonåren 2,5 2,3 i.s.Långvarigt familjehemsplacerade 6,4 4,8 2,7Självmordsförsök efter årskurs 9*Referenspopulation 1 1 1Sverigefödda adopterade 2,2 1,9 i.s.Kontaktfamilj/-person före tonåren 3,7 2,6 1,8Långvarigt familjehemsplacerade 6,2 3,9 2,0Narkotikamissbruk fr.o.m. 20-årsdagenReferenspopulation 1 1 1Sverigefödda adopterade 1,7 1,4 i.s.Kontaktfamilj/-person före tonåren 3,9 2,5 1,9Långvarigt familjehemsplacerade 6,8 3,6 2,0Alkoholmissbruk fr.o.m. 20-årsdagenReferenspopulation 1 1 1Sverigefödda adopterade 1,7 1,4 i.s.Kontaktfamilj/-person före tonåren 2,8 1,8 1,5Långvarigt familjehemsplacerade 4,8 2,7 1,8Allvarlig kriminalitet fr.o.m. 20-årsdagenReferenspopulation 1 1 1Sverigefödda adopterade 1,9 1,5 i.s.Kontaktfamilj/-person före tonåren 4,6 2,8 2,2Långvarigt familjehemsplacerade 7,5 3,8 2,3TonårsförälderReferenspopulation 1 1 1Sverigefödda adopterade i.s. i.s. i.s.Kontaktfamilj/-person före tonåren 4,0 2,1 1,7Långvarigt familjehemsplacerade 3,8 2 1,3Lever på ekonomiskt bistånd vid 25 år**Referenspopulation 1 1 1Sverigefödda adopterade 1,7 i.s. i.s.Kontaktfamilj/-person före tonåren 5,9 3,1 2,5Långvarigt familjehemsplacerade 9,7 5,0 3,3De relativa riskerna är beräknade med Cox-regression (konstant tid om inte annat anges).Resultaten är signifikanta på 5 %-nivån. i.s. = Icke signifikant.a) Justerad för födelseår och kön.b) Justerad för födelseår, kön och låga betyg i årskurs 9.c) Justerad för födelseår, kön, låga betyg i åk 9 och indikation på psykisk sjukdom och missbruk hosbiologiska föräldrar.* Riskerna är beräknade med persontid.** Födda 1972–1978 med eget hushåll.risken ytterligare, men fortfarandekvarstod en dubbel överrisk jämförtmed personer som hade vuxit upp iursprungsfamiljen (tabell 7:8, modell3). Runt en av sju män som vuxit uppunder samhällets ansvar hade indikationerpå narkotikamissbruk, jämförtmed en av fyrtio män i referenspopulationen(figur 7:14). Risk för indikationpå alkoholmissbruk visadesamma mönster.Gruppen som växt upp i familjehemhade en drygt sjufaldig överriskför allvarlig kriminalitet som dockhalverades efter att hänsyn tagits tilllåga grundskolebetyg (tabell 7:8, modell1 och 2). Även den höga överriskenför tonårsföräldraskap halveradesefter justering för förekomst av låga/ofullständiga betyg (tabell 7:8, modell2 och 3).I referenspopulationen levde bara 1procent huvudsakligen på ekonomisktbistånd vid 25 års ålder (figur 7:14),men bland pojkarna som hade vuxitupp i familjehemsvård gällde det 13procent och bland flickorna 7 procent.Gruppen hade följaktligen en extremöverrisk för att få sin huvudsakligaförsörjning från ekonomiskt bistånd,efter justering för födelseår och kön,närmare tiofaldigt högre än i referenspopulationen.Också den risken halveradesefter justering för förekomstav låga betyg (tabell 7:8, modell 2). Entrefaldig överrisk kvarstod när analysenjusterades för föräldrarelateraderiskindikatorer (tabell 7:8, modell 3).Sammantaget nästan halveradesde höga överriskerna för missbruk,Socialstyrelsen – Social rapport 2010 247

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnFigur 7:15. Ogynnsamma utfall i familjehemsgruppen efter betyg i årskurs 9Andel bland kvinnor och män födda 1972–1981. Procent.Procent Kvinnor ProcentMän3535302520151050AllvarligkriminalitetLever påekonomisktbiståndEj låga betyg302520151050Låga betygAllvarligkriminalitetLever påekonomisktbiståndTabell 7:9. Risk för ogynnsamma utfall i familjehemsgruppenPersoner födda 1972–1981. Justerad relativ risk (RR).BakgrundsfaktorerSjälvmordsförsökefterårskurs 9*TonårsföräldrarAlkoholmissbrukNarkotikamissbrukTonårsföräldrarAlkoholmissbrukNarkotikamissbrukNarkotikamissbrukfr.o.m. 20-årsdagenAlkoholmissbrukfr.o.m. 20-årsdagenAllvarligkriminalitetfr.o.m. 20-årsdagenTonårsförälderLever påekonomisktbistånd**RR RR RR RR RR RRFödelseår 1,3 i.s. 0,9

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnallvarlig kriminalitet, tonårsföräldraskap och beroendeav ekonomiskt bistånd efter justering förlåga grundskolebetyg. Det finns med andra ord ettmycket starkt samband mellan dåliga skolresultatoch dystra framtidsutsikter för familjehemsplaceradebarn.Låga grundskolebetyg kan kopplastill ogynnsamma framtida utfallResultaten från ytterligare analyser pekar starkt isamma riktning: låga betyg från grundskolan harmycket starka samband med de höga överriskernaför alla ogynnsamma utfall som den familjehemsplaceradegruppen hade. Det framgår också klartdå de som hade låga betyg i årskurs 9 jämförs meddem som inte hade det (figur 7:15). Bland dem somhade låga betyg var ogynnsamma utfall (förutomsjälvmordsbeteende) två till tre gånger så vanligtsom bland dem som lämnade grundskolan medbättre resultat.För att ytterligare undersöka betydelsen av skolmisslyckande(låga betyg från årskurs 9) för långvarigtfamiljehemsplacerade barns framtid har enrad analyser av bara den gruppen gjorts. I tabell7:9 undersöks varje enskild faktors påverkan påutfallet, när alla övriga faktorer i modellen är lika.Eftersom antalet självmord är mycket få tas dettautfall inte med. Däremot redovisas självmordsförsök.Förutom kön var det enbart förekomsten av lågabetyg från årskurs 9 som starkt ökade risken förogynnsamma utfall när de övriga faktorerna höllskonstanta i analysen. Ålder vid placering och tid ivård hade ingen eller liten betydelse. Självmordsförsökbland ungdomar har generellt blivit vanligareöver tid [1], vilket framgår av den signifikantförhöjda risken relaterad till födelseår.Barn i familjer med återkommandeekonomiskt biståndI Social rapport 2006 konstaterades att barn i familjersom fått långvarigt ekonomiskt bistånd hadehöga överrisker för en ogynnsam ekonomisk ochsocial utveckling, oavsett vilka mått som användes.Flera tidigare studier har visat att vuxna somfår långvarigt eller återkommande ekonomisktbistånd skiljer sig från befolkningen i stort, blandannat genom höga förekomster av psykiska hälsoproblem[65]. I vårt material var föräldrarelateraderiskindikationer (psykisk ohälsa eller missbruk) tretill fyra gånger vanligare i biståndsgruppen än i referenspopulationen.Samband mellan mödrars utbildningsnivåoch risken för låga betygI tabell 7:10 visas sambandet mellan olika bakgrundsfaktorer(när alla andra faktorer i modellenBarn i familjer med återkommandeekonomiskt bistånd – studiepopulationI detta avsnitt presenteras analyser av långsiktiga utfall förbarn födda 1974–1978 vars familjer fick ekonomiskt biståndvarje år 1990–1992, då barnen var mellan 12 och 18 år. Medföräldrar avses i detta fall de föräldrar eller den föräldersom barnet bodde hos när hon eller han var runt 10 år(identifierade i Folk- och bostadsräkningarna). Gruppenkallas barn i familjer med återkommande ekonomiskt bistånd.I samtliga analyser har barn som fick långvarig familjehemsvårdoch den lilla gruppen sverigefödda adopteradetagits bort från studiepopulationen. Referensgruppen bestårav barn vars familjer inte fick återkommande biståndalla tre åren 1990–1992. Däremot ingår här även barn varsföräldrar fick ekonomiskt bistånd ett eller två år 1990–1992. Efter dessa avgränsningar återstod• 9 059 barn vars föräldrar fick återkommande ekonomisktbistånd (varje år 1990–1992). De utgör 2 procent av helapopulationen. I löpande text kallas gruppen fortsättningsvisför ”biståndsgruppen”.• 435 402 barn i referenspopulationen, 98 procent.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 249

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnTabell 7:10. Risk för låga betyg i årskurs 9i biståndsgruppenPersoner födda 1974–1978. Justerad relativ risk (RR).BakgrundsfaktorerLåga betygRRFödelseår

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnTabell 7:11. Risk för högst grundskoleutbildningrespektive chans för högskoleutbildning, med hänsyntagen till kognitiv förmågaPojkar i biståndsgruppen födda 1974–1978 vid 26 års ålder.Justerad relativ risk (RR).Utbildningsnivå Modell 1 a Modell 2 b Modell 3 cRR RR RRHögst grundskoleutbildning 3,8 2,1 1,5Eftergymnasial utbildning 0,3 0,5 0,6Jämförelsegrupp (RR = 1) är barn vars uppväxtfamiljer ej fick återkommandeekonomiskt bistånd 1990-1992.De relativa riskerna är beräknade med Cox-regression. Resultaten är signifikantapå 5 %-nivån.a) Justerad för födelseårb) Justerad för födelseår och kognitiva tester vid mönstring.c) Justerad för födelseår, kognitiva tester vid mönstring, mors högstafullföljda utbildning, region och bostadens upplåtelseform vid ca 10 års åldersamt indikation på psykisk sjukdom och missbruk hos biologiska föräldrarna.Ovanligt med högskoleutbildningBarn från familjer med återkommande ekonomisktbistånd hade som vuxna tydligt lägre utbildningsnivåi vuxen ålder än referenspopulationen(figur 7:17). Runt var tredje (båda kön) uppnåddeendast grundskoleutbildning, jämfört meden av tretton i referens populationen.Pojkarna i biståndsgruppen hade nästan fyraFigur 7:17. Högsta fullföljda utbildning vid 26 års ålderFördelning i biståndsgruppen och i referenspopulationen.Kvinnor och män födda 1974-1978. Procent.Procent Kvinnor Procent Män10010090908080707060605050404030302020101000Referenspopulationenekonomiskt populationen ekonomisktÅterkommande Referens-ÅterkommandebiståndbiståndTabell 7:12. Risk för ogynnsamma utfall i biståndsgruppenPersoner födda 1974–1978. Justerad relativ risk (RR).Ogynnsamma Modell 1 a Modell 2 b Modell 3 cutfallRR RR RRSjälvmord efterårskurs 9* 3,6 2,6 1,8Självmordsförsökefter årskurs 9* 3,6 2,1 1,4Narkotikamissbrukfr.o.m. 20-årsdagen 4,6 2,5 1,5Alkoholmissbrukfr.o.m. 20-årsdagen 3,4 1,9 1,3Allvarlig kriminalitetfr.o.m. 20-årsdagen 5,1 2,6 1,6Tonårsförälder 5,5 2,6 1,8Lever på ekonomiskt 7,4 3,4 2,1bistånd vid 25 år**Jämförelsegrupp (RR = 1) är barn vars uppväxtfamiljer inte fick återkommandeekonomiskt bistånd 1990-1992.De relativa riskerna är beräknade med Cox-regression (konstant tid om inteannat anges). Resultaten är signifikanta på 5 %-nivån.a) Justerad för födelseår och kön.b) Justerad för födelseår, kön och låga betyg i åk 9.c) Justerad för födelseår, kön, låga betyg i åk 9, mors högsta fullföljdautbildning, uppväxtregion, bostadens upplåtelseform vid ca 10 års ålder samtindikation på psykisk sjukdom eller missbruk hos biologiska föräldrarna.* Risken är beräknad med persontid.** Födda 1972–1978 med eget hushåll vid 25 års ålder.Högsta fullföljdautbildning:EftergymnasialGymnasialGrundskolagånger så hög risk att bara ha grundskoleutbildningvid 26 års ålder sompojkar i referenspopulationen, ochchansen att de skaffat sig en högskoleutbildningvar bara en tredjedelså stor som referenspopulationens(tabell 7:11, modell 1). I jämförelsemed jämnåriga med samma begåvningenligt mönstringstesterna hadepojkar i biståndsgruppen dubbelt såstor risk att bara ha grundskoleutbildningoch hälften så stor chans attha skaffat sig högskoleutbildning vid26 års ålder (modell 2). Även när derelativa riskerna justerades för socioekonomiskbakgrund och föräld-Socialstyrelsen – Social rapport 2010 251

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnFigur 7:18. Ogynnsamma utfallAndel med olika ogynnsamma utfall i biståndsgruppen och i referenspopulationen. Kvinnor och män födda 1974–1978. Procent.Procent Kvinnor ProcentMän2525202015151010550AllvarligkriminalitetSjälvmordsförsökNarkotika- AlkoholmissbrukmissbrukTonårsförälderLever påekonomisktbistånd*0NarkotikamissbrukAlkoholmissbrukSjälvmordsförsökAllvarligkriminalitetTonårsförälderekonomisktLever påbistånd** Hade eget hushåll året de fyllde 25 år.ReferenspopulationMed återkommande ekonomiskt biståndrarelaterade riskindikatorer (modell 3) kvarstod tydligaskillnader jämfört med referenspopulationen.Mönstret blev detsamma när resultaten från dekognitiva testerna ersattes med medelbetyg från årskurs9 och därmed också kunde inkluderade kvinnori analysen (motsvarande modell 3). Biståndsgruppenhade 1,4 gånger så hög risk för låg utbildning somreferenspopulationen och 0,6 gånger så låg chans attha högskoleutbildning (visas ej i tabell).Psykosociala problem bland barn i familjermed återkommande ekonomiskt biståndI nästa steg undersöktes hur stor del av barnen frånfamiljer med återkommande bistånd som fick olikapsykosociala problem i framtiden (figur 7:18), jämförtmed övriga jämnåriga.De flesta problem drabbade en liten minoritetinom både bistånds- och referensgruppen. Värtatt notera är dock att 20 procent av pojkarna i biståndsgruppenhade lagförts för allvarlig kriminalitet,jämfört med 4 procent i referenspopulationen.252I tabell 7:12 visas överriskerna för sju långsiktigaogynnsamma utfall. Biståndsgruppens högaöverrisker sjönk påtagligt för alla utfall efter justeringför förekomst av låga betyg (modell 2). Överriskenreducerades med mellan 28 procent (försjälvmord) och 57 procent (för tonårsföräldraskap).Låga betyg ökar risken för psykosociala problemSeparata analyser av biståndsgruppen visar att lågaeller ofullständiga betyg från grundskolan starktökar risken för alla former av psykosociala problem(tabell 7:13). För självmordsförsök innebar lågabetyg ungefär samma överrisker som indikationerpå psykisk ohälsa hos föräldrarna. Indikationer påmissbruk hos föräldrarna ökade risken för att ävenbarnen hade narkotika- och alkoholmissbruksproblematikefter 20-årsdagen. Inom biståndsgruppenhade barn som växte upp i storstäder dubbla överriskerför narkotikamissbruk jämfört med jämnårigasom växte upp på landsbygden, när de övriga va-Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnTabell 7:13. Risk för ogynnsamma utfall i biståndsgruppenPersoner födda 1974–1978. Justerad relativ risk (RR).Bakgrundsfaktorergäller utbildning har dock tidigare analyser visatsmå skillnader jämfört med andra jämnåriga iden svenska befolkningen [69].En studie baserad på resultat från kognitiva testervid mönstring under perioden 1985–1994 visardock att det i vissa grupper av utlandsadopteradekan vara relativt vanligt med inlärningssvårigheter.I denna studie hade adopterade med ursprungi Korea testresultat som låg mycket nära genomsnittet,medan testresultaten för utlandsadopteradefrån andra delar av världen låg under genomsnittetför alla mönstrande (- 0,5 standardavvikelse). Förbarn med ursprung från Korea spelade åldern vidadoptionen ingen roll för testresultaten, till skill-Självmordsförsökefterårskurs 9*Narkotikamissbrukfr.o.m 20-årsdagenAlkoholmissbrukfr.o.m. 20-årsdagenAllvarligkriminalitetfr.o.m. 20-årsdagenTonårsförälderLever påekonomisktbistånd**RR RR RR RR RR RRFödelseår 1,3 i.s. i.s. i.s. i.s. i.s.Kön (flicka = ref)Pojke i.s. 3,1 6,4 6,6 0,2 1,4Låga betyg (nej = ref)Ja 1,7 2,3 2,6 2,6 2,5 3,3Mors högsta fullföljda utbildning (grundskola =ref)Gymnasial i.s. i.s. i.s. i.s. i.s. i.s.Eftergymnasial i.s. i.s. i.s. i.s. i.s. i.s.Uppväxtregion (landsbygd = ref)Större städer i.s. 1,5 i.s. i.s. i.s. 1,4Storstad i.s. 2,1 i.s. i.s. i.s. 1,5Bostadens upplåtelseform (äger = ref)Hyr i.s. i.s. i.s. i.s. i.s. i.s.Indikation på psykisk sjukdom hos biologiska föräldrar (ej indikation = ref)Mor 1,6 i.s. i.s. i.s. i.s. i.s.Far 1,7 i.s. i.s. i.s. i.s. i.s.Indikation på missbruk hos biologiska föräldrar (ej indikation = ref)Mor i.s. 1,5 i.s. i.s. i.s. i.s.Far i.s. 1,5 1,4 1,5 i.s. i.s.De relativa riskerna är beräknade med Cox-regression (konstant tid om inte annat anges). Resultaten är signifikanta på5%-nivån. i.s = Icke signifikant. ref = Referenskategori där RR är 1* Riskerna är beräknade med persontid.** Födda 1972–1978 med eget hushåll vid 25 års ålder.riablerna var lika. Pojkar hade jämfört med flickor6–7 gånger högre risk för missbruk och kriminalitet,men 5 gånger lägre risk för att få barn i tonåren.Utlandsfödda adopteradeSocialstyrelsen har regeringens uppdrag att återkommandefölja upp utlandsadopterades situationi det svenska samhället [66]. I tidigare rapporterhar Socialstyrelsen uppmärksammat attutlandsadopterade ungdomar är en sårbar gruppför psykisk ohälsa med bland annat ökade riskerför psykiatrisk sjuklighet, självmordshandlingaroch missbruk (se [67, 68] för en översikt). När detSocialstyrelsen – Social rapport 2010 253

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnFigur 7:19. Medelbetyg från grundskolanför sverigefödda och utlandsadopteradeFlickor och pojkar födda 1972–81.Medelbetyg i årskurs 9.Medelbetyg3,53,43,33,23,13,02,92,82,72,60FlickorSverigeföddaAdopteradefrån ÖstasienPojkarAdopteradefrån övriga länderutom EuropaFigur 7:20. Skillnader i medelbetyg i årskurs 9med hänsyn tagen till kognitiv förmågaSkillnad i medelbetyg för utlandsadopterade frånÖstasien respektive övriga länder samt långvarigtfamiljehemsplacerade, jämfört med personer födda iSverige som inte varit långvarigt familjehemsplacerade.Pojkar födda 1972–1981. Betygsenheter.Betygsenheter0,150,100,050,00-0,05-0,10-0,15-0,20-0,25-0,30-0,35Utlandsadopteradefrån ÖstasienUtlandsadopteradefrån övriga länderLångvarigtfamiljehemsplaceradeMedelbetyg hos jämförelsegruppen är satta till noll (0).Koefficienterna är beräknade med linjär regression.Justerat för födelseår, kön, uppväxtregion och kognitiva testresultat.nad från de övriga utlandsadopterade där det fannsen tendens till lägre testresultat för dem som varäldre vid ankomsten till Sverige [70].Analyser av medelbetyg i årskurs 9 för utlandsadopteradefödda 1972–1981 visar ett liknande mönstermed betyg strax över genomsnittet för adopteradefrån Korea och övriga Östasien, men medelbetygunder genomsnittet för de övriga (se figur 7:19).En metaanalys av den internationella litteraturenvisade att det är förhållandevis vanligt att utlandsadopteradehar skolsvårigheter [71], och man har antagitatt detta i första hand beror på känslomässigaoch psykiatriska problem som stör inlärningen. Tvåsvenska studier har dock visat att utlandsadopteradepojkar i Sverige snarare presterar bättre i skolan änandra med samma kognitiva testresultat från mönstringen.Detta gäller både betygen [72] och sannolikhetenatt skaffa sig en universitetsutbildningrespektive risken att lämna skolan med enbart engrundskoleutbildning [73]. Därför är det angelägetatt alltid undersöka den kognitiva förmågan hos utlandsadopterademed skolsvårigheter.Orsakerna till att barn blir tillgängliga för internationelladoption varierar mellan olika länder,liksom barnens levnadsförhållanden före adoptionen.I Sydkorea är internationell adoption exempelvisen integrerad del av barnavården, ochlandet har en hög levnadsnivå där ogifta mödrarofta väljer att lämna sina barn till adoption. Föreadoptionen vårdas barnen ofta i en fosterfamiljeller på barnhem med hög personaltäthet [74]. Iandra länder är fattigdom den dominerande orsakentill att barn blir tillgängliga för adoption,och det är vanligt med långa vistelser på institutionermed låg personaltäthet. Detta mönster liggerbakom det återkommande fyndet att barnets254Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnålder vid adoptionen och ursprungskontinentenförklarar mycket av variationen i utlandsadopteradeskognitiva förmåga [70] och skolprestationer[72, 73]. I samtliga studier har däremotadoptivföräldrarnas utbildning haft en betydligtmindre betydelse för dessa utfall på gruppnivå.Detta sammantaget talar för att kognitiva svårigheteroch sammanhörande skolsvårigheter hos utlandsadopteradeofta är konsekvenser av faktoreri miljön före adoptionen.När skolprestationer hos utlandsadopteradejämförs med långvarigt familjehemsplaceradepojkar, med samma kognitiva testresultat, framträdermarkanta skillnader. Familjehemsbarnensbetyg ligger långt under deras kognitiva potentialenligt de kognitiva testresultaten vid mönstring.Utlandsadopterade från Östasien, däremot, tenderaratt prestera bättre än den genomsnittligasvenska befolkningen.Hur många klarar sig?Analyserna om utsatta barn har handlat mycket omöverrisker, det vill säga ökad sannolikhet för ogynnsammautfall. Som tidigare har visats berör dessaogynnsamma utfall vanligen en minoritet inom allagrupperingar. Frågan som återstår är den klassiskamen långt ifrån triviala: Hur många klarar sig? Ettvanligt svar är att ”det beror på vad man menar medatt klara sig”.Psykosociala problem kommer sällan var för sigutan tenderar att uppträda i olika kombinationer påindividnivå [75]. Därför skapades två summeradekategorier av gynnsamma utfall – som egentligenanger frånvaron av ogynnsamma utfall – vilket ärett vanligt förfarande i longitudinella studier av utsattabarns utveckling [41, 75-77]. Grupperingarnaär kapitelförfattarnas konstruktioner. I analyseningår bara personer födda 1972–1978 som enligt registrenhade eget hushåll året de fyllde 25 år. Blandde ogynnsamma psykosociala utfallen återkommerde utfallsvariabler som listas i tabell 7:2, men ocksåindikation på psykisk sjukdom 2 hos undersökningspersonen.De två summerade kategorierna av gynnsammautfall kombinerar främst avsaknaden av probleminom olika livsområden. Båda kan betraktas somuttryck för en gynnsam utveckling. Två nivåer avgynnsamma utvecklingen har konstruerats. Denförsta (Nivå 1, se nedan) benämns inga allvarligaproblem, den andra (Nivå 2) har klarat sig bra.Gynnsam utvecklingNivå 1: Inga allvarliga problem• Inte självmord efter årskurs 9 (eller annan död)och• inte vårdad på sjukhus för självmordsförsökefter årskurs 9 och• inte vårdad på sjukhus med psykiatrisk diagnosefter årskurs 9 och• inga indikationer på narkotika- eller alkoholmissbrukefter 20 år och• ingen allvarlig kriminalitet efter 20 år och• minst 50 procent av den disponibla inkomstenkom inte från ekonomiskt biståndåret personen fyllde 25 år (leverinte på ekonomiskt bistånd).Nivå 2: Har klarat sig bra• Inga allvarliga problem och• inte tonårsförälder och• inget ekonomiskt bistånd det år personenfyllde 25 år och• minst gymnasieutbildning vid 26 års ålder.2 Enligt diagnoser i Socialstyrelsens Patientregister och Dödsorsaksregistersom framgår av faktarutan Diagnoskoder.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 255

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnI tabell 7:14 listas de grupper som studerats ikapitlet. För varje grupp anges procentandelensom uppfyller kriterierna för de två nivåerna avgynnsam utveckling som konstruerats. Gruppernaöverlappar varandra till viss del, exempelvisbarn från familjer med återkommande ekonomisktbistånd och barn som har haft en kontaktfamiljeller kontaktperson före tonåren. För gruppernalångvarigt familjehemsplacerade barn ochadopterade finns ingen sådan överlappning medandra grupper i tabellen.I referenspopulationen hade 91 procent av männenoch 95 procent av kvinnorna inga allvarligaproblem. Färre, drygt 80 procent, uppfyllde desträngare kriterierna på att ha klarat sig bra. Observeraatt definitionen innefattar att vara heltsjälvförsörjande året personen fyllde 25 år, vilketinnebär att man inte haft något ekonomiskt biståndunder året. Ekonomiskt bistånd var nära nog dubbeltså vanligt bland flickor som bland pojkar.Den stora majoriteten av både utlands- ochsverigefödda adopterade hade inga indikationerpå allvarliga problem. Men runt 20 procent avpojkarna och 10 procent av flickorna hade det,vilket är en dubbelt så stor andel som i referenspopulationenDet var i grova drag en tredjedelbland adopterade pojkar och en fjärdedel blandadopterade flickor som inte uppfyllde kriteriernapå att klara sig bra, jämfört med en femtedel avbåda könen i referenspopulationen.Bland pojkarna från familjer med återkommandeekonomiskt bistånd hade 65 procent ingaallvarliga problem, vilket innebär att 35 procenthade minst ett. Siffran var nära nog densammaför pojkar som haft kontaktfamilj eller -personföre tonåren. Bland flickorna i båda gruppernahade runt 80 procent inga allvarliga problem(men knappt 20 procent hade minst ett problem,jämfört med 5 procent av flickorna i referenspopulationen).En minoritet av pojkarna i dessa tvåTabell 7:14. Indikatorer på gynnsam utvecklingi olika befolkningsgrupperAndel i respektive grupp som har Inga allvarliga problem*respektive Har klarat sig bra*. Kvinnor och män födda1974–1978 med eget hushåll året de fyllde 25 år. Procent.Indikatorer på gynnsam utveckling Kvinnor MänBefolkningsgrupper % %Inga allvarliga problemReferenspopulation 95 91Utlandsfödda adopterade 87 80Sverigefödda adopterade 89 83Återkommande ekonomiskt biståndi uppväxtfamiljen 80 65Kontaktfamilj/-person före tonåren 82 66Långvarigt familjehemsplacerade 69 55Har klarat sig braReferenspopulation 83 82Utlandsfödda adopterade 75 70Sverigefödda adopterade 73 66Återkommande ekonomiskt biståndi uppväxtfamiljen 46 43Kontaktfamilj/-person före tonåren 51 44Långvarigt familjehemsplacerade 45 39* Indikatorerna definieras på sidan 255.grupper (43 respektive 44 procent) hade klarat sigbra, jämfört med drygt 80 procent i referenspopulationen.Motsvarande tal bland flickorna varrunt 50 procent, jämfört med drygt 80 procent ireferenspopulationen.För de som vuxit upp i familjehem verkade detgå ännu sämre än för barnen i biståndsgruppen,trots att de senare räknas till de 2 procent av landetsmest ekonomiskt utsatta barnfamiljer. Drygthälften av familjehemspojkarna (55 procent) hadeinga allvarliga problem, men det betyder att näranog hälften (45 procent) hade minst ett. Blandflickorna var motsvarande tal 69 respektive 31procent. En minoritet av både pojkarna (39 procent)ochflickorna (45 procent) uppfyllde kriteriernapå att ha klarat sig bra.Inom varje grupp, även referenspopulationen,var skillnaderna dramatiska mellan de som läm-256Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnDiskussion och slutsatserBetygen från grundskolans årskurs 9 har en avgörandebetydelse för barns benägenhet att studeravidare och få hög utbildning, och dettagäller i alla socioekonomiska grupper. Betygenhar också starka samband med familjens socioekonomiskabakgrund [78, 79], vilket nyligenåterigen har konstaterats i en färsk rapport frånSkolverket [35]. Barn från en mer privilegieradbakgrund har avsevärt lägre risk att misslyckasi skolan än jämnåriga från familjer längre ner påden socioekonomiska skalan. En stor del av detsociala arvet – i bred mening – reproduceras i ochgenom skolan. I Sverige och i flera andra länder ärdet föräldrarnas utbildning som har det starkastesambandet med barnens betyg, medan familjensinkomst har mindre betydelse [80]. Föräldrarmed hög utbildning verkar vara mer framgångsrikamed att ge sina barn förutsättningar för ochstöd till bra skolprestationer – och därmed ocksåhög utbildning senare i livet – än föräldrar medlåg utbildning. Detta gäller även i Sverige trotsatt ojämlikheterna i utbildning mellan ungdomarfrån olika socioekonomiska grupper är lägre härän i de flesta andra europeiska länder [81].Det finns starka samband mellan betygen frångrundskolan och framtida psykosociala problem,även när en rad uppväxtvillkor är desamma. Förbarn med låga betyg från årskurs 9 verkar exempelvisett ursprung från tjänstemannahem bara haen begränsad kraft som skyddande faktor. Barnmed låga betyg från grundskolan är med gängsedefinitioner en riskgrupp för framtida psykosocialaproblem, oavsett socioekonomisk uppväxtbakgrund.Dock tenderar lågpresterande barnfrån familjer med hög socioekonomisk status atti högre utsträckning än andra jämnåriga ta sigvidare i utbildningssystemet, åtminstone till engymnasieexamen. Det är också känt sedan länge258att de alternativa studievägarna efter grundskolan,komvux och folkhögskola, i högre grad utnyttjasav resursstarka grupper [82].I analyserna finns ett tydligt könsrelateratmönster. Flickor i alla grupper har lägre förekomstav låga eller ofullständiga betyg. Typen av psykosocialaproblem är också annorlunda bland flickorän bland pojkar. Kriminalitet och missbruk förekommeri högre utsträckning bland män, medanexempelvis tonårsföräldraskap är vanligare blandkvinnor. En rad studier har funnit att flickor verkarha större motståndskraft mot ofördelaktigaeller svåra uppväxtförhållanden [23] men förklaringarnatill detta har skiftat över tid. Bättreresultat i skolan, eller färre skolmisslyckanden,verkar vara en viktig medierande mekanism.Det är mycket vanligare att barn som växer uppi samhällets vård och barn i familjer med återkommandeekonomiskt bistånd lämnar grundskolanmed låga betyg jämfört med andra barn,något som bara delvis kan förklaras av skillnaderi kognitiv förmåga. I vuxen ålder har de sämreutbildning än andra med samma kognitiva förmåga,men även jämfört med andra med sammabetyg från grundskolan. Studier från USA visarliknande mönster [83]. Dessa grupper har ocksåmycket höga överrisker för ogynnsam utveckling,jämfört med andra jämnåriga. Det gäller blandannat självmordsbeteende, missbruk, kriminalitet,bidragsberoende och tonårsföräldraskap.Situationen är särskilt bekymmersam för debarn som har vårdats av samhället under sinuppväxt, eftersom många av dem också har ettförsvagat familjenätverk när de träder in i vuxenlivet,bland annat på grund av att förfärandemånga föräldrar är döda [52, 84]. När det gällerförekomst av olika ogynnsamma utfall eftergrundskolan och överrisker för dessa var de betydligtsämre lottade än jämnåriga sverigeföddaadopterade och i nivå med (eller sämre än) barnSocialstyrelsen – Social rapport 2010

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnsom hade växt upp hemma med insatser från socialtjänsten.Dessa resultat följer huvudfåran i internationellforskning där barn som har växt uppi familjehem vanligtvis klarar sig ungefär lika braeller lika dåligt i ung vuxen ålder som jämnårigafrån en uppväxt i fattigdom eller under svåra förhållanden.Detta gäller till och med när jämförelsegruppenhar bestått av biologiska syskon somblev kvar i föräldrarnas vård [52, 53].Att så många misslyckas i skolan verkar varaen nyckelfaktor för att förklara dessa dystra resultatoch för att göra något åt det. Låga/ofullständigabetyg var den starkaste riskfaktorn förframtida ogynnsamma utfall i kapitlets analyser.Omvänt var frånvaro av skolmisslyckande denstarkaste skyddande faktorn. Såväl svensk sominternationell forskning, och analyserna i dettakapitel, pekar på att den kompensatoriska krafteni långvarig familjehemsvård under nuvarandeformer är svag. Detta gäller till och med skolaoch utbildning, trots att svensk lagstiftning i fleradecennier har markerat kommunernas särskildaansvar på det området 3 . Den statliga tillsynen avkommunernas socialtjänst verkar dock aldrig undersökthur detta ansvar har utövats, i varje fallinte samlat på riksnivå [56]. Skolinspektionen harnyligen granskat skolverksamheten på landetshem för vård eller boende (HVB) och konstaterari en rapport att HVB-placerade elever inte får denutbildning de har rätt till [85].Utlandsfödda adopterade klarar sig bättre iskolan och i utbildningssystemet än andra barnmed samma kognitiva förmåga. Dessa utfall kanbara i liten utsträckning förklaras av att adoptivföräldrarsom grupp har högre utbildning än densvenska genomsnittsföräldern. Förekomst av på-3 35 och 39 §§ lagen (1960:97) om samhällets vård av barn ochungdom, 9 och 10§§ Kungl. Maj:ts kungörelse (1960:594) omfosterbarnsvård, 26 § socialtjänstlagen (1980:620) och nu gällande6 kap. 7 § socialtjänstlagen (2001:453 ).verkbara svaga skolprestationer bland utlandsföddaadopterade har troligen ett begränsat sambandmed de överrisker för ogynnsam utveckling somtidigare studier har funnit i gruppen utlandsföddaadopterade.Skillnaderna mellan de adopterade och barnensom har växt upp i familjehem är intressanta, ävenom det är diskutabelt hur långt grupperna kan jämföras.I analyserna som presenterats i detta kapitelkvarstod påtagliga skillnader även efter att justeringarför indikatorer på psykisk ohälsa och missbrukhos de biologiska föräldrarna. Både adoptiv-och familjehemsföräldrar är utredda och godkändaav socialtjänsten. Familjehemsföräldrarnahar dessutom fått i uppdrag av socialtjänsten attta hand om specifika barn med svåra bakgrundsförhållanden.Utlandsfödda adopterade och familjehemsplaceradehade likvärdiga resultat frånbegåvningstesterna vid mönstringen. När det gällerutlandsfödda adopterade har svenska studiervisat att adoptivföräldrarnas utbildning har litenbetydelse för barnens skolprestationer. Varför ärskillnaderna ändå så tydliga mellan adopteradeoch barn som växer upp i familjehemsvård? I analyserav den senare gruppen hade varken ålder vidplaceringen, vårdtiden eller förekomsten av föräldrarelateraderiskindikatorer några signifikantasamband med skolmisslyckanden.Resultatens betydelse i ettinterventionsperspektivDen generella slutsatsen från alla dessa analyser ärföljande: Om samhället vill förbättra framtidsutsikternaför utsatta barn är det sannolikt nödvändigtatt ge dem ett kraftfullt stöd under skolgången.Rimligtvis är skolmisslyckande en faktor somkan påverkas, i motsats till exempelvis kön eller erfarenheterfrån tidig barndom [86]. Det är troligeninte realistiskt att socialt utsatta barn genom inter-Socialstyrelsen – Social rapport 2010 259

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnventioner ska nå samma medelbetyg som ett landsgenomsnittav jämnåriga, men den mycket högaförekomsten av låga eller ofullständiga betyg kanknappast vara ödesbestämd. Detta borde i ännuhögre grad gälla med det nuvarande målrelateradebetygssystemet än med det gamla som rangordnadeeleverna efter normalfördelningen i riket.Forskning om utsatta barns utveckling harkonsekvent visat att hyggliga skolresultat är enrobust väg till en normaliserad livssituation iframtiden [25, 26, 87]. Flera forskare har framhållitden långsiktiga potentialen i interventionersom kan förbättra utsatta barns skolprestationer[27, 88-90]. Det finns sådana preventionsprogrami främst USA [91] men dessa är inte prövade ellerutvärderade i Sverige.Att vistas på en bra förskola med exempelvistidig läs- och sifferträning [92] före skolstartenverkar gynna utsatta barns framtida skolprestationermen även deras långsiktiga utveckling,enligt en rad utländska studier [30, 93]. Däremotfinns mindre kunskap om i vilken grad den svenskaförskolan – som anses vara av hög kvalitet –har liknande effekter för utsatta barn. En rimlighypotes är dock att en bra förskoleverksamhet(exempelvis med starka pedagogiska inslag) hargoda utsikter att faktiskt göra skillnad för utsattabarn och borde troligen utnyttjas mer systematiskt,exempelvis för små barn som placeras i familjehemsvård.Alltför lite är känt om varför barn som växerupp i familjehem klarar sig så dåligt i skolan eftersomdet saknas relevanta longitudinella studierom deras skolutveckling över tid. Sonia Jackson,Europas nestor inom forskning om skola och utbildningför placerade barn, har under flera decennierbeskrivit dåliga skolresultat och låg utbildningsom den största riskfaktorn för placeradebarns långsiktiga utveckling [94]. Från så gottsom alla västländer har forskningen rapporterat260att dessa barn har en hög förekomst av skolmisslyckanden[56, 95, 96]. En del av problemen förklarasav individuella faktorer, såsom lägre kognitivförmåga och förekomst av beteendeproblem.Internationell litteratur pekar också på betydelsenav instabilitet i uppväxtmiljön med återkommandebyten av skolor och föräldragestalter, även omforskningsresultaten är delvis motsägelsefulla[97, 98]. Brittiska forskare har understrukit betydelsenav systemfel, exempelvis lågt intressefrån socialtjänsten att följa upp placerade barnsproblem och framsteg i skolan samt en oklar ansvarsfördelningmellan skola och socialtjänst [98].Skandinaviska studier pekar också på att det verkarvara vanligt med pessimistiska förväntningarpå barnens chanser att lyckas i skolan, både blandfamiljehemsföräldrar och bland lärare [99-102].Den internationella litteraturen innehållerdessvärre få exempel på utvärderade interventionersom syftar till att förbättra placerade barnsskolprestationer. Statens institutionsstyrelse hardock flera pågående försök inom den särskildaungdomsvården [103, 104]. I Norge och i USAhar så kallad eftervård (insatser efter 18 år) visatsig ha positiva samband med bättre utbildningi vuxen ålder, men det är oklart om detta är enselektionseffekt eller ett resultat av insatserna[105-108]. En banbrytande amerikansk undersökninghar nyligen visat att förbättrad kvalitet ifamiljehemsvården – med betoning på skola ochutbildning samt hälsa – ger förvånansvärt starkalångsiktiga hälsoeffekter [109]. Några resultat förskola och utbildning har ännu inte publicerats.Från Sverige finns lovande resultat från ett lokaltSocialstyrelsestött försök i Helsingborg där25 familjehemsplacerade barn testades för blandannat deras kognitiva förmåga och förekomstenav lässvårigheter, med åldersstandardiserade instrument.Enligt bedömningar från skolpsykologenoch specialpedagogen som genomfördeSocialstyrelsen – Social rapport 2010

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnarbetet var tre av fyra barn i skolan klart underpresterandei skolan, i relation till sin kognitivaförmåga. Testresultaten användes för att handledalärare och familjehemsföräldrar samt för attsystematiskt ge barnen tillgång till de specialpedagogiskaresurser som normalt finns på allaskolor. Vid återtest efter två år hade gruppensmedelvärden höjts signifikant på nästan allatest [100]. Eftersom utvärderingen skedde medför- och eftermätning utan jämförelsegrupp kanresultaten bara betraktas som lovande och intesom bevis för att interventionen hade avsedd effekt.Försöket replikeras för närvarande (ellerska replikeras) i flera svenska kommuner, blandannat Norrköping.Slutligen utgör resultaten från de analyser sompresenterats i kapitlet starka argument för:• substantiella satsningar inom forskning ochpraktik på att utveckla effektiva metoder somkan förbättra utsatta barns skolprestationer;• att socialtjänsten gör placerade barns skolgångoch utbildning till ett högprioriterat område.Svensk lagstiftning har i många decennier särskiltmarkerat kommunens ansvar för placeradebarns utbildning. Det naturliga första steget äratt kommunerna försäkrar sig om att skolpsykologiskautredningsresurser och specialpedagogiskaresurser systematiskt görs tillgängligaoch används för alla barn som placeras i vårdutom hemmet.Referenser1. Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 2009. Stockholm;2009.2. Statistiska centralbyrån. Dödlighet efter utbildning,boende och civilstånd. Örebro: 2004. DemografiskaRapporter 2004:4.3. Allebeck P. The use of population based registersin psychiatric research. Acta PsychiatricaScandinavia. 2009;120:386–91.4. Andersson L, Allebeck P, Gustavsson J-E, GunnellD. Association of IQ scores and schoolachievement with suicide in a 40-year follow-upof a Swedish cohort. Acta Psychiatrica Scandinavica.2008;118:99–105.5. MacCabe JH, Lambe MP, Cnattingius S, TorrångA, Björk C, Sham PC, et al. Scholasticachievement at age 16 and risk of schizophreniaand other psychoses: a national cohort study.Psychological Medicine. 2008;38(8):1133–40.6. Jablonska B, Lindberg L, Lindbland F, RasmussenF, Östberg V, Hjern A. School per-formance and hospital admissions due toself-inflicted injury: A Swedish national cohortstudy. International Journal of Epidemiology.2009;38(5):1334–41.7. Nilsson A, Estrada F. Kriminalitet och livschanser.Uppväxtvillkor, brottslighet och levnadsförhållandensom vuxen. Stockholm: Institutetför Framtidsstudier, 2009. Arbetsrapport2009:20.8. Halleröd B. What do children know about theirfuture: Do children’s expectations predict outcomesin middle age? Insänt för publicering.9. Stenberg S-Å. Inheritance of Welfare recipiency?An inter-generational study of social assistancerecipiency in post-war Sweden. Journalof Marriage and the Family. 2000;62:228–39.10. Johnson W, McGue M, Ianoco W. School performanceand genetic and environmental variancein antisocial behavior at the transition from adolescenceto adulthood. Developmental Psychol-Socialstyrelsen – Social rapport 2010 261

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnogy. 2009;45:973–87.11. Rutter M. Genes and behaviour. Oxford: BlackwellPublishing; 2006.12. Ciccetti D, Rogosch FA. Equifinality and multifinalityin developmental psychopathology. Developmentand Psychopathology. 1996;8:597–600.13. Cliffordson C, Giota J, Gustavsson J-E, KlappLekholm A. Betyg och betygssättning: Funktioneroch effekter. Stockholm: Vetenskapsrådet;2008.14. Carroll A, Houghton S, Wood R, Unsworth K,Hattie J, Gordon L, et al. Self-efficacy and academicachievement in Australian high schoolstudents: The mediating effects of academicaspirations and delinquency. Journal of Adolescence.2009;32:797–817.15. Crosnoe R, Huston A. Socioeconomic status,schooling and developmental trajectoriesof adolescents. Developmental Psychology.2007;43:1097–110.16. Stattin H, Romelsjö A, Stenbacka M. Personalresources as modifiers for future criminality. BritishJournal of Criminology. 1997;37:198–223.17. Andershed H, Andershed A-K. Normbrytandebeteende i barndomen. Vad säger forskningen?Stockholm: Gothia/IMS/Statens institutionsstyrelse;2005.18. Rutter M, Giller H, Hagell A. Antisocial behaviorby young people. Cambridge, UK: CambridgeUniversity Press; 1998.19. Eide E, Showalter M, Goldhaber D. The relationbetween children’s health and academic achievement.Children and Youth Services Review.2010;32:231–8.20. Spernak S, Schottenbauer MA, Ramey SL,Ramey CT. Child health and academic achievementamong former Head Start children. Childrenand Youth Services Review. 2006;28:1251–61.21. Boden J, Horwood J, Ferguson D. Exposure tochildhood sexual and physical abuse and subsequenteducational achievement outcomes. ChildAbuse & Neglect. 2007;31:1104–14.22. Lansford J, Dodge K, Pettit G, Bates J, CrozierJ, Kaplow J. A 12-year prospective studyof the long-term effects of early child physicalmaltreatment on psychological, behavioraland academic problems in adolescence. Archivesof Pediatrics and Adolescent Medicine.2002;156:824–30.23. McGloin J, Widom CS. Resilience amongabused and neglected children grown up. Developmentand Psychopathology. 2001;13:1021–38.24. Stone S. Child maltreatment, out-of-home placementand academic vulnerability: A fifteen-yearreview of evidence and future directions. Childrenand Youth Services Review. 2007;29:139–61.25. Werner E. Overcoming the odds. Ithaca, NewYork: Cornell University Press; 1992.26. Werner E, Smith R. Journeys from childhood tomidlife. Risk, resilience, and recovery. Ithaca,New York: Cornell University Press; 2001.27. Zingraff M, Leiter J, Johnsen M, Myers K. Themediating effect of good school performanceon the maltreatment-delinquency relationship.Journal of Research in Crime and Delinquency.1994;31:62–91.28. Frempong G, Willms D. Can school qualitycompensate for socioeconomic disadvantage?I: Willms D, red. Vulnerable children. Findingsfrom Canada’s National Longitudinal Survey ofChildren and Youth. Edmonton: University ofAlberta Press; 2002. s. 277–304.29. Hattie J. Visible learning: A synthesis of over800 meta-analyses relating to achievement.Oxon, UK: Routledge; 2009.30. Nielsen AA, Christoffersen MN. Børnehavensbetydning for børns udvikling. Köpenhamn:Socialforskningsinstituttet, 2009. Rapport 09:27.31. Pedersen E, Faucher TA, Eaton W. A new perspectiveon the effects of first grade teachers on262Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnchildren’s subsequent adult status. Harvard EducationalReview. 1978;48:1–31.32. Rutter M. Family and school influences on cognitivedevelopment. Journal of Child Psychologyand Psychiatry. 1985;26:683–704.33. Rutter M. Family and school influences onbehavioural development. Journal of Child Psychologyand Psychiatry. 1985;26:349–68.34. Rutter M, Maugham B, Mortimore P, Houston J.Fifteen thousand hours: Secondary schools andtheir effects on children. London: Open Books;1979.35. Skolverket. Vad påverkar resultaten i svenskgrundskola? Kunskapsöversikt om betydelsen avolika faktorer. Stockholm; 2009.36. Sylva K. School influences on children’s development.Journal of Child Psychology and Psychiatry.1994;35:135–70.37. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi(ESO). Skolmisslyckande – hur gick det sedan?Finansdepartmentet, 2003. Departemensserien.Ds 2003:33.38. Almquist Y. Peer status in school and adultdisease risk: a 30-year follow-up of diseasespecificmorbidity in a Stockholm cohort. Journalof Epidemiology and Community Health.2009;63:1028–34.39. Almquist Y, Modin B, Östberg V. Childhoodstatus in society and school: implications for thetransition to higher levels of education. BritishJournal of Sociology. 2010;31:31–45.40. Boyce T. Social stratification, health and violencein the very young. Annals of the New YorkAcademy of Science. 2004;1036:47–68.41. Socialstyrelsen. Kapitel 7: Utsatthet bland barn ochunga. I: Social rapport 2006. Stockholm: 2006.42. Statistiska centralbyrån. Socioekonomisk indelning(SEI). Stockholm: 1982. Meddelanden isamordningsfrågor MIS 1982:4 (Nytryck 1984).43. Vinnerljung B, Franzén E, Danielsson M. Teenageparenthood among child welfare clients – aSwedish national cohort study. Journal of Adolescence.2007;30:97–116.44. Socialstyrelsen. Klassifikation av sjukdomar.Systematisk förteckning. Stockholm: 1987.Svensk version av International Classification ofDiseases, Ninth Revision (ICD-9).45. Socialstyrelsen. Klassifikation av sjukdomar ochhälsoproblem (KSH97). Systematisk förteckning.Stockholm: 1997. Svensk version av The InternationalStatistical Classification of Diseases andRelated Health Problems, Tenth Revision (ICD-10).46. Christoffersen Nygaard M, Soothill K. The longtermconsequences of parental alcohol abuse: Acohort study of children in Denmark. Journal ofSubstance Abuse Treatment. 2003;25:107–16.47. Franzén E, Vinnerljung B, Hjern A. The epidemiologyof out-of-home care for children andyouth. A national cohort study. British Journalof Social Work. 2008;38:1043–59.48. 50. Edin P-A, Fredriksson P, Grönqvist H,Åslund O. Bostadssegregationens effekter påflyktingbarns skolresultat. Uppsala: Institutetför arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU),2009. Rapport 2009:18.49. 51. Gunnell D, Magnusson PKE, Rasmussen F.Low intelligence scores in 18-year old men andrisk of suicide: A cohort study. British MedicalJournal. 2004. 330:167: Publicerat 22 December2004. Tillgänglig från: http://www.bmj.com/cgi/content/full/330/7484/167. DOI:10.1136/bmj.38310473565.8F.50. Hjern A, Vinnerljung B, Lindbland F. Avoidablemortality among child welfare recipientsand inter-country adoptees: A national cohortstudy. Journal of Epidemiology and CommunityHealth. 2004;58:412–7.51. Vinnerljung B. Mortalitet bland fosterbarn somplacerats före tonåren. Socialvetenskaplig Tidskrift.1995;2:60–72.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 263

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barn52. Vinnerljung B. Fosterbarn som vuxna. Lund:Arkiv Förlag; 1996.53. Vinnerljung B, Franzén E, Hjern A, LindbladF. Long-term outcomes of foster care: Lessonsfrom Swedish national cohort studies. I: FernandezE, Barth R, red. Does foster care work?International evidence of outcomes. London:Jessica Kingsley Publishers; under tryckning.54. Vinnerljung B, Hjern A, Lindblad F. Suicide attemptsand severe psychiatric morbidity amongformer child welfare clients – a national cohortstudy. Journal of Child Psychology and Psychiatry.2006;47:723–33.55. Vinnerljung B, Ribe M. Mortality after careamong young adult foster children in Sweden.International Journal of Social Welfare.2001;10:164–73.56. Vinnerljung B, Öman M, Gunnarson T. Educationalattainments of former child welfareclients. International Journal of Social Welfare.2005;14:265–76.57. David AS, A. M, Brandt L, Allebeck P, LewisG. IQ and risk for schizophrenia: A populationbasedcohort study. Psychological Medicine.1997;27:1311–23.58. Carlstedt B. Cognitive abilities – aspects ofstructure, process and measurement [Doktorsavhandling].Göteborg: Göteborgs universitet,Acta Universitatis Gothoburgensis; 2000.59. Dahlbäck O. Intelligence development of youngindividuals. Stockholm: Stockholms universitet,Sociologiska institutionen, 1980. Project Metropolitan.Research Report No.14.60. Smith RE. Psychology. Seattle: West PublishingCo.; 1993.61. Bouchard TJ, Jr. Genetic and environmental influenceson adult intelligence and special mentalabilities. Human biology. 1998 Apr;70(2):257–79.62. Flynn JR. The WAIS-III and WAIS-IV: Daubertmotions favor the certainly false over the approximatelytrue. Applied neuropsychology.2009;16(2):98–104.63. Duyme M, Dumaret AC, Tomkiewicz S. Howcan we boost IQs of ”dull children”?: A lateadoption study. Proceedings of the NationalAcademy of Sciences of the USA. 1999 Jul20;96(15):8790–4.64. Schiff M, Duyme M, Dumaret A, Stewart J,Tomkiewicz S, Feingold J. Intellectual statusof working-class children adopted early intoupper-middle-class families. Science. 1978 Jun30;200(4349):1503–4.65. Socialstyrelsen. Långvarigt socialbidragstagandeunder 1990-talet. Stockholm: 1999. Socialstyrelsenföljer upp och utvärderar 1999:5.66. Socialstyrelsen. Att följa upp utlandsadopteradeshälsa och sociala situation i nationellaregister. 2007.67. Carlberg M, Nordin Jareno K, red. Internationelltadopterade i Sverige. Vad säger forskningen.Stockholm: Gothia och Institutet för utvecklingav metoder i socialt arbete, IMS 2007.68. Lindblad F. Adoption. Lund: Studentlitteratur;2004.69. Lindblad F, Hjern A, Vinnerljung B. Inter-countryadopted children as young adults – a Swedishcohort study. Am J Orthopsychiatry. 2003Apr;73(2):190–202.70. Odenstad A, Hjern A, Lindblad F, Rasmussen F,Vinnerljung B, Dalen M. Does age at adoptionand geographic origin matter? A national cohortstudy of cognitive test performance in adultinter-country adoptees. Psychological Medicine.2008 Dec;38(12):1803–14.71. van Ijzendoorn M, Juffer F, Poelhuis C. Adoptionand cognitive development: a meta-analyticcomparison of adopted and non-adopted children’sIQ and school performance. Psychologicalbulletin. 2005 131(2):301–16.72. Lindblad F, Dalen M, Rasmussen F, Vinnerljung264Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnB, Hjern A. School performance of internationaladoptees better than expected from cognitivetest results. European child & adolescent psychiatry.2009 May;18(5):301–8.73. Dalen M, Lindblad F, Odenstad A, Rasmussen F,Vinnerljung B, Hjern A. Educational attainmentand cognitive competence in adopted men – Astudy of international and national adoptees, siblingsand a general Swedish population. Childrenand Youth Services Review. 2008;30:1211–9.74. Kim WJ. International adoption: A case reviewof Korean children. Child Psychiatry andHuman Development. 1995;25:141–54.75. Vinnerljung B, Sallnäs M. Into adulthood: A follow-upstudy of 718 youths who were placed inout-of-home care during their teens. Journal ofChild and Family Social Work. 2008;13:144–55.76. Clausen S-E, Kristofersen L. Barnevernsklienteri Norge 1990–2005. En longitudinell studie. Oslo:NOVA – Norsk institutt for forskning om oppvekst,velferd og aldring, 2008. NOVA–rapport 3/08.77. Mersky J, Topitzes J. Comparing early adultoutcomes of maltreated and non-maltreated children:A prospective longitudinal investigation.Children and Youth Services Review. Publicerat1 november 2009. DOI: 10.1016/j.childyouth.2009.10.018.78. Mohlin E. Betyg och bakgrund. Stockholm:Näringspolitiska enheten, Landsorganisationen,2005.79. Reuterberg R-E. Matematik i grundskolan. Göteborg:Göteborgs universitet, Institutionen förpedagogik, 1996. Rapport nr 1996:06.80. Yngwe P-E. Forskning om ekonomisk utsatthetoch barns livschanser. I: Ekonomiskt utsattabarn. Stockholm: Socialdepartmentet; 2004. s.305–48. Ds 2004:41.81. Breen R, Luijkx R, Muller W, Pollak R. Nonpersistentinequality in educational attainment:Evidence from eight European countries. AmericanJournal of Sociology. 2009;114:1475–521.82. Berggren C. Arbetsmarknaden och efterfråganpå högre utbildning – ett köns- och klassperspektiv.I: Olofsson J, red. Utbildningsvägen – vartleder den? Stockholm: Studieförbundet Näringslivoch Samhälle; 2007. s. 55–69.83. Sheehy AM, Oldham E, Ansell D, Zangi M,Correia P, Copeland R. Promising practices:Supporting transition of youth served by the fostercare system. Making the transition to adulthood.Portland, Maine: National Child WelfareResource Center for Organizational Improvement,2001. Working Draft Series.84. Franzén E, Vinnerljung B. Foster children asadults: Many motherless, fatherless or orphans.A Swedish national cohort study. Journal ofChild and Family Social Work. 2006;11:254–63.85. Skolinspektionen. Undervisning vid hem förvård eller boende. Placerade barn får inte denutbildning de har rätt till. Göteborg: Skolinspektionen,under tryckning.86. Kraemer HC, Love K, Kupfer D. To health.What research tells us about risk. New York:Oxford University Press; 2005.87. Pilling D. Escape from disadvantage. London:The Falmer Press; 1990.88. Gottfredson D, Wilson D, Najaka SS. Schoolbases crime prevention. I: Sherman L, FarringtonD, Welsh B, MacKenzie DL, red. Evidence-basedcrime prevention. London: Routledge;2002. s. 56–164.89. Harden A, Brunton G, Fletcher A, Oakley A. Teenagepregnancy and social disadvantage: Systematicreview integrating controlled trials and qualitativestudies. British Medical Journal. 2009. 339:b4254:Publicerat 12 november 2009. Tillgänglig från:http://www.bmj.com/cgi/content/abstract/339/nov12_1/b4254. DOI:101136/bmj.b4254.90. Voisin D, Neilands T. Low school engagementand sexual behaviors among African-AmericanSocialstyrelsen – Social rapport 2010 265

Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barnyouth: Examining the influences of gender,peer norms and gang involvement. Childrenand Youth Services Review. 2010;32:51–7.91. Ferrer-Wreder L, Stattin H, Lorente CC, TubmanJ, Adamson L. Framgångsrika preventionsprogramför barn och unga. En forskningsöversikt.Stockholm: Gothia/IMS/Statens institutionsstyrelse;2005.92. Duncan G, Dowsett C, Claessens A, MagnusonK, Huston A, Klebanov P, et al. School readinessand later achievement. DevelopmentalPsychology. 2007;43:1428–46.93. Barnett WS. Long-term effects of early childhoodprograms on cognitive and school outcomes.The Future of Children. 1995;5:25–49.94. Jackson S. Educating children in residentialand foster care: An overview. Oxford Review ofEducation. 1994;20:267–79.95. Cheung SY, Heath A. After care: The educationand occupation of adults who have been in care.Oxford Review of Education. 1994;20:361–74.96. Pecora P, Kessler P, O’Brien K, White CR, WilliamsJ, Hiripi E, et al. Educational and employmentoutcomes of adults formerly placed infoster care: Results from the Northwest FosterCare Alumni Study. Children and Youth ServicesReview. 2006;28:1459–81.97. Sullivan M, Jones M, Mathiesen S. Schoolchange, academic progress, and behavior problemsin a sample of foster youth. Children andYouth Services Review. 2010;32:164–70.98. Vinnerljung B. Fosterbarns skolgång ochutbildning. Socialvetenskaplig Tidskrift.1998;5:58–80.99. Egelund T, Hestbaek T-D, Andersen D. Småbørn anbragt uden for hjemmet. En forløbsundersøgelseaf anbragte børn født i 1995.Köpenhamn: Socialforskningsinstituttet, 2004.Rapport 04:17.100. Helsingborgs stad. Skolprojekt inom familjehemsvården.Resultatrapport och projektbeskrivning.Helsingborg: 2009.101. Knudsen L. Børn og unge anbragt i slægten.Köpenhamn: Socialforskningsinstituttet, 2009.Rapport 09:26.102. Norrköpings kommun. SkolFam2 – resultat frånett projekt avsett att förbättra skolresultat hosplacerade barn. Norrköping: under tryckning.103. Jonsson B, Nyberg L, Jonsson K, StigsdotterN. Working memory training in children withspecial educational needs: A pilot study. Presenteradvid konferens Nordic Centre of Excellencein Cognitive Control. 29–30 september 2008;Reykjavik, Iceland.104. Svensson I. Att utveckla läs- och skrivförmåganbland elever på särskilda ungdomshem. Ett försökmed särskilda insatser. Stockholm: Statens institutionsstyrelse,2009. Forskningsrapport 2/2009.105. Courtney M, Dworsky A. Early outcomes foryoung adults transitioning from out-of-homecare in the USA. Journal of Child and FamilySocial Work. 2006;11:209–19.106. Kerman B, Wildfire J, Barth R. Outcomes foryoung adults who experienced foster care. Childrenand Youth Services Review. 2002;24:319–44.107. Kristofersen L. Barnevern og ettervern. Hjelpetiltakfor 16–22-åringer og levekår for ungevoksne. Oslo: NOVA – Norsk institutt for forskningom oppvekst, velferd og aldring, 2009.NOVA-rapport 10/09.108. Narendorf SC, McMillen JC. Substance use andsubstance use disorders as foster youth transitionto adulthood. Children and Youth Services Review.2010;32:113–9.109. Kessler P, Pecora P, Williams J, Hiripi E,O’Brien K, English D, et al. Effects of enhancedfoster care on the long-term physical and mentalhealth of foster care alumni. Archives of GeneralPsychiatry. 2008;65:625–33.266Socialstyrelsen – Social rapport 2010

8Papperslösa

PapperslösaPapperslösaSammanfattning• Det finns ingen tillförlitlig statistik över antaletpapperslösa personer i Sverige, men viss forskningoch mindre undersökningar har uppskattningarsom talar om mellan 10 000 och 50 000personer. I gruppen ingår enligt osäkra skattningarcirka 2 000–3 000 barn. Totalt inomEU uppskattas antalet papperslösa till mellanknappt tre och åtta miljoner.• Papperslösa är hänvisade till den informella arbetsmarknadenför sin försörjning. Många saknararbete eller har endast sporadiskt arbete.Papperslösa bor ofta trångt och under osäkraförhållanden.• Papperslösa har begränsade möjligheter tillvård och hälsotillståndet bland många av demär dåligt eller mycket dåligt enligt flera studier.Socialtjänstens kontakter med den här gruppenär begränsade.• Det finns tecken på att många av de papperslösabarn som lever gömda har psykiska problem.• Ett ökande antal barn och unga utan vårdnadshavaresöker asyl, och en betydande del avdessa avviker från sitt boende.• Barn till papperslösa föräldrar folkbokförs inteoch identifieras inte genom person- eller samordningsnummer,vilket bland annat påverkarmöjligheterna till medicinsk uppfölj ning.268• Olika politikerområden har olika mål. Dessaär inte alltid förenliga med de papperslösas situation.Detta kan leda till svåra dilemman förpersonal som ska tillämpa lagstiftning inomsocialtjänsten, hälso- och sjukvården, skolanoch Migrationsverket.BakgrundDetta kapitel handlar å ena sidan om människorsom uppehåller sig i Sverige utan tillstånd och åandra sidan om socialtjänstens, skolans, sjukvårdensmed fleras uppdrag och ansvar.Som påpekas i Inledningen saknas det nästanhelt säkra data om denna grupp. I avsaknad avregisterdata och enkätundersökningar hänvisasman därför till den begränsade forskningen somexisterar, mindre undersökningar, fallbeskrivningaroch intervjuer som finns att tillgå. Deflesta undersökningar grundas på uppgifter fråndem som har sökt hjälp däremot finns det mycketbegränsad information om den grupp vars hälsotillståndkanske är mindre problematiskt.Kapitlet behandlar även de oförenligheter somkan uppstå mellan olika politikområden (migrationspolitikkontra social-, hälsovårds- och sjukvårds-samt utbildningspolitik) när människorbefinner sig i Sverige utan lagligt stöd. Dessutomhar staten även krav på sig att uppfylla och res-Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Papperslösapektera de mänskliga rättigheter som omfattas avde internationella konventioner som Sverige harratificerat.DefinitionerDet finns olika termer som används för att betecknamänniskor som befinner sig i landet utantillstånd. Ibland används benämningen illegalainvandrare eller illegala utlänningar [1]. Andraallmänna termer om gruppen som helhet är irreguljäramigranter eller immigranter och det påsenare tid allt vanligare uttrycket papperslösa.Några termer avser en snävare grupp, till exempeloverstayers samt gömda flyktingar. Irreguljärmigration är dock ett komplext och svårbegripligtfenomen som är svårt att omfatta med ett endabegrepp.Beteckningen illegala invandrare eller illegalautlänningar 1 riskerar att leda till felaktiga associationermellan migration och kriminalitet, ochden har därför kommit att användas allt mindre.Termen irreguljär immigrant har använts för densom i något avseende avviker från reglerna för enperson som inte är medborgare i ett visst land [2].Termen papperslös är numera vanlig i Sverigeoch är ursprungligen en direkt översättning avfranskans sans papier. I Frankrike används termenpapier som beteckning för identitetshandlingar.I detta sammanhang används uttrycketbildligt och avser handlingar som ger innehavarenrätt att vistas i landet, och det gäller alltså inte attman saknar identitetsdokument (dokumentslös).Papperslösheten är en definition av personens juridiskastatus i ett bestämt vistelseland. Begreppetpapperslös ska heller inte blandas ihop med1 Med begreppet utlänning avses här en person som inte är medborgarei Sverige.Tabell 8:1. Olika kategorier av irregularitetInträde Vistelse Arbete TypIllegalt Illegal Illegalt a) Personligt finansierad ochorganiserad (smuggling)b) Skuldbunden relation tillsmugglaren eller arbetsgivare(människohandel)Legalt Illegal Illegalt a) Overstayersb) Asylsökande som fått avslagIllegalt Legal Illegalt/LegaltKollektiv/individuell legalisering;flyktingstatus”statslös” som innebär att man inte har medborgarskapi något land.Beteckningen overstayers har inte fått någonsvensk översättning men avser de utlänningarsom stannar kvar i landet efter att giltighetstidenför deras visum eller uppehållstillstånd har gåttut, eller trots att de inte längre uppfyller villkorenför uppehållsrätt. 2Termen gömda flyktingar syftar enbart på personersom har sökt asyl och fått avslag, men intelämnat landet. Denna term kan dock bli missledandeeftersom ordet flykting i juridiskt språkbruki Sverige endast används om personer somhar beviljats asyl eller uppehållstillstånd medflyktingstatus, men i internationell litteratur ochstatistik syftar det på en person som har tvingatslämna sitt land [3]. 3Trots riskerna för sammanblandning med dokumentslösoch statslös används här uttrycketpapperslös eftersom det också stämmer med detnumera vanligaste och internationellt användaspråkbruket.Fokus i detta kapitel är på de papperslösa i Sverige,och främst på deras relation till det svenskasamhället. De är en undergrupp till den större grupp2 Detta gäller EU-medborgare med flera enligt EU-rätten.3 Jämför UNHCR:s statistik för år 2008 med drygt 9,6 miljonerflyktingar och endast knappt 750 000 asylsökande.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 269

Papperslösasom vistas i landet utan att vara svenska medborgare.Till gruppen papperslösa räknas också barnsom föds i Sverige av papperslösa föräldrar.De papperslösa är en heterogen grupp, men detirreguljära tillståndet beror på hur de tog sig in ilandet samt på om vistelsen och den eventuellasysselsättningen är laglig eller inte (se tabell 8:1).Att vara papperslös är inte ett statiskt tillstånd,utan en papperslös person kan flytta från en positiontill en annan beroende på de legala omständigheterna.KunskapslägetAntalDet finns av naturliga skäl ingen pålitlig statistiköver antalet papperslösa i Sverige. De siffrorsom tillhandahålls av polisen, andra myndigheter,journalister och forskare är gissningar elleri bästa fall uppskattningar, och varierar mellan10 000 och 35 000 [4] och i vissa fall så mångasom 30 000–50 000 personer [5]. Den grupp somdet finns relativt pålitlig statistik om är de personersom har avvikit efter att ha fått avslag påsin asylansökan och vars ärenden Migrationsverkethar överlämnat till polisen för verkställande. Ijuni 2009 var det 8 156 personer. Inte ens dennasiffra är dock helt säker eftersom en del av dessapersoner har lämnat landet utan att myndigheternakänner till det.Enligt uppskattningar publicerade av Europeiskakommissionen är antalet ”illegala immigranter”inom EU omkring 8 miljoner [6]. Inom ramenför det så kallade Clandestino-projektet finns detdock kvalificerade uppskattningar om ett väsentligtlägre antal: 2,8–6 miljoner papperslösa. Endel av förklaringen till det lägre antalet är att antaletpapperslösa minskade genom utvidgningenav EU när länder som Rumänien och Bulgarienblev medlemmar. Dessförinnan hade de ett betydandeantal medborgare som levde som papperslösai EU-25 länder [7].Forskning om migrationFram till 1990-talet fanns en mycket begränsadforskning om irreguljär migration och papperslösa,och den var oftast beställd av beslutsfattare[8]. Sedan dess har dock intresset för frågan ökatbland samhällsvetare, framför allt i USA menockså i mindre utsträckning i Europa. Efter sekelskiftethar forskningen inom detta fält intensifierats[9, 10]. En del studier fokuserar på det irreguljäratillståndet som de papperslösa befinnersig i [11-14]. Under de senaste åren har det kommitrapporter med mer fokus på specifika områden,till exempel rapporter om papperslösa barn i Europa[15], bostadssituationen [16], de papperslösastillgång till hälsovård [17], och de papperslösasmöjlighet att utnyttja sina rättigheter [18]. Iseptember 2009 publicerades en ny rapport av organisationenLäkare i världen [19] som beskriversituationen för 1 200 papperslösa personer i elvaeuropeiska länder, däribland Sverige.European Agency for Fundamental Rights,som är EU:s organ för grundläggande rättigheter,startade under 2009 en jämförande studie för attbeskriva läget för och skyddet av grundlägganderättigheter framför allt när det gäller hälsa, utbildning,bostad och arbete för de papperslösas [20].Ett annat pågående EU-projekt är NowHereland[21] som bedrivs i samarbete med InternationalOrganisation of Migration i syfte att kartläggaoch förbättra hälso- och sjukvården för papperslösainom EU.I Sverige fanns det länge inga studier på dettaområde förutom officiella rapporter och polisensundersökningar, men sedan mitten av 2000-talet270Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Papperslösahar ett antal publikationer kommit ut [2, 22-26].Under samma period har också flera reportageböckerpublicerats som till viss del eller helt berördetta fält [27-31].Hinder för forskningDagens brist på forskningsbaserad kunskap berordelvis på att det handlar om människor som hållersig undan och inte vill vara synliga eftersom de ärrädda att upptäckas av myndighetspersoner somkan utvisa dem ur landet. De finns inte registrerade,har inget person- eller registreringsnummeroch saknar därmed en erkänd identitet. Därmedär det svårt att studera deras sociala förhållandenoch hälsa med de metoder man använder för befolkningeni övrigt, och detta leder till att det saknasen samlad överblick.En annan orsak till bristen på forskningsbaseradkunskap är att de papperslösas situation förändraskontinuerligt och snabbt. Både internationellaoch svenska politiska förändringar och beslutpåverkar de papperslösas antal, vilka typer avpapperslösa som dominerar, vilka nationaliteter,åldrar etcetera. Förutom föränderligheten påverkasde papperslösa av de olika ekonomiska ochpolitiska villkor som finns i olika länder, och detinnebär att slutsatserna från den forskning somändå finns ofta bara är relevant för ett begränsatgeografiskt område och under en begränsad tid.Den internationella forskning som finns om depapperslösas situation går därför kanske inte attanvända för att belysa den svenska situationen.Sammanfattningsvis bygger vår kunskap påen begränsad forskning och mindre undersökningar,osystematiska intervjuer och fallbeskrivningar.Denna brist på forskning betyder att denkunskapskällan som står till buds är de rapportersom kommer från professionella och frivilligasom arbetar med och möter de papperslösa,och den kunskap de har om de papperslösas villkorliksom förändringarna i deras situation. Detär också viktigt att ta vara på den kunskap somde papperslösa själva förmedlar individuellt ochgenom organisationer som Papperslösa Stockholm[32].LagstiftningUtlänningars inresa och vistelse i Sverige reglerasi utlänningslagen (2005:716), UtlL och utlänningsförordningen(2006:97), UtlF. Huvudprincipenär att utlänningar ska ha uppehållstillståndför att stanna i mer än tre månader, samtatt resenären ska ansöka om uppehållstillståndoch inresetillstånd för kortare besök (visum)från utlandet och att det ska beviljas innan personenreser in. Undantaget är asylsökande somska befinna sig i Sverige när deras ansökan omuppehållstillstånd behandlas. Papperslösa vistassåledes i landet utan tillstånd enligt denna lagstiftning,men de kan ha rest in legalt med ellerutan visum.ArbetsrättEn utlänning som inte är EU- eller EES-medborgareoch som tänker arbeta i Sverige ska enligtutlänningslagen ha arbetstillstånd, och personenifråga ska ha ansökt om och beviljats ett sådanttillstånd före inresan. Det är olagligt att arbetautan arbetstillstånd, och det är också straffbartatt anställa någon som inte har arbetstillstånd.Det förekommer att asylsökande som har anställningfortsätter att arbeta med skattsedel även efteratt de fått avslag, men anställningen har då blivitolaglig. Papperslösa har således inga möjligheteratt arbeta för sin försörjning på den öppna ochlegala arbetsmarknaden.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 271

PapperslösaHälso- och sjukvårdAv 2 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSLframgår att: ”Målet för hälso- och sjukvården ären god hälsa och en vård på lika villkor för helabefolkningen. Vården skall ges med respekt föralla människors lika värde och för den enskildamänniskans värdighet”. Vidare ska vården enligt2 a § HSL uppfylla kraven på en god vård. I frågaom tandvård finns särskilda bestämmelser i tandvårdslagen(1985:125). För asylsökande och vissaandra utlänningar har landstingen enligt 6 § lagen(2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökandem.fl. skyldigheter att erbjuda vård som inte kananstå samt mödrahälsovård, vård vid abort ochpreventivmedelsrådgivning. Av 4 § första stycketHSL framgår att sjukvården ska erbjuda omedelbarvård, oftast akut vård vid akutmottagningar,till papperslösa vuxna och barn som inte har varitasylsökande. Landstingen har dock rätt att krävaersättning av patienten för de faktiska kostnadernaför all vård som ges [33].Socialtjänstlagen och kommunensansvarEn kommun har enligt 2 kap. 2 § socialtjänstlagen(2001:453), SoL det yttersta ansvaret för attde som vistas i kommunen får det stöd och denhjälp som de behöver, och detta ansvar gäller oavsettvarför människorna vistas där. Skälen för ochlängden på vistelsen kan emellertid ha betydelseför bedömningen av en persons behov av stöd ochhjälp, och därmed av vilket bistånd som personenska få.För att förtydliga ansvarsfördelningen mellanMigrationsverket och kommunerna hänvisas i 2kap. 2 § tredje stycket SoL till lagen om mottagandeav asylsökande med flera (1994:137), LMA.Den som omfattas av lagen har enligt 1 § andrastycket LMA inte rätt till bistånd enligt socialtjänstlagenför förmåner av motsvarade karaktär.Tidigare asylsökande som håller sig undan föratt inte avvisas omfattas enligt 12 § LMA inte avrätten till bistånd enligt lagen om mottagande avasylsökande. Dessa personer omfattas därmed avsocialtjänstlagen på samma sätt som andra somvistas (utan att vara bosatta) i kommunen. Enligt4 kap 1 § SoL är emellertid en förutsättning förrätt till bistånd att den enskilde inte kan tillgodosesitt behov själv. Det finns exempel på kammarrättsavgörandendär biståndssökande som harfått beslut om avvisning eller utvisning inte harbeviljats bistånd eftersom han eller hon bedömtskunna tillgodose sitt behov själv genom att återvändatill sitt hemland. [34, 35].Barn som far illa i sin hemmiljö kan få vård utanförhemmet efter beslut om vård enligt SoL ellerenligt lagen med särskilda bestämmelser om vårdav unga (1990:52), LVU. Ett beslut om vård enligtLVU av ett asylsökande eller papperslöst barn, hindrardock inte enligt 21 a § LVU att ett beslut omavvisning eller utvisning verkställs [36].Skollagen och skolpliktenAsylsökande barns skolgång regleras i förordningen(2001:976) om utbildning, förskoleverksamhetoch barnomsorg för asylsökande barn m.fl. Dennaomfattar barn och ungdomar som vistas i Sverigesom asylsökande eller som har sökt uppehållstillståndpå andra grunder men ändå fått tillstånd attvistas här medan ansökan prövas. Till skillnad frånandra skolbarn finns ingen skolplikt för de asylsökandebarnen.De som har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillståndhar rätt att gå i skolan tills de lämnarlandet, men rätten till skolgång upphör om personenhåller sig undan för att slippa avvisas. Barnsom vistas irreguljärt i landet utan att ha ansökt om272Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Papperslösauppehållstillstånd omfattas inte av förordningenoch har därmed ingen rätt att gå i skolan.Enligt 6 kap. 2 § andra stycket grundskoleförordningen(1994:1194) får en kommun äveni andra fall ta emot elever som inte anses varabosatta i Sverige. Motsvarande möjlighet finnsenligt 11 kap. 7 § första stycket gymnasieförordningen(1992:394) om den sökande uppfyller behörighetskravenoch det finns plats på den söktautbildningen. Det finns inte något i lag eller förordningangivet hinder för kommunerna att ta inpapperslösa barn och ungdomar i skolorna.År 2006 tillsatte regeringen en utredning ombarns rätt till skolgång, och den lade fram ettbetänkande 2007 [37]. Utredningen föreslog attgömda barn skulle få en lagstadgad rätt till skolaoch förskola, men förslaget omfattade enbart barnsom håller sig undan så att ett beslut om avvisningeller utvisning inte kan verkställas. Därmeduteslöts papperslösa barn som aldrig har varitasylsökande, liksom de vars utvisningsbeslut harpreskriberats eller vars tidsbegränsade uppehållstillståndhar löpt ut. En kompletterande utredningtillsattes hösten 2009, med uppdrag att lägga framförslag kring en utökad målgrupp, finansieringför friskolor med mera [38]. Den 2 februari 2010överlämnades till regeringen ett betänkande avutredningen om rätt till skolgång [39] med förslagbland annat om att ta bort underrättelseskyldighetenför skola och socialtjänst.Underrättelseskyldighet för skolaoch socialtjänstEnligt 7 kap. 1 § utlänningsförordningen (2006:97)är en socialnämnd skyldig att underrätta polisenom en utlännings namn, födelsedatum, medborgarskapoch bostadsadress här i landet. Underrättelseskyldighetengäller när socialnämnden förstagången vidtar åtgärd i ett ärende om socialtjänstsom angår utlänningen. En underrättelse behövsdock inte beträffande den som har ansökt om uppehållstillståndeller är undantagen från skyldighetenatt ha uppehållstillstånd. En skolstyrelse har enmotsvarande skyldighet när en elev första gångenskrivs in i grundskolan. Har eleven inte tidigarevarit elev i grundskolan gäller underrättelseskyldighetennär eleven skrivs in i gymnasieskolan.Det är oklart hur denna bestämmelse påverkarhandläggningen inom socialtjänsten och skolan.Utredningen om barns rätt till skolgång [37] konstateraratt det inte går att klart utläsa om ”underrättelseskyldighetenär avsedd att omfatta endastde utlänningar som aldrig har ansökt om uppehållstillstånd”och framhåller att det alltså inte ärklargjort ”om barn i familjer som håller sig undanverkställighet av beslut om avvisning eller utvisningomfattas av bestämmelsen.”Underrättelseskyldigheten inom socialtjänstenhar även kommit att uppfattas som ett problem iförhållande till anmälningsskyldigheten enligt 14kap. 1 § SoL för skolpersonal [37] och för medicinskpersonal [40].Mänskliga rättigheterI en handbok om mänskliga rättigheter på kommunalnivå skriver författarna: ”Mänskliga rättigheterär ett sätt att formulera vad som inte fårgöras mot någon människa och vad som bör görasför varje människa [41].Artikel 2 i den allmänna förklaringen ommänskliga rättigheter [42] klargör att rättigheternaär universella. 4 Rättigheterna brukar delas in itre olika huvudkategorier: medborgerliga och politiskarättigheter, ekonomiska, sociala och kultu-4 ”Var och en är berättigad till alla de rättigheter och frihetersom uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag.”Socialstyrelsen – Social rapport 2010 273

Papperslösarella rättigheter samt skydd mot diskriminering.Statens skyldigheter och arbetet med att upprätthållade mänskliga rättigheterna bygger på debindande åtaganden som Sverige har gjort genomatt ansluta sig till internationella överenskommelser.De anger vilka skyldigheter som staten hargentemot individen. Skyldigheterna vilar ytterstpå regeringen och riksdag, men en del av ansvaretligger även på bland annat statliga myndighetersamt på kommuner och landsting [43, 44].I artikel 14 i FN:s allmänna förklaring om demänskliga rättigheterna anges att var och en harrätt att söka och åtnjuta asyl från förföljelse. Dennarättighet är alltså begränsad till att ansöka och fåsin ansökan om asyl prövad.Sociala rättigheterMänniskors ekonomiska, sociala och kulturellarättigheter regleras i FN:s konvention med motsvarandenamn [45], och de stater som har ratificeratkonventionen har därmed ett ansvar för attge alla människor en grundläggande välfärd, utandiskriminering. Enligt artikel 11 erkänner konventionsstaterna– i detta fall Sverige – ”rätten förvar och en till en tillfredsställande levnadsstandardför sig och sin familj, däribland tillräckligtmed mat och kläder, och en lämplig bostad samttill ständigt förbättrade levnadsvillkor.” 5Rätten till arbete regleras i artikel 6 och innebäratt alla har rätt att kunna förtjäna sitt uppehälle.Sedan följer artikel 7 som gäller alla människorsrätt till rättvisa och gynnsamma arbetsvillkor.Rätten till hälsaEnligt artikel 12 i konventionen om ekonomiska,sociala och kulturella rättigheter har ”var och en”rätt till bästa möjliga fysiska och psykiska hälsa.6 Bestämmelser om rätten till hälsa finns äveni andra FN-konventioner, [47] År 2000 meddeladeFN:s kommitté för ekonomiska, sociala ochkulturella rättigheter att de stater som har ratificeratkonventionen om dessa rättigheter inte fårinskränka asylsökandes och papperslösas rätt tillhälsa genom att neka dem tillgång till förebyggande,kurativ och palliativ vård [48].FN:s särskilde rapportör om rätten till hälsa,Paul Hunt, besökte Sverige 2006 och hans rapportpresenterades 2007 [49]. En av de frågor somHunt belyser i rapporten är asylsökandes och papperslösastillgång till hälso- och sjukvård. Hanframhåller att en av de mest utsatta grupperna isamhället är gömda personer som har fått avslagpå asylansökan och andra papperslösa. I rapportenframhålls att svensk lagstiftning och praxisinte följer folkrätten, och att detta försätter denmedicinska personalen i svåra och ibland omöjligasituationer som tvingar dem att bryta mot sinprofessionella etik. Den svenska regeringen bör,enligt Hunt, överväga att ge asylsökande och papperslösahälso- och sjukvård på samma villkorsom landets medborgare. I anslutning till en hearingi Stockholm 2008 framhöll Paul Hunt vidareatt de slutsatser som görs i rapporten om rättentill hälsa bör kunna vara giltiga på andra områdensom täcks av konventionen, såsom rätten tillutbildning, bostad och andra sociala tjänster [50].I januari 2010 beslutade regeringen om di-5 ”… the right of everyone to an adequate standard of living forhimself and his family, including adequate food, clothing andhousing, and to the continuous improvement of living conditions.”6 Egentligen ”… rätten för var och en att åtnjuta bästa möjligafysiska och psykiska hälsa.” I originaltexten tydliggörs att detavser den nivå som kan uppnås: ”… the right of everyone tothe enjoyment of the highest attainable standard of physicaland mental health.” I Barnkonventionen [46] har det också fåttdenna översättning: ”… bästa uppnåeliga hälsa …”.274Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Papperslösarektiv till en utredning om rätten till hälso- ochsjukvård för de personer som här omnämns sompapperslösa [51]. Utredaren ska lämna förslag påhur regleringen om hälso- och sjukvård för dessagrupper kan göras mer ändamålsenlig. Vidare skautredaren, mot bakgrund av Sveriges internationellaåtaganden, överväga och lämna förslag påhur en utvidgad skyldighet för landstingen att erbjudasubventionerad vård till de berörda gruppernakan utformas i förhållande till nuvarandereglering.BarnkonventionenEnligt FN:s konvention om barnets rättigheter[46] ska staten tillförsäkra varje barn utan undantagvissa rättigheter, däribland rätten att förvärvaett medborgarskap, rätten till bästa möjliga fysiskaoch psykiska hälsa, rätten till utbildning ochrätten till social trygghet och stöd i utvecklingensamt rätten att göra sin röst hörd i sammanhangsom berör barnet. Barnkonventionen är inte infördi sin helhet i svensk lag såsom i vissa andraländer, men bestämmelser om barnets bästa harinförts i lagstiftningen, till exempel socialtjänstlagen,föräldrabalken och utlänningslagen.ArbetsmarknadPapperslösa är en väsentlig del av arbetskrafteninom den informella ekonomin i både rika länderi västvärlden och i mindre rika länder somThailand och Malaysia. I Sverige är kopplingenmellan papperslös migration och den informellaekonomin inte lika tydlig som i till exempel USAeller Japan, men papperslösa stängs ändå ute frånarbetsmarknaden och är därför hänvisade till deninformella arbetsmarknaden, den så kallade svartaarbetsmarknaden, för att försörja sig.Alla papperslösa har dock inte arbete. År 2008tillfrågades 103 personer vid Läkare i världensklinik för papperslösa i Stockholm, och då hadeendast 18 procent regelbundet arbete medan 45procent av de intervjuade hade tillfälliga arbetenoch 37 procent inte hade något arbete alls [19].Enligt de uppgifter som finns angående vilkatyper av arbete papperslösa kan ha handlar detom underbetalda jobb inom restaurang- och kioskbranschen,butiker, städ- eller byggbranscheneller med reklamutdelning [2]. Papperslösa hamnarför det mesta på den informella arbetsmarknaden.Konsekvenserna kan bli att de inte lär sigsvenska eller hur arbetsmarknaden fungerar, ocheftersom deras arbetserfarenhet inte dokumenterasfår de inga arbetsreferenser eller några andraarbetsrelaterade rättigheter. Allt detta kan leda tillatt de får svårt att ta sig ut ur den informella sektornäven om de senare får uppehållstillstånd.BostadsmarknadAtt hitta en bostad är förenat med extra svårigheterför den papperslöse eftersom hon/han intekan hyra i första hand eller köpa sitt boende. Enligten kommande rapport bor många i områdendär det finns en stor koncentration av invandrarefrån samma land eller region, och etniska nätverkär den vanligaste kanalen för att hitta en bostad.Många delar lägenhet eller är inneboende samt bortrångt och betalar orimligt hög hyra för sitt boende.Det är inte ovanligt att den inneboende måste betalaså stor del av hyran att den som har kontraktet istort sett inte har några egna boendekostnader [52].I Läkare i världens rapport från 2009 uppgavingen av de intervjuade papperslösa att de var hemlösa,men endast 28 procent hade en fast bostad. Deövriga bodde i provisoriska bostäder (62 procent)eller i härbärgen och dylikt (10 procent) [19].Socialstyrelsen – Social rapport 2010 275

PapperslösaEtt annat problem som papperslösa möter ärkorta hyreskontrakt, och många lever ett nomadiserandeliv på grund av en osäker arbetssituationoch sin papperslösa status [16]. I den ovan nämndarapporten [52] redovisas boendesituationen för tiobarnfamiljer i Stockholmstrakten. I genomsnittflyttade familjerna mer än en gång varje år ochvissa barnfamiljer hade flyttat 3 gånger under ettår. Den otrygga boendesituationen påverkar ävenresten av tillvaron för de papperslösa, inte minstbegränsar den möjligheterna till sociala nätverkför barnen. Otrygghet och rädsla för upptäckt kanäven leda till att barnen uppmanas vara överdrivettysta. Studien är liten och statistiskt osäker mendet är sannolikt att liknande förhållanden gälleräven för andra papperslösa.HälsaPrecis som för gruppen asylsökande är det svårt attstudera de papperslösas hälsa eftersom de saknar ettsvenskt identitetsnummer [53]. Detta gör att det inteär möjligt att identifiera denna grupp i nationellahälsodataregister, vilket innebär en ökad risk för patientsäkerhetendå man inte kan följa dessa patientergenom vården även om de flyttar inom Sverige.Sociala bestämningsfaktorer har en stor betydelseför hälsan: människors hälsa och överlevnadpåverkas negativt av bland annat brist på pengar,olämpliga bostäder, osäkra arbetsförhållandenoch brist på tillgång till hälso- och sjukvård [54-56]. Människor som inte får korrekt och tidig behandlingkan drabbas av långvariga sjukdomar ochbesvär. Rätten till hälsa innefattar bland annat enrad hälsofrämjande faktorer som mat och näring,boende, goda arbetsvillkor och en hälsosam miljö.Det är också viktigt att ha tillgång till en vård somär acceptabel för patienten och som håller godkvalitet. Den europeiska frivilligorganisationen276Platform for International Cooperation on UndocumentedMigrants (PICUM), en paraplyorganisationför många frivilligorganisationer inom EUoch med ekonomiskt stöd för enskilda projekt fråneuropeiska kommissionen, rankar Sverige bland demest restriktiva av de undersökta länderna i EU ifrågan om tillgång till vård för papperslösa [17].Läkare Utan Gränser gjorde år 2005 en studieav 102 papperslösa i Stockholmsområdet, och deflesta rapporterade att deras hälsa hade försämratsunder tiden som gömd och 82 procent av respondenternauppgav att de hade haft svårt att fåtillgång till vård [57].En annan mindre studie av papperslösa somhade sökt medicinsk hjälp vid Röda Korsets sjukvårdsförmedlingi Stockholm visar att de flestasöker för behov som kan åtgärdas inom primärvårdenoch mödravården [58].Organisationen Läkare i världens senaste undersökningfrån 2009 [19] bland sammanlagt 1 125papperslösa genomfördes i elva europeiska länder,varav 103 i Sverige. Den visar att nästan 70 procentav de tillfrågade i Sverige har haft svårigheteratt få vård. De vanligaste redovisade hindren varrädsla för att bli gripna eller nekas vård, vilket 44procent av de intervjuade uppgav. Andra skäl varadministrativa svårigheter, 43 procent, och kostnadshinder,28 procent. En fjärdedel av de undersöktapapperslösa i Sverige hade nekats vård viddet senaste sjukdomstillfället, 13 procent av deintervjuade hade upplevt rasism i vården och 68procent hade avstått från att söka vård under de senaste12 månaderna [19]. Dessutom tillhör Sverigede länder som inte ger bromsmediciner kostnadsfritttill papperslösa med HIV-AIDS.Denna rapport [19] talar för att hälsotillståndetbland de papperslösa generellt är dåligt. Entredjedel av männen och en fjärdedel av kvinnornauppgav detta. 32 procent hade kroniskahälsoproblem som enligt intervjuarna eller läkareSocialstyrelsen – Social rapport 2010

Papperslösakrävde behandling, och för 20 procent bedömdesbehandlingen vara oumbärlig. Det var emellertidbara 8 procent som angav att de hade migrerat pågrund av hälsoskäl.Vid sidan om den landstingsledda vården finnsdet ett antal fristående mottagningar 7 som startatsoch drivits av framför allt medicinsk personal ochsom hjälper gömda flyktingar ideellt. Dessa mottagningarhar dock brist på läkare och medicin,och därför får patienterna inte sällan otillräckligoch bristfällig behandling.Många sjukhus och landsting har infört undantagsreglersom gör att papperslösa kan få nödvändigmen begränsad vård [59]. Kostnaderna för medicinerkan vara ett problem för barn som har rätt tillvård men inte till subventionerade läkemedel [60].De ovan nämnda undersökningarna, liksomerfarenheter inom sjukvården, talar för att papperslösai Sverige har en begränsad tillgång tillhälso- och sjukvård. De papperslösa i dessa undersökningarrapporterar att de inte heller möteren sjukvård som respekterar dem fullt ut [19, 57].Enligt dessa organisationer kan personalen i vissafall ha brutit mot hälso- och sjukvårdens sekretessreglergenom att kontakta polis [57].SocialtjänstVid Malmö högskola genomfördes under 2009en kartläggning av socialtjänstens kontakter medpapperslösa. En första sammanställning av dennakartläggning presenteras här. Den slutliga rapportenkommer att publiceras under året. [61] .Bara 140 kommuner av 290 besvarade hela ellerdelar av enkäten, vilket troligen delvis beror på attsvarstiden låg under semesterperioden. Kartläggningenbekräftar dock att socialtjänsten faktisktmöter papperslösa, om än i olika omfattning.En iakttagelse är att kommunerna hanterar frågorsom rör papperslösa på mycket olika sätt. Avde svarande kommunerna uppgav 91 stycken attde saknar utarbetade riktlinjer för hur sådana frågorska hanteras, medan 10 uppgav att de har riktlinjer.Fem kommuner angav att de har riktlinjersom är specifikt inriktade mot papperslösa barnoch barnfamiljer.Få kommuner möter papperslösaAv de svarande kommunerna uppgav hälften attde aldrig möter papperslösa i sin verksamhet.Två kommuner menade att de ofta (7−12 gångerper år) möter papperslösa, medan 55 kommunerangav att det bara händer någon enstaka gångeller sällan.När det gäller kontakterna med socialtjänstenrör det sig främst om personer som har fått avslagpå en asylansökan eller har ett utgånget visumeller uppehållstillstånd. Det är mindre vanligt attsocialtjänsten träffar personer som aldrig har söktasyl eller något annat tillstånd. 54 kommuner svaradeatt man inte gör någon principiell skillnad ihanteringen utifrån hur eller på vilken grund personenhar blivit papperslös, medan det inverkarpå ärendehanteringen i 14 kommuner. 8ÄrendetyperNär det gäller anledningen till mötet med de papperslösaär försörjningsfrågor vanligast (35 procent),och en inte oansenlig del av mötena gäller7 Läkare i världen, Stockholm, Röda Korset, Stockholm, Rosengrenskastiftelsen – Röda korset, Göteborg, Deltastiftelsen,Malmö och Tinnerökliniken i Linköping samt nätverk blandannat i Borås och Varberg.8 Geografiska skillnader är inte möjliga att redovisa. Däremotkan skillnader mellan kommuntyperna komma att redovisas iden slutliga rapporten.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 277

Papperslösabarn- och ungdomsfrågor (19 procent). Även våldi nära relationer är en fråga som förekommer (12procent) vid sidan av familjerättsliga frågor (6procent), medan missbruk framstår som mindrevanligt (2 procent).I 27 kommuner har man under senaste åretkommit i kontakt med papperslösa vid ett till tretillfällen kring frågor om försörjning, och i 17kommuner har kontakterna gällt barn- och ungdomsärenden.Det är enbart i försörjningsärendensamt i barn- och ungdomsärenden som kommunernaanger att de har kommit i kontakt med papperslösavid fler än tre tillfällen, och i dessa fallrörde det sig om fyra till nio tillfällen under året.I de flesta kommuner är det sällsynt med mötenmed papperslösa, och majoriteten (drygt 36 procent)av de kommuner som har haft kontakt medpapperslösa någon gång anger att de inte har haftnågra sådana ärenden under det senaste året.Barn- och ungdomsärenden initieras främst avandra myndigheter, men även av socialtjänstensjälv och mer sällan av privatpersoner och familjensjälv. Detta tyder på att anmälningsskyldighetenenligt socialtjänstlagen (14 kap. 1 § SoL) efterlevsi varierande utsträckning. Försörjningsärendeninitieras främst av de berörda individernaoch familjerna, vilket även gäller i fråga om våldi nära relationer. Frivilligorganisationer tar ocksåkontakt med socialtjänsten kring alla typer av frågorsom rör papperslösa.Försörjningsfrågor och barnochungdomsfrågor18 procent av kommunerna uppger att de har beviljatekonomiskt bistånd till papperslösa och 14procent att de har avslagit sådana ansökningar. 99 Observera att det kan vara samma kommuner som har dessaerfarenheter.Det var även relativt vanligt att de avvisat elleröverlämnat ärenden till en annan myndighet förvidare handläggning. I en mindre omfattning avskrevsärenden [1]. I något fall hänvisades sökandentill frivilligorganisationer eller samfund föratt få hjälp med sin försörjning.När det gäller barn- och ungdomsärenden uppger9 procent av kommunerna att de har beviljatinsatser i sådana ärenden och mindre än 1 procenthar avslagit sådana ärenden. Det var ovanligtatt dessa ärenden avvisades eller överlämnadestill någon annan myndighet. Däremot hänvisadekommunerna relativt ofta till frivilligorganisationereller samfund. Kommunernas svar visar attman anser det vara rimligt att ta särskild hänsyntill papperslösa barn och barnfamiljer.UnderrättelseskyldighetKartläggningen undersökte också den underrättelseskyldighetenligt 7 kap. 1 § utlänningsförordningensom socialtjänsten har till polisen ochhuruvida denna påverkar verksamheten. Resultatenvisar att kommunerna gör olika tolkningar avbestämmelserna om underrättelseskyldighet. Avde 140 svarande kommunerna ansåg 31 att underrättelseskyldigheteninte alls påverkade derasverksamhet, och 19 kommuner ansåg till och medatt den underlättade ärendehanteringen. 19 kommuneransåg dock att underrättelseskyldighetenpåverkade och i vissa fall hindrade verksamheten.Ett dussintal kommuner kände inte till denna underrättelseskyldighet,vilket är anmärkningsvärt.15 kommuner uppgav att de kan, utan attunderrätta polis, erbjuda många olika insatser:frivilliga stödinsatser av akut karaktär riktadetill barnfamiljer, alla typer av insatser som gesmed stöd av vistelsebegreppet i socialtjänstlagensamt tvångsomhändertaganden. Dock angav 51kommuner att socialtjänsten alltid måste under-278Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Papperslösarätta polisen för att kunna erbjuda insatser tillpapperslösa.Enligt kartläggningen anser flera kommuneratt den relevanta lagstiftningen är otydlig ochmotsägelsefull. Andra kommuner hänvisar tillvistelsebegreppet och anser därför att det inte behövsnågra förtydligande riktlinjer. De otydlighetersom påtalas gör det dock svårt för sökandenatt veta om en ansökan kommer att beviljas ellerinte. Många kommuner poängterar också barnenssituation och att socialtjänsten har ett begränsathandlingsutrymme för att hjälpa dem. Kommunernaefterfrågar även tydligare riktlinjer eftersomde tror att de kommer att få fler ärenden somrör papperslösa.Papperslösa barnHur många barn som lever utan papper i Sverigeär omöjligt att ange med någon större säkerhet.Vissa siffror finns att tillgå, men andra måsteuppskattas. Vid halvårsskiftet 2009 var 750 barnefterlysta av polis på grund av att de eller derasfamiljer hade hållit sig undan för att slippa utvisas[62], men en del av dessa barn bör ha lämnat landet.Därtill kommer de barn som vistas i Sverigemed ett slutligt beslut om utvisning utan att varaefterlysta, och i augusti 2009 fanns cirka 2 350barn i den situationen [63]. Omkring hälften avdessa kan dock förväntas lämna landet genom attutvisningen verkställs en kort tid efter beslutet,och de bör därför inte räknas in i detta sammanhang[64]. 10 Det finns dock ytterligare kategorierav papperslösa barn som inte ingår i denna officiellastatistik, till exempel barn i familjer vars utvisningsbesluthar preskriberats och barn som harrest in utan att söka asyl, för att bo hos anhöriga,10 Uppskattning utgående från återvändandestatistik.arbeta som au pair etc. Därför skulle antalet barnutan papper i Sverige kunna skattas till åtminstone2 000–3 000 [65].Barns sociala rättigheterEnligt barnkonventionen omfattas barn av de socialamänskliga rättigheterna oavsett sin legalastatus.I många europeiska länder finns det problemoch hinder för att barn ska få sina rättigheter uppfyllda.Det visar forskning om papperslösa barnssociala rättigheter till utbildning, hälsovård ochbostad i nio EU-länder [15]. Specifika grupper harvarit föremål för många studier och åtgärdsprogram,i synnerhet ensamkommande asylsökandebarn och barn som har utsatts för människohandel.På senare tid har det även uppmärksammatsatt åtgärder riktade mot illegal invandring ochmänniskohandel kan leda till att barnen ocksåkriminaliseras, om dessa åtgärder inte kombinerasmed stöd till barnen utifrån deras behov [66-70]. Däremot saknas systematiska undersökningarom de grundläggande sociala behoven för helagruppen papperslösa barn, till exempel skydd motfattigdom, våld och andra övergrepp, samt skyddmot skadliga förhållanden och miljöer inklusiveföräldrar med otillräcklig omvårdnadsförmåga.Papperslösa barns sociala situationPapperslösa barn i Sverige är en heterogen gruppmed olika bakgrund och erfarenheter och olikaförutsättningar. Barnens hälsa och välbefinnandepåverkas av olika faktorer som kan delas in i: a)pre-migrationsfaktorer exempelvis social positioni hemlandet, orsak till flykt eller migration ellerupplevelser av våld och övergrepp, b) migrationsfaktorer,till exempel migrationens längd, eventuellatraumatiska upplevelser och familjesplittringSocialstyrelsen – Social rapport 2010 279

Papperslösamed mera samt c) post-migrationsfaktorersom bland annat omfattarasylprocess, bemötande och tillgångtill stöd, vård och omsorg avolika slag [71].De följande avsnitten om barnenssituation i Sverige bygger främst påmaterial från en hjälplinje riktad direkttill ”barn utan papper” (www.utanpapper.nu) som Rädda Barnenöppnade år 2006. Hjälplinjen stängdesår 2008. I februari 2010 fannswebbsidan fortfarande men uppdaterasinte efter januari 2010. Underde två år hjälplinjen var öppen togskontakter, som berörde cirka 470barn och unga vuxna 11 , via telefonsamtaloch e-post. Drygt hälftenav dem var papperslösa, medan deövriga befann sig i andra former avotrygghet och väntade till exempelpå ett utvisningsbeslut eller hade enfamilj som splittrats i olika länder(figur 8:1). Olika familjemedlemmarkunde ha olika legal status, ochstatusen växlade över tid.Av de papperslösa barnen i dettamaterial hade mer än 80 procent varit asylsökande.En del av familjerna hade inte rest in med detomedelbara syftet att söka asyl, utan hade lämnatin ansökan på ett senare stadium när de hotadesav utvisning eller ville stabilisera barnens tillvaro.När det gäller levnadsvillkoren påverkas barnenav föräldrarnas möjligheter att försörja sig.De vuxna som väntar på att utvisas har ofta intekunnat arbeta och får inte heller några ekono-11 376 barn och 93 unga vuxna, 18–25 år. Antalet är osäkert förnågra av familjerna, och av den anledningen används en avrundadsiffra (470) i huvudtexten.Figur 8:1. Legal situation för unga papperslösaSituation vid första kontakt med Rädda Barnens hjälplinje för barn utanpapper för 376 barn och 93 unga vuxna åren 2006–2008.Permanent uppehållstillstånd/uppehållsrätt*Kvar i Sverigeefter avslagKvar i hemland/transitland**Tillfälligt tillståndeller visumOklar statusIrreguljärt i Sverigeutan att ha sökt asylAsylsökande* 67 barn och ungdomar (14 procent) med permanent tillstånd/uppehållsrätt kom i kontaktmed hjälplinjen, vilket främst beror på familjesplittring. Förutom de som har syskon kvari hemlandet ryms här unga par som har bildats i Sverige och kan splittras samt barnsom får bo i Sverige men vars föräldrar ska utvisas.** Kategorin "Kvar i hemland/transitland" avser barn och unga vuxna som har blivit kvari ett annat land medan en eller flera familjemedlemmar – t.ex. någon av föräldrarna ellerett syskon – har tagit sig till Sverige (oftast i en flyktsituation) och sedan kontaktat hjälplinjen.miska bidrag. En del familjer lever helt på detLMA-bidrag om minst 37 kronor per dag de fårför barnen så länge familjen inte är gömd, ellerpå bidrag från exempelvis släktingar. Andra arbetarinom den informella sektorn. De papperslösafamiljer som håller sig undan för att inte utvisashar över huvud taget inga inkomster från offentligabidrag eller vanligt arbete, men även derassituation varierar. En del föräldrar arbetar inomden informella sektorn så att familjen hyr en bostadoch barnen går i skola. Andra är betydligtmer isolerade med osäkert boende, ingen skolgångoch helt beroende av gåvor och bidrag från280Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Papperslösaenskilda för sin försörjning. Papperslösa ungavuxna i studien arbetar mycket. Trots det ochäven om de vuxna arbetar, kan fattigdomen varapåfallande och visar sig i information om att bådebarn och vuxna enbart går dit de ska i stället föratt åka kollektivt, äter ensidig kost, inte kan lösaut mediciner, bor i sommarstugor eller källarutrymmenetc. Vissa barn försöker också undvikaatt belasta familjens ekonomi genom att endastäta i skolan eller på andra sätt åsidosätta sina egnabehov. I Rädda Barnens material förekommer anteckningarsom gäller misstankar om misshandeleller utnyttjande av ett tjugotal barn. Uppgifternakommer från barnen själva, någon i familjen elleren stödperson. Dessa uppgifter behöver självfalletinte vara kopplade till situationen utan papper,även om det är vanligare med våld inom hårt pressadefamiljer.Barnen tycks dock inte uppleva tillvaron i Sverigei sig som dålig. Många papperslösa barn harvarit i Sverige en stor del av sitt liv och för deyngre barnen kan Sverige vara det enda hemlandde känner till.SkolgångKommunens rätt att erbjuda skolgång för papperslösabarn utövas i praktiken av de enskildaskolorna. Det är svårt att göra en säker uppskattningav antalet papperslösa barn som går iskola eftersom barnen inte ingår i beräkningenför statsbidrag, och en del elever saknas även iandra offentliga listor av sekretesskäl. Tidigarerapporter från Socialstyrelsen och Invandrarverketeller Migrationsverket visade att många avde familjer som höll sig undan också höll barnengömda [74]. Det finns fortfarande barn somlever isolerade, men i dag går troligen de flestapapperslösa barn i grundskoleålder i skola åtminstoneperiodvis och efter påtryckningar frånstödpersoner, medan det är vanligare att barn iförskole- och gymnasieåldern står utanför skolvärlden[65].Det är vanligt att barn fortsätter sin utbildningtrots att familjen har fått avslag på sin asylansökanoch håller sig undan avvisningen, så längeskolgången kan fortsätta i samma skola. Om familjenflyttar till en annan ort kan det bli svårareatt återuppta skolgången, liksom när barnet skabyta stadium eller nyinskrivas. Många familjerär dessutom rädda för att inskrivning ocksåmedför en anmälan till polisen, vilket är ytterligareett hinder. Vissa av dessa farhågor kan dockvara befogade. En del av skolans och förskolansverksamhet är till exempel att hantera klasslistoroch kontaktadresser till föräldrar, som skullekunna avslöja barnens identitet och vistelseort.Vissa uppgifter som skolan har om barnen kanvisserligen omfattas av sekretess gentemot andramyndigheter, men det kan dock finnas sekretessbrytandebestämmelser som innebär att familjensvistelseort röjs för polisen Det finns inte hellernågot uttryckligt förbud mot att polisen går in ien skola eller ett daghem för att hämta ett barnäven om det hittills har varit praxis att polisen avstårfrån detta. [37] En del skolpersonal tror attdet skulle vara felaktigt eller rentav förbjudet attta emot papperslösa barn [65].Andra hinder kan vara familjens ekonomieftersom exempelvis resor till och från skolanmåste bekostas privat. Skolor och förskolor kanockså välja att inte ta emot barn utan papper pågrund av ekonomiska begränsningar.Det förekommer att papperslösa barn som går iskola inte får betyg eller inte tillåts söka till gymnasietpå grund av att det inte finns några praktiskarutiner för detta. Papperslösa barn kan ocksåställas utanför verksamheter som kräver försäkringar,resedokument eller extra avgifter, såsomklassresor och utflykter [65].Socialstyrelsen – Social rapport 2010 281

PapperslösaDet finns flera arbeten som beskriver skolpersonalensstödjande roll samt papperslösa barnsegna erfarenheter av sin skolgång eller av attställas utanför [65, 74-76]. En återkommande beskrivningär att skolgången är en viktig del avbarnens tillvaro, men många känner också utanförskapoch rädsla på grund av att de är ”illegala”och upplever att de måste hålla distans till sinakamrater även i skolsituationen [74-78].FamiljesplittringOmkring 40 procent av de barn och ungdomarsom berördes av Rädda Barnens hjälplinje hadedrabbats av familjesplittring på grund av migrationen.Av dem var omkring hälften skilda frånbåda sina föräldrar.Enligt barnkonventionen ska barn inte skiljasfrån sina föräldrar annat än när det är till barnetsbästa. I Sverige regleras rätten för familjeratt återförenas i utlänningslagen, och enligt denhar barn 0–18 år en närmast ovillkorlig rätt attkomma till en förälder som är lagligt bosatt iSverige [79]. Möjligheterna är dock mindre attfå återförenas med syskon, fosterföräldrar ellerandra släktingar som kan befinna sig i olika länder,och rättigheterna för kärnfamiljen förutsätteratt familjemedlemmen i Sverige har uppehållstillstånd.Dessutom kan ansökningsproceduren draut på tiden och familjebanden måste bevisas. Avdessa skäl kan barn bli kvar i hemlandet eller etttransitland under flera år, och splittringen kan ivärsta fall bli permanent.Familjer splittras också i samband med att denena föräldern eller ett äldre syskon utvisas, ochnär familjer som har bildats i Sverige skiljs åtgenom utvisning.Oron för familjemedlemmar som man inte fåråterse och som kan befinna sig i fara har en starknegativ inverkan på barns utveckling och på föräldrarnasförmåga att fungera [80-82]. SvenskaBarnläkarföreningen har påpekat att ”… ett gedigetkunskapsunderlag … visar att påtvingadfamiljesplittring bland flyktingar och andra migranterutgör en viktig riskfaktor, för barn … förallvarliga kroniska traumaskador och långvarigpsykisk ohälsa” [83].Barns hälsa och mänskliga rättigheterAsylsökande barn är kraftigt överrepresenteradeför vård inom psykiatrin [53], och svåra uppgivenhetssymtom(även kallade apatiska barn) förekommerbland både asylsökande och gömda papperslösabarn [27, 84-86].Sedan 1994 har det påtalats i utredningar ochrapporter från både statliga myndigheter och frivilligorganisationeratt gömda barn far illa i denotrygga och isolerade situationen och kan ta psykiskskada av det. Det framgår att papperslösabarn visar symtom på otrygghet som sömnsvårigheter,mardrömmar och sängvätning, och kanäven få svåra psykiska störningar som kan ge beståendemen. [74, 87, 88].Undersökningar om flyktingbarns ohälsa harvisat att den kan bero på tidig traumatisering menockså på stressen under asylproceduren [75-78,88-91]. Rädda Barnens rapport från hjälplinjen tarupp bristen på vård och omsorg som en bidragandeorsak och anger exempelvis att vissa barn ochunga hade mycket dålig tandstatus eller kroniskabesvär som astma och tuberkulos utan att få normalbehandling. Andra barn berörs starkt av attderas föräldrar inte har tillgång till vård, genomatt de i stället får ta ett stort ansvar i familjen ochdessutom påverkas av oron över förälderns tillstånd.Brist på barntillsyn innebär att barn iblandlämnas ensamma när föräldrarna arbetar.Hur barnen mår verkar även påverkas av barnetstillgång till andra rättigheter än vård. Barn som282Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Papperslösavisar psykiska symtom mår exempelvis bättre närde börjar på förskolan eller i skolan. Sambandetframgår även av hjälplinjens statistik över barnensproblem, och där finns en stark samvariationmellan problemområdet ”tillgång till socialarättigheter” och problemområdet ”barnens mående”.Barn som släpps in i ett socialt sammanhangtycks alltså inte löpa lika hög risk att ta skada avtidigare trauman och den otrygga situationen somde barn som hålls isolerade [77].Ensamkommande barn och ungaEn allt större del av de asylsökande är ensamkommandebarn. Under år 2009 sökte 2 250 minderårigautan vårdnadshavare asyl i Sverige, vilketmotsvarar en fyrdubbling jämfört med börjanav 2000-talet [92]. 12 De ensamkommande barnenbeviljas uppehållstillstånd i betydligt högreutsträckning än vuxna asylsökande, och efter ennedgång under ett par år fick de flesta ensamkommandebarnen asyl år 2006–2007. Mellan 2007och 2008 sjönk andelen som beviljades uppehållstillståndfrån 80 procent till strax över 50 procent,och för 2009 blev andelen drygt 60 procent. Vadgäller utvecklingen under 2010 är det för tidigt föratt kunna uttala sig. Att så pass många får avslaghar av Migrationsverket motiverats med bedömningenav säkerhetsläget i de länder som barnenkommer ifrån. En förändrad praxis har också spelatin. Tidigare avvisades inte ensamkommandebarn om det inte fanns anhöriga i ursprungslandetsom kunde ta emot dem, men numera utvisasockså barn som saknar släktingar där [64].Det är viktigt för handläggning och bedömningatt bestämma om en asylsökande är under 18år och därmed ett barn enligt lagen. Det är svårtatt åldersbestämma unga asylsökande eftersom12 Se även Migrationsverkets årsredovisningar för respektive år.det finns stora osäkerhetsspann i de tillgängligamedicinska metoderna på grund av en stor naturligvariabilitet i barns pubertetsutveckling somdessutom påverkas av näringstillförsel, sjukdomaroch genetiska variationer. Mer tillförlitligapsykosociala metoder för att bestämma ålder kräversärskild kompetens och används idag sällan.Osäkerheten vid åldersbedömningar eller -bestämningarinnebär att en person kan anges ha enlägre eller högre ålder än den faktiska. Den sombedöms vara äldre än vad han eller hon egentligenär går miste om det stöd som barn har rätt till enligtbarnkonventionen och svensk lagstiftning, tillexempel god man enligt lagen (2005:429) om godman för ensamkommande barn och till insatserenligt socialtjänstlagen.FörsvinnandenI början av 2000-talet uppmärksammades attensamkommande asylsökande minderåriga försvannspårlöst efter en tid i Sverige. Det fanns enoro för att barn som hade flytt till Sverige skulleha kidnappats eller lurats från Migrationsverketsförläggningar och hamnat i människohandel. Justdetta scenario fick dock inget stöd i den studiesom Migrationsverket genomförde av 103 ungdomarsom avvek under 2002 [93]. I de flesta fallgick det att spåra barnen eller få en indikation påvart de hade tagit vägen. En del hade gett sig avtill ett annat EU-land, ofta till släktingar. Någraförsvann inför eller efter ett utvisningsbeslut elleri samband med ett ingripande av socialtjänsten.Under 2008–2009 ökade antalet barn somavvek från förläggningarna åter, parallellt medatt fler fick avslag på sin ansökan om asyl. Under2008 avvek 122 ensamkommande barn, liksom 59stycken under de första fyra månaderna av 2009[94]. De flesta är unga pojkar från konfliktområdensom Afghanistan och Irak. Många av dem harSocialstyrelsen – Social rapport 2010 283

Papperslösaregistrerats i ett annat EU-land och avvisas därförtillbaka dit utan asylprövning i Sverige i enlighetmed Dublinförordningen [95].Rädda Barnen sökte år 2005 upp sju ungdomarsom hade utvisats två år tidigare. Av dessa befannsig två i hemlandet medan de övriga levde papperslösti Sverige eller hade rest till andra länder[96]. Detta är en liten studie, men det finns andrakällor som visar att utvisade och andra papperslösaungdomar rör sig inom Europa. Bland annatframgår det av diskussionen om tillämpningen avDublinförordningen, samt rapporter från olikaEU-länder om hemlösa ungdomar, irreguljärabosättningar och tvångsingripanden mot papperslösa.En stor del av invånarna i de uppmärksammadeflyktinglägren i Grekland och Frankrike ärminderåriga och unga vuxna [97-100].Papperslösa nyfödda i SverigeDen kanske allra mest marginaliserade gruppenav de papperslösa är de barn som föds av papperslösa.Enligt FN:s konvention om barnets rättigheterartikel 7 ska barnet ”registreras omedelbartefter födelsen och ska ha rätt från födelsentill ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskapoch så långt det är möjligt, rätt att få vetskap omsina föräldrar och bli omvårdat av dem.” Rättentill födelseregistrering nämns också i flera andrainternationella konventioner och resolutioner. 13I en rapport från UNICEF:s forskningscentrumInnocenti Research Centre [101] beskrivs närmarevad som avses med en födelseregistreringenligt Barnkonventionen. Födelseregistrering ären officiell anteckning av ett barns födelse somutgör en permanent och officiell registrering av13 Exempelvis Internationell konvention om medborgerliga ochpolitiska rättigheter, art 24.284ett barns existens och innebär att barnet erkännsinför lagen. Ett sådant register ska enligt dennatolkning vara obligatoriskt, allmänt, permanentoch kontinuerligt med sekretesskydd av personligadata. Registret har två huvudsyften dels ettjuridiskt och dels ett statistiskt. Födelseregistreringska göra det möjligt för barnet att erhålla enfödelseattest, vilket är ett personligt dokumentsom utges av en stat till den enskilde. Registretska innehålla barnets namn, kön, födelsetid och– ort samt namn, adress och nationalitet för bådaföräldrarna. Alla stater som har ratificerat konventionenska alltså officiellt registrera barnetsfödelse genom ett offentligt statligt organ, och detfungerar som en permanent och officiell registreringav ett barns existens inför lagen.Normalt registreras alla födslar och nyfödda,dels av Skatteverket inom folkbokföringen, delsav Socialstyrelsen i det Medicinska födelseregistret.Uppgifter om förlossningar och nyfödda barnrapporteras av förlossningsvården och nyföddhetsvårdentill det medicinska födelseregistret[102] som används för att analysera riskerna förkvinnor och barn under graviditet, förlossningoch nyföddhetsperioden. Mellan 500 och 1 000förlossningsjournaler som skickas in till det medicinskafödelseregistret varje år saknar personnummereller har ett reservnummer [103]. Dettaavser barn som föds av turister och ambassadpersonal,asylsökande samt papperslösa av olikaslag. I dag finns dock ingen möjlighet att avgörafördelningen mellan dessa grupper.Barn som föds av föräldrar som av någon anledninginte är folkbokförda registreras inte ifolkbokföringen som folkbokförda. En födelseanmälanfrån en barnmorska eller en förlossningsklinikregistreras som alla andra inkomna handlingari Skatteverkets diarium som ett inkommetärende. Där registreras födelsen med uppgift omfödelsetid, kön, födelseort och om det finns till-Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Papperslösagängligt föräldrar och namn. Uppgift om medborgarskapoch vårdnadshavare registreras dockinte. Registreringen gör det möjligt för föräldrarnaatt genom registerutdrag styrka uppgiften ombarnets födelse för att få händelsen registrerad ihemlandet. Skatteverket strävar efter att fastställabarnets namn genom att erbjuda mamman attfylla i en blankett med uppgifter om barnet samtlämna en kopia på sitt pass eller motsvarande. Förett svenskt eller ett statslöst barn tillämpas svensknamnlag, varför anmälan om namn kan görastill och beslutas av Skatteverket. På begäran kanmamman – utöver ett registerutdrag avseende födelsen– också få ett utdrag ur Skatteverkets diarium,med en kopia av födelseanmälan och andraeventuellt angivna uppgifter [104].I Sverige sker inte någon registrering av barn iett särskilt personregister när det gäller papperslösasbarn. Däremot registreras födelsen.Registrering av nyfödda papperslösa i ett särskiltregister är inte heller obligatoriskt. Det kaninte heller sägas utgöra ett underlag för statistikeftersom persondata inte är sökbara. Dock får detanses att detta medför en möjlighet för barnet atterhålla en födelseattest. Födelseattester utfärdasnormalt inte i Sverige men motsvaras av personbevismed utdrag ur folkbokföringsregistret. Personbeviskan således inte utfärdas för dem sominte är registrerade i den egentliga folkbokföringen,men med hänsyn till det födelseregisterutdragsom utfärdas i dessa fall kan det anses att registreringeni delar uppfyller kravet på att registrerabarn med namn, kön, nationalitet, släktförhållandenmed mera så som anges i den ovan refereraderapporten. Men alla de verkningar som enegentlig folkbokföring medför kommer alltså intedessa barn till del.Denna ordning kan också innebära andra riskerför barnet. Eftersom dessa barn officiellt inteär synliga i något register kan de lättare utsättasför våld, övergrepp, människohandel eller till ochmed avlida utan att det uppmärksammas av myndigheter.Den medicinska uppföljningen påverkasockså eftersom det blir omöjligt att följa förlossningsutfalleti Socialstyrelsens Medicinska födelseregister,och det går inte heller att upptäcka ochåtgärda eventuella ökade medicinska risker förpapperslösa gravida och nyfödda.Diskussion och slutsatserPapperslösa är en utsatt grupp i vårt samhälle medfå rättigheter. De löper exempelvis högre risk atthamna i ett utanförskap och utsättas för våld. Detirreguljära tillståndet påverkar livets alla aspekteroch alla deras vardagsaktiviteter ”illegaliseras”,från boende och arbete till deras möjlighet till frirörlighet.Många papperslösa lever under besvärliga förhållandensom riskerar att leda till svåra socialaoch hälsomässiga problem [60]. Det finns dockför lite kunskap om de papperslösas antal och situation,och därför är det svårt att avgöra hur alladessa faktorer tillsammans påverkar samhället istort och ifall det på sikt kan leda till omfattandesociala problem för samhället som helhet.I dag råder en brist på kunskap, delvis på grundav att det handlar om människor som håller sigundan och inte vill vara synliga, och delvis eftersomde papperslösa inte kan registreras ochingå i nationella enkätundersökningar. Det ärockså svårt att beskriva de papperslösas socialaförhållanden och hälsa eftersom de inte har någotsvenskt identitetsnummer. Situationen skullekunna underlättas om de papperslösa som kom ini Sverige legalt, till exempel asylsökande som harfått avslag och så kallade overstayers, fick tillfälligapersonnummer som de behöll fram tills defaktiskt lämnade landet. Kunskapsbristen gällerSocialstyrelsen – Social rapport 2010 285

Papperslösainte bara Sverige. Inom hela EU saknas systematiskaundersökningar om papperslösa barnsgrundläggande sociala behov, till exempel skyddmot fattigdom, våld och andra övergrepp, ochdärför behöver dessa frågor undersökas och belysasnärmare.Svensk lagstiftning ska utformas, tolkas ochpraktiseras så att den följer de internationellakonventionerna om mänskliga rättigheter. Dettaframgår av regeringens svar till granskningskommitténför ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter[105]. 14 När det gäller att tillämpa svensklagstiftning inom olika politikområden som socialtjänst,utbildning samt hälso- och sjukvård börman därför enligt detta uttalande av regeringen tahänsyn till kraven i konventionerna om mänskligarättigheter. Dessa krav kan få en större ochmer central betydelse vid handläggning, hanteringoch insatser i enskilda ärenden. Samtidigthar det visat sig nödvändigt att utreda och se överregelverket inom dessa områden för att tillgodosede papperslösas och inte minst barnens behov ochrättigheter, vilket bland annat Socialstyrelsen harföreslagit när det gäller hälso- och sjukvård förpapperslösa [106]. Detta ska som nämnts nu utredas[51].Många som möter papperslösa familjer medbarn ställs inför etiska konflikter på grund av denunderrättelseskyldighet som anges i utlänningsförordningenoch som innebär att socialtjänstenska anmäla till polisen när de första gången vidtaren åtgärd för en person som inte har uppehållstillstånd.Konflikten leder många gånger till att maninte uppfyller sin skyldighet enligt socialtjänstlagenatt anmäla att barn riskerar att fara illa.Dessutom är det oklart i vilka situationer dennaunderrättelseskyldighet gäller, och det skaparosäkerhet i socialtjänsten. För att undvika att barnfar illa utan att få stöd och insatser från socialtjänstenbehöver de oklarheter som finns redas ut.Enligt betänkandet Skolgång för alla barn [39]bör denna underrättelseskyldighet avskaffas.Sverige har en formell och officiell födelseregistreringav födslar av barn till ej folkbokfördaföräldrar. Häri ingår barn som föds av asylsökandeoch papperslösa men gruppen kan inte identifieras.Barnen folkbokförs inte och de identifierasinte genom person- eller samordningsnummer.Därmed kan det bli problematiskt att uppfyllakraven på att även barn som föds utanför systemetska få sina mänskliga rättigheter erkändaoch uppfyllda så långt det är möjligt enligt artikel3 och 4 i barnkonventionen. Möjligheten till attidentifiera medicinska risker hos denna utsattagrupp är begränsad och riktade insatser kan därmedinte ske.Bristen på ett heltäckande kunskapsunderlaggör att denna rapport inte kan ge en exakt bild avsituationen för papperslösa i Sverige i dag. Att detfinns olika mål för skilda politikområden ledermånga gånger till svåra dilemman för personaleninom socialtjänsten, hälso- och sjukvården,skolan och Migrationsverket. Det kan framhållasatt situationen för papperslösa, både för vuxnaoch för barn, är allvarlig och djupt oroande vilketåterverkar på det svenska samhället de lever i.14 ”Enligt svensk rättspraxis såsom den fastställts av en rad avgörandei Högsta domstolen måste svensk inhemsk lagstiftningoch ändringar av lagstiftning tolkas i överensstämmelse medSveriges internationella åtaganden.”286Socialstyrelsen – Social rapport 2010

PapperslösaReferenser1. Baghir-Zada R. Illegal Aliens and Health (Care)Wants. The Cases of Sweden and the Netherlands[Doktorsavhandling]. Malmö: Malmöhögskola; 2009.2. Khosravi S. Territorialiserad mänsklighet: irreguljäraimmigranter och det nakna livet. I: delos Reyes P, red. Om välfärdens gränser och detvillkorade medborgarskapet. Stockholm: 2006.s. 283–310. Rapport av Utredningen om makt,integration och strukturell diskriminering. SOU2006:37.3. United Nations High Commissioner for Refugees.Global Appeal 2009 (update) – Populationsof concern to UNHCR. 2009 [2009-09-23]; Tillgänglig från: http://www.unhcr.org/4922d43a0.html.4. Läkare i världen. Fakta om papperslösa iSverige. [2009-09-29 ]; Tillgänglig från:http://www.lakareivarlden.org/sv/fakta-ompappersl%25C3%25B6sa-i-sverige.5. Holmgren A. Projekt RITA – Rättvis ingång tillarbete. En rapport om papperslösa i städbranschen.Ett projekt i Fastighetsanställdas förbundmed stöd från Näringsdepartementet och Europeiskaflyktingfonden. Publicerat 2008-03-31.Tillgänglig från: http://www.temaasyl.se/Documents/Organisationer/Ovriga/RITA-rättvis%20ingång%20till%20arbete.pdf.6. Commission of the European Communities.Communication from the Commission to the Europeanparliament and the Council. An area offreedom, security and justice serving the citizen.Brussels: 2009-06-10. COM (2009) 262 final.7. Vogel D, Kovacheva V. Classification report:Quality assessment of estimates on stocks of irregularmigrants. Hamburg: Hamburg Instituteof International Economics, Database on IrregularMigration; 2008. Working Paper No. 1/2008.8. Portes A. Toward a structural analysis of illegal(undocumented) immigration. InternationalMigration Review. 1978;12:469–84.9. Düvell F. Illegal Immigration in Europe: BeyondControl? London: Palgrave Macmillan; 2006.10. Düvell F. Clandestine migration in Europe. SocialScience Information. 2008;47(4):479–97.11. Platform for International Cooperation on UndocumentedMigrants (PICUM). Book of Solidarity:Providing Assistance to UndocumentedMigrants. Volumes I–III. Brussels; 2003.12. Anderson B. Doing the Dirty Work? The GlobalPolitics of Domestic Labour. London: ZedBooks; 2000.13. Jordan B, Düvell F. Irregular Migration: TheDilemmas of Transnational Mobility. Cheltenham:Edward Elgar; 2002.14. van der Leun J. Looking for Loopholes: Processesof Incorporation of Illegal Immigrants inthe Netherlands. Amsterdam: Amsterdam UniversityPress; 2003.15. Platform for International Cooperation on UndocumentedMigrants (PICUM). UndocumentedChildren in Europe: Invisible Victims of ImmigrationRestrictions. Brussels: 2007.16. Platform for International Cooperation on UndocumentedMigrants (PICUM). Report on theHousing Situation of Undocumented Migrants inSix European Countries. Brussels: 2004.17. Platform for International Cooperation onUndocumented Migrants (PICUM). Access toHealth Care for Undocumented Migrants inEurope. Brussels: 2007.18. Platform for International Cooperation on UndocumentedMigrants (PICUM). UndocumentedMigrants Have Rights: an Overview of the InternationalHuman Rights Framework. Brussels:2007.19. Läkare i världen. Tillgång till vård för papperslösai elva europeiska länder. 2009. LäkareSocialstyrelsen – Social rapport 2010 287

Papperslösai världens kartläggning av tillgång till vård iEuropa. Andra rapporten. Rapport om 2008 årsundersökning.20. Fundamental Rights Agency. Annual Work Programme2009. European Union Agency for FundamentalRights.21. Health Care in NowHereland [2009-09-23];Tillgänglig från: http://www.nowhereland.info.22. Bodegård G. Att ha rätt till vård ≠ att få tillgångtill vård. Vård av asylsökande barn med uppgivenhetssymtom.I: Groglopo A, Ahlberg BM,red. Hälsa, vård och strukturell diskriminering.Stockholm: Fritzes; 2006. s. 171–229. Rapportav Utredningen om makt, integration och strukturelldiskriminering. SOU 2006:78.23. Khosravi S. Detention and Deportation ofAsylum Seekers in Sweden. Race & Class.2009;50:38–56.24. Ohlson M. Irreguljära immigranter – osynliggjordaoch diskriminerande inom sjukvården. I:Groglopo A, Ahlberg BM, red. Hälsa, vård ochstrukturell diskriminering. Stockholm: Fritzes;2006. s. 137–70. Rapport av Utredningen ommakt, integration och strukturell diskriminering.SOU 2006:78.25. Elmhorn C. Migrerande arbeterskor: informelltarbete och papperslösa invandrare i Stockholm.I: Forsell H, red. Den kalla och varma staden,migration och stadsförändring i Stockholm efter1970. Stockholm: Stockholmia förlag; 2008.26. Rosengren A. Vinna eller försvinna – om flykt,asyl, och hjälpare. Stockholm: Carlssons; 2009.27. Tamas G. De apatiska: om makt, myter och manipulation.Stockholm: Natur och Kultur; 2009.28. Mattsson K. De papperslösa och de aningslösa.Stockholm: Leopard Förlag; 2008.29. Vestin S. Flyktingfällan. Stockholm: Ordfront;2006.30. Lodenius AL, Wingborg M. Migrantarbetare.Stockholm: Premiss förlag; 2008.31. Blomgren S. Svart Notis. Stockholm: Atlas; 2008.32. Papperslösa Stockholm. [2009-09-23]; Tillgängligfrån: www.dennaonsdag.org.33. Socialstyrelsen. Hälso- och sjukvård för asylsökandeoch flyktingar. Stockholm: 1995.Allmänna råd från Socialstyrelsen 1995:4.34. Kammarrätten i Göteborg 2009-05-20, mål nr1007-09. [2009-09-23]; Tillgänglig från: www.jpinfonet.se/JP-Socialnet/Analyser-och-referat/.35. Kammarrätten i Jönköping. 2008-01-14, mål nr3594-07, 3595-07. [2009-09-23]; Tillgänglig från:www.jpinfonet.se/JP-Socialnet/Analyser-ochreferat/.36. Jahn C. LVU subsidiär till utlänningslagen.[2009-09-23]; Tillgänglig från: www.jpinfonet.se/JP-Socialnet/Analyser-och-referat/.37. Justitiedepartementet. Skolgång för barn somskall avvisas eller utvisas. Stockholm: Fritzes;2007. Betänkande av utredningen om rätt tillutbildning m.m. för barn som håller sig undanverkställighet av beslut om avvisning eller utvisning.Statens offentliga utredningar. SOU2007:34.38. Utbildningsdepartementet. Rätt till skolgångm.m. för barn som vistas i landet utan tillstånd:Dir. 2009:71.39. Utbildningsdepartementet. Skolgång för allabarn. Stockholm: Fritzes. Betänkande av Utredningenom rätt till skolgång m.m. för barn somvistas i landet utan tillstånd. Statens offentligautredningar. SOU 2010:5.40. Gustafsson L. Flyktingbarnen och läkaretiken:rapporteringsplikt när läkare gör fel bör införasoch gå före kollegialiteten. Läkartidningen.2005;102(5):322–3.41. Abiri E, Brodin A, Johansson P. Mänskliga rättigheter...?”Jag vet att dom finns och jag troratt Sverige är bra på dom” – en handbok i mänskligarättigheter på kommunal nivå. Stockholm:Fritzes; 2008.288Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Papperslösa42. Förenta Nationerna. Den allmänna förklaringenom mänskliga rättigheter, New York: G.A. res.217A (III), U.N. Doc A/810 at 71. (1948).43. Justitiedepartementet. Delegationen för mänskligarättigheter i Sverige. Stockholm: 2006.Dir. 2006:27.44. Justitiedepartementet. En nationell handlingsplanför de mänskliga rättigheterna 2006–2009. Stockholm: 2006. Skr. 2005/06:95.45. Förenta Nationerna. Internationell konventionom ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,New York. (16 december 1966).46. Förenta Nationerna. Konvention om barnets rättigheter,New York. (20 november 1989).47. Förenta Nationerna. Konvention om avskaffandeav all slags diskriminering av kvinnor, NewYork. (18 december 1979).48. United Nations. General comment no. 14: Theright to the highest attainable standard ofhealth, Geneva: Committee on Economic, Socialand Cultural Rights; 22 session, 25 April – 12Maj 2000: Article 12 of the International Covenanton Economic, Social and Cultural RightsE/C.12/2000/4. (11 augusti 2000).49. United Nations General Assembly; HumanRights Council. Report of the Special Rapporteuron the right of everyone to the enjoymentof the highest attainable standard of physicaland mental health, Paul Hunt, on his mission toSweden (10–18 January 2006). 28 februari 2007.Implementation of General Assembly Resolution60/251 of 15 march 2006 Entitled “HumanRights Council”. A/HRC/4/28/Add.2.50. Personligt samtal med Paul Hunt. Elis Envall isamband med hearingen “Tillgång till hälso- ochsjukvård för papperslösa i Sverige”. Stockholm,Riksdagens andrakammarsal: (2008-02-13).51. Socialdepartementet. Hälso- och sjukvård åtasylsökande, personer som håller sig undanverkställighet av ett beslut om avvisning ellerutvisning samt personer som befinner sig iSverige utan tillstånd. 2010. Kommittédirektiv.Dir. 2010:7.52. Khosravi S. Migrant illegality in Sweden: anethnographic approach. Journal of InternationalPolitical Theory. Under utgivning 2010.53. Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 2009. Stockholm:2009.54. World Health Organization. Closing the gap ina generation: health equity through action onthe social determinants of health. Geneva: 2008.Final report of the Commission on Social Determinantsof Health.55. World Health Organization. International migration,health and human rights. Geneva: 2003.December. Health and human rights publicationseries.56. World Health Organization Europe. Social determinantsof health: The solid facts. Secondedition. Wilkinson R, Marmot M, red. Copenhagen;2003.57. Läkare utan gränser. Gömda i Sverige. Utestängdafrån hälso- och sjukvård. Stockholm: 2005.Resultat från en studie av Läkare Utan Gränser.58. Fresk M, Granslandt H. Vårdbehov hos papperslösa.Erfarenheter från Röda Korsetssjukvårdsförmedling för papperslösa 2008. [STuppsatsi allmänmedicin]; 2009.59. Sigvardsdotter E. Regleringen av papperslösastillgång till sjukvård sker lokalt i brist på lagstiftning.En översikt och typologi. Läkartidningen.Insänt 2009.60. Personligt samtal med Anne Sjögren. Elis Envall.Göteborg, Rosengrenska stiftelsen: (2008-01-31).61. Björngren Cuadra C, Staaf A. Undersökningunder bearbetning av socialtjänstens kontaktmed papperslösa. Malmö: Malmö högskola,2010.62. Muntlig uppgift, Hans Rosenqvist. Stockholm,Socialstyrelsen – Social rapport 2010 289

PapperslösaRikspolisstyrelsen: (2009-08-28).63. Muntlig uppgift, Jens Andersson. Norrköping,Migrationsverket: (2009-08-28).64. Migrationsverket. Årsredovisning 2008. Norrköping:2009.65. Rädda Barnen. Barn utan papper – jag vill baralanda. Stockholm: 2008. Rapport från RäddaBarnens projekt Utanpapper.nu, en hjälplinje förbarn utan papper.66. Dottrige M. Collateral Damage: The Impact ofAnti-Trafficking Measures on Human Rights. Researchreport. Bangkok: Global Alliance AgainstTrafficking in Women, 2007.67. Dottrige M. Kids abroad: ignore them, abusethem or protect them? Terre des Hommes InternationalFederation, 2008.68. Enenajor A. Rethinking Vulnerability: EuropeanAsylum Policy Harmonization and UnaccompaniedAsylum Seeking Minors. ChildhoodsToday. An online journal for childhood studies.2(2): Publicerat 2008-12-23. Tillgänglig från:http://www.childhoodstoday.org/download.php?id=1769. O´Connell Davidson J, Farrow C. Child Migrationand the Construction of Vulnerability.Rädda Barnen, 2007.70. Oude Breuil B, Lodwick D, Tournecuillert V,Engel S, Genthon A, Johnston E, et al. Wanderingyoung people: the conditions for return EuropeanForum for Urban Safety, 2009. Feasibilitystudy on the reintegration of isolated minorsvictims of trafficking, Spain, France, Italy, Albania,Austria, Romania.71. Ascher H, Gustavsson T. Klargörande vetenskapligkonferens om barn med uppgivenhetssymtom.Läkartidningen 2008;105(1–2):31–3.72. Rädda Barnen. Att hjälpa barn utan papper – enbalansgång mellan särskilda behov och diskriminering.Stockholm: 2006. Dokumentation avUtanpapper.nu-seminarium 19 maj 2006.73. Waldehorn A. Barn utan papper – barn förstoch främst. Stockholm: Rädda Barnen, Dokumentationfrån seminariet ”Papperslös men inteskyddslös” 23 mars 2007 om stöd och samverkanför gömda barn. Årsrapport från projektetUtanpapper.nu.74. Statens Invandrarverk, Socialstyrelsen. Gömd:om barn som hålls gömda för att slippa avvisning.1994. SoS-rapport 1994:8.75. Sjögren A, Ascher H. Gömda barn i skolan:varför och hur gör man? Skolhälsovård.2006;7(3):25–32.76. Andersson K, Korol J. ”Nu känner jag mig somen del av världen.” En studie om ungas liv idagoch deras erfarenheter av att tidigare ha levtgömda [C-uppsats Socionomprogrammet]. Göteborg:Göteborgs universitet; 2008.77. Ascher H, Pendic B, Vestin S, Smith NielsenS, Hunt P, Watters C. Children living in hidingtoday and tomorrow. Presenterad vid konferensA seminar about health and human rights at theNordic School of Public Health. 2009-01-28.Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap ochStiftelsen Solstickan.78. Integrationsverket. Nyanländ efter flera år? Norrköping:2007. Rapport 2007:02.79. Justitiedepartementet. Ny instans- och processordningi utlännings- och medborgarskapsärenden.Prop. 2004/05:170.80. Qviström D. Enad kritik mot krav på försörjning.Kyrkans tidning. Publicerat 2009-03-11.Tillgänglig från: http://www.kyrkanstidning.com/nyheter/enad_kritik_mot_krav_pa_forsorjning_0_9089.news.aspx81. Barnombudsmannen. Remissvar: Betänkandetförsörjningskrav vid anhöriginvandring (SOU2008:114). Ställd till: Justitiedepartementet.2009. Diarienummer: 9.1:1313/08.82. Orrenius A. Socialstyrelsen avvisar försörjning-290Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Papperslösaskrav. Riksdag & Departement Webbupplagan.Publicerat 2009-03-09. Tillgänglig från: http://www.rod.se/politikomraden/migration_och_integration/Socialstyrelsen-avvisar-forsorjningskrav/83. Justitiedepartementet. Försörjningskrav vidanhöriginvandring. Betänkande av försörjningskravsutredningen.Stockholm: 2008. Statensoffentliga utredningar. SOU 2008:114.84. Andersson-Wilks E. Barn med svåra uppgivenhetssymptomoch samverkan kring dessa [Uppsatspsykoterapeutprogrammet]. Stockholm:Ersta Sköndal högskola; 2009.85. Personligt samtal med Kjell Asplund. Elis Envall.Stockholm: (2009-09-30).86. Socialstyrelsen. Barn med uppgivenhetssymtomi asylsökande familjer. En förstudie hösten 2009.Stockholm: 2009.87. Malmström C. Barn utan uppehållstillstånd.Stockholm: Rädda Barnen och Svenska Barnläkarföreningen,2003. Rapport från hearing iriksdagen den 24 september 2003.88. Socialstyrelsen och Statens Invandrarverk. Närbarn lever gömda. Stockholm: 1999. SoS-rapport1999:5.89. Larsson B, Ekblad S. Kartläggning av denpsykiska hälsan hos före detta gömda asylsökandei Värmland. Center för traumatiskstress, Karlstad, Landstinget i Värmland. Institutetför psykosocial medicin, Stockholm: 2007.90. Smith Nielsen S, Norredam M, ChristiansenKL, Obel C, Hilden J, Krasnik A. Mental healthamong children seeking asylum in Denmark– the effect of length of stay and number of relocations:a cross-sectional study. BMC PublicHealth. 2008;8:293.91. Hepinstall E, Sethna V, Taylor E. PTSD anddepression in refugee children – Associationswith pre-migration trauma and post-migrationstress. European Child & Adolescent Psychiatry.2004;13(6):373–80.92. Migrationsverket. Vanliga frågor och svar – ensamkommandebarn och ungdomar. 2009 [2009-09-24]; Tillgänglig från: http://migrationsverket.se/index.jsp?swedish/kommuner/barn/faq.html.93. Wessel A. Genomgång av ärenden där ensamkommandeasylsökande ungdomar avvikit underår 2002. Migrationsverket, 2003.94. Uppgift i e-post från Jens Andersson, Migrationsverkettill Kristina Swiech, Rädda Barnen.(2009-05-08).95. Europeiska unionens råd. Rådets förordning(EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 omkriterier och mekanismer för att avgöra vilkenmedlemsstat som har ansvaret för att pröva enasylansökan som en medborgare i tredje landhar gett in i någon medlemsstat. Dublinförordningen:Europeiska unionens officiella tidning:(EG) 343/2003.96. Brendler-Lindqvist M. Vem tar ansvaret för deensamkommande barnen? Stockholm: RäddaBarnen, 2005.97. European Council on Refugees and Exile. TheDublin Regulation: Twenty Voices – TwentyReasons for Change. Brussels, London: 2007.98. Persson A. Europeisk asylpolitik i baklås. DagensNyheter. 2009-09-21.99. Troller S. Left to Survive. Systematic Failure toProtect Unaccompanied Migrant Children inGreece. New York: Human Rights Watch, 2008.100. United Nations High Commissioner for Refugees.Concern for asylum-seekers, refugees lefthomeless after makeshift camp closed in Greece.Geneva; 2009 [2009-07-14]; Tillgänglig från:http://www.unhcr.org/4a5c9d8a6.html.101. United Nations Children’s Fund Innocenti ResearchCentre. Birth registration: right from thestart. Florens: 2002. Innocenti Digest. No. 9.102. Socialstyrelsen. Medicinska födelseregistret[Databas på Internet]. 2009 [citerad 2009-09-17].Socialstyrelsen – Social rapport 2010 291

PapperslösaTillgänglig från: http://www.socialstyrelsen.se/register/halsodataregister/medicinskafodelseregistret.103. Uppgifter i e-post från Emma Nilsson, Medicinskafödelseregistret, Epidemiologiskt Centrum,Socialstyrelsen. (2009-09-14).104. Telefonsamtal med Yvonne Eriksson. Stockholm,Skatteverket: (2009-09-24).105. Socialdepartementet. Sveriges rapporteringkring efterlevandet av FN:s konvention omekonomiska, sociala och kulturella rättigheter(S2006/1910/SK). 2006 [2009-10-08]; Tillgängligfrån: http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/document/?instance=1&action_show_document.885.=1.106. Socialstyrelsen. Mänskliga rättigheter ochasylsökandes m.fl. rätt till hälso- och sjukvård.Skrivelse till regeringen 2007-12-21. Dnr. 50-12055/2007.292Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Bilagor

BilagorBilaga 1. Indelningar1.1 LänderindelningarNordenSverige, Finland, Danmark, Island, NorgeVästeuropaAndorra, Belgien, Frankrike, Gibraltar, Irland,Italien, Lichtenstein, Luxemburg, Malta, Monaco,Nederländerna, Portugal, San Marino, Schweiz,Spanien, Storbritannien och Nordirland, Tyskland,Vatikanstaten, ÖsterrikeÖvriga VästvärldenAustralien, Kanada, Nya Zeeland, USANordöstra EuropaEstland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland,Slovakien, (Sovjetunionen ), Tjeckien, (Tjeckoslovakien),Ungern, Ukraina, VitrysslandSydöstra EuropaAlbanien, Bosnien-Hercegovina, Bulgarien, Cypern,Grekland, (Jugoslavien), Kroatien, Makedonien,Moldavien, Montenegro, Rumänien, Serbien,(Serbien och Montenegro), SlovenienMellanöstern (AsienBahrain, Förenade Arabemiraten, Irak, Iran,Gaza-området, Israel, Jemen, Jordanien, Kuwait,Libanon, Oman, Palestina, Qatar, Saudiarabien,Turkiet, Syrien, Västbanken/GazaremsanNordafrikaAlgeriet, Egypten, Libyen, Marocko, Tunisien,VästsaharaSyd- och CentralasienArmenien, Azerbajdzjan, Georgien, Kazakstan,Kirgistan, Tadjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan,Indien, Thailand, Vietnam, Nordkorea,Sydkorea, Afghanistan, Bangladesh, Bhutan,Brunei Darussalam, Kambodja, Kampuchea,Mongoliet, Myanmar (Burma), Nepal, Pakistan,Sri LankaÖst- och Sydöstasien och övriga OceanienKina, Filippinerna, Hongkong, Indonesien,Japan, Laos, Malaysia, Maldiverna, Singapore,Taiwan, Östtimor, Fiji, Kiribati, Marshallöarna,Palau, Papua Nya Guinea, Salomonöarna, Samoa,Tonga, Tuvalu, Vanuatu, Mikronesien, NauruAfrika söder om SaharaSomalia, Etiopien, Eritrea, Angola, Benin, Botswana,Burkina Faso, Burundi, CentralafrikanskaRep., Djibouti, Ekvatorialguinea, Elfenbenskusten,Gabon, Gambia, Ghana, Guinea,Guinea-Bissau, Kamerun, Kap Verde, Kenya,Komorerna, Kongo, Kongo, DemokratiskaRep., Lesotho, Liberia, Madagaskar, Malawi,Mali, Mauretanien, Mauritius, Mocambique,Namibia, Niger, Nigeria, Rwanda, Sao Tomeoch Principe, Senegal, Seychellerna, SierraLeone, Sudan, Swaziland, Sydafrika, Tanzania,Tchad, Togo, Uganda, Zaire, Zambia, Zimbabwe294Socialstyrelsen – Social rapport 2010

BilagorLatinamerika och KaribienChile, Colombia, Anguilla, Antigua och Barbuda,Argentina, Bahamas, Barbados, Belize, Bermuda,Bolivia, Brasilien, Costa Rica, Dominica, DominikanskaRep., Ecuador, El Salvador, Grenada,Guatemala, Guyana, Haiti, Honduras, Jamaica,Brittiska Jungfruöarna, Kuba, Mexiko, Nicaragua,Panama, Paraguay, Peru, S:t Kitts och Nevis, S:tLucia, S:t Vincent och Grenadinerna, S:t Kiits-Nevis-Aguilla,Surinam, Trinidad och Tobago, Uruguay,VenezuelaIbland användes beteckningen Västasien. Denomfattar länderna i Mellanöstern samt Armenien,Azerbajdzjan och Georgien.1.2. Områdesindelningar i de trestorstadsregionernaAntal grannskap i storstadsområden 2006Region Alla grannskap Urbana grannskap medbefolkning > 500 inv.Stor-Stockholm 337 276Stor-Göteborg 205 140Stor-Malmö 154 97Totalt 696 513För att skapa grannskap har man slagit sammanmindre områden som består av ett eller fleraNYKO-områden. (NYKO-områden, nyckelkodsområden,är geografiska områden som användsför den kommunala planeringen.) Dessa mindreområden skapas i regel av respektive kommunerutifrån en homogenitetsprincip med avseende påbostadsbebyggelsens sammansättning (hustyp,byggnadsperiod och ägarkategori). I Stockholmslän heter sådana områden basområden. De kanheta olika i olika kommuner.Grannskapsindelningen i Stockholms länbygger på en gammal områdesindelning från år1975 i s.k. MI-områden, som till stor del uppfyllerovanstående kriterier. För att den skulle varaändamålsenlig, gjordes dock vissa ändringar ochuppdateringar. En likartad indelning i grannskapi Storgöteborg och Stor-Malmö tillkom senareoch gjordes i samband med arbete med Storstadsutredningenår 1989/90.Indelningen av regionerna i grannskap, samtindelningen av de största kommunerna – Stockholm,Göteborg och Malmö – som på grund avstorlek delades i mindre delar, uppdaterades år1995/96 när man framställde underlagsdata förStorstadskommittén. Indelningen uppdateradesigen år 2002 och 2006 av Socialstyrelsen i samarbetemed SCB.Av beräkningstekniska skäl bör undersökningsområdetbegränsas till grannskap med flerän 500 invånare. Detta utesluter de grannskapsom är glest befolkade, allra oftast industriområden.Observera att antalet glest befolkade grannskapförändras med tiden när det tillkommer nybebyggelse och nya invånare flyttar in.I ett grannskap bor oftast mellan fyra tusen ochtio tusen invånare utom i några enstaka fall. Endasturbana grannskap ingår och glesbygds- ochlandsbygdområden som förekommer i utkanternaav förortskommunerna har alltså uteslutits.Stockholmsregionen (Stockholms län) –Stor-StockholmI Stockholms region ingår förutom Stockholms stadföljande kommuner: Solna, Sundbyberg, Danderyd,Ekerö, Järfälla, Lidingö, Sigtuna, Sollentuna, Täby,Upplands-Bro, Upplands Väsby, Vallentuna, Österåker,Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nacka, Salem,Tyresö, Värmdö, Norrtälje, Nynäshamn och Södertälje.Den största kommunen i Stockholms län,Stockholms stad, delades in i tre delar: Stockholmsinnerstad (med följande församlingar: Domkyrkoförsamlingen[förut Storkyrkan, Klara och Jakob],Socialstyrelsen – Social rapport 2010 295

BilagorJohannes, Adolf Fredrik, Gustav Vasa, Matteus,Engelbrekt, Hedvig Eleonora, Oscar, Kungsholm,S:t Göran, Essinge, Maria, Högalid, Katarina ochSofia.), Stockholm Söderort (med församlingarnaHägersten, Brännkyrka, Vantör, Enskede, Skarpnäck,Farsta och Skärholmen) och Stockholm Västerort(med församlingarna Bromma, Västerled, Vällingby,Spånga, Hässelby och Kista).Göteborgsregionen – Stor-GöteborgTill Göteborgsregionen räknas utöver Göteborgsstad också kommunerna Kungälv, Ale, Lerum,Partille, Härryda, Mölndal och Kungsbacka. Göteborgstad delades i Hisingen, Göteborg Nordost(motsvarar kommundelarna Hisingen respektiveNordost) och Göteborg Centrum-väst (med kommundelarnaCentrum och Väster).Malmöregionen – Stor-MalmöI Malmöregionen ingår förutom Malmö stad ocksåkommunerna Burlöv, Kävlinge, Lomma, Lund,Staffanstorp, Svedala, Vellinge och Trelleborg.Malmö stad delades i två delar: Malmö Innerstad(med följande stadsområden: Hamnen, Innerstadenoch en mindre del av Limhamn med delområdenaRibersborgsstranden, Västervång, Mellanheden,Bellevue samt Nya Bellevue) och MalmöFörort (med stadsområdena Kirseberg, Bunkeflo,Hyllie, Fosie, Oxie, Rosengård, Husie samt resterandedelen av Limhamn).2961.2 Ekonomiska boendesegregationen –grannskapsklassificering1.2.1 Låginkomsttagare och höginkomsttagareFör att studera den ekonomiska boendesegregationensutveckling över tiden har vi beräknat andelarav hög- och låginkomsttagare i varje områdeför de olika tidpunkterna. Gruppen inkomsttagareavgränsades till män i åldrarna 25–64 år (ej nollinkomsttagare).Inkomsttagarna delas in i tre klasser;de med låg, de med hög och de med normalinkomst. Låginkomstgränsen (respektive höginkomstgränsen)definieras som det belopp under(respektive över) vilket 20 procent av inkomsttagarnai länet med de lägsta (respektive högsta)inkomsterna finns. Låginkomsttagare, respektivehöginkomsttagare, är alltså män 25–64 år vilkasårliga faktorinkomst är lägre än låginkomstgränsen,respektive högre än höginkomstgränsen.Andelen låginkomsttagare, respektive höginkomsttagare,i respektive region sätts således definitionsmässigttill tjugo procent.Det använda inkomstbegreppet är faktorinkomst,dvs. summan av arbetsinkomst (inkomstav förvärvsarbete och av de skattepliktiga socialaförsäkringar som är kopplade till förvärvsarbete,som sjuklön från arbetsgivare och ersättning frånsjuk- och föräldraersättning m.m.) och inkomstfrån kapital. Låginkomstgränsen och höginkomstgränsenär relativa och kan variera från årtill år beroende på hur den genomsnittliga inkomstenförändras. Som framgår av nedanståendetablå förskjuts gränserna över tiden. De liggerockså lite olika för de tre regionerna.Låginkomstgränsen och höginkomstgränsenFaktorinkomst, antal kronor per år.Övre gräns förlåginkomsttagareÅr Stor-GöteborgStor-MalmöStor-Stockholm1990 88 800 79 600 97 7001997 33 700 25 200 57 7002006 102 400 74 100 104 700Nedre gräns för höginkomsttagare1990 227 200 220 400 249 7001997 285 800 276 400 320 5002006 412 700 398 800 454 900Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Bilagor1.2.2. Indelning i områdestyper efterekonomisk statusKlassningen av bostadsområden baseras på kvoten(LH-kvoten) mellan andelen invånare som ärekonomiskt resurssvaga (låginkomsttagare) ochandelen invånare som är ekonomiskt resursstarka(höginkomsttagare).Kvotvärdet för resursstarka områden, där höginkomsttagarnaär många fler än låginkomsttagarna,är mycket mindre än 1. På motsvarandesätt har områdena med många fler låginkomsttagareän höginkomsttagare kvotvärden som mångagånger överstiger 1. I de heterogena områdena, därandelarna låg- respektive höginkomsttagare inteskiljer sig alltför mycket åt, är kvoten omkring 1.Dessa områden kan kallas för integrerade i ekonomisktavseende eftersom de uppvisar sammabefolkningssammansättning som hela regionenmed avseende på olika inkomsttagarkategorier.Bostadsområdena har indelats i klasser, i förstahand efter kvotens storlek, kompletterat medvissa gränsvillkor. Följande åtta områdestyperhar särskiljts:De bostadsområden som identifieras som mycketresursrika respektive resursfattiga och mycket resursfattigaär på olika sätt mycket homogena med avseendepå invånarnas ekonomiska resurser. I den enakategorin bor till övervägande del höginkomsttagareoch nästan inga låginkomsttagare, medan förhållandenaär omvända i den andra kategorin. Dessutomhar grannskap indelats efter dynamiska typer, därman tar hänsyn till förändring över tid. Nedanståendetabeller anger kopplingen mellan grannskapens ekonomiskastatus och ekonomisk dynamisk typ.Kopplingen mellan grannskapens ekonomiskastatus och ekonomiska dynamiska typTyp av utvecklning med avseende påekonomisk status 1990–2006Stabilt resursrika (2) och mycket resursrika(1)Från områdesstatus 3 eller 4 vid periodensbörjan till resursrika (2) eller integrerade/resursrika (3) vid periodens slutFrån områdesstatus 1, 2 eller 3 vidperiodens början till integrerade/resursrika (3) och integrerade (4) vidperiodens slutStabilt integrerade (3) och integrerade/resursrika (3)Ekonomiskdynamisk typ1 EkonomisktresursstarkaKlassindelning av grannskap i områdestyper efterekonomisk statusBefolkning= < 500 inv.Områdestyp med LH-kvotavseende på ekonomiskstatus0 Ej klassificerade –Homogent rika 1 Mycket resursrika under 0,252 Resursrika 0,25–0,49Integrerade 3 Integrerade resursrika 0,50–0,794 Integrerade 0,80–1,245 Integrerade eftersatta 1,25–1,99Homogent fattiga 6 Eftersatta 2,00–3,997 Resursfattiga 4,00–9,998 Mycket resursfattiga 10,00 och högreFrån områdesstatus 5, 6 eller 7 vidperiodens början till integrerade (4) ellerintegrerade/eftersatta (5) vid periodens slutFrån områdesstatus 3, 4 eller 5 vidperiodens början till integrerade/eftersatta(5) och eftersatta (6) vid periodens slutStabilt integrerade/eftersatta (5) ellereftersatta (6) med minskad fattigdomFrån områdesstatus 3, 4, 5 eller 6 vidperiodens början till resursfattiga (7) vidperiodens slutStabilt eftersatta (6) eller stabiltresursfattiga (7)Från områdesstatus 6 eller 7 vid periodensbörjan till mycket resursfattiga (8) vidperiodens slutStabilt mycket resursfattiga (8)2 Ekonomisktintegrerade/eftersatta3 Ekonomisktresurssvaga4 EkonomisktmycketresurssvagaSocialstyrelsen – Social rapport 2010 297

Bilagor1.4. Etnisk segregation –grannskapsklassificering1.3.1 Synliga och icke-synliga invandrargrupperI detta kapitel har den utrikesfödda befolkningen delatsin i synliga och icke-synliga utrikesfödda grupper.Med synliga utrikesfödda grupper menar man invandraremed ursprung i Sydöstra Europa och utanförEuropa, och med icke-synliga utrikesfödda gruppermenar vi invandrare från övriga Norden, Västra ochNordöstra Europa, samt USA, Kanada, Australien ochNya Zeeland. Med termen invandrare menas enbart deutrikesfödda personerna. Gruppering av födelseländeri ursprungsregioner finns i avsnitt 1.1 i denna bilaga.1.3.2 Indelning i områdestyper efter etnisk statusKlassningen efter etnisk sammansättning baseras på ettmått som anger grannskapets etniska sammansättning irelation till den etniska sammansättningen hos befolkningeni hela regionen.Klassindelning av grannskap i områdestyper efteretnisk statusBefolkning= < 500 inv.HomogentsvenskaIntegreradeKoncentrationav synligainvandrargrupperOmrådestyp med avseende RESpå ekonomisk status0 Ej klassificerade –1 Mycket homogenunder 0,25svensk befolkning2 Homogen svensk befolkning 0,25–0,493 Integrerade, svensk prägel 0,50–0,794 Integrerade 0,80–1,245 Integrerade, prägel av 1,25–1,99synliga invandrargrupper6 Koncentration av synligainvandrargrupper7 Stor koncentration avsynliga invandrargrupper8 Mycket stor koncentrationav synliga invandrargrupper2,00–3,994,00–9,9910,00 ochhögreKopplingen mellan grannskapens etniskastatus och etniska dynamiska typTyp av utveckling med avseende påetnisk status 1990–2006Stabilt homogen svensk befolkning(1 eller 2)Från områdesstatus 3 eller 4 vid periodensbörjan till status ”homogen svensk befolkning”(2) eller ”integrerade med svenskprägel” (3) vid periodens slutFrån områdesstatus 1, 2 eller 3 vid periodensbörjan till status ”integrerade medsvensk prägel” (3) eller ”integrerade” (4)vid periodens slutStabilt integrerade (4) eller integrerademed svensk prägel (3)Från områdesstatus 5, 6 eller 7 vid periodensbörjan till status ”integrerade” (4)eller ”integrerade med prägel av synligainvandrargrupper” (5) vid periodens slutFrån områdesstatus 3, 4 eller 5 vid periodensbörjan till status ”integrerade medprägel av synliga invandrargrupper” (5)eller ”koncentrationer av synliga invandrargrupper”(6) vid periodens slutStabil status ”integrerade med prägel avsynliga invandrargrupper” (5) ellerminskning av koncentration av synligainvandrargrupper (6)Från områdesstatus 3, 4, 5 eller 6 vidperio dens början till status ”stor koncentrationav synliga invandrargrupper” (7)vid periodens slutStabil status ”koncentration av synligainvandrargrupper” (6) eller ”stor koncentrationav synliga invandrargrupper” (7)Etnisk dynamisktyp1 Dominerade avsverigefödda2 Etnisktintegrerade,inslag av synligainvandrargrupper3 Domineradeav synligainvandrargrupperFrån områdesstatus 6 eller 7 vid periodensbörjan till status ”mycket stor4 Mest domineradeav synligakoncentration av synliga invandrargrupper” invandrargrupper(8) vid periodens slutStabil status ”mycket stor koncentration avsynliga invandrargrupper” (8)298Socialstyrelsen – Social rapport 2010

BilagorDet definieras som kvoten mellan andelen personertillhörande synliga invandrargrupper (födda i Sydeuropaoch i länder utanför Europa, exklusive USA, Kanada,Australien och Nya Zeeland) och andelen personerfödda i Sverige av totalbefolkningen i ett grannskap.För att relatera måttet till förhållandena som råderi respektive storstadsregion, dividerar man denna kvotmed motsvarande kvot för regionen. Måttet man fårkallas för relativ etnisk sammansättning (RES).1.5. Kombinerad grannskapsklassificering – kopplingen mellan den etniskaoch den ekonomiska klassificeringenKopplingen mellan den etniska och den ekonomiska grannskapsklassificeringenKombinerad dynamisk typ.Ekonomisk dynamisk typ Etnisk dynamisk typ1 2 3 4Dominerade avsverigeföddaEtniskt integrerade,inslag av synligainvandrargrupperDominerade av synligainvandrargrupperMest domineradeav synligainvandrargrupper1 Resursstarka 1 22 Integrerade /eftersatta 3 4 53 Resurssvaga 6 7 8 94 Mycket resurssvaga 6 6 8 9Socialstyrelsen – Social rapport 2010 299

BilagorUrsprunglig respektive ny klassificering av grannskapens kombinerade dynamiska typ 1990–1994Studiepopulationen fördelad över olika grannskapstyper. Personer födda 1977–1979 som bodde i samma grannskap 1990–1994.Grannskapetsursprungligaklassificering1990–1994(kombineraddynamisk typ)1 Resursstarka/dominerade avSverigefödda2 Resursstarka/etniskt integrerade,inslag av synligainvandrargrupper3 Integrade-eftersatta/dominerade avSverigefödda4 Integrade-eftersatta/etniskt integrerade,inslag av synligainvandrargrupper5 Integrade-eftersatta/dominerade av synligainvandrargrupper6 Resursfattiga/dominerade avSverigefödda7 Resursfattiga/etniskt integrerade,inslag av synligainvandrargrupper8 Resursfattiga/dominerade av synligainvandrargrupperGrannskapets nya klassificering (nya dynamiska typ) 1990–1994013Resursstarka/ Integrade-Resursfattiga/dominerade eftersatta/domineradeav sverigefödda domineradeav sverigeavsverigeföddafödda2Integradeeftersatta/stort inslagav synligaiinvandrargrupper4Resursfattiga/dominerade avsynliga invandrargrupper5Mycketresursfattiga/mestdomineradeav synligainvandrargrupperTotalt49 706 49 7061 447 1 4478 996 8 9964 252 4 2522 166 2 1662 783 2 7832 544 2 5445 437 5 4379 Mycket resursfattiga/2 791 2 791mest domineradeav synligainvandrargrupperTotalt 51 153 8 996 6 418 2 783 7 981 2 791 80 092300Socialstyrelsen – Social rapport 2010

BilagorBilaga 2. DiagnoserDiagnoser har hämtats från SocialstyrelsensPatientregister. Diagnoserna är kodade enligtsvenska versioner av Världshälsoorganisationens(WHO) internationella system för klassifikationav sjukdomar – International Classification of Di-seases ICD-10 (fr.o.m. 1997) [1]. Koderna enligttidigare ICD-9 (t.o.m. 1996) [2] står i förekommandefall inom parantes, observera att överensstämmelsenmellan ICD-9 och ICD-10 inte ärfullständig.Alkoholrelaterade diagnoserE24.4 Alkoholutlöst pseudocushingsyndromF10 (291, 303, 305A)Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av alkoholG31.2 Degeneration i nervsystemet orsakad av alkoholG62.1 (357F) Alkoholutlöst polyneuropatiG72.1 Alkoholutlöst myopatiI42.6 (425F) AlkoholkardiomyopatiK29.2 (535D) Gastrit orsakad av alkoholK70 (571A, 571B, 571C, 571D) Leversjukdom orsakad av alkoholK85.2 Alkoholutlöst akut pankreatitK86Andra sjukdomar i pankreasO35.4 Vård av blivande moder för (misstänkt) skada påfostret på grund avalkoholmissbruk hos modernT51Toxisk effekt av alkoholZ50.2 Rehabilitering av alkoholmissbrukareZ71.4 Rådgivning och kontroll vid alkoholmissbrukZ72.1 AlkoholbrukNarkotikarelaterade diagnoserF11–F16, F18, F19Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av psykosaktiva(292, 304, 648D) substanserF11Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av opiaterF12...cannabisF13...sedativa och hypnotikaF14...kokainF15...andra stimulantia däribland koffeinF16...hallucinogenerSocialstyrelsen – Social rapport 2010 301

BilagorF18...flyktiga lösningsmedelF19...flera droger i kombination och av andra psykoaktiva substanserO35.5 Vård av blivande moder för (misstänkt) skada på fostret av läkemedelP04.4 (655F) Foster och nyfödd som påverkats av bruk av tillvänjande droger hos modernT40 (969G)Förgiftning med narkotiska och psykodysleptiska medelT43.6 (969H) Förgiftning med psykostimulantia med missbruksriskZ50.3 Rehabilitering av läkemedelsmissbrukareZ71.5 Rådgivning och kontroll vid drogmissbrukZ72.2 (965A) Problem som har samband med drogbrukPsykossjukdomarF20–F29 (295–299)Schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningssyndromÖvriga psykiatriska sjukdomarMotsvarar följande diagnoskoder i ICD-9: 290–319 (utom 291, 292, 295–299, 303, 304, 305A)F00–F09Organiska, inklusive symtomatiska, psykiska störningarF30–F39FörstämningssyndromF40–F48Neurotiska, stressrelaterade och somatoforma syndromF50–F59Beteendestörningar förenade med fysiologiska rubbningar och fysiska faktorerF60–F69Personlighetsstörningar och beteendestörningar hos vuxnaF70–F79Psykisk utvecklingsstörningF80–F89Störningar i psykisk utvecklingF90–F98Beteendestörningar och emotionella störningar med debut vanligen underbarndom och ungdomstidF99Ospecificerad psykisk störning.SjälvskadorX60–X84 (E950–E959) Avsiktligt självdestruktiv handlingY10–Y34 (E980–E989) Skadehändelse med oklar avsiktCirkulationssjukdomarI21, I22 (410) HjärtinfarktI60, I61, I63, I64 Stroke(430, 431, 433, 434, 436)Neurologiska sjukdomarG35 (340)Multipel skleros (MS)CancersjukdomarC50 (174)BröstcancerC61 (185)ProstatacancerSkadorX85–Y09, Y87.1 (E960–E969) Vårdad för skada och förgiftning som uppstått genom övergrepp av annan person.302Socialstyrelsen – Social rapport 2010

BilagorBilaga 3. Metodbeskrivningar3.1 Analysmetoder i kapitel 7.Cox-regression.Cox-regression är en så kallad överlevnadsanalyssom används när man har information om enpopulation som man har följt över tid. Med hjälpav Cox-regression beräknas sannolikheten föratt en händelse ska inträffa, till exempel olikaindikationer på psykosociala problem. Resultatenpresenteras som relativa risker (RR), det villsäga sannolikheten för att en viss händelse inträffarhos en grupp jämfört med en vald referensgrupp.Den relativa risken är kvoten mellanrisken i undersökningsgruppen och risken i referensgruppen.Referensgruppen kan sägas varaden basnivå som övriga grupper jämförs medoch den får därmed den relativa risken 1. En relativrisk på 2 anger att risken är dubbelt så hög(2 gånger så hög) som i referensgruppen. Närden relativa risken är mindre än 1 är risken lägreän referensgruppens. Vanligen betraktas relativarisker på 2 och mer som ”höga överrisker”.I regressionsanalyserna ”justeras” resultatenför olika bakgrundsfaktorer, exempelvis födelseåroch kön. Det innebär att analysen tar hänsyntill att fördelningen av födelseår och kön skiljersig åt mellan olika grupper. Regressionsanalysernager svar på frågan: finns det en skillnadom alla övriga faktorer som ingår i analysen ärlika fördelade?UppföljningstidPersonerna i studiepopulationen är födda inom etttioårsintervall och har därmed uppnått olika åldervid uppföljningstidens slut (som kan variera någotberoende på vilka registeruppgifter som används,oftast år 2005 eller 2006, se bilaga 4 Datakällor).Problemet med olika uppföljningstider har löstspå olika sätt. Ibland följs personerna till en givenålder och då utesluts de födelsekohorter som intehar nått den åldern, i andra fall har analysen justeratsefter födelseår (i båda dessa fall används såkallad konstant tid i Cox-regressionerna; [3]). Fören del utfall har den statistiska modellen innefattatså kallad persontid, exempelvis antal månadermellan grundskoleavslut och förekomst av självmord(så kallad time-to-event analys, vilket är dettraditionella sättet att använda Cox-regression; [4]).För att beräkna förekomster med hänsyn tillpersontid används även en så kallad överlevnadsfunktion(SAS/STAT PROC LIFETEST) i en delanalyser. Under varje tabell redovisas vilken analysmetodsom använts.Skillnad mellan förekomst och relativ riskDen relativa risken säger inget om förekomst elleromfattning, dvs. hur stor del av den studerade gruppensom är berörd. När det gäller vanligt förekommandehändelser kan i praktiken en moderat överriskinnebära en stor skillnad. Ett exempel: Antaatt 40 procent i referensgruppen (RR = 1) har lågutbildning och att den relativa risken för en under-Socialstyrelsen – Social rapport 2010 303

Bilagorsökningsgrupp är 1,5. Det innebär att 50 procentfler eller 1,5 gånger så många (alltså 60 procent) iden senare gruppen har låg utbildning.För händelser som är ovanliga gäller det omvända,dvs. att en kraftig överrisk inte behöver innebäranågon stor skillnad i absoluta tal. Ett exempel:Anta att 1 procent i referensgruppen har vårdats påsjukhus för självmordsförsök och att motsvarandeandel i undersökningsgruppen är 3 procent. Detinnebär en trefaldig överrisk (RR = 3) i undersökningsgruppentrots att 97 procent inte har drabbats.Att en grupp har en hög överrisk för ett utfall innebärheller inte automatiskt att majoriteten av allasådana fall inträffar i den gruppen. Det klassiskaexemplet är födslar av barn med Downs syndrom.Äldre mammor har högre risk, men de flesta barnmed Downs syndrom föds av yngre mammor.3.2 SegregationsmåttFör att beräkna segregationsgrad används härentropiindex [5-7]. Entropiindex är symmetriskt,kontinuerligt, additivt och är relativt lätt att beräkna.Indexet jämför fördelningen av en grupp(eller av flera grupper) över specificerade delområdenav undersökningsområdet, med den totalapopulationens fördelning. Den stora fördelen meddetta mått, i förhållande till det tidigare ofta användadissimilaritetsindexet, är att det är lämpligtför att göra jämförelser över tiden.Indexet är normaliserat så att det varierar mellan1 (fullständig segregation, grupperna ifrågabor helt och hållet åtskilda från varandra) och 0(fullständig integration, alla ingående delområdenhar samma befolkningssammansättning somhela länetIndexet mäter också hur pass jämnt olika befolkningsgrupperär fördelade över en stad.Entropiindex Z (9) är definierat som skillnadenmellan å ena sidan den maximala entropin H (7),som skulle råda om alla delområden uppvisadesamma befolkningssammansättning som hela regionenoch å andra sidan den faktiska genomsnittligaentropin H, (8), vilken är lägre om detfinns segregation. För att normalisera indexet såatt det varierar mellan 1 (fullständig segregation)och 0 (fullständig integration), dividerar man medden maximala entropin H.(1) ρ it =n it /n * t andelen individer (respektive hushåll) tillhörande kategori iav den totala populationen i delområde (närområde) t(2) ω t =n * t /n ** andelen individer i delområde t av den totala populationeni hela undersöknings-området(3) M s en aggregering s av delområden, t.ex. en kommun eller en regiondel(4) W s =Σ tЄ M s ω t andelen individer i aggregeringen s av den totala populationen ihela undersökningsområdet(5) ρ is ==Σ tЄ M s (ω t /W s )ρ it andelen individer tillhörande kategori i av den totala populationeni aggregeringen s(6) H t =Σ i ρ it log(1/ρ it ) entropi på delområdesnivån(7) H=Σ t Σ i ρ it log(1/ρ it ) entropi för hela undersök ningsområdet, som är maximerad entropiför alla ingående delområden304Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Bilagor(8) H den genomsnittliga entropin för alla delområden tillhörande=Σ t ω t H t undersökningsområdet(9) Z=(H-H )/H entropiindex för hela undersökningsområdet; det mäter denrelativa entropiminskningen som härrör från den rumsligasegregationen av olika kategorier av individerPå motsvarande sätt beräknar man entropiindex Z s för aggregeringen s.(7a) H s =Σ i ρ is log(1/ρ is )(8a)H s =Σ tЄ M s (ω t/ W s )H t(9a)Z s =(H s -H s )/H sentropi på den aggregerade nivån, som är maximerad entropiför delområden tillhörande aggregeringen sden genomsnittliga entropin för delområden tillhörandeaggregeringen sentropiindex på mellannivå, mäter den relativa entropiminskningeni aggregeringen s som härrör från den rumsligasegregationen av olika kategorier av individerSocialstyrelsen – Social rapport 2010 305

BilagorBilaga 4. Datakällor1. Arbetskraftsundersökningarna (AKU) är enmånatlig urvalsundersökning (huvudsakligenvia telefonintervju) bland alla folkbokförda iSverige 16-64 år. Urvalspersonerna (cirka 17000) besvarar frågor om sina sysselsättningsförhållandenunder en viss vecka i månaden,för att ge information om utvecklingen på arbetsmarknaden.Undersökningen startades1961. Huvudbegreppen och definitionerna följerriktlinjerna från ILO (International LabourOffice). Statistiska centralbyrån.2. Community Statistics on Income and LivingConditions (EU-SILC) är en årlig undersökningi EU-länderna som genomförts sedan år2003. I 2006 års undersökning ingick följandeländer: Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark,Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland,Island, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg,Malta, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal,Rumänien, Schweiz, Slovakien, Slovenien,Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien,Turkiet, Tyskland, Ungern och Österrike. EU-SILC är en urvalsundersökning med ett representativtindividurval för respektive land.EU-SILC avser att belysa EU-medborgarnassociala och ekonomiska situation och samlarin uppgifter kring inkomst, fattigdom, socialtutanförskap och levnadsförhållanden. Undersökningeninnehåller både tvärsnittsdata (dataknutet till en viss tidpunkt) och longitudinelldata (data som samlas in för samma individerunder flera år, i regel fyra år). Insamlingen sker306framförallt på individnivå men vissa variablersamlas också in för hushåll. Var fjärde år kompletterasEU-SILC med frågor kring ett valtvälfärdsområde. Statistiska centralbyrån.3. Dödsorsaksregistret omfattar samtliga i Sverigefolkbokförda avlidna sedan 1961, oavsettom dödsfallet inträffade inom eller utanförlandet. Registret innehåller individrelateradeuppgifter om bl.a. underliggande och bidragandedödsorsaker, dödsdatum, kön, ålder ochhemort. Socialstyrelsen.4. Flergenerationsregistret innehåller kopplingarmellan barn och föräldrar (biologiska ochadoptivföräldrar) och bygger på uppgifter frånRiksskatteverkets folkbokföringsregister. Detersätter Andragenerationsregistret som funnitshos SCB sedan 1994. Den första versionen avFlergenerationsregistret skapades i mars 2000och en ny version av registret skapas varje år.Populationen är personer (indexpersoner) folkbokfördanågon gång sedan 1961, födda 1932eller senare samt dessa personers föräldrar(biologiska och/eller adoptiva). I registret finnscirka 9 miljoner indexpersoner och 11 miljonerunika individer (indexpersoner + föräldrar).Antalet adoptivbarn är omkring 150 000. Statistiskacentralbyrån.5. Folk- och bostadsräkningar (FoB) genomfördessamordnat var femte år under perioden1960–1990. Uppgifterna hämtades dels frånfrågeblanketter till allmänheten, dels från till-Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Bilagorgängliga register. I FoB finns uppgifter omindivider, hushåll och lägenheter. Variabelinnehålletvarierar mellan de olika årgångarna.Samtliga FoBar innehåller demografiska uppgifterom individerna, sysselsättning, yrke,näringsgren och pendling. Inkomstuppgifterfinns i flera FoBar. Hushållsuppgifterna omfattarbl. a. antal boende, hushållsställningoch trångboddhet. Alla personer över 15 år varskyldiga att fylla i FoB-blanketten. Bortfalletökade under åren och i FoB 90 var bortfalletför riket drygt 2 procent.6. Hushållens ekonomi (HEK), även kallad inkomstfördelningsundersökningen,är en årligurvalsundersökning som har genomförts varjeår sedan 1975. Datainsamlingen sker genom telefonintervjuermed frågor om hushållets sammansättning,boende, boendeutgifter och barnomsorgsamt om hushållsmedlemmars sysselsättning,arbetstid, yrke, utgifter för tandvård,läkemedel och sjukvård. Intervjusvaren kompletterasmed registeruppgifter om inkomster,ersättningar, bidrag och skatter m.m. frånadministrativa register hos bland annat Skatteverket,Försäkringskassan, Centrala studiestödsnämndenoch kommunerna. Populationenbestår av hela den folkbokförda befolkningenunder inkomståret, utom institutionsboendeoch värnpliktiga. Urvalet utgörs av individersom är 18 år eller äldre. Både urvalspersonenoch de personer som tillhör hans/hennes hushållingår i undersökningen. Urvalsstorlekenhar under åren varierat mellan 10 000 och19 000 hushåll. Bortfallet uppgick till 35 procentår 2008. Från och med inkomståret 2000samordnas urvalet med SCB:s LongitudinellaInkomstdatabas för att kunna följa urvalspersonernaoch deras hushåll över flera år. Statistiskacentralbyrån.7. Lagföringsregistret är en totalundersökningsom innehåller uppgifter om samtliga fällandedomar, godkända strafförelägganden,utfärdade åtalsunderlåtelser och ordningsbot iSverige. Underlaget bygger på uppgifter frånSveriges åklagarmyndigheter och domstolarsamt från Rikspolisstyrelsen. I registret redovisasde personer som under ett kalenderårbefunnits skyldiga till brott genom fällandedom i tingsrätt eller genom så kallad lagföringutanför domstol (av åklagaren utfärdat straffföreläggandeeller åtalsunderlåtelse). Redovisningensker efter typ av påföljd och brott samtefter de lagförda personernas kön, ålder och tidigarebrottsbelastning. Statistik över personerlagförda för brott har kontinuerligt förts från1830-talet. Förändringar i bl.a. lagstiftning ochstatistikrutiner har påverkat statistikens jämförbarhetöver tid. Brottsförebyggande rådet.8. Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkringsoch arbetsmarknadsstudier(LISA) är en utvidgning av den tidigare longitudinelladatabasen LOUISE med uppgifter frånFörsäkringskassan. LISA är en databas vilkenintegrerar befintliga data från ett antal registersom täcker utbildnings-, arbetsmarknads- ochden sociala sektorn, med startåret 1990. Denuppdateras årligen och omfattar numera allaindivider 16 år och äldre som var folkbokförda31 december respektive år. Databasens primäraobjekt är individ, men har även data om taxeringshushålletsamt kopplingar till företag ocharbetsställe. Statistiska centralbyrån.9. Patientregistret är ett rikstäckande registerfrån alla avslutade vårdtillfällen sedan 1987 isluten vård vid offentligt drivna sjukhus. Äveninsamling av öppenvårdsdata (till att börja medom s.k. dagkirurgisk verksamhet) har påbörjatsi och med verksamhetsåret 1997. RegistretSocialstyrelsen – Social rapport 2010 307

Bilagorinnehåller uppgifter främst om diagnoser, operationer,yttre orsaker till skador, kön, ålder,hemort, sjukhus, specialitet samt in- och utskrivningssätt.Socialstyrelsen.10. PLACE är en registerbaserad databas sominnehåller demografiska uppgifter och arbetsmarknadsuppgifteröver samtliga individersom är bosatta i Sverige. Databasen tillhandahållsav Statistiska centralbyrån och förvaltasav Kulturgeografiska institutionen, Uppsalauniversitet. I databasen finns uppgifter från år1990 och framåt.11. Registret över ekonomiskt bistånd har förtssedan 1985. Termen socialbidrag byttes frånoch med år 2001 till ekonomiskt bistånd, i enlighetmed de termer som numera används isocialtjänstlagen. Registret innehåller uppgifterom biståndets omfattning, om hushållstypoch om antal barn. Vidare registreras uppgifterom personnummer, kön, ålder, hushållsstatus,födelseland, medborgarskap, invandringsår,flyktingstatus och arbetslöshetsstatusför samtliga hushållsmedlemmar 16 år ochäldre. Registret omfattar dels hushåll som fåttekonomiskt bistånd i form av försörjningsstödoch bistånd för livsföring i övrigt, dels hushållsom fått introduktionsersättning. Vissa årsaknas uppgifter för enskilda kommuner mensedan år 2005 har alla kommuner lämnat inuppgifter dock med ett visst partiellt bortfall.Socialstyrelsen12. Registret över inkomster och taxeringar(IoT) består av två register, inkomstregistretoch taxeringsregistret. Inkomstregistret avseratt belysa inkomstfördelningen på individnivåoch är baserad på registeruppgifter från Skatteverket(taxeringsuppgifter och kontrolluppgifter),Försäkringskassan, Centrala studiestödsnämnden(CSN), Statens pensionsverk,Pliktverket och Socialstyrelsen. Statistiken ärkompletterad med uppgifter från SCB:s utbildningsregistersamt från registret över rikets totalbefolkning(RTB). Taxeringsregistret avseratt belysa skatter och taxerade inkomster på individnivåoch baseras främst på taxeringsuppgifter,underlag från deklarationsmaterialet,och kontrolluppgifter. IoT omfattar uppgifterfrån och med år 1968. Statistiska centralbyrån.13. Registret över insatser för barn och ungahar funnits sedan 1968 och bygger på uppgifterfrån socialnämnderna i samtliga kommuner.Det omfattar insatser för barn och ungasom innebär placering och eventuell omplaceringför vård utanför det egna hemmet. Detomfattar också omedelbara omhändertaganden.Registret innehåller bland annat uppgifterom vårdnadshavare, insatstyp, datum förbeslut, placering och avslut, placeringsformoch barnets och föräldrarnas födelseland.Rapporteringen, och den statistiska kvaliteten,varierar kraftigt mellan olika socialnämnder.Socialstyrelsen.14. Registret över totalbefolkningen (RTB) ärett utdrag ur de folkbokföringsregister ochomfattar uppgifter om personnummer, namn,adress, folkbokföringsförhållanden civilstånd,medborgarskap, födelseland mm. Registretfinns sedan 1968 vid Statistiska centralbyrån.15. Undersökningarna av levnadsförhållanden(ULF) är en intervjuundersökning med ett årligtriksrepresentativt urval på 6 000–8 000personer. ULF innehåller data om centrala välfärdskomponentersom bl.a. hälsa, ekonomi,sysselsättning, arbetsmiljö, utbildning, fritid,trygghet och säkerhet, m.m. Undersökningenhar genomförts sedan år 1975. Från och med308Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Bilagorår 2002 består urvalet av personer i åldrarna16 år och uppåt, dessförinnan fanns en övreåldersgräns på 84 år (med undantag för åren1988–1989). Bortfallet har varierat mellan 20och 27 procent åren 1990–2008. ULF genomgickåren 2006–2008 en rad förändringar. Debestod dels av ett byte av datainsamlingsmetod,dels av en integrering med motsvarandeEU-undersökning av levnadsförhållanden,EU-SILC. Fram till och med år 2005 genomfördesULF i huvudsak som besöksintervju.År 2006 gjordes halva urvalet med datorstöddatelefonintervjuer och från och med år 2007är detta den huvudsakliga insamlingsmetoden.Statistiska centralbyrån.16. Värnpliktsregistret (Pliktverkets statistik)innehåller bland annat uppgifter från de testersom svenska män genomgår vid mönstring.Fram till och med år 2006 mönstrades alla 18-åriga svenska män med undantag för någonenstaka procent som hade särskilda skäl, oftamedicinska, för att inte göra det. Pliktverket.17. Årskurs 9-elevregister innehåller betygsuppgifterför elever som avslutat grundskolan.Insamlingen av slutbetyg i årskurs 9 ären totalundersökning med SCB:s register överskolor som ram. Undersökningen görs årligenoch avser uppgifter om slutbetyg för årets avgångseleverfrån kommunala såväl som friståendeskolor, dock ej särskolor. Uppgifterom betyg har samlats in från de kommunalagrundskolorna på tämligen likartat sätt sedanvåren 1988. Uppgifter om elever utan slutbetygeller med betyg från friskolor, svenska utlandsskoloroch specialskolor har inte samlatsin lika länge. Skolverket.Referenser1. Socialstyrelsen. Klassifikation av sjukdomar ochhälsoproblem (KSH97). Systematisk förteckning.Stockholm: 1997. Svensk version av The InternationalStatistical Classification of Diseases andRelated Health Problems, Tenth Revision (ICD-10).2. Socialstyrelsen. Klassifikation av sjukdomar.Systematisk förteckning. Stockholm: 1987.Svensk version av International Classification ofDiseases, Ninth Revision (ICD-9).3. Barros AJD, Hirakata VN. Alternatives for logisticregression in cross-sectional studies: anempirical comparison of models that directlyestimate the prevalence ratio. BMC MedicalResearch Methodology. 3(21): Publicerat 20 Oktober2003. Tillgänglig från: http://www.biomedcentral.com/1471-2288/3/21.DOI:10.1186/1471-2288-3-21.4. Allison PD. Survival Analysis Using SAS: APractical Guide. Cary, NC, USA: SAS InstituteInc.; 1995.5. Allison PD. Measures of Inequality. AmericanSociological Review. 1978;43(6):865–80.6. Miller VP, Quigley JM. Segregation by Racialand Demographic Groups: Evidence fromthe San Francisco Bay Area. Urban Studies.1990;27(1):3–21.7. White MJ. Segregation and Diversity Measuresin Population Distribution. Population Index.1986;52(2):198–221.Socialstyrelsen – Social rapport 2010 309

Förteckning över tabeller och figurerFörteckning över tabeller och figurerTabellerTabell 1:1. Nettomigrationen i världen 2000–2005..........34Tabell 1:2. Förändringar i befolkningssammansätt ningi Sverige 1900–2008..........................................................35Tabell 1:3. Inflyttning och utflyttning till Sverige2000–2008..........................................................................36Tabell 1:4. Förändring i livssituation efter invan dringfördelat på födelseland.......................................................45Tabell 2:1a. Risken att varken arbeta eller studera blandkvinnor år 2006..................................................................82Tabell 2:1b. Risken att varken arbeta eller studerabland män år 2006..............................................................83Tabell 3:1. Tröskelvärden för några fattigdomsmått.........95Tabell 3:2. Absolut fattigdom perioden 1993–2007........100Tabell 3:3. Relativ fattigdom perioden 1993–2007.........102Tabell 4:1. Välfärdsproblem.............................................134Tabell 4:2. Förekomst av minst 2 alternativtminst 3 välfärdsproblem (VP)..........................................135Tabell 4:3. Kombinationer av välfärdsproblem...............136Tabell 4:4. Risken att ha fler välfärdsproblem jämförtmed att ha färre.................................................................137Tabell 4:5. Risk för vissa kombinationer av välfärdsproblemi olika befolkningsgrupper.................................139Tabell 5:1. Bakgrundsvariabler........................................159Tabell 5:2. Utfallsvariabler...............................................160Tabell 6:1. Befolkningssammansättning i Stor-Stockholm,Stor-Göteborg, Stor-Malmö och större städer år 2007.....182Tabell 6:2. Största invandrargrupperna i Stor-Stockholm,Stor-Göteborg, Stor-Malmö och större städer år 2007.........183Tabell 6:3. Grannskap i Stor-Stockholm, Stor-Göteborgoch Stor-Malmö indelade efter etnisk och ekonomiskstatus år 2006...........................................................................185Tabell 6:4. Urbana grannskap i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö indelade efter etnisk respektiveekonomisk dynamisk typ år 2006.....................................186Tabell 6:5. Grannskap i storstadsregioner med lägstbefolkningsstabilitet under perioden 1990–1995.............199Tabell 6:6. Svenska hushåll och invandrarhushålli två typer av grannskap med extremt olika etniskbefolkningssammansättning.............................................203Tabell 6:7. Inkomst bland personer födda i Sverigeoch personer födda utomlands i två typer av grannskapmed extremt olika etnisk befolkningssammansättningår 1990 och 2006...............................................................204Tabell 6:8. Kontextuella variabler. Studiepopulationenfördelad över olika grannskapstyper................................206Tabell 6:9. Utfallsvariabler...............................................207Tabell 6:10. Bakgrundsvariabler (kontrollvariabler).......208Tabell 6:11. Minst ett vårdtillfälle relaterat till psykiskohälsa efter grannskapstyp...............................................212Tabell 6:12. Effekten av grannskapstyp på risken att fåminst ett vårdtillfälle relaterat till psykisk ohälsa...........212Tabell 6:13. Förekomst av lagföringar efter grannskapstyp.............................................................................213Tabell 6.14. Effekten av grannskapstyp på risken att havarit lagförd respektive risken att ha flera lagföringar....213Tabell 6:15. Förekomst av arbetslöshet efter grannskapstyp.............................................................................214310Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Förteckning över tabeller och figurerTabell 6.16. Effekten av grannskapstyp på risken attha varit arbetslös respektive risken att ha fleraarbetslöshets dagar.............................................................214Tabell 6:17. Förekomst av ekonomiskt bistånd eftergrannskapstyp...................................................................217Tabell 6:18. Effekten av grannskapstyp på risken attha varit ekonomisk biståndstagare respektive risken attha flera månader med ekonomiskt bistånd.......................217Tabell 6:19. Utbildningsnivå efter grannskapstyp...........218Tabell 6:20. Effekten av grannskapstyp på chansen attha en högre utbildningsnivå..............................................219Tabell 7:1. Bakgrundsvariabler........................................232Tabell 7:2. Utfallsvariabler...............................................234Tabell 7:3. Medelbetyg i årskurs 9 indelat ifyra grupper......................................................................235Tabell 7:4. Förekomst av psykosociala problemi olika betygsgrupper........................................................239Tabell 7:5. Risker för olika psykosociala problemi olika betygsgrupper........................................................241Tabell 7:6. Risk för låga betyg i årskurs 9 med hänsyntagen till kognitiva förmåga.............................................244Tabell 7:7. Risk för högst grundskoleutbildningrespektive chans för högskoleutbildning, med hänsyntagen till kognitiv förmåga...............................................245Tabell 7:8. Risk för ogynnsamma utfall i olikabefolkningsgrupper...........................................................247Tabell 7:9. Risk för ogynnsamma utfall i familjehemsgruppen.............................................................................248Tabell 7:10. Risk för låga betyg i årskurs 9 i biståndsgruppen.............................................................................250Tabell 7:11. Risk för högst grundskoleutbildningrespektive chans för högskoleutbildning, med hänsyntagen till kognitiv förmåga)..............................................251Tabell 7:12. Risk för ogynnsamma utfalli bistånds gruppen..............................................................251Tabell 7:13. Risk för ogynnsamma utfalli bistånds gruppen..............................................................253Tabell 7:14. Indikatorer på gynnsam utveckling i olikabefolkningsgrupper...........................................................256Tabell 7:15. Gynnsam utveckling i olika befolkningsgrupperefter betyg i årskurs 9.........................................257Tabell 8:1. Olika kategorier av irregularitet....................269FigurerFigur 1:1. Invandring, utvandring och befolkningsutvecklingi Sverige 1850–2008........................................28Figur 1:2. Den demografiska transitionen och ålderstransitionensamt deras koppling till migration................30Figur 1:3. Åldersstrukturen hos migranter......................31Figur 1:4. Den internationella migrationens strömmar...38Figur 1:5. Exempel på migrationsvågor till Sverigeunder åren 1945–2000........................................................41Figur 1:6. Den andel av respektive invandrargruppersom anlände under de tio åren med högst invandring.......42Figur 1:7. Invandringsmönster för valda invandrargrupperi Sverige åren 1946–2006....................................43Figur 1:8. Migrationskohorter som ingår i studien..........44Figur 2:1. Arbetslöshet i Sverige, Danmark, Norge,Fin land och EU15...............................................................57Figur 2:2. Arbetslöshet och sysselsättning perioden1976–2008..........................................................................58Figur 2:3. Anställda inom olika sektorer samtföretagare...........................................................................59Figur 2:4. Tillfälliga anställningsformer.........................60Figur 2:5. Sjukfall och förtidspensionärer.......................62Figur 2:6. Arbetsmarknadsstatus efter kön......................66Figur 2:7. Arbetsmarknadsstatus efter födelselandeller -region........................................................................67Socialstyrelsen – Social rapport 2010 311

Förteckning över tabeller och figurerFigur 2:8. Arbetsmarknadsstatus hos unga vuxna..........68Figur 2:9. Arbetsmarknadsutveckling för ungdomarefter inträdesår...................................................................70Figur 2:10. Medianålder för etableringi kärnarbetskraften.............................................................72Figur 2:11. Arbetslöshet i tre åldersgrupper.....................73Figur 2:12. Personer som varken arbetareller studerar.......................................................................74Figur 2:13. Ungdomsarbetslöshet i Sverige, Danmark,Norge, Finland och EU15...................................................75Figur 2:14. Ungdomar med slutbetyg från gymnasiet.......76Figur 2:15. Gymnasiestatus fyra år efter avslutadgrundskola..........................................................................76Figur 2:16. Gymnasiestatus fyra år efter grundskolanbland ungdomar med olika födelseregioner......................77Figur 2:17. Gymnasiestatus fyra år efter gymnasie start...78Figur 2:18. Avgångselever från gymnasietmed högskolebehörighet....................................................79Figur 2:19. Arbetsmarknadsstatus åtta årefter grundskolan bland män och kvinnor........................80Figur 2:20. Arbetsmarknadsstatus åtta årefter grundskolan bland olika invandrargrupper..............81Figur 3:1. Inkomstutvecklingen 1991–2007.....................96Figur 3:2. Inkomstojämlikhet i Sverige 1991–2007..........97Figur 3:3. Inkomstojämlikheten i internationelltperspektiv år 2007..............................................................97Figur 3:4. Fattigdomen 1991–2007 enligt olikafattigdomsmått....................................................................98Figur 3:5. Fattiga och rika 1991–2007..............................99Figur 3:6. Relativ fattigdom i internationelltperspektiv år 2007.............................................................104Figur 3:7. Utflöde ur absolut fattigdom............................107Figur 3:8. Kort och lång varaktighet i absolut fattig dom 108Figur 3:9. Återinflöde i absolut fattigdom........................109Figur 3:10. Utflöde ur absolut fattigdom blandper soner födda i Sverige respektive födda utomlands.......110Figur 3:11. Förekomst av långvarig fattigdomi olika familjetyper 1994–2003.........................................111Figur 3:12. Gruppen långvarigt fattigaefter familje typ 1994–2003...............................................111Figur 3:13. Långvarigt fattiga bland utrikes- respek tiveinrikesfödda samt utrikesfödda bland långvarigt fattiga...112Figur 3:14. Utflöde ur ekonomiskt bistånd.......................113Figur 3:15. Utflöde ur ekonomiskt biståndbland inrikes- respektive utrikesfödda personer................114Figur 3:16. Utflöde ur ekonomiskt biståndbland olika familjetyper.....................................................114Figur 3:17. Kort och lång varaktigheti ekonomiskt bistånd..........................................................115Figur 3:18. Relativa inkomstskillnader i olika åldrar.......118Figur 3:19. Samband mellan inkomst under barndomenoch i vuxen ålder...............................................................121Figur 3:20. Inkomströrligheten mellan generationer (1) .122Figur 3:21. Inkomströrligheten mellan generationer (2)..123Figur 3:22. Inkomströrligheten mellan generationer (3)..123Figur 4:1. Välfärdsproblem..............................................142Figur 4:2. Multipla välfärdsproblem................................143Figur 4:3. Två eller fler välfärdsproblem.........................144Figur 4:4. De vanligaste välfärdsproblemkombinationernai Sverige........................................................145Figur 4:5. Kombinationer av välfärdsproblemsom är vanliga i Europa men inte i Sverige.......................145Figur 5:1. Insjuknande – utveckling över tid...................152Figur 5:2. Undersökningens design..................................158Figur 5:3. Indikation på att vara i arbete..........................162Figur 5:4. Förändring i disponibel inkomst......................163Figur 5:5. Att bli låginkomsttagare...................................164Figur 5:6. Ekonomiskt bistånd.........................................165Figur 5:7. Separation........................................................166312Socialstyrelsen – Social rapport 2010

Förteckning över tabeller och figurerFigur 5:8. Indikation på att vara i arbete efterrespek tive sjukdom i olika utbildningsgrupper.................168Figur 5:9. Att bli låginkomsttagare efterrespektive sjukdom i olika utbildningsgrupper.................169Figur 5:10. Separation efter respektive sjukdomi olika utbildningsgrupper..................................................170Figur 6:1. Koncentration av utrikesfödda till storstadsregionernaoch större städer år 2007.........................181Figur 6:2. Befolkningens fördelning över grannskap avolika etniska och ekonomiska dynamiska typer år 2006...187Figur 6:3. Fördelning över olika dynamiska typerav urbana grannskap..........................................................189Figur 6:4. Andel relativt fattiga i olika typer av urbanagrannskap i storstadsregionerna åren 1990, 1997och 2006. ..........................................................................190Figur 6:5. Andel självförsörjande i olika typer avurbana grannskap i storstadsregionerna åren 1990,1997 och 2006. .................................................................192Figur 6:6. Utveckling av den etniska segregationen1990–2006.........................................................................193Figur 6:7. Utveckling av den ekonomiskasegregationen 1990–2006..................................................194Figur 6:8. Varifrån kommer hushåll som flyttar intill olika grannskapstyper i storstadsregioner?..................197Figur 6:9. Hög, genomsnittlig respektive lågbefolkningsstabilitet i storstadsregionernas grann skapåren 1990–2007. ...............................................................198Figur 6:10. Stabilitet i grannskap åren 1990–2007,efter etnisk status år 1990..................................................200Figur 6:11. Stabilitet i grannskap åren 2000–2007,efter etnisk status år 1990..................................................201Figur 6:12 Korrelation mellan befolkningsstabilitetunder perioderna 1990−1995 och 2000−2005...................202Figur 7:1. Medelbetyg i årskurs 9....................................234Figur 7:2. Låga slutbetyg i årskurs 9 efter olikabakgrundsfaktorer..............................................................235Figur 7:3. Risk för låga slutbetyg i årskurs 9 efteruppväxt hemmets socioekonomiska bakgrund...................236Figur 7:4. Högst grundskola år 2005. ..............................237Figur 7:5. Risk för högst grundskoleutbildning blandpersoner i olika betygsgrupper från årskurs 9...................238Figur 7:6. Chans för eftergymnasial utbildning blandpersoner i olika betygsgrupper från årskurs 9...................238Figur 7:7. Självmordsförsök efter socioekonomiskbak grund och betyg i årskurs 9...........................................240Figur 7:8. Allvarlig kriminalitet från 20 års ålder eftersocioekonomisk bakgrund och betyg i årskurs 9...............240Figur 7:9. Indikation på narkotikamissbrukfrån 20 års ålder efter socioekonomisk bakgrundoch betyg i årskurs 9..........................................................240Figur 7:10. Tonårsföräldraskap (13–19 år) eftersocioekonomisk bakgrund och betyg i årskurs 9...............241Figur 7:11. Medelbetyg i årskurs 9 i olikabefolk ningsgrupper............................................................244Figur 7:12. Högsta fullföljda utbildningvid 26 års ålder i olika befolkningsgrupper.......................245Figur 7:13. Indikation på missbruk och psykisksjukdom hos biologiska föräldrar......................................246Figur 7:14. Ogynnsamma utfall i olikabefolkningsgrupper. ..........................................................246Figur 7:15. Ogynnsamma utfall i familjehemsgruppenefter betyg i årskurs 9........................................................248Figur 7:16. Medelbetyg i årskurs 9..................................250Figur 7:17. Högsta fullföljda utbildningvid 26 års ålder..................................................................251Figur 7:18. Ogynnsamma utfall........................................252Figur 7:19. Medelbetyg från grundskolan försverigefödda och utlandsadopterade..................................254Figur 7:20. Skillnader i medelbetyg i årskurs 9med hänsyn tagen till kognitiv förmåga ...........................254Figur 8:1. Legal situation för unga papperslösa...............269Socialstyrelsen – Social rapport 2010 313