1CbByRe

I juni 1997 tog statsminister Göran Persson initiativ till en bredinformationsinsats om Förintelsen – »Levande historia«. Syftet varatt sprida fakta och information samt skapa diskussion om medmänsklighet,demokrati och människors lika värde. Boken ... omdetta må ni berätta..., som var en del i projektet, har distribueratskostnads fritt i över en miljon exemplar. Boken vänder sig i förstahand till vuxna.1999 tillsatte regeringen en kommitté för att utreda en permanentverksamhet för »Levande historia«. I december 2001 beslutade riksdagenatt en ny myndighet, Forum för levande historia, skulle inrättas,den invigdes 1 juni 2003. Forum för levande historia är ett nationelltforum med uppdrag att, med utgångspunkt i Förintelsen, främjaarbete kring demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter. Det övergripandemålet är att stärka viljan att aktivt verka för alla människorslika värde.Verksamheten vid Forum för levande historia ska vara utåtriktadmed fokus på kunskap, kultur och utbildning. Arbetet ska bedrivas inära samarbete med universitet och högskolor, andra kulturinstitutionersamt myndigheter och organisationer. Den viktigaste målgruppenför Forum för levande historia är ungdomar mellan 13 – 20 år, samtvuxna i deras närhet.

»Jag tänker ta itu med judefrågan iden kristna kärlekens anda…Jag anseratt den moderna judendomen är enstor fara för tyskt nationellt liv…[Judendomen] är en religionsformsom är död i sin innersta kärna.(…) Judendomens sociala osedermåste utrotas med hjälp av kloklagstiftning. (…) Misslyckasvi hotas hela vår framtid ochden tyska anden kommer attförjudas.«ADOLF STOECKER,PRÄST OCH POLITIKER, 1879Spelet heter »Juden raus!« (Ut med judarna!),och presenterades på 30-talet av den tysketillverkaren som ett »väldigt roligt spel« förbarn och vuxna. Spelpjäsernas hattar harsamma form som de hattar judar tvingadesbära under medeltiden, och på hattarnakan man se antijudiska karikatyrer. Påbrädet står bl.a.: »Om du lyckas jaga iväg6 judar har du vunnit en klar seger!«.9

»Denna ungdom, den lär sig ju inte någotannat än att tänka och handla tyskt.Och när nu denne pojke och dennaflicka vid tio års ålder kommer in i våraorganisationer och där ofta för förstagången överhuvudtaget får känna friskluft, kommer de sedan efter fyra år frånpionjärerna in i Hitlerjugend, och därbehåller vi dem ytterligare fyra år (…) ochde blir inte fria mer, inte under hela sitt liv.«ADOLF HITLER I ETT TAL 2 DECEMBER 1938En pojke i Hitlerjugend undervisar en flicka i en tysk koloni iPolen. Dessa kolonier grundades för att utöka det tyska »livsrummet«i öster. Den inhemska befolkningen deporterades från sinagårdar som sedan övertogs av tyska familjer.10

arvshygien. Eugenikerna sade att samhället hotadesav »de svagas« undermåliga gener. De hävdade attman kunde beskydda och förbättra samhällets kvalitetoch »hälsa« genom att förhindra att dessa generreproducerades och spreds. Den eugeniska rörelsensidéer förverkligades under 1900-talet i Europa ochUSA genom hundratusentals steriliseringar av mestadelskvinnor.Första världskriget 1914–1918 hade visat världende industrialiserade samhällenas förmåga att åstadkommamassdöd. Många medlemmar av nazistpartietvar krigsveteraner och de hade upplevt katastrofen.Tysklands nederlag, som skylldes på de tyska judarna,skapade en vilja till revansch. Nazisterna sa att det varnödvändigt för Tysklands räddning och återfödelseatt i praktisk politik införa rasbiologin, eugeniken ochantisemitismen. Målet var ett »rasrent« och homogentsamhälle, i vilket de »naturgivna« skillnadernamellan människor hyllades. Ett uttryck för detta varde s.k. Nürnberglagarna från 1935. Lagarna avsågjudar, men snart utvidgades de till att gälla »zigenare,negrer och deras bastarder«. Endast »medborgare avtyskt eller besläktat blod« åtnjöt fullständiga medborgerligarättigheter. Juristerna som hade utarbetatförslaget kommenterade: »Mot lärorna om alla människorslikhet…sätter nationalsocialismen här denhårda men nödvändiga kännedomen om människornasgrundläggande olikhet …«.Ideologiskt såväl som psykologiskt och teknologisktlade alla dessa faktorer grunden till Förintelsen.Från 1933 till 1945 genomfördes förföljelser ochfolkmord överallt i Europa: det praktiska resultatetav Hitlers regim och dess nazistiska ideologi.Anny Horowitz identifierasEfter den tyska ockupationen av Frankrike 1940 registreras allajudar. Det var första steget mot förintelse.Anny Horowitz, född i Strasbourg 1933, är judinna och »övervakadutlänning«, som det står på identitetskortet. Hon interneradesförst i ett läger i närheten av Tours, för att sedan flyttas tillDrancylägret i en förort till Paris. Därifrån deporterades hon tillAuschwitz den 11 september 1942 med den 31:a transportenfrån Frankrike. Hennes mor, Frieda, och den 7-åriga systernPaulette var också med. Ombord fanns 1 000 män, kvinnor ochbarn. Vid ankomsten den 13 september fördes över 600 av dem,däribland alla barn, direkt till gaskamrarna.Anny och Paulette var två av de ungefär en och en halv miljonjudiska barn som mördades under Förintelsen. I genomsnittöverlevde ett av tio barn kriget. I områden som t.ex. Polen ochBaltikum, var chanserna för de judiska barnen att överleva somallra sämst.11

»Hela den tyskaungdomen skall förutomi föräldrahemmet ochskolan fostras i Hitlerjugendkroppsligt,andligt och sedligt inationalsocialismensanda till folkets ochfolkgemenskapenstjänst.«FRÅN LAGENOM HITLERJUGEND, 1935Ur den tyska barnboken »Traukeinem Fuchs auf grüner Heid undkeinem Jud auf seinem Eid« (Trointe på någon räv på grönan äng, ochingen jude på hans ed), publicerad1936 och skriven på vers. Bildenvisar hur judiska lärare och barndrivs bort från sin gamla skola. Efterdet är det »riktigt roligt att gå i skolan«heter det i boken, som ocksåförklarade att judarna hade »Djävulentill sin fader« och att »en gångjude, alltid jude«.12

191916 sept. Adolf Hitler går med i det Tyska Arbetarpartiet(DAP)19208 aug. Grundandet av det Tyska NationalsocialistiskaArbetarpartiet (NSDAP)19238–9 nov. »Ölhallskuppen«. Hitler försöker att störta den bayerskaregeringen och misslyckas. Han döms till femårs fängelse i april 1924. I fängelset skriver hanboken »Mein Kampf«.19251928nov. SS bildas i München som Hitlers privata livvakt.20 maj Riksdagsval. NSDAP får 2,6 % av rösterna.193014 sept. Riksdagsval. I kölvattnet på världsdepressionenvinner NSDAP 18,3% av väljarnas röster. Socialdemokraterna(SPD) får 24,5%, kommunisterna(KPD) 13,1% och det katolska tyska centerpartiet(Zentrum) 11,8%.1931dec. Arbetslösheten i Tyskland krisartad. 5,6 miljonermänniskor saknar arbete.1932våren Hitler förlorar två val om presidentposten i Tyskland.31 juli Riksdagsval. Med 37,4% vinner NSDAP sin störstaframgång i fria val och blir största parti i riksdagen.SPD får 21,6%, KPD 14,3% och centerpartiet12,5%.6 nov. Nya riksdagsval. NSDAP går tillbaka och får33,1%. SPD får 20,4%, KPD 16,9% ochcenterpartiet 11,9%.193330 jan. Rikspresidenten Hindenburg, övertygad av konservativapolitiker, utnämner Adolf Hitler till rikskansleri spetsen för en nazistisk minoritetsregering.27 feb. Riksdagen i Berlin sätts i brand. Med attentatetsom förevändning utfärdas en »nödförordning« sominskränker grundläggande fri- och rättigheter, ochger nazistisk terror mot politiska motståndare (fr.a.kommunister och socialdemokrater) och oliktänkandeen laglig grund.5 mars Riksdagsval. Trots terror och massiv propaganda nårNSDAP inte majoritet. Partiet får 43,9%, medanSPD tar 18,3%, KPD 12,3% och centerpartiet11,3% av rösterna.20 mars Dachau, det första koncentrationslägret, upprättasc:a 16 km nordväst om München. De förstafångarna är kommunister, socialdemokrater ochfackföreningsmedlemmar, av vilka de flesta senarekommer att släppas fria. De brutala metoder somkommendanten Theodor Eicke utarbetade här stodmodell för alla andra koncentrationsläger.23 mars Med kommunistiska och socialdemokratiska riksdagsledamötermördade, i arrest eller under jordsamlar nazisterna den nödvändiga 2/3-delsmajoritetenför att rösta igenom den s.k. fullmaktslagen,som tillåter regeringen att stifta lagar utan riksdagensmedgivande eller kontroll. Utsatta för hot ochhån är de närvarande 94 socialdemokratiska ledamöternade enda som röstar emot. Fullmaktslagensätter den parlamentariska demokratin ur spel ochblir diktaturens lagliga grundval.1–3 april Bojkott mot judiska advokater, läkare och affärer.april Judar och demokrater avskedas från statlig tjänst.10 maj Nazisterna anstiftar offentliga bokbål på böcker avjudiska och demokratiska författare.14 juli NSDAP blir enda tillåtna parti i Tyskland. Lagarantas som tillåter tvångssteriliseringar av »zigenare«,utvecklingsstörda och färgade tyskar.sept. Judar utestängs från kulturella aktiviteter.En fransk »klassisk« antisemitisk karikatyr från 1898.Många av bildens symboler blev centrala teman i dennazistiska antisemitismen.Kronologin fortsätter på s. 20, 35 och45. Svensk kronologi fi nns på s. 70.13

»Världen är alldeles för farligatt leva i – inte på grund av demänniskor som gör det onda, menpå grund av de människor som stårbredvid och låter dem göra det.«ALBERT EINSTEIN, FYSIKEROCH HUMANITETSFÖRKÄMPEFöre krigetInnan nazisterna kom till makten hade varje land iEuropa en judisk befolkning. Judiskt liv i Väst- ochCentraleuropa skilde sig dock från den judiska tillvaroni Östeuropa. Under andra hälften av 1800-talet,efter hundratals år av diskriminering, förföljelser,och ofta även isolering i getton, garanterade de flestaländer i Väst- och Centraleuropajudarna medborgerligarättigheter i den s.k. emancipationen.Med den nya frihetenkom judar snart att delta imoderniseringen av det europeiskasamhället. Trots framgångarna,eller kanske p.g.a.dem, blev judarna måltavlorför politiska angrepp, främstfrån grupper som motsatte sigförändringar i samhället.De flesta judar i Väst- ochCentraleuropa kom att ingå som en självklar del avdet dagliga samhällslivet. Antisemitism, judehat,förekom visserligen fortfarande, men de flesta judiskafamiljer kände sig trygga och förhoppningsfulla.Judiska män deltog i första världskriget och slogssom alla andra för sitt fosterland. De deltog även isina länders återuppbyggnad. Därför var det få avdem som kunde föreställa sig att nazismens snabbaankomst skulle betyda slutet på deras tillvaro.I Östeuropa utövade majoriteten av judarna ibörjan av 1900-talet samma yrken och levde enligtsamma traditioner som de hade gjort i hundratalsår. De hade kommit från Tyskland och Frankrike på1300- och 1400-talet. I länder och områden somPolen, Litauen, Ukraina, Ryssland och Rumänien, därvärldens största judiska befolkningar fanns, skapadesunder seklernas gång en kultur grundad på den judiskareligionen och språket jiddisch. På landsbygden och imindre städer levde judarna ofta åtskilda från majoritetsbefolkningen.Likafullt hade en avsevärd del avden judiska befolkningen börjatavancera och uppnå medelklasstatus.Trotsde utbredda fördomarnaspelade de en betydanderoll i städernas liv.Antisemitismen var djuptrotad i den östeuropeiska kulturenoch den förstärktes ytterligareav regeringarnas antijudiskapropaganda och politik. Desvåra förhållandena hade gjortatt flera miljoner judar utvand­rat till andra länder, främstUSA. Trots en ökande assimilation under åren förandra världskriget var relationerna mellan de judiskaminoritetsbefolkningarna och de mycket större kristnamajoriteterna djupt problematiska. Många människorpå bägge sidor krävde drastiska förändringarav den allvarliga situationen. De miljontals judar somfortfarande levde i Östeuropa vid andra världskrigetsutbrott skulle inom kort möta döden i det nazistiskaförintelsemaskineriet. Med dem försvann den rikareligiösa och sekulära judiska kulturen i Östeuropa.14

Terror mot judarnas verksamheterEfter flera lokala initiativ runt om i Tyskland att bojkottajudiska verksamheter organiserade nazistpartieti april 1933 ett första landsomfattande försökatt skada de tyska judarna ekonomiskt. Bland annatklistrades »varnande« anslag upp på judars affärer,läkar- och advokatmottagningar.Läkaren Hertha Nathorff berättar om en händelsefrån april 1933: »Denna dag har ristats in i mitthjärta med eldskrift. Kan man tänka sig att sådantfortfarande är möjligt på 1900-talet? Framför allajudiska butiker, advokatbyråer, läkarmottagningaroch lägenheter står unga pojkar med plakat med texten›Köp inte från judar‹, ›Gå inte till judiska läkare‹,›Den som köper från en jude är en förrädare‹, ›Judarär lögnaren och bedragaren personifierad‹. Doktorsskyltarnavar nedsmutsade och ibland t.o.m. förstörda.Folk stod och tittade på, stirrande i tysthet. Demåste ha glömt att täcka över min skylt. Jag tror attjag skulle ha reagerat mycket starkt. Det hade hunnitbli eftermiddag innan en av dessa unga pojkarkom och gjorde hembesök hos mig: ›Är det här är enjudisk firma?‹ ›Det här är inte alls någon firma. Detär en läkarmottagning‹ sa jag: ›Är ni sjuk?‹«På kvällen var vi med vänner vid Hohenzollerdamm,tre par, alla läkare. De var alla minst sagtdeprimerade. Emil, en i sällskapet, försökte övertygaoss: Det kommer att vara över om några få dagar.De förstår inte min ilska när jag säger: De skulle hadödat oss istället. Det hade varit mänskligare än denpsykologiska död, de avser… Men min instinkt haralltid haft rätt.«22

Internationella reaktionerNär Hitler och nazistpartiet kom till makten i slutetav januari 1933 såg världen på det »nya Tyskland«med både hopp och ängslan. Man hoppades attTyskland skulle återvinna ekonomisk stabilitet, mensnabbt stod det klart att maktinnehavet inte skulletygla det nazistiska våldet. Nyhetsartiklar och diplomatiskarapporter från Tyskland upplyste världen omatt den tyska ekonomin såg ut att stabiliseras, menatt situationen för judarna och politiska motståndareförsämrades snabbt och radikalt. Det var ingenhemlighet att tusentals judar och andra avskedadesfrån sina statliga tjänster och att öppna förödmjukelserav judar var en vardaglig företeelse i hela Tyskland.Men den tyska regimen kallade rapporterna iden utländska pressen om det ökande förtrycket iTyskland för »skräckpropaganda«. Skulden för rapporteringenlades på judarna i och utanför Tyskland,som anklagades för att ha »förklarat Tyskland krig«.Efter den första upprördheten och kritiken inträddedock på många håll en tillvänjning. Samtidigt somTyskland rustade och landets inflytande snabbt blevstörre lovade Hitler fred. Många ville tro honom.Under 1930-talet ökade också antisemitismen i dendemokratiska västvärlden, och judar som försökteemigrera från Tyskland fann att för dem och derasfamiljer var nästan alla dörrar stängda.Från 1933 ända tillslut et av kriget skrev densvenska pressen ofta omNazitysklands aktionermot judarna. Den svenskaallmänheten hade helatiden goda möjligheteratt få en adekvat bild avhändelserna.23

»(Vi hade redan) börjat att systematiskt kontrollera ochkatalogisera rastillhörigheten hos personer inom tysktkulturliv. Vad kunde vara självklarare än att bibliotekarierutnyttjade sina färdigheter och kunskaper? Bibliotekarierarbetade tillsammans med representanter för nazisterna(…) Tack vare detta var redan 1933 hälften avdet användbara förberedande arbetet gjort för att kunnarensa ut judiska författare, redaktörer och professorer.«UR EN FACKTIDSKRIFT FÖR BIBLIOTEKARIER, 193824

NovemberpogromenPå förmiddagen den 7 november 1938 sköts legationssekreterarenpå den tyska ambassaden i Paris,Ernst vom Rath, av den sjuttonårige juden HerschelGrynszpan. Grynszpans föräldrar hade, liksom tiotusentalsandra f.d. polska judar, utvisats från Tysklandveckan innan. Skotten var Grynszpans protest mot destatslösa föräldrarnas svåra situation i ingenmanslandetvid den tysk-polska gränsen. När vom Rath dog avsina skador 9 november sände propagandaministernJoseph Goebbels med stöd av Hitler ut instruktionersom ledde till en massmobilisering av partiaktivister.Medan icke-judiska tyskar och polis, myndigheter ochrättsapparaten såg på, iscensattes den största organiseradepogromen i Europa i modern tid.Under kvällen och natten mellan den 9 och 10november och några dygn därefter förstördes underden s.k. Rikskristallnatten hundratals synagogor ochbönehus över hela Tyskland och tusentals judiskägdaaffärer vandaliserades och plundrades. Judiska hemoch begravningsplatser vandaliserades, hundratalsjudar mördades eller begick självmord och nästan30 000 judiska män sattes i koncentrationsläger. Dennazistiska regimen gav judarna skulden för händelsernaoch tvingade de judiska organisationerna attbetala ett gigantiskt skadestånd på en miljard marktill staten. Ersättningar från försäkringar konfiskerades,och judiska affärsägare beordrades att städa uppefter förstörelsen och »återställa gatubilden«.Judiska elever tvingas ut ur skolornaEfter 1933 drevs judiska elever systematiskt ut ur de tyska skolorna.Bilden visar en tysk lågstadieklass och deras lärare som gör»Hitlerhälsningen« på skolgården. De nazistiska idealen skulleinpräntas från tidigaste ålder. Historikern Saul Friedländer skriver:»För den unga Hilma Geffen-Ludomer, som var det endajudiska barnet i Berlinförorten Rangsdorf, innebar lagen motöverbeläggning av tyska skolor en total förändring. Den ›trevligagrannsämjan‹ tog slut ›tvärt … Plötsligt hade jag inga vänner. Jaghade inte längre några flickvänner och många grannar var räddaatt tala med oss. Några av de grannar vi besökte sade till mig:'Kom inte mer för jag är rädd. Vi skall inte ha någon kontakt medjudar'.‹ Lore Gang-Salheimer som var elva år 1933 och boddei Nürnberg kunde gå kvar i sin skola eftersom hennes far hadekämpat vid Verdun. Ändå ›började det inträffa att icke judiskabarn sade, 'Nej, jag kan inte gå hem tillsammans med dig frånskolan längre. Jag kan inte visa mig med dig längre'.‹ ›För varjedag som gick under det nazistiska styret‹, skrev Martha Appel,›blev klyftan mellan oss och våra grannar allt vidare. Vänner tillvilka vi haft ett varmt förhållande i åratal kände oss inte längre.Plötsligt upptäckte vi att vi var annorlunda‹.«Till vänster: 10 maj 1933. Universitetsstudenter bränner»otillåtna« böcker skrivna av judar och andra, Berlin.25

Bydgoszcz (tyska Bromberg) i det besegrade Polen, hösten 1939. SS, polis ochlokala medhjälpare genomför en razzia under »pacificeringen« av staden, sominförlivats med Tyskland. Under krigets första dagar utfördes en massaker på tyskainvånare i och kring Bydgoszcz. Uppgifterna om antalet offer varierar mellan hundraoch strax över tusen. Den nazistiska propagandan uppförstorade förlusttalen kraftigtoch utnyttjade massakern för att rättfärdiga den hänsynslösa tyska krigföringen ochockupationspolitiken i Polen. Redan under de två första månaderna sköts tiotusentalscivila polacker av särskilda »insatsenheter« eller ibland arméförband. Enheternaanvände namnlistor som hade sammanställts redan före kriget. Ett av målenvar att »oskadliggöra« den polska samhällseliten.Ett »germanskt« imperium i EuropaNär Polen hade besegrats påbörjades förverkligandetav nazistiska planer att utöka det »tyska livsrummet«.SS-chefen Himmler förklarade i slutet av 1939 atthan ville »bygga upp en blond provins« i av Tysklandannekterade delar av Polen. Polska barn »vars rasligadrag visar på nordiskt blod« skulle kidnappas ochgenomgå en »raslig och psykologisk urvalsprocess«.»Folktyska« bosättare från Baltikum, Rumänien ochSovjetunionen skulle flyttas till dessa områden. Föratt bereda plats fördrevs hundratusentals judiskaoch icke-judiska polacker från städer, byar och gårdarsom skulle »förtyskas«.Ett av målen bakom angreppet på Sovjetunionen1941 var att utöka det koloniala och rasistiska projektet.Den s.k. Generalplan Öst förutsåg en väldig »raslig«och etnisk rensning. Stora områden i Baltikum,Ryssland och Ukraina skulle bli bosättningsområdenför tyskar och deras »rasfränder«, t.ex. skandinaverna.Den slaviska befolkningen skulle minskas med 30miljoner, genom fördrivning, utsvältning eller mord.Europa och dess närområden skulle domineras avett »germanskt« imperium styrt från Berlin. Endastså kunde den »germanska rasen« och kulturen skyddasfrån »fienden«: judarna, de »asiatiska horderna«,den liberala demokratin, kommunismen och denamerikanska »plutokratin« med dess »judaiseradenegerkultur«. Miljoner människor fick utstå storalidanden och hundratusentals miste livet till följdav de nazistiska drömmarna att med våld »rita om«Östeuropas demografiska karta.26

Getton bildasUnder medeltiden var det vanligt att judar levde isärskilda kvarter i städer, från 1500-talet ofta kalladegetton. Gettona i Tyskland hade rivits under Napoleonkrigenpå 1800-talet. Efter andra världskrigetsutbrott 1 september 1939 införde nazisterna snabbtbestämmelser som tvingade de polska judarna attlämna sina hem och flytta till särskilda områden istäderna. De första gettona bildades i början på 1940och snart fanns hundratals små och stora getton runtom i Polen och östra Europa. Gettoiseringen var börjanpå en koncentrations- och insamlingsprocess som senareavsevärt skulle underlätta nästa steg i Förintelsen.Chefen för säkerhetspolisen och säkerhetstjänsten Heydrichs direktiv, 27 september 1939Judarna ska föras samman i getton i städerna för att manlättare ska kunna kontrollera dem och därefter kunna förabort dem. Den mest brådskande uppgiften är att se till attde judiska handlarna försvinner från landsbygden. Dettauppdrag måste vara genomfört inom de närmaste tre tillfyra veckorna. Så länge som judarna är handlare på landetmåste man göra upp med Wehrmacht om vilka judar somska få vara kvar på plats för att säkra truppernas livsmedelsförsörjning.Följande direktiv utfärdades:1. Judarna till städerna så snart som möjligt.2. Judarna ut ur det Tyska riket och till Polen.3. De zigenare som återstår också till Polen.4. Den systematiska evakueringen av judarna från tyskt territoriummed godståg …En bro över en »arisk« gata i gettot i Lodz, Polen. Judarna i gettona skulle hållas strikt avskildafrån omvärlden. I de större gettona byggdes därför ibland sådana broar mellan kvarter som deladesav »ariska« genomfartsgator. Trängseln på bron avspeglar förhållandena i gettot: en stor mängdmänniskor levde på en mycket liten yta.27

»Denna dag, söndagen, den 13oktober, gjorde ett underligt intryckpå mig. Det står klart att 140 000judar från Warszawas (…) förorterkommer att bli tvungna att lämnasina hem och flytta in i gettot. Allaförorter har tömts på judar och140 000 kristna kommer att blitvungna att lämna gettokvarteret.(…) Hela dagen flyttade folk möbler.Det judiska rådet belägrades avmänniskor som ville veta vilka gatorsom tillhörde gettot.«EMMANUEL RINGELBLUM,HISTORIKER I WARSZAWA, OKTOBER 194028

lokaler. En läkare skrev: »Aktiva, engagerade ochenergiska människor förvandlas till apatiska, sömngångaraktigavarelser. De ligger alltid till sängs ochorkar knappt gå upp för att äta eller gå på toaletten.(…) De dör under fysisk ansträngning som att letaefter mat, ibland t.o.m. med en bit bröd i handen.«Det fanns inga resurser att hjälpa tusentals avmagradeoch föräldralösa barn som drev omkring. Dödalåg på gatorna, övertäckta av tidningspapper i väntanpå att forslas till massgravar.Trots dessa omständigheter försökte man helatiden att leva »normalt«. Det var illegalt att bedrivaskolundervisning, men det gjordes ändå. I Lodz fanns63 skolor i verksamhet med 22 330 elever. Unga människor,som David Sierakowiak i Lodz, försökte utbildasig, trots allt. Den 25 mars 1942 skrev han i sindagbok: »Jag kände mig mycket dålig idag. Jag läser,men kan nästan inte lära mig någonting, bara någraengelska ord. Jag läser nu bland annat Schopenhauersverk. Filosofi och svält – ingen dålig kombination.«Även om tyskarna brände ned hundratals synagogorefter ockupationen av Polen fortsatte judarna sittreligiösa liv. Religiösa aktiviteter var ofta förbjudna.Om Gestapo eller SS upptäckte deras gudstjänsterförödmjukades de bedjande judarna på olika sätt. Omde inte sköts så klipptes deras skägg och de tvingadesatt urinera på bönböcker och torarullar.Judiska privata boksamlingar och allmänna bibliotekvar viktiga mål för tyskarna. Även de rika ochflerhundraåriga judiska arkiven i Polen och Östeuropakonfiskerades och förstördes. När deportationernafrån gettona började 1942 användes kvarlämnadeböcker och manuskript som bränsle.»En vacker solig dag har börjat. Gatorna, som stängtsav av litauerna, är fyllda av liv och rörelse. (…) Snarthar vi fått en första glimt av inflyttningen i gettot, enbild från medeltiden – en gråsvart massa som går tygladevid de stora bylten som tynger deras ryggar. Vi förståratt vår tid snart är kommen. Jag ser på oredan i huset,på de hopbuntade sakerna och på de desperata människorna.Jag ser mina tillhörigheter utspridda. Saker somjag brukade använda och som jag hade tyckt mycketom (…) Kvinnan står förtvivlad mitt ibland sina hopbuntadeägodelar och vet inte hur hon ska handskasmed dem. Hon gråter och vrider sina händer. Plötsligtbörjar allt omkring mig att gråta. Allting gråter.«UR DEN 13-ÅRIGE YITZCHAK RUDASHEVSKIS DAGBOK,VILNIUS 6 SEPTEMBER 194131

Bendzin, 1942. Kapten Franz Polter från Breslau samlar dejudiska barnen kring sig och gallskriker: »Ni ville ha kriget!«.Vi ser oförstående på honom. Ett sexårigt barn vågar sig framoch säger: »Nej, farbror SS-man. Vi vill inte ha kriget. Vi villha lite bröd.«ELLA-LIEBERMANN-SHIBERAndra kulturella aktiviteter, som musik, konstoch teater bedrevs också av gettoinvånarna för attförsöka hålla moralen uppe. I Lodz fanns t.ex. endockteater för barn och i Warszawa en barnkör. Konserteroch föreställningar ägde rum i gettona tillsmusikerna och skådespelarna deporterades. Historikerhar karakteriserat alla sådana aktiviteter som enform av motstånd.I gettona fanns människor som insåg att det varav yttersta vikt för framtiden att anteckna allt somhände. Några förde dagbok, andra organiserade gruppersom systematiskt samlade vittnesmål och dokumentom livet i gettot, den tyska politiken och enskildabrott. Bland dem fanns historiker som EmmanuelRingelblum, läraren Chaim Kaplan i Warszawa ochjuristen Avraham Tory i Kovno (Kaunas).Tyskarna använde gettoinvånarna som billigslavarbetskraft. Flera getton spelade en viktig roll ikrigsproduktionen. I t.ex. gettona i Warszawa, Lodz,Bialystok och Sosnowiec var nästan hela produktioneninriktad på detta. Dessutom utnyttjade oftaenskilda tyskar judarnas arbete till att berika sig själva.Många judar trodde därför att arbete var deraschans att överleva. Men det visade sig alltid förr ellersenare att nazisternas vilja att utplåna judarna varviktigare än den nytta de kunde dra av dem.De omöjliga valenEn central del av den nazistiska politiken var att fåjudarna att själva ta hand om gettonas interna administration.Därför bildades i alla getton ett s.k. Judenrat(judiskt råd). Männen som satt med i råden vartvingade att utföra tyskarnas order under dödshot.Det var det judiska rådet som måste göra i ordningnamnlistor på människor som skulle deporteras. Denjudiska »polisen« måste samla ihop de dödsdömdaoch föra dem till tågen eller lastbilarna.Frågan om motstånd fanns alltid på dagordningen,men de grymma kollektiva bestraffningarna gjordedetta val mycket svårt. I vissa getton gjorde därför detjudiska rådets ledning allt för att motarbeta försökentill motstånd. Ett exempel på detta är Jacob Gens,ordförande i det judiska rådet i Vilnius, Litauen. Den15 maj 1943 höll han ett tal till olika ledare i gettot,där han förklarade att Gestapo hade gripit en judesom köpt en revolver. Han varnade: »Fortfarandevet jag inte hur det fallet kommer att avlöpa. Senastslutade det lyckligt för gettot. Men jag kan tala omför er att om det händer igen kommer vi att straffashårt. Kanske för de bort alla som är över 60, elleralla barn … Tänk nu på om det är värt risken!!! Detfinns endast ett svar för den som tänker förnuftigtoch klokt: Det är inte värt risken!!!«I andra getton försökte ledarna i stället samarbetamed dem som organiserade motstånd.I längden spelade dock vilka beslut man än togingen som helst roll för majoritetens öde. Den tyskaövermakten var så stark och judarnas isolering ochutsatthet så stor, att oavsett om man valde anpassningtill de tyska kraven eller motstånd blev resultatetdetsamma.32

Döden på gatanI gettot var döden allestädes närvarande. Sjuksköterskan AdinaBlady Szwajger skildrar vardagen i Warszawagettot under sommaren1941.»Efter tre veckor återvände jag till sjukhuset. (…) Tillbaka tillfläcktyfusavdelningen där barnen inte dog. Det var bara det att detinte fanns tillräckligt med sängar och ibland låg de två, ja till ochmed tre i samma säng, med små plåsterlappar med nummer i pannan.De hade feber och ville hela tiden ha något att dricka. Nej,de dog inte av fläcktyfus. Vi skrev ut dem, men vi var fruktansvärttrötta, för varje dag fick vi in ett tiotal nya barn och samma antalmåste då skrivas ut eller flyttas från ›misstänkt‹ till ›säker‹ ochfläcktyfusavdelningens journaler granskades ju av tyskarna. Viskrev ut dem så att de kunde dö av svält där hemma eller kommatillbaka, uppsvällda, och få somna in. Varje dag var sådan.«Ett döende barn på en trottoar i Warszawagettot, 19 september1941. Fotografen skrev: »Folk bara passerade; det fanns alltförmånga sådana barn«.33

»I dagar och nätter har de färdats frånPithiviers, instängda i plomberade godsvagnar.Nittio i varje vagn, med en kvinna som oftahade tre, fyra eller fem av sina egna barni gruppen. De är alla mellan 15 månaderoch 13 år gamla och obeskrivligt smutsiga.Tre- och fyraåringarna är täckta med varigasår: svinkoppor. Det finns så mycket attgöra för dem. Men vi har ingenting förutomvår lägerföreståndare, kommendant Kohnsmakalösa tillgivenhet. Vi sätter genast igångmed att sätta upp duscharna. Vi har fyrahanddukar, om ens så många, per tusen barn.«ODETTE DALTROFF-BATICIE, FÅNGE I DRANCY, AUGUSTI 1942,OM JUDISKA BARN SOM KOM TILL DRANCYFRÅN ANDRA UPPSAMLINGSLÄGEREn söndag i lägret Beaune-la-Rolande, söder omParis, då besök av familjemedlemmar fortfarandevar tillåtna. Männen kommer att deporteras tilldödslägren i Polen i juni 1942, kvinnorna ochbarnen i juli och augusti.Den franska regeringen i Vichy var långt ifråntvingad av tyskarna att diskriminera de franskajudarna, men förlorade ingen tid att instifta antijudisklagstiftning. När de massiva arresteringarnaav judar började i mitten på juli 1942 vardet den franska polisen som tog hand om saken.Av de nästan 80 000 judar som deporterades tilldödslägren var 10 procent över 60 år gamla och10 procent under 6 år. Endast när judar med»utländsk bakgrund« hade sänts iväg upphördede franska myndigheterna med sitt samarbete,och gjorde tyskarnas försök att hitta och arresterajudar mycket svårare.34

1940jan. De första försöken med att gasa mentalpatienter –judiska och andra – sker på tyska sjukhem.april–juni Tyskland ockuperar Danmark, Norge, Belgien, Hollandoch Frankrike. Tyska »zigenare« deporteras till Polen.april Gettot i Lodz avskiljs. Himmler beordrar inrättandetav ett koncentrationsläger i Auschwitz.3 okt. Undantagsbestämmelser mot judar i Frankrike(Vichy).okt. Judarna i Warszawa föses ihop i ett getto. I mittenav november stängs gettot mot yttervärlden.1941jan. Registrering av judar i Holland.1 mars Himmler inspekterar Auschwitz och ger order omatt ett läger till ska byggas i Birkenau (Auschwitz II)och låter kemiföretaget I.G. Farben använda fångarför att bygga en fabrik nära Auschwitz.22 mars »Zigenska« och färgade barn får inte gå i tyska skolor.30 mars Hitler säger till sina generaler att det förestående krigetmot Ryssland kommer att bli ett »förintelsekrig«.22 juni Tyskland anfaller Sovjetunionen. Einsatzgrupperpåbörjar masslakten i områden öster om Polen.Samma dag säger en av de nazistiska ledarna,Robert Ley, vid ett tal i Breslau:»Juden var och förblev vår oförsonlige fiende somgjorde sitt yttersta för att vårt folk skulle upplösasså att han kunde härska. Därför måste vi kämpa tillshan är förintad, och vi kommer att förinta honom! Vivill vara fria, inte endast i det inre, utan även utåt!«31 juli Riksmarskalk Hermann Göring undertecknar enorder som ger SS fullmakt att förbereda »en totallösning av judefrågan«.1 sept. Tyska judar från sex års ålder måste bära den guladavidsstjärnan.18 sept. Judar måste ansöka om tillstånd att färdas med allmännatransportmedel.29–30 Mer än 33 000 judar från Kiev mördas av ett Einsept.satzkommando vid Babij Jar-ravinen.3515 okt. Judar förbjuds att emigrera från Tysklandnov. De första judarna deporteras till Theresienstadt, ettkoncentrationsläger inrättat för att tjäna som ett»judiskt mönstersamhälle«.7 dec. Japan anfaller Pearl Harbor. USA är med i kriget8 dec. Första gasningen av judar i ett dödsläger genomförsi lägret Chelmno i Polen.11 dec. Tyskland förklarar USA krig.12 dec. Tyska judar får inte nyttja offentliga telefoner.194220 jan. SS-generalen och säkerhetschefen Reinhard Heydrichleder en konferens i Wannsee, en förort tillBerlin. Ett 15-tal höga poliser och statstjänstemännärvarar. Konferensens syfte är att samordna deadministrativa åtgärderna inför genomförandet avden »slutliga lösningen av judefrågan«. Europaskall »finkammas från väst till öst« och judarnasystematiskt »evakueras österut«. I statistiken övervilka judar som kommer ifråga för den »slutligalösningen« räknas judarna i det neutrala Sverige inlikaväl som de endast 200 i det ItalienockuperadeAlbanien. Estland förklaras redan vara »judefritt«.Deportationerna av judar och »zigenare« från gettoti Lodz till dödslägret Chelmno fortsätter.15 feb. För första gången dödas judar som anlänti en transport till Auschwitz med Zyklon B.Tyska judar får inte ha husdjur.17 mars Första massgasningen i dödslägret Belzec.20 mars Gaskammare tas i bruk i Auschwitz-Birkenau i ettboningshus som gjorts om för det här ändamålet.Polska judar från Oberschlesien blir de första offren.april–maj Dödslägret Sobibor öppnas.4 maj För första gången äger en »selektion« rum blandfångar som varit flera månader i Auschwitz-Birkenau.De som befinns vara »odugliga till arbete«skickas till gaskamrarna.12 maj Tyska judar får inte besöka »icke-judiska« frisörer.maj–juni Judar i Västeuropa måste bära Davidsstjärnan.12 juni Tyska judar måste lämna ifrån sig alla elektriska och optiska apparater, cyklar och skrivmaskiner.1 juli Judiska barn i Tyskland får inte längre undervisas.4 juli En »selektion« genomförs för första gången i Auschwitzpå avlastningsrampen utanför lägret. I transportenfinns judar från Slovakien.7 juli Heinrich Himmler diskuterar sterilisering av judiskakvinnor med dr Carl Clauberg. Auschwitz står tillClaubergs förfogande för experiment på fångarna.10 juli Himmler vill att Clauberg ska åka till Ravensbrückför att utföra steriliseringar på judiska kvinnor.Himmler vill särskilt veta hur lång tid det tar att sterilisera1 000 judiska kvinnor.15–16 juli Transporter med holländska judar till Auschwitz16–18 juli Fransk polis arresterar 13 000 »statslösa« judar iParis. 9 000 av dem (inklusive 4 000 barn) transporterastill Auschwitz.19 juli Himmler ger order om att utrotningen av judarna iPolen skall vara avslutad senast i slutet av året.30 juli Judiska församlingar i Tyskland måste överlämnakultföremål av ädelmetaller.22 juli Massdeportationer av judar från Warszawas getto till–12 sept. dödslägret Treblinka.9 okt. Tyska judar får inte handla i »icke-judiska« bokhandlar.26 nov. Judar i Norge deporteras till Auschwitz.17 dec. Den brittiske utrikesministern Anthony Eden informerarunderhuset om Nazitysklands massmord påjudar och läser upp en allierad proklamation som»i de kraftigaste ordalag« fördömer denna »brutalapolitik och avsiktliga utrotning«. De allierade lovaratt de som dödar judar skall straffas efter kriget.Efter uppläsningen av proklamationen iakttar underhuseten tyst minut för att hedra offren. Dagen efterskriver Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- ochSjöfartstidning: »Vad som nu sker tillhör de avskyvärdastebrott mot mänsklighet, som någonsin begåtts.Man känner sig tacksam mot de allierade makternaför deras fördömande av detta brott och för derashögtidliga utfästelse att icke lämna det obestraffat.«

DeportationInstruktioner utfärdade till de lokala polismyndigheterna i Saar och Elsass1. Bara äkta judar ska deporteras. »Mischlinge«, makar i c) en filt till varje jude.blandade äktenskap och utländska judar – såtillvida de inte d) proviant för flera dagar.är medborgare i fiendestat eller i av oss ockuperade områden e) porslin och bestick.– undantas från aktionen. Statslösa judar grips av principskäl. f) upp till 100 RM i kontanter per person. Alla judar anses förflyttningsbara; det enda undantaget är helt g) pass, identitetskort eller andra identitetshandlingar som sängliggande judar.dock ej skall packas ned utan bäras personligen.2. Uppsamlingsställen för judar har upprättats i Ludwigshafen,Kaiserslautern och Landau. De gripna förs dit i bussar. smycken och kontanter överstigande 100 RM.7. Följande får ej medföras: bankböcker, värdepapper,En funktionär är transportansvarig för varje buss. Han tilldelas (…)uniformerade polismän eller funktionärer efter behov.9. Innan bostaden lämnas skall följande åtgärdas:3. Varje transportansvarig får en lista vid uppsamlingsstället. a) Husdjur och andra levande djur (hundar, katter, burfåglar)Av listan framgår vilken buss och vilken militär personal han skall överlämnas till kommunordförande, lokal ledare,har tilldelats, samt namn och adress på de personer som skall byäldste eller annan lämplig person – mot kvitto.gripas.b) Färskvaror skall lämnas till NSV (Nationalsocialistiska folkvälfärden).(…)c) Öppen eld skall släckas.5. Sedan berörda myndighetspersoner fått personuppgifter d) Vatten och gas skall stängas av.om judarna, beger de sig till dessas bostäder. Dessa skall där e) Elproppar skall skruvas ur.informeras om att de har gripits för att deporteras, samt om f) Nycklar till bostaden skall bindas ihop och märkas med att de skall vara klara för avfärd inom två timmar. Eventuella ägarens namn, stad eller by, gata, och husnummer.frågor hänvisas till ansvarig vid uppsamlingsplatsen; att uppskjutaförberedelserna är inte tillåtet.på vapen, ammunition, sprängämnen, gift, utländsk valuta, g) De gripna skall så snart som möjligt visiteras med avseende smycken etc. före avfärd.6. De gripna skall om möjligt medföra följande:(…)a) för varje jude en resväska eller väska med personliga tillhörigheter;vuxen får medföra upp till 50 kg, barn får medföra 13. Det är av största vikt att judarna behandlas korrekt vid upp till 30 kg.gripandet. Mobbvåld måste till varje pris förhindras.b) en uppsättning kläder.Deportationerna av miljoner judiska européer utgjordeen organisatorisk förutsättning för Förintelsen.Judarna i Väst-, Central- och Sydeuropa kunde intedödas i sina hemländer, eftersom de tyska ockupanternavar beroende av civilbefolkningens samarbete.Det stod också klart för Hitler och andra ledare attmorden måste ske i hemlighet. Av dessa och andraskäl beslöt de mot slutet av 1941 och början av 1942att judarna inte skulle dödas där de levde, utan i ställettransporteras till specialbyggda dödsläger i Polen.I delar av Polen, Sovjetunionen och de baltiska ländernahade till en början ett stort antal judar dödatsnära sina hem. Tyskarna insåg dock snart att det varmer praktiskt att forsla judar också från dessa områdentill lägren än att skjuta dem. Det välutveckladeeuropeiska järnvägsnätet gjorde det möjligt att ordnatransporter från Europas alla hörn till Polen, där människornaförsvann spårlöst. Om majoriteten av de överen miljon judar som deporterades till Auschwitz-Birkenauinte hade gasats vid ankomsten, så skulle dennalilla plats ha varit en av Europas största städer.I oktober 1940 deporterades 7 500 judar från Baden och Saari Tyskland till läger i södra Frankrike. Den äldste var en 97-årigman från Karlsruhe. Senare skulle de flesta deporteras frånFrankrike till Polen. De deporterade fick mellan 15 minuter och2 timmar på sig att lämna sina hem. Några av dem »användetiden till att begå självmord och undkom därigenom deportationen«,sägs det i en polisrapport.36

Deportation av 995 judiska invånare i tyska Würzburg »österut«under överinseende av polis och militär den 25 april 1942. Detvingas lämna sina hem och ägodelar, och har bara med sig det»nödvändigaste«. Delar av bagaget får de lämna ifrån sig redan påWürzburgs station. Människorna kommer att transporteras till transitlägrenTrawniki och Izbica, och därifrån vidare till dödslägret Belzec.37

Umschlagplatz»Umschlagplatz« var en omlastningsplats i anslutningtill en del getton, ofta ett torg eller en större öppenplats. I mindre getton användes platsen ofta förurval, där det avgjordes vilka människor som skulleföras i väg för att dödas och vilka som fortfarandevar »användbara« för arbete. I de större gettona lågdenna plats ofta i närheten av järnvägslinjerna. Föratt underlätta deportationerna från Warszawa ladesett extra järnvägsspår till Umschlagplatz.Massdeportationerna från Warszawagettot tillTreblinka inleddes den 23 juli 1942. Varje dag samladestusentals judar ihop inne i gettot, en uppgiftsom den judiska »ordningstjänsten« tvingades utföratillsammans med SS och deras ukrainska, lettiska ochlitauiska hjälptrupper. Den dagliga kvoten som skullefyllas var 6 000–7 000 människor. Många judar lät siglockas till Umschlagplatz av tyska löften om bröd.Hela hus och gator deporterades och många människorfastnade i razzior av en slump.Den 5 eller 6 augusti deporterades läkaren ochpedagogen Janusz Korczak och 200 föräldralösa barnfrån hans barnhem i gettot till Treblinka. Korczakavslog erbjudanden om att rädda sig själv över tillden »ariska« sidan. Korczak gick i spetsen för kolonnen,med ett barn i famnen och ett i handen genomhela gettot till Umschlagplatz.På Umschlagplatz fick människorna vänta iblandupp till flera dagar på att godsfinkor skulle bli lediga.Det finns många vittnesmål bevarade om de fruktans-Kvinnor och barn på Umschlagplatz i Warszawa i väntan pådeportation till dödslägret Treblinka, januari 1943.38

värda förhållandena i detta dödens väntrum. Fram tillmitten av september fördes mer än 260 000 människortill dödslägren från Umschlagplatz. De sistatransporterna från Umschlagplatz till Treblinka ochandra läger ägde rum i samband med gettoupproreti april och maj 1943.Warszawa hade då tömts på sinjudiska befolkning.En plats av blod och tårarHalina Birenbaum överlevde Förintelsen. Hon geross en ögonvittnesskildring från Umschlagplatz:»De förde oss till Umschlag. Till det hundratalsgånger förbannade Umschlag, genomdränkt av blodoch tårar. Luften genomsyrad av visslingarna fråntågen som förde bort hundratusentals judar till deraslivs sista station.Det stora torget nära en byggnad som hade variten skola före kriget, var fullpackat med desperataoch upprivna människor. De flesta som var där arbetadei fabriker och verkstäder i det ariska distriktet.De var innehavare av ett Ausweis (passerkort), ochhade fram till alldeles nyligen fortfarande haft ›rättatt leva‹. Som vanligt hade de eskorterats av SS-mäntill sina hem varifrån deras nära och kära redan hadeförts bort sedan alla ägodelar beslagtagits. Men i daghade de råkat in i ett bakhåll när de var på väg hemfrån jobbet.En hög vägg och en levande barriär av polismän(men inte så många nazister) rustade till tänderna,skilde oss från gettot och dess gömställen. Min äldrebror var fortfarande i gettot med min tant och hennesdotter, eftersom de hade bestämt sig för att inte gåner på gatan med oss.Vi väntade spänt på vad som skulle hända härnäst,samtidigt som vi såg oss omkring och letade efter enutväg. Medan min far höll oss tätt intill sig, kysstehan först min mamma och sedan min bror och mig.Han höll oss hårt i handen, för att vi inte skulle kunnaavlägsna oss från honom. Han var särskilt mån ommin mamma, som febrilt försökte slita oss bort ifrånfolksamlingen. Hon ville hitta ett sätt att smyga inoss i skolbyggnaden där det fanns sjukvårdare ochjudiska polismän. Hon ville gömma oss där så att viinte skulle drivas in i vagnarna.Min far var så skärrad och skräckslagen att haninte ens kunde tänka på att fly. Allt han kunde göravar att visa sitt passerkort, eftersom han ända in idet sista trodde att om han bara visade det skulle vialla bli räddade. Han var rädd. Han trodde att vårundergång bara skulle påskyndas om vi inte lyddenazisternas order.Min mor var annorlunda. Det var därför jag alltidhöll mig tätt intill henne, fullständigt övertygad omatt hon skulle ta oss ur den värsta av situationer (…)I min fars närvaro hade jag helt andra känslor.Och nu, i Umschlag, hände samma sak.Aldrig förut hade godsvagnar varit samlade så härdags på dygnet. Vi trodde att vi skulle vara tvungnaatt vänta hela natten i Umschlag, tills ett tåg anländepå morgonen. Det gav oss en möjlighet att fly, attåtervända till gettot och vindsutrymmet. Då såg vinazisterna placera en kulspruta mitt på torget. Denvar riktad mot den stora folkmassan, som lät höra ettförskrämt mummel. Men även om alla var medvetnaom vad som försiggick, var det ingen som vågadeskrika eller brista ut i högljudd gråt. En ängslig ochBilden visar en del av Umschlagplatz i Warszawa. Människornapå bilden, män till vänster och kvinnor och barn till höger, väntarpå att deporteras till Treblinka. Byggnaden till vänster fungeradesom sjukstuga och väntsal för de som skulle transporteras tilldödslägret. Byggnaden till höger var Gestapos högkvarter vidUmschlagplatz. Bägge byggnaderna står kvar i dag.spänd tystnad bredde ut sig. Vi höll om varandra –min mamma och pappa, Hilek och jag.Vi såg på varandrasom om vi såg varandra för sista gången (…)som för att ta med oss våra älskades ansikten, innandet fullkomliga mörkret trädde in.Allting annat, allt vi hittills hade levt och kämpatför, hade förlorat sin mening.Min pappa var halvt medvetslös, min mor – somalltid – lugn. Hon log till och med mot mig.›Var inte rädd‹, viskade hon i mitt öra, ›vi måstealla dö, vi dör bara en gång (…) Och vi ska dö tillsammans,så var inte rädd, det kommer inte att bli såförskräckligt (…)‹.«39

Bland de fördömdaDen judiske polismannen Calel Perechodnik tvingades sätta sinfru och dotter på tåget till dödslägret. Han skrev:»Du befinner dig i fjärde boskapsvagnen från loket räknat,i en vagn som nästan är helt fylld av kvinnor och barn. I helavagnen finns bara två män – är de dina beskyddare? Du sitter påplankorna med korslagda ben och håller Aluska i famnen. Soverbarnet redan när det är så sent? Kanske håller hon på att kvävasav brist på luft en sån här kvav augustinatt? (…)Du sitter ensam mitt bland de fördömda. Finner du kanskenågon tröst i att du inte är ensam om detta öde? Nej, det är intedet du tänker på. Du sitter där och det är en sak du inte förstår.Hur är det möjligt?Din Calinka, som älskat dig i tio år, som varit så trofast, gissatalla dina tankar och så gärna uppfyllt alla dina önskningar, harsvikit dig, har tillåtit dig att stiga upp i boskapsvagnen medanhan själv stannade kvar. (…)Jag vet att du knyter händerna och att en våg av hat motAluska sveper över dig. Hon är ju trots allt hans barn. Varför ärjag tvungen att ha med henne här? Du reser dig, du vill kasta utden lilla genom fönstret.Anka, Anka, gör det! Kasta ut barnet utan att darra på handen!Kanske barnet hamnar under hjulen på det framrusandetåget så att hon blir mosad. Och kanske, om det verkligen finnsen Gud i denna värld, finns det goda änglar som breder ut enosynlig matta så att hon inte kommer till skada. Kanske faller dinAluska mjukt mot marken och somnar långt borta från tågspåren,och i morgon kanske någon hygglig kristen, som faller för hennesänglalika utseende, lyfter upp henne från marken, kramarom henne, tar med henne hem och låter henne växa upp som sinegen dotter.Gör det, Anka, gör det! Tveka inte ett ögonblick!«Teckningen här och på s. 32 är gjord av Ella Liebermann-Shiber.Hon föddes i Berlin, var fånge i Auschwitz-Birkenau i 17 månaderoch befriades i maj 1945, 17 år gammal. I 93 teckningarvittnade hon om vad hon hade upplevt.40

SeparationerDen 12 juli 1942 skrev Hertha Josias i Hamburg ettbrev till sin 17-åriga dotter Hannelore som tillsammansmed systern Ingelin hade fått en fristad i Mellerudi Sverige. Hon vet att hon ska deporteras men vetinte vart. Hon skriver: »Nu ber jag dig, min kära Hannele,att ta väl hand om Ingelin. Nu måste du varabåde hennes mor och far. Var snäll mot henne ochlova att du alltid skall hålla av henne. Håll ihop ochse efter henne regelbundet. Jag förlitar mig nu heltpå dig, min stora dotter. Vi kommer inte att höras avpå ett tag men så snart jag får tillfälle så skriver jag.«Hertha Josias avslutar brevet med en önskan om attGud ska ta hand om döttrarna och att de inte skaglömma henne. Sådana brev skrivs av dödsdömdamänniskor som vet att de ska dö.Det finns flera sådana brev bevarade, och de ärtypiska för den verklighet judiska och »zigenska«familjer levde i under nazitiden. Föräldrar skildesfrån sina barn och barn från sina föräldrar.De som skilde familjerna åt var många gångersjälva föräldrar med egna barn. Detta tycks dockinte ha påverkat dem. Läkarna i Auschwitz gickefter en arbetsdag hem till sina fruar och barn sombodde i närheten av lägret. De kanske just hadeskickat flera tusen barn och mödrar att dö. Hur vardet möjligt för dem att månad efter månad göradetta och samtidigt av sina barn och fruar upplevassom snälla pappor och goda makar? HermannFriedrich Gräbe, en tysk ingenjör, fick frågan varförhan räddat judar under kriget. Han kunde inte förklaravarför och hur, sade han, men han visste atthans mor, som kom från en enkel bakgrund, hade41betytt mycket. Som barn hade han och några kamratertrakasserat en gammal judisk dam. Gräbe berättade:»Min mamma sa till mig: ›Så får du aldrig göra.Varför gjorde du det?‹ Och jag svarade förstås: ›Föratt alla andra gjorde det.‹ Då sa hon strängt: ›Du ärinte alla andra. Du är min son. Så gör du aldrig mer.Om du gör så igen, ska du få med mig att göra, och dåska du få se hur det går. Skulle du vilja vara i henneskläder?‹ ›Nej‹, sa jag. ›Varför gjorde du det då? Nugör du inte om det. Den damen har också känslor,hon har ett hjärta precis som du och jag. Gör inteom det.‹ … På det här viset påverkade min mammamig. Hon sa: ›Döm inte folk efter vad de har för yrkeeller religion utan efter hur de är som människor.‹«Att hela svaret skulle ligga i uppfostran är kanske förmycket sagt, men det är en alltför viktig fråga för attinte tas på allvar.AvskedetTågen med de deporterade rullade ständigt. Therese Müller somöverlevde Auschwitz berättar: »Ljuset når oss genom det lillagallerförsedda fönstret. Vi ser träden och det bergiga landskapetsusa förbi. Vad vill träden utanför förmedla? Vad säger järnvägsskenornasdånande och suset då tåget svänger in i nya banor?Inte heller nu ser jag individerna. Jag ser alla i ett enda töcken.Alla väntar, eller sover. Det är alldeles tyst. Dessa människor ärmin familj. Vi känner stöd från varandra. Men samtidigt vet jagatt detta också är ett avsked. Jag är säker på att många av osskommer att gå under. Vi försöker att ta allting som det är. Det ärgryning. Min mor håller mig i handen. Hennes avsked.«Här i denna vagnfinns jag, Evamed min son AbelOm någon ser min äldste pojkeKain, Adams sonså säg till honom att jagSKRIVET MED BLYERTS I DENPLOMBERADE GODSVAGNEN. DAN PAGIS

»Med olympiska spelen som förevändningarresterade Berlin-polisen i maj 1936hundratals zigenare och förflyttadehela familjer med vagnar, hästar ochandra tillhörigheter till den så kallade›viloplatsen‹ Marzahn med en soptipppå ena sidan och en begravningsplats påden andra. Snart inhägnades viloplatsenmed taggtråd. Vad som i verkligheten varett koncentrationsläger för zigenare hadeupprättats i en förstad till Berlin. FrånMarzahn och andra liknande viloplatsersom snart inrättades i andra tyska städerskickades några år senare tusentals sinteroch romer till utrotningslägren i öster.«SAUL FRIEDLÄNDER, ÖVERLEVANDEOCH PROFESSOR I FÖRINTELSENS HISTORIAFolkmordet på »zigenarna«Förföljelsen av romani-grupper i Nazityskland varrasistiskt och »socialt« motiverad. Politiken var mångagånger inkonsekvent, eftersom nazisterna värderadefaktorer som »zigenarnas« sätt att leva och deras »rasrenhet«olika vid skilda tidpunkter. Lokala myndighetersom ville »bekämpa zigenarplågan« drev oftapå förföljelsen. »Rasforskare« fick avgöra vilka somhade så mycket »rasblandat blod« att de inte kundegodtas. Det visade sig vara de flesta. Hamnade mani fel kategori började den tyska byråkratins och polisenskvarnar att mala, vilket under kriget ofta slutademed deportation först till judiska getton och sedantill dödsläger. De ökända medicinska experimenteni Auschwitz bedrevs inte bara på judiska utan ävenpå »zigenska« barn. Mer än 20 000 »zigenare« mördadesdär.»Zigenarnas« öde i Europa efter krigets börjanberodde ofta på lokala förhållanden eftersom enenhetlig nazistisk politik aldrig utformades. Det varvanligt att grupper av »zigenare« sköts i skogar ellerutanför byarna, ibland av inhemska fascister. I Kroatienutplånades de nästan helt av Ustasja-regimen.Hur många »zigenare« som mördades av nazisternaoch deras medhjälpare i olika länder är än i dag intehelt klarlagt. Forskningen har gått framåt, men bristeri källorna och ovisshet beträffande deras antalgör det svårt att uppnå säkra resultat. Av sannolikten miljon europeiska »zigenare« före kriget mördadestroligtvis 25 procent, men en del forskare uppskattarandelen offer till det dubbla. Överlevande iromani-grupperna har inte fått någon kompensationav Tyskland eller andra stater.42

En expert på »zigenarplågan«Eva Justin var assistent åt Robert Ritter, Tredje rikets främste»expert« på »zigenarplågan«. Ritter (mannen som för anteckningari bilden till höger) var från början barnpsykolog och hade specialiseratsig på »kriminalbiologi«, som utgick ifrån idén att detbiologiska arvet var grunden för avvikande eller kriminellt beteende.Ritter förklarade att »zigenarnas« ursprungligen goda egenskaperhade gått förlorade genom »rasblandning« med socialt»mindervärdiga« grupper och folk under deras vandringar. Dettamedförde enligt honom ett kriminellt och asocialt beteende.Som assistent bedrev Justin även egen forskning. Bl.a. kvarhölls39 föräldralösa »zigenska« barn på ett katolskt barnhem så attJustin skulle kunna avsluta sin avhandling. När hennes undersökningarvar klara deporterades barnen i maj 1944 till förintelselägretAuschwitz-Birkenau. Där placerades de i det s.k. zigenarlägret.De flesta av dem mördades tillsammans med 2 900 andra»zigenare« i gaskamrarna natten till den 3 augusti 1944.»Ritter gjorde det väldigt lättsamt och trevligt.Där gick man efter varann i tur ochordning och satte sig på stolen. Sen jämfördehan barnens ögon och frågade ut ossallesamman, och Justin antecknade jämtalltihop. Sen skulle man gapa, och då hadehan ett instrument så att han kunde mätahela svalget, näsborrarna, näsan, näsroten,avståndet mellan ögonen, ögonfärgen, ögonbrynen,öronen inuti och utanpå, nacken,halsen, händerna (…) Allt som man överhuvudtagetkunde mäta.«JOSEF REINHARDT, TYSK »ZIGENARE« BERÄTTAR OM»RASBIOLOGERNAS« UNDERSÖKNINGAR43

»De väntar sig detvärsta – de väntar siginte det ofattbara.«CHARLOTTE DELBOEn pojke tar avsked av sin familj i gettot iLodz i september 1942. Tyskarna kräveratt befolkningen i gettot ska minskas.Bara de »produktiva« skall vara kvar.Därför förs, mellan den 5 och 12 september1942, mer än 15 000 människor,varav de flesta är sjuka, gamla över 65år och barn under 10 år, från gettot tilldödslägret Chelmno, c:a 7 mil nordvästom Lodz. Där mördas de med avgaser ispecialbyggda skåpvagnar. Vagnarna körsedan till en stor glänta i en skog någrakilometer utanför Chelmno, där kropparnabränns.44

194318 jan. Första upproret i Warszawas getto bryter ut.2 feb. Sovjetiska styrkor besegrar den tyska armén vidStalingrad.22 feb. Sophie Scholl, en medlem av »Vita Rosen«(en motståndsgrupp som bestod av studenter frånMünchenuniversitetet) avrättas efter att en nazistiskspecialdomstol befunnit henne skyldig till förräderi.26 feb. Den första transporten med »zigenare« från Tysklandkommer till Auschwitz. De placeras i ett särskilt läger.22 mars Fyra krematorier med gaskammare färdigställs och–25 juni görs klara att tas i drift i Auschwitz-Birkenau.19–30 Amerikanska och brittiska representanter träffas påapril Bermuda för att diskutera räddningen av Europasjudar, men det resulterar inte i några konkreta planer.19 april Uppror bryter ut i Warszawas getto.16 maj Upproret i Warszawas getto slås ned och gettotförstörs.8 juni En transport med 3 000 barn och deras mödrar lämnarHolland för att transporteras till lägret Sobibor.Alla gasas ihjäl vid ankomsten.11 juli Hitler förbjuder att den »slutliga lösningen avjudefrågan« omnämns offentligt.1–2 okt. Danskarna sätter igång en räddningsaktion avjudarna i Danmark.194419 mars Tyskland ockuperar Ungern och börjar deporteraUngerns judiska befolkning.6 juni Dagen D. Västallierade styrkor landsätts i Normandie.20 juli Tyska officerare försöker mörda Hitler.juli Dödslägret Majdanek befrias av Röda armén.2 aug. Det »zigenska« familjelägret i Auschwitz likvideras.2 897 »zigenare« gasas under en natt.nov. Dödandet med Zyklon B-gas i gaskamrarna iAuschwitz upphör.194517–18 SS tvångsevakuering av fångar från Auschwitz har jan. kommit igång. Fångarna tvingas gå mot Tyskland is.k. dödsmarscher.27 jan. Röda armén befriar Auschwitz.11 april Koncentrationslägret Buchenwald befrias avamerikanska styrkor.15 april Koncentrationslägret Bergen-Belsen befrias avbrittiska styrkor.29–30 Koncentrationslägret Ravensbrück befrias av sovjetisaprilka styrkor, som påträffar cirka 3 500 kvinnliga fångar.30 april Hitler begår självmord.7–8 maj Tyskland kapitulerar; VE-dagen.Kriget i Europa är slut.Hollands damlag i gymnastik, guldmedaljörer i olympiaden 1928. Av lagets fem judiskamedlemmar överlevde en. Fjärde från vänster Helena Nordheim (mördad i Sobibor 2 juli1943), sjätte från vänster Ans Polak (mördad i Sobibor 23 juli 1943), femte från högerEstella Agsteribbe (mördad i Auschwitz 17 september 1943), andra från höger Elka deLevie (död i Amsterdam 1979), längst till höger Jud Simons (mördad i Sobibor 20 mars1943). Även tränaren Gerrit Kleerekoper mördades i Sobibor 2 juli 1943.45

» – Widmann, kan kriminaltekniskainstitutet framställa stora mängder gift?– Vad då till? Till att döda människor?– Nej.– Till att döda djur?– Nej.– Vad då till?– Till att döda djur som bara ser ut sommänniskor, d.v.s. de mentalsjuka, sominte längre kan sägas vara människoroch som aldrig kan tänkas bli friska.«DR ALBERT WIDMANN, CHEF FÖR KEMIAVDELNINGENVID KRIMINALTEKNISKA INSTITUTET SAMTALAR MED ENTJÄNSTEMAN VID ADOLF HITLERS KANSLI, JULI 1938Bilden på denna sida: Bussar väntar vid Eichbergklinikenpå patienter som skall föras till »eutanasi«-centretHadamar, där de mördas och bränns.Motstående sida: Röken stiger från krematorieti Hadamar.Folkmorden inledsDet systematiska mördandet av Europas judar ochfolkmordet på »zigenarna« föregicks av statligt sanktionerademord på handikappade, utvecklingsstördaoch »asociala«. Operationen inleddes i oktober 1939.Den kallades Aktion T4 och leddes från Adolf Hitlerseget kansli. Offren samlades ihop från kliniker i helaTyskland, och fördes i grå bussar med övermåladefönster eller fördragna gardinertill särskilda anstalter,s.k. eutanasianstalter utrustademed gaskammare ochkrematorieugnar. Läkareavgjorde vilka som skulle»desinficeras«, d.v.s. avlivas.De anhöriga meddelades omdödsfallet i standardbrev:»Det är vår smärtsamma pliktatt meddela Er att … avlidithär … av influensa … Läkarnaförsökte förgäves hållapatienten vid liv.« Kroppsdelar från »eutanasi«-offertogs ofta tillvara och skickades som studiematerial tillmedicinska institutioner. Minst 120 000 människorföll offer för »eutanasin« från 1940 till 1945. I slutetpå augusti 1941 avbröts T4-aktionen delvis eftersomden oro som aktionen väckte bland vanliga människorblev för besvärande för Führerkansliet. Men påvanliga institutioner och kliniker fortsatte mördandetav barn och vuxna genom utsvältning eller dödligainjektioner ända fram till krigsslutet.Sensommaren 1941 hade redan masskjutningsaktionernamot den judiska befolkningen i Baltikumoch de ockuperade delarna av Sovjetunionen blivitrutin. Den största enskilda aktionen ägde rum den29 och 30 september 1941, då ett s.k. Einsatzkommandotillsammans med poliser sköt 33 371 judiskamän, kvinnor och barn i ravinen Babij Jar vid Kiev.Det var SS, som leddes av folkmordets »arkitekt«Heinrich Himmler, som hade det administrativaansvaret för Förintelsens genomförande. I oktober1943 talade Himmler om»utrotningen av det judiskafolket« och hyllade organisationensoch manskapetshöga moral i utförandet avsitt uppdrag. SS hade haftden »moraliska rätten« och»plikten« gentemot det tyskafolket att »döda detta folksom ville döda oss«. Mördarnahade trots alla svårigheterförblivit »anständiga«.En efterkrigsmyt är attvägran att utföra order i dödslägren eller att deltai masskjutningar bestraffades med döden. Någrasådana fall är dock inte kända. De mycket få sombegärde att slippa blev omplacerade. De flesta hadeinga sådana betänkligheter. Judar var »ohyra« och attmörda dem var nödvändigt för Führern och fäderneslandet.Om saken sköttes någorlunda diskret kundeman också dra ekonomisk nytta av alla pengar ochägodelar som rövades från offren.46

»Bussar anländer till Hadamar flera gånger iveckan med ett stort antal offer. Skolbarn i områdetkänner igen dessa fordon och säger: Här kommermördarvagnarna. Efter ankomsten av sådanafordon kan invånarna i Hadamar se hur rökkommer från skorstenen. De är upprördaav ständiga tankar på de stackars offren, isynnerhet när vinden ligger på och de måste stå utmed den motbjudande lukten. En konsekvens av deprinciper som tillämpas här är att barn när de bråkarmed varandra kommer med kommentarer som: Du ärdum i huvet, du kommer att stoppas i ugnen i Hadamar.«BREV FRÅN DEN KATOLSKE BISKOPEN I LIMBURG TILL JUSTITIEMINISTERN 13 AUGUSTI 194147

I BaltikumKartan kommer ur en rapport från Einsatzgrupp A, vars huvudsakligaoperationsområde var Baltikum. Den visar antalet»genomförda judeexekutioner«, vilket illustreras av en siffra ochen kista. Estland deklareras vara »judefritt«. Längst ner står:»Uppskattat antal ännu förhandenvarande judar 128 000.« I Baltikum,Vitryssland och Ukraina fick Einsatzgrupperna ofta hjälpav lokala milisförband och tyska arméförband.Avraham Tory levde i gettot i Kaunas i Litauen. I sin dagbokberättar han om den dag då gettots invånare förs till en »selektion«.Vilka ska få leva och vilka ska dö?»Tisdag morgon den 28 oktober var regnig. Man såg inte himlenför det var tät dimma och hela gettot låg i mörker. Fin blötsnöföll från himlen och la sig i ett tunt lager på marken. Från allahåll kom grupper av män, kvinnor och barn, åldringar och sjuka.De rörde sig långsamt framåt med tunga, stapplande steg, ochde som var gamla och sjuka stödde sig på släktingar och grannar,och småbarn bars av mödrarna. De rörde sig framåt i långa rader.Alla hade byltat på sig vinterkappor och rockar, sjalar eller filtarsom skydd mot kylan och fukten.Många familjer gick sakta och höll varann i händerna. Allihopgick de åt samma håll – Demokratutorget. Det var en processionav sörjande, som sörjde sig själva. Ungefär trettiotusen vandradeden här morgonen mot det okända, mot ett öde som redan kundeha avgjorts av blodtörstiga härskare.Det var dödstyst i den här processionen där tiotusentals människorgick. Alla rörde de sig långsamt framåt, försjunkna i egnatankar, alla tänkte på sitt och familjens öde, vars liv hängde i enskör tråd. Trettiotusen ensamma människor, bortglömda av Gudoch människor, utlämnade åt tyranners godtycke, vilka redan varskyldiga till många judars död.«48

EinsatzgruppernaNazitysklands invasion av Sovjetunionen den 22 juni1941, Operation Barbarossa, blev inledningen till detsystematiska mördandet av judar. I kölvattnet av dentyska armén följde fyra mobila s.k. Einsatzgrupper.Personalen kom från polisen, säkerhetstjänsten ochSS. Sammanlagt var de inledningsvis 3 000 man,och de hade som uppdrag att bakom fronten och iskydd av armén skjuta kommunistiska funktionäreroch judiska »partimedlemmar«. Inom kort blev derashuvudsakliga uppgift att skjuta »judar i allmänhet«.Många »zigenare« samlades också ihop och sköts.Einsatzgrupperna bokförde sin verksamhet mycketnoggrant och sände regelbundet rapporter till Berlin.I dessa kan man följa mördandet dag för dag.En av rapporterna består av en niosidig »totalsammanställningöver genomförda avrättningar« i Litauenoch Lettland från 4 juli till 1 december 1941 av enenhet i Einsatzgrupp A. Offren är totalt 137 346 personer:ryska och litauiska kommunister, ryska krigsfångar,»mentalsjuka«, litauer, polacker, »zigenare«och partisaner. Den utan jämförelse största andelenär dock judiska män, kvinnor och barn. I utdraget härintill från Avraham Torys dagbok beskrivs hur judarnai Kaunas i gryningen den 28 oktober 1941 är på väg tillen stor »selektion«. I rapporten står: »29.10.41 Kaunas… 2 007 judar, 2 920 judinnor, 4 273 judebarn (rensningav gettot på överflödiga judar): 9 200.« Totalti Östeuropa och f.d. Sovjetunionen sköts uppemot2 miljoner människor av Einsatzgrupper, polisbataljoneroch andra enheter.Gropgrävandet tar den längsta tiden i anspråk,medan själva avrättningen går mycket snabbt(100 man 40 minuter) …Till en början var minasoldater inte påverkade. Men under den andradagen märktes det att en eller annan inte ägernervstyrka nog att någon längre tid genomföraen avrättning. Mitt personliga intryck är att manunder avrättningen inte drabbas av några psykiskahämningar. De inställer sig emellertid närman flera dagar senare på kvällen i lugn och rofunderar på den.RAPPORT AV LÖJTNANT WALTHER OM EN AVRÄTTNINGINVID BELGRAD, DEN 1 NOVEMBER 1941»På det stora hela betraktar jag judeaktionernasom avslutade för EK 3. Behovet av de ännu förhandenvarandearbetsjudarna och judinnorna ärstort, och jag kan tänka mig att det efter vinternfortsatt kommer att finnas ett stort behov av dessaarbetskrafter. För att förhindra fortplantning anserjag att steriliseringen av de manliga arbetsjudarnabör påbörjas omedelbart. Om en judinna trots detblir gravid så skall hon likvideras.«.SS-ÖVERSTEN KARL JÄGER I SIN RAPPORT ÖVER VERKSAMHETENFÖR EINSATZKOMMANDO 3 FRAM TILL 1 DECEMBER 194149

Massmord på kvinnor och barnDen 14 oktober 1942 fördes judiska kvinnor och barn från gettoti Misocz, Ukraina till en ravin utanför Rovno. De sköts av tyskapoliser och ukrainsk milis.På den nedre bilden ger en polisman »nådaskott« till kvinnoroch barn som fortfarande lever.En liknande händelse i Dubno i Ukraina den 5 oktober 1942skildrades av Hermann Friedrich Gräbe i en förklaring under edefter krigets slut.»Moennikes och jag gick raka vägen till groparna. Vi blev intehejdade. Nu hörde jag, med korta intervall, gevärsskott bakom enjordhög. De människor som stigit av lastbilarna, män, kvinnor ochbarn i alla åldrar, måste på uppmaning av en SS-man, som i handenhöll en rid- eller hundpiska, klä av sig nakna och lägga sinakläder, sorterade i skor, ytterkläder och underkläder, på anvisadeplatser. Jag såg en hög med uppskattningsvis 800 till 1 000 parskor, stora travar av linne och klädesplagg.Utan skrik och gråt klädde människorna av sig, stod tillsammansi familjegrupper, kysste varandra och tog farväl och väntadepå en vink från en annan SS-man, som stod vid gropen och höllen piska i handen. Under den kvart jag stod vid gropen hörde jagingen klagan eller bön om förskoning. Jag iakttog en familj påomkring åtta personer, en man och en kvinna, båda ungefär 50år, och deras barn, cirka ett, åtta och tio år gamla, samt två vuxnadöttrar på tjugo till tjugofyra år. En gammal kvinna med snövitthår höll det ettåriga barnet i famnen och sjöng något för det, kittladedet. Barnet skrek av förtjusning. Det äkta paret såg på, medtårar i ögonen. Fadern höll en pojke på omkring tio år i handen,talade tyst med honom. Pojken kämpade med gråten. Fadernpekade upp mot himlen, smekte pojkens huvud och tycktes förklaranågot för honom.Då ropade SS-mannen vid gropen något till sin kamrat. Denneskilde ut cirka tjugo personer och beordrade dem att gå bakomjordhögen. Familjen som jag här talar om hörde till dem. Jagerinrar mig ännu exakt hur en flicka, svarthårig och smärt, närhon gick tätt förbi mig med handen pekade nedanför sig och sade›Tjugotre år!‹«50

Sverige och FörintelsenI början av 1930-talet tvingades Sverige, liksom allaandra stater, ta ställning till den nazistiska diktatureni Europas mitt. Hur skulle människor och institutioneri Sverige förhålla sig till det »nya Tyskland« ochden tyska ledningens aggressivt antidemokratiska,rasistiska och antisemitiska politik? Det fanns mångaolika svar. De påverkades av många faktorer och förändradesmed tiden..Första världskriget var en historisk brytpunkt. Sverigevar militärt neutralt men lämnades inte opåverkat.När kriget slutade i november 1918 var Sverigeett förändrat land. År 1917 bröt demokratin igenomoch trots att den parlamentariska demokratin möttemotstånd och tvivel var den ett faktum. Kvinnor fickrösträtt 1921 och det socialdemokratiska partiets nyamaktposition förändrade för alltid svensk politik.Som en följd av fredsavtalen efter kriget bildadesmånga nya, formellt demokratiska, stater i CentralochÖsteuropa. Men inte bara demokratin utan ävennationalismen hade gått framåt. Europa bestod sedangammalt av en komplex mosaik av etniska och religiösagrupper. Hur de nya staterna skulle förhålla sigtill sina minoriteter blev en av mellankrigstidens centralafrågor. En vanlig uppfattning, även i Sverige, varatt en nations etniska och »rasmässiga« enhetlighetvar viktig. Den måste skyddas mot uppblandning omlandet skulle kunna vara friskt och blomstra.Utrikesdepartementets ansökningsformulärför »inresetillstånd för utlänning« tillSverige, i vilket både »trosbekännelse«och »folkras« efterfrågas. I september1943 påbörjades deportationerna av judarfrån Italien till Auschwitz. Här ansöker ioktober 1943 en 47-årig statslös judiskkvinna i Italien via svenska kontakter omatt få komma till Sverige p.g.a. »judeförföljelsei Norditalien«. En av kvinnanssvenska referenser var författaren ochakademiledamoten Sigfrid Siwertz.51

Affisch från Stockholms olympiska spel 1912.Illustrationen föreställer den »nya människan«, somvar ett ärftligt och fysiskt ideal för många européer.Sportens, rasismens och nationalismens växandebetydelse bidrog till genomslagskraften för sådanaföreställningar. Liknande bilder av vit manlig styrkaskulle bli karakteristiska för en stor del av den nazistiskapropagandan.Judar i SverigeOlika minoritetsgrupper har levt i Sverige i århundraden.Den första judiska församlingen grundades iStockholm på 1770-talet efter att kung Gustav IIIhade givit sitt tillstånd. Särskilda lagar reglerade därefterjudarnas rättigheter och skyldigheter. Emancipationenav judarna i Europa inleddes efter franskarevolutionen 1789, men det dröjde till 1870 innande svenska judarna fick fulla medborgerliga rättigheter.Många judar var ekonomiskt och socialt integreradei det svenska samhället och någon direkträttslig diskriminering fanns inte längre. Men antisemitiskaföreställningar var utbredda och en del avvardagen. Bilden av »juden« som en negativ kontrasttill det »svenska« var vanlig och spreds t.ex. i litteratur,skämtteckningar och filmer. Det fanns också ettstarkt motstånd mot judisk invandring från CentralochÖsteuropa. Inte minst många företagare kändesig hotade av potentiell konkurrens.»Judefrågan är icke blott ennäringsfråga, den är ävenen ras- och kulturfråga.(…) Judendomen är deeuropeiska folkens fördärv.«PEHR EMANUEL LITHANDER, SVENSK KÖP­MAN OCH RIKSDAGSMAN, 1912Rastänkande i Sverigeunder 1920- och 1930-taletTankar om »ras« och nödvändigheten för nationer attbevara och skydda sin nationella eller etniska »renhet«var mycket inflytelserika i västvärlden under1900-talets första hälft. I Sverige fick sådana tankaren tydlig utformning genom skapandet av Statensinstitut för rasbiologi i Uppsala 1922. Institutet initieradesmed brett politiskt stöd och forskningen hadeunder Herman Lundborgs ledning en inriktning somvar nära besläktad med den som omfattades av deledande tyska »rasforskarna«. Dessa hade också längekontakt och samarbete med det svenska institutet.Viktiga kretsar i det svenska samhället umgicksmed idéer och förslag som senare fick sin radikalastepolitiska utformning i Nazityskland. Tankar om attsläcka »mindervärdigt liv« fördes fram inte bara i1920-talets Tyskland. I en riksdagsdebatt om dödsstraffet1921 sa t.ex. den ledande socialdemokratenoch tidningsmannen Arthur Engberg, att samhälletkunde tvingas att ta »under övervägande att släckasådana liv, som bestå i ohjälpliga och vanskapadeidioter och som från början äro dömda att vara samhällettill en börda och alla andra och sig själva tillförbannelse«.Ännu större var intresset för eugenikens möjligheter.Åren 1934 och 1941 stiftades lagar som medhänsyn till både ärftliga och sociala faktorer tillätsterilisering av »sinnesslöa«, »lösdrivare«, alkoholisteroch »lösaktiga« kvinnor.52

»Det är i folkets rasegenskaper som vårförmåga och kraft ytterst bottna. För ennation är bevarandet av rasens godaegenskaper av utomordentlig betydelse iden ständigt fortgående tävlingskampenmellan folken. Nationens kraft, välståndoch kultur bero därav. Därför utgörblandning med en icke likvärdig ras en avde största farorna för ett högtstående folk.«UR SOLDATINSTRUKTION 1930.GÄLLDE FRAM TILL 1944Kvinnan på bilden vann Stockholms Dagblads»rastyptävlan« 1922. Inget förstaprisdelades ut till en »äktsvensk« man. Det varför få manliga tävlande och »materialet förensidigt«. I juryn satt bl.a. Herman Lundborgfrån Statens rasbiologiska institut.Liknande tävlingar genomfördes av flerastora tidningar.53

Ett nazistiskt möte påHötorget i Stockholm1932. Större och medtiden mindre demonstrationeroch möten somuttryckte stöd för nazismenvar en vanlig syn påmånga platser runtom ilandet under 1930- ochdet tidiga 1940-talet.Nazismens lockelseUnder mellankrigstiden ifrågasatte många européerdemokratins fördelar och kunde lockas av Hitlers ochnazismens budskap. Men i Sverige lyckades aldrignågon stor fascistisk eller nazistisk rörelse etablerasig. Den socialdemokratiske statsministern Per AlbinHansson och andra ledande politiker lyckades hållahuvudfåran i svensk politik fri från fascistiska ochauktoritära strömningar. Nazismen marginaliseradesbl.a. genom uppgörelsen i maj 1933 mellan bondeförbundetoch socialdemokraterna i den s.k. kohandeln,och när kriget började 1939 hade den knappastnågot direkt politiskt inflytande.Ändå var tusentals svenskar attraherade av denazistiska idéerna. Nazismens önskan att skapaen etniskt »ren« nationalstat vann förståelse blandmånga människor, samtidigt som rädslan för ökadinvandring till Sverige tilltog under 1930-talet. Detvar inte ovanligt att människor i samhällseliten, somakademiker, läkare, militärer och präster, fann mycketatt beundra i Hitlers »nya Tyskland«. Under krigetvar det inte bara nazistiska tidningar som stod på dentyska sidan. Även organ som Aftonbladet, HelsingborgsDagblad, Norrbottens-Kuriren och Östgöta-Correspondenten uttryckte länge stor förståelse ochsympati för Nazityskland, samtidigt som de var kritiskamot de allierade liksom mot svenskar som togställning för de allierade mot Nazityskland.54

Det »nya Tyskland« med svenska ögonSverige hade haft nära kulturella, vetenskapliga,pol itiska och ekonomiska band till Tyskland i fleragen erationer. Utvecklingen i Tyskland följdes därförnaturligtvis med stort intresse av många svenskar. Endel var förskräckta, andra såg på de snabba förändringarnamed beundran och välvilja. Svenska diplomaterföljde noga utvecklingen. I september 1935rapporterade ett svenskt sändebud i Berlin till statsministernoch utrikesministern om den nazistiskaskolpolitiken: »Det visar sig för övrigt i detta hänseendeliksom i åtskilliga andra, hurusom hr Hitlermed oböjlig konsekvens på det ena området efter detandra söker omsätta de i boken ›Mein Kampf‹ förkunnadeprogrampunkterna i verkligheten.«Kritiken mot Nazityskland kom framför allt frånarbetarrörelsen och liberala kretsar, och i stort förhöllsig även högern skeptisk. En av de starkaste kritikernavar chefredaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning,Torgny Segerstedt. Redan den 3 februari1933 kommenterade han utnämningen av Hitler tilltysk rikskansler så här: »Att tvinga all världens politikoch press att sysselsätta sig med den figuren, detär oförlåtligt. Herr Hitler är en förolämpning.« Underkrigsåren drev Segerstedt en konsekvent kritik motSveriges passivitet inför nazismen och dess brott. Detretade inte bara den tyska ledningen utan även mångasvenskar, som anklagade honom för att riskera Sveriges»fred och neutralitet«.Under 1930-talet växte dock både beundran ochfruktan för Tyskland, som gjorde stora ansträngningaratt påverka den svenska opinionen på många olika sätt.55Nazisterna, som närde en »dröm om Norden« som ett»rasligt« paradis, hyste förhoppningar att svenskarnaskulle bli deras naturliga allierade. Många tog alltmerintryck av propagandabilden av det »tyska uppbyggnadsarbetet«.Även om judeförföljelserna väckte obehagkunde på samma gång förståelse uttalas för attdet fanns en särskild tysk »judefråga« som måste få en»lösning«. Ledande kulturpersonligheter som akademiledamöternaSven Hedin och Fredrik Böök manadesvenskarna att stödja det »nya Tyskland«. Ett starktTyskland under Hitlers ledning var, ansåg de, bra ävenför Sverige.Även de som var misstänksamma mot Hitlers måloch metoder var ofta ännu mer rädda för den sovjetiskakommunismen och betraktade därför ett militärt alltstarkare Tyskland som ett skydd mot »hotet från öster«.En sådan hållning begränsade ofta förmågan och viljanatt se Nazitysklands mörka sidor. Efter krigets utbrott1939 bidrog Sveriges geografiskt och politiskt känsligaläge till att utrymmet för de kritiska rösterna kringskars,framför allt under åren 1940–1942. Den svenskasamlingsregeringen som bildades i december 1939gick länge en ojämn balansgång mellan hänsynen tillyttrande- och tryckfriheten och rädslan för tysk irritationöver svensk kritik. I mars 1942 drogs exempelvishela 17 tidningar in på order av justitieministern KGWestman.Tidningarna hade publicerat vittnesmål omtortyr i norska fängelser. Men trots sådana hinder fannsdet alltid svenskar som vägrade att vara tysta och fortsatteatt protestera mot och varna för Nazityskland ochnazismen.Fruktan för kommunismenDet var en spridd uppfattning att Ryssland var Sveriges »arvfiende«.Efter bolsjevikrevolutionen 1917 och bildandet av Sovjetunionen1922 uppstod både ny skräck och nytt hopp i stora delarav Europa. Organisationen bakom affischen ovan, Sveriges NationellaUngdomsförbund (SNU), var en fristående ungdomsorganisationtill högerpartiet fram till 1934 då SNU ombildades till ettsjälvständigt parti som fick namnet Sveriges Nationella Förbund.Partiet kombinerade konservativa, rasistiska och antisemitiskaidéer med krav på demokratins avskaffande och samhälletsomvandling enligt »korporativa« principer. Under andra världskrigetstödde partiet Nazityskland. Medlemmarna och sympatisörernakom främst ur de högre samhällsklasserna.

Flyktingar som förändrade SverigeDe flesta judar som sökte och fick asyl i Sverige före krigetkom från Centraleuropa. De vuxna flyktingarna var ofta högtutbildade och ledande i sina tidigare länder. På områden somaffärslivet, medicinen, litteraturen, konsten och musiken hadede mycket att erbjuda. De drygt 3000 som släpptes in lämnademånga gånger betydande bidrag till landet, som till exempelförfattaren och blivande nobelpristagaren Nelly Sachs. HerbertVi ha icke varit särskilt generösa meduppehållstillstånd för främlingar, somundan förföljelse och terror sökt sig hit.De som klandra Socialstyrelsen för attden skulle ha varit alltför frikostig i dettahänseende, ha kanske, när allt kommeromkring, mindre fog för sin klagan, ände som göra gällande, att styrelsen förten alltför restriktiv politik.SIGFRID HANSSON, DIREKTÖR FÖR SOCIALSTYRELSEN,SOM UTFÄRDADE UPPEHÅLLSTILLSTÅND, FEBRUARI 1939Felix som kom 1938 var ytterligare ett exempel. Han gjordesnabbt succé i livsmedelsbranschen och efter kriget skapadesdet välkända varumärket Felix. Hans produkter, till exempelBostongurka, smörgåsgurka och tomatketchup, finns i mångasvenska kök. Andra anlände till Sverige som barn och fick chansenatt bidra till efterkrigstidens Sverige. Harry Schein, JoachimIsrael, Erwin Leiser och Stefan Szende var några av dessa.Sverige och flyktingkrisen 1938Alltsedan nazismen kom till makten 1933 försöktejudar att fly Tyskland. Flertalet länder, inklusive Sverige,var ovilliga att ta emot mer än ett litet fåtal. NärTyskland »anslöt« Österrike i mars 1938 tilltog deneuropeiska »flyktingkrisen«, som den kom att kallas.Tiotusentals judar försökte lämna Tredje riket. Efteren vädjan av den amerikanske presidenten FranklinRoosevelt möttes trettiotvå regeringar under USA:sledning i Évian i Frankrike under tio dagar i juli 1938för att diskutera krisen. Det illa planerade mötet slutadei ett humanitärt fiasko. Regering efter regeringförklarade att man visserligen beklagade judarnassvåra situation men det fanns inget man kunde göra.Den svenske chefsdelegaten Gösta Engzell från UDförklarade att Sveriges möjligheter att hjälpa varmycket små, och att »bördan« av det judiska »problemet«i Europa bara kunde lösas om den »sprids tillländer utanför Europa«. Av alla de stora och mindreländerna vid Éviankonferensen så var det bara denlilla Dominikanska republiken i Karibien som erbjödsig att för en kortare tid ta emot ungefär 10000 judar.För många judar i Europa blev konferensens misslyckandeen dödsdom. För Hitler och Nazitysklandblev misslyckandet ett propagandavapen. Nazisternahånade en värld som kritiserade Tyskland för dess»judepolitik« men som vägrade att öppna dörrarnaför judiska flyktingar. Många anser att fiaskot underÉviankonferensen innebar det verkliga slutet förNationernas förbund.56

Reaktioner på novemberpogromenDen s.k. Rikskristallnatten i november 1938 förvärrade»flyktingkrisen«. Novemberpogromens massivavåld chockade världen. Vissa länder återkallade sinaambassadörer, men inte Sverige. Några krävde att densvenska regeringen skulle släppa in judiska flyktingar,men den allmänna opinionen stod bakom regeringensrestriktiva flyktingpolitik. Landets lilla judiskaminoritet misslyckades med att sätta hårdare presspå de ledande politikerna att öppna dörrarna.Sveriges negativa hållning påverkades av olikafaktorer. Någon ideologisk antisemitism förekominte utom bland nazistiska och närstående grupper.Men i det svenska samhället fanns olika slags traditionellafördomar mot judar. Även uppfattningen attdet fanns en speciell »judefråga« var utbredd. Rastänkandetbidrog också, och i officiella dokumentoch blanketter måste flyktingar ange om de var av»arisk« eller »judisk folkras«. Det var politikerna somdrog upp de allmänna riktlinjerna, men den praktiskapolitiken utformades av tjänstemän hos Socialstyrelsen,polisen och Utrikesdepartementet. Viljan attskydda arbetsmarknaden från »främmande konkurrens«var också en viktig faktor. När kriget började1939 hade drygt 3000 judiska flyktingar fått kommatill Sverige, vilket var färre än det lilla storhertigdömetLuxemburg hade tagit emot.Motståndet mot att släppa in judar kom frånmånga delar av samhället, inklusive fackföreningar,politiska partier, universitet och studenter. De svenskanazisterna inledde i november 1938 »Mota Mosesi grind«-kampanjen mot judiska flyktingar, som fickstort genomslag. I Uppsala anordnade studentkårenen stor debatt om flyktingfrågan i februari 1939 vidett möte som kommit att kallas Bollhusmötet. Enmajoritet av studenterna protesterade mot att Sverigeskulle ta emot fler flyktingar. Liknande möten ordnadesstrax därefter av läkarstudenterna i Stockholmoch studentkåren i Lund, med ännu större majoritetermot flyktinghjälp än i Uppsala. Antisemitiskaoch nazistiska grupper började också att registrerasvenska judar och judiska flyktingar.Samtidigt insågmånga i Sverige den moraliska och politiska nödvändighetenatt ta klar ställning mot nazismen ochatt hjälpa judar och andra som kunde hjälpas. En avdessa var den tidigare nämnde Torgny Segerstedt. Enannan var historikern, publicisten och humanistenHugo Valentin. Under hela nazitiden beskrev hanutförligt den nazistiska regimens ogärningar.Men de var långtifrån ensamma om att klart ochtydligt ta ställning mot nazismen och för dess offer.Liberaler och demokrater, människor i arbetarrörelsenoch inte minst fackföreningarna som redaktörernaför tidningen Sjömannen, Ture Nermanoch tidningen Trots Allt!, redaktören J.A. Selanderi Eskilstuna-Kuriren, den syndikalistiska tidningenArbetaren och medlemmarna i sammanslutningarnaTisdagsklubben och Kämpande Demokrati, enskildaindivider som nationalekonomen Karin Koch ochjournalisten Mia Leche-Löfgren och många, mångaandra höjde sina röster i protest både mot Nazitysklandoch mot den svenska regeringens politik.»Det allvarligaste med hela problemetär emellertid, att det ej endast är ettfackproblem utan även ett rasproblem.Det vore löjligt att förneka den saken.Det vore löjligt att förneka, att det förvårt land varit en stor styrka, att vi imotsats till de flesta andra europeiskaländer icke haft något nationalitetsochrasproblem. Och ett sådant skaffavi oss ej lättsinnigt på halsen.(...)Även en mycket måttlig invandringskulle skapa en irritation, som väl avingen kan betraktas såsom önskvärd.«ARVID FREDBORGANFÖRANDE VID »BOLLHUSMÖTET«, 17 FEBRUARI 193957

Svenska myndighetsrepresentantergår den 3 oktober 1940 ombordpå det tyska fartyget Isar innanankomsten till Luleå hamn. Isarmedförde krigsmateriel och 1 000SS-soldater. Soldaterna fortsattefrån Luleå till Norge med persontågmedan krigsmaterielen skickadesefter i godsvagnar.Svensk handel med NazitysklandSveriges handelsförbindelser med Tyskland hade länge haft storbetydelse för båda länderna. Det ömsesidiga beroendet fördjupadesefter 1933, och värdet av handeln nådde nya höjder under1930-talet. Efter krigets början var handelsregleringarna mellanSverige och Tyskland å ena sidan, och mellan Sverige och deallierade å den andra, en central politisk och ekonomisk fråga ide svenska försöken att stå utanför kriget. Med stor diplomatiskskicklighet förhandlade de svenska representanterna efter den9 april 1940 och avspärrningen av Skagerrak fram avtal som tillstörre delen var fördelaktiga för alla parter.När kriget vände 1943 ökade trycket från USA och Storbritannienpå Sverige att stoppa leveranserna av råvaror och produktersom var betydelsefulla för den tyska krigföringen. Särskilt viktigaför den tyska krigsindustrin var den svenska järnmalmen ochkullagren. Trots västdemokratiernas påtryckningar vägrade densvenska regeringen och ledande företagare att upphöra meddessa leveranser, som fortsatte långt efter det att nazisternasmassmord på judar var allmänt kända och omtalade i pressen. Endel historiker menar att den svenska handeln med Tyskland förlängdekriget, och därmed Förintelsen. Först i november 1944,sex månader före krigsslutet, ställde Sverige definitivt in sina förTysklands militära behov viktiga leveranser.En annan kontroversiell sida av Sveriges handelsförbindelsermed Nazityskland, särskilt under 1930-talet, var den tyska »ariseringspolitiken«.Tyskarna ville att svenska företag som gjordeaffärer med Tyskland skulle göra sig av med sina judiska medarbetare.En del svenska företag gick med på dessa villkor ochavskedade sina judiska anställda och direktörer, andra förekomönskemålen och gjorde det självmant. Många vägrade att anpassasig till »ariseringen«. Det här försöket att tillämpa den nazistiskaideologin på delar av det svenska samhället tycks till störstadelen ha misslyckats.58

»Business as usual« – det vardagligaumgänget med NazitysklandMedan Europa slets sönder av kriget fortsatte tusentalssvenskar av många anledningar att besöka Nazitysklandoch kontinenten. Affärsmän, diplomater, politiker,författare, musiker och andra konstnärer, präster,idrottsmän, schackspelare och vanliga medborgare,som besökte familj och släkt, utgjorde en stadig strömav besökare och iakttagare. Många var medvetna omTysklands förföljelser och senare deportationer avjudar under det tidiga 1940-talet, eftersom sådanaåtgärder aldrig doldes för allmänheten.Några svenska affärsmän bedrev verksamhet i dettyskockuperade Europa nästan ända fram till krigsslutet.Även om inte mycket kunde göras, så bidrogderas erfarenheter utanför Sverige till en diskussioninom landet om vad som hände på kontinenten. Debodde ofta i städerna där de arbetade och kundedärför iaktta vad som skedde inför allas åsyn. Närförhållandena blev allt värre för judarna i Polen ochWarszawa under 1940 och 1941 blev en handfullanställda vid ASEA, LM Ericsson och Svenska TändsticksAB alltmer oroade över vad de såg och upplevde.Drivna av stort mod blev dessa män kurirer förden polska motståndsrörelsen. Bland de ledande varNils Berglind, Carl Herslow och Sven Norrman. Deförmedlade underrättelser från den s.k. Hemarméntill de allierade om den tyska politiken, och fördemed sig pengar och meddelanden till sina kontakter iPolen. Den tyska hemliga polisen avslöjade verksamheten1942. Svenskarna ställdes inför rätta och någraav dem dömdes till döden.Söndag den 20 september 1942. I Sverige är det kommunalochlandstingsval, och i Berlin möts Sverige och Tyskland i enfotbollslandskamp. På Olympiastadion ser över 90 000 åskådareSverige vinna med 3-2. De flesta är soldater på permission. Tvåveckor senare höll riksmarskalken Hermann Göring ett tal i Berlin.Den 5 oktober, medan Norges judar arresterades av norskpolis och Gestapo, citerade svenska tidningar talet. Mot slutet avDeras liv var i stor fara, men Sveriges goda förhållandetill Nazityskland gjorde att de så småningomfrigavs. En av de svenska diplomaterna som var engageradi dessa förhandlingar, Göran von Otter, kontaktadesav SS-officeren Kurt Gerstein under en resa iaugusti 1942 på nattåget mellan Warszawa och Berlin.Gerstein beskrev för von Otter vad han nyligenbevittnat i dödslägret Belzec, och bönföll svenskenatt berätta för världen om vad som skedde. På dettaoch andra sätt fick den svenska regeringen ny ochchockerande information om den pågående utrotningenav judarna.talet sade Göring: »Detta krig är icke det andra världskriget utandet stora raskriget. Frågan gäller allra sist om juden eller germanenskall behärska världen. Det är juden som förklarat oss krig pådöd och fördärvelse. Men detta krig kommer att vinnas emedandet måste vinnas, och vi är också oövervinneliga så länge vi är ettfast granitblock av tysk folkgemenskap.«59

»Min vän lät påskina, att man fråntyskt håll med stor tillfredsställelseskulle se att även i Sverige enfrivilligrörelse igångsattes och attvi skulle få stort utbyte därav. Heltnaturligt f.ö.(…)På något sätt böravi väl aktivt visa vårt intresse attbidraga till Sovjets utplånande. P.A.H(ansson):s tama gårdagstal börväl kompenseras på något sätt. Kanej något göras?«KOMMENDÖRKAPTENEN ANDERS FORSHELL, SVENSKMARINATTACHÉ I BERLIN, I ETT HANDBREV TILL CHEFENFÖR FÖRSVARSSTABENS UNDER RÄTTELSEAVDELNINGCARLOS ADLERCREUTZ, 30 JUNI 1941Sverige efter »Operation Barbarossa«Kriget i Europa tog en helt ny vändning när Tysklandinvaderade Sovjetunionen den 22 juni 1941. Detskulle bli ett »förintelsekrig«, och tyskarna uppmanadealla européer att ansluta sig till deras »korstågmot bolsjevismen«. I många europeiska länder fannsmänniskor som hörsammade kallelsen. Den svenskaregeringen ville inte bryta med neutralitetspolitiken,men gick under tysk press med på att låta den tyskaEngelbrecht-divisionen i det ockuperade Norge resagenom svenskt territorium till Finland. Det fanns desom var missnöjda och som hade velat se ett aktivtdeltagande på den tyska sidan.Japans attack och Tysklands krigsförklaring motUSA i december 1941, och därmed USA:s inträdei kriget på den allierade sidan, garanterade praktiskttaget att Tyskland i längden inte skulle kunna ståemot de allierade arméerna. Trots enorma förlusterstod Sovjetunionen bland segrarna vid krigsslutet,vilket beklagades av en del. Opinionen var splittrad,men till största delen hade svenskarna stått på deallierades sida under hela kriget.Rapporter om massmordSvenska myndighetspersoner och medborgare fickgenom olika kanaler klart för sig att den redan brutalatyska politiken hade tagit en ännu mer radikaloch mordisk vändning efter juni 1941. Visserligenvar de inkommande rapporterna sporadiska men endel tidningar publicerade dem kontinuerligt. I september1941 citerade både Stockholms-Tidningenoch Dagens Nyheter den italienska tidningen LaStampa, som undrade vart de kroatiska judarna hadetagit vägen. En undersökning, skrev La Stampa, hade»icke kunnat ge några närmare upplysningar om dessa50.000 kroatiska judars öde«.Myndigheterna mottog också olika slags redogörelserför hur den tyska politiken radikaliserades.I mitten av oktober 1941 rapporterade militärattachénC.A. Juhlin-Dannfelt vid den svenska legationeni Berlin till Stockholm om massdöden bland sovjetiskakrigsfångar, som han trodde kunde bli »historiensstörsta decimering«.Tolv dagar senare meddelade hanatt »i besatta områden« i Sovjetunionen sköts judar avspecialkommandon i SS, »även kvinnor och barn«.Men hur och när förvandlas spridda underrättelsertill kunskap och förståelse som medför en förändringi attityder och handlingar? Många pusselbitar i bildenav massmorden nådde Sverige, men helheten varsvår att förstå. Viljan att ta till sig uppgifterna och sehelhetsbilden var sannolikt av central betydelse förförmågan att förstå. Bland exempelvis en del kristnatycks den ha varit hög. I augusti 1943 skrev redaktörenFl. Hällzon i Hemmets Vän: »De judiska massgravarnaropa, ja skria, skriet går ut över världen, det stigerhögre, det når himmelens Gud. Ve Tyskland och dessansvariga män, när blodssådden ger skörd.Ve världen,som genom sin synd är delaktig i denna bloddränktabrottslighet, som sker i denna tid.« Redan mot slutetav 1942 kände dock många till vad som skedde i storadrag, vilket ända fram till krigets slut bidrog till enbetydande förändring i det officiella Sveriges reaktionpå folkmordet. Vid krigsslutet fanns det likafullt personeroch grupper i Sverige som, trots facit, förnekadeatt Tyskland hade utfört sådana brott.60

»Stå vi inte alltjämt i stort settstumma inför den fruktansvärdajudeförföljelsen, som nu av allt attdöma i sin grymhet går långt utövervad mänsklig tanke förmår föreställasig. Kan denna tystnad på något sättförenas med en svensk linje, som villvara kristen? Svaret ger sig självt. Denkan vara svensk, men den kan absolutinte betecknas som kristen.«LEDARARTIKEL I ESKILSTUNA-KURIREN,16 SEPTEMBER 1942En artikel i det pro nazistiskaAftonbladet, 14 augusti 1941.Journalisten Fritz Lönnegren,som hade fått speciellt tillståndav tyskarna att följade framryckande trupperna,beskriver inrättandet av gettoti Kaunas, Litauen. Artikelnandas förståelse för den litauiskabefolkningens grymhetermot judarna under den tyskainmarschen, liksom för inrättandetav gettot.61

Den »slutgiltiga lösningen« i NorgeDen norska samarbetsregeringen hade, på liknandesätt som i flera andra ockuperade länder, gått tillangrepp mot landets judar. De diskriminerades ochderas egendom konfiskerades. Hösten 1942 nåddegenomförandet av den »slutliga lösningen« Norgeoch de nästan 2 200 judarna som ännu fanns där.Med hjälp av norsk polis organiserade tyskarna arresteringenoch deportationen av dem. Tidigt på morgonenden 26 november fördes 532 judar ombord påden tyska båten Donau, som lämnade Oslos hamnsamma dag.Många svenska tidningar rapporterade i upprördaordalag om vad som skett. Så här skrev Göteborgs-Tidningen den 29 november: »De senaste dagarnashändelser i Norge omintetgöra effektivt varje försökatt döva samvetet med en självbedragande förhoppningom att det ›kanske ändå inte är så farligt‹ (…)Det är människor som Du och jag, som behandlas pådetta sätt. (…) Ingen människa med samvetet i behållkan undgå att känna skammens och harmens hettainför vetskapen om vad som sker.« Och domprosteni Göteborg, Olle Nystedt, predikade: »Sveriges kyrkafår icke vara stum, då sådant sker inpå våra gränser.Om vi tege skulle stenarna ropa.«Händelserna i Norge påverkade starkt opinionenoch regeringen att bistå norska judar. Parallellt levdedock oviljan att undsätta andra judar kvar. Ett förslagtvå veckor senare att låta tusentals judiska barnfrån Polen få en fristad i Sverige föll inte i god jord.Göteborgs-Posten skrev t.ex. i en ledare, att judiskabarn »›i ansenliga mängder‹ [inte kan] förenas meddet nordiska samhället och den nordiska samhällstypen«.Sverige hade »barntransportproblem på närmarehåll« och det gällde i stället att »försöka räddaså många som möjligt av nordiska barn och nordiskungdom«.Norska judar i väntan på att gå ombord på fartyget Donau.De anlände till Auschwitz den 1 december 1942. Alla gamla,kvinnor och barn gasades omedelbart ihjäl i den s.k. Bunker 2 iBirkenau, medan männen sattes i slavarbete. Tyskarna och derasnorska vapendragare gav aldrig upp sökandet efter judar, och1944 hade totalt 772 norska judar deporterats. Endast 33 överlevde.Till skillnad från andra norrmän i tysk fångenskap fick deta sig tillbaka till Norge på egen hand efter befrielsen.62

»En gång skola de ohyggliga brotten dras fram i ljuset. Folkenskola erfara vad som utspelats bakom järnridåerna. Sanningenskall triumfera och slöjan lyftas. Men redan veta vi mycket.Fragmenten av helhetsbilden injaga förfäran. (…) I vårt omedelbaragrannskap har nyligen uppförts ett skådespel som fylltoss med förfäran. Dödsskeppet lastades och avgick med oskyldigautan hänsyn till deras ålder eller kön. De föstes ombordsom slaktboskap för att fraktas bort till avlivning. Deras brottlåg i deras ras. Något annat har icke lagts dem till last. Deskola utrotas. (…) Det är som om själva stenarna ropade förbannelseöver brottets upphovsmän. Barnaögon fyllda av fasa,hjärtslitande skrin från mödrar, fåfänga vädjanden och bönerfrån mogna och åldringar – inför denna scen ger man sig självett löfte att aldrig glömma, aldrig översläta, aldrig gå på ackord.Ty här möter oss det radikalt onda. Här gäller det valetmellan människa och djävul.«LANDSHÖVDINGEN ARTHUR ENGBERG I VECKO-JOURNALEN NR 50, 1942Med hjälp av norska motståndsgrupper, vanliga civila och svenska myndigheterstysta medgivande nådde ungefär 1100 judar Sverige. En opinionsundersökningsom gjordes i början av 1943 visade att det var deportationen av de norskajudarna som hade gjort störst intryck på svenskarna under 1942.63

SS-chefen Himmler talar med, från höger, Valter Nilsson,Estlandssvensken Axel Lindström, Carl-Martin Ågrahn ochKarl-Olof Holm. Waffen-SS var djupt indraget i krigsförbrytelseroch även i genomförandet av Förintelsen. Vad visste dessaoch andra svenskar och vad var de själva delaktiga i? Efterkriget var det ingen som ville berätta något offentligt. Menunder kriget fick svenska myndigheter olika slags rapportersom visade att svenska frivilliga i Waffen-SS visste mer ände senare ville erkänna. Julafton 1943 förhörde svensk polisKurt Lundin, som hade varit frivillig under åren 1941–1943.Lundin berättade om sådant han hört av andra och om sådanthan själv hade bevittnat. I förhöret står bl.a. att Lundin »vidflera tillfällen [hade] varit vittne till avlivande av judar, /män,kvinnor och barn/ upp till 800 åt gången. Av en medlem tillhörandeett specialkompani från SS, benämnt judekompanietsom haft i uppdrag att jaga judar och avliva dem, hade förLundin berättat, att kompaniet under 5 månader avlivat cirka300 000 judar i de besatta områdena söder om Kiev. De hadeskjutits med kulsprutor eller instängts i bussar och gasatsfrån motorn«.Svenskar i utländsk tjänstEtt konkret exempel på nazismens lockelse varde några hundra unga män som frivilligt gick medi Waffen-SS. De flesta av dem tjänstgjorde i särskiltupprättade divisioner som i praktiken mestadelsbestod av olika etniska minoriteter frånEuropa. För att släppas in måste de instämma ide nazistiska idealen och svära en trohetsed tillHitler. Waffen-SS deltog inte bara i kriget utanockså i s.k. etniska rensningar och mördandet avjudar och andra, som efter Operation Barbarossahade ökat kraftigt i intensitet. Det relativt lågaantalet svenska frivilliga berodde delvis på attden svenska regeringen motsatte sig tyska rekryteringsansträngningar.Majoriteten svenska SSfrivilligaöverlevde kriget och drabbades inte avnågra rättsliga efterräkningar för att de stridit påNazitysklands sida.Många fler svenskar tjänstgjorde i andra ländersarméer än på den tyska sidan i kriget. Under finskavinterkriget 1939–1940 var cirka 8 500 svenskarfrivilliga soldater på den finska sidan i försvaretmot Sovjetunionen. Ungefär 8 000 svenskar deltogpå de västallierades sida i kriget mot Tysklandi s.k. väpnad krigskonvojtjänst. Några svenskaråterfanns även i stridande förband. En av demskrev: »Jag anser inte att de allierade har rätt i alltde gör. Men den andra sidan representerar någotsom måste hejdas...Jag kan hjälpa Sverige genomatt hjälpa Europa...det är en moralisk plikt.«64

UD bekämpar folkmord med diplomatiÄven om nazisterna avsåg att döda varenda judeinom deras maktsfär, fanns det begränsningar i derasmöjligheter att göra detta. En av dessa begränsningarutgjordes av judars medborgarskap i länder somTyskland behövde ha goda relationer till. Det gälldeneutrala länder som Sverige och länder som Tysklandvar allierat med.Efter att den »slutgiltiga lösningen« hade genomförtsi Norge, insåg några svenska UD-tjänstemänatt svenskt medborgarskap innebar skydd för en deljudar. I praktiken överförde man denna skyddandemedborgarstatus till icke-svenska judar.Tjänstemänneninsåg att om de kunde rädda judar från deportationså hade dessa människor en mycket störrechans att få leva. Svenska diplomater började delta idagliga förhandlingar med de tyska och lokala myndigheternai Tyskland, Norge, Frankrike, Danmarkoch framför allt Ungern. Genom att man klart taladeom för tyskarna att Sverige hade ett politiskt intresseav enstaka judars och ibland hela familjers välfärd,kunde inte tyskarna behandla dessa människor somde skulle ha gjort annars. Sverige använde vad manskulle kunna kalla »byråkratiskt motstånd« och bevisadedärmed att till och med tjänstemän till viss delkunde försöka hejda folkmord. Den här metodenvisade sig särskilt användbar i Ungern, och diplomaterfrån andra neutrala stater och InternationellaRöda Korset använde sig av den för att hjälpa judaroch ofta rädda deras liv.Flykten över ÖresundMitt under Förintelsen inträffade i slutet av 1943 en unikhändelse i norra Europa. Trots att Tyskland hade ockuperatDanmark sedan april 1940 hade den danska regeringenvägrat att särbehandla de knappt 8 000 judiska medborgarnaoch flyktingarna. Men efter oroligheterna undersommaren 1943 införde de tyska ockupanterna undantagstillstånd,regeringen avgick och Hitler beslutade atttiden hade kommit också för Danmarks judar. Ledandetyskar i Köpenhamn läckte överraskande nog ut att en storarresteringsaktion planerades till början av oktober, och närryktena om den förestående aktionen nådde ut lyckadesnästan alla danska judar fly.De tog sig till Sverige över Öresund med hjälp av danskaoch svenska fiskare. Sveriges mottagande av tusentals flyendejudar på några få dagar betydde en total omkastningav den tidigare restriktiva politiken. Majoriteten danskapolismän vägrade hjälpa till att arrestera dem som fannskvar, men 481 judar deporterades till koncentrationslägretTheresienstadt. Den danska civila administrationen slutadealdrig att intressera sig för dem, och de flesta överlevdeoch kunde återvända till Danmark efter krigsslutet.Bilden visar dansk-judiska barn i Rädda Barnens hemi Malmö 1944.65

Raoul Wallenberg ochandra svenskar i BudapestI Ungern fanns 1944 den största judiska befolkningensom ännu var vid liv i Europa. Visserligen hadelandet, som var allierat med Tyskland, infört diskriminerandelagar mot sina ungefär 800 000 judiskamedborgare, men ledarna hade vägrat gå med påHitlers krav att deportera dem. Tyskland ockuperadeUngern den 19 mars 1944. Omedelbart vidtogsåtgärder mot judarna. Med hjälp av ungerska medlöparetvangs judarna ute på landsbygden bort från sinahem, berövades sina ägodelar och fördes till getton,varifrån de snart deporterades till framför allt Auschwitz-Birkenau.När deportationerna stoppades tidigti juli hade 437 000 människor deporterats, och avdem hade över 300 000 gasats ihjäl omedelbart vidankomsten till dödslägret.Läget i Budapest skilde sig från det på landsorten.Svenska och andra neutrala diplomater kundebistå åtminstone en del av stadens judar och hjälpadem att överleva. Tysklands allt sämre militära ochpolitiska läge, och landets beroende av ungersk hjälpför att genomföra sina aktioner mot judarna, gav deneutrala diplomaterna ett manöverutrymme som dekunde använda. I juni skrev den svenske ambassadörenCarl Ivan Danielsson till UD att »(I Budapest) hajudarna berövats praktiskt taget all sin egendom. Dehar fått finna sig i att bo 8–10 personer i ett enda rum(…) De som ha turen att vara i besittning av nödigarbetskraft, anses komma att transporteras till tyskaindustrianläggningar, där de ha utsikt att behandlasnågorlunda väl; de övriga däremot, barn, svagarekvinnor eller åldringar uppgives komma att transporterastill förintelselägren i Auschwitz-Birkenau, näraKattowitz i Polen«. De svenska ansträngningarnaförstärktes och fick ny energi när Raoul Wallenberganlände till Budapest den 9 juli. Den unge affärsmannensmod och fantasirikedom ledde Sverigeshumanitära diplomati för utländska judar in i en ny,historisk fas. Men Wallenberg hade inte lyckats utanstöd av sina kolleger ambassadören Danielsson ochPer Anger. Även Valdemar Langlet som arbetade förSvenska Röda Korset gjorde stora insatser. Svenskarnaoch andra tillämpade »byråkratiskt motstånd«och använde kreativa diplomatiska metoder. Mestkända är kanske de s.k. skyddspassen som Wallenbergdelade ut till så många judar han kunde. Wallenbergoch hans medhjälpare fortsatte sina ansträngningarutan avmattning ända fram till Röda arméns intåg iBudapest, och räddade därigenom livet på tiotusentalsmänniskor.Wallenberg arresterades av sovjetiska styrkor ijanuari 1945 och återvände aldrig till Sverige. Hansexakta öde förblir okänt.66

Vita bussarna och andra räddningsaktionerNär det nazistiska imperiet närmade sig det slutligasammanbrottet började även den förut så HitlertrogneSS-chefen Heinrich Himmler leta efter utvägaratt rädda det Tredje riket eller sitt eget skinn. Enföljd blev hemliga förhandlingar i mars 1945 somSvenska Röda Korsets vice ordförande, greve FolkeBernadotte, och andra förde med ledande nazister.De ledde till att Sverige och danska medhjälpare tillätsskicka en expedition med dussintals vitmåladearmébussar till Tyskland, märkta med stora rödakors. Den riskabla expeditionen bemannades av flerahundra militärer och några läkare och sjuksköterskor.Uppgiften var att föra barn och kvinnor med svenskanknytning ut ur Tyskland och att rädda skandinaviskafångar i koncentrationslägren. Fångarna skullesamlas i koncentrationslägret Neuengamme förehemtransporten. Svenska Röda Korset gick i det syftetmed på SS krav att i slutet av mars transportera2000 svårt sjuka och döende franska, polska ochsovjetiska fångar från Neuengamme till andra läger. Iapril utökades aktionen. Sammanlagt räddades drygt20000 fångar av ungefär trettio olika nationalitetertill Sverige i en av de största räddningsaktionernaunder kriget. Ungefär en tredjedel var judar, de flestaav dem kvinnor.Exakt hur många judar och andra som räddades avde s.k. vita bussarna, liksom andra viktiga aspekter avexpeditionen, är dock fortfarande inte helt klarlagt.Mottagandet av de dödsdömda 1945Efter Bernadotte-expeditionens slut fortsatte Sverige attta emot tusentals offer för nazismen. På många platser ilandet fick de ofta långvarig omvårdnad och behandlingför att återfå sin fysiska hälsa. De flesta valde senare attlämna Sverige. Samarbetskommittén för DemokratisktUppbyggnadsarbete intervjuade många överlevande, ochi boken »De dödsdömda vittna« som gavs ut hösten 1945publicerades en del av intervjuerna. En av de överlevandesom hade intervjuats berättade flera decennier senare:»Det var svårt att födas på nytt 1945: en sjuk kropp, enmisshandlad själ. Men livet ville mig, livet hämtade uppmig från avgrunden igen.«67

Fred i Europa, glädje i SverigeNyheten om Tysklands kapitulation den 7 maj ficksvenskarna att strömma ut på gatorna och fira freden.Kriget i Europa hade lämnat efter sig tiotals miljonerdöda, med många fler civila än soldater bland offren.Men medan freden firades ställdes också frågan: vemsfred? Många minns krigsåren som goda år. Samlingsregeringennådde sitt mål att hålla Sverige utanförkriget. De flesta var tillfreds med dess politik. Dessutomvar den svenska levnadsstandarden vid krigsslutethögre än i september 1939. Tiotusentals flyktingarfick skydd och medicinsk hjälp, samtidigt somSverige började bidra till och dra nytta av den europeiskapolitiska och ekonomiska återhämtningen.De som uppfattade kriget som en ideologisk kraftmätningplågades dock av att Sveriges ekonomiskabetydelse för Nazityskland hade varit mycket störreän landets stöd för demokratins och frihetens sak.Hade Sverige bidragit till det tyska nederlaget, ellerhade den svenska »realpolitiska egoismen« tvärtomvarit till hjälp för Nazityskland? Skulle den svenskademokratin ha haft någon framtid om Hitler hadelyckats upprätta ett stabilt herravälde i Europa? Denhär klyftan i synen på kriget fanns redan vid krigsslutet,men när den svenska välfärden snart blomstradeoch kalla kriget tog sin början fanns knappast någonplats för en kritisk diskussion om landets historiaunder kriget. Frågor om regeringens politik och samhälletsreaktion på folkmordet sköts på framtiden.Fredsfirandet på Kungsgatani Stockholm den 7 maj 1945.68

Vad betyder Förintelsen för Sverige idag?Ett folkmords förödande verkningar fortsätter långtid efter att mördandet upphört. Folkmorden somdrabbade den europeiska kontinenten under andravärldskriget påverkar människor och samhällen änidag på många olika sätt. Redan vid krigsslutet fannsdet människor som förstod hur viktigt det var attförmedla kunskaper om och tänkande kring de tolvåren mellan 1933 och 1945, inte minst om nazismensutrotningspolitik. Hugo Valentin skrev till exempelså tidigt som 1944 att Förintelsen var »en oerhördtilldragelse i den europeiska civilisationens historia«som angick »alla och en var«. Men röster somValentins var få och fick sällan stöd. I flera decennierställde sig de flesta oförstående till tanken attSverige och svenskarna skulle ha något att göra medFörintelsen. Intresset för frågorna gick i vågor, menundervisning om denna del av kriget uppmuntradessällan och forskning inte alls. Det bidrog till att myteroch fragmentariska minnesbilder och kunskaper fickdominera förståelsen av denna komplicerade tid ochdess efterspel. Det var svårt att få till stånd en ordentliggenomlysning av nazismen och Förintelsen, liksomav de många olika svenska reaktionerna medankriget och folkmordet pågick. Först i slutet av 1990­talet bröt intresset för Förintelsen igenom på allvar.Det blev mer allmänt accepterat att ett samhälle somvill värna demokratiska och mänskliga värden ocksåmåste främja kunskap om och förståelse av Förintelsen,dess historia och innebörd.En granskning av Sveriges många olika reaktionerpå förföljelsen av, och folkmordet på, judarna ledert.ex. till frågor som dessa: Borde Sverige ha gjort mer69före kriget för att hjälpa judar att få uppehållstillståndeller passera genom landet? Kunde Sverige hagjort mer under kriget? Vilken roll spelade främlingsfientlighet,rasism och antisemitism för den svenskapolitikens utformning? Sveriges anpassbara neutralitetgjorde det möjligt för svenskarna att på ett fördelaktigtsätt undgå kriget, medan så många européeroch andra fick betala ett mycket högt pris för attbefria Europa från nazismen. Är detta problematiskteller inte? Är det möjligt att vara neutral inför radikalrasförföljelse och folkmord som pågår i ens närhet,och som många inte bara var underrättade om utandessutom förstod innebörden av? Ändå togs mångamoraliskt tvivelaktiga beslut både av statsmakterna,av företagare, av olika institutioner och av enskildaindivider.Dessa frågor kommer att diskuteras länge ochde har inga enkla svar. Det finns mycket att kritiseraoch ifrågasätta, särskilt när det gäller regeringens ochmänniskornas bristande vilja att hjälpa före kriget.Det hade varit möjligt att göra mer. Men under krigetbistod och räddade Sverige sannolikt fler judarän något annat land. Väger det senare upp det förra?Eftersom historieskrivningen om Sverige och Förintelsenså länge var eftersatt har det varit svårt attföra en balanserad diskussion. Det är först på senaretid som många kunskaps luckor har börjat fyllas. Enkommentator har skrivit: »Den blinda fläcken i svenskhistorieskrivning ligger i skärningspunkten mellanmoraliska anspråk och realiteter.« Att sådana frågorställs, och att se till att de fortsätter att ställas, är blandannat vad Förintelsen betyder för Sverige idag.»Blod, brott, vanära, hat, förtvivlan. Hurhar vi svenskar reagerat inför denna katastrofför vår europeiska civilisation? Meden känsla av obehag, utan tvivel. Mendärutöver? Vi har varit neutrala! Vi harinte behövt ta ställning. Tvärtom, vi harständigt avråtts från varje värdering, föreller emot. Vi har inte ens behövt och intefått ta reda på vad som egentligen skett.«BERTIL STÅLHANE. INGENJÖR, FÖRFATTAREOCH MEDLEM I TISDAGSKLUBBEN, 1943

19281 jan. En ny utlänningslag träder i kraft. Bl.a. ska »ras«vara en bedömningsgrund för invandring till Sverige.1933april Svensk press rapporterar om och fördömer antisemitiskaåtgärder i Tyskland1934En tredjedel av den svenska läkarkåren protesterarmot den tysk-judiske läkaren Bernhard Zondeksansökan om att få praktisera i Sverige. Zondek drogtillbaka ansökan.193514 maj Hitlers ställföreträdare Rudolf Hess talar på GrandHotel, inbjuden av Svensk-tyska föreningen. Bl.a.närvarar prins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla.20 sept. Riksdagsval i Sverige. De olika nazistiska och pronazistiskapartierna får tillsammans mindre än 2 procentav rösterna och kommer inte in i riksdagen.1937En ny utlänningslag antas för att sedan träda i kraft1 januari 1938. Enligt lagen kan Sverige inte utvisapolitiska flyktingar. Judar från Tyskland betraktasinte som politiska flyktingar.dec. Riksföreningen Sverige-Tyskland bildas i Lund.Föreningen vill sprida en positiv bild av det »nyaTyskland«. Bland de nästan 6 000 medlemmarnaåterfinns akademiledamöterna Verner von Heidenstamoch Sven Hedin.193827 okt. Tyska judar får nya pass som stämplas med ett rött»J« efter önskemål från Schweiz och Sverige. Personersom utan giltigt uppehållstillstånd kommertill svenska gränsen med ett sådant pass avvisasautomatiskt.nov. Efter novemberpogromen ger Sverige asyl till 500judiska barn från Tyskland. 839 av 1748 ansökningarom inresa från Tyskland till Sverige avslås.Många av dem som fick avslag mördades senare iFörintelsen.19392 febr. Hermann Göring tilldelas kommendörstecknet avSvärdsorden av kung Gustav V.febr.–mars Studenterna i Uppsala, Lund och Medicinska föreningeni Stockholm protesterar mot judisk invandring.10–18 Socialstyrelsen genomför en »utlänningsräkning« förfebr. att dämpa ryktesspridning och lugna opinionen. Avtotalt knappt 28 000 utlänningar i Sverige är 2 810flyktingar. Av dem är 2 029 judar.22 febr. I riksdagen säger bondeförbundaren Otto Wallén atthan »utan att blygas« erkänner sig vara antisemit.Socialdemokraten Zeth Höglund protesterar kraftigtoch högerledaren Gösta Bagge, som varnar för »olämpliginvandring«, säger samtidigt att antisemitismen ären »andlig pest« och en »olycka för ett land«.1-3 sept. Andra världskriget börjar i Europa. Sverige förklararsig neutralt.13 dec. Riksdagspartierna förutom kommunisterna bildar ensamlingsregering med socialdemokraten Per AlbinHansson som statsminister.19409 april Tyskland går till anfall mot Danmark och Norge.Sverige förklarar sig neutralt. Tisdagsklubben underledning av Amelie Posse bildas i Stockholm. Klubbensom förenar antinazister och hjälper flyktingarär hemlig och av »taktiska« skäl stängd för judar.6 juli Tysk militär får använda det svenska järnvägsnätetför transitering till och från Norge.1941aug. Svensk press rapporterar om den tyska gettoiseringspolitikeni öst.sept. Den svenska legationen i Berlin rapporterar till UDom morden på handikappade i Tyskland.sept.–dec. Judiska ansökningar om inresetillstånd till Sverigeökar men många beviljade tillstånd kan inte utnyttjaseftersom Tyskland stänger alla gränser för judiskutvandring i oktober.okt. Gustav V lyckönskar Hitler till de »redan uppnåddastora framgångarna« i kriget mot Sovjetunionen.194213 mars Sjutton tidningar som skrivit om tysk tortyr i Norgebeslagtas på order av justitieministern KG Westman.24 aug. UD får en rapport från legationen i Berlin om gasningarav och massmord på judar. Rapporten hemligstämplas.13 sept. På ledarplats skriver Dagens Nyheter att slutmåletför den tyska förföljelsen av judar »tycks vara denfysiska förintelsen«. Tre dagar senare protesterarEskilstuna-Kuriren mot den svenska passiviteteninför vad som sker med judarna i Europa.27 nov. I tidningarna rapporteras om deportationen av norskajudar. Den väcker stor uppmärksamhet och upprördhet.Händelsen gjorde störst intryck på svenskarnaunder 1942, visade en opinionsundersökning.19435 aug. Sverige stoppar transitering av tysk trupp till Norge.1-3 okt. Sverige tillkännager officiellt att alla danska judar ärvälkomna till Sverige. Över 7000 människor flyr tillSverige. Det är den första stora räddningsaktionenför judar under kriget.194430 juni Gustav V vädjar hos den ungerske riksföreståndarenMiklos Horthy att stoppa deportationerna av judarfrån Ungern och »rädda dem, som ännu återstå avdetta olyckliga folk«.9 juli Raoul Wallenberg anländer till Budapest.1945mars Efter förhandlingar mellan greve Folke Bernadotte,vice ordf. i Svenska Röda Korset, med tyska ledareförs 7000 skandinaviska fångar till Neuengammelägretutanför Hamburg i väntan på evakuering medde vita bussarna.april–maj De vita bussarna får nu också transportera befriadefångar från andra läger.8 maj Fredsdagen. Efter freden fortsätter Sverige attdelta i det internationella hjälparbetet och tar emotjudiska och icke-judiska sjuka och överlevandefångar från koncentrationslägren för vård och rehabilitering.70

Från kulor till gasEfter det tyska angreppet på Sovjetunionen läcktemeddelanden om radikaliseringen av den tyska»judepolitiken« ut på olika sätt. Den brittiska militäraunderrättelsetjänsten snappade tidigt uppradiosända meddelanden från tysk trupp om masskjutningsaktioner,och Tysklands allierade Italien varockså medvetet om vad som skedde. Sådana uppgifternådde även det neutrala Sverige. Organisatörernaav massmorden drog snart slutsatsen att masskjutandetväckte alltför mycket uppmärksamhet,tog för lång tid och inte heller var bra för mannarnasmoral. Därför började man redan under hösten 1941att leta efter effektivare och mindre synliga metoderatt döda ett stort antal människor. Efter en delexperimenterande fann man lösningen: gas. Metodenhade prövats i T4-programmet 1941. I »eutanasi«­centralerna användes koloxid förvarad i stålflaskor.Detta var dock inget alternativ för massmord i denskala som planerades. I stället föreslogs att man skulleanvända motoravgaser. Den 8 december 1941 börjadegasvagnar användas i dödslägret Chelmno, ochden 17 mars 1942 var gaskamrarna i Belzec redo attta emot den första transporten med judar från gettoti Lublin. I dödslägren Belzec, Sobibor och Treblinkaanvändes avgaser från stora, sovjetiska stridsvagnsmotorer.Lägren sköttes av ett hundratal personersom tidigare hade tjänstgjort i T4-aktionen.I koncentrationslägret Auschwitz experimenterademan under hösten 1941 med insektsbekämpningsmedletZyklon B, som användes för avlusning avkläder och baracker. Det visade sig mycket effektivt.Cyanvätegasen ledde till snabb, inre kvävning. Snartpåbörjades regelbundna massgasningar i Auschwitzmed Zyklon B, som också användes i dödslägret Majdanekoch i några koncentrationsläger i Tyskland. Ettrelativt litet antal SS-personal och deras medhjälparemördade med dessa industriella metoder nära tre miljonermänniskor i de olika lägrens gaskammare fråndecember 1941 till november 1944.Hälsorisker för gasvagnarnas personalUtdrag ur en rapport 16 maj 1942 från SS-löjtnanten August Becker.Den handlar om de specialbyggda gasvagnar som användes iUkraina, Serbien och dödslägret Chelmno.»Översynen av Einsatzgrupperna D:s och C:s transportbilar ärslutförd.Jag har ordnat så att Einsatzgrupp D:s transportbilar blivitkamouflerade till husvagnar, genom att en enkel fönsterlucka fästspå vardera sidan på de små transportbilarna, och två fönsterluckorpå de stora, så som man ofta ser på hus på landet. Transportbilarnahade blivit så kända att inte bara myndigheterna utan även civilbefolkningenrefererade till dem som ›dödsbilar‹ så fort de visade sig.Enligt min uppfattning kan bilarna i längden inte hållas hemligaäven om de är kamouflerade. (…)Jag har också givit instruktioner att all personal bör hålla sig på sålångt avstånd som möjligt från bilarna när gasning pågår för att undvikahälsorisker i händelse av att gas skulle läcka ut. Jag vill passapå att fästa er uppmärksamhet på följande: flera specialenheter låtersina egna män sköta urlastningen efter gasning. Jag har påpekatför sonderkommandots (specialenhetens) befälhavare att detta kanorsaka enorma psykologiska och fysiska skador på männen, om inteomedelbart så möjligen senare. Männen har klagat över huvudvärksom återkommer efter varje urlastning. Likväl finns det en ovilja attändra order p.g.a. farhågor att om fångar skulle användas för dettaarbete skulle de kunna ta tillfället i akt att fly. Jag anhåller om lämpligainstruktioner för att bespara männen från att ta skada.Gasningarna utförs i regel inte korrekt. I avsikt att slutföra aktionenså snabbt som möjligt trycker föraren gaspedalen i botten.Detta har till resultat att personerna som ska avrättas dör av kvävningoch inte dåsar bort som det var planerat. Det har visat sig attnär mina instruktioner följs och spakarna är riktigt inställda inträderdöden snabbare och fångarna somnar in lugnt. Förvridna ansiktenoch exkrementer som tidigare kunde observeras, förekommer intelängre.I dag ska jag fortsätta min resa till Einsatzgrupp B, där jag kannås för vidare instruktioner.«71

»Hela vintern tvingades små barn, helt naknaoch barfota, att stå i timtal ute i det fria ochvänta på sin tur till gaskamrarna som arbetadealltmer för högtryck. Barnens fotsulor frös fasti isen på marken. De stod och grät: en del frösihjäl. Under tiden gick tyskar och ukrainarefram och tillbaka längs leden och slog ochsparkade offren.En av tyskarna, en man som hette Sepp, varett vidrigt och omänskligt kräk, speciellt road avatt tortera barn. När han trakasserade kvinnor,och de bad att han skulle sluta för att de hadebarn med sig, tog han ofta barnet ur famnenpå kvinnan, och antingen slet han barnet i tvådelar eller höll det i benen och slog dess huvudmot en vägg och slängde iväg kroppen.«YANKEL WIERNIK, ÖVERLEVANDE FRÅN TREBLINKAAktion ReinhardtOmkring 1,7 miljoner människor mördades i dödslägrenBelzec, Sobibor och Treblinka under periodenmars 1942 till oktober 1943. Lägren ingick i den s.k.Aktion Reinhardt, vars mål var att tömma Polen påjudar och stjäla deras ägodelar. Inget fick gå till spillo,förutom kläder, pengar och personliga tillhörighetertogs även hår och guldplomber tillvara. Detta arbete,liksom undanröjandet av döda kroppar, utfördes avjudiska fångar.Lägren var små, c:a 600 meter på längden ochc:a 400 meter breda. Den tyska personalen var intestor. I varje läger fanns omkring 30 SS-män och etthundratal lejda ukrainare och balter. De olika lägrenvar uppbyggda enligt likartade principer, och varenligt en f.d. SS-man »primitiva men väl fungerandelöpande dödsband«. Här fanns inga läkare som sorterademänniskor som i Auschwitz eller Majdanek.Människorna anlände med tåg, oftast i godsvagnar.Man sa till dem att de skulle arbeta men att de förstmåste »desinficeras« och därför måste klä av sig ochlämna alla sina tillhörigheter, män för sig och kvinnorför sig. Därefter drevs de in i gaskamrarna.Motorer startades och avgaserna fördes via rör in ide tätt packade rummen. Hela processen var över påen timme eller två. På en dag kunde man döda 15 000människor i Treblinka, »men då höll vi på halva natten«förklarade samme SS-man. I början begravdeskropparna i enorma massgravar, men under hösten1942 började man bränna dem.Treblinka överlevdesav högst ett hundratal judar, Sobibor av några tiotaloch Belzec av endast två.72

En skylt i Treblinka:Warszawajudar!Ni inträder nu i transitlägret varifrån ni kommeratt transporteras till ett arbetsläger.För att förebygga epidemier måste bådekläder och bagage lämnas in för desinfektion.Guld, kontanter, utländsk valuta ochsmycken ska överlämnas till kassakontoretmot kvitto. Dessa kommer senare att återfåsmot uppvisande av kvittot. Alla anländandemåste rengöra sig genom badning innanresans fortsättning.Dödslägren och detuppskattade totala antalet offerChelmnodec. 41–juli 44Belzecmars 42 – dec. 42Sobiborapril 42 – okt. 43Treblinkajuli 42 – aug. 43Majdanekokt. 41 – juli 44Auschwitz-Birkenaujan. 42 – jan. 45minst152 000minst435 000ungefär200 000ungefär850 000ungefär78 000över1 100 00073

Specialtågens vägDet europeiska järnvägsnätet hade enhelt avgörande betydelse för genomförandetav Förintelsen. Flera miljonermänniskor transporterades med s.k.specialtåg i person- eller godsvagnargenom hela Europa till getton, exekutionsplatser,uppsamlingsläger ochdödsläger. Förintelsen var så viktig förNazityskland att de militära behovenblev lidande p.g.a. dessa transporter.SS chartrade tågen och tvingade oftajudarna att betala enkel biljett till lägren.Förintelsen skulle bära sina egnakostnader.Kartan visar tåglinjerna som användesför deportationerna inom Polentill Treblinka. Nedan ett utsnitt ur entidtabell för ett av dessa specialtåg.Det lämnar Szydlowiec den 25 september1942 med »full last« (800 ton)och anländer till Treblinka nästa dagkl 11.24. Det »tomma tåget« (600ton) återvänder till Kozienice dit detanländer efter midnatt. Fulla laster tillTreblinka, tomma laster tillbaka. Dagefter dag, månad efter månad, från juli1942 till augusti 1943.74

Franz StanglI diskussioner om Förintelsen brukar det hävdas attden var en följd av att »skrivbordsmördare« höll igång ett »dödens maskineri«. Man får dock aldrigförlora ur sikte att, som historikern ChristopherBrowning skrivit: »Förintelsen ägde i sista hand rumdärför att, på den mest grundläggande nivån, människordödade andra människor i ett stort antal överen lång tidsperiod.«Till och med kommendanterna i dödslägren varmänniskor som vi. Franz Stangl var först kommendanti Sobibor, och därefter i Treblinka. På 1960-taletarresterades han i Brasilien och skickades tillbaka tillVästtyskland där han ställdes inför rätta och dömdesför mord på hundratusentals människor. Men samtidigtsom Stangl administrerade en gigantisk mordprocessvar han också far och äkta man. Följande citathandlar om ett val som inte gjordes, därför att fråganaldrig ställdes under kriget. En journalist intervjuadeStangls fru, och ställde frågan: »Vad tror ni skulle hahänt om ni hade ställt er man inför ett val, om ni hadesagt ›Så här är det: jag vet att det är riskabelt, menom du inte ger upp den där hemska verksamheten,så kommer jag och barnen att lämna dig.‹« TheresaStangl svarade: »Jag tror att om jag någonsin hadekonfronterat [honom] med alternativen Treblinkaeller mig, så skulle han…ja, då skulle han i slutändanha valt mig.«Hennes man valde emellertid frivilligt att bistå imordet på över en halv miljon människor.Dödsfabriken TreblinkaAnkomsten till Treblinka. Gaskammarbyggnaden ligger utanförbildens vänstra del, men den s.k. himmelsfärdsvägen till gaskamrarnabörjar vid bortre ändan av den långa baracken till vänster.På den stora öppna platsen arbetar sorteringskommandotmed att sortera berget av medhavda persedlar och andra sakersom människor haft med sig. I bakgrunden syns en grävskopavid massgravarna. Nära en miljon människor fördes till Treblinkamen högst ett hundratal överlevde kriget.Teckningen är ritad av Samuel Willenberg, som var fånge iTreblinka, och publicerades i boken »Revolt in Treblinka«. Hantvingades bl.a. att klippa kvinnornas hår innan de drevs in igaskammaren. Han sorterade också de mördades tillhörighetersom sedan skickades tillbaka till Tyskland. Willenberg deltog iupproret i Treblinka den 2 augusti 1943. Han tog sig tillbaka tillWarszawa där han anslöt sig till den polska motståndsrörelsenoch deltog i dess uppror i augusti 1944.75

»För första gången varit närvarande utekl. 3 på morgonen vid en ›Sonderaktion‹[specialaktion]. Jämfört med detta kanjag tycka att Dantes ›Inferno‹ är renakomedin. Det är inte utan anledning somAuschwitz kallas ett förintelseläger!(...)Deltagit i en »Sonderaktion« medfångar från kvinnolägret. (…) Oerhörtfasansfullt. Jag instämmer med Thilo sompåpekade att vi befann oss i anus mundi[världens anus].«UR JOHANN P. KREMERS DAGBOK, SS-LÄKARE I FÖRINTELSE­LÄGRET AUSCHWITZ-BIRKENAU, 2 OCH 5 SEPTEMBER 1942Auschwitz-BirkenauFrån och med 1940 var Auschwitz ett koncentrationslägerför polska politiska fångar. Lägret låg viden större järnvägsknut och hade snart vuxit till ettgigantiskt komplex bestående av ett 40-tal olikaläger. De mest kända lägren är Auschwitz I (Stammlager),Auschwitz II (Birkenau) och Auschwitz III(Monowitz). Ett stort antal läkare var verksamma ilägren, och flera av dem ägnade sig åt olika pseudomedicinskaexperiment.Fångarna led svårt av undernäring, sjukdomar,slavarbete och den psykiska och fysiska terrorn.Massgasningar i Auschwitz började i slutet av 1941.Under våren 1942 förlades sådana aktioner till Birkenau,då två provisoriska gaskammare inrättades iombyggda boningshus. Krematorierna i Birkenau färdigställdesunder våren 1943. Transporterna av ungerskajudar till Birkenau under våren och sommaren1944 blev kulmen i mördandet. Då kunde tre till fyratågtransporter anlända varje dag med mellan 3 000och 3 500 människor. Ungefär en tiondel av dem togsut till arbete, de övriga gasades. Inte ens Birkenausförstärkta krematorier klarade sådana påfrestningar.Kropparna brändes därför också i gropar. De sistagasningarna ägde rum i november 1944. Innan densovjetiska Röda Armén intog Auschwitz-Birkenauden 27 januari 1945 hade SS först monterat ned ochdärefter sprängt vad som fanns kvar av gaskamrarna.Förutom ungefär en miljon judar från hela Europamördades 75 000 polacker, 21 000 »zigenare«, 15 000sovjetiska krigsfångar och 15 000 fångar av andranationaliteter i Auschwitz. Lägret krävde minst 1,1miljon offer.76

Bilder från Birkenau i bokenA. Rampens norra del (s. 78)B. Kvinnor och barn utanför krematorium 2 (s. 79)C. Kvinnor och barn på väg till krematorium 4 eller 5 (s. 80)D. OmslagsbildenViktiga platser och byggnader i lägret1. Selektionsrampen2. Krematorium 2 med underjordisk gaskammare3. Krematorium 3 med underjordisk gaskammare4. Krematorium 4 med gaskammare5. Krematorium 5 med gaskammare och bränngropar6. »Saunan« – registrering av fångar7. »Kanada« – sortering av effekter8. Sjukstugor9. »Zigenska« familjelägret10. Manslägret11. De ungerska judinnornas läger12. Familjeläger för judar frånTheresienstadt13. Kvinnolägret14. Barack för medicinskaexperiment15. »Dödens port«– inkörsporten för tågen77

En av flera bilder av »sorteringen« på rampen i Birkenau. Mångaöverlevande vittnar om hur denna stund var slutet för derasfamiljer. Lägerläkaren Heinz Thilo (närmast i bild) och andraSS-officerare väljer sekundsnabbt ut vilka som ska in i lägret föratt arbeta och vilka som ska gasas. I bildens översta del skymtasen kolonn av »ej längre användbara« människor, mestadels barn,kvinnor och gamla, på väg till gaskammaren i krematorium 2.De 200 bilderna från BirkenauDet var inte tillåtet att fotografera den »slutliga lösningenav judefrågan«.Men många bröt mot förbudet,framför allt under masskjutningsaktionerna. Enskildasoldater tog bilder som de skickade hem eller visadeför vänner och bekanta under permissioner. Fråndödslägren finns mycket få bilder bevarade.Ett helt unikt dokument är därför albumet»Umsiedlung der Juden aus Ungarn« (Omflyttningenav judarna från Ungern), som hittades i ett koncentrationslägervid krigsslutet. Bilderna är sannoliktfrån slutet av maj eller början av juni 1944, då transporternaav ungerska judar till Auschwitz-Birkenaugick för högvarv. Varför och av vem de togs är intekänt. Fotografierna har ordnats i tidsföljd och placeratsunder kalligrafiskt skrivna rubriker. Den förstarubriken är »Ett transporttåg anländer«. Därefterföljer, i tur och ordning, »Sortering«, »Ännu användbaramän«, »Ännu användbara kvinnor«, »Ej längreanvändbara män«, »Ej längre användbara kvinnoroch barn«, »Remittering till arbetslägret« och slutligen»Effekter«. Efter den sista rubriken följer bilderpå stora mängder bagage och staplade skor m.m.,och slutligen två bilder på ett krematorium frånett mindre koncentrationsläger. De unga och starkakvinnorna och männen var »ännu användbara« ochtogs ut till arbete. De gamla, handikappade och kvinnornamed barn var »ej längre användbara« och fördesdirekt till gaskamrarna. På omslaget, denna ochföljande sidor ser vi bilder placerade under rubriken»Sortering« och från rubriken »Ej längre användbarakvinnor och barn«.78

De »ej längre användbara« står utanför grinden till Krematorium2. De har kanske någon timma kvar att leva. Innan dagen är slutkommer dessa kvinnor och barn att ha kvävts till döds och förvandlatstill aska i en planerad, industriell process. Från platsendär de står kommer de att gå förbi en liten trädgård och nedförnågra trappsteg in i ett omklädningsrum. Efter avklädningengår de in i den angränsande gaskammaren som rymmer upptill 2 000 människor. Den massiva dörren stängs, ljuset släcksoch Zyklon B-kristallerna med cyanväte släpps ned. Efter ventileringenav gasen tar de judiska Sonderkommandofångarna utkropparna för att bränna dem i krematorieugnarna. Hela dennaprocess tog ofta inte mer än några timmar.»Fem och fem går de ankomstgatan fram.Det är avgångsgatan men de vet inte.Man går den bara en gång.De går i god ordning – så att de inte skakunna förebrås någonting.De kommer fram till en stor byggnadoch de suckar. Äntligen framme.Och när man skriker åt kvinnorna attde ska klä av sig klär de av barnen förstoch ser noga till att de inte vaknar upphelt och hållet. Efter att ha rest i dagaroch nätter är de oroliga och gnälligaoch de börjar klä av sig inför barnennåjaoch när de får varsin handduk undrarde om duschen är varm eftersom barnenkan frysaoch när männen träder in i duschrummetgenom en annan dörr nakna de ocksågömmer de barnen mot sina kroppar.Och kanske är det då alla förstår.«CHARLOTTE DELBO79

Kvinnor och barn somhar påbörjat den 1,5km långa vandringentill krematorium 4eller 5 i Auschwitz-Birkenau. I bakgrundenses några godsvagnarvid rampen.De 600 pojkarnaSonderkommandomedlemmen Salmen Lewentalbeskriver en händelse som han bevittnade i lägretAuschwitz-Birkenau den 20 oktober 1944. Manuskriptetmed hans berättelse återfanns 1961, nedgrävtnära ett av krematorierna i lägret.»Mitt på ljusa dagen fördes 600 judiska pojkar mellan12 och 18 år hit. De var klädda i långa, mycket tunnafångkläder; på fötterna hade de trasiga skor eller trätofflor.(…)När de befann sig på platsen, befallde densom förde kommandot att de skulle ta av sig där. Pojkarnalade märke till röken, som kom ur skorstenenoch förstod genast att de skulle drivas in i döden.De började i vild förtvivlan att springa omkring påplatsen och slita sig i håret utan att veta hur de skullekunna rädda sig. Många av dem brast ut i hemsk gråt,det hördes tröstlösa klagorop lång väg. (…)Pojkarna klädde av sig med instinktiv fruktan fördöden, nakna och barfota packade de ihop sig för attundkomma slagen och stod absolut stilla. En modigpojke gick fram till den som förde kommandot –denne stod bredvid oss – och bad att han skulle låtahonom leva och lovade samtidigt att utföra de allratyngsta arbetena. Han fick några slag mot huvudet avden tjocka påken.Många pojkar sprang iväg till judarna i ›Sonderkommando‹,kastade sig om halsen på dem och bönföllatt de skulle rädda dem. Andra sprang nakna åtolika håll på den stora platsen (för att undkommadöden). Den som förde befälet ropade till sig en SSvaktmed batong för att få hjälp.Ljudet från de unga, klara pojkrösterna steg förvarje minut tills det gick över i bitter gråt. Den härfruktansvärda jämmern hördes vida omkring. Vistod fullständigt stela och förlamade av gråten ochjämmern. SS-männen stod där belåtet leende utanminsta tecken på medlidande, och såg ut som stoltasegrare, och drev på dem med hemska slag in i bunkern.(…)Några pojkar sprang fortfarande omkring på platsenoch försökte rädda sig. SS-männen sprang efter,vilt slående, tills de behärskade situationen och tillslut hade fått in dem i bunkern. Deras glädje var obeskrivlig.Hade de själva inga barn?«80

Att arbeta i helvetetDet s.k. Sonderkommandot (»specialkommandot«)var fångar som tyskarna tvingade att utföra de vidrigastearbetena i lägren. De som tillhörde Sonderkommandothölls strängt åtskilda från andra fångar ochyttervärlden, eftersom de bar på en fasansfull hemlighet.Deras »arbete« var att tömma gaskamrarna, dra utguldplomber,klippa håret och sedan bränna kropparnai krematorier eller i gropar. Dag efter dag. Sonderkommandomedlemmarlevde oftast bara en kort tid, ochbyttes regelbundet ut mot nya »levande döda«. En avdem förklarade:»Naturligtvis kunde jag ha tagit livet avmig eller sett till att jag blivit dödad, men jag ville överlevaför att hämnas och vittna om det.Tro inte att vi ärmonster: vi är precis som ni, bara mycket olyckligare.«En överlevande var den italienske författarenPrimo Levi. Enligt honom var »att tänka ut ochorganisera Sonderkommandot nationalsocialisternasmest infernaliska brott. (…) Denna institution innebarett försök att flytta över skuldbördan till andra– närmare bestämt till offren – så att dessa fråntogsden tröst som det ligger i att vara oskyldig.«Levi säger att Sonderkommandot faktiskt hade enmening: »Vi, herrefolket, är era förgörare, men ni ärinte bättre än vi. Om vi önskar, och det gör vi, kanvi förgöra inte bara era kroppar utan även era själar,precis som vi har förstört våra egna själar.« Att göranazismen till sin ledstjärna leder, enligt Levi, till enoundviklig inre korruption.»Och hela dagen och hela natten alla dagar och alla nätterryker skorstenarna av bränslet från Europas alla länder.«CHARLOTTE DELBOÖppnandet av gaskammaren. En av flera teckningar av denfranske Sonderkommandomedlemmen David Olère, som lyckadesöverleva. Olère gjorde denna teckning året efter krigsslutet.81

Övre bilden: SS-officerareoch deras kvinnliga biträdenpå en träbro i Solahütte.I mitten syns fänriken KarlHöcker, kommendantenRichard Baers adjutant.Undre bilden: SS-officerare,kvinnor och ett litet barnpå stugaltanen.SS på fritidenNär massförintelsen hade börjat 1941 förklaradeSS-chefen Heinrich Himmler att det var viktigt attordna angenäma sociala aktiviteter för manskapetsom utförde dåden. Goda måltider och gemensamsamvaro med sång och musik skulle avlasta mannarna,stärka kamratskapet och föra dem till den »tyskaandens och inre livets sköna rike«. Liknande rekommendationergällde för personalen i dödslägren. Deungefär 3000 vakterna, läkarna, kommendanterna,ingenjörerna och andra funktionärer som arbetade iAuschwitz våren och sommaren 1944 visste vad detvar för plats och vad dess syfte var. De flesta av demvar där frivilligt, och liksom alla människor behövdede ibland också några dagar ledigt från jobbet. Deprivilegierade bland personalen hade möjlighet atttillbringa fritiden i en vacker bergstrakt 30 km söderom Auschwitz. I sportstugan Solahütte fick de somtjänstgjorde i dödens maskineri möjlighet till avkoppling,skratt och umgänge bland arbetskamraterna.Bilderna här intill togs sommaren 1944. De är frånsamma period som bilderna på bokens omslag ochsidorna 78-80. Varje dag gasades och brändes tusentalsmänniskor i lägret. När personalen återvände frånSolahütte hade de nya krafter till sina vanliga sysslor,som för nyanlända fångar oftast betydde omedelbardöd och för tiotusentals andra en daglig mardröm.82

»De flesta av er vet vad det vill säga attse hundra lik ligga bredvid varandra, omfemhundra ligger där eller om tusen ligger där.Att ha stått ut med detta, och – bortsett frånundantag på grund av mänskliga svagheter– ha förblivit anständiga, det har gjort osshårda. Det är ett ärorikt blad i vår historiasom aldrig skrivits och som aldrig kommer attskrivas. (…) Sammantaget kan vi dock sägaatt vi har fullgjort detta ytterst svåra uppdrag[utrotningen av det judiska folket] av kärlektill vårt folk. Och vi har inte tagit någon skadaav det i vårt inre, i vår själ, i vår karaktär.«SS-CHEFEN HEINRICH HIMMLER I ETT TALTILL SINA HÖGSTA OFFICERARE, 4 OKTOBER 1943Övre bilden: en sångsamling med ledande SS-officerare iAuschwitz. Bland andra syns längst fram från vänster Karl Höcker,krematoriechefen Otto Moll, kommendanten Rudolf Höss, kommendantenRichard Baer, kommendanten Josef Kramer (skymdbakom Hössler), fångchefen och Baers adjutant Franz Hössleroch lägerläkaren Josef Mengele. Undre bilden: några SS-officerareoch -läkare kopplar av i lägret. Bland andra syns längst tillvänster läkaren Fritz Klein. Klein betraktade »juden« som en»sjuk blindtarm i mänsklighetens kropp«, och ansåg att haninte bröt mot läkaretiken genom att delta i Förintelsen.83

»Vi slutade arbeta och de tyska soldaterna och civila sprang tillskyddsrummen. Det gjorde inte de flesta av oss. Förmodligenuttryckte vi på det viset vår känsla av överlägsenhet och ett slagshämnd. Vi hade inget att förlora, vi såg bara fram emot att få seden stora fabrik, som vi höll på att bygga åt I.G. Farben Industrieförstöras. Så var det naturligtvis.Denna känsla av glädje försvann inte sedan amerikanernaverkligen börjat bomba och även vi drabbats av förluster – såradeoch dödade. Så vackert det var att se den ena flygdivisionenefter den andra dyka upp på himlen, fälla bomber, förstöra byggnader,och döda även dem som tillhörde detta Herrenvolk.Bombardemangen höjde vår moral och, paradoxalt nog, väckteförmodligen ett hopp om att vi skulle kunna överleva och flyfrån detta helvete. I vår vilda fantasi såg vi också ett sambandmellan de allierade och den mycket lilla underjordiska rörelse ilägret som jag hade kontakt med.Vi tänkte oss en samordnad förgörelse och flykt;Förgörelse ovanifrån av bombplanen, och dödande av oss,medan vi flydde, även om vi skulle tvingas bli mänskliga bomber.Tyvärr hände aldrig detta.«SHALOM LINDENBAUM, ÖVERLEVANDE FRÅN AUSCHWITZ–MONOWITZBombningen av AuschwitzDe massiva deportationerna från Ungern genom Slovakientill Auschwitz-Birkenau från maj till juli 1944skedde inför världens ögon. Många organisationeroch enskilda människor vädjade till de amerikanskaoch brittiska regeringarna att de skulle göra något föratt stoppa trafiken. Särskilt bad man att det vid dethär laget ökända dödslägret Birkenau skulle bombaseller att järnvägslinjerna förstöras.Kriget var inne på sitt sista år och de allieradeluftstyrkorna kontrollerade det europeiska luftrummet.Amerikanskabombplan från Italien flög nästandagligen över området och passerade över eller i närhetenav lägerkomplexet. Under överflygningarnatogs ibland fotografier av Birkenau från hög höjd.Dessa bilder analyserades dock först i slutet av 1970­talet. På flera av bilderna kan man följa olika faser avmassmördandet.Men av en rad skäl vägrade de allierade att tillmötesgåde desperata vädjandena. En del förklaringarsom gavs under kriget från officiellt håll gör ett cynisktintryck. Den brittiske statssekreteraren Richard Lawsvarade den judiske ledaren Chaim Weizmann först iseptember 1944: »Flygstaben övervägde frågan mycketomsorgsfullt, men jag måste tyvärr meddela Er att vimed tanke på de mycket stora tekniska svårigheternasom ingår inte har något annat val än att avstå från attunder nuvarande omständigheter följa Ert förslag.«Några historiker har hävdat att likgiltighet spelade enroll. Kontroversen har fortsatt fram till i dag. Men faktumkvarstår: ett försök att göra någonting för judarnapå väg till gaskamrarna gjordes aldrig.84

Förintelse genom arbeteFörintelse genom arbete var en annanmetod som användes av tyskarna föratt döda fångar. Man tvingade dem attutföra mer eller mindre meningslöstarbete under extremt hårda villkor.Detta tillsammans med svår matbrist,usla hygieniska förhållanden,vakternas brutalitet och godtyckligabestraffningar för minsta »förseelse«medförde mycket stora förluster blandfångarna i de tusentals arbets- ochkoncentrationslägren.Fången Joseph Schupack i dödslägretMajdanek skildrar det förnedrande»arbetet« i lägret.»Sen gick vi till ›arbetet‹. I våraträskor jagades vi till ett hörn av fältetmedan de slog oss med käppar. Därtvingades vi fylla ibland våra mössor,ibland våra jackor med stenar, våtsand och gyttja och medan det hagladeslag över oss, bar vi det med bådahänderna till motsatt hörn av fältet,tömde lasset, tog ett nytt, och bar tillbakadet till det motsatta hörnet o.s.v.Vi fick löpa gatlopp mellan skrikandeSS-män och privilegierade fångar,beväpnade med käppar och piskor,vilka överöste oss med en skur av slagoch piskrapp. Det var ett helvete.«85

Förintelsen på andra håll i EuropaÄven om den grundläggande processen var densamma,d.v.s. identifikation, hopsamling, deportation ochmord, skedde Förintelsen på olika sätt i varje land därden genomfördes.Ungern var allierat med Nazityskland under kriget.Trotsdetta förblev nästan en miljon judar, inklusiveflyktingar från andra länder, i fysisk säkerhet.Även om Ungern instiftade antijudiska lagar motstoddess ledare tyska påtryckningar att deportera judarnatill dödslägren. Allt ändrades när den tyska arménockuperade Ungern i mars 1944. I mitten av majbörjade transporterna av judar till Auschwitz. Under42 dagar deporterades cirka 437 000 ungerska judar.Upp till 12 000 människor gasades dagligen.I början av juli beordrade den ungerske regeringschefenMiklos Horthy att deportationerna skulleinställas. Eftersom aktionerna mot judarna var beroendeav ungersk hjälp räddade detta beslut 200 000judar i Budapest. De fick också hjälp av diplomaterfrån de neutrala staterna Sverige, Schweiz och Vatikanstaten.Men i slutet av året miste upp till 30 000judar i Budapest livet, antingen i »dödsmarscher« tillden österrikiska gränsen eller genom mord utförda avde ungerska nazisterna, pilkorsarna.Det fascistiska Italien, också allierat med Tyskland,hade infört antijudiska »raslagar« liknande denazistiska men vägrade att deportera judarna. En högminister sade till ledaren Benito Mussolini: »Vi kännertill vilket öde som väntar judarna som deporterasav tyskarna. De gasas.Alla – kvinnor, gamla män, ochbarn.Vi vill inte ha något med sådana illdåd att göra.«Han krävde av Mussolini att inte tillåta deportering.Men sedan dennes regering fallit i juli 1943 samladetyska trupper och italienska antisemiter ihop över8 000 av Italiens 35 000 judar och deporterade demtill dödslägret Auschwitz-Birkenau.Jugoslavien splittrades i olika delar efter den tyskaockupationen i april 1941. Ungefär 80 000 judarfanns då i Jugoslavien. De 16 000 serbiska judarnabodde huvudsakligen i Belgrad. De plundrades avtyskarna och tvingades till slavarbete. Massarresteringarägde rum i augusti 1941 och merparten avde serbiska judarna sköts. Från våren 1942 användesäven en gasvagn i Semlinlägret intill Belgrad. Sommaren1942 fanns endast några hundra kvar i livet.Kroatiens fascistiska regering, Ustasja, allierade sigmed Tyskland. Judar måste bära en gul davidsstjärnaoch deras egendom konfiskerades. Regimen dödadesystematiskt serber, judar och »zigenare«. I Jasenovaclägretmördades tiotusentals serber och »zigenare«,och 20 000 av de 30 000 judarna i landet. Redan i slutetav oktober 1941 var de flesta kroatiska judar döda.Senare deporterades över 7 000 judar till Auschwitz.Totalt mördades över 60 000 jugoslaviska judar.Grekland ockuperades av Tyskland och Italien.I den italienska zonen var judarna säkra fram till1944. I den tyska zonen drabbade förintelseprocessensärskilt de 50 000 judarna i Saloniki. Från marstill augusti 1943 deporterades omkring 44 000 avdem till Auschwitz-Birkenau. Efter kriget återvändeendast 1 000 judar till Saloniki. På de grekiska öarnautplånades judiskt liv nästan helt.Bulgariens ledare motstod de tyska kraven attdeportera de över 50 000 judiska medborgarna, somdärför överlevde kriget. Bulgarien tillät dock tyskarnaatt deportera judar, som inte var medborgare, från Trakienoch Makedonien.Totalt deporterades över 11 000judar till Treblinka från Bulgarienkontrollerat område.När kriget började bodde över 75 0000 judar iRumänien. I regionerna Bessarabien och Bukovinasköts eller svältes omkring 160 000 av dem till dödsav rumänska trupper hjälpta av tyskarna, medan över150 000 transporterades till Transnistrien där de flestamördades tillsammans med de judar som bodde där.I centrala Rumänien överlevde 300 000 judar kriget.Den rumänska regimen under marskalk Ion Antonescugick, trots sin antijudiska politik, av politiska skälinte med på att deportera judarna till dödslägren.Finland, efter juni 1941 allierat med Tyskland,överlämnade några tiotal judiska flyktingar och krigsfångar,men ingrep inte mot den lilla judiska minoriteteni Finland.86

Motstånd och undsättningEn av myterna om Förintelsen är att sex miljonerjudar gick »som får till slakten« utan att göra motstånd.I verkligheten finns tusentals exempel på motsatsen,från motstånd och uppror i många getton tilljudiska partisaners angrepp på tyska förband i VästochÖsteuropa. I koncentrations- och dödsläger organiseradesmotstånd av såväl judiska som icke-judiskafångar. Tyskarna slog ned varje försök till motvärnmed ett våld som saknade alla hämningar.De ofta unga människor som valde att göra motståndvisste att det medförde mycket stora faror. Deriskerade inte bara sina egna liv, utan de satte ocksåsina föräldrars och syskons och kanske också flerahundra andras liv på spel. Fångar i arbetslag visste atten flykt drabbade olycksbröderna, och även fångar idödsläger tvekade fast de visste att de kunde dödasnärsomhelst. Det var viljan att leva, eller att åtminstonedö med värdighet, som avgjorde mångas beslut.Den judiska kamporganisationen i Warszawasgetto manade i ett upprop i januari 1943:»Friheten vinner man inte genom att vandraundergivet mot sin död, likt ett får till slakt. Frihetenvinner man i något mycket större: i kampen! Densom försvarar sig har möjlighet att rädda sig! Densom från början frånsäger sig rätten till självförsvar– han har redan förlorat! Låt folket vakna till insiktom att det ska kämpa! Vi var också ämnade att leva!Vi har också rätt till liv! (…) Låt folket vakna ochkämpa för sitt liv!«Det beräknas att motståndsgrupper fanns iomkring 100 getton i Östeuropa. Men den vanligasteformen av motstånd var partisangrupper i skogarnai Östeuropa. Upp till 20 000 judar stred i sådanagrupper, en del av dem bildade familjeläger i de vidsträcktaskogarna. I Västeuropa var judiska partisanerverksamma i Frankrike och Belgien. Många partisangruppergömde judar.Ett litet antal judiska barn lyckades finna gömställeni kloster eller hos kristna familjer i Polen, Hollandoch Frankrike, och uppfostrades ofta i kristendom.Tyskarna införde hårda straff för »brottet« att gömmajudar. I Polen belagt med dödsstraff, men ändå fannsdet människor som var villiga att ta risken, antingenför pengar eller av principiella skäl.En annan form av motstånd var försöken attsmuggla judar ut ur nazikontrollerade områden. Detvar inte lätt eftersom flera länder länge stängde sinagränser och ofta skickade tillbaka judar som lyckatsta sig in, som t.ex. Schweiz. En del judar lyckadespå stora omvägar ta sig till Palestina, andra hamnadeså långt bort som i Shanghai. Staden kontrolleradesav Japan, Tysklands allierade under kriget, som dockinte delade nazisternas ideologiska judehat.»Vad som helst kunde varamotstånd, för allt var förbjudet.All verksamhet, som tydde på attfången hade kvar något av sinforna personlighet och egenart,var motstånd.«ANDREA DEVOTO, ITALIENSK PSYKIATER87

Uppror i gettotTrots omänskliga levnadsförhållanden i gettona gjordes upproroch försök till motstånd. På bilden förs några motståndskämpar iWarszawagettot bort. Andra lyckades fly. Simcha Rotem, överlevande,skildrar upproret och flykten från gettot.»Under stridens första tre dagar var det judarna som hadeövertaget. Tyskarna flydde omedelbart mot gettoutgången meddussintals sårade. Från och med då gjorde de allting från utsidan,genom angrepp med flyg och artilleri. Vi kunde inte klara ossmot luftangreppen och i synnerhet inte mot deras taktik att sättaeld på gettot. Gettot var bara eld och flammor (…) Jag tror inteatt något mänskligt språk kan beskriva den fasa vi kände i gettot.På gettots gator, om man fortfarande kan tala om gator, för detfanns inte några gator längre, var vi tvungna att kliva över högarmed döda kroppar som låg travade på varandra. Vi hade intelängre någonstans att gå och förutom kampen mot tyskarna, fickvi också slåss mot hungern och törsten, vi hade ingen kontaktmed yttervärlden, vi var fullständigt isolerade och avskurna frånomvärlden.Vi var i ett sådant tillstånd att till slut såg vi inte ens vad detvar för mening med att fortsätta slåss. Vi tänkte försöka ta ossigenom mot den ariska delen av Warszawa, ut från gettot. (…)Mycket tidigt på morgonen befann vi oss plötsligt ute pågatan i fullt dagsljus. Tänk er denna soliga 1 maj, när vi stod därpå gatan, förbluffade över att befinna oss bland vanliga människor,och vi som kom från en annan planet. (…)Runt gettot fanns jämt misstänksamma polacker som togjudar till fånga. Som genom ett mirakel lyckades vi kommaundan dem. I Warszawas ariska stadsdel gick livet vidare hurnaturligt och vanligt som helst, som det alltid hade gjort. Kaféernafungerade som vanligt, och både restauranger bussar ochspårvagnar, och biograferna var öppna. Gettot var en isolerad ömitt i det normala livet.«88

Upproret i WarszawagettotNär mer än 260 000 judar hade deporterats frånWarszawa till Treblinka insåg de kvarvarande medlemmarnai den judiska motståndsrörelsen att de intehade något annat val än att göra väpnat motstånd.Den 18 januari 1943 gick tyska trupper in i gettotför att deportera den kvarvarande befolkningen.De möttes av direkta attacker och eldgivning, ochled sina första förluster. Även om tyskarna lyckadessamla ihop c:a 6 000 judar för deportation blev dechockade och drog sig tillbaka. Gettot lämnades ifred i några månader. Under fristen lyckades motståndsrörelsenfå tag på ett hundratal revolvrar, någragevär och en kulspruta. Dessutom hade de tillgångtill handgranater och hemgjorda bomber. 800 kvinnoroch män gjorde sig redo för en strid de visste varoundviklig och förberedde bunkrar och andra gömställen.Upproret började när tyskarna gick in i gettotpå den judiska påskaftonen 19 april 1943.Trots att tyskarna och deras allierade var understöddaav stridsvagnar, gjorde intensiteten i motståndetatt de ändrade taktik och började använda artillerioch t.o.m. luftangrepp. På upprorets sjätte dagskrev en av upprorsledarna, Mordechai Anielewicz:»En sak är klar. Det som hänt har överträffat våradjärvaste föväntningar. Tyskarna har flytt gettot tvågånger. (…) Våra förluster är minimala.«Nu började tyskarna sätta eld på hus efter hus,och tvingade fram dem som gömde sig för attsedan skjuta dem. Striderna i gettot fortsatte i fyraveckor. En av de överlevande motståndsmännenskrev: »Vi slog tillbaka, det gjorde det lättare att döoch vårt öde blev lättare att bära.«Säg aldrig att du går den sista vägentrots att blytunga himlar skymmer den blå dagenDen stund vi drömt om kommer nogvåra steg kommer att eka: Vi är här!Hirsch Glik (1920–1943) anslöt sig till partisanerna i gettot iVilnius 1943. Inspirerad av upproren i gettona skrev han sången»Sog nit kejnmol!« som blev känd som de judiska partisanernas sång.89

»Då sa han på ryska: ›Kamrater,det här är den vackraste dagen imitt liv därför att jag har, med minaegna ögon, fått se en så stor gruppmänniskor komma ut ur gettot!… Jag ger er inga löften. Vi kandödas då vi försöker leva, men vi skagöra allt vi kan för att rädda fleraliv. Så här går vi till väga. Vi gallrarinte, vi utplånar inte gamla, barnoch kvinnor. Livet är svårt, vi lever iständig fara, men om vi förgås, om vidör, dör vi som människor.‹«MOSHE BAIRACH, MEDLEM AV BIELSKIS FAMILJELÄGERPartisanerna i skogenDen polske juden Tuvia Bielski bestämde sig för att gå under jordennär den tyska ockupationen började. Han samlade en gruppmedkämpar omkring sig i skogarna i västra Vitryssland.Bielski beslöt att gruppen inte bara skulle försvara sig självautan också aktivt söka upp andra nödlidande judar för att få dematt gå med i vad som kom att kallas Bielskipartisanerna.Vid befrielsen 1944 levde upp till 1 200 män, kvinnor ochbarn under partisanernas beskydd. Eftersom de vägleddes avuppfattningen att det var bättre att rädda judar än att döda tyskar,överlevde gruppen kriget.I skogarna i de tyskockuperade områden i östra Polen och västraSovjetunionen fanns flera liknande familjeläger. I citatet till vänsterberättar Moshe Bairach vad Bielski sa när de mötte honom i skogen.90

Uppror i dödslägrenAv alla motståndsförsök som gjordes under Förintelsen,var revolterna i dödslägren de modigaste ochde mest utsiktslösa. De judiska fångarna visste atttyskarna inte skulle låta dem leva. De kunde dödasnärsomhelst.Varje lyckat flyktförsök ledde till intensivajakter. Ändå ägde tre uppror rum. I Treblinka iaugusti 1943, i Sobibor i oktober samma år, och iAuschwitz-Birkenau i oktober 1944.I Treblinka började upproret den 2 augusti påeftermiddagen. Några fångar lyckades få tag på vapenmedan andra anföll vakterna med yxor, spadar ochsina bara händer. Några av lägerbyggnaderna sattes ibrand. I det allmänna kaoset kunde många av de 700fångarna fly. De flesta greps snart och dödades, färreän 100 överlevde revolten och kriget. Gaskamrarnafortsatte att vara i bruk i två veckor efter upproret.Sobiborrevolten var den mest välorganiserade.Många SS-män och ukrainska hjälptrupper dödadesunder revolten. Av de 550 fångar som fanns i lägretvid dagen för upproret lyckades 320 fly. 170 grepssnart och sköts och bara 48 överlevde ända till krigetsslut. Efter revolten avvecklades lägret.Under hösten 1944 avtog massdödandet i Birkenau.De överlevande Sonderkommandomedlemmarnavisste att deras dagar var räknade. Den 7 oktoberförstördes krematorium 4 med hjälp av sprängmedelsom hade smugglats in av några kvinnliga fångar.Såvitt man vet finns det inga överlevande från dettauppror. Strax efter upproret bestämde SS-ledaren,Himmler, att de återstående gaskamrarna skulle nedmonterasoch förstöras.»Exakt klockan fyra på eftermiddagen sänds bud tillgrupperna att de omedelbart ska bege sig till garagetför att få vapen. Rodak från Plock ansvarar för utdelningen.Alla som kommer förbi för att få ett vapenmåste lämna lösenordet: ›Död!‹ På det kommer snabbtsvaret: ›Liv!‹ ›Död – liv‹, ›död – liv‹ – orden upprepasivrigt i snabb följd och händer sträcks ut efter de efterlängtadegevären, pistolerna och handgranaterna.Samtidigt överfalls de viktigaste SS-mördarna i lägret.Befälhavare Zelomir angriper två SS-vakter med yxaoch tar sig till oss. Han tar över befälet. Intill garagetstår en tysk pansarbil. Rodak har i god tid ordnat såatt den inte startar. Nu tar han skydd bakom den närhan skjuter på tyskarna. Hans skott dödar SturmführerKurt Meidlar och åtskilliga andra av Hitlersfähundar. Sodovitz grupp lyckas inta vapenförrådet.Vapnen fördelas bland kamraterna. Vi har två hundramed vapen. De andra angriper tyskarna med yxor,spadar och hackor. (…) Merparten av de våra stupar,men tyskarna stupar också. Ett fåtal av oss överlever.«STANISLAW KON, DELTAGARE I UPPRORET OCH ÖVERLEVANDEFRÅN DÖDSLÄGRET TREBLINKA91

Tyskt civilt motståndNazityskland var en totalitär stat som inte tolereradekritiska meningsyttringar. Under kriget avrättadesflera tiotusen »fanflyktingar« (desertörer) och personersom påstods »undergräva motståndskraften«.Men människor kunde ändå följa sin egen väg ellert.o.m. göra motstånd. Det fanns inget tvång att stödjaregimens förbrytelser: Poliser som vägrade delta imasskjutningar förflyttades bara; läkare och vårdarekunde skydda handikappade och var inte tvungnaatt mörda; arméenheter kunde dra sig undan kriminellaorder. Men få tog det steget även om det intevar farligt. Gestapo ingrep mot aktivt motstånd, menvar beroende av tiotusentals angivelser från vanligatyskar mot grannar och arbetskamrater.Den nazistiska ledningen var mycket känslig förkritiska stämningar i befolkningen. De första öppnaprotesterna mot »eutanasin« från kyrkoledare sombiskopen von Galen bidrog till att mördandet av handikappadeavbröts, åtminstone officiellt. Några sådanastämningar uppstod aldrig mot »judepolitiken«.Hur mycket tyskarna kände till om mördandet avjudar går inte att avgöra, men en ungefärlig kännedomvar otvivelaktigt utbredd. Grannar såg när judararresterades och fördes bort. Deportationer ägde rumoffentligt, liksom auktioner av judarnas egendom.Många kände till masskjutningsaktionerna i Östeuropaeftersom de skedde inför ögonen på vanliga soldater,som ibland också deltog i dem. En historikerhar skrivit: »Det tycks som om folket i det Tredje riketvisste så mycket (t.ex. om dödandet av landets tyskamedborgare) eller så lite (t.ex. om dödandet av landetsjudiska medborgare) som de hade lust att veta.Vad de inte visste, ville de inte heller veta, av uppenbaraskäl. Men att inte vilja veta, betyder alltid attveta tillräckligt för att veta att man inte vill veta.«Kyrkorna förblev tysta. Kyrkoledare som opponeradesig lämnades i fred men många präster sattesi koncentrationsläger och en del av dem fick sättalivet till. Den religiösa gruppen Jehovas vittnen med20 000 anhängare vägrade att bära vapen och sväratrohetseden mot Hitler och Nazityskland. Deras väg-Ungdomsgruppen Edelweisspiraterna drog sig undan det obligatoriskaHitlerjugend och vägrade anpassa sig. I november 1944hängdes flera medlemmar i Köln. (Det är oklart om bilden återgerdessa hängningar, eller avrättningar av tvångsarbetare som ägderum samtidigt.) Här följer en av deras kampsånger:»Av Hitlers tvång har vi fått nogHan slagit oss i bojorMen snart ska frihetens timme slåoch vi ska slita våra bojor (…)På Hitlerjugend tar vi kål Edelweiss på marsch – oss rår ingen alls på!«92

an att underordna sig är beaktansvärd eftersom dethade räckt att skriva på ett papper för att undgå straff.Knappast någon gjorde det. Tusentals fördes till koncentrationsläger,och uppskattningsvis 25 procent avdessa dödades.Ungdomsprotester mot regimen förekom tillexempel bland Edelweisspiraterna som bildade »vildaklickar«, eller »Swing Kids« (som dansade till förbjudenamerikansk jazzmusik). Nazisterna var osäkra påhur de skulle hantera dessa grupper trots regelrättakonfrontationer mellan Hitlerjugend-medlemmaroch »piraterna«. Först hösten 1944 slog nazisternaned på dem, och hängde flera av deras ledare.Mellan juni 1942 och februari 1943 fanns Vitarosen-rörelsen i München och andra städer. Detvar en liten protestgrupp, organiserad av AlexanderSchmorell, syskonparet Sophie och Hans Scholl ochderas professor Kurt Huber vid universitetet i München.De spred flygblad som fördömde nazisternaoch protesterade mot massmördandet av judar ochandra. Verksamheten avslöjades av Gestapo och Vitarosens ledande medlemmar avrättades.Organiserad opposition mot den nazistiska regimenbedrevs under de första åren av socialdemokratiska,fackliga och kommunistiska kretsar. Men efterendast några få år var nätverken sönderslagna. Enstakamedlemmar lyckades fortsätta motståndet ändatill slutet, men de flesta hade mördats eller spärratsin i fängelser och koncentrationsläger, eller tvingatsi exil. Borgerligt-nationalkonservativa och militärakretsar började inte bjuda motstånd förrän underkriget. En del av de sammansvurna mot Hitler ochregimen agerade därför att de ville rädda Tysklandfrån ett hotande nederlag, medan andra tog djuptavstånd från massmördandet. En av de senare, juristenHelmuth von Moltke som avrättades i januari 1945,klagade över att motståndet i Tyskland led »brist påenighet, brist på folk, brist på kommunikationer«.Medan motståndskämpar i andra länder betraktadessom martyrer uppfattades de i Tyskland enligt Moltkesom vanliga kriminella.RosenstrasseprotestenEn av de intressantaste protesterna mot den nazistiskaregimen ägde rum helt öppet i mars 1943 påBerlins gator. Regimen tvekade att deportera judiskamän gifta med icke-judiska kvinnor, eftersom manoroade sig för protester. Men närvaron av judar iBerlin var ett stort irritationsmoment för propagandaministernJoseph Goebbels, som beordrade att dekvarvarande judarna i Berlin skulle deporteras. Denazistiska farhågorna visade sig vara riktiga, kvinnornatrotsade Gestapo och SS och gick ut i tusentalför att protestera framför byggnaden där deras mänhölls fångna. En av demonstranterna var CharlotteIsrael vars make hade arresterats. Hon har berättatvad som hände: »Ni är mördare«, skrek kvinnornatill vakterna, »och inte bara en gång, utan gång pågång skrek vi tills vi inte orkade längre«. Protesternalönade sig, och de flesta kvinnorna fick tillbaka sinamän. I slutet av kriget utgjorde människor i »blandäktenskap«98 procent av de judar som hade lyckatsöverleva i Tyskland.»I Tredje rikets tillkomsthistoria finns en olöstgåta som jag tycker är ännu intressantare änfrågan vem som satte eld på riksdagshuset. Detär frågan: Var har egentligen tyskarna blivitav? Så sent som den 5 mars [1933] röstademajoriteten av dem emot Hitler. Vad har häntmed denna majoritet? Har den dött? Försvunnitfrån jordens yta? Eller, så här sent, blivitnazister? Hur kunde det komma sig att varjemärkbar reaktion från deras sida uteblev?«SEBASTIAN HAFFNER (PSEUDONYM FÖR RAIMUND PRETZEL),TYSK FÖRFATTARE OCH JOURNALIST, OMKRING 193993

ÅskådareTill vänster: två tysk-judiskabarn efter ankomsten tillEngland, 1938. Eftersomdet var svårt för hela familjeratt få inresetillstånd tillandra länder, fattade mångaföräldrar det svåra beslutetatt skicka iväg sina barnensamma till säkerheten.Efter november pogromenlättade några av de hårdarestriktionerna för judiskaflyktingar till andra länder,och särskilt gjordes undantagför barn. Mycket sällanåterförenades dessa familjerefter kriget.I dag delar historikerna in de historiska aktörernaunder Förintelsen i tre grundläggande kategorier –förövare, offer och åskådare. Den senare kategorin äri många avseenden den mest problematiska ur moralisksynpunkt. Det är svårt att tillskriva någon ansvarför handlingar som inte utförts, och för kunskap sominte erkänns. Kritiker av åskådarna har kallat derasagerande, eller brist på agerande, för en form av delaktighet.Men sådana omdömen måste fällas medstor omsorg, om det alls ska göras.Vi vet att de som kallas åskådare, i första hand devästliga demokratierna, fick många böner om att hjälpajudar. Hade de länder och grupper som benämnsåskådare ett ansvar för att rädda miljoner judar avolika nationaliteter? Svaret var långt ifrån klart på1940-talet och många olika röster hördes.Sovjetunionen slogs för sin existens, och även omlandet gjorde mycket lite för att bistå judar, så diskrimineradeSovjetunionen inte judar under kriget.Vatikanstatens förhållningssätt mot Nazitysklandväxlade. Många präster hjälpte till att gömmajudiska barn under kriget, andra hjälpte nazister attfly till Sydamerika efter kriget. Det påvliga sändebudetAngelo Rotta i Budapest hjälpte tusentals judar,medan prästen Josef Tiso i Slovakien sände tiotusentalsslovakiska judar till gaskamrarna. Sådana motstridigaföreteelser gör det svårt att fälla några allmännaomdömen. Bedömningen av åskådarna förbliren känslig fråga.94

Demokratierna stänger dörrenNazitysklands brutala förföljelse av judarna var förvirrandeför människor i de västliga demokratierna.Den humanistiska traditionen i många länder kolliderademed den påtagliga förekomsten av antisemitism.Många önskade hjälpa människor i nöd, men samtidigthölls dörrarna stängda av rädsla för att släppain tusentals judar. Få politiker vågade utmana djuptrotade fördomar. Många röster höjdes för att hjälpade tyska judarna, men få var beredda att gå från ordtill handling. Hösten 1942 kom allt fler uppgifter ommassmördandet, och trycket på de allierade att ageraökade, men fortfarande gjordes nästan inget.När den amerikanska regeringen till slut bildadeen organisation för att hjälpa judarna, War RefugeeBoard, protesterade den brittiska regeringen ochkallade initiativet för ett reklamtrick. Trots organisationensfaktiska framgångar har en del historikerbetecknat den amerikanska politiken som »presidentRoosevelts största misslyckande«. Rooseveltsförsvarare hävdar, med viss rätt, att det bästa sättetatt hjälpa Europas judar var att få ett snabbt slut påkriget. Ändå menar många bedömare att de liberalavästländernas svaga reaktion på Förintelsen ledde till»demokratiernas misslyckande«.Jakten på en tillflyktsortJudiska flyktingar från båten SS St Louis sedan de tvingatsåtervända till Europa. Den 13 maj 1939 lämnade ungefär 1 000judiska flyktingar Hamburg med den tyska båten SS St Louis påflykt undan nazisterna. Deras mål var Kuba, men där släpptes deinte in. Försök att finna en tillflyktsort i USA misslyckades också.En dryg månad senare måste de segla tillbaka till Antwerpen iBelgien, dit de anlände den 17 juni. Även om några av dem fannen säker fristad i England, hamnade de flesta så småningom ityskarnas händer och fördes till dödslägren.95

En judisk yngling förödmjukasi Wien 1938.Han tvingas vandaliseraen judisk fastighet underöverinseende av nazistiskapartiaktivister.»Jag hade upplevt hos mina föräldrar (somstödde tysknationella folkpartiet) att man kundeha antisemitiska åsikter utan att detta påverkadeens egen relation till enskilda judar. Mankan tycka att det finns spår av tolerans i dennainställning, men det är just denna sammanblandningsom jag ger skulden för att jag senarehelhjärtat stödde ett omänskligt politiskt system,utan att jag själv tvivlade på min egen hygglighet.När man predikade att allt elände som drabbadealla länder berodde på judarna, eller att judarnavar upproriska och att judiskt blod var moralisktkorrumperande, tvingades jag inte att tänka på ereller gamle herr Lewy eller Rosel Cohn: jag tänktebara på hjärnspöket ›Juden‹.Och när jag hörde att judar tvingades lämnasina arbeten och sina hem och fängslades i getton,slog det automatiskt om i mitt huvud så attjag kom bort från tanken att ett sådant öde ocksåkunde drabba er eller den gamle Lewy. Det varbara Juden som förföljdes och ›oskadliggjordes‹.«MELITA MASCHMANN, LEDARE I BUND DEUTSCHER MÄDEL,AVDELNINGEN FÖR FLICKOR (14–18 ÅR) I HITLER-JUGEND96

Vittnen till folkmordFrån den allra första dagen av den tyska ockupationenav Polen var våld, brutalitet och grymheter en delav vardagen. Skadan som nazisterna åsamkade detpolska folket var enorm, och nationen känner av desseffekter än i dag. Polackerna tvingades också bevittnaoch t.o.m. uppleva Förintelsen på sin egen förgård. Fåpolacker samarbetade med nazisterna. Men det varvanligt att polacker angav judar på flykt till myndigheternaeller tog betalt för att gömma dem, bara föratt senare förråda dem. Å andra sidan utstod tusentalspolacker påtagliga faror när de med risk för sinaegna och sina familjers liv hjälpte judiska grannar.Polackerna grundade en motståndsrörelse (Zegota)vars enda syfte var att rädda judar.De polsk-judiska relationerna före kriget var kompliceradeoch kännetecknades av misstro och fientlighetfrån båda sidor. Polska judar diskrimineradespå många sätt. Trots detta hände det att övertygadeantisemiter hjälpte judar. Kanske gjorde de det avreligiösa skäl eller för att de hade varit grannar. Förutomjudar och »zigenare« var polackerna de hårdastdrabbade, och den gemensamma nazistiska fiendenmöjliggjorde ibland en sammanjämkning av derasintressen.Men judar som hade överlevt kriget (högst 300 000av över 3 miljoner polska judar) möttes ofta av fientlighetoch kyla när de återvände hem. Pogromer ochmisshandel av judar inträffade. Många judar flyddepå nytt. I dag intresserar sig många polacker för landetsjudiska historia, för de tomma bönehusen och deövergivna gravplatserna. Men judarna är borta.Jag mindes Campo di Fiorien vacker afton på vårenvid musikens livliga toneri Warszawa vid karusellen.Schlagermusiken dränktesalvorna bakom ghettots muraroch de åkande paren lyfteshögt upp mot den klara himlen.Ibland från de brinnande husenbar vinden svartnade drakaroch folket på karusellenfångade flagor i luften.Vind från de brinnande husenlyfte på flickornas kjolar;massornas skratt och förtjusningi Warszawas strålande söndag.Någon drar kanske moralenatt Roms och Warszawas mänskorhandlar, roar sig, älskarostörda av martyrernas bål.En annan drar kanske moralenatt allt som är mänskligt försvinner,att glömskan frodas och växerfast lågorna ännu ej slocknat.Men jag tänkte den gångenpå de döendes ensamhet.UR CAMPO DI FIORI, CZESLAW MILOSZ(TOLKNING: NILS ÅKE NILSSON)97

En polsk skolklassPolskan Cecylia Przylucka, som själv var elev i klassen, berättarom några av sina judiska skolkamrater och deras öden:»Ta en titt på barnen på bilden genom ett förstoringsglas. Det ärbarn i klass 5a från staden Kozowo i Podolien, glada för att skollovetsnart ska börja.När jag började skolan bad min far att jag skulle få sitta blandde judiska barnen. Han brukade alltid säga: ›Judar är kloka människor– dem ska man lyssna på.‹ Det var kanske därför som jagblev så god vän med dem, allra bäst med Róza och Klara, somsatt mitt i klassrummet. Róza var allvarlig. Hon brukade ha flätoruppsatta i kringlor med rosetter vid öronen. Hon var duktigast imatematik och brukade hjälpa de andra med matte. När vi gjordeutflykter hade hon med sig knapriga småfranska till alla elever.Hennes föräldrar hade ett bageri. Bredvid henne satt Klara, ochde var oskiljaktiga. Klara hade ett lockigt burr i korta flätor. Hongillade att få de andra att skratta åt hennes kommentarer. I klassenfanns det en Klara till, fruktansvärt blyg, mycket flitig ochrar. Hon står vid väggen på kortet. Bredvid henne står Mosio medden vita dubbelvikta kragen. Han hade jämt en sådan skjorta.Han satt ofta och lutade sig på armbågen och tänkte. Då brukadeläraren säga: ›Mosiu, jag är säker på att du redan vet svaret.‹ Ochfaktiskt – det gjorde han. Sonia, längst bak till vänster, var endabarnet, mycket välvårdad och vacker. Hon gick dansande ochsjungande till lektionerna. Sedan var det Sara (här till höger) medkopparrött hår. Hon var blyg och hade svårt med polskan.Sedan var det en flicka och en pojke till som jag inte minnsnamnen på. (…)När tyskarna kom mördades de judiska barnen på det här kortetoch i hela skolan – och deras föräldrar, syskon och släktingar.Tyskarna förde ut dem till stenbrotten och sköt dem. På detviset dog en tredjedel av invånarna i vår stad. Fyra personer överlevde.En far och son gömde sig i träskmarkerna långt bort frånstan, och min mamma gav skydd åt Szmuc och hennes fästman.Hon gömde dem i vår källare i ett och ett halvt år och gav demmat. Hon berättade det inte ens för vår far. Och i källaren överlevdede tragedin. De fick ett barn, men det var dödfött. Barnet fickde begrava bredvid sig. Det fick vi veta först när de var fria.«98

»De senaste dagarna har judarna i vårt distrikttransporterats iväg. Härifrån var det familjernaStrauss och Heinemann. Från en välunderrättadkälla hörde jag att alla judar tas till Polen ochmördas där av SS-enheter. Denna grymhet ärfruktansvärd. Sådana skändligheter kommeraldrig att kunna strykas ut från mänsklighetenshistoria. Vår mördarregim har för evigt smutsatner namnet ›Tyskland‹. För en anständig tyskär det obegripligt att ingen kan få stopp påHitlerbanditerna.«FRIEDRICH KELLNER SKRIVER I DAGBOKEN 16 SEPTEMBER 1942När de allierade styrkorna vid krigsslutet befriade koncentrations- ocharbetslägren blev de så upprörda över vad de såg, att de många gångerbeordrade lokalbefolkningen att begrava de tiotusentals döda och utmärgladekroppar de träffade på. På bilden ses tyska civila i Neunburg somtvingas bära kvarlevorna efter koncentrationslägerfångar genom stadenför att begrava dem.99

En dödsmarsch mellankoncentrationslägretDachau och Wolfratshausenpasserar en by i april1945. Bilden är tageni hemlighet.Dödsmarscherna och slutet på FörintelsenMånga koncentrationsläger var belägna längs deallierades marschrutter när de avancerade in i Tyskland.Men hellre än att låta fångarna befrias tvingademånga lägerkommendanter dem under vårvintern1945 att marschera mot det krympande tyska territoriet.Tiotusentals svältande och frysande kvinnoroch män stapplade framåt. De som inte kunde hållatakten sköts och lämnades vid vägkanten. Sammanlagttvingades ungefär 250 000 människor att uthärdadessa brutala marscher. De passerade genom mångatyska samhällen. Några invånare försökte hjälpa dem,andra hånade dem.Mördandet av judar och andra upphörde bara närkriget tog slut. En mycket stor andel judar kundeinte återvända hem. Många hamnade i s.k. DP-läger(»displaced persons camp«) som tidigare ofta hadevarit koncentrationsläger. Åtskilliga tillbringadeflera år i sådana läger, där de försökte återerövra sinhälsa och sitt människovärde. Förintelsen var över,men inte dess följder. En överlevande har förklarathur många judar kände efter befrielsen: »Till störstadelen kände judarna som befriades ingen extas, ingenglädje vid befrielsen. Vi hade förlorat våra familjer,våra hem. Vi hade ingenstans att ta vägen, ingen attsluta i vår famn. Ingen väntade längre på oss.Vi hadebefriats från döden och rädslan för döden, men intefrån rädslan för livet.«100

Lärdomar?Kriget i Europa hade två aspekter. Å ena sidan vardet ett »konventionellt«, politiskt krig om makt ochresurser med katastrofala konsekvenser.Tiotals miljonermänniskor förlorade sina liv, förstörelsen övergårvår fattningsförmåga. Men det hade även en ny, ochannorlunda, sida. För nazisterna var kriget också ideologiskt.Det var det »stora raskriget« som skulle säkraett »germanskt« herravälde i Europa. Bara genomatt eliminera alla andra politiska system och undertryckaeller utplåna oönskade »raser« eller folk kundedetta krig vinnas. I centrum för »förintelsekriget« stodEuropas judar, som utmålades som »fienden« överalla andra. Målet var att genom att helt utplåna demfysiskt för all framtid göra Europa »judefritt«.Man kan önska att folkmordet inte hade ägt rum,ämnet är dystert och vedervärdigt och kunskapernaär inte lätta att bära. Den italienske Auschwitz-fångenPrimo Levi skrev: »Det är varken lätt eller behagligtatt gräva i denna avgrund av ondska. (…) Man ärfrestad att vända sig bort med en grimas och vägraatt se och höra: det är en frestelse som man måstemotstå.« Önskan eller lockelsen att titta bort ellerglömma har också av olika skäl varit stark, inte barahos dem som begick brotten. Ända sedan kriget togslut har inflytelserika röster hävdat att man bör låtadet förflutna vara, »se mot framtiden« och »glömmaalla brott och dårskaper i det förgångna«.Den franska författarinnan Charlotte Delbo uppmanadeoss i stället att försöka betrakta den nazistiskalägervärldens bottenlösa avgrund utan att vikaundan med blicken, försöka »för att förstå«. Ändåkände hon att kunskapen som hennes erfarenhetersom politisk fånge i Auschwitz-Birkenau hade givithenne var »oanvändbar«. Detta väcker viktiga frågor.Vad kan man lära? Går det att lära, och i så fall hur?Och, inte minst, varför ska man lära? För historikernOmer Bartov är det mest skrämmande »omöjlighetenatt lära sig något av Förintelsen«. Förintelsens»ytterliga meningslöshet, dess fullständiga och totalatomhet« gör alla frågor som handlar om dess lärdomarfåfänga.Ändå finns det starka skäl att inte stanna där.Avståndet till andra världskriget och Förintelsenväxer, och de som ännu har egna minnen från dennatid blir för varje år allt färre. Det är ofrånkomligt.Men är det ofrånkomligt att likgiltighet, okunskapoch tystnad – eller till och med förnekande – blirarvet efter Förintelsen, och därmed i själva verketmördarnas slutliga seger?Folkmordet tog form och utspelade sig i Europashjärta. Det kommer för alltid att påverka vår världsdelshistoria och utveckling. Det är viktigt att förståvarför och på vilket sätt. Man bör åtminstone inseatt Förintelsen ägde rum därför att människor somdu och jag valde att planera massmord och utföradem systematiskt under en lång följd av år. De kundeha träffat andra val. Förintelsen var inte oundviklig.Det var vad filosofen Theodor Adorno åsyftade närhan på 1960-talet sa att kravet att Auschwitz inteupprepas borde vara det viktigaste i all fostran. Omhistorien om Förintelsen rymmer någon lärdom så ärdet kanske denna.»Vad som händer judarna idag, kanhända ett annat folk i morgon. Detger den nazistiska utrotningskampenmot judarna en vikt och betydelse,som näppeligen kan överskattas. Dengäller varken mer eller mindre än denvästerländska kulturens grundvalar.«HUGO VALENTINHISTORIKER OCH HUMANIST, 1944101

Efter det att brittiska och amerikanska trupper i krigets slutskedebefriat koncentrationslägren i västra och centrala Tysklandspreds omedelbart filmer och bilder därifrån. Trots sex års krigvar chocken stor över scener som på bilden här intill, även blandsoldaterna. Den svenska allmänheten mötte för första gången denhär bilden från det befriade koncentrationslägret Bergen-Belseni den nystartade tidningen Expressen 29 april 1945. Tidningenfrågade kända och okända svenskar hur de reagerade inför den.Några uttryckte djup gripenhet och bestörtning, andra ville intese eller kommentera bilden utan ansåg att den var »propaganda«.Massgravarna och de levandes och dödas utmärglade kropparblev under lång tid, framför allt i Västvärlden, symbolen förnazismen och dess följder.102

O, ni som vetvisste ni att hunger får ögonen att glittraatt törst får dem att fördunklasO, ni som vetvisste ni att man kan se sin moder dödutan att gråtaO, ni som vetvisste ni att på morgonen längtar man efterdödenoch på kvällen är man rädd för denO, ni som vetvisste ni att en dag är längre än ett åren minut är längre än ett livO, ni som vetvisste ni att ben är ömtåligare än ögonatt nerver är starkare än benatt hjärtat är hårdare än stål(…)Visste ni att lidandet är oändligtatt det fasansfulla är gränslöstVisste ni detNi som vetCHARLOTTE DELBO(TOLKNING: EVA ÅKERBERG)103

Minnet av FörintelsenStrödda över hela Europa ligger tusentals och återtusentals ödelagda, övervuxna och bortglömda judiskabegravningsplatser. En värld skapad över seklerutplånades inom loppet av några få år, med allt vadden rymde av mänskligt liv, minnen och uttrycksformer.Bandet mellan det förflutna och framtiden meddess levande generationer skars av, tvärt och oåterkalleligt.Vilka var människorna som ligger begravda påden gamla begravningsplatsen i Busk, eller i massgravarnaalldeles intill? Minns någon dem?Arbetet att återerövra Europas förlorade minneställer oss inför ett val. Om gravstenarna i Busk kundetala och berätta om det försvunna livet och vad somhände där under åren 1941–1943, skulle vi lyssnaeller skulle vi vända oss bort? Eller är vi som gässensom obekymrat går bland massgravarna, oförmögnatill något annat?Valet kan inte vara att vända stenarna ryggen ochlåtsas som att de inget har att berätta, eller inte finnsoch aldrig har funnits. Men det kan inte heller varaatt leva våra liv oupphörligen vända mot dem, bortfrån nuet och framtiden.Vi måste hitta vägar att föramed oss stenarnas, dokumentens och människornasvittnesbörd in i framtiden, och veta varför vi gör det.Först då blir det möjligt att verka i nuet med stöd ikunskaperna om och minnet av Förintelsen.Till vänster: Minnesmonumentetöver Europas mördade judar,invigt i maj 2005 i centrumav Berlin, Tyskland.Till höger: Resterna av den gamla judiska begravningsplatsen istaden Busk – före första världskriget känt som »det galiziskaVenedig« – i västra Ukraina. Nedanför begravningsplatsen, i släntenned mot floden Bug, ligger 17 massgravar med kvarlevorna avungefär 1750 judar som sköts 1943. En fransk-ukrainsk forskargruppundersökte massgravarna 2006.104

»Mitt förflutna är vid sidan av mig, hela tiden,men jag kamouflerar det bra. Det är med mighela tiden, och jag kan minnas varje ögonblickmed min familj. När jag dör, så är de ocksådöda, för de lever i mitt minne. Den dagen jagdör, är det ingen som kan minnas dem.«ANNA GELLERÓVA, DEN ENDA ÖVERLEVANDE I SIN FAMILJ105

KällförteckningAlmgren, B., Drömmen om Norden.Nazistisk infiltration i Sverige 1933–1945, Stockholm, 2005.Andersson, L.M., Tydén, M. (red.), Sverigeoch Nazityskland: skuldfrågor ochmoraldebatt:, Stockholm, 2007.Arad, Y. m.fl. (red.), Documents on theHolocaust, Yad Vashem, 1981.Bartov, O., Murder in Our Midst: TheHolocaust, Industrial Killing andRepresentation, New York, 1996.Bauer, E., Trau keinem Fuchs auf grünerHeid und keinem Jud bei seinemEid! Ein Bilderbuch für Groß undKlein, Nürnberg, 1936.Bauer, Y., TheGypsies, i Berenbaum, M., Gutman, Y.,Anatomy of the Auschwitz Death Camp,Indiana, 1992.Berenbaum, M. (red.), A Mosaic ofVictims. Non-Jews Persecuted andMurdered by the Nazis, London, 1990.Beszwinska, J., Czech, D. (red.), Auschwitzin den Augen der SS, Warszawa, 1992,The State Museum Auschwitz-BirkenauPublications.Birenbaum, H., Hope is the Last to Die, ©Oswiecim, 1994, The State MuseumAuschwitz-Birkenau Publications.Blady Szwajger, A., © 1988, 1990, IRemember Nothing More: The WarsawChildren’s Hospital and the JewishResistance, London, 1990. © WilliamCollins & Co. Ltd. 1990.Bokholm, R.: Tisdagsklubben. Om glömdaantinazistiska sanningssägare i svenskt30- och 40-tal, Stockholm, 2001Före- under- efter- : motstånd motnazismen och hjälp till dess offer,Stockholm, 2007Breitman, R., The Architect of Genocide.Himmler and the Final Solution,London, 1992Browning, C., Ordinary Men. ReservePolice Battalion 101 and the FinalSolution in Poland, New York, 1993.The Origins of the Final Solution.The Evolution of Nazi Jewish Policy,September 1939-March 1942,London, 2004.Bruchfeld, S., Förnekandet av Förintelsen.Nynazistisk historieförfalskning efterAuschwitz, Stockholm, 1996.Bruchfeld, S., Jacobsson, I., Kan man varasvart och svensk? Texter om rasism,antisemitism och nazism, Stockholm,1999.Burleigh, M., Death and Deliverance,›Euthanasia‹ in Germany 1900–1945,Cambridge, 1994.Burleigh, M., Wippermann, W., TheRacial State, Germany 1933–1945,Cambridge University Press,Cambridge, 1991.Byström, M., En broder, gäst och parasit.Uppfattningar och föreställningarom utlänningar, flyktingar ochflyktingpolitik i svensk offentlig debatt1942–1947, Stockholm, 2006.Chamberlain, H. S., The Foundationsof the Nineteenth Century, Vol. 1 ,London, 1911.Czech, D., Kalendarium der Ereignisse imKonzentrationslager Auschwitz-Birkenau 1939–1945, Reinbek beiHamburg, 1989.Delbo, C., Auschwitz et après. Aucunde nous ne reviendra, © 1970 byles Éditions de Minuit, Paris.Auschwitz et après. Une connaissanceinutile, © 1970 by les Éditions deMinuit, ParisDer Prozess gegen die Hauptkriegsverbrechervor dem InternationalenMilitärgerichtshof, Band XXIX,München, 1989.Dobroszycki, L., (red.), The Chronicle ofthe Lodz Ghetto, 1941–1944, NewYork, 1984.Dwork, D., Children With A Star. JewishYouth in Nazi Europe, New Haven,1991.Dödsapparaten, övers. G. Sandin,Amsterdam, 1993.Frank, A., Anne Franks dagbok:den oavkortade originalutgåvan:anteckningar från gömstället 12 juni1942 - 1 augusti 1944, Stockholm,2005.Frankl, H. och T., Jiddische Lieder,Wiesbaden, 1981.Friedländer, S.,Förföljelsens år, 1933–1939: Tredje riket och judarna, förstadelen, Stockholm, 1999.The Years of Extermination. NaziGermany and the Jews, 1939–1945,New York, 2007Garde, P.-K., Mina föräldrars kärlek,Strängnäs, 2008.Gilbert, M., Auschwitz & The Allies: ThePolitics of Rescue, Feltham, Middlesex,1983.The Holocaust, The Jewish Tragedy,London, 1986.Glass, J., »Life Unworthy of Life«, RacialPhobia and Mass Murder in Hitler’sGermany, New York, 1997.Goldhagen, D. J., Hitler´s WillingExecutioners. Ordinary Germans andthe Holocaust, London, 1996.Graml, H., Antisemitism in the ThirdReich, Cambridge, MA, 1992.von der Grün, M., Hur var det egentligen?Att växa upp i Tredje Riket, Stockholm,1981.Gyllenhaal, L., Gebhardt, J.F., Slaget omNordkalotten, Lund, 2001.Gyllenhaal, L., Westberg, L., Svenskar ikrig 1914–1945, Lund, 2004.Haffner, S., En tysk mans historia,Stockholm, 2005.Halevy, Y. (red.), Historical Atlas of theHolocaust, Wash. D.C., 1996.Hilberg, R., Sonderzüge nach Auschwitz,Mainz, 1981.The Destruction of the European Jews,New York, 1985.Sources of Holocaust Research:An Analysis, Chicago, 2001.Housden, M., Resistance and Conformityin the Third Reich, New York, 1997.Jansen, H. m.fl., Antisemitismen: Enhistorisk skildring i ord och bild,Stockholm, 1991.Johannesson, K., Retorik eller konsten attövertyga, Stockholm, 1999Kaplan, C., Katsh, A., Dödens dokument:Dagbok från Warszawa, Stockholm,1967.Kellner, F., Dagboksanteckningar 1939–1945, © 2007 Robert Scott Kellner,http://www.geocities.com/chippen0/kellnerdiaryentries.html (hämtat 2009­04-26)Klarsfeld, S., The Auschwitz Album, NewYork, 1980.French Children of the Holocaust. AMemorial, New York, 1996.Klee, E., Dokumente zur »Euthanasie«,Frankfurt am Main, 1985.Klee, E. m.fl., »Schöne Zeiten«.Judenmord aus der Sicht der Täter undGaffer, Frankfurt am Main, 1988.Klemperer, K. von, German resistanceagainst Hitler: The Search for AlliesAbroad, 1938–1945, New York, 1992Krausnick, M., Wo sind sie hingekommen?Der unterschlagene Völkermord an denSinti und Roma, Gerlingen, 1995.Krigsarkivet, Försvarsstabensunderrättelseavdelning, Inkomnaskrivelser, serie E, vol. 9-10Kvist Geverts, K., Ett främmande elementi nationen: svensk flyktingpolitik ochde judiska flyktingarna 1938–1944,Uppsala, 2008.Lanzmann, C., Shoah, Stockholm, 1988.Larsmo, O., Djävulssonaten. Ur detsvenska hatets historia, Stockholm,2007.Levi, P., The Drowned and the Saved,London, 1989.Levine, P.A., From Indifference toActivism: Swedish Diplomacy and theHolocaust, 1938–1944, Uppsala,1996.Levine, P.A., »Swedish Neutrality duringthe Second World War; tactical successor moral compromise?«, i Wylie, N.(red), European Neutrals and Non-Belligerents during the Second WorldWar, Cambridge, 2002.Lewandowski, J., Knutpunkt Stockholm.Den polska motståndsrörelsens svenskaförbindelser från september 1939 tilljuli 1942, Stockholm,, 2006.Ley, R., Schmiede des Schwertes,München, 1942.Liebermann-Shiber, E., On the Edge of theAbyss, New York, 1994.Lifton, R.J., The Nazi Doctors. MedicalKilling and the Psychology of Genocide,New York,1986Lindberg, H., Svensk flyktingpolitik underinternationellt tryck, 1936–1941,Stockholm, 1973.Longerich, P., »Davon haben wir nichtsgewusst!«. Die Deutschen und dieJudenverfolgung, 1933–1945,München, 2006.Lomfors, I., Breven från Hertha, Göteborg,1987Lomfors, I., Blind fläck: minne ochglömska kring svenska Röda korsetshjälpinsats i Nazityskland 1945,Stockholm, 2005.Lööw, H., Nazismen i Sverige 1924–1979,Pionjärerna, partierna, propagandan,Stockholm, 2004.Mazower, M., Hitler's Empire, Nazi Rule inOccupied Europe, London, 2008.106

Mendes-Flohr, P.R., Reinharz, J. (red.),The Jew in the Modern World, NewYork, 1980.Michalka, W. (red.), Deutsche Geschichte1933–1945, Dokumente zur InnenundAussenpolitik, Frankfurt am Main,1993.Milosz, C., Möte, Dikter, Svensköversättning Nils Åke Nilsson, © 1980Brombergs förlag, Uppsala.Müller, T., Från Auschwitz tillGünskirchen, Kristianstad, 1993.Nazi Conspiracy and Aggression, vol.8, (International Military Tribunal,Nürnberg), Washington D.C., 1946.Noakes, J., Pridham, G., Nazism 1919–1945, State, Economy and Society,Vol. 2, Exeter, 1984.Nazism 1919–1945, Foreign Policy,War and Racial Extermination, Vol. 3,Exeter, 1988.Nordlund, S., Affärer som vanligt:ariseringen i Sverige 1933–1945,Lund, 2009.Olère, D., A Painter in theSonderkommando at Auschwitz, NewYork, 1989.Oredsson, S., Svensk rädsla. Offentligfruktan i Sverige under 1900-taletsförsta hälft, Lund, 2001.Perechodnik, C., (red., övers. F. Fox), AmI a Murderer? Testament of a JewishGhetto Policeman. Colorado, 1996.© Westview Press. Tryckt med tillståndfrån Westview Press.Persson, S., »Vi åker till Sverige«: de vitabussarna 1945, Rimbo, 2002.Peukert, D.J.K., Inside Nazi Germany,Conformity, Opposition and Racism inEveryday Life, London, 1989.Piper, F., & Swiebocka, T., (red.)Auschwitz. Nazi Death Camp,Oswiecim, 1996, The State MuseumAuschwitz-Birkenau Publications.Pohl, Dieter, Verfolgung und Massenmordin der NS-Zeit 1933–1945, Darmstadt,2008.Richardson, G., Beundran och fruktan:Sverige inför Tyskland 1940–1942,Stockholm, 1996Ringelblum, E., Notes from the WarsawGhetto, The Journal of EmmanuelRingelblum, (red., övers. J. Sloan),New York, 1974.Riksarkivet, UD, HP 1 CTRiksdagstrycket 1921, andra kammarensprotokoll nr 39.Riksdagstrycket 1939, andra kammarensprotokoll nr 12.Rittner, C., Myers, S., The Courage toCare, New York, 1986.Rittner, C., Roth, J. (red.), DifferentVoices: Women and the Holocaust, NewYork, 1993.Roseman, M., The Villa, the Lake, theMeeting. Wannsee and the FinalSolution, London, 2002.Rosensaft, H., Yesterday: My Story.Washington, D.C., 2004.Rubenstein, R., Förintelsens lag,Stockholm, 1980.Rudashevski, Y., The Diary of the VilnaGhetto, Ghetto Fighters’ House,Israel 1973.Sachnowitz, H., Det angår också dig,berättat för Arnold Jacoby, Stockholm,1977.Schiff, H., Holocaust Poetry, London,1995.Schoenberner, G., Davidsstjärnan, Malmö,1979.Schultheis, H., Wahler, I. E., Bilder undAkten der Gestapo Würzberg über dieJudendeportationen 1941–1943, BadNeustadt, 1988.Schwarberg, G., Der SS-Arzt und dieKinder vom Bullenhuser Damm,Göttingen, 1994.Schön, B., Där järnkorsen växer,Stockholm, 2001Sereny, G., Vid avgrunden. Frånbarmhärtighetsmord till folkförintelse,Stockholm, 2000Sierakowiak, D., Dagbok från gettot,Stockholm 1996.Stare, J., Judiska gårdfarihandlare iSverige, Stockholm, 1996.Stern, J. P., Hitler, the Führer and thePeople, London, 1990.Stoltzfus, N., Resistance of the Heart:Intermarriage and the RosenstrasseProtest in Nazi Germany, New York,1996.Stümke, H.-G., Homosexuelle in Deutschland.Eine Politische Geschichte,München, 1989.Stålhane, B., Svenska folket undrar…Tankar om Hitlermyten ochregeringspolitiken, Stockholm, 1943Svanberg, I., Tydén, M., Sverige ochFörintelsen. Debatt och dokument omEuropas judar 1933–1945, Stockholm,2005.Swiebocka, T. et al., (red.), Inmitten desgrauenvollen Verbrechens, Kraków,1996. The State Museum Auschwitz-Birkenau Publications.Tec, N., Defiance: The Bielski Partisans,Oxford, 1993.Tencer, G. (red.), And I Still See TheirFaces. The Shalom FoundationCollection of Golda Tencer-Szurmiej,Warszawa, 1996.Thorsell, S., Mein lieber Reichskanzler!Sveriges kontakter med Hitlersrikskansli, Stockholm, 2007.Tory, A., Surviving the Holocaust: TheKovno Ghetto Diary, (red. M. Gilbert,övers. D. Porat), Cambridge, MA,1990.Valentin, Hugo, Det judiska folkets öde,Stockholm, 1944.Willenberg, S., Revolt in Treblinka,Warszawa, 1992.Yahil, L., The Holocaust: The Fate ofEuropean Jewry, Oxford, 1987.Zimmermann, M., Rassenutopie undGenozid: die nationalsozialistische»Lösung der Zigeunerfrage«, Hamburg,1996.Citatförtecknings. 8 Chamberlain, H.S., s. 269s. 9 Adolf Stoecker cit i Mendes-Flohr,P.R., Reinharz, J. (red.), s. 280­282s. 10 Adolf Hitler cit i von der Grün, M.,s. 108–109s. 11 Jurister cit i von der Grün, M.,s. 96s. 12 Lagen om Hitlerjugend cit ivon der Grün, M., s. 106s. 12 Bauer, E., passims. 15 Frank, A., s. 29s. 17 Bayerns lag cit i Burleigh,M., Wippermann, W., s. 114–115s. 18 Tysk homosexuell man cit iStümke, H.–G., s. 115–116s. 20 Direktör för pantbank cit iHilberg, R., Sources of HolocaustResearch, s. 43s. 21 Hertha Nathorff cit i Graml, H.,s. 210s. 22 Hertha Nathorff cit i Graml, H.,s. 207–208s. 24 Facktidskrift för bibliotekarier cit iBurleigh, M.& Wippermann, W.,s. 83s. 25 Hilma Geffen-Ludomer/LoreGang-Salheimer/Martha Appel cit iFriedländer, S., Förföljelsens år, s.52s. 26 Heinrich Himmler om polska barncit i Mazower, M., s.194s. 27 Reinhard Heydrich cit i Noakes,J.& Pridham, G., vol. 3, s. 1053s. 28 Ringelblum, E., s. 73s. 30 Chaim Kaplan cit i Kaplan,C., Katsh, A., s. 175s. 31 En läkare cit i Hilberg, R.,The Destruction of the EuropeanJews, s. 268s. 31 Sierakowiak, D., s. 149s. 31 Rudashevski, Y., s. 31107

s. 32 Jacob Gens cit i Arad, Y., m.fl.,s. 453–454s. 32 Liebermann-Shiber, E., s. 30s. 33 Blady Szwajger, A., s. 33–34s. 34 Odette Daltroff-Baticiecit i Klarsfeld, S., French Childrenof the Holocaust, s. 47-48s. 35 Ley, R., s. 231s. 35 Europa skall finkammas, cit urWannseekonferensens protokoll, iRoseman, M., s. 108-118s. 35 Anthony Eden cit i Svanberg, I.,Tydén, M., s. 265s. 35 Torgny Segerstedt cit i i Svanberg,I., Tydén, M., s. 269s. 36 Deportationsinstruktioner cit iNoakes, J., Pridham, G., vol. 3, s.1 078–1 079s. 36 Polisrapport cit. i Noakes, J.,Pridham, G., vol. 3, s. 1 080s. 39 Birenbaum, H., s. 34–36s. 40 Perechodnik, C., s. 46s. 41 Hertha Josias cit i Lomfors, I.,s 81s. 41 Hermann Friedrich Gräbe cit iRittner, C., & Myers, S., s. 43s. 41 Müller, T., s. 68–69s. 41 Pagis, D. i Schiff, H., s. 180s. 42 Friedländer, S., Förföljelsens år,s. 225s. 43 Josef Reinhardt cit i Krausnick,M., s. 97s. 44 Delbo, C., Aucun de nous nereviendra, s. 11s. 46 Albert Widmann cit i Burleigh, M.,s. 119s. 46 Standardbrev »eutanasi«-centretBernburg cit i Noakes,J., Pridham, G., vol. 3, s.1 028s. 46 Heinrich Himmler cit iDer Prozess gegen dieHauptkriegsverbrecher…, vol. 29,s. 145–146s. 47 Katolske biskopen i Limburgcit i Noakes, J., Pridham, G.,vol. 3, s. 1 039–1 040s. 48 Tory, A., s. 49s. 49 Jägerrapporten från EinsatzgruppA cit. i Klee, E. m.fl., s. 57s. 49 Löjtnant Walther cit iSchoenberner, G., s. 86s. 49 Karl Jäger cit. i Klee, E. m.fl.,s. 61s. 50 Hermann Friedrich Gräbe cit iSchoenberner, G., s. 83s. 52 Pehr Emanuel Lithander cit iStare, J., s. 41–42s. 52 Arthur Engberg, 7 maj 1921,cit i Riksdagstrycket 1921,AK protokoll nr 39, s. 16s. 53 Soldatinstruktion cit i Bruchfeld,S., Jacobsson, I., s. 127s. 55 Sändebudet Einar af Wirsén irapport till Per Albin Hansson ochRickard Sandler, 21 september1935, Riksarkivet, HP 1 CT,#1148s. 55 Torgny Segerstedt i GöteborgsHandels- och Sjöfartstidning, 3februari 1933s. 56 Sigfrid Hansson cit i Lindberg, H.,s. 208s. 57 Arvid Fredborg cit i Larsmo, O.,s. 73s. 59 Hermann Göring cit i bl.a. UpsalaNya Tidning, 5 oktober 1942s. 60 Anders Forshell handbrev tillCarlos Adlercreutz, 30 juni 1941,Krigsarkivets. 60 C.A. Juhlin-Dannfelt omkrigsfångarnas »decimering«,handbrev till Carlos Adlercreutz,17 oktober 1941, Krigsarkivets. 60 C.A. Juhlin-Dannfelt om SSspecialkommandon, handbrev tillCarlos Adlercreutz, 29 oktober1941, Krigsarkivets. 60 Stockholms-Tidningen 27september 1941 cit i Svanberg,I., Tydén, M., s. 225s. 60 Fl. Hällzon i Hemmets Vän, 5augusti 1943s. 61 Ledare i Eskilstuna-Kuriren,»Kristet val?«, 16 september 1942s. 62 Göteborgs-Tidningen 29 november1942 cit. i Svanberg, I., Tydén,M., s. 255s. 62 Olle Nystedt cit i Svanberg, I.,Tydén, M., s. 259s. 62 Göteborgs-Posten 17 december1942 cit i Svanberg, I., Tydén, M.,s. 298s. 63 Arthur Engberg cit i Svanberg, I.,Tydén, M., s. 254-255s. 64 Kurt Lundin cit i Schön, B., s. 170s. 64 En svensk (Lars Rooth) i allieradkrigstjänst cit i Gyllenhaal, L.,Westberg, L., s. 181s. 66 Carl Ivan Danielsson cit i Levine,P. A., s. 275s. 67 En överlevande (Anna Gelleróva)berättar cit i Garde, P.-K., s. 25s. 69 Stålhane, B., s. 65s. 69 Valentin, H., s. 169s. 69 En kommentator (Arne Ruth) urförordet till Lomfors, I., s. 10s. 70 Otto Wallén, Zeth Höglund ochGösta Bagge cit i Riksdagstrycket1939, AK protokoll nr 12, s. 34,35 resp. 42s. 70 Gustav V lyckönskar Hitler cit iThorsell, S., s. 226s. 70 Gustav V vädjar till Horthy cit iLevine, P. A., s. 274s. 71 August Becker cit i Arad, Y. m. fl.,s. 419–420s. 72 Yankel Wiernik cit i Glass, J.,s. 123s. 72 Franz Suchomel cit i Lanzmann,C., s. 85–86 och 139s. 73 Text på skylt i Treblinka, cit iNoakes J., Pridham G., vol. 3,s. 1 154s. 75 Browning, C., s xviis. 75 Theresa Stangl cit i Sereny, G.,s.396s. 76 Johann P. Kremer cit i Beszwinska,J., Czech, D., s. 153–154s. 79 Delbo, C., Aucun de nous nereviendra, s. 16–17s. 80 Salmen Lewental cit i Swiebocka,T., m fl, s. 250–251s. 81 Delbo, C., Aucun de nous nereviendra, s. 18s. 81 Levi, P., The Drowned and theSaved, s. 36–37s. 82 Heinrich Himmlers instruktionercit i Breitman, R., s. 221s. 83 Heinrich Himmler cit i Der Prozessgegen die Hauptkriegsverbrecher…, vol. 29, s. 145–146s. 83 Fritz Klein cit i Lifton, s. 16s. 84 Shalom Lindenbaum cit i Gilbert,M., Auschwitz & The Allies, s. 315s. 84 Richard Law cit i Rubenstein, R.,s. 27s. 85 Joseph Schupack cit i Goldhagen,D., s. 294s. 86 Italiensk minister (GuiseppeBastianini) cit i Mazower, M.,s. 401s. 87 Andrea Devoto cit i Piper, F.,Swiebocka, T., s. 199s. 87 Upprop till motstånd, Arad, Y.,m.fl., s. 303s. 88 Simcha Rotem cit i Lanzmann, C.,s. 250–253s. 89 Mordechai Anielewicz cit i Yahil,L., s. 482s. 90 Moshe Bairach cit i Tec, N., s. 3–4s. 91 Stanislaw Kon cit i Yahil, L., s.484s. 92 En historiker, Stern, J.P.,s. 193–194s. 92 Edelweisspiraterna cit i Peukert,D.J.K., s. 158s. 93 Helmuth von Moltke cit iKlemperer, K. von, s. 4s. 93 Haffner, S., s. 180-181s. 93 Charlotte Israel cit i Stoltzfus, N.,s. 243s. 96 Melita Maschmann cit i Noakes,J., Pridham, G., vol. 2,s. 544–545s. 97 Milosz, C., svensk översättning:Nils Åke Nilsson. Möte. BrombergsBokförlag, Uppsala 1980, s.30–32s. 98 Cecylia Przylucka cit i Tencer, G.,s. 138s. 99 Kellner, F., dagboksanteckning 16september 1942s. 100 Rosensaft, H., s. 203s. 101 Inflytelserika röster (WinstonChurchill) cit i Johannesson, K.,s. 93s. 101 Levi, P., The Drowned and theSaved, s. 36–37s. 101 Delbo, C., Aucun de nous nereviendra, s. 137-139; Uneconnaissance inutile, s. 185s. 101 Bartov, O., s. 89s. 101 Valentin, H., s. 169s. 103 Delbo, C., Aucun de nous nereviendra, s. 21s. 105 Anna Gelleróva cit i Garde, P.-K.,s. 27108

Bilder och illustrationerOmslaget, s.25, 43:1, 43:2, 55, 67, 96,104. IBLs. 7:1, 7:2, 34. Serge Klarsfeldt frånboken: ”French Children of theHolocaust”s. 9. Oded Zan / Elias Sourasky CentralLibrary, Tel Aviv Universitys. 10, 22, 38, 54, 59, 62, 66. Scanpixs. 11. Mémorial de la Shoah/CDJC/coll.S. Klarsfelds. 12. Wiener Library, Londons. 13. Albert Langen, USHMMs. 14. 98, Ur boken “And I Still See TheirFaces” med tillstånd av the ShalomFoundation Collection of GoldaTencer-Szurmiejs. 15. AFS Amsterdam/AFF Basels. 16. bpk / Friedrich Seidenstückers. 17. Hans Firzlaff / Satire-Verlag,Hannovers.19. USHMM, courtesy of Robert A.Schmuhls. 20. bpk / Bayerische Staatsbibliothek /Archiv Heinrich Hoffmanns. 23, 53, 61, 102. Reproduktion Kungl.bibliotekets. 24, 65, 68, 95. SVTs. 26. USHMM, courtesy of InstytutPamieci Narodowejs. 27, 29, 30, 33, 37, 39, 41, 44, 79, 80,85, 86, 90, 99. Yad Vashems. 28, 63, 73, 74, 77, 89. Jakob Wegeliuss. 32, 40. Ella Libermann-Shiber, Fromthe art collection of the GhettoFighters’ House Holocaust andthe Jewish Resistance HeritageMuseum, Western, Galilee, Israels. 45. Royal Dutch Gymnastics Federations. 46, 47. Hessisches HauptstaatsarchivWiesbadens. 48. Nazi Conspiracy and Aggression,vol. 8s. 50:1, 50:2, 82:1, 82:2, 83:1, 83:2.USHMMs. 51. Ur: Sverige och Förintelsen, Debattoch dokument om Europas judar1933-1945, Ingvar Svanberg &Mattias Tydéns. 52. Reproduktion: Olle Hjortzberg,Kungl. Bibliotekets. 56. Procordia Bildarkivs. 58. Rune Rautio via Erich Körners. 64. Martin Månssons privata samlings. 75. Samuel Willenbergs. 78. USHMM, courtesy of Yad Vashems. 81. David Olères. 88. USHMM, courtesy of NationalArchives and RecordsAdministration, College Parks. 92. George Schodl/IMSs. 94. IMSs. 100. USHMM, courtesy of KZGedenkstaette Dachaus. 105. Guillaume RibotVi har trots upprepade försökt inte kommiti kontakt med alla upphovsrättsinnehavare.Om du kan hjälpa oss att komma i kontaktmed upphovsrättsinnehavaren för någon avbilderna, vänligen kontakta oss.109

Kvinnor, barn och gamla väntar i en skogsdunge 100 meter frånen av gaskamrarna i förintelselägret Auschwitz -Birkenau. De väntar på att kläav sig. Därefter ska de gå in i det rum där de gasas ihjäl för att sedan kremeras iugnarna i samma byggnad.Människorna på bilden är judar som kommit med tåg från Ungern tillAuschwitz i månadsskiftet maj – juni 1944. Bilden är hämtad från ett albumsom beskriver vad som hände de fångar som anlände till lägret. Bilden frånskogsdungen finns under rubriken »Ej längre användbara kvinnor och barn«.Skogsdungen finns där än i dag. Det enda som finns kvar av människorna ärdenna bild.Den här boken handlar om vad människor är i stånd att göra mot andra människornär demokratins värden bryts ner och ersätts av hatets och våldets ideologi.Boken ger fakta om Förintelsen och försöker ge en bild av hur det ofattbarablev verklighet.Med nytt kapitel om Sverige och FörintelsenBoken ges ut av Forum för levande historia och distribueras av Bokförlaget Natur och Kultur.Kundtjänst /order: Förlagsdistribution, Box 706, 176 27 Järfälla, E -post: order@forlagsdistribution.seTelefon: 08 -453 85 00, Fax: 08 -453 85 20, Beställningsnummer 27- 61482 -4, ISBN 91 -974861- 0 -8,ISBN 978 -91-974861-0-1Boken levereras kostnadsfritt.För mer information om Forum för levande historia, se www.levandehistoria.se,e-post: info@levandehistoria.se, telefon vxl: 08 - 723 87 50, box 2123, 103 13 Stockholm