KammarmusikNytt-nr-3-14

Leo Nilsson: Musikens väsenAtt entydigt och en gång för alla besvara frågan om vad musik är har nogingen lyckats med. Man måste närma sig svaret genom en diskussion medolika infallsvinklar och det är också så tonsättaren, musikern och pedagogenLeo Nilsson gör.En eftermiddag ringde telefonen:”Hej, det är IngmarBergman. Hör du, kan dusäga mig: vad är musik?” Detkunde jag inte, men vi fick ettlångt och intressant samtal omsaken. Ett par år senare byggdevår store teaterman och filmskaparesitt sommarprogram i radiokring denna fråga, som sysselsatthonom hela livet. Massor avmänniskor svarade honom, menfick han ett svar han kunde varahelt nöjd med? Troligen inte.Leo Nilsson gör heller inteanspråk på att ge frågan ett definitivtsvar i sin lättlästa bok på134 sidor. Förutom i den löpandetexten ges förslag till svar genommånga citat och bilder. Kapitlenavhandlar sådant som ”Ljudetsnatur”, ”Tonalitet/skalor”, ”Notation”,”Melodik/harmonik”,”Komposition”, ”Samhället/musiken”,”Visioner om en framtid”– alltså olika aspekter på begreppetmusik, dessutom på musikensfunktion, hur den påverkaross och hur musikbegreppet kankomma att förändras i framtiden.”… musiken i sig bär på en egenhemlighet som bara uppdagashos lyssnaren när man riktigtnära lägger örat till sig själv ochlyssnar …” är Leo Nilssons avslutandesammanfattning.I sitt första kapitel filosoferarförfattaren kring frågan om musikensväsen och påpekar bl.a. attmusik är mer än bara ljudförnimmelser,musik är bärare av livserfarenhet,musik är liv. Han tecknarockså musikens och hörselnsutvecklingshistoria ur ett evolutionsperspektiv,ja, t.o.m. urett kosmiskt perspektiv. När vårmoderna ljudmiljö avhandlas,anar man Leo Nilssons upprördhet:ständigt når oss ljud, oljudoch musik som vi inte har bettom, och snart sagt alla går omkringi sin egen värld med hörlurarkopplade till mobiltelefonen.Nästan alla man möter på gatanär uppkopplade med öronsnäckoreller talar i eller fingrar på sinamakalösa manicker. Och inte ensnär dagens människor är ute inaturen, tillåter de naturens egnaljud – bäckens porlande, vindensviskningar och fåglarnas sång– att tränga in till hjärnan utanpluggar igen hörselgångarnamed den senaste tekniken!Leo Nilsson är mycket kunnig,men vilka vänder han sig till? Ärdet studenterna på musikhögskolan?I så fall innehåller boken enhel del, som är väl elementärt,sådant de redan måste känna till.Å andra sidan blir den ibland,t.ex. i kapitlen om tonalitet ochom skalor och komposition, välavancerad för att vända sig till enstörre allmänhet. Begrepp som”pralldrill” och ”mordent” förklarasinte, inte heller vad somt.ex. menas med ”modus” och”melodik”. Man kan naturligtvisgoogla, men en och annan fotnotskulle ha underlättat förståelsen.Bortsett från det är innehållet intressantoch tankeväckande, menen egenhet är att man gång pågång hittar ord utan pluraländelsesom ”flera bi” eller ”successivacrescendo och diminuendo”. Sådantborde förlaget ha rättat till.Jag tror att boken kan passabra som litteratur på våra musikgymnasier,där en lärare kan gåigenom och diskutera innehålletmed eleverna. Men visst kan denmusikintresserade allmänhetenockså ha behållning av boken.Calle FriednerLEO NILSSON: MUSIKENSVÄSENTHEMIS FÖRLAGFÖR OSS SOM ÄLSKAR BRAHMSKan Richard Mühlfeld (1856–1907) ha haft samma sammetston i sin klarinettsom Martin Fröst? Var han mäktig de virtuosa lekfullheter som Martin behärskarmed en fjäderlätthet som vore han gudars like – en bror till självePan. Mühlfeld var i alla fall den som Brahms skrev klarinettkvinetten för.Fröst spelar den för oss.Martin Fröst gör detpå en CD med idelBrahmskompositioner,och han har ett gäng fenomenalamusiker i sällskap. ViolinistenJanine Jansen spelar på sin Stradivariusmed de förnämsta orkestrarnai Europa och USA ochär konstnärlig ledare för Kammarmusikfestivaleni Utrecht.Ryssen Boris Brovtsyn, fiol, ärefter Moskvautbildning bosatt iLondon, liksom altviolinisten,ukrainskfödde Maxim Rysanov.Torleif Thedéen är som bekanten av Sveriges mest framståendecellister, och Roland Pöntinenhör till pianisteliten.Klarinettkvintetten kan välinte spelas bättre, ens för denmest fingranskande jurymedlemi P2:s CD-revyn, med mängderav inspelningar av samma verk isitt arkiv. Inte sannare, skönare,inte med innerligare känsla förmusiken, för Johannes Brahmssjälv.Martin Fröst har lockats attarrangera transkriptioner av sexsånger, bl.a. Die Mainacht tilltext av Ludvig Hölty och WieMelodien zieht es mir, text KlausGroth. Visst är det lätt att förståatt en romantiker och skönhetsälskarevill spela dessa smältandeljuvliga melodier. Fröst ochPöntinen gör det också alldelesutsökt. Men det lägger inte någottill ursprungsverken, snararedrar ifrån. Musiken är skrivenmed texten som inspiration. Varjesång är en berättelse.De sista spåren på denna CDägnas Trio i a-moll, opus 114,skriven 1892. Brahms skaparkraftbörjade avta, tyckte hansjälv. ”Jag har gjort mitt, nu ärdet de ungas tur” lär han ha sagt.”Ädel, förandligad koncentration”sammanfattar däremotlevnadstecknaren Hans Gal detsom de sena verken uttrycker.Det gäller inte minst denna trioför klarinett, piano och violoncell.Den tillkom också tack vareRichard Mühlfeldt, som Brahmskallade ”Fräulein Clarinett” –bara för att han spelade med såvacker ton!Trion förtjänar verkligen dettafulländade framförande. Lyssnain värmen, ömheten och kärlekeni andra satsen. Rörs du intei djupet av ditt hjärta är du gjordav sten!ELISABETH HUSMARKBRAHMSclarinet quintet & trio6 songsBIS 2063Kammarmusik-Nytt 3/2014 • sid 10