KammarmusikNytt-nr-3-14

NORDISK FOLKSJÄLI ORD OCH TONKammarmusik – det är musikstyckenför ett fåtal instrumentsom kan framföras i intima miljöer.Opera skriven för keyboard,ackordeon, cello, basklarinettoch sex röster är kanskeett gränsfall. Men Det dybestested, en skapelse full av djupastesvårmod och skönaste klang,med botten i nordiskt kynneoch doft av skog och hav bordefaktiskt kunna spelas på slottoch gårdar.Oväntade spelplatser har man prövat påen nordisk turné i sommar. Jag självupplevde föreställningen med fulltaligpublik i Pakhus 11 i Köpenhamn, ett gammaltmagasin med råa betongväggar som lämpadesig utmärkt som teater, inte minst akustiskt.En önskan om att förena nordiska krafteri ett operaprojekt väcktes hos Merete Svejstrupsom är chef för Öresundsoperan, detnyskrivna verkets Danmarksbaserade producent.Denna operachef är därtill utomordentligsångerska och skådespelerska med godakontakter i det nordiska musiklandskapet.En djärv librettist, danska Julie Maj Jakobsen,som aldrig haft med opera att göra mensom är känd för att skriva ”musiskt” (ungefär:med känsla för musik) och prisad för sindramatik engagerades. När hon och svenskekompositören Daniel Hjorth möttes visadedet sig att kemin stämde – samarbetet skullefungera. Daniel Hjorth har uppmärksammatsför sina elektroniska kompositioner, och haraldrig skrivit för röster eller tänkt skriva operatidigare. Kanske var det för att han komsom ett slags novis i dessa hänseenden somhan inte tvekade att välja en ytterst originellinstrumentsammansättning.De annorlunda klangerna förefaller alls intekonstlade eller utstuderade. Det är märkvärdigtatt än känna sig innesluten i Carl JonasLove Almqvists trolska tintomaravärld, änförflyttas till en hett passionerad, rytmiskt erotiskdröm där allt kan hända. Magin blir likalatinamerikansk som nordisk. Musikerna fårvar och en göra sig gällande solistiskt: på keyboarddanska Madeleine Sjöstrand, ackordeonsvensk-finska Minna Weurlander, cello GerdaHellquist och basklarinett Niclas Gustafsson,båda från Sverige. Opera utan dirigent innebärockså oavbruten högspänd lyhördhet.Det dypeste sted – Den djupaste platsen –är en berättelse om relationer, om att mötasFr.v.: Råttan (Merete Svejstrup), Henry (Magnus Vigilius), Tora (Isabel Piganiol), Gråsparven( Josefine Andersson), David (Martin Vanberg) och Vargen (Sebastian Durán).Foto: Thomas Papeoch skiljas, om utanförskap, om att längtaoch drömma, om flykt, svek och död.– Vi var överens om att på något sätt försökabelysa den nordiska folksjälen, sägerMerete Svejstrup. Inte så enkelspårigt somatt man vill återuppväcka nordisk artonhundratalsnationalism.I operan befinner vi oss ivardaglig nutid, blandat med saga och myt.Jag får veta att alla medverkande i samtaloch under regiarbetet har uppmuntrats till attbidra med idéer.Tre av den nordiska faunans mest ifrågasattadjur har bärande roller. Den blinda råttan,spelad med imponerande uttrycksfullheti kroppsspråket av Merete Svejstrup, är trotssitt handikapp förvånande kapabel. Hen tarhand om gråsparven, svenska sopranen JosefineAndersson, rörande i sin ynklighet medbara en brukbar vinge. En av höjdpunkternaär detta par i en slags stillsam och starkt berörandetango. För att inte tala om den ensamma,smygande, trånsjuka vargens kringstrykande,hans svartsjuka svekfullhet. SebastianDurán, kraftfull svensk baryton, har ocksåhittat den rätta elasticiteten i lemmarna. IsländskaElin Edda Arnadottirs kostymer medfjädrar, ull och skinn antyder och betonar detdjuriska med exakt tonträff.Människorna då? Precis som djuren älskar,hatar och bedrar de lite som det faller sig. ParetTora och Henry, som sjungs av danska sopranenIsabel Piganiol och Magnus Vigilius,dansk tenor, är kära och ganska lyckliga. Mensamlivet sprängs när David (Martin Vanberg,svensk tenor), med sin attraktiva lyskraft bedårarbåda två i tur och ordning.Den mest hänförande kärleksscenen, bådesceniskt och musikaliskt, kanske rentav ärden mellan David och Henry. Då höll publikenandan.Alla dessa sex är förstklassiga sångare ochhar fått goda möjligheter av komponist ochlibrettist att lysa både i solopartier och flerasant sångbara och vackra ensembler, vackrautan banalitet.En stark, idérik och erfaren regissör ärnödvändig i ett samarbete som detta. MereteSvejstrup var en smula förvånad över attdet faktiskt fanns olikheter i arbetssätt mellanmedverkande från nordiska länder. Man be-Daniel Hjorth harskrivit musik som ärskön att sjunga, tyckerMerete Svejstrup,operachef och sångerska.Minna Weurlander,i profil t.h.,har spelat ackordeonsedan hon var fyraoch njuter av musikskriven direkt förhennes instrument.Foto: Eva HusmarkKammarmusik-Nytt 3/2014 • sid 4

NOTISERSÖK TILL UNG & LOVANDEFör trettonde gången arrangerar förbundet kammarmusikbiennalen Ung &Lovande.Vi söker nu musiker på masternivå eller motsvarande i konstellationer frånduo och uppåt. Läs mer på vår hemsida www.kammarmusikforbundet.seSista datum för anmälan är 24/10 2014.David och Henry möts i skogen som är Davidstillhåll. De kan inte motstå varandra.Foto: Thomas PapeHelena Röhr är regissören som satt uppCarmen både i Hanoi och på Norrlandsoperan.Det viktigaste för henne är attpubliken blir berörd. Foto: Linnea Svensson Arbabhövde jämka och lära sig att förstå. RegissörenHelena Röhr har samlat insikter från många olikahåll under sin karriär. Hon tar sig också gärnamed framgång an nyskrivna verk och tycks trivasmed krävande utmaningar. Hon har rikt musikochteaterpåbrå i släkten från långt tillbaka, ochhistorier och burleskt berättande har alltid lockathenne, säger hon.Raffinerat burleska scenerier saknas inte i Detdypeste sted, och av den danska publikens reaktioneratt döma har texten också sådana poänger.Programbladets mångordiga, snåriga synopsishjälper dock knappast till att ge begriplighet åtlibrettot. Man förstår bättre genom att öppna föralla sina sinnens intuitiva förmågor.I sommar har operan fått fina recensioner ochvisats också i bl.a. Ystad, Halmstad och Malmö.Nästa år ges den vid Ålborgs operafestival och iReykjavik.Årets Röjås-stipendium till violinistenViktor OlaussonViolinisten Viktor Olaussonfrån Härnösand har tilldelatsårets Röjås-stipendium på 20.000kr ”för framstående insatser sominstrumentalist och artist, förinitiativrikedom och kreativitetsom arrangör och konstnärligledare inom kammarmusiken”.Viktor Olausson studerade förstpå Kapellsberg i sin hemstadoch fortsatte därefter via Kungligamusikhögskolan och Edsbergskammarmusikinstitut till Leipzigoch Köpenhamn, där han numeraär bosatt. Han frilansar och lederensemblen Sveriges Unga Kammarsolister och har de senaste åren arrangeraten lång rad kammarmusikfestivaler med den.Violinisten och spelmannen Röjås Jonas Eriksson (1921–1989) från Bodanorr om Rättvik blev 1961 den förste föreståndaren för Kapellsbergs musikskola.Han var sedan i 25 år med kortare avbrott verksam vid Kapellsberg somskolans föreståndare (till 1977) och som lärare (till 1986) och kom att betydamycket för skolan, som han i hög grad satte sin prägel på.Kammarmusikfestival i SandvikenÅrets Kammarmusikfestival i Sandviken, den 29:e i ordningen, domineradesav unga musiker, bl.a. två Ung & Lovande-vinnare: Dahlkvistkvartetten ochUme Duo. Dahlkvistarna framförde fyra kvartetter med bravur. Beethovensop 18 nr 6 spelades helt fantastiskt i Högbo kyrka och fick stående ovationer.Ottorino Respighis op 144 gavs vid invigningskonserten och Sjostakovitj nr8 under Kavalkaden. Ume Duo framförde var för sig verk av Luciano Beriooch Sven-Erik Bäck. En avdelning hade beteckningen ”Dagens musiker spelardagens musik” och där gav Ume Duo ett uruppförande av André Chini,med kompositören närvarande, samt ett verk av Georges Aperghis. I sammaavdelning spelade Dahlkvistkvartetten en kvartett av den nyligen bortgångneAnders Eliasson. Sopranen Magdalena Risberg, Jenny Lind- och Birgit Nilsson-stipendiat,framförde ett verk för röst och elektronik av Kaija Saariaho.Hon sjöng också romanser med Solistprisvinnaren David Huang vid pianot.Béla Bartóks Kontraster för klarinett, violin och piano framfördes virtuostunder Kavalkaden av Ingrid Meidell Noodt, Bernt Lysell och Zlata Chochieva.Tobias Carron och Mats Widlund höll förtjänstfullt i det konstnärliga, medanElisabeth Harr skötte det administrativa vilket resulterade i några strålandekammarmusikdagar.Svensk grupp vann nordisk tävlingpå IslandDen svensk-danska gruppen Bastard Barock, hemmahörande i Malmö, vanni början av juli årets omgång av tävlingen ”EAR-ly” för unga ensembler,som specialiserat sig på tidig musik. Endast tre grupper deltog i tävlingen,förutom Bastard Barock också den svenska Ensemble Flautino och den finskaMarini-Ollberg Duo. Tävlingen, som anordnas vart annat år, växlar mellande nordiska länderna och har tidigare hållits i Stockholm och Oslo. Dennagång var platsen Skálholt på Island, och segern gick till Bastard Barock fördess ”innovativa sätt att framföra historisk musik”. Anordnare av tävlingen ärNORDEM, den nordiska federationen för tidig musik.ELISABETH HUSMARKKammarmusik-Nytt 3/2014 • sid 5

Klangerna Leonardoaldrig hördeI början av juni anordnadesStockholmEarly Music Festivalför trettonde gångeni Gamla stan i Stockholm(var annars?).Den mest originellahöjdpunkten varutan tvekan ett medeltidainstrument –som aldrig klingadeunder me del tiden…Sławomir Zubrzycki vid sitt instrument, Viola organista (se även omslagsbilden).”Viola organista” var det namn uppfinnarengav det, men ingenting tyder på att det lämnadeskissbordet hos ett av alla tiders största ochmångsidigaste genier, Leonardo da Vinci. Detär först nu som ett fullgott instrument klingar,detta efter att den polske pianisten, tonsättarenoch instrumentbyggaren Sławomir Zubrzyckimed Leonardos ritningar som förebildlyckats bygga denna originella hybrid.Sławomir Zubrzycki är egentligen specialistpå nutida musik, men för tjugo år sedanfick han för sig att bygga en kopia av ett klavikord,som orgelbyggaren Johann Silbermannhade byggt 1775, och i och med detvaknade också hans intresse för den tidigamusiken. Några år senare blev han intresseradav Leonardo da Vincis Viola organista,”för jag ville göra något annorlunda”, berättarhan, och 2012 var instrumentet färdigt.Sławomir Zubrzycki är inte den förste,som försökt sig på att bygga en Viola organista.Han tror att ett hundratal personer sedan1500-talet har gjort det utan att lyckas,och inget tidigare instrument finns veterligenheller bevarat utom ett i Bryssel, men det ärbyggt efter ett liknande instrument konstrueratav Hans Heyden (1536–1613), och detverkar ha byggts för små spanska prinsar ochprinsessor och är mer att betrakta som en leksak.Det enda stycke som skrivits direkt förViola organista skrevs av Carl Philip EmanuelBach 1753 och då för ett instrument byggtav en i övrigt okänd instrumentbyggare.– Det jag har gjort är att jag har hämtat detallra mesta från Leonardo och lite grand frånHans Heyden och konstruerat ett instrument,som skulle ha kunnat tillverkas vid den härtiden, berättar Sławomir Zubrzycki. Den intrikatasträngmekanismen bör Leonardo hauppfunnit. Heyden använde sig av sammamekanism, men jag tror inte att Heyden kanha uppfunnit den, fortsätter han.Hur fungerar då denna Viola organista? Ja,det är ett klaverinstrument, men det finns ingahammare som slår på strängarna, inte hellernågra stift, som knäpper på dem. Istället finnsdet fyra hjul, som sätts i rörelse med hjälp aven pedal och måste hållas igång med hjälp avhöger fot. Över hjulen ligger strängarna, somdras ned och bringas i kontakt med hjuletshartsade stråkyta, men även om principen ärdensamma som hos vevliran, har Zubrzyckiförfinat tekniken för att få ett behagligareljud, och någon bordunton, som hos vevliran,finns inte. Man kan också få fram ett vibratogenom att ”vicka” lite på tangenterna ungefärsom på ett klavikord. En något starkare ellersvagare klang får man genom att variera hastighetenpå hjulen. Det är alltså ett instrumentkonstruerat för en klavermusiker, som alltidhar velat kunna spela ett stråkinstrument!– Det är precis därför jag har byggt det,säger Sławomir Zubrzycki och skrattar. Minfru, som också är musiker, sa till mig en dagatt jag övar precis som en stråkmusiker, menjag har aldrig kunnat spela något stråkinstrument.Har instrumentet någon framtid? Det finnsbara i ett enda exemplar, men med sin behagligaklang, som en stråkkvintett ungefär, kandet passa till att framföra all möjlig musik på,och när Sławomir Zubrzycki höll sin förstakonsert på instrumentet hösten 2013 blevdet en världssensation, och flera instrumentfirmorvisade intresse för att få tillverka nyaexemplar av det.– Men jag tycker att det är för tidigt, för jagbehöver testa det i olika situationer och medolika program. Kanske hittar jag något attändra på, säger mannen, som drygt ett halvtmillennium efter det att Leonardo da Vinciritade sina skisser nu konstruerat en fungerandeViola organista.Hur den låter? Gå in på http://www.youtube.com/watch?v=sv3py3Ap8_Y,(det börjarmed en kort reklamsnutt) och lyssna!Calle Friednertext och fotoKammarmusik-Nytt 3/2014 • sid 6

Hugo Ticciati med O/Modərnt Kammarorkester på Musikaliska.O/MODERNT KAMMAR­ORKESTER LOVAR GOTTSverige har fått en ny kammarorkester, ung, entusiastisk, välspelande. Skapare är violinisten HugoTicciati, som också startat och leder sommarfestivalen O/Modərnt. Den 11 september debuterar orkesternofficiellt på Musikaliska i Stockholm med Anne Sofie von Otter som solist.Hugo Ticciati har bildatden nya orkestern, eftersomhan tycker att O/Modərnt-festivalen behöver enfast ensemble som kan utvecklastill en hög konstnärlig nivå.På nästa festival, i juni 2015,kommer man alltså att få höraden, men redan den 13 augustii år ”smygdebuterade” dennastråkensemble på 16 musikerunder sin ledare på Musikaliska,och där kommer man att ge fyrakonserter fram till den 22 majnästa år. Huvudsponsorer förO/Modərnt Kammarorkester ärLänsmusiken och Musikaliska,som stöder den inom ramen försin ungdomsverksamhet.Framträdandena är nu inte begränsadetill Musikaliska ellerens Sverige: redan den 14 augustifor man till Berlin för attspela på en festival, och underdet närmaste året är en konserti Amsterdams Concertgebouwmed Anna Larsson som solistoch flera konserter i British Museumoch Wigmore Hall i Londonplanerade.Fördelningen på kvinnor ochmän i O/Modərnt Kammarorkesterär helt jämn men har intespelat någon roll för urvalet. Eneffekt av det här är ändå den finastämningen i ensemblen, menarHugo Ticciati. Alla musikernaär svenska utom två, en violinistfrån Berlin och en japansk kontrabasist,som ger orkestern enextra krydda, tycker han. Av deövriga kommer några från LillaAkademien, andra spelar i SverigesNationella Ungdomssymfoniorkester,och systrarna Hannaoch Kersti Dahlkvist kommerfrån Dahlkvistkvartetten. På siktär det tänkt att man ska utvidgaensemblen med blås.Det tekniskt avancerade programmetpå Musikaliska hadeHugo Ticciati valt helt medvetet,svåra saker som man kunde arbetaintensivt med, bl.a. musikav Ástor Piazzolla och BenjaminBrittens Variationer över ett temaav Frank Bridge.– Det som är bra med Brittensmusik är att den innehållerså många karaktärer och fordrarså många olika tekniker, berättarhan, men det har varit ett hårtjobb!O/Modərnt-festivalerna kretsari regel kring en 1700-talstonsättare,i år Gluck, men manspelar också nutida musik. Orkesternkommer att bjuda på envidare repertoar, där t.ex. musikav Pink Floyd och Metallicablandas med medeltida motetter,– och där blir det blås också, berättarHugo Ticciati. Den romantiskamusiken får vänta något år,men på 2015 års festival kommerman i alla fall att ge en konsertmed enbart wienklassisk musik.Man ska inte recensera en generalrepetition,men så mycketkan man i alla fall säga om O/Modərnt Kammarorkester redannu, att den lovar mycket gott.Calle Friednertext och fotoKammarmusik-Nytt 3/2014 • sid 7

Ingesund i Värmland:Miljö som inspirerarBöljande gröna ängder och susande lövdungar omger IngesundsMusikhögskola vid Glafsfjorden utanför Arvika. Storstadens brusandelockelser distraherar inte här. Är detta en idealisk miljö förmusikstudier? Jag frågar runt och får aldrig ett negativt svar.Inspiration kommer från byggnadernasutformning och tekniskafinesser lika mycket somfrån omgivningens skönhet.Foto: Göran LindskogElever såväl som lärare är lika lyriska. Naturligtvisbidrar de genomgripande ombyggnadernaoch renoveringarna somavslutades med glansfull invigning i våras.– När vi nu har fått en sån ståtlig konsertsalmåste vi ha en riktig konsertflygel, tyckteJulia Mustonen-Dahlkvist, professor i piano,och travade iväg till högskolans prefekt CarinaHauge-Rouass.– Det är bara några månader kvar till invigningen,hur skulle det gå till... funderadedensamma.Men ett par telefonsamtal senare förelåg ettlöfte från en generös och kulturintresserad donator.Julia Mustonen-Dahlkvist åkte ner tillSteinway i Hamburg tillsammans med kolleganErik Rentzog och provade konsertflyglar.Lagom till invigningen klingade nyförvärvetför första gången på plats i den imponerandestiliga aulan med sin anpassningsbara akustik.Vid en rundvandring med stolte studierektorGöran Lindskog blir jag tagen av dengenerositet och omtanke som besjälar lokalerna.Här finns allt som får kreativitet ocharbetslust att frodas. Femtio övningsrum – enelev prisar möjligheten att inte ens behövaboka in sig utan nästan alltid kunna chansapå att hitta ledig plats när andan faller på. Tvånya Steinway-flyglar i pianopedagogernasarbetsrum känns också som en storartad lyx.I ett TV-program om världens mest berömdamusikhögskola, Juillard i New York,utgjöt sig en elev med tacksamhet och beundranöver skolans alla Steinway-flyglar. PåIngesunds musikhögskola är man väl snartblasé – underverken kan till och med körasin och ut genom automatiserade dörrar tillspeciella flygelgarage.Kanske andra musikinstitutioner har anledningatt avundas MHI (MusikhögskolanSlutnumret efter triokonserten blev ett stycke av den argentinske bandoneonistenÁstor Piazzola, spelat med humoristisk schwung av Emma Uhlin, piano, JosefinStenmark, cello och Helena Bäckman, violin. Foto: Julia Mustonen-DahlkvistEfter konserten ett applådtack. En gammal fin tradition som inte ändras ens i entid då så mycket byter skepnad till sin motsats. Foto: Julia Mustonen-DahlkvistKammarmusik-Nytt 3/2014 • sid 8

Ingesund), den splitternya helt professionellamusikstudion, byggd separat på 210 m 2 . Tremindre studior är kopplade till ett avanceratkontrollrum. Där finns naturligtvis också inspelningsrum,och jag läser i broschyren ochförundras som lekman över att man till ochmed djupstuderat fönstrens och väggarnaslutning för att optimera akustiken. Detsammagäller för aulan och övningsrum.På Musikhögskolan Ingesund studerar mantill att bli musiklärare på högstadiet, gymnasietoch kultur- och musikskolan. Man kanockså gå specialkurser för att känna sig förinnan man bestämmer vilken riktning ellervilket instrument man önskar välja.Studenterna får massor av tillfällen att övaoch uppträda i olika konstellationer inför publik.Detta är Värmlands största konsertgivare!Vårens sista större evenemang en soligmajafton var välbesökt och bjöd på triokompositionerdär samtliga elever på pedagogprogrammetspiano-, cello och violinlinjeruppträdde. Ett omväxlande och många gångerkrävande program bjöds med 11 trior frånBeethoven via bland andra Dvořák och Sjostakovitjtill finalens bejublade Piazzolatrio.Förstaårseleverna kämpade tappert, någramed större erfarenhet utmärkte sig och åstadkomhjärtklappning hos en och annan åhörare.Att uppleva hur den klassiska musiken, år2014, gripit tag i unga viljor som manifesterarbåde teknisk och inlevelserik briljans ärstort!ELISABETH HUSMARKJulia Mustonen-Dahlkvist, nyutnämndprofessor i piano, kan när andan fallerpå spela dubbelpiano i sitt eget arbetsrummed en kollega eller elev.Foto: Göran LindskogFoajén ska snart fyllas av förväntansfullpublik. Allt andas högsta professionellakvalité på denna Musikhögskola,en del av Karlstads Universitet.Foto: Göran LindskogOkänd internationell jättetävling i SverigeI början av juni genomfördes Stockholm International Music Competition. Den torde vara en av världensstörsta med i år 650 deltagare och över fyrtio jurymedlemmar, men den är samtidigt en av deminst kända.Att den är så okänd, fast dennu hölls för tredje gången,beror på att tävlingen frånbörjan anordnades av några lärarepå den fristående Maestroskolani Nacka, berättar tonsättaren KarlNicklas Gustavsson, som är tävlingenssamordnare och Yuri Efimov,violinist i Göteborgs Symfoniorkesteroch ordförande i dennybildade Kulturföreningen Concertantei Stockholm, som övertagithuvudmannaskapet för tävlingenfrån och med i år. Någonmarknadsföring till allmänhetenförekom inte tidigare, de tävlandeskulle vara högst 16 år gamla, ochantalet deltagare var runt 200.För att få deltagare till åretstävling hade man skickat närmaretusen brev till musikskoloroch pedagoger runt om i världen,man hade lagt upp en hemsidaoch de tävlande delades sedanupp i fem åldersgrupper upptill 24 år. För framtiden tänkerman sig att dela upp tävlingen itvå, en för deltagare upp till 16år, nästa gång 2016, och en föräldre ungdomar 2017. Tävlingenhar huvudsakligen finansieratsgenom deltagaravgifter. Den harännu inte funnit sin fasta form,årets tävling var ett steg på vägenoch genomfördes utan provspelningar,men trots det var nivån pådeltagarna förbluffande hög. Nuska inspelningar och fotografierfrån tävlingen öka kännedomenom den och dess status ska höjas,så att en placering kan tjäna somen merit för karriären. Viktigtför detta är en kvalificerad jury,och det har man haft i år. Mansiktar också på ett medlemskap iWFIMC, World Federation of InternationalMusic Competitions.Tävlingsledningen hoppas nukunna skaffa fram pengar ochbygga upp en ekonomisk grundför framtiden. Därför är det viktigtatt kunna visa att man klararav att genomföra en tävling.Lyckas man inte skaffa fram demedel som behövs, tänker manfortsätta ännu ett tag på sammasätt som nu. Man tänker ocksåsöka samarbete bl.a. med Kammarmusikförbundetför att kunnaarrangera turnéer för de främstapristagarna.Med många tävlingsklasserblev det också många klassegrare.Ett specialpris delades ocksåut för det bästa framförandet avett svenskt musikstycke. Någontotalsegrare utsåg man formelltinte i år, men när den tyske pianistenDominik Stadler tilldeladesdet mest värdefulla priset, ettstipendium bekostat av jurymedlemmenTamara Poddubnaya förstudier på Long Island Conservatoryi New York, där hon själv ärverksam, kan man kanske kalladet ett Grand Prix, och kanskeinrättar man ett formellt sådantså småningom.Tävlande betyder först ochfrämst möjligheten att deltagarnafår jämföra sig med andra ungamusiker. Här har man också kunnatfå ett omdöme av jurymedlemmarnaefter tävlingen. Viktigtför alla är dessutom att få prövapå själva tävlingssituationen ochfå uppträda inför publik, men skaman vara kritisk borde de tävlandefå en genomgång av hur mantar emot ett pris: som det nu varvände sig de flesta från publikenoch tog emot sina diplom utanatt tacka eller le. Det gjorde ettslappt intryck, så där måste detbli bättre!Calle Friednertext och fotoFr.v. Matīss Einars, kontrabas, Karl Nicklas Gustavsson meddamer ur organisationskommittén, Klara Borgqvist, oboe,Dominik Stadler, piano, tillsammans med Tamara Poddubnaya,Maria Piatakova, piano, med diplom och JonathanSwensen, cello.Kammarmusik-Nytt 3/2014 • sid 9

Leo Nilsson: Musikens väsenAtt entydigt och en gång för alla besvara frågan om vad musik är har nogingen lyckats med. Man måste närma sig svaret genom en diskussion medolika infallsvinklar och det är också så tonsättaren, musikern och pedagogenLeo Nilsson gör.En eftermiddag ringde telefonen:”Hej, det är IngmarBergman. Hör du, kan dusäga mig: vad är musik?” Detkunde jag inte, men vi fick ettlångt och intressant samtal omsaken. Ett par år senare byggdevår store teaterman och filmskaparesitt sommarprogram i radiokring denna fråga, som sysselsatthonom hela livet. Massor avmänniskor svarade honom, menfick han ett svar han kunde varahelt nöjd med? Troligen inte.Leo Nilsson gör heller inteanspråk på att ge frågan ett definitivtsvar i sin lättlästa bok på134 sidor. Förutom i den löpandetexten ges förslag till svar genommånga citat och bilder. Kapitlenavhandlar sådant som ”Ljudetsnatur”, ”Tonalitet/skalor”, ”Notation”,”Melodik/harmonik”,”Komposition”, ”Samhället/musiken”,”Visioner om en framtid”– alltså olika aspekter på begreppetmusik, dessutom på musikensfunktion, hur den påverkaross och hur musikbegreppet kankomma att förändras i framtiden.”… musiken i sig bär på en egenhemlighet som bara uppdagashos lyssnaren när man riktigtnära lägger örat till sig själv ochlyssnar …” är Leo Nilssons avslutandesammanfattning.I sitt första kapitel filosoferarförfattaren kring frågan om musikensväsen och påpekar bl.a. attmusik är mer än bara ljudförnimmelser,musik är bärare av livserfarenhet,musik är liv. Han tecknarockså musikens och hörselnsutvecklingshistoria ur ett evolutionsperspektiv,ja, t.o.m. urett kosmiskt perspektiv. När vårmoderna ljudmiljö avhandlas,anar man Leo Nilssons upprördhet:ständigt når oss ljud, oljudoch musik som vi inte har bettom, och snart sagt alla går omkringi sin egen värld med hörlurarkopplade till mobiltelefonen.Nästan alla man möter på gatanär uppkopplade med öronsnäckoreller talar i eller fingrar på sinamakalösa manicker. Och inte ensnär dagens människor är ute inaturen, tillåter de naturens egnaljud – bäckens porlande, vindensviskningar och fåglarnas sång– att tränga in till hjärnan utanpluggar igen hörselgångarnamed den senaste tekniken!Leo Nilsson är mycket kunnig,men vilka vänder han sig till? Ärdet studenterna på musikhögskolan?I så fall innehåller boken enhel del, som är väl elementärt,sådant de redan måste känna till.Å andra sidan blir den ibland,t.ex. i kapitlen om tonalitet ochom skalor och komposition, välavancerad för att vända sig till enstörre allmänhet. Begrepp som”pralldrill” och ”mordent” förklarasinte, inte heller vad somt.ex. menas med ”modus” och”melodik”. Man kan naturligtvisgoogla, men en och annan fotnotskulle ha underlättat förståelsen.Bortsett från det är innehållet intressantoch tankeväckande, menen egenhet är att man gång pågång hittar ord utan pluraländelsesom ”flera bi” eller ”successivacrescendo och diminuendo”. Sådantborde förlaget ha rättat till.Jag tror att boken kan passabra som litteratur på våra musikgymnasier,där en lärare kan gåigenom och diskutera innehålletmed eleverna. Men visst kan denmusikintresserade allmänhetenockså ha behållning av boken.Calle FriednerLEO NILSSON: MUSIKENSVÄSENTHEMIS FÖRLAGFÖR OSS SOM ÄLSKAR BRAHMSKan Richard Mühlfeld (1856–1907) ha haft samma sammetston i sin klarinettsom Martin Fröst? Var han mäktig de virtuosa lekfullheter som Martin behärskarmed en fjäderlätthet som vore han gudars like – en bror till självePan. Mühlfeld var i alla fall den som Brahms skrev klarinettkvinetten för.Fröst spelar den för oss.Martin Fröst gör detpå en CD med idelBrahmskompositioner,och han har ett gäng fenomenalamusiker i sällskap. ViolinistenJanine Jansen spelar på sin Stradivariusmed de förnämsta orkestrarnai Europa och USA ochär konstnärlig ledare för Kammarmusikfestivaleni Utrecht.Ryssen Boris Brovtsyn, fiol, ärefter Moskvautbildning bosatt iLondon, liksom altviolinisten,ukrainskfödde Maxim Rysanov.Torleif Thedéen är som bekanten av Sveriges mest framståendecellister, och Roland Pöntinenhör till pianisteliten.Klarinettkvintetten kan välinte spelas bättre, ens för denmest fingranskande jurymedlemi P2:s CD-revyn, med mängderav inspelningar av samma verk isitt arkiv. Inte sannare, skönare,inte med innerligare känsla förmusiken, för Johannes Brahmssjälv.Martin Fröst har lockats attarrangera transkriptioner av sexsånger, bl.a. Die Mainacht tilltext av Ludvig Hölty och WieMelodien zieht es mir, text KlausGroth. Visst är det lätt att förståatt en romantiker och skönhetsälskarevill spela dessa smältandeljuvliga melodier. Fröst ochPöntinen gör det också alldelesutsökt. Men det lägger inte någottill ursprungsverken, snararedrar ifrån. Musiken är skrivenmed texten som inspiration. Varjesång är en berättelse.De sista spåren på denna CDägnas Trio i a-moll, opus 114,skriven 1892. Brahms skaparkraftbörjade avta, tyckte hansjälv. ”Jag har gjort mitt, nu ärdet de ungas tur” lär han ha sagt.”Ädel, förandligad koncentration”sammanfattar däremotlevnadstecknaren Hans Gal detsom de sena verken uttrycker.Det gäller inte minst denna trioför klarinett, piano och violoncell.Den tillkom också tack vareRichard Mühlfeldt, som Brahmskallade ”Fräulein Clarinett” –bara för att han spelade med såvacker ton!Trion förtjänar verkligen dettafulländade framförande. Lyssnain värmen, ömheten och kärlekeni andra satsen. Rörs du intei djupet av ditt hjärta är du gjordav sten!ELISABETH HUSMARKBRAHMSclarinet quintet & trio6 songsBIS 2063Kammarmusik-Nytt 3/2014 • sid 10