NYHETER - Fonus

I farfars och fars fotspår:Mycket är annorlundaPeter Ljungdahl, i dag MO-chef med ”hemmahamn”i Mellerud där farfar etableradebegravningsverksamhet 1908, har mycket attberätta. Samtalet med honom är en resa genometthundra år av både dråpliga och hjärtknipandeminnen. Tyvärr får vi inte plats med alla.Peter Ljungdahl berättar att farfar var en arbetsmyrasom jobbade tills han var 90 år. Liksomsin far skolades barnbarnet Peter in i branschenredan som ung – han fick rikliga tillfällen attlyssna på farfars berättelser och få många godaråd om hur arbetet skulle skötas.– För hundra år sedan handlade det mestom att ordna kista och transportera den avlidnemed häst och vagn till kyrkan. Farfar, en sannentreprenör, var pionjär här i Dalsland. Haninsåg tidigt att man kunde erbjuda kringtjänster,som i dag är en självklarhet.Minnesstunderna rena kalasenFarfar var nykterist – han kunde ju bli väcktdygnet runt och det fanns ingen annan att skicka.Vid begravningar skulle han också vara värd.Peter minns många historier om hur det kundegå till i början av seklet.– Först var det samling med kaffe ochkakor, avec var vanligt. Ibland kunde det blilite för mycket, även för prästen. Då berättadefarfar att man kokade prästkaffe, en extra starkFoto: Margareta Bomanvariant. Sedan promeneradesprästen varv efter varv runtförsamlingshemmet för attnyktra till och kunna genomförabegravningsakten.Efteråt vankades kalas,en sed som höll i sig ändain på 1960-talet. Alla kom,100 – 150 gäster var inteovanligt. Det var tradition,ett måste, och blev dessvärrefruktansvärt dyrbara tillställningarför många, somtvingades sätta sig i skuld.– Ofta serverades gåendesmörgåsbord, dignande somjulbord, minns Peter. Maten,25 rätter var inte ovanligt,lagades i ugnar och spisarsom eldades med ved– det kunde vara 50 grader iförsamlingshemmens kök.Tog moppen tillförsta uppdragetPeters far kom in i verksamhetensom 15-åring 1945.Han hade inte körkortsålderninne och man fick skriva tillkungs. År 1966 började Peteri företaget. Som 16-åringfick han hoppa in och tamoped till sin första begravningsförrättning.– På söndagarna hölls begravningsaktenofta i samband med högmässan, dettog omkring 2,5 timme – ingen höjdare, erinrar sigPeter Ljungdahl.P g a sjukdom tvingades man sälja byrån. Efternågra år i privat regi tog Fonus över i slutet av 90-talet. Peter Ljungdahl blev tillfrågad om att kommaEn bild ur familjearkivet tagen någon gång på 1920-1930-talet. PeterLjungdahls farfar, entreprenören Gustaf poserar vid begravningsbyrån. I fönstretovanför entrén skymtar Peters far, Per-Axel, som så småningom skulle förrättacirka 13 000 begravningar under sin arbetstid.tillbaka och ångrar inte en sekund.Om dagens minnesstunder? Efter omkring 40år har det skett en otrolig förändring. Mycket ärförenklat – gästerna är färre och smörgåsbordet utbyttmot landgång eller en varmrätt, säger Peter.Fyll i och spara – unik gratistjänst:Vita Arkivet på www.fonus.seStrax före sommaren introducerade fonus.segratistjänsten ”Vita Arkivet online”. Detmärks att vi svenskar är världsledande påatt använda internet – i skrivande stundhar omkring 300 uppdrag registrerats. Ettpersonligt konto kostar ingenting, det ärlättillgängligt och gör det enkelt att ändraönskemålen när som helst. Det är bara attlogga in och ändra uppgifterna.Den moderna tekniken går framåt – medVita Arkivet på internet har det blivit mycketlättare att uttrycka önskemål, ändra dem ochlämna viktiga upplysningar till efterlevande.En namngiven närstående får direkt vetaatt önskemål sparats. Vid dödsfall ser vitill att den närstående kontaktas och får tadel av dem. På www.fonus.se sparas VitaArkivet digitalt bakom lösenskydd alldelesgratis – en unik tjänst inom branschen.Servicen fungerar givetvis dygnet runtjorden runt. Konto skaffar man på www.fonus.se. Här finns utförliga instruktioneroch hjälp.– 3 –