Minnesstunder förr och nu:Regionala skillnader uppluckradeFör precis etthundra år sedan etablerades en begravningsverksamhet i Dalsland. På sid 3 minns MOchefPeter Ljungdal farfars livsverk som i dag ingår i <strong>Fonus</strong>. Det har runnit mycket vatten under broarnasedan dess. Då – bondesamhälle med storvulna fester där alla kom. l dag tidsbristsamhälle – bådebegravning och minnesstund måste tävla om tvättstugetid och annat i agendan. Om ceremoniernaöver huvud taget offentliggörs.I dåtidens samhälle levde och bodde människoroftast i trakterna där de föddes. Det som skeddeblev allas angelägenhet. Tänk bort telefon, radio,tv, bil och kommunala kommunikationer.Ceremonier som bröllop, dop och begravningarvar höjdpunkter då man kunde träffas ochumgås – och alla kom. En del av PeterLjungdahls farfarsminnen här intillvisar hur det kundegå till.redan inplanerade saker på agendan. Trenden harvarit tydligast i storstäder, men nu sprider densig även till mindre platser. Minnesstundernaminskar både till storlek och till antal. Buffén harmer och mer ersatts av enklare förtäring.Thorgny Sundström pekar också på hurbegravningsannonserna förändrats. Allt oftarestår det att begravningen ska ske i kretsen av denärmaste, att man skiljs efter begravningen elleratt begravningen redan skett i stillhet.Etnologiska aspekterRegionala skillnader – hur kommenteraren folklivsforskare? Vi frågade universitetslektorJonas Engman på institutionen företnologi, religionshistoriaoch genusstudier påStockholms universitet.– Sedan decennierhar man upprätthålliten föreställning om att ensvensk är en svensk är en svensk,en homogen grupp. Men sedan1960-talet har mycket, som ändratinriktningen på forskning,förändrats i samhället. Vi utgår inte längre frånregionala perspektiv när vi studerar kulturellaskillnader. Vi har övergivit det synsättet.Jonas Engman ger några exempel på varför Sverigei dag mer ses som ett integrerat forskningsområde:Invandringen, våra resvanor och rörligheten inomlandet. Det skiljer också mer mellan sociala skiktän geografiska.Om prioriteringar, till exempel före begravningaroch minnesstunder, säger Jonas Engman:– Nu måste vi ta andra hänsyn som arbetsliv,barnen och deras skolgång. Skolan kräver störredelaktighet än tidigare. Barnen går före och viväljer bort visst socialt umgänge. Hade det varitväldigt viktigt, att upprätthålla sådana socialakontakter som förr, hade vi gjort det på ett ellerannat sätt.Om seder och bruk kommenterar JonasEngman:– Vi har en jättelik medelklass i vårt land. Tarden upp någonting blir det modernt. Det kani högsta grad även gälla begravningar, dop ochandra högtider som kopplats loss från kyrkan.Hör gärna av er!Hur är det i dag? Är de stora kalasenstid över? Är det bara landgångar somgäller? Vill man slippa minnesstunder?Har ni läsare erfarenheter av hurdet är där ni bor? Skriv gärna tillredaktionen och berätta, så kort ni kan,om era upplevelser av minnesstunderpå 2000-talet!Regionala skillnader i dag?Sverige är ett avlångt land. Visst är vi svenskar vanautlandsresenärer, men hur många i Norrbotten harbesökt Skåne och vice versa? I <strong>Fonus</strong> Nyheter villevi spegla de regionala skillnaderna kring dagensminnesstunder i samband med begravningar– visst måste sådana finnas? Hur många bjuds in?Vad äter man i de olika landskapen?Ju mer vi grävde, desto klarare insåg vi attskillnaderna inte är så stora. Thorgny Sundströmhar mångårig erfarenhet både inom vården ochsom <strong>Fonus</strong> MO-chef i Stockholm. Numera finnsThorgny i Eskilstuna – ”back to basic” sombegravningsentreprenör hos <strong>Fonus</strong>.– Begravning är inte som förr, en högprioriteradhändelse. Den väljs bort om det finns viktigare,Snart AllhelgonahelgInför årets helg uppmärksammas de kunder som under närmaste året gett <strong>Fonus</strong>förtroende att ta hand om närståendes begravningar. Alla får ett personligt brevmed inbjudan att köpa en minneslykta till betydligt reducerat pris.Lyktan rostar inte, är lätt att rengöra och passar till de flesta lyktljus ochalla oljeljus. På vissa platseri landet bjuds även åretskunder med anhöriga in tillminneskonserter.– 2 –
I farfars och fars fotspår:Mycket är annorlundaPeter Ljungdahl, i dag MO-chef med ”hemmahamn”i Mellerud där farfar etableradebegravningsverksamhet 1908, har mycket attberätta. Samtalet med honom är en resa genometthundra år av både dråpliga och hjärtknipandeminnen. Tyvärr får vi inte plats med alla.Peter Ljungdahl berättar att farfar var en arbetsmyrasom jobbade tills han var 90 år. Liksomsin far skolades barnbarnet Peter in i branschenredan som ung – han fick rikliga tillfällen attlyssna på farfars berättelser och få många godaråd om hur arbetet skulle skötas.– För hundra år sedan handlade det mestom att ordna kista och transportera den avlidnemed häst och vagn till kyrkan. Farfar, en sannentreprenör, var pionjär här i Dalsland. Haninsåg tidigt att man kunde erbjuda kringtjänster,som i dag är en självklarhet.Minnesstunderna rena kalasenFarfar var nykterist – han kunde ju bli väcktdygnet runt och det fanns ingen annan att skicka.Vid begravningar skulle han också vara värd.Peter minns många historier om hur det kundegå till i början av seklet.– Först var det samling med kaffe ochkakor, avec var vanligt. Ibland kunde det blilite för mycket, även för prästen. Då berättadefarfar att man kokade prästkaffe, en extra starkFoto: Margareta Bomanvariant. Sedan promeneradesprästen varv efter varv runtförsamlingshemmet för attnyktra till och kunna genomförabegravningsakten.Efteråt vankades kalas,en sed som höll i sig ändain på 1960-talet. Alla kom,100 – 150 gäster var inteovanligt. Det var tradition,ett måste, och blev dessvärrefruktansvärt dyrbara tillställningarför många, somtvingades sätta sig i skuld.– Ofta serverades gåendesmörgåsbord, dignande somjulbord, minns Peter. Maten,25 rätter var inte ovanligt,lagades i ugnar och spisarsom eldades med ved– det kunde vara 50 grader iförsamlingshemmens kök.Tog moppen tillförsta uppdragetPeters far kom in i verksamhetensom 15-åring 1945.Han hade inte körkortsålderninne och man fick skriva tillkungs. År 1966 började Peteri företaget. Som 16-åringfick han hoppa in och tamoped till sin första begravningsförrättning.– På söndagarna hölls begravningsaktenofta i samband med högmässan, dettog omkring 2,5 timme – ingen höjdare, erinrar sigPeter Ljungdahl.P g a sjukdom tvingades man sälja byrån. Efternågra år i privat regi tog <strong>Fonus</strong> över i slutet av 90-talet. Peter Ljungdahl blev tillfrågad om att kommaEn bild ur familjearkivet tagen någon gång på 1920-1930-talet. PeterLjungdahls farfar, entreprenören Gustaf poserar vid begravningsbyrån. I fönstretovanför entrén skymtar Peters far, Per-Axel, som så småningom skulle förrättacirka 13 000 begravningar under sin arbetstid.tillbaka och ångrar inte en sekund.Om dagens minnesstunder? Efter omkring 40år har det skett en otrolig förändring. Mycket ärförenklat – gästerna är färre och smörgåsbordet utbyttmot landgång eller en varmrätt, säger Peter.Fyll i och spara – unik gratistjänst:Vita Arkivet på www.fonus.seStrax före sommaren introducerade fonus.segratistjänsten ”Vita Arkivet online”. Detmärks att vi svenskar är världsledande påatt använda internet – i skrivande stundhar omkring 300 uppdrag registrerats. Ettpersonligt konto kostar ingenting, det ärlättillgängligt och gör det enkelt att ändraönskemålen när som helst. Det är bara attlogga in och ändra uppgifterna.Den moderna tekniken går framåt – medVita Arkivet på internet har det blivit mycketlättare att uttrycka önskemål, ändra dem ochlämna viktiga upplysningar till efterlevande.En namngiven närstående får direkt vetaatt önskemål sparats. Vid dödsfall ser vitill att den närstående kontaktas och får tadel av dem. På www.fonus.se sparas VitaArkivet digitalt bakom lösenskydd alldelesgratis – en unik tjänst inom branschen.Servicen fungerar givetvis dygnet runtjorden runt. Konto skaffar man på www.fonus.se. Här finns utförliga instruktioneroch hjälp.– 3 –