Jessica och Helenas uppsats - Umeå universitet

Lekens möjligheter- från utanförskap till gemenskapJessica BergkvistHelena FuhrmanUmeå universitet.Kvalitetsutveckling i fritidshem 15 hp. 2009-11-16

2InnehållBakgrund .................................................................................................................................... 3Syfte ........................................................................................................................................... 4Metoder för vårt utvecklingsarbete ............................................................................................ 4Utvecklingsarbetets process och resultat .................................................................................... 5Åtta veckor med leken som tema. .............................................................................................. 5Under utvecklingsarbetets gång. ................................................................................................ 6Observationer ............................................................................................................................. 6Redovisning av våra enkäter. ..................................................................................................... 6Diskussion och analys. ............................................................................................................... 8Källförteckning ......................................................................................................................... 12

3BakgrundVi är två fritidspedagoger som arbetat och arbetar på fritidshem i Skellefteå kommun, närutvecklingsarbetet startade arbetade vi på samma avdelning men nu arbetar vi i samma husmen i olika barngrupper. Tillsammans har vi många års erfarenhet av att arbete på fritidshem.Fritidshemmets lagstadgade uppgift är bl.a. att erbjuda barn meningsfull fritid och stöd i sinutveckling (Skolverket 2007) och med tanke på det valde vi att fokusera på lekens innehålloch kvalitet. Vi tycker att en av våra viktigaste arbetsuppgifter är att se till att alla barn harnågon att vara med och vi accepterar inte ensamhet och utanförskap. Som fritidspedagog börman verkligen göra allt som står i sin makt för att bryta ett sådant negativt mönster. Har detinte hunnit brytas under fritidstiden kan det bli allt svårare när barnen blir äldre. Under tidigaskolåren är leken ett centralt redskap för att hitta vänner. Vi anser också att det är viktigt attblanda in föräldrarna tidigt i denna process för att tillsammans hitta bra lösningar för att gebarnet rätt till kompisar och gemenskap.”Barn kan inte enbart vara hänvisade till varandra de behöver vuxna som svararför att de mår bra och att de har det bra. När barn vistas i grupp inom formellainstitutioner som exempelvis förskola, skola och fritidshem utgörs de vuxna avprofessionella pedagoger.” (Ihrskog 2006 sid. 9)Det är viktigt att ta reda på och observera hur varje enskilt barn har det på sin fritid och utifråndetta kunna kartlägga kompiskapet hur det fungerar både i skola, fritidshem och hemma, föratt kunna vidta bra åtgärder. En åtgärd kan t.ex. vara särskild placering på fritidshem. Medsärskild placering menar vi att barnen får tid på fritids en till flera eftermiddagar i veckan trotsatt förälder finns hemma. Tidigare har särskilda placeringar hos oss varit med fokus påbesvärligare hemförhållanden, men nu erbjuds barnen placering om vi anser att det finnsbehov av lek och social gemenskap.På vårt fritidshem, Östgårds fritidshem gör vi sociogram regelbundet(bilaga1a,b) engång/månaden för att kartlägga våra klasser dvs. vi kartlägger alla barn även de som inte harfritidsplats. Vårt sociogram går till så att en personal frågar varje barn enskilt vilka andra barnde tycker om att leka med just nu. Barnet får nämna tre barn. Detta har vi gjort under mångaår. Det som vi märkt med våra sociogram är att de ensamma och inte valda barnen fortsätteratt ej bli valda trots att vi som personal engagerar och stöttar barnen i leken och relationer tillkompisar. De är svårt att få med de ensamma barnen i leken dvs. att det ensamma barnet tarinitiativ till lek med andra och att andra barn tar initiativ att leka med det ensamma barnet. Vihar upptäckt att det är förhållandevis lätt att kartlägga en barngrupp men vi finner svårigheteratt konkret hjälpa dessa ensamma barn och se ett resultat för barnet. Hur gör vi det optimalasociogrammet? Vilken betydelse har tidpunkt, barnens närvaro, ålder med resultatet att göra?Arbetet med dessa frågor vill vi utveckla. Det är förödande för barns situation ompedagogerna inte är professionella nog och upptäcker ett eventuellt utanförskap.”Kanske är det just under förskolans fria lek som de kommer underfund med attde inte duger, inte är önskvärda eller inte förstår. Inser att de istället skrämmerandra barn och gör vuxna arga eller irriterade. Eller nästan inte finns. Ett sådantutanförskap är förödande men kan hejdas om barnet får stöd i att upptäckalekens magi och vad det innebär att ha kamrater. Om nu inte en stressigverklighet hindrar de vuxna från att lägga märke till hur socialt handikappandeen bristande förmåga till samlek kan vara.”( Folkman/Svedin 2003,sid 12).Barn behöver träna på att kunna läsa av andra, att förstå hur andra tänker, turtagande, kunnakänna igen regler och följa regler som gäller i leken, lyssna och lära av varandra. En delbehöver träna mer - en del mindre, alla har kommit olika långt med att vara en bra kamrat

4precis som att alla har kommit olika långt med att lära sig andra saker t.ex. läsa, ta lyra, åkaskidor.Om man frågar barn på vårt fritidshem så anser de att relationen till andra kompisar ärnödvändig för att må bra, men att de behöver vuxnas stöd i detta ibland. Fritidshemmensuppgift är att komplettera skolan, ge barnen en meningsfull fritid och stöd i utvecklingen.(Skolverket 2007) Barns möjligheter till samspelet och samvaro med andra barn, derasmöjlighet att ta eget ansvar och att få en stärkt självkänsla av att känna sig trygg i sin grupptycker vi är några av våra viktigaste uppdrag. Barnet måste känna tillit och trygghet för attvåga vara sig själv anser vi. Ensamhet kan förvisso vara något att sträva efter i den tid vi leverdär vi hela tiden sköljs med information och en stressad tillvaro men ensamhet som inte ärfritt vald är aldrig önskvärd,(BäckViklund-Lundström 2001). Ibland kan man låta sig luras avatt barn säger att de vill leka ensamma, men vi tror att vi som professionella pedagoger måsteta reda på orsaken till valet av ensamhet och inte låta oss nöjas med ett enkelt svar.En hel del tankar dök upp i våra huvuden. Hur kan vi utveckla vår kartläggning av barnens lekoch relationer till andra barn, som rör vem som leker med vem och om någon synes ensam?Hur kommer vi åt att hjälpa in de ensamma barnen i leken? Säger reglerna och rutinerna påvårt fritidshem något om personalens syn på leken? Säger möblering och val av materialnågot om vilka lekar och aktiviteter personalen föredrar? Vad säger vårt arbetssätt ominställningen till lek? En stor del tror vi och därför ställde vi nyfiket följande frågor somutgångspunkt för vårt fortsatta arbete. Kan personalen förändra regler och sin syn på leken såatt det leder till att leken får frodas vilket i sin tur leder till lekskickligare barn? Vad händernär vi vuxna totalfokuserar på leken och är med i leken på barnens villkor? Vad händer när vivuxna släpper på ordning och rutiner? Vad händer när vuxna kliver in i leken? Fångas deensamma barnen upp? Om så är fallet vad händer när vi vuxna sedan tar ett steg tillbaka ochkliver ur leken, är de ensamma barnen kvar i leken och är de där på lika villkor?SyfteVi vill med detta utvecklingsarbete få lekskickligare barn på vårt fritidshem och vi tror att detleder till att vi på så sätt får in de ensamma barnen i leken. Med detta kvalitetsarbete vill vi gelek och kreativitet en starkare ställning i hela huset och att vi skapar ett gemensamtutvecklingsområde som vi ständigt uppdaterar både teoretiskt och praktiskt.Metoder för vårt utvecklingsarbeteVi har informerat alla i huset om vårt utvecklingsarbete samt försökt att inspirera de två andrafritidsavdelningarna till att utveckla leken hos barnen och arbeta mer med barns utanförskap.Vi har initierat diverse aktiviteter för att intensifiera leken i vår verksamhet. Alla som arbetarpå våra fritidshem har läst boken ”I lekens värld”. Boken har diskuterats på vår stängningsdagi november. Vi förväntade oss att det skulle leda till en ökad och fördjupad kunskap om leken.Dessutom att det leder till att pedagogerna i huset på ett mer aktivt sätt ska går in i leken föratt kunna utveckla varje barns lekskicklighet. Boken kanske också ger oss en ökad förståelseför de barn som inte kan leka och vad vi kan göra åt detta.Vidare har vi utifrån de sociogram som görs en gång i månaden på vår avdelning(bilaga 1a,b)valt ut sex barn för observation. Dessa barn har sällan eller aldrig fått poäng i sociogrammen,dvs. de ingår sällan eller aldrig i kamratkonstellationerna. Vi har observerat barnen för attkunna se hur de gör för att ta kontakt med andra barn och komma igång med lek utan vuxenshjälp, samt samtalat med barnen för att få veta lite mer hur de tänker i dessa situationer.

5Löpande rumsobservationer har vi även gjort för att se vilka rum som används och till vilkensysselsättning och var de vuxna befinner sig.Med hänsyn till denna kartläggning har en del av dessa barn erbjudits extra tid på fritids isamråd med föräldrar. Vi har även samtalat med föräldrar om barnets kompissituation ochtillsammans försökt hitta vägar för att bryta utanförskapet.Slutligen har vi under arbetets gång använt oss av två enkätundersökningar(bilaga 2 och 3)med alla fritidsbarn. Dessa handlar om lek och kompiskap, samt lekmiljön på vårt fritidshem.Första enkäten gjordes i början på januari 2009 och den andra enkäten gjordes efterlekveckornas slut, i slutet av april samma år.Utvecklingsarbetets process och resultatÅtta veckor med leken som temaRelativt tidigt våren 2009 genomförde vi under åtta veckor ett lektema med tanke på att fålekskickligare barn. Vi hoppades att de redan lekskickliga barnen skulle smitta av sig på våraensamma barn och de barn som är mindre lekskickliga. Vi ville erbjuda en bra lekmiljö så attbarnen skulle bli inspirerade och leka mer. ”Många tror att alla barn kan leka. Men för att blien duktig lekare krävs att man leker och leker och leker.”,(KnutsdotterOlofsson 2003 sid 70).Lektemat började med fem veckors intensivt lekande. Tiden på fritids koncentrerade vi påleklådor(bilaga 5a,b), fri och styrd lek, nya lekar, överraskningar och att vi vuxna gick in ileken.Efter dessa fem veckor inledde vi lekveckorna då vi bjöd in alla barn i år två och år tre oavsettom man har fritidsplacering eller inte. Lekveckorna pågick i två veckor. Barnen delades in iåtta olika grupper/familjer. Första dagen fick familjerna tre uppgifter, bygga sig ett hem innepå fritids, ge familjen ett namn och tillverka en postlåda. Hemmen byggdes av filtar, kuddar,rep, bord, stolar och allt annat som fritids kunde tillhandahålla. Vi kallade världen som vibyggde upp tillsammans för fantasilandet och det var i detta land vi befann oss i två veckor. Ifantasilandet hade pedagoger ett mycket tillåtande klimat. Förhållningssätt mot invånarna varatt här ska lek och fantasi få flöda. Ville någon familj baka godsaker fick dem det, blandaleklådor, äta mellanmål i kojorna, ordna fester etc. Vår tanke från början var att vi pedagogerskulle gå in i familjerna och leva med dem för att hjälpa och stötta de ensamma barnen mendet blev inte så för att familjerna fungerade bra och leken kom igång utan vår hjälp. Underdessa två veckor hann det hända mycket i fantasilandet. Postlådorna fungerade sominformationskanaler där fick familjerna information av hövdingen vad som var på gång ilandet och vad de behövde göra. Vi ordnade, ”Crazy-OS”, fest med underhållning,fjällsemester med nybygge av egna fjällstugor. Ett hot som förde familjerna i landet sammanfanns också i bakgrunden hövdingen varnade för oväder och blåtaggarna. I fantasilandetbyggdes upp en bank, frisörsalong, affär och massagesalong. Där kunde barnen köpa olikasaker och tjänster av varandra, allt utifrån barnens fantasi och idéer. Pedagogernas roll ifantasilandet var betydelsefull. Pedagogerna hjälpte och inspirerade barnen i olika projekt föratt behålla barnens engagemang i leken och få med de ensamma barnen. Viktigt var också attvi pedagoger marknadsförde dessa veckor bland barnen, peppade dem att komma för utanbarn inget fantasiland. Här behövde vissa barn extra pushning. Vårt mål var att utmana allabarn och spränga gränser under dessa lekveckor och framöver. När de två lekveckorna varöver avslutade vi lektemat med fritt fritids för alla en hel vecka vilket även gällde de som intevar inskrivna. Särskilt under lekveckorna arbetade vi med marknadsföring av leken. Det varföräldrarna som vi ville upplysa och det skedde oftast via mejl. Där beskrev vi bl.a. lekens

6betydelse för barnets sociala utveckling. Vår tanke var att uppmärksamma föräldrarna påleken.Under utvecklingsarbetets gång.Det som kändes extra viktigt under utvecklingsarbetets gång tyckte vi var att försöka stärkaleken på fritidshemmet på olika sätt. Ett sätt var att vuxna och barn visade stor respekt förlekande barn och undvek att störa och avbryta lekar som pågick. Om barnen befinner sig i detsom Knutsdotter beskriver som lekens välsignade tillstånd ska vi inte störa med en samlingeller mellanmål,(2003). Leklådor som vi haft i många år fick vi tillfälle till att fräscha upp. Viplanerade mer för att möjliggöra lek och lät den ta tid. Vi ville fånga upp de lekskickligabarnen för att nå de mindre lekskickliga barnen. En bra rutin som vi haft i många år är attunder kompissamtalen som varje klass har varje vecka ta upp frågor som rör kompisar.Exempel på dessa frågor är, känner jag mig ensam, vad kan du göra för de ensamma, ringerdu till kompisar, ringer kompisar till dig? Vi har på ett aktivare sätt på raster jobbat med deensamma barnen och försökt bryta ensamheten. Bland annat försökte vi hjälpa barnen i startenav rasten att komma igång med en lek tillsammans med andra barn. Vårt lektema avslutadesmed en hel lekdag för både skola och fritids ifrån klockan 8:00–16:00. Den dagen planeradebarnen till stor del och vi pedagoger observerade våra ensamma barn.ObservationerUnder lektemat har vi gjort många observationer av våra utvalda ensamma barn som har svårtatt ta för sig och komma med i leken. Exempelvis satt Fia, ett av de ensamma barnen vidmellanmålsbordet tillsammans med sju flickor och en vuxen. De äter macka och mjölk. Annaoch Maria pratar om att de vill leka med en leklåda frisörlådan. Petra och Eva säger att deockså vill vara med. Det är mycket prat runt bordet om vad barnen ska göra men Fia sägeringet, hon brer sin macka. Ella och Moa som sitter närmast pratar om att gå ut eftermellanmål, Fia säger inget. Barnen börjar vara klara med mellanmålet och frågar den vuxnepedagogen om de får gå och ställa bort vilket de får. Fia är kvar med den vuxne och honställer bort sitt glas och går in i målarrummet och sätter sig och ritar ensam vid ett bord. Ettannat exempel berör fritidsbarnet Kalle. Barnen var indelade i grupper och deras uppgift enförmiddag var att hitta på att leka något tillsammans i gruppen. Kalle deltar inte i diskussionoch planering av vad gruppen skall göra. Han gör ingenting och sitter tillsynes sin egen världmedan de andra barnen i gruppen drar igång leken. De andra barnen börjar bygga fällor för attlarma sitt gemensamma hus. Kalle går till ett annat rum och börjar bygga på något eget utansamspråk med någon annan i gruppen. De andra barnen kommer så småningom in i rummetoch ett annat barn, Peter, försöker ta med Kalle i leken och ger honom en uppgift. Peter fåringen respons. Kalle fortsätter med sitt och verkar nöjd med det. Dessa observationer på tvåav våra ensamma barn är väldigt typiska på hur deras utanförskap gestaltar sig, utan envuxens hjälp in i gemenskapen står dessa barn många gånger utanför.Redovisning av våra enkäterEnkät 1.Med vår första enkät ville vi ta reda på vad våra fritidsbarn ansåg om leken på vårt fritidshem.Vi ville också ta reda på hur de tänker runt ensamma barn. På första enkäten svarade 35 barnav 44 barn . Enkäten visar att tre av våra rum är populärast, pingisrummet, mysrummet ochaulan. Korridoren är det också många barn som väljer att leka i. Argumenten bland barnenvarför de väljer dessa rum är, det finns en dörr som man kan stänga och vara ensam med sina

7kompisar, det är stort och lekfullt. De lekar som återkom hos flera av våra barn är lek medleklådor, bygga kojor och hitta på lekar. Av enkäten framgick det att nio barn ansågs varaensamma och några av dessa ensamma barn nämndes av flera. Sexton barn tyckte att dessanio barn verkade vara ensamma. Vad ensamheten kan bero på svarade barnen så här, hon/hanfrågar inte om någon vill vara med henne/honom, utseendet, att alla vill vara med mig,hon/han kanske aldrig frågar, hon/han har inga kompisar, han/hon gillar inte att leka det viandra vill, att hon/han säger nej när kompisen frågar. Ett av barnen svarade att ingen vill varamed den ensamme och vi tror att det ligger mycket i den formuleringen. Den ensamme harfått en roll som ensam och den rollen är svår att bryta både för den som är ensam och förbarnen runt omkring. Alla dessa svar om ensamhet var inget nytt för oss eftersom vi arbetatmed ensamma barn i barnsamtal alltid samtalat med barn runt detta. På frågan är du bra på attleka svarar övervägande att de är bra på att leka. Mindre än fem anser att de inte är bra på attleka. Två av barnen som anses ensamma svarar, jag tror inte jag kommer på några lekar ochbarnen väljer inte mig ofta. Jag är påhittig, hjälpsam och oftast får alla vara med i min lek. Detär ett av de argument barnen nämner på frågan, varför andra barn väljer att leka med mig.Barnen fick sätta poäng på lek på fritids 1 = jättedåligt 10 = jättebra. Väldigt många barnverkar nöjda med lekandet på fritids.10 poäng9 poäng8 poäng6 poäng5 poäng4 poängFigurtext. Fritidsbarnens poängbedömning av lekandetpå fritids. 10 poäng = jättebra, 1 poäng = jättedåligtPå frågan om du har någon att leka med, svarade ett av våra ensamma barn att den anser attden har kompisar på fritids. Övriga fem barn som vi anser var ensamma tycker själva att desaknar kompisar på fritids.Enkät 2.På enkät två svarade 44 barn av 44 barn. Barnens alla kommentarer på lekveckorna är väldigtpositiva, t.ex. ”jag har haft någon att leka med”, ”jag går inte på fritids men fick chans att lekapå fritids”, ”det var bra familjer”. Deras kommentarer tycker vi stämmer bra överrens med hurvi upplevde dessa veckor.

8Lek på fritids: Barnen fick återigen sätta poäng på lek på fritids 1 = jättedåligt 10 = jättebra.Skillnaden mellan enkätsvaren i enkät ett och enkät två på denna fråga är ytterst liten.10 poäng9 poäng8 poäng7 poäng5 poäng2poängFigurtext. Fritidsbarnens poängbedömning av lekandet påfritids. 10 poäng = jättebra, 1 poäng = jättedåligtHar du haft någon att leka med på lekveckorna? Tre barn svarar nej. Tycker du att du lekt merunder lekveckorna? Sex barn svarar nej. Av dessa sex är två barn de ensamma barnen. Deövriga är barn som redan leker väldigt mycket eller som inte var med i så stor utsträckning pålekveckorna. Fyra av de sex utvalda ensamma barnen upplever att de lekt mer underlekveckorna. Finns det någon som verkar ensam och inte har någon att vara med? Ingen harsvarat ja på den frågan. Vi är förvånade att inte fler barn lyfter fram de ensamma barnen ienkäten för under barnsamtal kommer det ofta upp att dessa barn är ensamma. Orsaker sombarnen anger att ensamhet kan bero på är t.ex. att barnen inte frågar, hon/han kanske intevågar säga att hon/han vill vara med, hon/han vill inte samma saker som andra barn, kanskeinte populär. Barnen ser ensamheten som något som den ensamme borde göra något åt, inte såmycket vad de runt om kan göra. När vi jämför de två enkäterna ser vi ingen förändring i vadbarnen anser om lekandet på fritids. Innan vårt lektema startade har vårt fritidshem haft stortfokus på lek, och barnen har redan innan lekt väldigt mycket vilket kanske påverkar resultateni enkäterna.Vi har kommit till insikt under arbetets gång att vi som pedagoger måste på ett tydligt sättberätta och informera föräldrar till ensamma barn vikten av att vara i barngruppen för attkunna träna och utvecklas socialt. Identiteten utvecklas inifrån i förhållande till andra och i ettsocialt sammanhang tillsammans med gruppen. Mycket har hänt i vår verksamhet i och medatt vi startade upp detta kvalitetsarbete bl.a. har det lett till att vi börjat kartlägga alla barnenskompisrelationer och lek och gör t.ex. sociogram numera kontinuerligt på alla avdelningar. Vihar tagit fram ett dokument som vi tänker ska användas genom hela barnets fritidstid/skoltidifrån förskoleklass till år 3. Där vi dokumenterar barnens kompisskap, (se bilaga 4).Diskussion och analys.Svårigheten med vårt arbete har varit att begränsa sig. Vi upplever att i vårt utvecklingsarbetehar vi slitits mellan att fokusera på lekens betydelse och barns utanförskap. Vårt syfte att fålekskickligare barn försvårades genom att vi mer och mer började arbeta med utanförskap.Det hänger ihop men att det är två stora utvecklingsområden. Vi har ansett det mer intressantatt jobba på olika sätt med de ensamma barnen och inte vänta och se om leken gör något fördem.

9Arbetet med att få lekskickligare barn och mer lek på fritids kan vara svårt när mankonkurrerar med mycket annat som finns i barns vardag t.ex. x-box, playstation, data ochföreningsliv. Ibland kan också fokusering på t.ex. bandy och pysslande på fritidstid ta över alltid för vissa barn och blir i längden inte särskilt utvecklande. Hur kan vi som pedagoger göralekandet så attraktivt och oemotståndligt att barnen inte kan stå emot detta utan slukas in ilekandets fantastiska värld? Här är fritidshemmens verkligt stora och viktiga utmaning.En medveten roll som pedagog har stor betydelse för hur gruppen har möjlighet att utvecklas.Det beskriver Granström i Skolutvecklingens många ansikten, (2003) bra, och det är ingenöverraskning tycker vi. Pedagoger i skola och fritidshem måste hela tiden vara medvetna omgrupprocesser och använda oss av vår kunskap om grupper. Ett positivt grupptryck t.ex. kan jugynna en grupps utveckling i väldigt stor utsträckning. Pedagoger behöver utveckla en vi-känslai gruppen och att ta hjälp av gruppens goda kraft för att utveckla individen. Att ha kompisar äroerhört viktigt för barn och ungas välbefinnande. Här behöver barnen vuxnas hjälp och dåmåste vi anstränga oss för att förstå hur viktigt det är. Det gäller att se det i ett barnperspektivoch stödja och hjälpa utifrån det. De vuxna har det yttersta ansvaret för barns relationsskapande,(Ihrlskog 2006).Vi vill att alla barn ska lämna fritidshemmen med känslan av att de har kompisar samt haförmågan att påverka sina egna kompisrelationer. Vi vill att fritidshemmen ska vara och förblien arena för lek och kompisskap. Vi måste kunna som yrkesgrupp vara stolta över allafritidshem och på inga villkor acceptera att målen inte uppfylls pga. inaktiva ochoprofessionella fritidspedagoger. Det känns som ibland att vissa fritidshem stannat i tiden ochinte jobbar medvetet med lek och kompisskap, att man hänvisar till större barngrupper ochdåliga lokaler och inte försöker se möjligheter istället. Det får inte bli en ursäkt till att maninte medvetet t.ex. jobbar med de ensamma barnen eftersom barn har rätt till kompisar.Barnkonventionen tar upp barns rättighet till att yttra sig och höras men också barnens rätt tillfritid. Ju närmare den vuxne är barn och ungdomar ju lättare är det att få med barnen sommedverkande i relationer till kompisar, (Qvarsell 2003).Sett ur ett barns perspektiv så är det viktigaste i fritidspedagogens arbete att möjligöra förostörd och fungerande lek. Gör vi detta ute på fritidshemmen? Kan vi prioritera det här ännumer? Kan pedagogerna vid planering tänka ur barnperspektiv i högre grad och lägga bortvuxenperspektivet för att tillgodose leken.Under detta utvecklingsarbete har vi kommit underfund med många saker. Föräldrarna ärenormt viktiga att ta med i arbetet med att skaffa och behålla kompisar. Detta arbete pågårmycket på fritiden där inte vi finns och att medvetengöra föräldrarna om att deras insats äroerhört betydelsefull, t.ex. ta med ett extra barn på badet, bjuda hem en kompis i veckan,peppa barnet att våga ringa många och olika. Detta är en del i vårt uppdrag och enförutsättning för oss att nå målen att alla ska känna att de har en kompis.Både vår enkät och barnsamtal(bilaga 6) som vi haft visar att en del av de ensamma barnen ärmedvetna om sin ensamhet och behovet av hjälp med kompisar. Det ensamma barnet behövermånga gånger hjälp av oss pedagoger för att komma in i gemenskapen. Vi trodde i störreutsträckning än vad det visade sig att de lekskickliga barnen skulle upptäcka kunna ta med deensamma barnen i leken. Vi har kommit till insikt att vårt arbete måste vara mer fokuserat påde ensamma barnen och inte gruppen i stort för att kunna få med dem in i leken. Det arbetetsker med hjälp av samtal, rollspel och konkret tränande i situationer som uppstår, arbetetkräver väldigt medvetna pedagoger och tillräckligt med personal. För att väljas av andra såmåste man ha en viss lekskicklighet i sig, det vill säga barnet tillför något i kamratrelationenoch leken. Detta leder i sin tur till att du blir en vald och omtyckt kamrat. Vi känner igen oss idiskussioner som Ihrlskog för, om t.ex. vikten av att ha professionella pedagoger som hjälper

10barnen i grupprocessen och befrämjar etiska och demokratiska förhållningssätt. Hon uttryckerväldigt tydligt också att relationskapande är så viktigt att vi vuxna måste ha ett ansvar fördetta, och det ansvaret menar vi ligger på oss fritidspedagoger,(2006).”Rastvakteri” är också en otroligt viktig pedagogisk uppgift, här kan man verkligen stötta,pusha och upptäcka. Kan vi pedagoger vara ute många raster så kommer vi att kunna se ettmönster i utanförskapet och beteendet och på så sätt göra något åt det. Vad vi menar är om enpedagog, med alldeles för många barn, är ute en rast då och då är det svårt att se dettamönster. Då kanske det blir så att pedagogen pratar och har trevligt med det ensamma barnetistället för att förstå att det behöver hjälp in i leken. För att upptäcka avvikelser behöver mangivetvis först upptäcka mönstret för de som arbetar i skolans värld är det andra mönster somär viktiga att upptäcka,(Scherp 2003).Föräldrar tycker vi överlag är väldigt omedvetna vilka krav de faktiskt kan ställa på fritids.Genom att marknadsföra fritids uppdrag så får vi bättre respons av föräldrar. Vi harmarknadsfört vikten av lek och kompisrelationer och tycker att när vi har ett uttalat mål påfritids att alla ska ha en kompis så blir vi pedagoger och fritids tydligare både för oss själva,för föräldrar och barn. För många föräldrar är det t.ex. självklart att tacka ja till extraläsundervisning hos specialpedagog för att nå målen, och vi skulle vilja att det blev likasjälvklart att träna och få hjälp och tid och stöttning av pedagoger och föräldrar för att nå desociala målen. I leken lär man sig samförstånd, ömsesidighet och turtagande. De som lekermåste kunna dessa sociala regler för att leken ska vara utvecklande och upplevas positiv. Härkan de mindre lekskickliga barnen lära mycket om de får vara tillsammans i lek med barn somkan dessa regler. Samförstånd innebär att alla som deltar är införstådda med leken.Ömsesidighet innebär att man leker på lika villkor. Turtagande betyder att man turas om attgöra saker, (Knutsdotter 2003). Dokumentation och uppföljning tillsammans med föräldraroch arbetskamrater är oerhört viktig, här behöver vi på Norrhammargården utvecklas och hittarutiner för detta så att det blir en utveckling för barnet.Har vi fått lekskickligare barn? Ja, vi tycker att barnen på vårt fritidshem är mer lekande nu.Leken har högre status och prioritet hos oss pedagoger. För att kunna bli lekskicklig ochlekskickligare så krävs det att barnen leker och leker och leker, (Knutsdotter 2003).Slutligen så har detta arbete gett oss stor insikt i arbetet runt lek och kompisar på fritids. Meddetta utvecklingsarbete har vi också kommit till insikt om hur oerhört stora möjligheterförskolan har. Där möter pedagogerna barnen tidigt i deras lekutveckling och har därmedenorma chanser att utveckla barnens lekskicklighet. Här finns utvecklingsmöjligheter i vårtrektorsområde, vi vet väldigt lite om hur pedagogerna arbetar med detta ute på förskolorna.Problematiken med ensamhet är jättesvår och vi hade hoppats på att vi skulle ha kommitlängre med de ensamma barnen. Vi har förstått att många pedagoger ser väldigt olika påensamhet. Ensamhet i sig är inte skadligt och visst utvecklas barnet även i ensamlek. Det vivill lyfta fram är vikten av samspel med andra barn och att vi som pedagoger måste hjälpa endel barn mer för att de ska kunna utveckla sin sociala kompetens. Att vara ett ensamt barnbetyder inte alltid att barnet inte är lekskickligt. Bland våra utvalda sex barn har vi ett barnsom behärskar lekreglerna väldigt väl men övriga fem barn är mindre lekskickliga. Vad berordetta på? Trots det ensamma barnet är lekskickligt väljer inte andra barn spontant att leka medhenne/honom. Detta skulle vi vilja ta reda på mer om. Det är svårt att veta hur det skulle havarit för våra ensamma barn om vi inte hade fokuserat på ensamhet. Hade deras situation settannorlunda ut? Har vårt arbete egentligen inte bidragit till någonting? Eller är det så att detsom faktiskt har förändrats hos barnen har stor betydelse i deras kamratrelationer? Det kan vialdrig få ett tydligt svar på men vi kan bara hoppas och tro att det har betydelse. Hur har vårsyn och tolkning av ensamhet påverkat barngruppen och resultatet av detta arbete? Ser vi det

11vi vill se? Ser vi inte det andra ser? Det finns jättemycket vi pedagoger kan göra.Inspirationen flödar och arbetet på fritids har fått ett lyft i och med detta arbete.Fritidshemmens verksamhet överlag har varit och är till viss del otydlig och vi tycker att vigenom vårt uppsatta mål att alla ska känna att de har en kompis har förtydligat fritids uppdragför alla. Detta är ett utvecklingsarbete så nu går vi vidare och känner oss inte bara nöjda överatt nått så här långt vi tror att det finns många utvecklingsmöjligheter och här siktar vi in osspå de ensamma barnen.Jessica Bergkvist och Helena Fuhrman

12KällförteckningIhrskogh, Maud(2006). Kompisar och kamrater. Barn och ungas villkor för relationskapande ivardagen. Växjö university press.Skolverket. Allmänna råd för kvalitet i fritidshem.(2007)Berg Gunnar, Scherp Hans-Åke (red)(2003) Skolutvecklingens många ansikten. Myndighetenför skolutveckling.Folkman Marie-Louise, Svedin Eva (2003) Barn som inte leker. Liber.KnutsdotterOlofsson Birgitta (2003) I lekens värld. Liber.Qvarsell Birgitta Barms perspektiv och mänskliga rättigheter. Pedagogisk Forskning i Sverige2003 årg 8 nr 1–2 s 101–113 issn 1401-6788Granström Kjell(2003) Förändring av roller och arbetsrelationer. Berg Gunnar, Scherp Hans-Åke (red) Skolutvecklingens många ansikten. Myndigheten för skolutveckling.https://www.unicef.se/barnkonventionen/barnkonventionen-i-olikaversioner/barnkonventionen-hela-texten