Februari (6,3 Mb) - Klippanshopping.se

PROFILEN:Ingrid NorbergArbetade som barnflickaMen även om man har förhoppningar och planer såkan ibland verkligheten sätta stopp. För Ingrids del komavbrottet i sjunde klass.- Då var jag så skoltrött att jag hoppade av. Jag tyckteskolan var pest.Istället tog hon anställning som barnflicka hos MunkaLjungbys distriktssköterska (!), samma kvinna som inspirerathenne några år tidigare. Ingrid passade barnen,städade och lagade mat. Dessutom fick hon följamed sin stora förebild ut på ”fältet” när tid fanns fördetta. Sköterskedrömmen låg alltså ändå där och groddetrots allt.- Jag fick en liten väckarklocka och insåg jag var tvungenatt utbilda mig för att hålla drömmen levande. .88Känt ansikteför många!Redan som sjuåring hade Ingrid Norberg måletutstakat. Hon skulle bli distriktssköterska när honblev stor. Och det blev hon också. I vår går hon ipension, och det gör hon efter att ha varit Klippanborna(eller ska vi säga Klippanpatienterna) trogeni hela sitt yrkesliv. Men hur var det egentligenmöjligt för en liten flicka i den åldern att ha ett såtydligt och distinkt mål så tidigt? Svaret hittar vi ibarndomens Munka Ljungby.- Byns distriktssköterska kom till skolan och pratadeoch gjorde undersökningar och jag tyckte attdet verkade roligt. Jag kommer speciellt ihåg engång när jag och en kompis satt bakom cykelskjulethemma och fantiserade. Då så jag att jag skullebli distriktssköterska när jag blir stor.Träffade GunnarIngrid började därför på Munka Ljungby folkhögskola– något som skulle komma att förändra hennes liv förall framtid. Där mötte hon nämligen den tre år äldreGunnar, som än idag finns vid hennes sida. Paret harvarit gifta i 42 år.- Han är min stora och enda kärlek och det ska bli underbartatt kunna spendera mer tid tillsammans nu närjag går i pension.Gran CanariaMaken har nämligen varit hemma i tiotalet år, då hansom anställd banktjänsteman fick gå hem i förtid i slutetav nittiotalet. Nu är det meningen att Ingrid ochGunnar ska ägna ännu mer tid åt sina favoritsysselsättningar:att resa, fjällvandra och umgås med barn ochbarnbarn. Det 42-åriga äktenskapet har resulterat i enson och en dotter, Per-Erik och Maria, samt två barnbarnoch lika många ”bonusbarnbarn”. Och trots attIngrid inte går i pension förrän framåt vårkanten så harhon och Gunnar redan tjuvstartat lite med sitt nya liv.- I förra veckan åkte vi till Gran Canaria med Marias enadotter Maja. Vi hade fina dagar där nere – hyrde bil,badade och hade det allmänt skönt. Det ska bli underbartatt kunna göra fler resor och kunna hjälpa till medbarnpassning framöver.Trivts fantastiskt braInga sysselsättningsproblem med andra ord! Men hurkommer det då att kännas för Ingrid att ta farväl avvårdcentralen? Hon har ju trots allt arbetat i Klippanända sedan 1967: De första 20 åren som nattsköterskapå sjukhemmet Rönngården, och de sista 22 somdistriktssköterska.- Jag kommer nog att gråta den dagen jag slutar. Jaghar hela tiden trivts fantastiskt bra både med arbetskamrateroch med patienter. Eftersom man som distriktssköterskagör hembesök hos alla nyfödda så harjag träffat på de flesta av Klippanborna under åren.De senaste åren har det till och med hänt att människorsom Ingrid följt sedan födseln själva har fått barn.- Då kan man ju säga att cirkeln sluts och att det ärett bra tillfälle att lämna över till någon annan, skrattarhon.Är det något man lär sig efter ett helt yrkesliv inomvården så är det att livet är bräckligt. Därför ser Ingridfram emot pensionärstillvaron, men hon tar den inteför given.- Många tänker att ”sjukdom det drabbar andra, dethänder inte mig”, men sånt kan ändras från den enadagen till den andra. Man ska ta varje dag som en gåva,göra det bästa utav den och inte bry sig så mycket omvärldsliga ting.