Arter och naturtyper i habitatdir_litet format

Arter & naturtyperi habitatdirektivet– bevarandestatus i Sverige 2013ArtDatabanken SLU

RedaktörWenche EideFöljande personer har ingått i arbetsgruppenMora Aronsson Kust, Håkan Berglund Skog, Ulf Bjelke Limniska evertebrater samt Landmollusker,Wenche Eide Fjäll samt Berg och grottor, Tomas Hallingbäck Mossor och lavar, Anders Jacobson Dynersamt Gräsmarker, Mona Naeslund Hav, Jonas Sandström Fjärilar samt Vedlevande leddjur, Annika SohlmanGrod- och kräldjur, Sebastian Sundberg Kärlväxter, Mikael Svensson Fiskar, Martin Tjernberg Däggdjur samtFladdermöss, Eddie von Wachenfeldt Våtmarker samt Sjöar och vattendragEngelsk översättningWenche EideSpråkgranskningAnna Lejfelt-SahlénBarometerSebastian SundbergKartaAnnika SohlmanÖvriga medarbetare som har bidragitSofia Blank, Jan Edelsjö, Christina Halling, Artur Larsson, Håkan Ljungberg, Tord Snäll, Lena Tranvik,Anna Westling, Torbjörn ÖstmanPersoner utanför ArtDatabanken som har bidragitIngmar Ahlén, Erika Axelsson, Jakob Bergengren, Ulrika Stensdotter Blomberg, Margareta Edquist,Hans Gardfjell, Olle Höjer, Johnny de Jong, Anna Karlsson, Erland Lettevall, Stefan Lundberg, Mark Marissink,Magnus Martinsson, Ted von Proschwitz, Lars-Ove Wikars, Agnes Ytreberg och Hannah ÖstergårdGrafisk formIngrid Nordqvist JohanssonFotoOmslagsfoto Tåkern, Anders Tedeholm Azote.Övriga medverkande fotografer anges vid repektive fotografi.UtgivareArtDatabanken SLU, Box 7007, 750 07 UppsalaRekommenderad citeringWenche Eide (red.) 2014. Arter och naturtyper i habitatdirektivet – bevarandestatus i Sverige 2013.ArtDatabanken SLU, Uppsala.DistributionPublikationen kan kostnadsfritt laddas ner eller beställas från www.slu.se/artdatabankenUppdragsgivare och ekonomiskt stödNaturvårdsverket samt Havs- och vattenmyndighetenCopyright © 2014Förlag: ArtDatabanken SLU, UppsalaTryck TMG TabergsISBN: 978-91-87853-02-9 (tryck)978-91-87853-03-6 (pdf)ISSN: 1402-6090

FörordBevarandestatusen för de arter och naturtyper som vi inom EU-samarbetet har åtagit oss att bevaraär en bra temperaturmätare på statusen för svensk natur i sin helhet. Resultaten bekräftar mönstren iflera internationella och nationella utvärderingar – vi når inte målen, och vi förmår inte hejda förlustenav biologisk mångfald i tillräckligt snabb takt.Positiva tecken är dock att naturvården breddas. Flera nya aktörer är engagerade i genomförandetav t.ex. restaurering av vattendrag eller åtgärder för hotade arter. Ansvaret för naturvården och hänsyneni vardagslandskapet är idag också tydligt fördelat på samhällets olika sektorer. Det är viktigt attöka medvetenheten om detta, så att ansvaret tas på allvar. Därutöver är skyddet av tillräckliga arealerav de mest värdefulla områdena, och sammanlänkandet av dem till ett fungerande nätverk, avgörandeom vi ska lyckas bevara landets arter och naturtyper.Genom EU-samarbetet har arbetet med uppföljning, utvärdering och målstyrning av naturvårdenförstärkts. Det gör att vi ökar chanserna att prioritera åtgärder rätt och därmed förbättra statusen,vilket är positivt. Kunskapsbristerna är fortfarande stora, trots att vi jämfört med förra rapporteringen2007 har ett förbättrat underlag för flera arter och naturtyper. Den nationella och regionala miljöövervakningen,riktade inventeringar och ideellt insamlade data är avgörande för att kunna göradenna återkommande temperaturmätning. ArtDatabanken riktar ett varmt tack till alla som bidragitmed sin kunskap.Denna skrift är en sammanfattning av Sveriges andra rapport enligt EU:s habitat direktiv. Rapporteringenhar gjorts av ArtDatabanken på uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.Vi hoppas att presentationen ska bidra till ökad kunskap, större engagemang och intensifieradeinsatser för att bevara en rik och varierad natur.Lena Tranvik, programchef vid ArtDatabanken SLU

4Bild

SammanfattningSverige har en skyldighet att bevara de arter och naturtyper somomfattas av EU:s habitatdirektiv. Ett av flera åtaganden i direktivetär den rapportering om bevarandestatusen för dessa arter ochnaturtyper som genomförs vart sjätte år. Rapporteringskravet formulerasi direktivets artikel 17. I denna skrift presenteras resultatetav den svenska utvärderingen, som genomfördes av ArtDatabankenvid SLU på uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten,och som överlämnades till EU-kommissionen ijuni 2013.Bevarandestatusen för 164 arter/artgrupper och 89 naturtyperrapporterades. För varje art och naturtyp har fyra parametrarbedömts och en sammanvägning av dessa har gjorts. Utbredningsområdeoch framtidsutsikter har bedömts för såväl arter somnaturtyper. För arterna ingår populationsstorlek samt storlek ochkvalitet på artens livsmiljö, medan förekomstareal och kvalitet ingåri utvärderingen av naturtyperna. Utvärderingen har gjorts förtre biogeografiska regioner (alpin, boreal och kontinental) samt tvåmarina regioner (marin atlantisk och marin östersjö) (figur 2).Den alpina regionen har de största skyddade områdena och däråterfinns flest naturtyper och arter med gynnsam bevarandestatus,t.ex. snäckor, grodor, renlavar, kärlväxter samt merparten av mossoroch fiskar. Övriga naturtyper och arter med gynnsam status nedanförfjällen återfinns i miljöer med oförändrad markanvändning ochlågt exploateringstryck, såsom berg, hällmarker och klippor.För våtmarkerna bedöms bevarandestatusen som otillfredsställandeeller dålig i den boreala och kontinentala regionen. Dennegativa bilden är dels en effekt av tidigare dikningar och dels enföljd av en pågående igenväxning. Dock har åtgärder lett till attstatusen för klockgroda och lövgroda har förbättrats så mycketatt den nu är gynnsam. För att alla hithörande naturtyper ocharter ska uppnå gynnsam bevarandestatus behöver flera våtmarkeråterskapas, hydrologin återställas, hävdgynnande våtmarker behöverbete och slåtter och det krävs en ökad hänsyn i källmiljöer.En stor del av sjöar och vattendrag nedanför fjällkedjan är pånågot sätt påverkade och bedöms ha otillfredsställande bevarandestatus.Sjöarna påverkas av bl.a. försurning, övergödning ochförbruning. Vattendragen påverkas av fragmentering, rensningar,rätningar och omgivande markanvändning. Migrerande fiskarpåverkas negativt av bristande konnektivitet. Dock bidrar aktivaåtgärder för att bygga bort vandringshinder till att statusen har förbättratsFlera vattenväxter har minskat eller försvunnit från gamlalokaler på grund av dålig vattenkvalitet, igenläggning och igenväxning,medan andra hotas av vattenreglering och upphörd hävd.De flesta sländor och dykare har dock gynnsam status eftersom delever i biotopen myrsjöar, vars status är gynnsam. För att övriga arteroch naturtyper ska uppnå gynnsam bevarandestatus behöver deredan pågående insatserna för att återställa vattendrag och minskanäringsbelastningen intensifieras. Skogs- och jordbruket behövervisa ökad hänsyn, och vattenkraften måste anpassas så att bådeökad konnektivitet och mer naturliga vattenregimer skapas.Gräsmarkerna har sämst bevarandestatus, vilket främst beror påatt arealen av naturtyperna är för liten och för fragmenterad,samt att kvaliteten är dålig på grund av t.ex. upphörd hävd ochdåligt anpassad skötsel. Fjärilarna saknar områden med lämplighävd, kärlväxterna hotas av upphörande hävd med påföljandeigenväxning av växtplatserna, fladdermössen har brist på lämpligafödosöksområden och vedlevande leddjur behöver gamla träd ibetesmarkerna. Nödvändiga förbättringar uppnås genom störreoch mer sammanhängande arealer av bra kvalitet och återskapandetav ett mosaikartat landskap. Olika restaureringsprojekt somgenomförts på senare år har gett positiva effekter lokalt, men störreinsatser behövs för att förbättra statusen på biogeografisk nivå.Skogens naturtyper brister framförallt i areal av tillräckligt högkvalitet och skogsarterna kräver ofta särskilda störningsregimeroch betydande hänsyn i skogsbruket. Främsta orsakerna till att ingavedlevande leddjur har en gynnsam bevarandestatus är bristen pådöd ved och skoglig kontinuitet. De av mossorna som har störstproblem i skogen har mycket små populationer. Om växtplatsernainte skyddas riskerar de att dö ut.För de flesta sandmiljöer leder plantering av sandbindandevegetation, upphörd hävd, ökat kvävenedfall samt frånvaro av brandtill att bevarandestatusen bedöms som dålig. Men, det finns godaexempel på lyckad restaurering av sanddyner i den kontinentalaregionen, och med tillräckliga resurser, rätt restaureringsmetoderoch lämplig fortlöpande skötsel bör det vara möjligt att relativtsnabbt förbättra statusen för sanddynsområden även i boreal region.På havsstränderna leder exploatering i form av bryggor ochandra strandnära byggnader, muddring och avlägsnande av tångtill för små och fragmenterade arealer av tillräckligt bra kvalitetför flera arter och naturtyper. För att stränderna som livsmiljö skabibehållas på lång sikt behövs en strikt tillämpning av strandskyddet.Längs vissa sträckor fordras också restaurering.Bevarandestatusen bedöms som otillfredsställande eller dålig församtliga marina naturtyper, främst på grund av bristande vattenkvalitetsamt påverkan från fiske och exploatering. Den övergripandesituationen i östersjöregionen är dålig, men i atlantisk region harstatusen för knubbsäl och gråsäl förbättrats. För att uppnå gynnsambevarandestatus för marina naturtyper och arter behöver övergödning,miljögifter och exploatering minska, samtidigt som områdesskyddetutökas. Det kommersiella fisket behöver regleras för attminska påverkan, i kombination med en fortsatt utveckling av selektivaredskap och fiskemetoder som inte förstör bottnarna. Ut övernationella åtgärdsprogram är det nödvändigt med internationelltsamarbete för att tillståndet i den svenska havsmiljön ska förbättras.För att uppnå gynnsam bevarandestatus behövs det tas störremiljöhänsyn i människans brukande, fortsatt skydd av särskilt värdefullaområden, samt restaurering och skötsel av vissa land- ochvattenmiljöer. Det behövs et landskapsperspektiv vid planering avall verksamhet och ökad kunskap för att resurseffektiva åtgärderska kunna sättas in.6

LäsanvisningDenna skrift försöker på ett lättillgängligt sätt förmedla denutvärdering av den biologiska mångfalden som Sverige lämnadetill EU-kommissionen i juni 2013 i enlighet med artikel17 i habitatdirektivet. Vårt mål är att ge en översiktlig sammanfattningav rapportens innehåll. Uppgifterna i rapportenfinns också redovisade i tabellform i slutet av boken. Då dettaär andra gången som Sverige genomför denna rapportering,vill vi även presentera en jämförelse med 2007 års rapporteringoch de faktiska förändringar i bevarandestatus som haridentifierats.Varje art- och naturtypsgrupp presenteras i ett eget kapitel;tio artkapitel och nio naturtypskapitel. Arterna har i förstahand grupperats utifrån släktskap (t.ex. landmollusker, fjärilareller kärlväxter), men i vissa fall har det varit mera naturligtatt gruppera dem efter deras levnadssätt och krav på livsmiljö(t.ex. limniska evertebrater). Däggdjuren har av praktiskaskäl delats i två grupper; fladdermöss och övriga däggdjur.Renlavarna behandlas som en grupp och presenteras tillsammansmed mossorna. Naturtyperna har i första hand grupperatsefter yttre fysiska kännetecken (t.ex. skogar eller sjöaroch vattendrag), men några naturtyper har placerats i andragrupper på basis av gemensamma förutsättningar och hotbilder;trädklädda betesmarker har till exempel placerats blandgräsmarkerna. I varje kapitel finns en sammanfattande tabellöver de arter eller naturtyper som diskuteras tillsammans medden samlade bedömningen av bevarandestatusen per biogeografisk(alpin – ALP, boreal – BOR, kontinental – CON) ochmarin (marin atlantisk – MATL, marin östersjö – MBAL) region2007 och 2013. I den samlade bedömningen ingår ocksåen indikation på trend angiven i form av ett plus eller minus.Finns inget tecken angivet betyder det att läget bedöms somstabilt eller är okänt. Varje kapitel innehåller en beskrivningav bevarandestatus (kort motivering av bedömningen, viktigaförutsättningar och förslag till åtgärder), skillnader gentemot2007 års rapportering samt en kort redovisning av bedömningsunderlagetoch dess kvalitet.I löpande text används naturtypernas svenska kortnamn.I de översiktliga tabellerna i varje kapitel, samt i tabellerna islutet av boken, anges både kortnamnet och naturtypskoden.Sortering och gruppering i totaltabellerna följer habitatdirektivet,utom de marina som har egen tabell.Arterna anges med artkod och svenskt namn i de översiktligatabellerna i varje kapitel. Ordningen inom tabellernavarierar. I totalbellerna i slutet av boken anges arterna medartkod, vetenskapligt namn samt svenskt namn. Arternas grupperingi totaltabellerna följer respektive kapitel (förutom fiskaroch däggdjur som har fördeltats på två tabeller) och sorteringenhar gjorts i bokstavsordning efter det vetenskapliga namnetinom varje grupp. Namnsättningen följer Svensk taxonomiskdatabas och i de fall denna skiljer sig från habitatdirektivet stårdet senare inom parantes. De av EU prioriterade arterna ochnatur typerna markeras med en asterisk i tabellerna.För grupperna renlavar och vitmossor har det inte tagitsfram siffror utan gjorts expertbedömningar för alla parametrar.Rysk stör har inte rapporterats, eftersom den inte anses varainhemsk i svenska vatten. Utöver den kollektiva redovisningenav gruppen lummerväxter har vi även rapporterat de i Sverigerödlistade arterna i denna grupp (cypresslummer, mellanlummeroch strandlummer) separat.Den algoritm som har använts för att beräkna utbredningenskiljer sig från den som användes 2007. Enheternaför skattning av arternas population har i många fall ändratsjämfört med 2007 års rapportering. Den marina gränsen harockså flyttats. Bättre underlagsdata har lett till att en stor andelav värdena har justerats, vilket omnämns som tekniska (intereella) justeringar. Summan av dessa skillnader leder till atten direkt jämförelse med 2007 års värden inte är meningsfull,varför enbart bedömningarna har jämförts.Natura 2000-områdenas bidrag till bevarandestatusen redovisasinte i denna skrift.Två barometrar, en för arter och en för naturtyper visualiserarhur artgrupperna respektive naturtypsgrupperna placerarsig i förhållande till varandra baserat på statusbedömningarna2013. Genomsnittsvärden för bedömningarna per region visasför 2013 samt den totala bedömningen för 2007 och 2013.8

Art- och naturbarometerNaturtyperGYNNSAMArterGYNNSAMBerg och grottorFjällALPALPSjöar och vattendragMATLDäggdjurKärlväxter20132007VåtmarkerOTILLFREDSSTÄLLANDEKust20132007BORCONFiskarLimniska evertebraterMossorOTILLFREDSSTÄLLANDEGrodor och kräldjurFladdermössMBALBORLandmolluskerMATLCONHavSkogMBALDynerTerrestra skalbaggarGräsmarkerFjärilarDÅLIGDÅLIGFigur 1. Barometrar för att visualisera hur artgrupperna respektive naturtypsgrupperna placerar sig i förhållande till varandra, baserat påstatusbedömningarna 2013. Beräkningarna har gjorts utifrån totalbedömningarna för ingående arter respektive naturtyper. Även förhållandeni statsubedömningar mellan biogeografiska och marina regioner har identifierats. Årtalen visar hur de genomsnittliga statusbedömningarna2007 och 2013 förhåller sig till varandra.Figure 1. Two barometers, one for the species and one for the habitats, have been constructed in order to visualize how the species-groupsand habitat-groups relate to each other, based on the assessments 2013. The calculations are carried out based on the overall conservationstatus assessment per marine and biogeographical region. Even differenses in assessments of conservational status between biogeographicand marine regions have been identified. Differences between the over all status assessments of 2007 and 2013, respectively, are indicated.9

En arts bevarandestatus anses gynnsam när:• populationsutvecklingen visar att arten på lång sikt kommeratt förbli en del av sin livsmiljö• dess naturliga utbredningsområde inte minskar och sannoliktinte heller kommer att minska• tillräckligt mycket livsmiljö finns för att arten ska bibehållaspå lång sikt.En naturtyps bevarandestatus anses gynnsam när:• dess naturliga utbredningsområde och de ytor den täcker ärstabila eller ökande• de strukturer och funktioner som krävs för att livsmiljön skabibehållas finns kvar under överskådlig framtid• bevarandestatusen hos dess typiska arter är gynnsam.alpinborealmarin atlantiskmarin östersjöFigur 2. Sveriges tre biogeografiska regioner – alpin (ALP), boreal(BOR) och kontinental (CON) samt två marina regioner – marinatlantisk (MATL) och marin östersjö (MBAL).Figure 2. The three biogeographic regions – alpine (ALP), boreal(BOR) and continental (CON) and the two marine regions –marine atlantic (MATL) and marine baltic (MBAL) of Sweden.kontinental11

Tarradalen, Norrbotten. Foto: Wenche Eide.Tarradalen, Norrbotten. Photo: Wenche Eide.att planera utifrån en helhetsbild. Vidsträkta områden måstebevaras, renskötseln kunna bibehållas och störning i form avbuller och föroreningar minimeras. Lyckligtvis är detta någotsom redan har uppmärsammats, till exempel i regeringsuppdragetGrön infrastruktur, där det har tagits fram ett förslag tillhandlingsplan 1 .De enda av fjällens naturtyper som bedöms ha en dåligbevarandestatus är palsmyrar och glaciärer. Palsmyrar är beroendeav en årsmedeltemperatur på ca -2,5 °C och tunt snötäcke.Ökande temperaturer leder till att de frusna strukturer somformar palsarna smälter och slutligen kollapsar. Glaciärernasdåliga status och stadigt minskande areal beror på att denstigande temperaturen får dem att smälta bort i allt snabbaretakt. En naturtyp som också är känslig för klimatförändringarär alpina översilningskärr. Naturtypen består av kärr ellerannan (permanent eller periodvis) fuktig – normalt ocksåkalkrik – mark, där permafrost eller långvarig tjäle åstadkommerde uppfrysningsfenomen som utgör en förutsättningför natur typen. I dagsläget bedöms statusen för alpina översilningskärrsom gynnsam, men framtidsutsikterna är betydligtsämre. Att hejda klimatförändringarna fordrar insatser på allanivåer, lokalt som internationellt. Det enda sättet att förbättrasituationen för glaciärer och palsmyrar är att vi lyckas hejdaklimatförändringarna och vända trenden för stigande lufttemperaturer.UnderlagArealerna för fjällens naturtyper är beräknade med hjälpav data från NILS 2 , MOTH 3 , fjällvegetationskartan, Naturanaturtypskartan 4 (NNK), Natura 2000-databasen (N2k) 5 ,Stockholms universitet 6 , Lantmäteriet och information frånlänsstyrelserna. Berggrundskartan har använts för att urskiljanaturtyper som förekommer på silikat eller kalk. Riktadeinventeringar inom Naturvårdsverkets projekt Biogeografiskuppföljning, tillsammans med insatser från länsstyrelserna iNorrbotten och Västerbotten, har resulterat i mycket säkrarearealuppskattningar och förekomstkartor för alpina översilningskärroch palsmyrar. I de områden inom den boreala regionendär trädgränsen inte kunnat kontrolleras i fält var har digitalakartor använts för att ta reda på detta.Bedömningarna av kvalitet och framtidsutsikter är baseradepå en kombination av olika underlag; allt från vetenskapligaartiklar till data från nationell uppföljning och regional miljöövervakningsamt expertbedömningar. Även om kvalitetenpå underlagen är varierande, och bedömningarna baseraspå en blandning av bra kunskap och extrapoleringar, har vigenerellt sett haft ett mycket bättre underlag denna gång änvid rapporteringen 2007. En fortsatt satsning på övervakning,uppföljning och rätt skötsel, tillsammans med ett landskapstänkandevid all planering, är vad som behövs för att bibehållavåra storslagna fjällområden.Förändringar 2007–2013De arealmässiga förändringarna beror huvudsakligen på bättreunderlag snarare än en reell förändring. Undantagen är palsmyraroch glaciärer, som tydligt har minskat i areal. Arealerna ärdock inte direkt jämförbara med 2007 års data, eftersom dessadelvis baserades på rätt gamla uppgifter, medan uppdateradekartor kompletterade med fältbesök ligger till grund för 2013års värden.Fjällnaturtyper i habitatdirektivet och den samlade bedömningen avderas bevarandestatus per biogeografisk region 2007 och 2013.Grön = gynnsam och röd = dålig. Symboler utan tecken anger enstabil eller okänd trend och minus en negativ trend. För utförligareredovisning, se tabell A.Mountainous habitat types listed in the Habitats Directive and theiroverall assessments in the biogeographic region 2007 and 2013;green = favourable and red = unfavourable. Symbols without asign indicate that the situation is stable or unknown, whereas aminus denotes a negative trend. For a more detailed account, seeTable A .NaturtyperSamlad bedömningFJÄLL ALP BORKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 20134060 alpina rishedar4080 alpina videbuskmarker6150 alpina silikatgräsmarker6170 alpina kalkgräsmarker7240 alpina översilningskärr7320 palsmyrar – –8340 glaciärer – –1 Förslag till hur en handlingsplan för grön infrastruktur kan tas fram på regional nivå. NV-03367-132 Nationell Inventering av Landskapet i Sverige3 Demonstration of an integrated North-European system for monitoring terrestrial habitats. LIFE projekt för utvecklig av metoder samt extra inventeringsinsatser.4 Beskriver bland annat förekomst (linjer och polygoner) och beräknar ytor av habitatdirektivets samt ett urval andra naturtyper. Ägare Naturvårdsverket.5 En översikt över Sveriges Natura 2000-områden, bland annat vad de innehåller av arter (från bilaga 2) och naturtyper.6 Underlagen togs fram av Erik Hansson, Andrew Mercer och Ian Brown vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi.13

BERG OCH GROTTORI naturtypsgruppen berg och grottor ingår även rasmarker och hällmarker.Arealmässigt ligger tyngdpunkten hos denna naturtypsgrupp i fjällen, mende ingående naturtyperna finns representerade i alla län. Bevarandestatusenbedöms vara gynnsam för de flesta, men ändrade bruksformer ochökad exploatering påverkar hällmarkerna negativt. Igenväxning och exploateringbetraktas som de största utmaningarna för framtidens bevarande.BevarandestatusBergs- och klippmiljöer finns spridda över hela Sverige.Som en konsekvens av landets topografi och klimatologiskaförutsättningar ligger den arealmässiga tyngdpunkten i fjällen.Rasmarker, branter och grottor bedöms alla ha gynnsambevarandestatus. En viktig förklaring till detta är ett lågtexploateringstryck i miljöer som förändras mycket långsamt.Florans artsammansättning i branter och rasmarker varierarmellan olika områden beroende på bergart och mikroklimatsamt benägenhet för ras och vittring. Marktäcket varierar fråntunt jordlager till grus, och en opåverkad hydrologi fordrasför att upprätthålla vegetationen. Rasmarkerna är beroende avmåttlig störning i form av ras och laviner för att hindra etableringav ett sammanhängande vegetationstäcke. Branternas övredelar är ofta viktiga tillhåll för rovfåglar. Grottor i Sverige hyseren sparsam flora och fauna, vars sammansättning fortfarandetill stora delar är okänd. I södra Sverige kan grottorna härbärgeraflera sällsynta fladdermusarter. Ofta klassificerar man grottorefter deras utseende och bildningssätt – något som kan varasvårt eftersom många grottor är komplexa bildningar, där fleraorsaker har bidragit till den slutgiltiga utformningen.14

Ungsmunnarna på Ivö, Skåne. Foto: Wenche Eide.Ungsmunnarna at Ivö, Skåne. Photo: Wenche Eide.Statusen för hällmarkerna är mindre bra. Karsthällmarker förekommerpå kalkhällar, där erosion och kemisk vittring skapaten mosaikartad miljö av sprickor och håligheter med olikamängd jord och olika mikroklimat beroende på exponeringsgraden– något som speglas i en varierande flora med vissaunika arter. Den boreala regionen hyser de största arealernaav karsthällmarker. Det ökande exploateringstrycket leder tillen otillfredsställande bevarandestatus som orsakas av negativaframtidutsikter. En ljuspunkt är karsthällmarkerna i denkontinentala regionen som bedöms ha gynnsam status. Sämsti klassen är hällmarkstorrängarna. Naturtypen präglas av en glesvegetation med många ettåriga växter. De artrikaste hällmarkstorrängarnaförekommer i öppna betesmarker, kust- ellerodlingslandskap (se sid 18 Gräsmarker). Den samlade bedömningenför naturtypen är ogynnsam, med negativ trend i bådeden boreala och den kontinentala regionen. Framför allt är detminskning av förekomstarealerna som påverkar slutbedömningen,men även kvalitet och framtidsutsikter bedöms varaotillfredsställande. Ändrad skötsel, såsom minskat bete, är enviktig orsak till detta.Förändringar 2007-2013Förändringarna i bedömningen av naturtypen hällmarkstorrängargrundas på bättre underlag snarare än en reell förändring.Däremot baserar sig de försämrade framtidsutsikterna förkarsthällmarker på en ökad risk för att kalkbrytning kommeratt påverka naturtypen negativt; särskilt på Gotland, där enstor del av karstmarker finns. Karsthällmarker kan inte nyskapas,utan när vi har brutit bort dem är de borta för alltid.Berg och grottor i habitatdirektivet, samt den samlade bedömningenav deras bevarandestatus per biogeografisk region 2007 och 2013.Grön = gynnsam, gul = otillfredsställande och röd = dålig. Symbolerutan tecken anger en stabil eller okänd trend och ett minus en negativtrend. För utförligare redovisning, se tabell A.Rocky habitat types and caves listed in the Habitats Directive, andtheir overall assessment within the biogeographic region; green =favourable, yellow = inadequate, and red = unfavourable. Symbolswithout a sign indicate a stable or unknown situation, whereas aminus denotes a negative trend. For a more detailed account, seeTable A.UnderlagAreal- och förekomstuppgifterna för rasmarker och branterhar beräknats 1 utifrån en automatklassning av Lantmäteriets50-meter höjdmodell med ett gränsvärde på 23 grader.Matchning har baserats på tillgängliga berggrundsdata frånSveriges geologiska undersökning. Resultat från flygbildstolkningaroch fältinventeringar inom NILS 2 har använts för testoch kvalitetssäkring av modellen. Data har sedan granskats ochbearbetats med stöd av, framför allt, Natura 2000-databasen 3 .Kartor och bedömningar av hällmarkstorrängar och karsthällmarkerbygger på underlag från ängs- och betesmarksinventeringenoch länsstyrelserna. Bedömningen av hällmarkstorrängarhar också kompletterats med data från NILS. Litteraturstudieroch underlag från Sveriges speleologförbund utgör underlagetför grottor. Underlagens kvalitet varierar från rätt bra vad gällergrottor till endast modellering och schablonsiffror för rasmarkeroch branter. Laserskanning av fjällområdena, tillsammans meden höjdmodell med högre upplösning och en heltäckandedetaljerad berggrundskarta, krävs för att ge mer tillförlitligaarealskattningar och förekomstkartor för branter och rasmarker.Bedömningarna av kvalitet och framtidsutsikter grundarsig på tillgänglig information från uppföljning, miljöövervakning,rödlistan samt vetenskapliga såväl som populära artiklar.ArterSamlad bedömningBERG OCH GROTTOR ALP BOR CONKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 2013 2007 20138110 silikatrasmarker8120 kalkrasmarker8210 kalkbranter8220 silikatbranter8230 hällmarkstorräng – – – –8240 karsthällmarker – –8310 grottor1 Höjdmodell och punkter har tagits fram av Hans Gardfjell, SLU.2 Nationell Inventering av Landskapet i Sverige.3 En översikt över Sveriges Natura 2000 områden och vad de innehåller av arter (från bilaga 2) och naturtyper.15

SKOGPrecis som vid förra rapporteringen har endast en av femton skogliga naturtyper,fjällbjörkskog, gynnsam bevarandestatus. Övriga 14 naturtypersarealer är för små, minskar eller har en alltför långsamt ökande areal, trotsnaturvårdsinsatser för att utveckla och skydda landets skogsmark. Framförallt i den boreala och den kontinentala regionen behöver naturtypernasarealer öka kraftigt för att nå referensvärdena för gynnsam bevarandestatus.BevarandestatusSverige har en ansenlig del av Europas skogsmark och därmedett särskilt ansvar för de skogliga naturtyper som finns där.Skogsråvara är samtidigt en förnybar resurs och en viktig exportvara.Brukandet har därför haft stort inflytande på skogslandskapetsutveckling. Det idag dominerande trakthyggesbruketslog igenom på 1950-talet och har gradvis omvandlatskogslandskapet. Inom några årtionden kommer huvuddelenatt bestå av relativt ung, trakthyggesbrukad skog, medan endasten liten del kommer att vara betydligt äldre, skyddad skog.Merparten av dagens brukade skogar saknar de kvalitetersom gäller för habitatdirektivets naturtyper. Framförallt senasuccessionsstadier (höga åldrar) av alla naturtyper har minskattill följd av skogsbruk. Arter som är anpassade till dessaskogsmiljöer, t.ex. olika träd- och vedlevande kryptogamer harmissgynnats, eftersom de sällan hinner återetablera och spridasig i den brukade skogen innan den åter avverkas. Brukandetunder de sista 100 åren har även påverkat de processer sombehövs för att naturtyperna ska finnas kvar och behålla sinkvalitet. Skogsbränder, översvämningar och andra störningarhar minimerats, samtidigt som skogsbetet och annan traditionellhävd nästan helt har upphört. Brukandet har däremotgynnat hjortdjuren. Detta har skapat föryngringsproblem16

Skog i Arjeplog, Norrbotten. Foto: Wenche Eide.Forest in Arjeplog, Norrbotten. Photo: Wenche Eide.bland beteskänsliga lövträdslag och medfört att gran har främjatsvid föryngringen av skog i södra Sverige.Sedan 1990-talet görs en rad insatser för att förbättrastatusen; arealen skyddad skog utökas, satsningar på hotadearter genomförs samt restaurerings- och bränningsåtgärderutförs. Fler träd lämnas kvar på hyggen efter avverkning, vilketkan gynna störningsanpassade arter. Såväl den genomsnittligamängden död ved som andelen lövträd och arealen gammalskog har stigit i landskapet, men effekterna av detta på naturtypernaoch övrig skogsmiljö är ännu oklara. Även andelenskog med ädla lövträd har ökat, vilket bedöms bidra till enökning av arealen med olika ädellövskogstyper i södra delenav den boreala regionen. Samtidigt avverkas fortfarande bådefjällnära skog och andra områden med höga naturvärden, vilketbedöms bidra till en fortgående minskning av olika naturtyperi den alpina och boreala regionen. Även kvävenedfall isödra Sverige, biobränsleuttag, odling av främmande trädartersamt ett ökat intresse för produktionshöjande skötsel, t.ex.kortare omloppstider, skogsgödsling och dikning, kan påverkaframtidsutsikterna negativt.Naturtypernas aktuella areal och kvalitet inventeras av dennationella miljöövervakningen 1 . Bland annat kartläggs successionsstadieroch äldre åldersklasser som enligt vetenskapligabristanalyser 2 är betydligt sällsyntare i dagens brukade än iförindustriella skogar.Resultaten från miljöövervakningen visar att det bara är iden alpina regionen, där påverkan av skogsbruk hittills varitminst, som naturtyperna utgör mer än tio procent av skogsmarksarealen.På fastmarken nedanför fjällen är andelen endastett fåtal procent. Den begränsade och ofta uppsplittrade förekomstarealenav olika naturtyper i de boreala och kontinentalaregionerna är bekymmersam för de arter som är anpassade tilldessa skogsmiljöer. Vissa successionsstadier som är viktiga försärskilda arter (exempelvis brandfält samt äldre trivial- ochädellövsskogar) är idag så sällsynta att riktade åtgärder behövsför att hjälpa arterna (t.ex. brandinsekter) att fortleva regionalt.För att Sveriges skogar ska nå gynnsam bevarandestatus behövsfortsatta insatser för att bevara och återskapa olika naturtyper.Insatser fordras framför allt där bristen är störst; blandarealmässigt underrepresenterade naturtyper i boreal ochkontinental region. Oskyddade skogar med naturtypskvaliteterbehöver omgående bevaras, och betydande arealer måste påsikt återskapas genom restaurering.Förändringar 2007–2013I de fall där statusbedömningarna ändrats beror detta på bättreunderlag snarare än reella miljöförändringar. Ofta handlar detom att det gjorts nya skattningar av förekomstarealerna baseratpå de stickprovsinventeringar som sedan 2008 görs inommiljöövervakningen 1 .UnderlagSåväl arealskattningar som uppgifter om strukturer baseras påstickproven i miljöövervakningen. Vanliga naturtyper påträffasoftare och deras arealer kan därmed skattas med större säkerhetän arealerna för de sällsynta naturtyperna.NaturtyperSamlad bedömningSKOG ALP BOR CONKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 2013 2007 20139010 taiga – – – – –9020nordligädellövskog9030 landhöjningsskog9040 fjällbjörkskog9050näringsrikgranskog9060 åsbarrskog+– – –– –9080 lövsumpskogSkogliga naturtyper i habitatdirektivet, samt den samlade bedömningenav deras bevarandestatus per biogeografiska region 2007och 2013. Grön = gynnsam, gul = otillfredsställande, röd = dåligoch X = okänd. Symboler utan tecken anger en stabil eller okändtrend, minus och plus en negativ respektive positiv trend. För utförligareredovisning, se tabell A.Forest habitats listed in the Habitats Directive, and an overallassessment of their status in the respective biogeographic region2007 and 2013; green = favourable, yellow = inadequate, red =unfavourable, and X = unknown. Symbols without a sign indicatea stable or unknown situation, whereas a minus or a plus denotesa negative, respectively a positive trend. For a more detailed account,see table A .9110näringsfattigbokskog9130 näringsrik bokskog9160 näringsrik ekskog91809190ädellövskog ibranternäringsfattigekskog91D0 skogsbevuxen myr –91E0 svämlövskog +91F0 svämädellövskog ++1 RIS; Riksskogsinventeringen, NILS; Nationell Inventering av Landskapet i Sverige2 Se t.ex. SOU 1997:97, Skogsstyrelsen (2010) rapport 417

GRÄSMARKERGräsmarkerna är en stor och varierad grupp av miljöer somhyser en rik biologisk mångfald, bland annat slåtterängar, fukthedar,sandstäpp och lövängar. Gräsmarkerna hotas dock avnedläggning av jordbruksmark och en förändrad och allt intensivaremarkanvändning. Med få undantag har de naturtyper ocharter som är knutna till gräsmarkerna dålig bevarandestatus.BevarandestatusGräsmarkernas naturtyper är till stor del knutna till odlingslandskapet,som har genomgått dramatiska förändringarunder de senaste 100 åren. I takt med jord- och skogsbruketsrationalisering har hela landskapet förändrats på ett genomgripandesätt, som har varit negativt för de flesta ingåendenaturtyper och arter. Situationen för gräsmarkerna är fortsattdyster, och statusen för de flesta av naturtyperna är dålig. Denfrämsta orsaken är att naturtyperna numera har alltför små ochfragmenterade arealer, samt att kvaliteten är dålig på grund avupphörd hävd, kvävenedfall och dåligt anpassad skötsel. Detomgivande landskapet har också blivit allt mer svart-vitt medskarpa gränser mellan olika markslag, och den för många arterså viktiga mosaiken har gått förlorad.Slåtterängar i låglandet, höglänta slåtterängar och lövängar ärsärskilt hotade. De har minskat dramatiskt i hela landet under1900-talet på grund av att de inte längre utnyttjas i jordbruket.Numera återstår bara små fragment av dessa en gång såvanliga naturtyper. En stor artrikedom är knuten till dessamiljöer, vilket gör tillbakagången särskilt bekymmersam.De enda av de ingående naturtyperna där statusen bedömsvara gynnsam är högörtängar i den alpina regionen samtbasiska berghällar och alvar i den kontinentala regionen. De18

Kalkgräsmark på Frösön i Jämtland. Foto: Lena Tranvik.Semi-natural dry grasslands and scrubland facies on calcareoussubstrates(Festuco-Brometalia) on Frösön in Jämtland.Photo: Lena Tranvik.två sistnämnda naturtyperna förekommer endast i anslutningtill Stora Alvaret på södra Öland. Tillståndet på Stora Alvaretbedöms vara relativt tillfredsställande, bland annat tack varesentida restaureringsarbeten, även om det finns farhågor omsåväl överbete som igenväxning i delar av området.Framtidsutsikterna är dystra för de flesta gräsmarker. Rationaliseringenav jordbruket fortsätter, liksom utflyttningen frånlandsbygden, och med den nedläggningen av småbruk dären stor biologisk mångfald ofta finns. Omgivande landskapi odlingsbygderna blir allt mer ogästvänliga för gräsmarksarternanär skogarna tätnar och gläntorna försvinner på grundav igenväxning och skogsbruk, och småbiotoper i landskapettas bort eller förlorar sina värden på grund utebliven skötsel.Kalkbrytning på främst Gotland hotar alvar och basiska berghällar.Det behövs större och mer sammanhängande arealer av brakvalitet om bevarandestatusen för gräsmarksnaturtyperna skaförbättras. Ökad blomrikedom i markerna är nödvändig, t.ex.genom kraftigt ökad areal av ogödslad slåttermark. Helt avgörandeför många arters långsiktiga överlevnad är återskapandetav ett mosaikartat landskap med fler och bredare kantzoneroch utan skarpa gränser mellan olika markslag, inte minstmellan skog och öppen mark. För att åstadkomma nödvändigaförbättringar i odlingslandskapet krävs att olika samhällssektorersamarbetar, inte minst jordbruket och skogsbruket.Olika restaureringsprojekt har på senare år gett positivaeffekter lokalt, men det räcker inte för att nämnvärt förbättrastatusen för gräsmarkerna på biogeografisk nivå.Förändringar 2007–2013Förändringar i bedömningen beror huvudsakligen på bättreunderlag och speglar inte en verklig förändring.Gräsmarker i habitatdirektivet, samt den samlade bedömningenav deras bevarandestatus per biogeografisk region 2007 och2013. Grön = gynnsam, röd = dålig och X = okänd. Symboler utantecken anger en stabil eller okänd trend, plus och minus en positivrespektive negativ trend. För utförligare redovisning, se tabell A.Grassland habitats listed in the Habitats Directive, and an overallassessment of their status in the respective biogeographic region2007 and 2013; green = favourable, yellow = inadequate, red =unfavourable, and X = unknown. Symbols without a sign indicatea stable or unknown situation, whereas a plus or a minus denotesa positive anda a negative trend, respectively. For a more detailedaccount, see Table A.UnderlagEn rad olika källor har använts vid bedömningarna. Arealuppgifternaoch kartunderlagen härrör bland annat från nationellmiljöövervakning 1 , jordbruksverkets databaser (bland annatTUVA-databasen) och i en del fall uppgifter från länsstyrelserna.Sandstäppen har specialinventerats vid flera tillfällen vilkaligger till grund för rapporteringen av denna naturtyp. Uppgifternaom arealer är av varierande kvalitet medan kartunderlageni de flesta fall bedöms vara bra.Utvärderingen av typiska arter, kvalitet och framtidsutsikterbaseras till stort del på expertbedömningar. En del informationhar dock kunnat fås från ängs- och betesmarksinventeringen,uppföljning inom skyddade områden och nationellmiljöövervakning. Den allmänna situationen i odlingslandskapethar varit ett viktigt underlag för bedömningarna ochbaseras bland annat på miljömålsuppföljningen, jordbruksstatistik,fåglar i odlingslandskapet, data om utvecklingen förhotade arter, samt olika rapporter och artiklar.Även om kvaliteten på underlagen är varierande, är denbättre än vid rapporteringen 2007.NatyrtyperSamlad bedömningGRÄSMARKER ALP BOR CONKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 2013 2007 20131330 salta strandängar1630strandängar vidöstersjön+4010 fukthedar – – – –4030 torra hedar – – – –5130 enbuskmarker6110 basiska berghällar – –6120 sandstäpp –6210 kalkgräsmarker – – – – – –6230 stagg-gräsmarker – – – – – –6270 silikatgräsmarker – – – – –6280 alvar – –6410 fuktängar – – – – – –6430 högörtängar6450 svämängar – – – –6510slåtterängar ilåglandet– – – –6520högläntaslåtterängar– – – –6530 lövängar – – – –9070trädkläddbetesmark– – – – – –++++++1 Omfattar NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige), MOTH (Monitoring of Terrestrial Habitats), THUF (Terrester Habitatuppföljning) och Riksskogstaxeringen.19

Utsikt mot sjön Virihaure i Padjelanta, Norrbotten. Foto: Marit Persson.View towards the lake Virihaure in Padjelanta, Norrbotten.Photo: Marit Persson.För kransalgssjöarna och de naturligt näringsrika sjöarna är statusenotillfredsställande, men situationen bedöms som stabil.Sjöar av den här typen missgynnas av antropogen näringsbelastning.Tillförseln av gödningsämnen medför ökad tillväxtav vegetion och plankton, igenväxning och mindre siktdjup,vilket förändrar förutsättningarna för många arter.Vattendragen i boreal och kontinental region är ocksåpåverkade av försurning och övergödning, men dessutom avfragmentering, rensningar, rätningar och markanvändning därproblemen förstärks av en otillräcklig kantzon. Statusen är otillfredsställandebåde för större och mindre vatten drag.Det pågår för närvarande många insatser för att återställavattendrag och minska näringsbelastning i sjöar, men eftersommånga vatten är starkt påverkade behöver arbetet med bevarandeoch restaurering av sjöar och vattendrag intensifieras.Näringar som skogs- och jordbruket behöver visa ökad hänsyn,och vattenkraften måste anpassas så att mer naturliga vattenregimerskapas, samtidigt som djur och växter ges möjlighet attsprida sig både upp- och nedströms i vattendragen. Kunskapsbristenär ett problem, och inventeringar och biotopkarteringarmåste öka och dokumenteras för att resurseffektiva åtgärder skakunna sättas in.UnderlagBedömningarna baseras på underlag från den nationella ochregionala miljöövervakningen samt från arbetet med vattendirektivetsom redovisas i Vatteninformationssystem Sverige(VISS). Underlag från artinventeringar, t.ex. stormusslor, haranvänts vid bedömning av typiska arter, samt underlag frånarbete med rödlistningen. För bedömning av naturtypernasareal och utbredning har den nationella inventeringen avsjöar använts, där myrsjöar kompletterats med uppgifter omsankmarker i fastighetskartan. För vattendragen har SMHI:svattendragsregister (exklusive påverkade vattendrag) använts.Underlaget har även kompletterats med uppgifter frånuppföljningen av skyddade områden. Likaså har expertbedömningaranvänts som komplement, då det fortfarande finnskunskapsluckor. Det nuvarande underlaget skiljer sig intenämnvärt från det underlag som användes för att uppskattaarealer och förekomster 2007.Förändringar 2007–2013Det enda som förändrats i bedömningen sedan förra rapporteringenär att trenden för mindre vattendrag nu bedöms varanegativ i den kontinentala regionen. Detta beror på att dessavattendrag belastas kraftigt av övergödande ämnen och fysiskpåverkan i form av exempelvis rensningar. Restaureringargenomförs, men åtgärderna behöver utökas för att situationenska förbättras. För övriga naturtyper finns det inga uppgiftersom motiverar en förändring av statusen jämfört med förrarapporteringstillfället.Sjöar och vattendrag i habitatdirektivet, samt den samlade bedömningenav deras bevarandestatus 2007 och 2013. Grön =gynnsam och gul = otillfredsställande. Symboler utan tecken angeren stabil eller okänd trend, och ett minus indikerar en negativ trend.För utförligare redovisning, se tabell A.Freshwater habitats listed in the Habitats Directive and an overallassessment of their status in the respective biogeographic regionfor 2007 and 2013; green = favourable and yellow = inadequate.Symbols without a sign indicate a stable or unknown situation,whereas a minus denotes a negative trend. For a more detailedaccount, see Table A.NaturtyperSamlad bedömningSJÖAR OCHVATTENDRAGALP BOR CONKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 2013 2007 20133110näringsfattigaslättsjöar– – – –3130 ävjestrandsjöar – – – –3140 kransalgssjöar3150naturligt näringsrikasjöar3160 myrsjöar3210 större vattendrag – – – – – –3220 alpina vattendrag3260 mindre vattendrag – – –21

VÅTMARKERSverige är ett av världens mest våtmarksrika länder, men tidigare dikningarpåverkar kvaliteten och framtidsutsikterna. För merparten av våtmarkstypernai boreal och kontintental bedöms bevarandestatusen som otillfredsställandeeller dålig. Våtmarkernas höga värden och bristfälliga situation har uppmärksammats.Men trots åtgärder i form av restaureringar, hävd och skydd, riskerarstatusen att försämras ytterligare, till följd av en pågående igenväxning.BevarandestatusSamtliga våtmarkstyper i den alpina regionen bedöms hagynnsam bevarandestatus då arealerna är stora och struktureroch funktioner finns kvar. Detta tack vare att de har påverkatsmindre än i södra Sverige.På grund av en större påverkan i den boreala och kontinentalaregionen (bland annat förändrad hydrologi, jord- ochskogsbruk och luftföroreningar), växer många öppna våtmarkerigen med buskar och träd, medan myrarnas karakteristiskamossor och kärlväxter minskar. Klimatförändringar somleder till ökade temperaturer och längre vegetationsperiodpåskyndar igenväxningen ytterligare. Rikkärren, som hyser enhög biologisk mångfald, är ofta beroende av hävd för att inteväxa igen. Förändrade brukandeformer gör dock att hävdenimånga områden upphört, och det finns ett stort behov avbåde slåtter och bete, samt återskapande av en naturlig hydrologi.Rikkärren omfattas av ett åtgärdsprogram, men det krävsstora insatser för att bromsa den negativa utvecklingen, somär särskilt tydlig i södra Sverige, där arealen rikkärr dessutomär otillfredsställande. Agkärr är den enda våtmarkstypen sombedöms ha gynnsam bevarandestatus. På Gotland ökar till ochmed agkärrsarealen genom att agen breder ut sig i det somtidigare var rikkärr.22

Rikkärr på Gotland. Foto: Anders Jacobson.Rich fen on Gotland. Photo: Anders Jacobson.Sedan förra rapporteringen finns ett förbättrat underlag förbedömningen av källor och källkärr, men i många fall är detfortfarande osäkert huruvida källorna har kvar de struktureroch funktioner som behövs för att de källspecialiserade arternaska kunna fortleva. Många källor har skadats eller förstörts pågrund av bristande hänsyn i samband med skogsbruksåtgärdermed tunga maskiner.Det pågår mycket arbete för att skydda, sköta och återskapavåtmarker. Fortfarande finns det stora arealer av våtmarkermed höga naturvärden som behöver skyddas. För att uppnågynnsam bevarandestatus behöver fler våtmarker återskapas,men det viktigaste är att återställa hydrologin i befintliga våtmarker,genom att lägga igen diken. Skötsel av hävdgynnadevåtmarker behövs i form av slåtter och bete, och det krävs enökad hänsyn till källor och källkärr samt kalktuffmiljöer frånbl.a. skogsbrukets sida. För att skydd och åtgärder för våtmarkerska bli så effektiva som möjligt krävs dessutom en godsamsyn med förvaltningen av ytvatten (sjöar och vattendrag).Förändringar 2007–2013Öppna mossar och kärr hotas av en pågående igenväxning,varför trenden nu bedömts som negativ i boreal region. Rikkärrenssituation är fortfarande bekymmersam, och framtidsutsikternahar inte längre en positiv trend i kontinental, regioneftersom det är mycket tveksamt om åtgärderna är tillräckligtomfattande för att bromsa den negativa utvecklingen. Kalktuffkällorsom tidigare rapporterats i alpin region baserades påfelaktiga uppgifter och därför bedöms status nu som okänd.UnderlagUnderlaget som använts för bedömningarna kommer frånvåtmarksinventeringen, olika nationella övervakningsprogramsom NILS 1 , RIS 2 och MOTH 3 samt, åtgärdsprogram för rikkärr,Skogsstyrelsens naturvärdesinventeringar, satellitbildsövervakningav våtmarker, underlag om rödlistade arter,Sveriges geologiska unidersöknings källdatabas och, uppgifterfrån Natura 2000-områden. Flera underlag har även verifieratsav experter.Våtmarker i habitatdirektivet, samt den samlade bedömningen avderas bevarandestatus per region för 2007 och 2013. Grön =gynnsam, gul = otillfredsställande och röd = dålig. Symboler utantecken anger en stabil eller okänd trend, och ett minus indikerar ennegativ trend. För utförligare redovisning, se tabell A.Wetland habitats listed in the Habitats Directive and an overallassessment of their status in the respective biogeographic regionfor 2007 and 2013; green = favourable, yellow = inadequate, andred = unfavourable. Symbols without a sign indicate a stable orunknown situation, whereas a minus denotes a negative trend. Fora more detailed account, see Table A.NaturtyperSamlad bedömningVÅTMARKER ALP BOR CONKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 2013 2007 20137110 högmossar – –712071307140skadadehögmossarterrängtäckandemossaröppna mossaroch kärr7160 källor och källkärr – –7210 agkärr7220 kalktuffkällor– – –– – –7230 rikkärr – – – –7240alpina översilningskärr7310 apamyrar+1 Nationell Inventering av Landskapet i Sverige2 Riksskogsinventeringen3 Demonstration of an integrated North-European system for monitoring terrestrial habitats.23

DYNERSanddyner är störningskrävande naturtyper som förekommer framförallt längs våra kuster, men även inåt land, t.ex. i form av grässandhedar.Plantering av sandbindande vegetation, upphörd hävd,ökat kvävenedfall och frånvaro av brand gör att bevarandestatusenför de flesta sandmiljöer bedöms som dålig. Förhoppningsvis kommerdock restaureringar att leda till förbättringar i framtiden.BevarandestatusUnder 1900-talet har situationen för sanddynerna försämratskraftigt. Ett från början väl motiverat, men med tiden överdrivetarbete med att binda sanden, har lett till att få områdenmed rörliga dyner finns kvar. I främst södra Sverige har manplanterat sandbindande vegetation i stor skala, t.ex. sandrör,tall och bergtall. Trots att denna skyddsplantering har upphörtfortgår igenväxningen i frånvaro av brand, upphörd hävd,gödande kvävenedfall och spridning av den starkt invasivavresrosen.I vissa kustdynsområden störs fågellivet av stora mängderbadgäster, och lokalt kan slitaget på vegetationen i de embryonalaoch vita dynerna bli alltför kraftigt. Detta har sannoliktvarit en bidragande orsak till att vissa sällsynta arter såsomfältpiplärka och martorn har minskat. I de flesta områden ärproblemet dock det omvända, att en alltför liten markstörninghar lett till igenväxning och krympande ytor med öppen sand.Strandrensning kan vara ett problem, i synnerhet när det uppsamladematerialet dumpas i de vita dynerna. Övergödningenav havet kan också befaras påverka kustdynerna negativt omen ökande mängd alger, särskilt trådalger, ansamlas i driften.Situationen för kustdynerna är mest bekymmersam i södraSverige. I Norrbotten är läget betydligt ljusare, och tämligen24

Sanddyner i Friseboda, Skåne. Foto: Wenche Eide.Sanddunes in Friseboda, Skåne. Photo: Wenche Eidestora områden med helt intakta dynsystem finns t.ex. på Sandgrönnornaoch Skvalpen i Luleå skärgård.Inlandsdynerna (ris- och grässandhedar) är i ännu högre gradän kustdynerna beroende av störning i form av bete, trampoch brand. Inlandsdyner i gynnsamt tillstånd återfinns numerafrämst på militära övningsfält, där verksamheten håller markernaöppna och skapar sandblottor och brandpåverkan. I övrigtåterstår bara spridda fragment av naturtyperna i betesmarker,längs kraftledningsgator och i kanten av flygfält. Resultatetär att många insekter som är knutna till öppna miljöer medblottad sand har minskat, liksom sandödla som är beroende avsolvarma, öppna inlandssandmarker.För att förbättra situationen i sanddynsmiljöerna behöverarealen öppna dynområden öka, liksom mängden blottad ochrörlig sand. Röjning, samt i vissa områden bränning och/eller bete, kan vara lämpliga metoder. I många trädklädda dynermåste mosaiken ökas genom att skapa en större luckighet iträd- och buskskiktet samt större ytor med öppen sand. Oftaär andelen gamla träd för låg, och det råder brist på såväl dödved som brandpåverkan.Goda exempel på restaurering av sanddyner finns i Hallandoch Skåne. Ett delvis EU-finansierat restaureringsprojektför sandmarker i Sydsverige har nyligen påbörjats, vilket gerförhoppningar på ljusare framtidsutsikter för sanddynerna i denkontinentala regionen. Detta projekt inkluderar dock tyvärrinte några av sanddynsområdena på Gotland, och inte hellerGotska Sandön. Med tillräckliga resurser, rätt restaureringsmetoderoch lämplig, fortlöpande skötsel bör det vara möjligt attrelativt snabbt förbättra statusen för Sveriges sanddynsområden.Sanddyner i habitatdirektivet samt den samlade bedömningen avderas bevarandestatus per biogeografisk region 2007 och 2013.Grön = gynnsam, gul = otillfredsställande, röd = dålig och X =okänd. Symboler utan tecken anger en stabil eller okänd trend,minus och plus en negativ respektive positiv trend. För utförligareredovisning, se tabell A.Sand dunes listed in the Habitats Directive, and an overall assessmentof their status in the respective biogeographic region2007 and 2013; green = favourable, yellow = inadequate, red =unfavourable, and X = unknown.Symbols without a sign indicatea stable or unknown situation, whereas a minus or a plus denotesa negative, respectively a positive trend. For a more detailed account,see Table A.Förändringar 2007–2013Skillnaderna mellan rapporteringstillfällena beror huvudsakligenpå förbättrat underlag snarare än reella förändringar. Iden boreala regionen har bättre underlag om Gotska Sandön,som hyser en stor andel av regionens sanddynsareal, lett till enmer negativ bedömning av naturtypen trädklädda dyner jämförtmed 2007. Det är främst frånvaron av brand som är problemet.Även bevarandestatusen för de flesta andra sanddynstyper påGotska Sandön bedöms vara dålig på grund av igenväxning.UnderlagUnderlaget för bedömning av arealer och utbredning avsanddyner är bristfälligt när det gäller inlandsdynerna. Ingalandsomfattande inventeringar har genomförts utanför skyddadeområden. Kartskikt som baserades på befintlig kunskap,t.ex. ängs- och betesmarksinventeringen har använts samtuppgifter från skyddade områden, länsstyrelsernas uppgifter,olika rapporter och satellitbilder.Bedömningen av bevarandestatusen för typiska arter,kvalitet och framtidsutsikter har till stor del grundat sig påexpertbedömning, eftersom få underlag på naturtypsnivå harvarit tillgängliga. Övriga underlag har främst varit historiskabeskrivningar av dynområden och de förändringar som harskett där under de senaste seklerna, rödlistan samt uppgifterom förändringar i förekomsten av sandlevande arter. Trots denvarierande kvaliteten på underlagen, är de bättre än vid rapporteringen2007.NaturtyperSamlad bedömningDYNER BOR CONKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 20132110 fördyner2120 vita dyner – +2130 grå dyner – – – –2140 risdyner2170 sandvidedyner2180 trädklädda dyner – –2190 dynvåtmarker – – –2320 rissandhedar2330 grässandhedar++++25

KUSTSveriges kust varierar från de saltstänkta klipporna i Bohuslänvia Stockholms skärgård till Norrbottens sötvattensprägladelandhöjningsstränder och är en av de längsta kustlinjerna inomEU. Naturtyperna längs havsstränderna är under ständigt hot frånexploatering, främst småskalig som bryggor, muddring ochavlägsnande av tång från vissa stränder.BevarandestatusStora delar av Sveriges kuststräcka (80%) består av naturtypersom finns upptagna i habitatdirektivet. Kustbiotoperna längsBottenviken och Bottenhavet tillhör de få i landet där vi haren fungerande naturlig primärsuccession. Delar av den svenskakuststräckan är orörd, men många delar är också påverkade,främst genom exploatering som hamnar, industrianläggningar,bryggor, erosionsskydd mm. Strandskyddet är tänkt att värnadessa miljöer, men en fortsatt negativ inverkan från exploateringutefter hela kusten pågår – snabbare och mer omfattandei de redan hårt exploaterade områdena, än i de mer orördadelarna av Sveriges kust.Två av naturtyperna har inte gynnsam bevarandestatus;driftvallarna i den kontinentala regionen och glasörtssträndernautefter hela kusten. Driftvallarna hotas huvudsakligen av denborttagning av tång från stränderna som utförs, främst vidbadstränder i sydligaste Sverige. Åtskilliga lokaler med glasörtstränderhar exploaterats eller försämrats av andra anledningar,exempelvis upphörd hävd som lett till igenväxning, under de26

Stockholms skärgård. Foto: Anders Jacobson.Stockholm archipelago. Photo: Anders Jacobson.senaste decennierna. Resultatet är att arealen har minskat ochatt de kvarvarande områdena blivit mer fragmenterade.För att förbättra läget för Sveriges stränder behöver vien strikt tillämpning av strandskyddet. Detta gäller framförallt när sällsynta och känsliga strandmiljöer berörs, vilka oftasammanfaller med områden där trycket från andra intressenär stort. Samtidigt krävs en översikt, nationellt och regionalt,på fördelning av naturtyperna och eploateringspåverkan,för att planera åtgärder och förebygga ytterligare påverkan.Längs vissa sträckor fordras restaurering av kustmiljön för attnaturtyperna ska uppnå gynnsam bevarandestatus. För attdriftvallarna, som består av uppspolad tång, ska uppnå gynnsambevarandestatus krävs att dessa inte städas bort.Förändringar 2007–2013Skillnaderna gentemot föregående rapportering beror huvudsakligenpå att faktaunderlaget förbättrats, vilket möjliggjortsäkrare bedömningar. En mindre men desto mer reellförändring är att naturtypernas kvalitet har försämrats. Statusenhar ändrats från gynnsam till otillfredsställande för flera avnaturtyperna på grund av den pågående exploateringen avvåra stränder, samt påverkan från marina föroreningar.UnderlagDen stora skillnaden jämfört med 2007 är att vi nu, inomLifeprojektet MOTH 1 för första gången har inventerathavsstränder och samlat in data på ett konsekvent sätt. Trotsatt inventeringar bara pågått ett år när denna rapport skullesammanställas, överträffade det tillgängliga dataunderlaget vidadet som fanns att tillgå 2007. Förutom skattningar av naturtypernasareal gav MOTH också bra underlag för expertbedömningarnaangående naturtypernas kvalitet, hotbilderoch framtidsutsikter.När det gäller åsöar i Östersjön gjordes en detaljeradsammanställning över vilka öar som överensstämmer meddefinitionen utifrån Sveriges geologiska undersökningsjordartskartor. För att få fram vilka öar som överensstämmermed definitionen på naturtypen skär i Östersjön gjordes endetaljerad kartanalys, där öar>0,1 ha med

HAVI Sverige varierar förhållandena i havet från oceanlika till nästan limniska,med stor variation i fråga om naturtyper. I habitatdirektivet ingår endastett fåtal marina naturtyper, men de täcker en stor del av Sveriges kustvattenoch utsjöområden. Bevarandestatusen bedöms som otillfredsställandeeller dålig för samtliga naturtyper, främst på grund av bristandevattenkvalitet samt påverkan från fiske och exploatering.BevarandestatusKaraktären på Sveriges havsområden varierar från oceanlikaförhållanden i Skagerrak till nästan limniska i Bottenviken.Utbredningen av de marina naturtyperna bedöms vara god,och de flesta har tillräckliga arealer. Arealen är dock otillfredsställandeför laguner på grund av exploatering. I atlantiskregion har naturtyperna rev av typen biogena rev samtbubbelstrukturer (hårda strukturer bildade av oorganiska ellerorgansiska gaser som sipprar fram ur sediment) minskat, främstpå grund av bottentrålning. Även sandbankar av typen ålgräsoch annan långskottsvegetation har minskat, främst på grundav dålig vattenkvalitet och exploatering.I fråga om kvalitet bedöms samtliga naturtyper ha otillfredsställandeeller dålig status. Orsakerna är flera. Vattenkvalitetenär bristfällig för samtliga naturtyper p.g.a. övergödande ämnenoch miljögifter. Det storskaliga fisket påverkar många fiskarter,och även ekosystemet i sin helhet, då toppredatorer fiskas hårt.Fiske med bottentrål i marin atlantisk region påverkar mångabottenlevande arter och även fysiska strukturer i naturtypernarev och bubbelstrukturer. Exploatering av kusten är ett generelltproblem, där laguner och smala östersjövikar påverkas mest.Stabila eller negativa trender gör att även framtidsutsikternabedöms som otillfredsställande eller dåliga.28

Östersjön. Foto: Anders Jacobson.The Baltic Sea. Photo: Anders Jacobson.De marina naturtyperna är i behov av åtgärder, som främstbör inriktas på att minska övergödning och giftutsläpp. Det ärockså viktigt att exploateringen av kustmiljön minskas, ochatt områdesskyddet utökas. Det kommersiella fisket har storinverkan på många arter och deras livsmiljöer. Här krävs olikatyper av fiskereglering samt en fortsatt utveckling av selektivaredskap och fiskemetoder som inte förstör bottnarna. Utövernationella åtgärdsprogram är det nödvändigt med internationelltsamarbete för att bevarandestatusen i den svenskahavsmiljön ska förbättras.Förändringar 2007–2013Det stora flertalet ändringar i bedömningarna mellan 2007och 2013 beror på bättre underlag, snarare än på reella förändringar.För rev blir bedömningen även förändrad på grundav att gränsen mellan den atlantiska regionen och östersjöregionenhar ändrats mellan år 2007 och 2013. År 2007 ingickKattegatt i Östersjöregionen, vilket bidrog till bedömningenav dålig bevarandestatus för rev, främst på grund av bottentrålningi Kattegatt. Gränsen har ändrats för att harmoniserahabitatdirektivet med havsmiljödirektivet. Bubbelstrukturer ochhavsgrottor rapporterades inte 2007.UnderlagDet finns ingen heltäckande kartering av de marina naturtyperna.Arealerna är främst framtagna med hjälp av modelleringsamt regionala inventeringar av olika slag. En enkät till länsstyrelsernalängs kusten utgör också ett betydande underlag.Arealerna för sandbankar 1 , rev 1 , estuarier 2 , laguner 2 samt vikaroch sund 2 har modellerats fram. Smala östersjövikar har utrettsspeciellt 3 . För blottade ler- och sandbottnar har arealuppgifternatagits fram med hjälp av geologiska kartan i kombination medutbredningsuppgifter för vadarfåglar hämtade från Artportalen.För att upptäcka potentiella bubbelstrukturer krävs detaljeradetopografiska bottenkartor, något som saknas för stora delar avhavsmiljön. Dessutom har endast få av de potentiella bubbelstrukturernainventerats. Arealen för havsgrottor baseras uteslutandepå kunskap från speleologer, eftersom inventeringarsaknas.Värdena för kvalitet och framtidsutsikter baseras främst påbedömningar av vattenkvaliteten enligt vattenförvaltningensbedömning av ekologisk status 4 , miljömålsuppföljning, datafrån miljöövervakningen, rödlistade arter samt exploateringsindex5 .Marina naturtyper i habitatdirektivet, samt den samladebedömningen av deras bevarandestatus per biogeografiskeller marin region för 2007 och 2013. Gul =otillfredsställande och röd = dålig. Symboler utantecken anger en stabil eller okänd trend, och ett minusindikerar en negativ trend. För utförligare redovisning,se tabell B.Marine habitat types listed in the Habitats Directive,and an overall assessment of their status in the respectivebiogeographic or marine region for 2007 and2013; yellow = inadequate and red = unfavourable.Symbols without a sign indicate a stable or unknownsituation, whereas a minus denotes a negative trend.For a more detailed account, see Table B.NaturtyperSamlad bedömningHAV BOR CON MATL MBALKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 2013 2007 2013 2007 20131110 sandbankar – –1130 estuarier – –1140blottade ler- ochsandbottnar1150 laguner – – – –– –1160 vikar och sund – –1170 rev – –1180 bubbelstrukturer1650smalaöstersjövikar8330 havsgrottor – ––1 Fyhr, F., Enhus, C., Naeslund, M. 2013. GIS-utsökning av Natura 2000 naturtyper - 1610 rullstensåsöar i Östersjön, 1620 skär i Östersjön, samt potentiella 1170 rev och 1110 sandbankar.Västernorrland, Stockholm, Södermanland, Östergötland, Blekinge, Skåne, Gullmarsfjorden och Skagerrak. AquaBiota Rapport 2013:03. 41 sid.2 Wennberg, S. & Lindblad, C. 2006. Sammanställning och analys av kustnära undervattensmiljö (SAKU). Rapport 5591, Naturvårdsverket, Stockholm. Ahlkrona, E., Engdal, A.,Ledwith, M., Olsson, B.,Sehlstedt, Å. 2010. Utbredningskartor för Natura 2000 naturtyper. Metria 2010.3 Råberg, S. 2010. Utredning av Natura 2000 naturtypen 1650 Smala vikar i Östersjön. Report Stockholms Universitet 2010.4 VISS, Vatteninformationssystem Sverige, http://www.viss.lansstyrelsen.se5 Naturvårdsverket 2010. Kartering och analys av fysiska påverkansfaktorer i marin miljö. Rapport 6376, ISBN 978-91-620-6376-429

DÄGGDJURAv Sveriges 72 vilda däggdjur är 3454 listade i habitatdirektivet.Förutom den stora variationen i storlek skiljer sig djuren mycketäven i levnadssätt och livsmiljö, från marina djur till terrestra. Det häravsnittet fokuserar på 16 däggdjur och fladdermössen behandlas iett eget kapitel. För de enskilda arterna är situationen väldigt olika,både beroende på var i landet de förekommer och på hotbilden.BevarandestatusDen övergripande situationen för sälar och tumlare bedömssom dålig i atlantisk region. Livsmiljöns status är fortfarandeotillfredsställande, och populationerna för tre av arterna är försmå. Framtidsutsikterna bedöms därför som dåliga. Utbredningsområdenaför marina däggdjur är tillräckligt stora, medundantag för vikare och knubbsäl i Östersjön. Hoten är främstmiljögifter och bifångster. För sälarna finns dock positivatecken, då bestånden sakta håller på att återhämta sig – delvistack vare att de miljögiftsrelaterade problemen har minskat iomfattning.Iller, mård och bäver har gynnsam bevarandestatus i allabiogeografiska regioner. Buskmusens och hasselmusens statusbedöms vara otillfredsställande i den boreala respektive kontinentalaregionen, huvudsakligen på grund av brister i livsmiljönskvalitet. Med rätt skötsel, återskapande av lokaler ochkonnektivitet mellan dessa skulle bevarandestatusen förbättras.Situationen för utter är inte gynnsam. Miljögiftspåverkan ärfortfarande ett problem, förutom i alpin region, och mångadör i trafiken. Trenden för utter är dock positiv, dels på grundav minskad belastning av miljögifter men också genom åtgär-30

Iller. Foto: Torbjörn Ebenhard.The European polecat. Photo: Torbjörn Ebenhard.der. För skogsharen är läget gynnsamt i den alpina regionen,men dålig i övriga landet. De milda vintrarna, det modernaskogsbruket och konkurrensen med fälthare har påverkatpopulationerna och livsmiljöerna negativt.Statusen för fjällräv är dålig, men det finns hopp. Även omdet längst i norr är få föryngringar (om ens någon) har antaletökat i södra fjällen. Detta visar att åtgärder såsom utfodringoch jakt på rödräv har effekt. De intervall inom vilka referensvärdenaför populationsstorleken för gynnsam bevarandestatusför lo, järv, björn och varg ska ligga, har beslutats avriksdagen. Nivån på referensvärdet inom detta intervall harfastställts av Naturvårdsverket. De aktuella populationsstorlekarnaför de fyra stora rovdjuren ligger över dessa referensvärden,vilket leder till att samtliga anses ha gynnsam bevarandestatus.Olaga jakt lyfts fram som ett hot mot alla storarovdjur. Vargpopulationen har en hög grad av inavel.Förändringar 2007–2013Förändring av de marina gränserna sedan förra rapporteringenhar inte påverkat bedömningarna. Två positiva förändringarbland de marina däggdjuren sedan 2007 är förbättrad status förgråsäl i Östersjön samt för knubbsäl i den atlantiska regionen.Naturvårdsinsatserna för fjällräv har resulterat i en liten positivförändring av bevarandestatusen.Ändringarna i siffrorna för mård ochiller beror på rent tekniska justeringar,och detsamma gäller försämringenav buskmusens livsmiljö ochframtidsutsikter. Även försämringenav bevarandestatusen för utter iden alpina regionen är en tekniskArterSamlad bedömningDÄGGDJUR ALP BOR CON MATL MBALKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 2013 2007 2013 2007 2013 2007 20131911 fjällräv –1354 björn1352 vargjustering beroende på nya uppgifter. Nytt är att utter nu ävenrapporteras i den kontinentala regionen. Bevarandestatusenför lo, järv, varg och björn bedömdes enbart med avseende påarternas livsmiljö vid 2007 års rapportering. Järv rapporteradesinte i den boreala regionen 2013.UnderlagFör sälar och tumlare finns inventeringsdata för bedömning avförekomst, medan experter gjort bedömningen av livsmiljönskvalitet och arternas framtidsutsikter. Mård har bedömts utifrånen kombination av expertutlåtanden och vetenskapliga studier,och data är av bra kvalitet. För iller, å andra sidan, finns storabehov av data om populationsstorlek och livsmiljö. Busk- ochhasselmus har vi dålig information om trots inventeringsinsatser.Bedömningarna av bäver, utter och skogshare baserasi stor utsträckning på expertutlåtanden, men för utter finnsomfattande observationsdata. Underlagssiffrorna för fjällräv ärtillförlitliga och bygger på data från satsningarna inom forskning1,2 samt det nationella åtgärdsprogrammet för arten 3 ochlänsstyrelsernas gemensamma delprogram inom miljöövervakningen.Bedömningen av de stora rovdjuren baserarar sig påinventeringar, utlåtanden från experter och politiska beslut.+++1912 järv+Däggdjur som ingår i habitatdirektivetoch den samlade bedömningen av derasbevarandestatus per biogeografisk ochmarin region 2007 och 2013. Grön= gynnsam, gul = otillfredsställandeoch rött = dålig. Symboler utan teckenanger en stabil eller okänd trend, plusoch minus en positiv respektive negativtrend. För utförligare redovisning, setabell C och D.Mammals listed in the Habitats Directiveand their overall assessment in thebiogeographic region 2007 and 2013;green = favourable, yellow = inadequate,and red = unfavourable. Symbolswithout a sign indicate that the situationis stable or unknown, whereas a minusor a plus denotes a negative and a positivetrend, respectively. Tabele C and D.1361 lo1337 bäver1 Swedish-Finnish Alopex, EU/LIFE- finansierat projekt, 1998-2002 (SEFALO)2 Saving the Endangered Fennoscandian Alopex, EU/LIFE- finansierat projekt 2003-2008, Norge, Finland och Sverige (SEFALO+)3 Åtgärdsprogram för fjällräv, rapport 5927, 2008.+1355 utter + + + +1334 skogshare – – –1357 mård1358 iller1343 buskmus1341 hasselmus+1364 gråsäl + +1938 vikare +1365 knubbsäl – – +1351 tumlare – –31

FLADDERMÖSSFladdermössen utgör en fjärdedel av vår däggdjursfauna räknat i antalarter. Alla nitton arter som förekommer i Sverige listas i habitatdirektivetoch av dem bedöms sex ha gynnsam bevarandestatus. De övrigaär i behov av åtgärder i livsmiljön, t.ex. restaurering av kulturlandskap,ökat lövinslag samt bevarande och återskapande av våtmarker, sumpskogoch olikåldrig skog. I Sverige är alla fladdermöss skyddade.BevarandestatusFör sex av fladdermusarterna bedöms bevarandestatusen varagynnsam, för en art är den otillfredsställande, och för de återståendetolv arterna är bevarandestatusen dålig.Fladdermöss födosöker ofta i miljöer med en blandningav skog och öppen mark, där brynzoner och lövträdsrikatrakter med våtmarker är speciellt viktiga. De största hotenmot fladdermössen är förändrade metoder inom jord- ochskogsbruket. Många arter påverkas negativt när naturbetesmarkeroch slåtterängar försvinner från jordbrukslandskapet. Idetta sammanhang är det fortgående försvinnandet av mindrejordbruksfastigheter i mellanbygderna särskilt allvarligt. Dentidigare utmarksskogen med olikåldriga och artrika trädbeståndoch naturliga smågläntor ersätts nu av skogar med likåldrigamonokulturer. Detta innebär att flera arter inte längrehar acceptabla födosöksbiotoper i tillräcklig omfattning ochknappast några boträd för kolonier.Fladdermössen behöver hålträd, hackspetthål och lös barkbåde som viloplatser och för yngelkolonier. De kan ocksåövervintra i gamla och grova träd. Dessa miljöer som tillhörnaturskogen har under lång tid minskat kraftigt. Även bostadshusoch andra byggnader har stor betydelse för fladdermöss.32

Barbastell. Foto: Torbjörn Ebenhard.The barbastelle. Photo: Torbjörn Ebenhard.Renovering och ombyggnad av gamla byggnader stänger oftaute fladdermössen och kan påverka flera arter mycket negativt.Den expanderande vindkraftsetableringen är omdiskuteradinom naturvården, inte bara vad gäller påverkan på fåglar utanäven fladdermöss. Vindkraftverk drar under vissa omständighetertill sig mängder med insekter och därmed även födosökandefladdermöss. De riskerar att dödas av rotorbladenoch kan också drabbas av tryckfallssjuka, orsakad av växlingari lufttrycket. Detta gäller för samtliga fladdermöss, och för demer ovanliga arterna kan felaktigt placerade vindkraftverkmedföra att lokala bestånd utplånas.Förutom olika former av negativ påverkan och brister ilivsmiljöerna är det framför allt små populationsstorlekar sompåverkat bedömningarna. För att förbättra situationen krävsgenerellt sett en minskad fragmentering (dvs. en ökning avarealen lämplig livsmiljö och antalet kolonier) inom de nuvarandeutbredningsområdena.Förändringar 2007-2013Förbättringen av barbastellens status beror på en ökadpopulation i söder. Arten är föremål för ett åtgärdsprogram,och förutsättningar finns för att ytterligare förbättra artensbevarandestatus. Övriga förändringar som redovisas baserarsig huvudsakligen på bättre underlagsmaterial snarare än reellaförändringar. För sju ovanliga arter skedde ingen rapportering2007 till följd av allt för dåligt kunskapsunderlag, men tackvare ökad kunskap kan nu även dessa arter rapporteras.Inför kommande rapporteringar till EU är det viktigt att fåförbättrad kunskap om arternas populationstrender, och det ärönskvärt att det förslag till nationellt uppföljningsprogram förfladdermöss som har tagits fram färdigställs och implementeras.UnderlagKunskaperna om arternas förekomst i Sverige har, tack vareinventeringar, blivit mycket god. Till stor del genomfördesdessa inventeringar av länsstyrelserna med bidrag från Naturvårdsverket.Även inventeringar inom ramen för åtgärdsprogramför hotade arter, och i samband med miljöprövning avvindkraftsetablering, har förbättrat kunskapen om våra fladdermössjämfört med rapporteringen 2007. Fortsatta inventeringaroch närmare studier är angelägna, t.ex. för Bechsteinsfladdermus och de övriga sex arter som inte kunde bedömasvid rapporteringen 2007.Fladdermöss i habitatdirektivet, samt den samlade bedömningenav deras bevarandestatus per biogeografisk region för 2007 och2013. Grön = gynnsam, gul = otillfredsställande och röd = dålig.Symboler utan tecken anger en stabil eller okänd trend och ettminus indikerar en negativ trend. För utförligare redovisning, setabell C.Bats listed in the Habitats Directive, and an overall assessmentof their status in the respective biogeographic region for 2007and 2013; green = favourable, yellow = inadequate, and red =unfavourable. Symbols without a sign indicate a stable situation orunknown, whereas a minus denotes a negative trend. For a moredetailed account, see Table C.ArterSamlad bedömningFLADDERMÖSS ALP BOR CONKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 2013 2007 20131308 barbastell – – – +1309 pipistrell1312 stor fladdermus1313 nordisk fladdermus1314 vattenfladdermus1317 trollfladdermus1318 dammfladdermus1320Brandtsfladdermus1322 fransfladdermus – – – –1323Bechsteinsfladdermus1324 större musöra1326långöradfladdermus1327 sydfladdermus1329133013311332grå långöradfladdermusmustaschfladdermusLeislersfladdermusgråskimligfladdermus5003 nymffladdermus5009 dvärgfladdermus–– – – –33

FISKARAv de elva primärt sötvattenslevande fiskar som omfattas av habitatdirektivetuppnår endast tre gynnsam bevarandestatus. Den viktigasteanledningen är vandringshinder och bristande konnektiviteti kombination med brist på livsmiljö av hög kvalitet och fiske. Vissakallvattenarter missgynnas av varmare vintrar. Åtgärder som genomförshar god effekt, men för många arter krävs större satsningar.BevarandestatusAlla fiskar är vandrande i större eller mindre utsträckning. Förvissa arter handlar det om vandringar på tusentals kilometermellan kläckningsplatserna och uppväxtområdena, för andraarter är vandringarna begränsade till årstidsvisa förflyttningarmellan djupt och grunt vatten. Av de arter som berörs avhabitatdirektivet är det endast siklöja och vårsiklöja (vårlekandesiklöja) som inte påverkas negativt av vandringshinder ochbristande konnektivitet. När det gäller mera långvandrandearter som t.ex. flodnejonöga, havsnejonöga, asp, lax och sikhar bestånden minskat mycket kraftigt sedan 1800-talets slut.Under 2000-talet har aktiva åtgärder för att bygga bort vandringshinderbidragit till att statusen förbättrats för lax, flodnejonögaoch havsnejonöga. Inom ramen för åtgärdsprogram förhotade arter har arbetet med att skapa fria vandringsvägar förasp påbörjats. Stensimpa och bäcknejonöga lever i små vattendragoch rör sig över begränsade sträckor, vilket gör att de34

Nissöga. Foto: Patrik Svensson.The spined loach. Photo: Patrik Svensson.klarar sig bättre i fragmenterade vattendrag. På lång sikt kandet även för dessa arter uppstå problem med såväl slumpvisutdöende som genetisk utarmning.Det största problemet för fiskarna är utbyggnaden avvattenkraften, men även andra typer av vallar och vandringshinderpåverkar arterna negativt. Särskilt vandringshinder,dämning, reglering, kanalisering och rensning gör att lämpliglivsmiljö för arter som lever i strömmande vatten (t.ex.stensimpa, lax och harr) långsiktigt har minskat. Rensning ochkanalisering försämrar kvaliteten på livsmiljöerna samtidigtsom vattendragen isoleras från det omgivande flodplanet.Generellt sett finns det såväl ett stort restaureringsbehov somen stor restaureringspotential när det gäller arternas livsmiljöer.Föroreningar, gifter, övergödande ämnen, försurning ochförbruning har påverkat många arter negativt. I nuläget äreutrofieringssituationen förbättrad, och nissöga som främstförekommer i slättsjöar bedöms ha gynnsam bevarandestatus.Vårsiklöja förekommer med ett mycket svagt bestånd i sjönFegen. En kombination av artens svaga motståndskraft motförsurning och långsiktigt ökad trofigrad samt utsättning avgös bidrar till den dåliga statusen.Hårt fiske efter siklöja påverkar bestånden i Vänern. I landetssödra delar påverkas såväl siklöja som sik av ett varmareklimat och förbruning.Lax uppvisar en positiv utveckling i några av de vattendragsom mynnar ut i Bottniska viken, däremot minskar beståndetkraftigt längs Västkusten och artens status i kontinental regionbedöms som dålig. Östersjöbeståndet når inte upp till de målsom har fastställts av HELCOM (Helsingforskommissionen,det verkställande organet för värn av den marina miljön iÖstersjön), och dess status bedöms därför som otillfredsställande.Fisket efter lax, inte minst på blandbestånd i havet, är såpass omfattande att det hämmar beståndsutvecklingen.Av de listade arterna reproducerar sig sik, siklöja och harr äveni Bottniska viken. Siklöjan fiskas kommersiellt och hållbart.Däremot är läget för många andra arter betydligt sämre; dettagäller bl.a. kustlekande sik och harr, som minskar kraftigt ochdärför bedöms ha dålig status i marin östersjöregion.För de arter som förekommer i den alpina regionen bedömssituationen generellt som gynnsam. I de fyra oregleradeNorrlandsälvarna kan laxen vandra upp i den alpina regionen.Eftersom mängden lax i de stora älvarna inte når upp till referensvärdetbedöms status i alpin region vara otillfredsställande.Förändringar 2007–2013Sedan 2007 har tre arter tillkommit i rapporteringen, och nuutvärderas även status i marin östersjöregion. Förändringarna ibedömningarna grundas till viss del på uppdelningen i borealoch marin östersjöregion, men även på bättre underlag.UnderlagData har hämtats från miljöövervakning och provfiske, frånarbetet med åtgärdsprogram för hotade arter och rödlistningsamt från andra inventeringar och beståndsuppskattningar.Underlaget har i olika utsträckning styrkts av expertbedömningar.ArterSamlad bedömningFISKAR ALP BOR CON MBALKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 2013 2007 2013 2007 20131095 havsnejonöga + +Fiskar i habitatdirektivet, samt den samlade bedömningenav deras bevarandestatus per biogeografiskoch marin region 2007 och 2013. Grön = gynnsam,gul = otillfredsställande och röd = dålig. Symbolerutan tecken anger en stabil eller okänd trend, minusoch plus en negativ respektive positiv trend. Förutförligare redovisning, se tabell E och F.Fish species listed in the Habitats Directive and anoverall assessment of their status in the respectivebiogeographic region; green = favourable, yellow= inadequate, and red = unfavourable. Symbolswithout a sign indicate a stable or unknown situation,whereas a minus or a plus denotes a negative,respectively a positive trend. For a more detailedaccount, see Table E and F.1096 bäcknejonöga1099 flodnejonöga + + +1130 asp +1149 nissöga1106 lax + + + +1109 harr –2494 sik – – –2492 siklöja – –5080 vårlekande siklöja1163 stensimpa35

GROD- OCH KRÄLDJURAv Sveriges tretton groddjur och sju kräldjur är elva respektive två listade i habitatdirektivet.De flesta av dessa arter bedöms inte ha gynnsam bevarandestatus.Förutom att småvatten historiskt sett har minskat är främsta orsakerna idag attbetesmarker växer igen eller planteras med skog, och att fisk och signalkräftor utplanterasillegalt. Mest illa ute är grönfläckig padda. Positivt är att klockgroda ochlövgroda har uppnått gynnsam bevarandestatus sedan rapporteringen 2007.BevarandestatusGroddjuren är beroende av småvatten med bra vattenkvalitet,som helst är helt fisk- och kräftfria. De måste även ha enlämplig landmiljö för födosök och övervintring. En del avdem har höga biotopkrav, medan andra är mer generalister.Flera av arterna finns enbart i små och fragmenterade populationer.De två kräldjur som är listade i direktivet, hasselsnokoch sandödla, har olika krav på sin livsmiljö. Hasselsnokenhittas framför allt i steniga, öppna miljöer – gärna rasbrantereller steniga hagmarker med många rösen. Sandödlan ärberoende av solbelysta områden med blottad sand.För många av groddjuren är bevarandestatusen dålig ellerotillfredsställande, men för åkergroda, vanlig groda, klockgrodaoch lövgroda är bevarandestatusen gynnsam. Kräldjuren ståroch stampar på samma nivå som vid förra rapporteringen.Statusen är dålig och för hasselsnoken bedöms trenden varafortsatt negativ.De flesta av groddjuren hotas av att deras livsmiljö förstörseller försvinner. Urbanisering, intensifierat jordbruk, igenväxninggenom både trädplanteringar och utebliven hävdär några faktorer som påverkar grodorna negativt. Dettagäller även för kräldjuren. En del av groddjuren är dessutomkonkurrenssvaga, varför populationer kan slås ut eller kraftigt36

Grönfläckig padda. Foto: Johan Södercrantz.The European green toad. Photo: Johan Södercrantz.försvagas av andra grodarter. På många håll kan man se attvanlig groda eller ätlig groda konkurrerar ut sällsynta artersom grönfläckig padda och strandpadda. Den art som troligenär värst ute är grönfläckig padda, som kämpar med små ochfragmenterade populationer, trots att åtgärder har genomförts.Ett allvarligt hot mot alla groddjur är chytridsjuka, orsakad avsvampen Batrachochytrium dendrobatidis, som potentiellt skullekunna slå ut populationerna. Svampen är konstaterad från ettfåtal områden, men några sjukdomstecken har ännu inte upptäckts.Även ranavirus utgör ett potentiellt hot, men har ännuinte konstaterats i Sverige.För att alla grod- och kräldjur ska uppnå gynnsam bevarandestatuskrävs fortsatta åtgärder med artanpassade restaureringaroch skötsel av befintliga lokaler, nyanläggning av bådelek- och övervintringsplatser samt utsättningar för att skapanya populationer.Förändringar 2007–2013Läget har förbättrats något jämfört med rapporteringen2007. Flera av arterna har gått från en negativ till en positiveller stabil trend, mycket tack vare omfattande åtgärder, menstatusen är alltjämt dålig. För två av arterna, klockgroda ochlövgroda, har statusen förbättrats så mycket att den nu ärgynnsam. Ätlig groda har rapporterats även för boreal region2013.UnderlagDe underlag som har använts för utvärderingen av arternasbevarandestatus är framför allt fynduppgifter från Artportalenoch arbetet med åtgärdsprogram. Även vetenskapliga artiklaroch expertbedömningar har använts. Kvaliteten på de datasom har använts bedöms vara mycket bra, med undantag förhasselsnok, vanlig groda samt åkergroda, där underlaget ärbristfälligt. Övervakningen behöver utvecklas för att man fortsättningsvisska kunna följa upp åtgärder och bevaka utvecklingenav våra grod- och kräldjur.Grod- och kräldjur i habitatdirektivet och den samlade bedömningenav deras bevarandestatus per biogeografisk region för2007 och 2013. Grön = gynnsam, gul = otillfredsställande och röd= dålig. Symboler utan tecken anger en stabil eller okänd trend,minus och plus en negativ respektive positiv trend. För utförligareredovisning, se tabell C.Amphibians and reptiles in the Habitats Directive, and an overallassessment of their status in the respective biogeographic region2007 and 2013; green = favourable, yellow = inadequate, andred = unfavourable. Symbols without a sign indicate a stable orunknown situation, whereas a minus or a plus denotes a negative,respectively a positive trend. For a more detailed account, seeTable C.ArterSamlad bedömningGROD- OCH KRÄLDJUR ALP BOR CONKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 2013 2007 20131201 grönfläckig padda – +1207 gölgroda +1283 hasselsnok – – – –1188 klockgroda +1209 långbensgroda – –1197 lökgroda +1203 lövgroda +1261 sandödla – –1202 strandpadda – –1166större vattensalamander1213 vanlig groda1214 åkergroda1210 ätlig groda– – – –37

LIMNISKA EVERTEBRATERDe sötvattenslevande ryggradslösa djuren finns i bäckar, åar och älvar, i småvattensamt i små och stora sjöar. Flera arter av trollsländor och dykarskalbaggarhar gynnsam bevarandestatus, medan musslorna och flodkräftan har dåligstatus, främst beroende på vattenkraft, skogsbruk och kräftpest. Naturvårdsåtgärderger dock effekt, och för musslorna är utvecklingen positiv, även omdessa arters långa generationstid gör att förbättringarna går långsamt.BevarandestatusDe sötvattenslevande ryggradslösa djur som är listade ihabitat direktivet utgörs av arter från vitt skilda delar av dennamångformiga grupp; blötdjur, blodigel, kräftdjur, trollsländoroch dykarskalbaggar.Till stor del återspeglas arternas bevarandestatus av deraslivsmiljöer. Fem av de sex arter som har gynnsam bevarandestatuskännetecknas av att de ofta lever i myrsjöar, ennaturtyp som har gynnsam bevarandestatus i alla terrestraregioner samt en låg hotbild. Flera av dessa arter kan dockäven förekomma i andra sjötyper. Grön flodtrollslända hargynnsam bevarandestatus beroende på att den endast lever itvå av de outbyggda nationalälvarna; Torne och Kalix älv samtden fredade Råne älv.Flertalet av arterna med en tydlig hotbild är på motsvarandesätt sammanlänkade med hotbilden för den livsmiljöde lever i. Blodigel påverkas främst av utdikning och igenläggningav småvatten. Grön mosaikslända finns i naturligtnäringsrika miljöer och är knuten till vattenväxten vattenaloe,i vars bladverk sländans larver lever. Denna miljö har på senareår påverkats av den kraftigt ökande grågåspopulationen i Sverige,som äter, och därmed har en negativ effekt på flera arterav vattenväxter (inklusive vattenaloe).38

Bred kärrtrollslända. Foto Ulf Bjelke.Lilypad whiteface. Photo: Ulf Bjelke.Flodpärlmussla och tjockskalig målarmussla, är knutna tillrinnande vatten och påverkas av utdikningar, skogsbruk ochvattenreglering. Dessa faktorer bidrar till att grumla vattnetsom musslorna filtrerar samt till att slamma igen de bottnardär djuren lever. Vattenreglering har också negativ påverkanpå några av de fiskarter som utgör nödvändiga värdar förmusslornas larver. Flodpärlmusslans larver är parasiter på laxoch öring och den tjockskaliga målarmusslans på bl.a. elritsaoch stensimpa.Flodkräftans problem är inte på samma sätt sammanlänkademed hotbilder mot dess livsmiljö. Istället är det fråga om denalgsvamp som sprids med t.ex. signalkräftor och orsakar kräftpest,en sjukdom som gjort att dagens flodkräftebestånd endastär en minimal rest av det ursprungliga. Under senare år harutdöendet faktiskt eskalerat genom en ökad illegal utsättningav signalkräftor i Norrland, ett område som fram tills nyligenhaft goda flodkräftbestånd. Om det inte vore för signalkräftanoch kräftpesten skulle flodkräftan haft goda livsbetingelser isvenska sjöar och vattendrag.Förändringar 2007–2013De registrerade förändringarna beror huvudsakligenpå bättre underlag snarare än en reell förändring. Förmusslorna pågår åtgärder som är positiva, men musslornaslånga generationslängd gör att det tar betydande tid innandet märks någon populationsökning. För flodkräftan ärframtidsutsikterna fortsatt dystra.UnderlagKravet på rapportering av populationsstorlek på individnivå idenna grupp medförde schabloniserade skattningar baseradepå antal lokaler och medelantal individer per sådan lokal. Vidbedömningen användes en rad källor; amatörinsamlade datafrån Artportalen (främst för trollsländorna), data från basinventeringoch biogeografisk uppföljning av habitatdirektivsarter,nationell och regional miljöövervakning och åtgärdsprogramför hotade arter 1,2 . Särskilt flodpärlmussla och flodkräfta harmycket bra dataunderlag. Sämst underlag finns för de två dykarskalbaggarna,som är svårinventerade och sällan rapporterasin av amatörer på Artportalen.Bedömningarna av kvalitet och framtidsutsikter är gjordamed en kombination av ovan nämnda underlag, vetenskapligaartiklar och expertbedömningar. Även om kvaliteten på underlagenär varierande, är de betydligt bättre än vid rapporteringen2007.Limniska evertebrater i habitatdirektivet och den samlade bedömningenav deras bevarandestatus per biogeografisk region 2007och 2013. Grön = gynnsam, gul = otillfredsställande och röd =dålig. Symboler utan tecken anger en stabil eller okänd trend ochminus en negativ trend. För utförligare redovisning, se tabell C.Freshwater invertebrates listed in the Habitats Directive and anoverall assessment of their status in the respective biogeographicregion for 2007 and 2013; green = favourable, yellow = inadequate,and red = unfavourable. Symbols without a sign indicate astable or unknown situation and minus denotes a negative trend.For a more detailed account, see Table C.ArterSamlad bedömningLIMNISKAEVERTEBRATERALP BOR CONKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 2013 2007 20131029 flodpärlmussla – – –1032tjockskalig målarmussla– –1034 blodigel – –1048 grön mosaikslända – – –103810351042pudrad kärrtrollsländabred kärrtrollsländacitronfläckadkärrtrollslända1037 grön flodtrollslända1081 bredkantad dykare1082 bred paljettdykare1091 flodkräfta – – – –1 Naturvårdsverket 2005. Åtgärdsprogram för bevarande av flodpärlmussla, rapport 5429.2 Naturvårdsverket 2009. Åtgärdsprogram för flodkräfta, rapport 5955.39

LANDMOLLUSKERDe svenska landmollusker som upptas i habitatdirektivet är fyra kalkkrävandearter av grynsnäckor. Eftersom de främst är knutna till rikochstrandkärr, är problemen för snäckorna i stort desamma som förnatur typen rikkärr, dvs. torrläggning och igenväxning. Hotbilden motsnäckorna finns främst i de kontinentala och boreala biogeografiskaregionerna, medan livsbetingelserna i den alpina regionen är goda.BevarandestatusSverige har drygt 130 arter av landmollusker, och av dessa ärfyra grynsnäckor listade i habitatdirektivet. Av denna anledningger rapporteringen till EU endast en begränsad bild avsituationen för landmollusker i Sverige. De utvalda grynsnäckornaär kalkkrävande och knutna till rik- och strandkärr. Deåterfinns därför endast i kalkrika delar av landet och delarsamma hotbild som rikkärr; igenväxning och torrläggning.Grynsnäckorna hör därför till de mest hotade arterna blandlandmolluskerna.Grynsnäckorna är samtliga mycket små och lever, för oss,tillbakadragna liv i markvegetationen. Den största av de fyraarterna, större grynsnäcka, blir som längst cirka 3 mm. Avdessa anledningar är det endast kännare/experter som bidrartill kunskapen om gruppen.Arternas bevarandestatus är mycket varierande beroende påbiogeografisk region. I den kontinentala är rikkärren påverkadeav en omfattande igenväxning och dränering. I dettaområde är dock en betydande andel av kärren föremål för40

Sök efter grynsnäckor. Photo: Ulf Bjelke. Infälld bild: kalkkärrgrynsnäcka.Foto: Roy Anderson.Looking for whorl snails. Photo: Ulf Bjelke. Small picture: Geyer’swhorl snail. Roy Anderson.naturvårdsåtgärder jämfört med de i boreal och alpin region.I den boreala regionen pågår också igenväxning, och härgenomförs aktiva åtgärder för att bevara floran och faunanendast i en mindre del av rikkärren. Detta återspeglas ocksåi att andelen förekomster inom Natura 2000-områden 1 ärbetydligt lägre i boreal region. I kontinental och alpin regionfinns majoriteten av populationerna i skyddade områden. Ialpin region är statusen god för de två arter som återfinns där.Vid återbesök på sedan länge kända lokaler i fjällen påträffasvanligtvis livskraftiga populationer.Kalkkärrgrynsnäcka och otandad grynsnäcka är mest likavad gäller habitatkrav. Av de fyra mollusker som behandlas härär dessa två arter de som är tydligast knutna till rikkärr. Denmest påtagliga ekologiska skillnaden är att otandad grynsnäckaär nordligare och har sin huvudskaliga förekomst i fjällen(dock ett fåtal isolerade reliktförekomster i Dalarna, Östergötlandoch Västergötland), medan kalkkärrgrynsnäckan finns irikkärr i hela landet.Smalgrynsnäcka är den vanligaste av de fyra arterna ochtrivs i flera livsmiljöer. Arten finns i olika typer av lövskog,kärr samt på Öland och Gotland i öppna torra kalkbiotoper.Den förenande faktorn för alla lokaler är relativt hög kalkhalt.Större grynsnäcka är en art under expansion, men barainom ett begränsat område i södra Skåne. De cirka 10 svenskalokalerna utgörs huvudsakligen av strandkärr vid sjöar ochsmåvatten. Arten sprids sannolikt främst av fåglar, möjligenockså av vildsvin.Förändringar 2007–2013De små förändringarna beror på bättre kunskapsunderlagsnarare än reella skillnader. Igenväxningen av rikkärr fortgår,men idag sker ett omfattande naturvårdsarbete för att bevarade mest värdefulla. Rikkärr är mycket artrika livsmiljöer ochdet omfattande naturvårdsarbete som pågår för att bevaradenna naturtyp gynnar en rad rikkärrsarter inom olika organismgrupper,bl.a. just grynsnäckorna. En fortsatt satsning påövervakning och uppföljning av såväl de enskilda arterna somav naturtypen rikkärr är således av stor betydelse för att bevarafaunan av grynsnäckor.UnderlagVid bedömningen användes en rad källor; data från basinventeringoch biogeografisk uppföljning av habitatdirektivsarter,åtgärdsprogram för bevarande av rikkärr 2 samt äldre uppgifterfrån den så kallade markfaunainventeringen. Av mycket storbetydelse har varit de återbesök på äldre lokaler som gjortsinom dels biogeografisk uppföljning samt olika projekt leddaav Göteborgs Naturhistoriska Museum.Generellt sett är bedömningsunderlaget betydligt bättre2013 jämfört med 2007. En fortsatt satsning på övervakningoch uppföljning av såväl de enskilda arterna som av naturtypenrikkärr är av stor betydelse för att bevara faunan avgrynsnäckor.Landmollusker i habitatdirektivet och den samlade bedömningenav deras bevarandestatus per biogeografisk region för 2007 och2013. Grön = gynnsam och röd = dålig. Symboler utan teckenanger en stabil eller okänd trend och minus en negativ trend. Förutförligare redovisning, se tabell C.Terrestrial molluscs listed in the Habitats Directive, and an overallassessment of their status in the respective biogeographic regionfor 2007 and 2013; green = favourable and red = unfavourable.Symbols without a sign indicate a stable or unknown situation andminus denotes a negative trend. For a more detailed account, seeTable C.ArterSamlad bedömningLANDMOLLUSKER ALP BOR CONKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 2013 2007 20131014 smalgrynsnäcka1015otandadgrynsnäcka1013 kalkkärrgrynsnäcka –1016 större grynsnäcka1 Utpekade skyddade områden som innehåller arter från bilaga 2 och/eller naturtyper listade i habitatdirektivet.2 Naturvårdsverket 2006. Åtgärdsprogram för bevarande av rikkärr, rapport 5601.41

FJÄRILARDe fjärilar som i Sverige är upptagna i habitatdirektivet hör hemma på hävdadegräsmarker samt i skogs- och fjällmiljöer. För samtliga arter är bevarandestatusendålig, och flertalet har dessutom en negativ trend. Det främsta hotet motgräsmarksarterna är brist på lämplig hävd. Skogsarterna klarar sig inte i denrationellt skötta skogen utan kräver betydande hänsyn. Fjällarternas situation ärmindre känd, men de är väderkänsliga och hotas främst av klimatförändringar.BevarandestatusTolv svenska fjärilar är listade i habitatdirektivet; elva dagfjärilaroch ett nattfly. De står alla på den svenska rödlistanfrån 2010. Hälften av arterna omfattas av åtgärdsprogram förhotade arter.Sju av arterna förekommer på gräsmarker i främst borealoch kontinental region. De förekommer i naturtyper somminskat kraftigt och därmed fragmenterats. Orsaken är att detsmåskaliga brukningssättet ersatts med ett mer rationellt jordbruk.För dessa arter är bristen på rätt typ av hävd den direktaorsaken till tillbakagången (se sid 18 Gräsmarker). Apollofjäriloch svartfläckig blåvinge hör hemma i torra gräsmarker. Pådessa magra marker har hävden ofta upphört, och gräsmarkendärefter spontant vuxit igen. Det är fjärilspopulationerna påfastlandet som har minskat kraftigast; endast alvarmarkerna påGotland och/eller Öland hyser idag livskraftiga populationer.Mnemosynefjäril och dårgräsfjäril hör hemma i trädkläddabetesmarker på fastlandet, men har försvunnit från många avsina gamla lokaler då hävden upphört och träd skiktet slutitsig. De är relativt krävande och klarar bara måttligt bete. Brungräsfjäril hör hemma på små ängsmarker i det småskaligajordbrukslandskapet som ofta har skogsplanterats. Väddnätfjärilenlever på fuktig ängsmark med vädd. Måttlig hävd är en42

Mnemosynefjäril. Foto: Nils Ryrholm.The clouded Apollo. Photo: Nils Ryrholm.förutsättning för arten. På fastlandet är den numera hänvisadtill kraftledningsgator och ett fåtal våtmarker, men statusenpå Öland är bättre. Violett guldvinge förekommer på slåttradegräsmarker med ormrot. Arten är beroende av traditionell slåtter,vilket gör att livsmiljön krympt drastiskt.Två av fjärilarna är bundna till skog. Den ena är asknätfjärilen,som lever i fuktiga halvöppna skogsmiljöer medmåttlig störning, t.ex. hävd. Rationellt skogsbruk med bl.a.skyddsdikning har gjort att arten minskat kraftigt. Den andraarten, nordiskt jordfly, är bunden till fjällnära barrskogar medlång kontinuitet och har visat sig mycket känslig för skogligaingrepp.Tre av fjärilarna förekommer i fjällmiljöer. Detta gällerhögnordisk blåvinge som nyttjar sydbranter, dvärgpärlemofjärilsom lever på fjällhedar och fjällsilversmygare som förekommerpå alpina gräsmarker. Dessa är alla väderkänsliga och hotasdärför av pågående klimatförändringar, som påtagligt kommeratt förändra deras livsbetingelser.UnderlagFynddata har hämtats från Artportalen och Observationsdatabasenoch härrör från spontant rapporterade fynd gjordaav allmänheten, inventeringar inom åtgärdsprogrammen förhotade arter, basinventering, regional miljöövervakning ochbiogeografisk uppföljning. Vid bedömningen av fjärilarna harsammanställningar från åtgärdsprogrammen varit ovärderliga.Vidare har rödlistebedömningar, inventeringsrapporter ochvetenskapliga artiklar gett ytterligare information. Slutligenhar expertbedömningar från entomologer och naturvårdstjänstemänvarit till hjälp. Underlaget för fjärilarna i kontinentaloch boreal region är därför i regel bra för arterna somomfattas av åtgärdsprogram. Underlaget för de alpina fjärilarnaär fragmentariskt, då deras förekomster är otillgängliga ochsvåra att följa. Fortsatt stimulering av allmänhetens rapportering(dagfjärilsövervakning, faunaväkteri) samt satsningen påverksamheter inom miljöövervakningen kommer att ytterligareförbättra underlagen.Förändringar 2007–2013Förändringarna mellan de två rapporteringperioderna berorhuvudsakligen på bättre kunskap. Kunskapsförbättringen gällerfrämst violett guldvinge, då omfattande inventeringar av dennaart gjorts under perioden. Endast en reell förändring finns irapporten, och det gäller mnemosynefjäril i boreal region. Härbedöms den negativa trenden ha planat ut tack vare insattaåtgärder, även om arten fortfarande har dålig bevarandestatus.Fjärilar i habitatdirektivet, samt den samlade bedömningen av derasbevarandestatus per region för 2007 och 2013. Grön = gynnsam,röd = dålig och X = okänt. Symboler utan tecken anger en stabileller okänd trend, och ett minus indikerar en negativ trend. Förutförligare redovisning, se tabell C.Butterflies listed in the Habitats Directive and an overall assessmentof their status in the respective biogeographic region for2007 and 2013; green = favourable, red = unfavourable and X =unknown. Symbols without a sign indicate a stable or unknownsituation, whereas a minus denotes a negative trend. For a moredetailed account, see Table CArterSamlad bedömningFJÄRILAR ALP BOR CONKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 2013 2007 20131930högnordisk blåvinge1931 dvärgpärlemorfjäril1070 brun gräsfjäril – – –1065 väddnätfjäril – –1052 asknätfjäril – –1933 fjällsilversmygare1067 dårgräsfjäril – –4038 violett guldvinge1058svartfläckigblåvinge+– –1057 apollofjäril – –– – – –1056 mnemosynefjäril – – –1934 nordiskt jordfly – –43

VEDLEVANDE LEDDJURDe vedlevande leddjur i Sverige som är upptagna i habitatdirektivet hörhemma i skilda skogstyper. Flertalet av arterna har dålig bevarandestatus,för de övriga är statusen otillfredsställande. Det främsta hotet är bristen pådöd ved och avbrott i den skogliga kontinuiteten. Skogsarterna kräver oftasärskilda störningsregimer och betydande hänsyn i skogbruket medan dearter som förekommer i trädklädd betesmark ofta är beroende av hävd.BevarandestatusI Sverige är 13 vedlevande leddjur listade i habitatdirektivet;elva skalbaggar, en skinnbagge och en klokrypare. Elva avarterna har dålig bevarandestatus, och tio av dessa är upptagnapå rödlistan 2010. Samma arter omfattas också av åtgärdsprogramför hotade arter. De flesta arterna har sin hemvist i denboreala regionen – endast de som hör hemma i trädkläddbetesmark finns i den kontinentala regionen.Bevarandestatusen och hotbilden för arterna är koppladetill deras behov av vedsubstrat av rätt kvalitet (trädslag, ålder,nedbrytningsstadium, svampangrepp m.m.) och behovet avkontinuerlig förekomst av detta substrat i landskapet. För fleraav dem är bristen på lämpliga störningar (t.ex. översvämningareller brand) som skapar död ved och öppenhet avgörande.Störningar, inklusive hävd, gynnar dessutom föryngringen avderas värdträd.Fyra av arterna förekommer i ädellövskog och då främst påek i betade hagmarker. Det gäller den större ekbocken, somidag för en tynande tillvaro på en enda lokal i Sverige. Artenkräver gamla jätteekar i solbelysta lägen. Läderbagge ochhålträdsklokrypare lever i gamla ihåliga ädellövträd, oftast ekar.De förekommer i glesa skogar, och brist på hävd har ofta gjortatt miljön idag är alltför sluten. Den fjärde är ekoxen, vars44

Cinoberbagge. Foto: Mats Wilhelm.Cucujus cinnaberinus. Photo: Mats Wilhelm.larver lever på grova rötter av ek (ibland även andra lövträd) ilätta jordar. Ekoxen bedöms ha en relativt livskraftig populationi Sverige.Brandskadade barrträd är det huvudsakliga substratet för treav arterna; slät och grov tallkapuschongbagge samt spetshörnadbarkskinnbagge. För dessa tre arter har vi under de tvårapporteringsperioderna sett en klar förbättring till följd avökad naturvårdsbränning.Fyra av arterna hör hemma i blandskogar. För tre av demär gammal aspskog den viktigaste miljön; det gäller cinnoberbagge,aspbarkgnagare och brokig aspmycelbagge. De tvåförsta är knutna till nydöd ved, medan brokig aspmycelbaggeär helt beroende av slemsvampen gul ullklubba. Den fjärdearten, rödhalsad brunbagge, är en extremt störningsgynnad artsom kan uppträda på alla möjliga trädslag med vedsvampengråporing. Alla fyra är beroende av rikliga förekomster av dödved och av speciella kvaliteter på veden, förutsättningar somnormalt saknas helt i rationellt brukad skog.På nyligen död tall lever smal skuggbagge, som idag baraförekommer på Gotska sandön. Varför arten försvunnit frånfastlandet är oklart, men ön utgör en refug även för flera andrahotade tallevande skalbaggar (liksom smal skuggbagge).Slutligen, större barkplattbagge, som lever på granlågor avhög ålder i produktiv granskog med en mycket lång, obrutenfrånvaro av såväl brand som skogsbruk, en art som har minskatkraftigt.Förändringar 2007–2013Förändringarna mellan de två rapporteringperioderna beror påbättre kunskap. För flera arter har det skett en påtaglig förbättringav kunskapsläget, exempelvis för brokig mycelbagge ochsmal skuggbagge. Ingen av förändringarna bedöms vara reell.Skalbaggar i habitatdirektivet, samt den samlade bedömningenav deras bevarandestatus per biogeografisk region för 2007 och2013. Gul = otillfredsställande och röd = dålig. Symboler utantecken anger en stabil eller okänd trend, plius och minus indikerarpositiv respektive negativ trend. För utförligare redovisning, setabell C.Beetles listed in the Habitats Directive, and an overall assessmentof their status in the respective biogeographic region for 2007and 2013; yellow = inadequate and red = unfavourable. Symbolswithout a sign indicate a stable or unknown situation, whereas aminus or a plus denotes a negative, respectively a positive trend.For a more detailed account, see Table C.UnderlagFynddata har hämtats från Artportalen och Observationsdatabasen(en intern databas vid ArtDatabanken med framföralltäldre fynd av rödlistade arter). Fynddata härrör från spontantrapporterade fynd gjorda av allmänheten, inventeringar inomåtgärdsprogrammen för hotade arter, basinventering ochinsatser inom biogeografisk uppföljning och regional miljöövervakning.Vid bedömningen av arterna har sammanställningarinom åtgärdsprogrammen varit ovärderliga. Vidare harrödlistebedömningar, inventeringsrapporter och vetenskapligaartiklar gett ytterligare information. Slutligen har expertbedömningarav entomologer och naturvårdstjänstemän varittill hjälp. Underlaget för vissa arter (t.ex. läderbaggen) är oftamycket bra, medan det är mycket fragmentariskt för t.ex. rödhalsadbrunbagge. Bedömningen av arter med dåligt underlaghar därför ofta fått göras utifrån kunskap om trenderna förderas substrat och biotoper. Fortsatt stimulering av allmänhetensrapportering (upprop om ekoxe och faunaväkteri) samtsatsningen på verksamhet inom miljöövervakningen kommeratt ytterligare förbättra underlagen.ArterSamlad bedömningVEDLEVANDE LEDDJUR BOR CONKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 20131919 brokig aspmycelbagge –1936 hålträdsklokrypare –1929 spetshörnad barkskinnbagge + +1920 smal skuggbagge1088 större ekbock –1086 cinnoberbagge – –1083 ekoxe1084 läderbagge – –4021 rödhalsad brunbagge –1925 större barkplattbagge – –1926 slät tallkapuschongbagge + +1927 grov tallkapuschongbagge + +1928 aspbarkgnagare – –45

KÄRLVÄXTERKärlväxterna som ingår i habitatdirektivet omfattar 47 arter. Generellt ärkännedomen om utbredningar, numerärer och trender god och har förbättratssedan 2007. Arterna i fjällen har gynnsam bevarandestatus medandet går sämre för låglandsarterna som är knutna till vatten, våtmarkeroch gräsmarker. Fortsatt övervakning, hävd, restaurering samt återinplanteringtill utgångna växtplatser behövs för att nå bevarandemålen.BevarandestatusDe svenska kärlväterna som är listade i habitatdirektivet utgörsav arter från olika naturtypsgrupper, inklusive skog, naturligagräsmarker inklusive alvarmarker, rikkärr, vattenmiljöer ochstränder vid söt- och brackvatten samt fjäll och branter. Omkringen tredjedel av arterna är sådana som har en hög andel,minst 25 procent, av europapopulationen i Sverige. Nästanalla rapporterade arter är rödlistade i Sverige, med undantagav skogsrör, guckusko, lappranunkel och gruppen lummerväxter.En av de svenska arterna, småsvalting, är prioriterad påEU-nivå.Till stor del återspeglas arternas status av bevarandestatusen förderas livsmiljöer. Av de 47 redovisade arterna bedöms 29 hagynnsam bevarandestatus i de tre biogeografiska regionerna.Däribland bedöms statusen för samtliga 20 arter som förekommeri alpin region vara gynnsam, medan 9 av 12 (75%)och 15 av 34 (44%) av de utpekade arterna i kontinentalrespektive boreal region bedöms ha otillfredsställande ellerdålig bevarandestatus. Tio arter har dålig status beroende påatt utbredningsområdet är för litet i åtminstone en region,14 arter har otillfredsställande eller dålig status beträffande46

Guckusko. Foto: Wenche Eide/Stefan Ekman.Lady’s slipper orchid. Photo: Wenche Eide/Stefan Ekman.populationsstorleken, medan 18 arter ej når gynnsam statusbeträffande habitatets kvalitet och framtidsutsikter. Fjällväxteroch nordliga arter har generellt gynnsam bevarandestatusmedan arter som är knutna till vatten, våtmarker och odlingslandskapi södra Sverige, med undantag av alvararter på Ölandoch Gotland, är de som ligger sämst till.Vattenväxterna flytsvalting, sjönajas och småsvalting harminskat eller försvunnit från gamla lokaler på grund av dåligvattenkvalitet, igenläggning och igenväxning. Nordliga strandartersom ävjepilört och hänggräs hotas av vattenreglering respektiveupphörd hävd, medan rikkärrrsarten gulyxne hotas avgamla diken, upphörd eller felaktig hävd och igenväning. Artersom cypress- och mellanlummer, hällebräcka, nipsippa, skånsksandnejlika samt slåttergubbe hotas av upphörande hävd medpåföljande igenväxning av växtplatserna. Ishavshästsvans ärtroligen den enda arten som hotas av naturliga processer somlandhöjning och slumpfaktorer på sina kvarvarande lokaler vidBottenhavskusten.Två arter i boreal region har låg andel av sina populationerinom skyddade områden, vilket innebär att nya Natura2000-områden kan behöva pekas ut för arterna alvarmalört(endast 1% inom skyddat område på Öland) och dvärglåsbräken(5% idag eftersom populationerna inom skyddadeområden har backat rejält).Förändringar 2007–2013De registrerade positiva förändringarna beror huvudsakligenpå bättre underlag än reella förändringar. Några av de negativaförändringarna hänger ihop med noterade tillbakagångarunder senare år, exempelvis för dvärglåsbräken och hällebräckavilka har försvunnit från flera lokaler. Populationerna hossjönajas och flytsvalting har uppenbarligen minskat ikontinental region till följd av försämrade livsbetingelser påsina enda lokaler. För flera av arterna har åtgärder initierats,exempelvis för flytsvalting, gulyxne, hällebräcka, nipsippa ochsmåsvalting. Det tar dock tid innan effekten av åtgärderna fårgenomslag och innan en tillräckligt stor del av populationenomfattas.UnderlagVid bedömningen användes en rad källor, ideellt insamladedata från Floraväktarna, intresserad allmänhet, åtgärdsprogramför hotade arter, basinventeringen av habitatdirektivsarter samtövriga data från Artportalen. Generellt är dataunderlaget förkärlväxterna mycket gott, både i ett internationellt perspektivoch nationellt, i jämförelse med andra organismgrupper.Bristande underlag beträffande populationsstorleken rör främstnordliga skogsarter, som lappranunkel och skogsrör, vattenväxternaflytsvalting och sjönajas samt strandlummer för vilkamörkertalet fortfarande är stort.Bedömningarna av framtidsutsikter är gjorda med enkombination av ovan nämnda underlag, vetenskapliga artiklaroch epertbedömningar. Kvaliteten på underlagen är betydligtbättre än vid rapporteringen 2007. Öselskallra har tillkommitsedan förra rapporteringen.47

Sandnejlika. Foto Artur Larsson.Dianthus arenarius ssp. (subsp.) arenarius. Photo: Artur Larsson.Kärlväxter som ingår i habitatdirektivet och den samlade bedömningenav deras bevarandestatus per biogeografisk och marinregion 2007 och 2013. Grön = gynnsam, gul = otillfredsställandeoch rött = dålig. Symboler utan tecken anger en stabil eller okändtrend och minus en negativ trend. För utförligare redovisning, setabell C.Vascular plants listed in the Habitats Directive and their overallassessment in the biogeographic region 2007 and 2013; green =favourable, yellow = inadequate, and red = unfavourable. Symbolswithout a sign indicate that the situation is stable or unknown,whereas a minus denotes a negative trend. For a more detailedaccount, see Table C.NaturtyperSamlad bedömningSKOG ALP BOR CONKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 2013 2007 20135187 cypresslummer – –1419 dvärglåsbräken – –1942 hänggräs – –5107 mellanlummer – –1960 ishavshästsvans –1940 småsvalting1966 ävjepilört1946 alvarmalört –1762 slåttergubbe – – – –NaturtyperSamlad bedömningSKOG ALP BOR CONKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 2013 2007 20131968 strandviva1976 avarönn4066 brunbräken4115 öselskallra1528 myrbräcka1902 guckusko1948 skogsrör1949 norna1955 ryssbräken5191 strandlummer – –1903 gulyxne – –––1972 lappranunkel1975 polarblära1973 hällebräcka –1944 grusnarv1833 sjönajas –1477 nipsippa –1951 sötgräs1831 flytsvalting –1954 skånsk sandnejlika –1413 lummerrväxter – –1493 kalkkrassing1974 alvarstånds –1970 gotlandssippa1945 bottenviks malört1952 gotländsk nunneört1947 fjällkrassing1950 kolstarr1956 blockdraba1959 brudkulla1961 snöfryle1964 laestadiusvallmo1965 lappvallmo1967 lappfela1969 fjällviva1977 venhavre1978 lappviol1962 ryssnarv49

MOSSOR OCH LAVARMossfloran är känd för att kunna spegla ett områdes klimat ochluftkvalitet. Utvecklingen mot mildare klimat och renare luft (framföralltlägre svavelhalter i nederbörd och luft) har gynnat mångamossor. Dock har fortsatt minskning av arealen betesmarker ochett fortsatt intensivt trakthyggesbruk i skogslandskapet fortsatt attutarma mossfloran i ängsmark respektive skogsmark.BevarandestatusSverige har drygt 1 000 arter av mossor. Av dessa är 18 arteroch ett släkte listade i habitatdirektivets bilagor. Vitmossor ochblåmossa tycks vara utom fara i Sverige, medan flera av de övrigaarterna är rödlistade och stadda i minskning eller sällsynta.Arternas bevarandestatus är olika beroende på biogeografiskregion och hotorsaker. En god nyhet är att styv kalkmossavisat sig ha en bättre status än vi tidigare antagit. Till exempelhar arten för första gången blivit funnen med sporkapslar, vilketvisar att den kan fortplanta sig sexuellt i Sverige. Bättre hardet också blivit för både käppkrokmossa och späd bäckmossai den boreala regionen, mycket tack vare ett bättre inventeringsunderlag.Späd bäckmossa är dock fortfarande sällsynt,trots att det gjorts riktade eftersök i både Värmland och Dalarna.I den kontinentala regionen är det enbart hårklomossasom vi bedömer att det gått bättre för. Möjligen har arten haften expansion under senare år, men dessutom har bättre ochnoggrannare eftersök gett en klarare bild av läget.I den kontinentala regionen är arter knutna till rikkärr(t.ex. käppkrokmossa) fortfarande negativt påverkade av enomfattande igenväxning och dränering. I södra Sverige ärdock en större andel av våtmarkerna föremål för naturvårdsåtgärderän i den boreala och alpina regionen. Populations-50

Platt spretmossa. Foto: Tomas Hallingbäck.Herzodiella moss. Photo: Tomas Hallingbäck.storleken hos trubbig klockmossa, som finns både i södra Sverigeoch i fjällen, är fortsatt alldeles för liten i södra landsändanför att arten ska anses ha en gynnsam bevarandestatus. Dessframtidsutsikter är dystra där på grund av den fortsatta minskningenav betesmarker. En inventering av Stora alvaret påÖland har resulterat i flera nya förekomstfynd, men samtliga ärmycket små.Vid återbesök på kända lokaler i Norrland påträffas vanligtvislivskraftiga populationer av flera arter, men viktigaundantag finns. Långskaftad svanmossa har försvunnit frånflera lokaler utan kända orsaker. Andra nordliga arter (t.ex.lappglansmossa) verkar vara stabila, om än i mycket små delpopulationer.Statusen för gammelskogsarten vedtrådmossa är alltjämtkritisk, trots mycket ny kunskap, vilket bekräftar att arten harhöga krav på sin livsmiljö. Barkkvastmossa är fortsatt extremtsällsynt, och på samtliga kända lokaler finns arten endast pånågra enstaka trädstammar.Släktet vitmossor har ett 40-tal arter i Sverige. Släktetsom helhet bedöms ha gynnsam bevarandestatus i Sverige.Blåmossa har en vid utbredning i södra Sverige och förekommerrelativt allmänt längs kusterna upp till Hälsingland. Denär inte rödlistad, och allt tyder på att den har en gynnsambevarandestatus.Svamparna är representerade genom gruppen renlavar, somär ett undersläkte av bägarlavar och har 7 arter i landet. Ävenom några av arterna är relativt ovanliga har alla bedömts ha engynnsam bevarandestatus i samtliga biogeografiska regioner.För att uppnå gynnsam bevarandestatus för samtliga arterkrävs framförallt en förbättring av livsmiljöernas kvalitet ochkvantitet. En lämplig övervakning och uppföljning av arternaär nödvändigt för att följa upp naturvårdsinsatserna.Förändringar 2007–2013Samtliga förändringar i bedömningarna, positiva såväl somnegativa, beror på ett bättre kunskapsunderlag snarare än reellaförändringar. Spatelvitmossa bedömdes separat 2007, men2013 bedömdes släktet vitmossor som helhet i Sverige.Mossorna och lavarna i habitatdirektivet, samt den samlade bedömningenav deras bevarandestatus per biogeografisk region för2007 och 2013. Grön = gynnsam, gul = otillfredsställande och röd= dålig. Symboler utan tecken anger en stabil eller okänd trend,och ett minus indikerar en negativ trend. För utförligare redovisning,se tabell C.Bryophytes and lichens listed in the Habitats Directive and anoverall assessment of their status in the respective biogeographicregion for 2007 and 2013; green = favourable, yellow = inadequateand red = unfavourable. Symbols without a sign indicate astable or unknown situation, whereas a minus denotes a negativetrend. For a more detailed account, see Table C.UnderlagVid bedömningen användes data från aktiva experter samtäldre uppgifter från museernas herbarier och databaser. Fleraav arterna i bilaga 2 är små och svåra att känna igen, varförendast ett fåtal experter kunnat bidra till kunskapsunderlaget.En fortsatt uppbyggnad av kunskap om dessa arter är viktig.De återbesök på äldre lokaler som gjorts inom projektet biogeografiskuppföljning har varit av mycket stor betydelse. Dehar skapat en god bild av utvecklingen för dessa arter. Ävenom kvaliteten på underlagen är varierande, och bedömningarnabaseras på en blandning av bra kunskap och extrapoleringar,har man ett generellt mycket bättre underlag nu än vidrapporteringen 2007.ArterSamlad bedömningMOSSOR OCH LAVAR ALP BOR CONKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 2013 2007 20131379 klippklotmossa1381 barkkvastmossa –1383 hårklomossa1386 grön sköldmossa13871389gotländskhättemossalångskaftadsvanmossa–– –1393 käppkrokmossa – –1394 mikroskapania –1400 blåmossa1409 vitmossor –1979 brynia – –1980 vedtrådmossa –1981 nordisk klipptuss1982 trubbklockmossa – –1983 taigakrokmossa –1984 platt spretmossa1985 späd bäckmossa1986 lappglansmossa1988 styv kalkmossa1378 renlavar51

Tabellerd samlad bedömning för boreal rapporterades med positiv trendl samlad bedömning för kontinental rapporterades med positiv trendk rapporterades stabil i kontinental för parametrarna förekomst och kvalitetA. Naturtyper – biogeografiska regionerNATURTYPER – Tabell A, forts.AKTUELLA VÄRDENKOD Svenskt namn Utbredning (km 2 ) Förekomstareal (km 2 )KUST OCH HAV ALP BOR CON ALP BOR CON1150 *laguner56 900 9 900 90 101210 driftvallar26 900 13 800 4,41 0,481220 sten och grusvallar37 500 8 400 113 7,21230 havsklippor26 900 5 300 252 781310 glasörtstränder10 500 9 900 1,5 1,81330 salta strandängar3 800 8 400 8 161610 åsöar i Östersjön6 800 551620 skär i Östersjön54 600 4 100 1 700 901630 *strandängar vid Östersjön47 000 4 800 46 131640 sandstränder vid Östersjön21 500 12DYNER2110 fördyner14 900 6 800 1,3 2,32120 vita dyner15 900 7 200 7,9 42130 *grå dyner18 200 8 900 9,9 122140 *risdyner900 3 800 0,5 22170 sandvidedyner200 1 400 0,3 0,22180 trädklädda dyner6 900 4 200 48 162190 dynvåtmarker800 2 000 1 0,52320 rissandhedar10 600 600 11 0,42330 grässandhedar2 100 4 700 1,4 1,6* prioriterad natyrtyp52

UtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterSamlad bedömningREFERENSVÄRDEN 2013BEDÖMNINGUtbredning (km 2 ) Förekomstareal (km 2 ) ALPIN BOREAL KONTINENTALALP BOR CON ALP BOR CON År56 900 9 900 >90 >10––––––––––––––––2007201326 900 13 800 4,41 0,48––––––– – – 2007201337 500 8 400 113 7,2––––––––––––2007201326 900 5 300 252 782007201310 500 9 900 2 2–– –– –––– –––––200720133 800 8 400 20 50+–+ +–+ 200720136 800 55 – – –54 600 4 100 1 700 90 – – – – – –200720132007201347 000 4 800 200 20+ +–+ + +–+ +2007201321 500 – – –2007201314 900 6 800 1,3 2,315 900 7 200 16 8 –18 200 8 900 12 17900 3 800 0,5 4––––––––––––––––––20072013+– – + + + + 20072013+––––– – –––20072013– + – 20072013200 1 400 0,3 0,2++++++++++++200720136 900 4 200 48 20– +–+–––+––– –20072013800 2 000 1,5 1–––– –––––2007201313 000 900 30 35 000 5 000 3 5– – + 20072013––2007201353

d samlad bedömning för boreal rapporterades med positiv trendl samlad bedömning för kontinental rapporterades med positiv trendk rapporterades stabil i kontinental för parametrarna förekomst och kvalitetNATURTYPER – Tabell A, forts.AKTUELLA VÄRDENKOD Svenskt namn Utbredning (km 2 ) Förekomstareal (km 2 )SJÖAR OCH VATTENDRAG ALP BOR CON ALP BOR CON3110 näringsfattiga slättssjöar75 400 2 400 890 223130 ävjestrandsjöar59 800 187 100 7 200 2 000 4 800 653140 kransalgssjöar1 200 30 000 6 700 105 290 213150 naturligt näringsrika sjöar300 59 900 6 300 15 1 150 263160 myrsjöar81 400 384 800 24 200 150 1 450 73210 större vattendrag70 700 232 300 8 600 15 190 43220 alpina vattendrag105 500 49 100 390 453260 mindre vattendrag92 900 378 500 24 400 33 700 35HEDAR4010 fukthedar14 100 11 200 0,5 2,14030 torra hedar104 800 24 400 59 734060 alpina rishedar96 500 39 100 18 500 3004080 alpina videbuskmarker64 000 11700 1 100 14,8ENBUSKMARK5130 enbuskmarker32 000 18 700 32 16GRÄSMARKER6110 *basiska berghällar8 300 1 300 10 136120 *sandstäpp500 1 900 0,3 0,86150 alpina silikatgräsmarker66 300 7 900 4 450 756170 alpina kalkgräsmarker36 200 1 1206210 kalkgräsmarker3 900 61 700 11 800 0,5 140 69* prioriterad natyrtyp54

UtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterSamlad bedömningREFERENSVÄRDEN 2013BEDÖMNINGUtbredning (km 2 ) Förekomstareal (km 2 ) ALPIN BOREAL KONTINENTALALP BOR CON ALP BOR CON År75 400 2 400 890 22––––––––––––2007201359 800 187 100 7 200 2 000 4 800 65––––––––––––200720131 200 30 000 6 700 105 290 21––––––––––––20072013300 59 900 6 300 15 1 150 26––––––––––––2007201381 400 384 800 24 200 150 1 450 72007201370 700 232 300 8 600 15 190 4––––––––––––––––––20072013105 500 49 100 390 452007201392 900 378 500 24 400 33 700 35––––––––––––2007201314 100 11 200 4 20––––––––––––––––20072013104 800 24 400 230 160+–––––––+–––––––2007201396 500 39 100 18 500 3002007201364 000 11 700 1 100 14,82007201332 000 18 700 32 16++++++++++++200720138 300 1 300 11 13– ––––––20072013500 1 900 0,3 3 + +– – ++–+20072013 d,l66 300 7 900 4 450 752007201336 200 1 120200720133 900 61 700 11 800 2 560 140 ––––––– ––––––– –––––––2007201355

d samlad bedömning för boreal rapporterades med positiv trendl samlad bedömning för kontinental rapporterades med positiv trendk rapporterades stabil i kontinental för parametrarna förekomst och kvalitetNATURTYPER – Tabell A, forts.AKTUELLA VÄRDENKOD Svenskt namn Utbredning (km 2 ) Förekomstareal (km 2 )GRÄSMARKER forts ALP BOR CON ALP BOR CON6230 *stagg-gräsmarker20 400 156 800 23 900 1 60 296270 *silikatgräsmarker37 300 337 500 25 900 5 1 260 1796280 *alvar12 700 1 400 61 135,16410 fuktängar31 800 298 000 25 400 3,2 274 896430 högörtängar68 100 54 600 7 700 55 1,5 76450 svämängar39 500 60 200 7 216510 slåtterängar i låglandet224 300 21 900 21 56520 höglänta slåtterängar55 900 151 800 2,9 7,86530 *lövängar57 100 2 400 5,8 0,1VÅTMARKER7110 *högmossar155 300 8 300 1 250 97120 skadade högmossar78 800 5 600 7 37130 terrängtäckande mossar200 17140 öppna mossar och kärr101 800 386 700 24 700 8 100 17 700 487160 källor och källkärr91 200 373 100 23 400 21 42 0,17210 *agkärr8 200 800 75 0,37220 *kalktuffkällorx 11 4000 300 x 1,30 0,17230 rikkärr93 000 300 600 20 600 1 500 720 2,57240 *alpina översilningskärr19 000 1,307310 *apamyrar91 900 236 400 2 700 8 200* prioriterad natyrtyp56

UtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterSamlad bedömningREFERENSVÄRDEN 2013BEDÖMNINGUtbredning (km 2 ) Förekomstareal (km 2 ) ALPIN BOREAL KONTINENTALALP BOR CON ALP BOR CON20 400 156 800 23 900 1 430 60– ––––––––––––––––––––––2007201337 300 337 500 25 900 15 3 800 350 – – – –––––––––– – –– –20072013 k12 700 1 400 100 135––––––––2007201331 800 298 000 25 400 12 1 100 400––––––––––––––––––––––––2007201368 100 54 600 7 700 55 2 8–+++++–+++++2007201345 000 140 000 17 84––––––––––––––––20072013224 300 21 900 505 128––––––––––––––––2007201355 900 151 800 44 112––––––––––––––––2007201357 100 2 400 150 10 ––––––––– –––––––––20072013155 300 8 300 1 257 12––––––200720130 0 0 0 –+– –––––––20072013200 1+20072013101 800 386 700 24 700 8 10017700 48 –––––––2007201391 200 373 100 23 400 21 42 0,2––––––200720138 200 800 75 0,320072013x 11 400 300 x 1,3 0,1+++++20072013 y93 000 300 600 20 600 1 500 750 3,75–––– –––––––+ ––2007201319 000 1,3091 900 236 400 2 700 8 200+2007201320072013y alpin region: utbredning 300 km2 , förekomst 0,05 km 2 , boreal region: utbredning 12900 km 2 , förekomst 1,6 km 2 , kontinental region 5200 km 257

d samlad bedömning för boreal rapporterades med positiv trendl samlad bedömning för kontinental rapporterades med positiv trendk rapporterades stabil i kontinental för parametrarna förekomst och kvalitetNATURTYPER – Tabell A, forts.AKTUELLA VÄRDENKOD Svenskt namn Utbredning (km 2 ) Förekomstareal (km 2 )BERG OCH GROTTOR ALP BOR CON ALP BOR CON8110 silikatrasmarker74 800 22 400 430 18120 kalkrasmarker43 300 4 400 23 0,018210 kalkbranter47 000 11 600 43 0,78220 silikatbranter85 700 123 000 6 300 2 010 92 1,28230 hällmarkstorräng60 400 11 700 50 308240 *karsthällmarker4 500 900 5,6 1,38310 grottor24 500 166 500 12 400 0,5 0,3 0,018340 glaciärer16 800 240SKOGAR9010 *taiga73 600 386 900 18 000 7 370 13 300 449020 *nordlig ädellövskog139 700 21 000 78 259030 *landhöjningsskog24 300 1629040 fjällbjörkskog92 300 14 4709050 näringsrik granskog54 500 339 200 661 7469060 åsbarrskog0 38 600 0 479070 trädklädd betesmark42 400 256 000 22 900 5 676 609080 *lövsumpskog315 700 21 300 207 199110 näringsfattig bokskog36 900 18 800 14 229130 näringsrik bokskog35 200 20 000 9 579160 näringsrik ekskog111 500 22 500 72 169180 *ädellövskog i branter97 600 18 900 15 18* prioriterad natyrtyp58

UtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterSamlad bedömningREFERENSVÄRDEN 2013BEDÖMNINGUtbredning (km 2 ) Förekomstareal (km 2 ) ALPIN BOREAL KONTINENTALALP BOR CON ALP BOR CON År74 800 22 400 430 12007201343 300 4 400 23 0,012007201347 000 11 600 43 0,72007201385 700 123 000 6 300 2 010 92 1,22007201360 400 11 700 100 60–––– – –200720134 500 900 5,6 1,3 – –2007201324 500 166 500 12 400 0,5 0,3 0,012007201316 800 770–– –––––2007201373 600 386 900 18 000 7 900 35 000 85––––––– – ––– – – – 20072013139 700 21 000 100 50+ 20072013 d24 300 170+2007201392 300 14 4702007201354 500 339 200 710 3 000 – –––– – ––200720130 38 600 0 300+++++––––20072013 r42 400 275 000 22 900 20 3 000 150 ––––––– –––––––+–––––––20072013315 700 21 300 420 5036 900 18 800 20 200 +35 200 20 000 20 200 +111 500 22 500 300 150 +97 600 18 900 30 20+ 2007201320072013 d20072013 d20072013 d+ + 20072013r naturtypen finns inte i alpin region59

d samlad bedömning för boreal rapporterades med positiv trendl samlad bedömning för kontinental rapporterades med positiv trendk rapporterades stabil i kontinental för parametrarna förekomst och kvalitetNATURTYPER – Tabell A, forts.AKTUELLA VÄRDENKOD Svenskt namn Utbredning (km 2 ) Förekomstareal (km 2 )SKOGAR forts ALP BOR CON ALP BOR CON9190 näringsfattig ekskog76 700 20 300 13 791D0*skogsbevuxen myr70 700 383 700 15 700 1 820 18 800 16691E0*svämlövskog20 300 183 400 17 300 29 146 491F0svämädellövskog3 000 4 300 0,7 0,4* prioriterad natyrtypB. Naturtyper – marina regionerNATURTYPER – tabell BAKTUELLA VÄRDENKOD Svenskt namn Utbredning (km 2 ) Förekomstareal (km 2 )HAV MATL MBAL MATL MBAL1110 sandbankar 1 10 000 81 000 600 87001130 estuarier 2 4 500 31 000 70 2301140 blottade ler- och sandbottnar 2 5 300 31 000 70 801160 vikar och sund 1 7 600 55 900 140 5701170 rev 1 14 200 101 500 410 72001180 bubbelstrukturer3 000 201650 smala östersjövikar 2 10 600 3008330 havsgrottor300 1 000 0,005 0,0141 Rapporterades i MATL resp MBAL även år 2007, men gränsen är nu ändrad.2 Naturtyperna rapporterades år 2007 i BOR resp CON region. 2007 års bedömningar för BOR ligger nu i MBAL och bedömningarna för CON ligger i MATL.60

UtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterSamlad bedömningREFERENSVÄRDEN 2013BEDÖMNINGUtbredning (km 2 ) Förekomstareal (km 2 ) ALPIN BOREAL KONTINENTALALP BOR CON ALP BOR CON År76 700 20 300 45 20 +2007201370 700 383 700 15 700 1 82018800 166– – 2007201320 300 183 400 17 300 29 150 103 000 4 300 5 1+ + + + 20072013++++20072013UtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterSamlad bedömningREFERENSVÄRDEN 2013BEDÖMNINGUtbredning (km 2 ) Förekomstareal (km 2 ) MATL MBALMATL MBAL MATL MBAL År10 000 81 000 600 8700 – – – – – – –200720134 500 31 000 70 230– – – – – – 200720135 300 31 000 70 80 – – – – – –7 600 55 900 140 570 – – – – – –– + – +14 200 101 500 410 7200– – –3 000 >2010 600 300+– – –300 1 000 0,005 0,014 – – – – – –20072013200720132007201320072013 n2007201320072013n förekomstareal marin östersjö: 60 km2 , referensvärde marin östersjö: >60 km 261

C. Arter – biogeografiska regionera samlad bedömning för boreal rapporterades med negativ trendc samlad bedömning för kontinental rapporterades med negativ trendt samlad bedömning för kontinental rapporterades med stabil trendb kvadratermeterf trädstammarh lågors stenarARTER – tabell C Bilaga AKTUELLA VÄRDENKODVetenskapligtnamnSvenskt namn II IV V Utbredning (km 2 ) Population (individ) Utnyttjad livsmiljö (km 2 )DÄGGDJUR ALP BOR CON ALP BOR CON ALP BOR CON1911 *Alopex lagopus fjällräv II V5170075–500 350001352 *Canis lupus varg II IV V286600320–380 2866001912 *Gulo gulo järv II IV117100670–830 975001337 Castor fiber bäver V65300 327400 31003000– 100000–7000 1500006–20 5000 30000 101334 Lepus timidus skogshare V97300 382000 8400100000– 250000–200000 650000700–1400 75000 250000 20001355 Lutra lutra utter II IV35700 260400 16000140–2201800–240060–80 4500 50000 15001361 Lynx lynx lo II IV84700 342500220–3001180–1600 84700 3425001357 Martes martes mård V97400 379600 253003000–500015000–350001000–1800 40000 250000 140001341 MuscardinusavellanariushasselmusIV56 800 64001,2 mn–1,8 mn450000–550000 17000 30001358 Mustela putorius iller V86700 248005000–220004000–11000 20000 50001343 Sicista betulina buskmus IV200 229004000–3200050000–500000 80 11001354 Ursus arctos björn (brunbjörn) IVFLADDERMÖSS80100 182400 330–6602308–3337 50000 1000001308 Barbastellabarbastellusbarbastell II IV38000 15 00 500–900 400–600 2000 1001313 Eptesicus nilssoniinordiskfladdermusIV97200 380000 24900300000–9000003 mn–5 mn200000–400000 10000 75000 80001327 EptesicusserotinussydfladdermusIV15900 143005–1520–40 300 5005003 Myotis alcathoe nymffladdermus IV110020–50 501323 Myotis bechsteiniiBechsteinsfladdermusIV350020–50 501320 Myotis brandtiiBrandtsfladdermusIV277100 23700400000–90000020000–50000 54000 42001318 Myotis dasycneme dammfladdermusIIIV15400 4900 50–100 25–50 75 251314 Myotis daubentoniivattenfladdermusIV243100 251001,4 mn–3,6 mn100000–400000 20000 1000* prioriterad art62

UtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningREFERENSVÄRDEN 2013BEDÖMNINGUtbredning (km 2 ) Population (individ) ALPIN BOREAL KONTINENTALALP BOR CON ALP BOR CON År51700 2500– –+– – 20072013≈286600 270++++20072013≈117100 600++++++++2007201349800 286500 3100 5000 125000 102007201397300 382000 8400 150000 750000 2100– – – –– – –––2007201350000 362000 26200 250 5200 200 + + + +++++++++++ + + + + +20072013≈84700 342500 140 730++++++++2007201397400 379600 25300 4000 25000 14002007201356800 6400 1,5mn 5000002007201386700 24800 13000 7000++20072013200 ≈22900 18000 200000++20072013≈80100 ≈82400 170 1230++++++++2007201338000 15700 2000 1000–––– ––––+–+–+–+2007201392700 380000 24900 600000 4 mn 30000015900 14300 150 3501100 500 –3500 500 – – –277100 23700 650000 35000200720132007201320072013200720132007201315400 4900 600 200++20072013236000 25100 2,5 mn 2500002007201363

a samlad bedömning för boreal rapporterades med negativ trendc samlad bedömning för kontinental rapporterades med negativ trendt samlad bedömning för kontinental rapporterades med stabil trendb kvadratermeterf trädstammarh lågors stenarARTER – tabell C, forts. Bilaga AKTUELLA VÄRDENKODVetenskapligtnamnSvenskt namn II IV V Utbredning (km 2 ) Population (individ) Utnyttjad livsmiljö (km 2 )FLADDERMÖSS forts ALP BOR CON ALP BOR CON ALP BOR CON1324 Myotis myotis större musöra II IV10010–50 21330 Myotis mystacinusmustaschfladdermusIV155900 2510015000–850005000–15000 15000 25001322 Myotis nattereri fransfladdermus IV170100 261004000–8000 800–1600 4000 7001331 Nyctalus leisleriLeislersfladdermusIV6500 640010–2020–50 100 1001312 Nyctalus noctula stor fladdermus IV159800 2510055000–9500010000–20000 3200 10001317 PipistrellusnathusiitrollfladdermusIV37700 140002000–40001000–2500 1000 3501309 PipistrelluspipistrelluspipistrellIV9700 490025–7525–75 5 55009 PipistrelluspygmaeusdvärgfladdermusIV140200 253001,5 mn–2,5 mn300000–500000 70000 160001326 Plecotus aurituslångöradfladdermusIV209900 26100125000–25000015000–30000 40000 40001329 Plecotusaustriacusgrå långöradfladdermusIV60010–50 201332 Vespertilio murinus gråskimligfladdermusIV163800 25100500–1200100–300 4000 600GROD- och KRÄLDJUR1188 Bombina bombina klockgroda II IV230015 000–20 000 2401201 Bufo viridisgrönfläckigpaddaIV29001 200–1300 41283 CoronellaaustriacahasselsnokIV62700 830027000–530006500–13500 300 1001202Epidalea calamita(Bufo calamita)strandpadda(stinkpadda)IV900 10700300–40032000-38000 5 901203 Hyla arborea lövgroda IV310032000–62000 1501261 Lacerta agilis sandödla IV27800 169004200–82003500–6500 5 31197 Pelobates fuscus lökgroda IV33004000–5000 501214 Rana arvalis åkergroda IV41500 376300 2510020 mn–30 mn150 mn–350 mn10 mn–25 mn 8000 75000 60001209 Rana dalmatina långbensgroda IV6500 52006000–200003600–12000 330 20064

UtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningREFERENSVÄRDEN 2013BEDÖMNINGUtbredning (km 2 ) Population (individ) ALPIN BOREAL KONTINENTALALP BOR CON ALP BOR CON År100 50020072013151500 25100 100000 20000––– ––––––––––––20072013170100 26100 12000 3000––––––––––––––––200720136500 6400 100 40020072013159800 25100 75000 150002007201320000 11300 3000 1800 + +9700 4900 250 250124600 25300 2 mn 400000209900 26100 200000 20000600 5002007201320072013200720132007201320072013163800 25100 4000 750++200720132300 19000>2900 300062700 8300 70000 15000900 10700 500 200002600 4000027800 16900 12000 96003300 8000–––––––––+–+––+ + 20072013–+–––+–––+––2007201320072013– – – – – –+– – 20072013 q+ + 20072013– – + – – – – 20072013+ + + + 2007201341500 376300 25100 25 mn 250 mn 17,5 mn6500 5200 30000 15000––20072013– + – – – + – 20072013q Aktuellt värde för pop. i CON rapporterades till 7000–9000 individer. Bedömningen i CON var + för pop. samtför framtidsutsikter och samlad bedömning.65

a samlad bedömning för boreal rapporterades med negativ trendc samlad bedömning för kontinental rapporterades med negativ trendt samlad bedömning för kontinental rapporterades med stabil trendb kvadratermeterf trädstammarh lågors stenarARTER, tabell C forts. Bilaga AKTUELLA VÄRDENKODVetenskapligtnamnSvenskt namn II IV V Utbredning (km 2 ) Population (individ) Utnyttjad livsmiljö (km 2 )GROD- och KRÄLDJUR forts ALP BOR CON ALP BOR CON ALP BOR CON1210 Rana esculenta ätlig groda V200 3500100–20015000–25000 1 151207 Rana lessonae gölgroda IV21008000–12000 601213 Rana temporaria vanlig groda V105700 368400 2350035 mn–75 mn150 mn–350 mn9 mn–17 mn 20000 75000 50001166 Triturus cristatusstörre vattensalamanderIIIV169000 2390080000–25000025000–75000 80 30LIMNISKA EVERTEBRATER1048 Aeshna viridisgrön mosaiktrollsländaIV159400 23600100000–30000015000–30000 20 21091 Astacus astacus flodkräfta V177000 14400500000– 12500–600000 u 25000 u 5,5 0,751081 Dytiscus latissimus bredkantaddykareIIIV366400 23300100000–3000002000–20000 80 21082 GraphoderusbilineatusbredpaljettdykareIIIV179300 2450060000–2000002000–20000 30 31034 Hirudo medicinalis blodigel V22000 800010000–3750010000–37500 5 51038 Leucorrhiniaalbifronspudrad kärrtrollsländaIV175600 10900300000–80000010000–100000 30 2,51035 Leucorrhiniacaudalisbred kärrtrollsländaIV165000 11200300000–8000003000–6000 30 0,251042 LeucorrhiniapectoraliscitronfläckadkärrtrollsländaIIIV184500 244000,6 mn–1 mn60000–80000 40 3,51029 Margaritiferamargaritiferaflodpärlmussla II V10000 179900 10500300000–100000030 mn–45 mn60000–130000 0,5 10 0,11037 Ophiogomphusceciliagrön flodtrollsländaIIIV72006000–40000 21032 Unio crassustjockskaligmålarmusslaIIIV24400 113001 mn–3 mn0,5 mn–2 mn 2 1LANDMOLLUSKER1014 Vertigo angustior smalgrynsnäcka II24400 113003 mn–6 mnb1,5 mn–3,5 mn b 5 31015 Vertigo genesiiotandadgrynsnäckaII11800 170001 mn– 0,8 mn–1,5 mn b 1,2 mn b 1,25 11013 Vertigo geyerikalkkärrsgrynsnäckaII16100 68200 96000,6 mn– 4 mn– 500000–1 mn b 5 mn b 1000000 b 0,8 4,5 0,751016 VertigomoulinsianastörregrynsnäckaII30025000–75000 b 0,0566

UtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningREFERENSVÄRDEN 2013BEDÖMNINGUtbredning (km 2 ) Population (individ) ALPIN BOREAL KONTINENTALALP BOR CON ALP BOR CON År200 1100 200 200002100 1200020072013+ + + 20072013105700 368400 23500 55 mn 250 mn 13 mn20072013169000 23900 300000 100000–––– –––––––+–––20072013159400 23600 200000 22500––––– – ––––– – 20072013 t>177000 >14400 750000 u 30000 u ––––––––––––––––––––20072013 g366400 23300 200000 500020072013179300 24500 75000 75002007201322000 8000 25000 25000175600 10900 600000 50000165000 11200 600000 5000– – – – – – – – – 200720132007201320072013184500 24400 800000 700002007201310000 179900 10500 0,8 mn 45 mn 0,5 mn++++––– –– – – –2007 t20137200 20000+2007201324400 11300 750000 2 mn– ++– – ++–2007201324400 11300 5 mn b 3 mn b 2013+ 200711800 17000 1,25 mn b 1 mn b –2007201316100 68200 9600 0,8 mn b 4,5 mn b 750000 b –+–20072013 t300 50000b20072013u På nationell nivå är det mest relevanta måttet antal lokaler. Kontinental region 50-100 lokaler och referensvärdet 120 st, boreal region 1000-1200 lokaler och referensvärdet 1500 st.67

a samlad bedömning för boreal rapporterades med negativ trendc samlad bedömning för kontinental rapporterades med negativ trendt samlad bedömning för kontinental rapporterades med stabil trendb kvadratermeterf trädstammarh lågors stenarARTER – Tabell C, forts. Bilaga AKTUELLA VÄRDENKODVetenskapligtnamnSvenskt namn II IV V Utbredning (km 2 ) Population (individ) Utnyttjad livsmiljö (km 2 )FJÄRILAR ALP BOR CON ALP BOR CON ALP BOR CON1930Agriades glandonaquilohögnordiskblåvingeII31001000–3000 0,81931 Clossiana improba dvärgpärlemorfjärilII15001000–2500 21070 Coenonymphaherobrun gräsfjärilIV23500 020000–40000 0 5 01065 Euphydryas aurinia väddnätfjäril II19000 1002500–7500300–750 2,5 0,31933Hesperia commacatenafjällsilversmygareII600100–1000 0,51052 Hypodryasmaturnaasknätfjäril II IV600800–2000 11067 Lopinga achine dårgräsfjäril IV210012000–18000 84038 Lycaena helle violett guldvinge II4500 14500750–15002000–5000 0,3 11058 Maculinea arionsvartfläckigblåvingeIV10500 37005000–75002000–3500 8 41057 Parnassius apollo apollofjäril IV127003000–8000 501056 ParnassiusmnemosynemnemosynefjärilIV1800 3001600–2700100–150 1,5 0,451934 Xestia borealis nordiskt jordfly II800 4001000–3000400–1500 3 2VEDLEVANDE LEDDJUR1919 AgathidiumpulchellumbrokigaspmycelbaggeII90010–60 h 0,21936 AnthrenochernesstellaehålträdsklokrypareII20100 2300400– 50–800 f 150 f 4 0,41929 Aradus angularisspetshörnadbarkskinnbaggeII5500150–400 f 21920 Boros schneiderismalskuggbaggeII200150–250 f 291088 Cerambyx cerdo större ekbock II IV1006–10 f 0,041086 Cucujuscinnaberinuscinnoberbagge II IV5100100–200 f 1,251083 Lucanus cervus ekoxe II26300 57002000– 700–4000 f 1300 f 20 71084 *Osmodermaeremitaläderbagge II IV43000 7000600– 140–1200 f 250 f 10 268* prioriterad art

UtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningREFERENSVÄRDEN 2013BEDÖMNINGUtbredning (km 2 ) Population (individ) ALPIN BOREAL KONTINENTALALP BOR CON ALP BOR CON År14100 7000+ 200720136900 40002007201324800 2400 60000 6000––––––––––– – – – 20072013 †23700 100 25000 500––––––––––2007201310400 7000200720135500 12000 –––––200720133700 40000––––––––200720136600 68700 4000 40000+++++––––––––––2007201316300 4700 16000 10000––– –––––– –––––––––2007201323100 20000––––––––––200720132800 2300 8000 4000– – –+– – – – –– –––2007201311000 4600 8000 2000 – – – – – – – – – –20072013200720136300 750 h – – – – –20100 4700 1250 f 400 f – – –25300 1000 f ++++++++++20072013 a200720133300 2500 f 201320074400 400f – – –12700 2000 f –– ––– –––200720132007201326300 5700 4000 f 1300 f 2013200743000 7000 2000 f 500 f – – – – – –20072013† utdöd i kontinental region69

a samlad bedömning för boreal rapporterades med negativ trendc samlad bedömning för kontinental rapporterades med negativ trendt samlad bedömning för kontinental rapporterades med stabil trendb kvadratermeterf trädstammarh lågors stenarARTER – tabell C, forts. Bilaga AKTUELLA VÄRDENKODVetenskapligtnamnSvenskt namn II IV V Utbredning (km 2 ) Population (individ) Utnyttjad livsmiljö (km 2 )VEDLEVANDE LEDDJUR forts ALP BOR CON ALP BOR CON ALP BOR CON4021 *PhryganophilusruficollisrödhalsadbrunbaggeII30020–100 f 0,51925 Pytho kolwensisstörre barkplattbaggeII5200150–350 h 21926 Stephanopachyslinearisslät tallkapuschongbaggeII711003000–5000 f 201927 Stephanopachyssubstriatusgrov tallkapuschongbaggeII433001500–2500f 81928 XyletinustremulicolaaspbarkgnagareII6300150–600 f 4KÄRLVÄXTER1940 *Alismawahlenbergiismåsvalting II IV1200 150000 0,0061942 Arctophila fulva hänggräs II IV2100 100000 0,0011944 Arenaria humifusa grusnarv II IV1400 3200 0,000031762 Arnica montana slåttergubbe V1945Artemisia campestris(ssp.)subsp. bottnicabottenviksmalört II IV99600 18100 500000 25000 0,5 0,0256800 75000 0,0751946 Artemisiaoelandica4066 Aspleniumadulterinum1419 Botrychiumsimplexalvarmalört II IVbrunbräken II IVdvärglåsbräken II IV600 1300 20000 500000 0,0005 0,02200 400 x2000 200 650 300 x x1947 Braya linearis fjällkrassing II IV1600 3000 0,000031948 Calamagrostischalybaeaskogsrör II IV15300 27800 2,5 mn 2,5 mn 2,5 2,51949 Calypso bulbosa norna II IV2400 62200 100 15000 0 0,000151950 Carex holostoma kolstarr II IV300 6000 0,000061951 Cinna latifolia sötgräs II IV16500 11000 0,000441952 Corydalisgotlandicagotländsknunneört (gotlandsnunneört)IIIV600 23000 0,000231902 Cypripediumcalceolusguckusko II IV9700 99200 10000 500000 0,0004 0,0270* prioriterad art

UtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningREFERENSVÄRDEN 2013BEDÖMNINGUtbredning (km 2 ) Population (individ) ALPIN BOREAL KONTINENTALALP BOR CON ALP BOR CON År6000 1000 f – – – – –16600 1500 h ––58800 4000 f ++32900 3000 f ++21700 4000 f –––––––– –++ +––––––++++––2007201320072013200720132007201320072013200720131600 1500003400 500000––– 20072013––200720131400 30002007201399600 18100 600000 40000––––––––––––––––200720136800 75000200720131500 1300 20000 500000200 400– – – – 20072013200720132000 200 1000 350 – – – – – –1600 300015300 27800 2,5 mn 2,5 mn2400 62200 100 15000300 500016500 12000600 230009700 99200 10000 500000200720132007201320072013200720132007201320072013200720132007201371

a samlad bedömning för boreal rapporterades med negativ trendc samlad bedömning för kontinental rapporterades med negativ trendt samlad bedömning för kontinental rapporterades med stabil trendb kvadratermeterf trädstammarh lågors stenarARTER – tabell C, forts. Bilaga AKTUELLA VÄRDENKODVetenskapligtnamnSvenskt namn II IV V Utbredning (km 2 ) Population (individ) Utnyttjad livsmiljö (km 2 )KÄRLVÄXTER forts ALP BOR CON ALP BOR CON ALP BOR CON1954Dianthus arenarius(ssp.) subsp.arenariusskånsk sandnejlika(sandnejlika)IIIV5700 244000 0,009765187 DiphasiastrumtristachyumcypresslummerV3100 x 20000 x 0,0008 x1955 Diplaziumsibiricumryssbräken II IV100 200 50000 20000 0,002 0,00081956 Draba cacuminumblockdraba(blockhavsdraba)IIIV1200 300 x1959 Gymnigritella runei brudkulla II IV800 5000 0,00021960 Hippuris tetraphylla ishavshästsvans II IV100 10000 0,000021903 Liparis loeselii gulyxne II IV11000 1500 40000 900 0,00011831 Luronium natans flytsvalting II IV200 100 1000030–500 0,00011961 Luzula arctica snöfryle II IV1800 2000 x5191 LycopodiellainundatastrandlummerV126600 10600 4,8 mn 10000 0,05 0,00011413 Lycopodium spp.lummerväxter(lumrar)VX X X X X X X X X5107 Lycopodium zeilleri mellanlummer V7500 40000 0,00161962 Moehringialaterifloraryssnarv II IV800 100000 0,0011833 Najas flexilis sjönajas II IV200 1004000–1000010–2000 0,00006 x1964 Papaverlaestadianum1965Papaver radicatumsubsp. hyperboreum(P. radicatumssp.)laestadiusvallmo II IVlappvallmo(fjällvallmo)1966 Persicaria foliosa ävjepilört II IV1967Platanthera obtusata(ssp.) subsp.oliganthaIIIVlappfela II IV1968 Primula nutans strandviva II IV300 750 0,000033900 1650 0,0000624000 250000 0,0025100 200 x2400 300000 0,0031969 Primulascandinavicafjällviva II IV7600 5000 0,0000572

UtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningREFERENSVÄRDEN 2013BEDÖMNINGUtbredning (km 2 ) Population (individ) ALPIN BOREAL KONTINENTALALP BOR CON ALP BOR CON År5700 350000– ––– – 2007201310000 2500 40000 10000 –––––––––20072013100 200 50000 20000200720131200 30020072013800 500020072013300 30000 ––– –2007201311000 3600 50000 2000––––––––++ +++20072013200 100 10000 2000 – – + –200720131800 200020072013126600 14000 5 mn 20000 – –––––––––––––20072013X X X X X X––––––––200720139800 50000 –––––– ––20072013800 10000020072013200 1800 6000 10000 – – –300 75020072013200720133900 150032600 250000––2007201320072013100 2002400 3000007600 500020072013200720132007201373

a samlad bedömning för boreal rapporterades med negativ trendc samlad bedömning för kontinental rapporterades med negativ trendt samlad bedömning för kontinental rapporterades med stabil trendb kvadratermeterf trädstammarh lågors stenarARTER – tabell C, forts. Bilaga AKTUELLA VÄRDENKODVetenskapligtnamnSvenskt namn II IV V Utbredning (km 2 ) Population (individ) Utnyttjad livsmiljö (km 2 )KÄRLVÄXTER forts ALP BOR CON ALP BOR CON ALP BOR CON1477 Pulsatilla patens nipsippa II IV1970Pulsatilla vulgaris(ssp.) subsp.gotlandicagotlandssippa II IV2900 400000 0,016200 140000 0,00561972 Ranunculuslapponicus4115 Rhinanthusosiliensislappranunkel II IVöselskallra II IV15000 134000 5000 1 mn 0,00005 0,01900 10000 0,00011528 Saxifraga hirculus myrbräcka II IV8400 32700 40000 5 mn 0,0004 0,051973Saxifraga osloensisSenecio jacobaea1974 (ssp.) subsp.gotlandicusSilene involucrata1975 (S. furcata ssp.angustiflora)1493 Sisymbriumsupinum1976Sorbus meinichii(S. teodori)hällebräcka II IValvarstånds II IVpolarblära II IVkalkkrassing II IVfagerrönn II IV11500 400000 0,0012100 900 5000 4000 0,0002 0,000161000 200 3000 100 0,00012 07300 1300 100000 100000 0,001 0,0014000 1100 0,111977 Trisetumsubalpestrevenhavre II IV270020000–110000 0,0021978Viola rupestris ssp.relictalappviol II IV1500 5000 0,00005MOSSOR OCH LAVAR1979Bryhnia scabrida(B. novae-angliae)bryniaII2400 1900 160–200 b 120–150 b 0,16 0,121386 Buxbaumia viridisgrönsköldmossaII300 156500 190010– 5000–100 h 10000 h 1–20 h 0,01 5 0,0011980 CephaloziamacouniivedtrådmossaII170030–300 h 0,031378Cladonia spp.(subgenusCladina)renlavarVx x x x x x x x x1981 CynodontiumsuecicumnordiskklipptussII6800 29400160– 1000–500 b 2000 b 0,16 11383 DichelymacapillaceumhårklomossaII38200 28007500– 650–10000 b 1000 b 7,5 0,71381 Dicranum viride stamkvastmossa II450060–100 f 0,0674

UtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningREFERENSVÄRDEN 2013BEDÖMNINGUtbredning (km 2 ) Population (individ) ALPIN BOREAL KONTINENTALALP BOR CON ALP BOR CON År2900 400000200 14000015000 134000 5000 1 mn900 100008400 32700 40000 5 mn– – 200720132007201320072013200720132007201311500 450000 – – – –2100 900 5000 40001000 200 3000 1007300 1300 100000 1000004000 10002700 500001500 500020072013+ 2007201320072013200720132007201320072013200720133100 1900 500 b 500 b ––––––20072013100 156500 1900 100 h 1000 h 100 h+–200720134700 1000 h ––– – –20072013x x x x x x200720136800 29400 200 b 800 b+2007201341000 5700 500 b 500 b 201320075000 1000 f – –2007201375

a samlad bedömning för boreal rapporterades med negativ trendc samlad bedömning för kontinental rapporterades med negativ trendt samlad bedömning för kontinental rapporterades med stabil trendb kvadratermeterf trädstammarh lågors stenarARTER – tabell C, forts. Bilaga AKTUELLA VÄRDENKODVetenskapligtnamnSvenskt namn II IV V Utbredning (km 2 ) Population (individ) Utnyttjad livsmiljö (km 2 )MOSSOR OCH LAVAR forts ALP BOR CON ALP BOR CON ALP BOR CON1393 DrepanocladusvernicosuskäppkrokmossaII14500 110700 700280– 2500– 40–500 b 5000 b 100 b 0,3 2,5 0,041982 Encalypta muticatrubbklockmossaII1000 1300 10040– 45– 10–100 b 100 b 50 b 0,04 0,05 0,011983 HamatocaulislapponicustaigakrokmossaII100 30010– 20–100 b 50 b 0,00002 0,021984 Herzogiellaturfaceaplatt spretmossaII100 707001– 770–100 b 1000 h 0,00001 0,81985 HygrohypnummontanumspädbäckmossaII140090–2000 s 0,091400 LeucobryumglaucumblåmossaV1800 141500 221001000– 2000– 2000–2000 b 20000 b 20000 b 0,000008 0,013 0,00171379 Mannia triandra klippklotmossa II100 5–10 b 0,0051389 Meesia longisetalångskaftadsvanmossaII10200 1630050–200b140–500 b 0,05 0,141986 OrthotheciumlapponicumlappglansmossaII460075–200b 0,081387 OrthotrichumrogerigotländskhättemossaII00–10 f 01394 ScapaniamassalongiimikroskapaniaII18600190–500 h 0,21409 Sphagnum spp. vitmossor Vx x x x x x x x x1988 Tortella rigens styv kalkmossa II10300 11002000– 1500–5000 b 2000 b 2 1,5D. Arter – marina regioner (däggdjur)ARTER – tabell D Bilaga AKTUELLA VÄRDENKOD Vetenskapligt namn Svenskt namn II IV V Utbredning (km 2 ) Population (individ) Utnyttjad livsmiljö (km 2 )MARINA DÄGGDJUR MATL MBAL MATL MBAL MATL MBAL1351 Phocoena phocoena tumlare II IV17400 280002500–650012–1150 14400 280001364 Halichoerus grypus gråsäl II V1500 1322008–1618500–24600 1200 1325001365 Phoca vitulina knubbsäl II V16700 430012500–146001400–1700 16700 43001938Pusa hispida(Phoca hispida botnica)vikare II V20 4003900–5200 2040076

UtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningREFERENSVÄRDEN 2013BEDÖMNINGUtbredning (km 2 ) Population (individ) ALPIN BOREAL KONTINENTALALP BOR CON ALP BOR CON År14500 116100 2600 200b 600b 200 b – ––– –––200720131000 1300 100 100 b 500 b 400 b++– – – –20072013100 1300 x 1000 b – –x 70700 x 1000 h 2013 a2007+–200720131400 1000 s+200720131800 141500 22100 x x 200020072013100 1000 b+2007201310200 23200 200 b 800 b ––––––––20072013700 10004600 1000 b Xf – –18600 1000 h –x x x x x x10300 1100 600b 400b++––– –20072013– 2007201320072013– – 2007201320072013UtbPop.Livs.Frm.Sbd.UtbPop.Livs.Frm.Sbd.REFERENSVÄRDEN 2013BEDÖMNINGUtbredning (km 2 ) Population (individ) MATL MBALMATL MBAL MATL MBAL År17400 28000 10000 75001500 132200 12 1000016700 26400 10000 300028900 7500– – – – – – – 20072013– – + –++ ++–+ +++ ++ ++++–+++ +20072013200720132007201377

E. Arter – biogeografiska regioner (fiskar)ARTER – tabell E Bilaga AKTUELLA VÄRDENKODVetenskapligtnamnSvensktnamnII V Utbredning (km 2 ) Population (individ) Utnyttjad livsmiljö (km 2 )FISKAR ALP BOR CON ALP BOR CON ALP BOR CON1130 Aspius aspius asp II V21300 5007000–1400050–300 0,05 0,0021149 Cobitis taenia nissöga II2492 Coregonus albula siklöja V34000 600137600 44002 mn– 120000–11 mn 300000 210 6200 mn– 250000–300 mn 750000 9000 602494 CoregonuslavaretussikV230500 3800 2 mn40 mn–50 mn10000–100000 1000 22310 655080 CoregonustrybomivårsiklöjaV20015000–30 000 301163 Cottus gobio stensimpa II17900 241700 27002 mn–5 mn60 mn–70 mn0,8 mn–1 mn 223 800 261099 Lampetra fluviatilis flodnejonöga V1096 Lampetra planeri1095 PetromyzonmarinusbäcknejonögahavsnejonögaIIII57200 64001300 219000 171004600 690010000–500000,25 mn–2 mn5000–10 000 75 23,8 mn– 230000–7,5 mn 500000 5 800 2550–500500–1500 0,25 0,751106 Salmo salar lax II V8900 79000 114001000–200080000–900005000–7000 7 80 21109 ThymallusthymallusharrV65600 1980000,25 mn–0,5 mn5,5 mn–11 mn 3500 3500F. Arter – marina regioner (fiskar)UtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningARTER – tabell F Bilaga AKTUELLA VÄRDEN REFERENSVÄRDEN 2013KODVetenskapligtnamnSvensktnamnIIVUtbredn.(km 2 )Population(individ)Utnyttjadlivsmiljö (km 2 )Utbredn.(km 2 )Population(individ)MARIN ÖSTERSJÖFISKAR MBAL MBAL MBAL MBAL MBAL År2492 CoregonusalbulasiklöjaV25700200 mn–600 mn 25700 25700 500 mn200720132494 CoregonuslavaretussikV436001 mn–3 mn 43600 43600 3 mn200720131109 ThymallusthymallusharrV198000,5 mn–1 mn 2800 28200 0,75 mn – –2007201378

UtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningUtbredningPopulationLivsmiljöFramtidsutsikterSamlad bedömningREFERENSVÄRDEN 2013BEDÖMNINGUtbredning (km 2 ) Population (individ) ALPIN BOREAL KONTINENTALALP BOR CON ALP BOR CON År21300 500 14000 600++++++++ ++ 2007201334000 600 2 mn 12000020072013137600 4400 250 mn 0,6 mn +––––––20072013 d27600 230500 3800 2 mn 46 mn 100000 –200 3000017900 241700 2700 3,5 mn 60 mn 0,9mn+ +–20072013200720132007201357200 6400 0,5 mn 10000+ + +++ +++++ 200720131300 219000 17100 10000 3,8 mn 230000200720134600 6900 500 2000 + +200720138900 79000 11400 1000 100000 10000++ ++++++++++++ + 2007201365600 198000 0,5 mn 5,5 mn+ 20072013d samlad bedömning för boreal rapporterades med positiv trend79

OrdförklaringarArtens livsmiljöDen del av naturmiljön där alla förutsättningar är uppfylldaför att arten ska kunna överleva och reproducera sig.Art- och habitatdirektivetSe habitatdirektivet.Artikel 17-rapporteringenI artikel 17 formuleras habitatdirektivets rapporteringskrav.Detta leder till att rapporteringen av habitatdirektivet iblandbenämns som artikel 17-rapporteringen.Bilaga IMotsvarar engelska termen ”Annex I” och avser alla naturtyperlistade i habitatdirektivet. För alla naturtyper finns ettkrav på utpekanden av områden. Dessa omnämns ofta somNatura 2000-områden.Bilaga IIMotsvarar engelska termen ”Annex II” och avser de arter somär listade i habitatdirektivets bilaga II. För alla arter i bilagaII finns ett krav på utpekanden av områden. Dessa omnämnsofta som Natura 2000- områden.Bilaga IVMotsvarar engelska termen ”Annex IV” och avser de artersom är listade i bilaga IV. Dessa arter innehar alla ett striktskydd i lagstiftningen, motsvarande fridlysning.Bilaga VMotsvarar engelska termen ”Annex V” och avser de arter somär listade i bilaga V. Detta är arter som på något sätt utnyttjas(t.ex. genom jakt, fiske eller insamling), och som av den anledningenhar krav på uppföljning. Notera att en art kan varalistad i flera bilagor.BasinventeringenHänvisar till det projekt ”Basinventeringen av Natura 2000och skyddade områden” som pågick under perioden 2004–2008 med syfte att samla in information om arter, naturtyperoch viktiga strukturer och funktioner i Sveriges skyddadeområden (naturreservat, nationaparker, biotopskydd ochNatura 2000-områden).Biogeografisk uppföljningÖvervakning och uppföljning av arter och naturtyper (utanförskyddade områden) ingående i habitatdirektivets bilagor I, II,IV och V. Uppföljningen ska ge svar på bevarandestatus ochutveckling hos arterna och naturtyperna, samt hur stort Natura2000-nätverkets bidrag till bevarandestatusen är. Arbetetstyrs av Naturvårdsverket samt Havs- och vattenmyndigheten.God miljöstatusAvser havsmiljödirektivets definition, där god miljöstatus är etttillstånd där haven är friska och produktiva, och där användningenav den marina miljön är hållbar.Gynnsam bevarandestatusEn arts bevarandestatus anses gynnsam när:• uppgifter om den berörda artens populationsutvecklingvisar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftigdel av sin livsmiljö• artens naturliga utbredningsområde varken minskar ellersannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid• det finns, och sannolikt kommer att fortsätta att finnas,tillräckligt mycket livsmiljö för att artens populationer skabibehållas på lång sikt.En naturtyps bevarandestatus anses gynnsam när:• dess naturliga utbredningsområde och de ytor den täckerinom detta område är stabila eller ökande• de särskilda strukturer och funktioner som är nödvändigaför att den ska kunna bibehållas på lång sikt finns, och sannoliktkommer att finnas under en överskådlig framtid• bevarandestatusen hos dess typiska arter är gynnsam enligtdefinitionen för en arts bevarandestatus.Gynnsamt tillståndAnvänds för att beskriva tillståndet för arter och naturtyperinom avgränsade områden, t.ex. på områdesnivå. Begreppetinfördes för att skilja den utvärdering som görs på nationellnivå samt av de storskaliga biogeografiska och marinaregionerna, från den som görs inom begränsade geografiskaområden, t.ex. uppföljning av enskilda skyddade områden.Habitatdirektivet (art- och habitatdirektivet)EU-direktiv, formellt namn Direktiv 92/43/EEG om bevarandeav livsmiljöer samt vilda djur och växter, där syftet äratt upprätthålla den biologiska mångfalden i unionen genomatt bevara europeiska arter och naturtyper som riskerar attförsvinna. Vart sjätte år ska varje medlemsland, enligt riktlinjerfrån EU-kommissionen, rapportera vad som har gjorts ochredovisa bevarandestatusen för ingående arter och naturtyper.Habitatdirektivet som begrepp är synonymt med art- ochhabitatdirektivet.HavsmiljödirektivetEU-direktiv, där målet är att alla EU:s havsområden ska hanått god miljöstatus senast 2020. Direktivet kräver att medlemsländernaska definiera och bedöma miljöstatusen i sinamarina vatten och sedan utveckla program för övervakningoch åtgärder.80

KonnektivitetSyftar på djurs och växters möjligheter att sprida sig mellanolika områden. Om konnektiviteten är hög för en given arthar den goda möjligheter att sprida ssig mellan områdena.I vattenförvaltningen ingår även transport av sediment ochorganiskt material i begreppet.Kvalitet – struktur och funktion för naturtyper,inklusive typiska arterStrukturer och funktioner är kopplade till förutsättningarnaför respektive naturtyp. De omfattar närvaro av strukturer ochsubstrat samt fysiska förhållanden och i vilken grad viktigaprocesser pågår. Strukturer kan vara död ved, olikåldriga trädeller lekbottnar med viss grusstorlek. Viktiga funktioner kanvara återkommande frostprocesser, bete eller regelbundnaöversvämningar. De typiska arternas närvaro kan betraktassom ett kvitto på att förekomsten av önskvärda strukturer ochfunktioner är tillräcklig.MiljökvalitetsmålFör att lösa de stora miljöproblemen i Sverige har riksdagenantagit sexton miljökvalitetsmål. Målen är satta för att nåen hållbar utveckling och definierar det tillstånd som miljöarbetetska sikta mot. Mål och åtgärder för naturmiljön ochden biologiska mångfalden omfattas framför allt av miljökvalitetsmålenHav i balans samt Levande kust och skärgård,Levande sjöar och vattendrag, Ett rikt odlingslandskap, Myllrandevåtmarker, Levande skogar, Storslagen fjällmiljö och Ettrikt växt- och djurliv.Natura 2000-områdenNatura 2000 är namnet på det nätverk av skyddade områdeninom EU som kopplar till habitatdirektivet. Alla områden hardet gemensamt att de innehåller arter från bilaga II i habitatdirektivetoch/eller naturtyper från bilaga I. Information omområdena, bl.a. deras innehåll av arter och naturtyper ligger iNaturvårdsverkets Natura 2000-databas.NaturtypEtt landskapsavsnitt med ganska enhetlig karaktär och struktursom hyser ett visst växt- och/eller djursamhälle. En naturtypkan vara ett större avsnitt av landskapet, t ex en hed, mosse,granskog eller sjö, men det kan också vara ett litet område,t.ex. en damm eller ett strandparti. En och samma naturtypkan innefatta många olika livsmiljöer för växter och djur.Prioriterad art eller naturtypAtt en art eller naturtyp är prioriterad enligt direktivetinnebär att medlemsländerna ska ägna arten eller naturtypensärskild uppmärksamhet. De prioriterade arterna/naturtypernaär utvalda för att de betraktas som de mest hotade i unionen,och åtgärder för dem måste kunna prioriteras (alltså genomförassnabbt).ReferensvärdeUttrycker den nivå eller storlek på utbredningsområde ochpopulationsstorlek respektive förekomstarea som behövs föratt arten eller naturtypen ska kunna uppnå gynnsam bevarandestatus.Skyddade områdenAvser nationalparker, naturreservat, biotopskydd och Natura2000-områden.Typiska arterArter som indikerar gynnsam bevarandestatus, dvs. positivaindikatorer på att naturtypen mår bra.UtbredningHär definieras utbredningsområdet som den yttre gränsen avden totala yta inom vilken en art eller naturtyp förekommer.Utbredningsområdet kan i detta sammanhang vara osammanhängandeom det finns luckor på fem mil eller mer.Vattendirektivet (ramdirektivet för vatten)EU-direktiv, som anger vad EU-länderna minst ska klara vadgäller vattenkvalitet och tillgång på vatten. Vattendirektivetomfattar grundvatten, sjöar, vattendrag och kustvatten i helaEuropa.Ängs- och betesmarksinventeringenJordbruksverkets inventering av natur- och kulturvärden iängs- och betesmarker. Avser i första hand resultaten frånförsta inventeringsomgången 2002–2004. Resultaten ligger iJordbruksverkets databas TUVA.81

Metodik82Tillvägagångssättet när arternas och naturtypernas bevarandestatusutvärderats följer de rekommendationer som hartagits fram av EU-kommissionen 1,2 .Efter att 2007 års rapportering genomförts påbörjadesinsatser för att förbättra underlagen, baserat på en bristanalysav befintliga data. Rapporteringen 2013 var också mer omfattandeän rapporteringen 2007, framförallt genom ett högrekrav på redovisning av åtgärder, uppföljning och hur Natura2000-områdena bidrar till bevarandestatusen hos arter ochnaturtyper.För arterna har vi beräknat utbredningsområdets storlekoch populationsstorleken samt uppskattat arealen utnyttjadlivsmiljö och kvalitet av denna, angett nutida (pressures) ochframtida (threats) hot och sammanställt genomförda åtgärderför bilaga 2-arterna. När det gäller naturtyperna handlade detom att beräkna utbredningsområdets storlek och förekomst -areal, samt att bedöma naturtypens kvalitet, ange nutida ochframtida hot och sammanställa åtgärder som har genomförtsför att förbättra statusen inom Natura-2000 områden. Deerhållna värdena för arter och naturtyper jämfördes med fastställdareferensvärden (minimivärden för att gynnsam bevarandestatusska kunna sägas råda). Befintliga data har använts föratt bedöma de senaste årens utveckling och göra en prognosför framtiden. För varje statusbedömning har angetts en trend,ökande, minskande, stabil eller okänd. Värderingen av deenskilda faktorerna har gjorts enligt en tolvgradig skala. Dock,använder vi i denna rapport en åttagradig skala, där stabil trendinkluderar såväl icke rapporterad trend, rapporterad stabiltrend (=) som okänd trend (x):+ = otillfredsställande, men blir bättre/inadequate but improving– = otillfredsställande och blir sämre/inadequate and deteriorating+ = dålig, men blir bättre/bad but improving– = dålig och blir sämre/bad and deteriorating+= gynnsam/favourable= otillfredsställande, stabil/okänd trend/inadequate, trend not specified= dålig, stabil/okänd trend/bad, trend not specified= okänt/unknownVärderingen av de fyra parametrarna räknades slutligensamman till en samlad bedömning av artens eller naturtypensbevarandestatus. Den samlade bedömningen hamnar påsamma nivå som den sämsta faktorn (figur 3 och 4).1 Assessment and reporting under Article 17 of the Habitats Directive: ExplanatoryNotes & Guidelines for the period 2007-2012, Final draft, July 2011.2 Assesment and reporting under Article 17 of the Habitats Directive; Reporting formatsfor the period 2007-2013, May 2011.3 Naturvårdsverket, rapport 5925. 2009.4 Riksskogstaxeringen. Nationell inventering av skog i Sverige.5 Nationell Inventering av Landskapet i Sverige.Gynnsam Otillräcklig Dålig OkäntAlla gröna ellertre gröna och enokändEn eller flergula, meningen rödEn eller fler rödaTvå eller fleraokända, ingenrödFigur 3. Redovisning av hur bedömningarna har sammanräknats.Figure 3. Presentation of how the assessments were performed.NATURTYPERUnderlagSom underlag för utvärderingen har data från nationella inventeringaranvänts: exmpelvis basinventeringen av skyddadeområden, åtgärdsprogram för hotade arter, våtmarksinventeringen3 , SMHI:s sjö- och vattendragsregister, RIS 4 , NILS 5 ,MOTH 6 , TUVA 7 , miljöövervakning, faunaväkteri 8 och floraväkteri9 . För de flesta arter har rapporterade artobservationer(Artportalen) från ideell verksamhet varit oumbärligt. Enskildaforskningsprojekt har också bidragit med viktiga underlag,liksom olika kommuner, alla länsstyrelser och övriga centralamyndigheter. I enstaka fall har underlaget inte räckt till för attgöra en god värdering av en faktor. I sådana fall baseras värderingenpå bedömningar gjorda av landets ledande experter.FörekomstBefintliga förekomstdata har använts för att ta fram förekomstkartormed upplösningen 10×10 km för såväl artersom naturtyper. För de marina däggdjuren görs ett undantageftersom dessa rör sig över hela sitt utbredningsområde. Derasförekomst areal anges därför lika med deras utbredningsareal.För naturtyperna har vi beräknat den faktiska förekomstarealenutifrån uppgifter om förekomst inom Natura6 Demonstration of an integrated North-European system for monitoring terrestrialhabitats. LIFE projekt för utvecklig av metoder samt extra inventeringsinsatser.7 Ängs- och betesmarksinventeringens databas.8 Ideell verksamhet för övervakning av hotade djur9 Ideell verksamhet som bevakar landets hotade kärlväxter.10 International Union for Conservation of NatureUtbredningFörekomstarealKvalitetFramtidsutsikterBEDÖMNINGKOD Svenskt namn BOREALBERG OCH GROTTOR8230 hällmarkstorräng – –Figur 4. Exempel på bedömning av hällmarkstorräng. Den totala bedömningenblir dålig med negativ trend eftersom förekomstarealen,som är den sämsta faktorn i detta fall, har denna bedömning.Figure 4. Example of assessment of Siliceous rock with pioneervegetation of the Sedo-Scleranthion. The total assessment is badand deteriorating, reflecting the assessment of the most negativeparameter, which in this case is the area.Samlad bedömning

2000-områden (Naturvårdsverkets Natura 2000-databas),Dessa grundar sig i första hand på uppgifter från länsstyrelserna.UtbredningUtbredningsområdets storlek har beräknats utifrån förekomstkartangenom att automatiskt knyta samman förekomstrutorsom ligger inom 50 km från varandra till ett sammanhängandeutbredningsområde, med hjälp av en särskild algoritm som haranvänts inom hela EU. I de fall då det finns goda skäl att anta attarten eller naturtypen förekommer även inom de luckor somdå uppstår har dessa inkluderats i utbredningsområdet.PopulationsstorlekUppgifterna om arternas populationsstorlek följer så långt detär möjligt de riktlinjer för enheter som EU-kommissionenhar tagit fram. Grynsnäckorna rapporteras som förekomst perkvadratmeter, vedlevande leddjur anges som förekomst perträd eller låga och mossorna rapporteras som förekomster perkvadratmeter träd, låga eller sten, i övrigt redovisas populationsstorlekenpå individnivå. Nytt för denna rapportering var kravetpå skattning av populationsstorlek inom Natura 2000-områdena.Uppgifter om detta hämtades från Artportalen.Artens livsmiljöBeräkningen av arternas livsmiljö, dvs. den faktiska areal deutnyttjar, är schabloniserad. För merparten av arterna harantalet kända lokaler eller individer multiplicerats med den ytaman antar att arten utnyttjar. Storleken på artens potentiellalivsmiljö, den areal arten skulle kunna utnyttja, har i många fallinte tagits fram, då underlag för detta saknats. Även livsmiljönskvalitet har bedömts.Naturtypens kvalitetNaturtypens kvalitet är en sammanfattning av parametrarnastrukturer, funktioner och typiska arter. Bedömningen avkvaliteten bygger på tillgängliga data om viktiga förutsättningarför naturtyperna. Exempel på underlag som användsär uppgifter om vattenkvalitet i sjöar och vattendrag ochförekomsten av typiska arter.nutida och troliga framtida hot för varje naturtyp enligt en iförväg fastställd bruttolista från EU-kommissionen. Varje hotrankades som stort, medels eller litet. För en art eller naturtypsom bedöms ha gynnsam bevarandestatus kan betydelsen avpåverkan eller hot per definition inte anges som stor. Vid bedömningenav framtidsutsikterna har det lagts stor vikt på omarten eller naturtypen omfattas av ett åtgärdsprogram, och omgenom förda åtgärder har gett resultat. Hänsyn har också tagitstill befintliga underlag i form av trenddata från miljömålsuppföljningenoch miljöövervakningen, men även till trender ochförväntade framtida förändringar inom de areella näringarnasbrukande, t.ex. jordbruk, skogsbruk och fiske. Även nya,tänkbara hot har tagits i beaktande och bedömts, t.ex. olikascenarier för klimatförändring samt riksintressen för vindkraftoch bergtäkt.ReferensvärdenReferensvärdet har i enlighet med EU:s riktlinjer inte kunnatsättas lägre än värdet vid Sveriges inträde i EU 1995. Deförändringar av referensvärden som har gjorts sedan rapporteringen2007 baserar sig på ny och bättre kunskap och ärdärmed tekniska.Framtagandet av referensvärden för populationsstorlek harvarit en omfattande uppgift. Varje referensvärde från rapporteringen2007 har granskats, och i de fall ny kunskap harbedömts påverka värdet har ett nytt referensvärde tagits fram.För de nya värdena har det i varje enskilt fall gjorts en bedömningav hur vanlig arten har varit tidigare, hur vanlig den är idagsläget, hur vanlig den kan bli samt hur vanlig den behövervara för att beståndet ska vara livskraftigt (figur 5). I vissa fallhar vi utgått från IUCN:s 10 kriterier för vad som behövs för atten art inte längre ska vara rödlistad. I andra fall har vi använtföreslagna bevarandemål från olika åtgärdsprogram.Alla naturtypers referensvärden för utbredning och förekomstarealhar granskats och en ny siffra har tagits fram i de fallman har bedömt att kunskapsläget har förbättrats. Referensvärdenför naturtypernas areal har tagits fram genom att jämföradagens situation med hur stor areal av naturtypen i fråga hadevid en historisk tidpunkt då arealen anses ha varit tillräcklig.TrenderKorttidstrenden (12 år) har i stort bedömts för alla parametrar,för att klarlägga om situationen förbättras, försämras eller ärstabil. I första hand avser bedömningen perioden 2001−2012,men i vissa fall har vi också behövt använda äldre data ochgöra bedömningen över en längre tidsperiod. Långtidstrenden(24 år) var frivillig att rapportera men har i vissa fall angettsdär det finns tillräckligt bra dataunderlag. Bedömningen avserdå perioden 1989-2012.Har varit mervanlighistoriskt?RV=AVJAHotad?RV=AVJAHistorisksituation/bevarandebiologivälkändNEJ NEJ NEJRV>AVInget värdeJARV>AVFramtidsutsikterFramtidsutsikterna redovisas som en sammanvägning av defaktorer som vi bedömer kommer att påverka utvecklingen.Som stöd för bedömningen identifierades vardera max 20Figur 5. Flödesschema över hur arbetsgången har varit för framtagandetav referensvärden för arter och naturtyper.RV= referensvärde, AV=aktuellt värde.Figure 5. Presentation o the process of retrieving the referencevalue. RV = reference value, AV = current value.83

RegisterAAeshna viridis 66Agathidium pulchellum 68agkärr 56Agriades glandon aquilo 68Alisma wahlenbergii 70Alopex lagopus 62alpina kalkgräsmarker 54alpina rishedar 54alpina silikatgräsmarker 54alpina vattendrag 54alpina videbuskmarker 54alpina översilningskärr 56alvar 56alvarstånds 74Anthrenochernes stellae 68apamyrar 56apollofjäril 68Aradus angularis 68Arctophila fulva 70Arenaria humifusa 70Arnica montana 70Artemisia campestris(ssp.) subsp. bottnica 70Artemisia oelandica 70artens livsmiljö 83,90artikel 17-rapporteringen 80art- och habitatdirektivet 80asknätfjäril 68asp 78aspbarkgnagare 70Aspius aspius 78Asplenium adulterinum 70Astacus astacus 66Bbarbastell 62Barbastella barbastellus 62basinventeringen 80basiska berghällar 54Bechsteins fladdermus 62bilaga I 80bilaga II 80bilaga IV 80bilaga V 80biogeografisk uppföljning 80björn 62blodigel 66blottade ler- och sandbottnar 60blåmossa 76Bombina bombina 64Boros schneideri 68Botrychium simplex 70Brandts fladdermus 62Braya linearis 70bredkantad dykare 66bred kärrtrollslända 66bred paljettdykare 66brokig aspmycelbagge 68brun gräsfjäril 68brunbjörn 62Bryhnia scabrida(B. novae-angliae) 74brynia 74bubbelstrukturer 60Bufo calamita 64Bufo viridis 64buskmus 62Buxbaumia viridis 74bäcknejonöga 78bäver 62CCalamagrostis chalybaea 70Calypso bulbosa 70Canis lupus 62Carex holostoma 70Castor fiber 62Cephalozia macounii 74Cerambyx cerdo 68Cinna latifolia 70cinnoberbagge 68citronfläckad kärrtrollslända 66Cladonia spp.(subgenus Cladina) 74Clossiana improba 68Cobitis taenia 78Coenonympha hero 68Coregonus albula 78Coregonus lavaretus 78Coregonus trybomi 78Coronella austriaca 64Corydalis gotlandica 70Cottus gobio 78Cucujus cinnaberinus 68Cynodontium suecicum 74Cypripedium calceolus 70Ddamm fladdermus 62Dianthus arenarius (ssp.)subsp. arenarius 72Dichelyma capillaceum 74Dicranum viride 74Diphasiastrum tristachyum 72Diplazium sibiricum 72Draba cacuminum 72Drepanocladus vernicosus 76driftvallar 52dvärgfladdermus 64dvärgpärlemorfjäril 68dynvåtmarker 52Dytiscus latissimus 66dårgräsfjäril 68Eekoxe 68enbuskmarker 54Encalypta mutica 76Epidalea calamita 64Eptesicus nilssonii 62Eptesicus serotinus 62estuarier 60Euphydryas aurinia 68Ffagerrönn 74fjällbjörkskog 58fjällräv 62fjällsilver smygare 68flodkräfta 66flodnejonöga 78flodpärlmussla 66framtidsutsikter 83fransfladdermus 64fukthedar 54fuktängar 56förekomst 70fördyner 52Gglaciärer 58glasörtstränder 52god miljöstatus 8084

gotlandssippa 74gotländsk hättemossa 76Graphoderus bilineatus 66grottor 58grov tallkapuschongbagge 70grå dyner 52grå långörad fladdermus 64gråskimlig fladdermus 64gråsäl 76grässandhedar 52grön flodtrollslända 66grönfläckig padda 64grön mosaiktrollslända 66grön sköldmossa 74Gulo gulo 62Gymnigritella runei 72gynnsam bevarandestatus 80gynnsamt tillstånd 80gölgroda 66Hhabitatdirektivet 80Halichoerus grypus 76Hamatocaulis lapponicus 76harr 78hasselmus 62hasselsnok 64havsgrottor 60havsklippor 52havsmiljödirektivet 81havsnejonöga 78Herzogiella turfacea 76Hesperia comma catena 68Hippuris tetraphylla 72Hirudo medicinalis 66Hygrohypnum montanum 76Hyla arborea 64Hypodryas maturna 68hålträds klokrypare 68hårklomossa 74hällebräcka 74hällmarkstorräng 58höglänta slåtterängar 56högmossar 56högnordisk blåvinge 68högörtängar 56Iiller 62Jjärv 62Kkalkbranter 58kalkgräsmarker 54kalkkrassing 74kalkkärrsgrynsnäcka 66kalkrasmarker 58kalktuffkällor 56karsthällmarker 58klippklotmossa 76klockgroda 64knubbsäl 76konnektivitet 81kransalgssjöar 54kvalitet (struktur och funktion) 81källor och källkärr 56käppkrokmossa 76LLacerta agilis 64laguner 52Lampetra fluviatilis 78Lampetra planeri 78landhöjningsskog 58lappglansmossa 76lappranunkel 74lappviol 74lax 78Leislers fladdermus 64Lepus timidus 62Leucobryum glaucum 76Leucorrhinia albifrons 66Leucorrhinia caudalis 66Leucorrhinia pectoralis 66Liparis loeselii 72lo 62Lopinga achine 68Lucanus cervus 68Luronium natans 72Lutra lutra 62Luzula arctica 72Lycaena helle 68Lycopodiella inundata 72Lycopodium spp. 72Lycopodium zeilleri 72Lynx lynx 62långbensgroda 64långskaftad svanmossa 76långörad fladdermus 64läderbagge 68lökgroda 64lövgroda 64lövsumpskog 58lövängar 56MMaculinea arion 68Mannia triandra 76Margaritifera margaritifera 66Martes martes 62Meesia longiseta 76mikroskapania 76miljökvalitetsmål 81mindre vattendrag 54mnemosynefjäril 68Moehringia lateriflora 72Muscardinus avellanarius 62mustasch fladdermus 64Mustela putorius 62Myotis alcathoe 62Myotis bechsteinii 62Myotis brandtii 62Myotis dasycneme 62Myotis daubentonii 62Myotis myotis 64Myotis mystacinus 64Myotis nattereri 64myrbräcka 74myrsjöar 54mård 62NNajas flexilis 72Natura 2000-områden 81naturligt näringsrika sjöar 54naturtyp 81nipsippa 74nissöga 78nordisk fladdermus 62nordisk klipptuss 74nordiskt jordfly 6885

nordlig ädellövskog 58Nyctalus leisleri 64Nyctalus noctula 64nymffladdermus 62näringsfattiga slättssjöar 54näringsfattig bokskog 58näringsfattig ekskog 60näringsrik bokskog 58näringsrik ekskog 58näringsrik granskog 58OOphiogomphus cecilia 66Orthothecium lapponicum 76Orthotrichum rogeri 76Osmoderma eremita 68otandad grynsnäcka 66PPapaver laestadianum 72Papaver radicatum subsp.hyperboreum (P. radicatum ssp.) 72Parnassius apollo 68Parnassius mnemosyne 68Pelobates fuscus 64Persicaria foliosa 72Petromyzon marinus 78Phoca hispida botnica 76Phoca vitulina 76Phocoena phocoena 76Phryganophilus ruficollis 70pipistrell 64Pipistrellus nathusii 64Pipistrellus pipistrellus 64Pipistrellus pygmaeus 64Platanthera obtusata(ssp.) subsp. oligantha 72platt spretmossa 76Plecotus auritus 64Plecotus austriacus 64polarblära 74populationsstorlek 83Primula nutans 72Primula scandinavica 72prioriterad art/aturtyp 81pudrad kärrtrollslända 66Pulsatilla patens 74Pulsatilla vulgaris (ssp.) subsp.gotlandica 74Pusa hispida 76Pytho kolwensis 70ramdirektivet för vatten 81RRana arvalis 64Rana dalmatina 64Rana esculenta 66Rana lessonae 66Rana temporaria 66Ranunculus lapponicus 74referensvärde 81,83renlavar 74rev 60Rhinanthus osiliensis 74rikkärr 56risdyner 52rissandhedar 52rödhalsad brunbagge 70SSalmo salar 78salta strandängar 52sandbankar 60sandstränder vid Östersjön 52sandstäpp 54sandvidedyner 52sandödla 64Saxifraga hirculus 74Saxifraga osloensis 74Scapania massalongii 76Senecio jacobaea (ssp.) subsp.gotlandicus 74Sicista betulina 62sik 78,79siklöja 78,79Silene involucrata(S. furcata ssp. angustiflora) 74silikatbranter 58silikatgräsmarker 56silikatrasmarker 58Sisymbrium supinum 74skadade högmossar 56skogsbevuxen myr 60skogshare 62skyddade områden 81skär i Östersjön 52slåtterängar i låglandet 56slät tallkapuschongbagge 70smala östersjövikar 60smalgrynsnäcka 66smal skuggbagge 68Sorbus meinichii (S. teodori) 74spetshörnad barkskinnbagge 68Sphagnum spp. 76späd bäckmossa 76stagg-gräsmarker 56stamkvastmossa 74sten och grusvallar 52stensimpa 78Stephanopachys linearis 70Stephanopachys substriatus 70stinkpadda 64stor fladdermus 64strandpadda 64strandängar vid Östersjön 52struktur och funktion (kvalitet) 81styv kalkmossa 76större barkplattbagge 70större ekbock 68större grynsnäcka 66större musöra 64större vattendrag 54större vatten salamander 66svartfläckig blåvinge 68svämlövskog 60svämädellövskog 60svämängar 56sydfladdermus 62Ttaiga 58taigakrokmossa 76terrängtäckande mossar 56Thymallus thymallus 78tjockskalig målarmussla 66torra hedar 54Tortella rigens 76trender 83Trisetum subalpestre 74Triturus cristatus 66trollfladdermus 64trubbklockmossa 76trädklädda dyner 52trädklädd betesmark 58tumlare 76typiska arter 81Uunderlag 82Unio crassus 66Ursus arctos 62utbredning 81,83utter 62Vvanlig groda 66varg 62vattendirektivet 81vatten fladdermus 6286

vedtrådmossa 74venhavre 74Vertigo angustior 66Vertigo genesii 66Vertigo geyeri 66Vertigo moulinsiana 66Vespertilio murinus 64vikare 76vikar och sund 60Viola rupestris ssp. relicta 74violett guldvinge 68vita dyner 52vitmossor 76vårsiklöja 78väddnätfjäril 68XXestia borealis 68Xyletinus tremulicola 70Ååkergroda 64åsbarrskog 58åsöar i Östersjön 52Äädellövskog i branter 58ängs- och betesmarks -inventeringen 81ätlig groda 66ävjestrandsjöar 54Ööppna mossar och kärr 56öselskallra 74Nästa sida: Asknätfjäril. Foto Nils Ryrholm.Next page: The Scarce Fritillary. Photo: Nils Ryrholm.87

Arter & naturtyper i habitatdirektivet– bevarandestatus i Sverige 2013Sverige har en fantastisk och variationsrik natur! Från storslagen fjällmiljöi norr, där förhållanden närmar sig de arktiska, till ett böljandeodlingslandskap längst i söder, där såväl klimat som växt- och djurlivger oss smakprov från sydligare länder. Egna lagar och internationellaåtaganden förpliktigar Sverige att skydda och bevara sina arteroch naturtyper. Biologisk mångfald tas ofta för given eller som en lyxatt titta på, men biologisk mångfald är en grundförutsättning för våröverlevnad. För att hejda förlusten av biologisk mångfald och vändaden negativa trenden, behövs kunskap. I nästa steg behöver dennavetskap spridas och integreras inom alla verksamheter som påverkarvår natur. Denna publikation presenterar resultat från Sverigesandra nationella rapportering till EU-kommissionen om hur det stårtill med våra arter och naturtyper i habitatdirektivet. Skriften innehållersammanfattande beskrivningar av bevarandestatusen, varför det serut som det gör, skillnader gentemot rapporteringen 2007 och vilkaunderlag som har använts. Varje grupp av arter respektive naturtypersom ingår i art- och habitatdirektivet presenteras i eget kapitel.ArtDatabanken SLU