TEMA MARIEDAMMFoto: Erik GunnarssonFoto: Erik GunnarssonMariedamm – eld & vattenMariedamm ligger vackert vid sjön Skirens södra strand. Orten har växt fram ijordbrukslandskapet och är omgärdad av stora skogar mot Zinkgruvan, Rönneshytta,Närkesberg och söderut mot Godegård.Historiskt sett var järnhanteringen en viktig del i Mariedammslivet. Här fanns masugnoch kättingsmedja som ingick i De Geers imperium sedan drottning Kristinas tid.Det var under De Geer som Dammen blev Mariedamm. Senare ägare till mark, brukoch herrgårdsanläggning var handelsfamiljen Grill. Egendomen med sina 7000 hektarägdes därefter under en lång period av Skyllbergs Bruk.Idag är Mariedamm främst en boendeort, med cirka 150 invånare. Här finns tvåföreningar: en idrottsförening, vars fotbollslag sedan några år spelar ihop med Närkesberg:Närkesberg/Mariedamm FF, och Samhällsrådet som driver kaffestuga vid Trehörningsmasugn och ordnar aktiviteter och evenemang på orten.uI Mariedamm finns även• Öppen förskola i Skirsjögården• Simskola vid Skirsjöbadet• Räddningsvärn inom Nerikes Brandkårmed frivillig styrka• Träkapell från 1930 som ingår iLerbäcks kyrkliga samfällighetLilian Rehnström i kiosken på Björkviksvallen– ett välkänt ansikte och enav idrottsföreningens eldsjälar.Skyllbergs IK 2011: F13 och F14 har träningslägeri Närkesberg och har cyklat tillMariedamm för träningspass och bad.Höstpromenera på MariedammsledenTrehörnings masugn utgör start och mål förvandringen. Välj mellan 4 eller 9 kilometeroch följ orange markering som är måladrunt träd och stolpar. Promenaden gårgenom lätt kuperad skogsterräng, via ängaroch hagmarker.Trakten är präglad av sin gruvbrytningshistoriaoch av gammal odlingsbygd.Här finns sällsynta växter i det gamlaodlingslandskapet vid Solberga äng. Itystnaden nere i Runsala ravin växerovanlig heter med fantasieggande namn:strutbräken, trolldruva, lungört, vårört ochmyskmadra.Vad gör att dutrivs i Mariedamm?– Miljön! Naturen ochlugnet. Vi bor precisvid sjön. Man kaninte bo bättre, tyckervi själva. Det händerockså mycket i Mariedamm.Samhällsrådetbidrar till att skapa ettlevande samhälle.Annika Strid– Jag trivs för att detfinns en så fin badsjö.Och för att man kanhöra tystnaden. Härfinns vacker natur, trevligamänniskor och ettsamhällsengagemang.Jag flyttade hit frånEskilstuna, och som ny i Mariedammfascinerades jag av att folk var så engagerade,att det hände så mycket här.Tiina Huhtala-FranssonSvårt att säga! Jag ärfödd och uppvuxen här.Det är lagom stort. Vigifte oss 1964 och dåflyttade vi till Lerbäck.Sedan bodde vi där till1985, när vi flyttadetillbaka till Mariedammigen. Jag tycker om att bo här, men detbygger på att man kan bo i eget hus.Lilian Rehnström– Jag tycker det ärtrivsamt i Mariedamm.Det är bra folk sombor här, det är det somgör det. Det händersaker här, olika jippon,som till exempel kolarveckan.Kaffestugan vidmasugnen har blivit en mötesplats, detär där man ses.Magnus Gunnarsson(som just firat sin 30-årsdaguppe på kolmilan)– Det är en härlig atmosfär här! Vi hittadehuset på internet och flyttade hitfrån Kumla där vi bodde tidigare. Husethar varit affär och i affärsdelen har vii<strong>nr</strong>ett ett nostalgikafé i 50-talsanda. Vidriver det som hobby och numera baraför inbokade sällskap: företag, föreningaroch privatpersoner.Richard Swanström8
TEMA MARIEDAMMDe brinner för kolVad får människor att släppa sinbekväma vardag och rusta sig för sot,rök, fukt och tuffa tag, sova i liten kojaom natten – eller inte sova alls? Vadfår vissa att lägga en semestervecka pådetta – i år igen?”Det är gänget som är här som gördet!” Kolarna i Mariedamm är rörandeöverens. Arbetslaget vid milan gör resanvärd. Samarbetet fungerar bra. I år ärlaget större än någonsin, 20 personer somvakar över sin mila under en intensivkolarvecka i slutet av augusti.– Vi reste vår första mila här 1996,berättar Bengt Johansson som enligt sinakolarvänner ”besitter en fruktansvärdkunskap om kolning”. Den gången deltognågra gubbar som i unga år följt med degamla på milresning.Efter konstens reglerSjälva kolningen är kröningen av ett stortförberedande arbete att resa milan. Milvedenär i år skänkt av Glottra Skog. Detgår åt stora kvantiteter, 70 kubikmeterbjörkved till en mila. Under sommarensmåndagskvällar har arbetslaget samlatsför att bygga.Hur milan byggs är avgörande förresultatet. I mitten placeras en riktstolpe,”kungen”, en kraftfull stock varemot milvedenska luta. Invid kungen byggs sedantändtrumman, genom vilka elden förs nervid tändningen. Tätt, tätt packas björkenkring kungen, utåt i allt vidare cirklar.När ett helt lastbilslass med björk ärpå plats täcks milan med gra<strong>nr</strong>is. Ovanpåläggs först ett lager mossa som förhindrarkolstybb att rinna ner i kolet. Däreftertäcks hela milan med ett tjockt lagerkolstybb som stänger ute syret.Driva ut vätgas med eldInne i den nytända milan bildas vätgas.Det är ett riskfyllt skede, och hela mila<strong>nr</strong>iskerar att ”slå”. Den explosiva gasen sugsut via en kanal och brinner med intensivblå låga tills den tar slut. När vätgasen äruteldad övergår den blå vilda lågan i enfredlig vit rök. Det är ångan från vedensom börjar kola.Under den kommande veckan skerkolningen, sakta och metodiskt. Kolarnasticker med sina milspett för att kännavar kolningszonen är, och styr processenvia ventilationskanaler i milans botten.Och går det för fort eller fel så bildas2011 års mila bär namnet Fia. Övriga på bild heter: Tommy Gunnarsson, Dennis Gunnarsson, BengtJohansson, Torbjörn Gunnarsson, Björn Johansson, Bertil Johansson, Åsa Ehlin med kolarhundenMessie, Achim Dittrich, Gunnar Fredriksson, Linus Gunnarsson och på väg upp står: Marina Wellermo,Åke Sigvardsson och Sölve Thuresson. Ytterligare sju kolare ingår i arbetslaget.En av nycklarna till framgång vid milan torde uvara kolbullarna. Smeten görs på Mariedammsreceptmed mjölk, rågmjöl, vetemjöl och salt.Steks frasiga och serveras med stekt fläsk ochlingonsylt.Kärstin Carlberg, Peter Axelsson, SuneSjöberg och Tiina Huhtala-Fransson har enstrykande åtgång på sina kolbullar. Det anländerständigt nya gäster till kaffestugan vidTrehörnings masugn.”frät” och då kommer syret in och då blirdet liv och rörelse bland kolarna…– Ja, då blir det fart här, skrockar gubbarnai kolarkojan. Då vet alla precis vadde ska göra – och några håller sig undan.Mycket gott resultatNär kolningen är klar släcks milan. Alladrag stängs och skorstenen tas bort. Denbegjuts med vatten och täcks senare medplast. Sedan får den stå till våren kommer,när den rivs och kolet packas i säckarsom Samhällsrådet har till försäljning.Förra milan gav 700 stora säckar kol. I årblir det troligtvis något färre.– En annan sak som gör det så roligtatt hålla på med kolning är att resultatetblir så otroligt bra, säger Tommy Gunnarsson.Grillkol av björk håller hög ochjämn temperatur, det är helt enkelt ettdjävulskt bra kol!Årets mila har fått namnet Fia, efter sittskogsrå. Kolaren bör hålla sig väl medskogsrået, då är hon en hjälp i arbetetoch väcker den kolare som råkar sova närmilan hotar få frätor och arbetet riskerargå förlorat… Finns hon eller inte, rået?Svårt att veta säkert. Den som tillbringaten rad vaknätter i skogens famn, medgranskogs sus och drivande rök mellanträden kanske till slut börjar fundera.Hela uppslaget: Maria Gunnarsson, text och foto99