LADDA NED (463 kb) - Ungdomsstyrelsen

UNGDOMSSTYRELSENwww.ungdomsstyrelsen.se”Det är väl bara för de duktiga”– ett samverkansprojekt för ”utsatta ungdomar” i Umeå3Gunnel RönnolsUmeå Universitet

Gunnel RönnolsUmeå Universitet3”Det är väl bara för de duktiga”– ett samverkansprojekt för ”utsatta ungdomar” i Umeå1

UngdomsstyrelsenRiksdagens mål för ungdomspolitiken är attungdomar i Sverige ska kunna leva ett självständigtliv, att de ska ha verkligt inflytande och attderas resurser ska tas tillvara. Ungdomsstyrelsenär en statlig myndighet som i samverkan medandra verkar för att dessa mål ska uppnås.• Vi samordnar uppföljningen av statligaoch kommunala insatser för ungdomar• Vi följer utvecklingen, utreder och föreslåråtgärder för att förbättra ungdomarslevnadsvillkor• Vi arbetar för att kommunernas och föreningslivets ungdomsverksamheter ska förnyas• Vi ansvarar för EU-programmet Ungdomoch andra former av internationelltungdomssamarbete• Vi fördelar statsbidrag till ungdomsorganisationer• Vi informerar om och skapar opinion iungdomspolitiska frågor• Vi förmedlar samhällsinformation genomwebbplatsen UngdomskanalenVåra målgrupper är främst beslutsfattare ochde som arbetar med ungdomsfrågor.SamverkansprojektetHur kan lärare, kuratorer, fritidsledare, poliser,föreningar och socialtjänst tillsammans samverkamot ett gemensamt mål – att samhället gemensamtska skapa möjligheter för unga? Under fyraår med början 1997 har Ungdomsstyrelsen påregeringens uppdrag initierat och stött femtonmedelstora kommuners utvecklingsarbete. Somutgångspunkt fanns erfarenheter och slutsatserfrån ett tidigare samverkansprojekt, det så kalladePlus-projektet, som pågick mellan 1990 till 1995 itolv miljonprogramsområden.Syftet med Samverkansprojektet har varit attpröva modeller för samverkan mellan kommunalaförvaltningar, lokala föreningar, skola ochandra i mindre kommuner. Målsättningen medprojektet har varit att skapa goda möjligheterför förebyggande och främjande verksamheteroch aktiviteter för ungdomar i riskmiljöer. Menockså att ungdomar ska vara delaktiga ochkunna påverka beslut som rör dem.För att följa och utvärdera projektet har Ungdomsstyrelsenanlitat forskare och studerandevid olika universitet och högskolor. De har utifrånsina kunskapsområden, till exempel utvecklingspsykologi,sociologi och beteendevetenskapföljt kommunernas arbete utifrån temansom präglar samverkan, till exempel empowerment,nätverksarbete och olika organisationsprocesser.Varje forskare ansvarar själv förinnehållet i sin rapport.© Ungdomsstyrelsen 2002projektledare Rolf Josefsson • språkgranskning Lisa Modée • text Gunnel Rönnolsgrafisk form Christián Serrano • tryck DocuSysdistribution Ungdomsstyrelsen, Box 17801, 118 94 Stockholmtfn 08-462 53 50 • fax 08-644 88 13 • e-post: info@ungdomsstyrelsen.sewebbplats: www.ungdomsstyrelsen.se • webbplats: www.ungdomskanalen.nu

Innehåll4 Sammanfattning5 Inledning5 Samverkansprojektet7 Metod11 Hur? Samverka11 Samverkan som begrepp ochaktuell företeelse13 Samverkansprojektet i Umeå17 Ungdomsteamet26 Vad? Förebygga26 Viljan att komma före30 Förebyggande i den sociala ochdiskursiva praktiken30 Ungdomssituationen på stan39 Ungdomsteamet47 Styret57 Sammanfattning av förebyggandediskurser i den sociala praktiken59 Några avslutande reflektioner61 Fortsättningen av rapporten95 Den senmoderna preventionen95 En generell målgrupp96 De kompetenta97 En ny aktör97 Ungdomar med ett problembeteende98 De vanliga98 De problematiska100 Kontrollera eller främja?102 I korsdraget103 Värdegrunden103 En social ambition104 Alla talar om utsattheten,men vart tog den egentligen vägen?105 Litteratur62 För vem? ”Utsatta ungdomar”62 Att vara utsatt för risker68 Under senmodernitetens inflytande73 Avtraditionalisering, individualiseringoch fragmentisering74 En kravfylld osäkerhet82 Den orsakade utsattheten87 Problem eller möjlighet89 Vart tog utsattheten vägen?

SammanfattningRapporten handlar om hur Samverkansprojektettogs emot i Umeå med utgångspunkt i den förprojektet skapade samverkansgruppen ”Styret”.Styret bildades våren 1998 för att uppfylla ettkrav från Ungdomsstyrelsen. I Umeå fanns redanaktiva grupper, till exempel ett utbyggt samarbetemellan polis och socialtjänst och mellanskolsköterskor, syokonsulenter, socialsekreterareoch ungdomskonsulenter. Det fanns även ensamverkan kring brottsförebyggande frågor pålednings- och politikernivå. Styret fick självaskapa sig en roll och det gjorde de genom att tatag i kommunens alkohol- och drogförebyggandeprogram. Efterhand började gruppen uppmärksammaandra initiativ inom ungdomsområdetoch ta tag i saker som annars riskerade att bliliggande. Den senaste utvecklingen är att Umeåskommunstyrelse i september 2001 fattade beslutom att Styret ska få medel för att kunna stimuleraen rad insatser för barn och unga.Styrets arbete sätts i relation till rapportenstema ”utsatta ungdomar” och till det korsdragsom finns mellan olika aktörers budskap. Författarenanalyserar vilka målgrupper som Styretägnade sin tid åt, vilka de betraktade som ”utsattaungdomar”, och hur de arbetade med dem.Förutom Styret beskrivs andra grupper som samverkarmed den gemensamma målgruppen ungai sikte. Grupperna arbetar på olika sätt, med olikamedel, olika problemuppfattningar och med olikaungdomar. Ändå är de eniga om att ungasvardag är komplicerad och fylld av olika krav.I slutkapitlet diskuterar Rönnols olika tendenseri de förklaringsmodeller som används för attförklara ungas problem. En tendens är attungdomars livsvillkor alltmer sällan användssom förklaring till ett problembeteende. I ställettycks problemen allt oftare förklaras utifrån enindividuell sårbarhet – att unga gör olika därföratt de i grunden är olika.I takt med att kommunerna ökar ungdomsinflytandetinom vissa områden, till exempelgenom ungdomsråd eller liknande, finns det enrisk att arbetet med inflytande och delaktighetkommer att rikta sig till de kompetenta ochvanliga ungdomarna. De resurssvaga och utsattaungdomarna som inte självmant tar egna initiativkan därför bli ytterligare marginaliserade, delsgenom att de går miste om resurser som annarsskulle ha tillkommit dem, dels genom att de avvuxenvärlden inte ses som kompetenta nog.Rönnols betonar följande:• Det går att vara problemorienterad utan attse ungdomarna själva som problemet. Det handlarom att bemöta unga utifrån att de har problem,inte att det är de själva som är problemet.• Det går att kombinera det professionellasociala tänkandet med en medmänsklighet. Dethandlar om empati och respekt.• Det går att se och förstå ungas problem utanatt betrakta det som ett oundvikligt tecken på endyster framtid. Det går att se ungas möjligheteratt välja ett annorlunda sätt att leva utan attblunda för omständigheter som gör att det iblandkan vara svårt.• Det går likaså att se och förstå ungas problemutan att reagera med ett bemötande som nedvärderaroch stigmatiserar.4

InledningSamverkansprojektetUngdomspropositionen På ungdomars villkorfrån 1998/99 slår fast att Ungdomsstyrelsen haren viktig roll för statens ungdomspolitik, meduppgift att främja goda levnadsvillkor för ungdomaroch öka kunskapen om ungdomars situationoch villkor. Denna uppgift karaktäriseras avatt vara sektorsövergripande, och i denna andabeslutade regeringen i december 1996 att uppdraåt Ungdomsstyrelsen:att utarbeta en handlingsplan för samordnadeinsatser för ungdomar i riskmiljöer i ett antal medelstorakommuner i syfte att stärka det förebyggandearbetet 1 .Uppdraget resulterade i ett projekt som ficknamnet ”Samverkansprojektet”. I Ungdomsstyrelsensprojektplan betonas ungdomars inflytande.Målgruppen ”utsatta ungdomar” börenligt samma dokument ges en bred definition,med motiveringen att samhällsförändringar gerkonsekvenser för unga i form av massarbetslöshetoch utbildningskonkurrens. Det fastslås ävenatt arbetet i kommunerna bör präglas av ettfrämjandeperspektiv som utgår från de inneboendemöjligheter som finns hos ungdomar ochi lokalsamhällena eller bostadsområdena. Dettaska förhoppningsvis leda till att individen, gruppenoch samhället står bättre rustade mot socialmarginalisering och ökade sociala skillnader 2 .I förutsättningarna ingick även att ekonomisktbidrag från Allmänna arvsfonden kunde lämnastill lokala projekt som involverade föreningslivet.Detta överensstämmer med en av denfastslagna ungdomspolitikens riktlinjer, nämligenatt myndigheter och organisationer i ökadutsträckning bör samverka och att engagemangeti den ideella sektorn ska tas till vara 3 .LokaltSamverkansprojektet genomförs på 15 mellanstoraorter i landet, av vilka Umeå är den tillinvånarantalet största. Bakgrunden till Umeåsdeltagande är att kommunstyrelsens ordförandei maj 1997 bjöd in kommunala förvaltningar ochandra myndigheter och organisationer till ettsamtal om den oroliga ungdomssituationen stan.I ett dokument från detta möte konstateras attläget i stort sett är bra, men att det finns mindregrupper som skapar oro och ställer till bråk. Såsmåningom formulerades huvudmålet för ettåtgärdsprogram enligt följande:att skapa motkrafter mot det alltmer ökande drogmissbruketoch våldet bland unga och därmed fåtill stånd en förbättrad ungdomssituation 4 .Tillsammans med pågående arbete med att pådet lokala planet utforma ett alkohol- och drogpolitisktprogram samt ett ungdomspolitisktprogram fastslogs att det fanns ett behov avomedelbara åtgärder. Ett antal delmål formulerades:1Regeringsbeslut 1996-12-05 In96/2731/UN.2Ungdomsstyrelsen 1998-01-03.3Regeringens proposition 1998/99:115, På ungdomars villkor, s.29.4Ungdomssituationen i Umeå – förslag till åtgärder 1997-09-15.5

1. att förbättra samordningen mellan de viktigastemyndighetsaktörerna då det gäller ungdomar(polis, skola och socialtjänst)2. att öka fältinsatserna såväl från polis somfrån socialtjänst riktat till den avgränsade gruppenbrotts- och drogaktiva ungdomar3. att ytterligare stimulera vuxenvärldens beredskapför ansvarstagande4. att genomföra riktade insatser för att förebyggadrogmissbruk bland ungdomar. 5Med det ovan citerade dokumentet som underlaggjordes en ansökan till Ungdomsstyrelsenom att få utgöra en av projektkommunerna iSamverkansprojektet. När ett samarbetsavtalnågra månader senare undertecknades avsocialnämndens dåvarande ordförande ochUngdomsstyrelsens generaldirektör formuleradeshuvudmålet enligt följande:att genom en mer aktiv samverkan mellan Umeåkommun och Umeå kommuns föreningsliv biståutsatta ungdomar till en bättre livssituation samtatt skapa motkrafter mot det i Umeå ökande drogmissbruketoch våldet bland unga. 6I ett PM från december 1997 framgår att detsom tilldrog sig Ungdomsstyrelsens intresse förUmeå som projektort var det pågående arbetetmed att ta fram ett ungdomspolitiskt program,bildandet av ett ungdomsråd och ett ungdomenshus (Hamnmagasinet), förekomsten av enlokal BRÅ-grupp (Umebrå), Ungdomsmiljonensom fördelar medel till föreningar som görinsatser i förebyggande syfte, bildandet av eneldsjälsgrupp och en intention att se överfritidsgårdsverksamheten. Det konstateras attdet behövs en bred satsning för att komma tillrätta med den under de senaste åren kraftigtförvärrade situationen med drog- och våldsproblembland ungdomar. Därutöver nämns detlokala projektet ”Vi tillsammans” i stadsdelenErsboda, där det bildats ett ungdomsteam påhögstadieskolan, med fritidsgård och socialsekreterarelokalmässigt integrerade i skolbyggnaden.I linje med Ungdomsstyrelsens huvudsakligauppgift betonas den lokalaungdomspolitiken och ungdomars delaktighetpå ett sätt som inte förekom i underlaget för denansökan som gjordes. Samverkansprojektet iUmeå tillkom i en anda som är en kombinationav det ursprungliga behovet, de tankar sominledningsvis fanns om hur man skulle kommatillrätta med problemet och den ungdomspolitiskapolicy som Ungdomsstyrelsen representerar.UppdragetUngdomsstyrelsen rekryterade inför hösten 1998tio personer med uppgift att följa de femtonprojektkommunerna. Gruppen består av disputeradeforskare (män) och doktorander (kvinnor)inom disciplinerna sociologi, socialt arbete,etnologi, pedagogik och psykologi. Vi har frånUngdomsstyrelsens sida benämnts omväxlandeutvärderare och forskare. Detta har medfört attuppdraget periodvis framstått som tvetydigtutifrån de olikartade förväntningar som de tvåbenämningarna kan skapa.5Se ovan.6Samarbetsavtal mellan Umeå kommun och Ungdomsstyrelsen 1998-04-24.6

verksamheterna, men diskursbegreppet skaparäven en distans till den omedelbara verkligheten.Det öppnar för möjligheten att gå utanfördet som självklart låter sig iakttas och beskrivas.I min användning av diskursbegreppet utgårjag från en bok av Winther Jørgensen & Phillips(2000). Enligt dem är en diskurs ett bestämt sättatt tala om och förstå världen, eller ett utsnittav den. Det är genom diskurserna som vi tolkarvår omvärld, de tilldelar våra iakttagelser ochhandlingar mening. De styr hur vi tycker ochtänker, samtidigt som vi i interaktionen människoremellan bidrar till att de förstärks ellerförändras.I samverkan och samarbete möts sannoliktföreträdare för diskurser som är både samstämmigaoch olikartade. Aktörerna kan även vara iolika omfattning inriktade på att föra fram detegna särskiljande eller hitta det gemensammasom alla kan vara överens om. En samverkans-/samarbetskonstellation med varaktighet övertid kan tänkas bidra till att vissa diskurserunderbyggs medan andra får minskad betydelse.GenomförandeEn projektledningsgrupp för Samverkansprojekteti Umeå bildades våren 1998 och börjadeså småningom kalla sig ”Styret”. Jag harvalt att följa denna grupps sammanträffanden.Därutöver har jag gjort nerslag på ett sammanträdevardera hos Umebrå och beredningsgruppenför Ungdomsmiljonen. För att få inblicki en verksamhet på så kallad operativ nivå valdejag att följa Ungdomsteamet på Ersängsskolan.Detta initierades av det så kallade SAM-projekteti stadsdelen Ersboda men fick stor uppmärksamhetfrån Ungdomsstyrelsens sida. OmUngdomsteamet har jag skrivit en ej publiceradrapport som delgetts teamets medlemmar, SAMprojektetsledning och Styrets medlemmar. Denintegreras i valda delar i denna rapport. När jagi fortsättningen nämner Samverkansprojektet iUmeå inkluderar jag Ungdomsteamet trots attdetta formellt sett är en förvanskning av verkligheten.Samverkansprojektet i Umeå är en spretigföreteelse med många möjliga trådar att följa.Ungdomsstyrelsen har beviljat pengar till ettantal delprojekt 7 . Jag har följt dessa i denutsträckning de varit synliga i projektledningsgruppen.Som ett led i uppdraget har jag ävengjort en uppföljning av ett antal resultatmål somformulerades med anledning av ungdomssituationenpå stan. Denna har sedan tidigaredelgivits projektledningen och berörda politiker.Vid genomförandet har jag använt mig avintervjuer med enskilda personer, intervjuer igrupp, observationer och läsning av dokument.Bland de intervjuade finns utöver de i Styret ochUngdomsteamet aktiva även politiker och ideellteller professionellt verksamma personer.Intervjuerna har i samtliga fall genomförtssom öppna samtal med en intervjuguide somstöd. De har analyserats utifrån ett antal temansom har utkristalliserats i anslutning till nyckelbegreppensamverka, förebygga och utsattaungdomar. Vid observationerna har jag antecknatmed ambitionen att få med så mycket som7Amiga computer Group, Böleängs ungdomsgård; KFUM Norrbyskär, sommarskola; Ersboda Folkets Hus, Ersboda kvartersteater;Umekretsen av IOGT-NTO, Skolaktiv; Tegs Sportklubb, Umeå, Allas Ansvar.8

möjligt av det som sagts. Jag kan inte stenograferaoch nerteckningen har med nödvändighetblivit selektiv. Speciellt inriktad har jag varit påatt få med det som sagts om mitt tema ”utsattaungdomar”.Vid ett tillfälle vardera har jag delgettUngdomsteamet respektive Styret sammanställningarav respektive intervjumaterial 8 .Dessa var kopplade till litteratur i ämnet somgav en problematiserande belysning. Ungdomsteametfick även möjlighet att tycka till om ettmanus till den teamspecifika rapporten. Pågrund av personalbyten och teamets upplösningi sin ursprungliga form visade det sig emellertidatt intresset för detta var obefintligt. Däremotlämnade SAM:s projektledning synpunkter vilkatagits i beaktande inför presentationen avUngdomsteamet i denna rapport.Jag har varit socialarbetare i många år, vilkethar lärt mig att inte presentera mina tolkningarav det som berör klienternas liv som expertkunskap.Det är kränkande för dem att jag tar på migett anspråk att veta bättre än de själva. För migutgör forskningsprocessen en parallell. Jag villhellre lämna mitt betraktelsesätt som ett erbjudandeän att hävda dess överlägsenhet. Detinnebär inte att jag är anhängare av en totalrelativism där ”anything goes”. Det är tvärtomen ur etiska aspekter viktig angelägenhet attsynliggöra vilken ideologi som utgör grundvalför de olika ställningstaganden och aktivitetersom ryms inom exempelvis ett samverkansprojekt.Dagens samhälle har emellertid stortilltro till människors möjligheter att själva taställning, och ur detta perspektiv blir forskarensuppgift att bidra till en utveckling av de praktisktverksammas beslutsunderlag.Det ligger närmst till hands att man somutvärderare eller forskare intar behandlarenseller välfärdsadministratörens perspektiv. Detär dessa som vi står närmst i social position ochsätt att tänka (Eliasson, 1995). Frågan kan väckasgentemot vilka en utvärderare/forskare har förpliktelser.Enligt Morén (1996, 1998) är en viktiguppgift att ge röst åt den utsatta människan. Förmig har det varit angeläget att fokusera påmålgruppen, vilken i detta projekt fått beteckningen”utsatta ungdomar”. Detta för att betonaatt samverkan inte äger ett värde i sig, detvill säga utgör ett mål i stället för ett medel.Frågan uppstod emellertid snart hur dennaambition skulle kunna upprätthållas. Inom ramenför Ungdomsteamet var det visserligenmöjligt att identifiera unga människor som vardirekt berörda av det samarbete som skeddedär, men det var ingen framkomlig väg att sökaderas erfarenheter av teamet eftersom teametsexistens var okänd för dessa ungdomar. Styretär en ledningsgrupp och det har inte heller därfunnits några från målgruppen ”utsatta ungdomar”som har haft åsikter som skulle ha kunnattjäna som underlag för en bedömning av insatserna.Eftersom jag inte har kunnat fånga någrautsagor från ungdomar direkt, har jag i ställetfått värna om ett målgruppsperspektiv via desamverkande aktörernas bilder av sina målgrupperoch de förebyggande insatser de förordar.8I Ungdomsteamets fall hela materialet, beträffande Styret den del som berörde samverkan.9

Rapportens strukturJag har genomfört denna granskning medSamverkansprojektets tre nyckelbegrepp förögonen, nämligen samverka, förebygga ochutsatthet. De utgör var och en svar på en viktigfråga om projektets genomförande:Vad ska göras? Förebygga.För vem ska det göras? Utsatta ungdomar.Hur ska det göras? Samverka.Det brukar anses att hur-frågan ska ställas sist(se t.ex. Franke-Wikberg, 1992). Det är först närvi har svaret på de tidigare frågorna som vi kanavgöra hur genomförandet ska gå till. I ettsamverkansprojekt är emellertid huvuddraget ihur-frågan från början givet, ett faktum som harfått avgöra strukturen för denna rapport.Kapitel 2–4 inleds med en belysning av respektivebegrepp. Detta är inte nödvändigt att ta delav för att det ska vara möjligt att följa framställningeni övrigt. Det erbjuds som introducerandeläsning för den som är intresserad.Kapitlen skiljer sig åt på vissa punkter. Kapitel2 och 3 är de som ger mest information omSamverkansprojektet i Umeå. Kapitel 4 är tämligenteorityngt och har inte i alla stycken ensjälvklar koppling till projektet i den form det harframträtt. De utvikningar som sker utgör emellertidett led i min analys av vilka grupper somframträder som målgrupper i samverkansprocessen.De fyller även funktionen att låtaolika tankegångar och impulser från forskningoch myndigheter framträda. Tillsammans beskriverde ett kraftfält som aktörer i ett ungdomsprojektvistas i idag.Kapitel 5 och 6 består av reflekterande kommentarer.I kapitel 5 handlar det om vad somgörs eller kan göras med en förebyggandeambition för olika målgrupper. I kapitel 6 försökerjag fånga några aspekter av det korsdragsom projektledningsgruppen Styret befinnersig i. Deras egna erfarenheter förenas här medimpulser och budskap från statliga instanseroch olika grenar inom forskningen.Det är flera trådar som löper parallellt i minframställning. I ett försök att underlätta förläsaren lägger jag här och var in kortasummeringar, och de långa kapitlen 3 och 4 harsammanfattande kommentarer i slutet.Intervjucitat anges med kursiv text.10

Hur? SamverkaDe tre nyckelbegreppen samverka, förebyggaoch utsatthet får alltså var sin rubrik i dennarapport. De får emellertid inte lika stort utrymme,och samverkan behandlas styvmoderligtjämfört med de andra två. Anledningen ärdels att utsatthet är mitt tema och därmedpockar på störst uppmärksamhet, dels att jagtidigare har delgivit både Ungdomsteamet ochStyret tankar om samverkan.Kapitlet inleds med en introduktion av samverkansom begrepp och aktuell företeelse.Därefter följer en introduktion av Styret ochUngdomsteamet, det vill säga det jag i fortsättningeni denna rapport med en viss förvrängningav verkligheten kallar Samverkansprojektet.Ambitionen begränsas till att beskriva tillkomstoch i korta ordalag även den process som gruppernagenomgått, samt att delge några synpunkteroch reflektioner beträffande detta. Idetta kapitel får Ungdomsteamet störst utrymme,något som jag motiverar med att detutgör ett konkret exempel på en samarbetsgrupppå så kallad operativ nivå.Samverkan som begreppoch aktuell företeelseBegreppenSamverka och samarbeta är flitigt användabegrepp, men det existerar inte några entydigadefinitioner av innebörden i dem. Socialstyrelsen(1998) menar att samverkan är för handennär flera aktörer samlas kring en arbetsstrategioch man samordnar sina insatser, medan samarbetevanligtvis betyder att man tillsammansarbetar med en konkret uppgift eller med enenskild ungdom. Samverkan/samarbete kan ävendefinieras utifrån vilken nivå det utförs på:• operativ nivå – samarbete om individer• ledningsnivå – samverkan mellan enheter• politisk nivå – samverkan mellan huvudmän.(Odbratt, 1999) 9Brännberg 10 utgår i en rapport om Plus-projektet(1995) från fyra olika former av att verkatillsammans, vilka ofta återkommer i litteratursom har som ambition att belysa samverkan urolika aspekter:• samråd – konsultation• samordning – koordination• samverkan – kollaboration• sammansmältning – integration.Samråd eller konsultation innebär att en aktörträder in i en verksamhet för att ge råd, handledningeller information. Vid samordning begränsarsig respektive yrkeskategori till sittgivna ansvarsområde, och det förekommer ingengemensam aktivitet. Den verksamhet som skergenom samverkan har däremot oftast uttalademål och metoder. Aktörerna samlas regelbundetmed anledning av gemensamma frågor ellerproblem, men var och en behåller sin specifikakompetens. Då en sammansmältning har skett9Med ref. Socialstyrelsen (1998) Samverkan inom rehabiliteringsområdet.10Med ref. till Berggren, Bengt (1986) Socialmedicinsk tidskrift nummer 7–8, 1986.11

upplevs verksamheten som gemensam, och detfinns inte längre några tydliga gränsdragningarmellan professionerna. Sannolikt har en samsynuppnåtts kring den fråga som är föremål förverksamheten. Dessa begrepp belyser att samverkan/samarbetekan ske genom olika grad avintegration av arbetsformer och syn på arbetsuppgiften.I denna rapport använder jag omväxlandebegreppen samverka och samarbeta, och jagutgår från distinktionen att samverkan sker påen övergripande nivå, inte nödvändigtvis menföreträdesvis på ledningsnivå, medan samarbetegenomförs på den konkreta nivå som vanligtvisföreträds av aktörer som i sitt dagligaarbete är verksamma på den så kallade operativanivån. Samordnande inslag förekommer ibåda sammanhangen. I refererad text återgesdet begrepp författaren själv använder.Samverkan – en sektorsövergripandenödvändighet i tiden?Ordet samverkan har så positiva laddningar attdet är svårt att inte nicka när någon säger det.Konstaterandet är lånat från en utvärderingsrapportom ett samverkansprojekt (Odbratt,1999). Samme författare noterar att det uppstårett cirkelresonemang: eftersom samverkanär positivt så är det bra att samverka. Dettastarka intresse för samverkan kan förklaras avpågående samhällsförändringar. Hit hör denkontinuerliga kunskapsutveckling som sker, intebara inom teknologin utan även inom vård,omsorg och socialt arbete (Danermark & Kullberg,1999). Denna utveckling bidrar till enspecialisering som i sin tur medför ett integrationsproblem,vilket kräver samverkan. Detfinns även hos organisationerna en insikt om attde kan ha svårt att överleva i ett föränderligtsamhälle, där det kan spåras en rörelse bort frånklassiska, hierarkiska strukturer (Danermark &Kullberg, 1999). Även Ungdomsbrottskommitténfrån 1993 kommenterade förändringar i välfärden,men utifrån en tendens till nedrustning avden del av den offentliga sektorn som erbjuderprimär prevention, det vill säga långsiktigasociala åtgärder inom exempelvis barnomsorgoch skola. Detta har gett en ökad börda påfrivilliga organisationer som konsekvens, samtkrav på förbättrat samarbete mellan aktörerna,offentliga och privata, organisationer och enskilda(Granholm, 1998).Benägenheten att sträva efter samverkan iorganisationer som har insatser riktade tillungdomar som sin uppgift har sin motsvarighetpå det ungdomspolitiska området, där densektorsövergripande ambitionen successivt harväxt fram och utgör den viktigaste skillnaden ien jämförelse mellan den tidiga och den nuvarandeungdomspolitiken (Ungdomsstyrelsensutredningar, 1999). Den första ungdomsministernstillträde 1986 och Ungdomsstyrelsenstillkomst 1994 utgör milstolpar i denna utveckling.I den senaste ungdomspolitiska propositionen,antagen 1999, presenteras en beskrivningav ungdomars levnadsvillkor under 1990-taletsom berör följande områden: utbildning, arbete,ekonomi, bostad, hälsa, narkotika, fritidsochkulturvanor och föreningsengagemang.Sektorsövergripande är en i propositionen återkommandeledstjärna för ungdomspolitikensutformning. ”Med en stark helhetssyn kan olikainsatser riktade till ungdomar bättre samordnasoch bli så kraftfulla och resurseffektiva sommöjligt” (Regeringens proposition 1998/1999:115).12

Samverkansprojektet i UmeåUngdomssituationen på stanSom redan framgått var det en orolig ungdomssituationpå stan med inslag av drogmissbrukoch våld som utgör bakgrunden för Umeåkommuns intresse av att delta i Samverkansprojektet.En arbetsgrupp fick i uppdrag att tafram ett åtgärdsprogram och föreslå konkretaåtgärder. I början av 1998 avdelade Polismyndigheten,i enlighet med dessa, två poliseratt arbeta med inriktning på en grupp brottsaktivaungdomar. Samtidigt startade socialtjänstenen fältgrupp bestående av fyra personermed ett uppsökande uppdrag. Det byggdesupp ett samarbete mellan polis, åklagare ochsocialtjänst, både på mellanchefsnivå och påoperativ nivå. Ungdomspoliserna hade somuppgift att kartlägga de mest brottsaktivaungdomarna. De skulle också överföra informationtill respektive handläggande socialsekreterareom vilka brott dessa ungdomarhade begått. De uppfattade sig som en påtryckningsgrupp,som genom att bryta slentrianmässighandläggning hos både polis och socialtjänstkunde verka för att ledarna i ”gängen” genomsocialtjänstens försorg exempelvis skulle placeraspå behandlingshem, vilket också skedde 11 .Ungdomspoliserna avslutade sitt uppdrag efterett år eftersom det ansågs vara slutfört, medanfältgruppen fortsatte ytterligare ett år. Redansenare under våren 1998 kunde alla inblandadekonstatera att det var lugnt på stan 12 . Att någraungdomar placerats på behandlingshem såg ävenfältgruppen som en förklaring, samtidigt som demenade att det inte var den enda. De gjordehösten 1999 uppskattningen att 40 procent av deungdomar som deltagit i fältgruppens samtalsochpåverkansgrupper hade fått hjälp att genomföraförändringar i sitt levnadssätt. De hade fåttdetta stöd antingen direkt av fältgruppen ellerhos någon annan instans som de av gruppen hadeblivit lotsade vidare till. Några av de unga somtvå år tidigare hade synts mycket på stan fortsatteatt leva ett problematiskt liv där bland annatdroger ingick, med skillnaden att de numerastannade hemma 13 . Det blev lugnt på stan, ochvi kan konstatera att det ursprungligen definieradeproblemet var löst, faktiskt redan innanSamverkansprojektet formellt hade startat iUmeå.Styret – konstitueringoch sammansättningI mars 1998 sammanträdde projektledningsgruppen”Styret” för första gången. Dennagrupp har därefter träffats en gång per månadmed uppehåll under sommaren. Jag har deltagitsom observatör från och med september 1998till och med våren 2001.Socialförvaltningen blev huvudman för detlokala Samverkansprojektet, och samarbetsavtaletmed Ungdomsstyrelsen undertecknadesav socialnämndens dåvarande ordförande.Projektledaren rekryterades i egenskap av attvara programansvarig för individ- och familjeomsorgensungdomsinriktade verksamhet 14 .11Uppskattningen från polisens och socialtjänstens sida hur många som tillhörde denna ledargrupp varierar mellan 5–10personer.12Inklusive jag själv som i samband med skolavslutningar var med fältgruppen ute på stan.13Beskrivningen grundar sig på intervjuer med ungdomspoliserna och fältgruppen.14Hit hör även fritidsgårdarna, eller ungdomsgårdarna som man brukar föredra att kalla dem i Umeå (”UG”).13

Styret kom därutöver att bestå av representanterför social- skol- och fritidsförvaltningarna.Deltagarna hade det gemensamt att de varchefer på olika mellannivåer inom sina respektiveförvaltningar. Fyra kom från socialförvaltningen,två från skolan och en från föreningsbyråntillhörande fritidsförvaltningen. Utifrånsina respektive verksamheter representeradede socialtjänstens samlade ungdomsarbete inklusiveungdomsgårdarna, all grundskoleverksamhet,bostadsområdet Ersboda ochföreningslivet. Dessutom fanns två platser viktaför representanter för Ungdomsrådet, vilka hittillsendast har utnyttjats några enstaka gångervid projektperiodens början 15 .Gruppen som skapade sig en uppgiftSamverkansprojektet var alltså ett faktum. Ävenom förutsättningarna hade förändrats i och medatt ursprungsproblemet inte längre ansågs förekomma,så var det rimligen fortfarande en vitsmed att enligt samarbetsavtalets huvudmålmer aktivt samverka för att bistå utsatta ungdomartill en bättre livssituation. Projektet gavdessutom projektledaren möjlighet att fördjupasig i en kommunövergripande samordning avungdomsfrågor. Det handlade nu emellertidmer om att förebygga, medan de specifikaproblem som i fortsättningen måste hanterasskulle rymmas inom den ordinarie verksamheten,”eftersom vi har hunnit ikapp, i alla fall förett tag” (projektledaren). Vid Styrets möte iseptember 1998 konstaterade projektledarenatt antalet ungdomsärenden inom individ- ochfamiljeomsorgen hade sjunkit, samt att polisenbeskrev en lugnare situation eftersom den mestbrottsaktiva gruppen inte längre gjorde så mycketväsen av sig. Problemet var snarare att enbredare grupp ungdomar flyttat gränserna försitt beteende, vilket gav anledning att funderapå samverkan i ett bredare perspektiv. Det jagunder dessa tre år har kunnat följa är just hurdetta perspektiv har förändrats.Styret bildades våren 1998 för att uppfylla ettkrav från Ungdomsstyrelsen, eftersom det ingicki förutsättningarna för att delta i Samverkansprojektetatt en projektledningsgrupp skullebildas. De intensiva kontakter som redan pågickmellan socialtjänst, åklagare och polis hademedfört att nya samarbetskonstellationer etableratsoch gamla förstärkts. Projektledarenkände tveksamhet inför att ytterligare en gruppskulle skapas av formella skäl, med risk förbristande engagemang och medlemmar somskötte sitt deltagande med vänsterhanden. Ävenskolans representanter gick in i Styret med enkänsla av osäkerhet beträffande behovet avgruppen och dess uppgifter. Vid intervjuernasgenomförande hösten 1999 hade emellertiduppfattningen ändrats, och de flesta beskrevStyrets uppgift som angelägen och värd attprioritera, t.o.m. i jämförelse med det ordinariedagliga arbetet. Denna uppfattning står sigfortfarande; närvaron är hög och Styret harvanligtvis en hög prioritet för de inblandade.Den gemensamma uppfattningen är att detnumera går utmärkt att samverka på tjänstemannanivå,medan politikerna fortfarande haren tendens att bevaka sitt eget revir. Styret harvid några tillfällen bjudit in politiker till diskussionför att försöka påverka dem till att leva upptill sin egen sektorsövergripande ungdomspolitik,15Anledningen är att Ungdomsrådet har fört en tynande tillvaro där de som inledningsvis var aktiva har fallit för åldersstrecket.14

vilken finns formulerad i form av huvud- ochdelmål på nationell nivå, men även i ett lokaltungdomspolitiskt program. Propositionen Påungdomars villkor har dessutom antagits avregeringen under projekttidens gång, vilket gavprojektledaren än mer anledning att aktualiseradiskussionen.Det är inte självklart att en samverkansgruppframstår som meningsfull för samtliga deltagare.En grundläggande fråga är vad som kanses som den gemensamma uppgiften. Styretsplaner gick inledningsvis ut på att kartlägga ochsamordna sociala insatser riktade till ungdomarmed olika grader av problem. Det som över tidhar framstått som den sammanhållande länkenhar emellertid främst varit det drogförebyggandearbetet. Projektledaren hade före Samverkansprojektetstillkomst deltagit i utarbetandetav ett alkohol- och drogpolitiskt program,där hans uppgift var att svara för ungdomsperspektivet16 . Som så många andra handlingsplaneroch program löpte det nu risken att fåstatus som hyllvärmare. Alla ingående instanseri Styret var direkt berörda av innehållet ochhade insett att ingen annan skulle engagera sigi programmets genomförande. Projektledarenföreslog att Styret skulle anamma det som sitthandlingsprogram. ”Detta kommer inte en kotteatt röra om inte vi gör det” (projektledaren). Frånoch med det nya året 1999 blev därför Styretsdiskussioner i hög grad fokuserade på drogförebyggandeinsatser, med skolan i blickfånget.Detta accentuerades genom att sammanträdenaoftast förlades till skolkontorets lokaler. Isamverkanssammanhang beskrivs ofta skolansom den part som är svår att engagera i engemensam uppgift, men denna gång visade detsig vara möjligt. Ambitionen att vitalisera dedrogförebyggande insatserna ledde till en ansökantill Folkhälsoinstitutet om projektmedelför att en person skulle få möjlighet att på heltidägna sig åt detta. Medel beviljades för ett år till”Projekt för att motverka drogpositiv attitydbland unga”. Detta var en framgång för Styret,som har utgjort ledningsgrupp för detta ”Annaprojekt”,döpt efter den person som fick uppdraget17 . Styret hade därigenom ytterligare befästsin gemensamma uppgift, och de fortsatte medförtröstan att träffas, diskutera och planerautifrån målsättningarna att:• Identifiera politiskt tagna beslut som berörkommunens ungdomsarbete.• Finna/föreslå lösningar samt genomföra iprogrammen tagna beslut som berör nämndaförvaltningar och/eller deras samverkanspartner.• Tydliggöra för kommunens politiker ungdomarsbehov i frågor av ungdomskaraktär.• Stödja de ungdomsinitiativ som kommer tillStyrets kännedom och som rör ungdomspropositionenstre huvudmål: självständighet,inflytande och resurs.En viktig ambition för Styret har varit att verkaför att goda intentioner inom ungdomsområdet,var de än uttalas, inte bara blir tomma ord somtill intet förpliktigar.Den styrka Styret besitter genom att representeraflera förvaltningar betonas ofta på16Som tidigare framgått ingick detta program i underlaget för kommunens deltagande i Samverkansprojektet.17Formellt har det sin tillhörighet i ett riksomfattande projekt i Kommunförbundets regi, ”Allas ansvar”.15

deras möten, och de förväntar sig att bli lyssnadepå. Kanske har även något hänt på dennapunkt. Under våren 2001 har Styret på uppdragfrån kommundirektören fört en övergripandediskussion om hur de samlade förebyggande/främjande insatserna för ungdomar i kommunenbör vara utformade i framtiden, och ettkonkret förslag finns. Styret betraktas alltsåfrån kommunledningens sida som ett forum därdet kan vara möjligt att få detta samlade grepp.Från att i början ha verkat i skymundan har Styretkämpat sig till att bli en instans att räkna med,även om de fortfarande uttrycker tvekan övervilket mandat de egentligen har. Det är även enöppen fråga vilken legitimitet Styret har neråti hierarkin. Styrets medlemmar representeraremellertid själva olika nivåer, och ungdomskonsulentenhar direkta ungdomskontakter isina dagliga arbetsuppgifter. Under en långperiod ingick även en skolkurator i gruppen. ”Viåker hiss mellan de olika nivåerna” fick jag somsvar när jag en gång ställde frågan vad som ärspeciellt med Styret. Inom Styret vet man hurman talar med höga chefer, hur beslutsvägarnaser ut och vilka påtryckningsvägar som är effektiva,men det finns även en kulturkompetens omvad som rör sig bland ungdomar och vilka tankegångarsom är för handen på lägre tjänstemannanivåer.FörändringarFöreningslivet har efter hand fått en framskjutenposition i Styret, vars möten numera regelmässigtsker i fritidskontorets sammanträdesrum.Från och med år 2001 ingår även enrepresentant för kulturförvaltningen i gruppen.Samtidigt har kommunens ungdomspolitiskaprogram fått en allt mer framträdande roll somstyrdokument, och ungdomspolitiska frågor harefter hand tagit ett större utrymme. Mer omdetta följer i rapportens övriga kapitel, eftersomdet framstår som intressant både från ettförebyggandeperspektiv och från ett målgruppsperspektiv.NulägetVåren 2001 andades läget i Styret en aning misströstan.”Anna-projektet” hade inte fått möjlighettill förlängning efter det första projektåret. Enförsta utbildningsinsats med deltagare frånföreningsliv och skolor planerades 18 , men detkunde även bli den sista. Det påminde om denkortsiktighet som råder i ett projektinriktat samhälle.Även Styrets framtid uppfattades som oviss.Gruppen hade under våren 2001 utvecklat enplattform för sin fortsatta uppgift och i viss dialogmed kommundirektören utarbetat ett förslag tillmål och handlingsplan för kommunövergripandesamordning inom ung-domsområdet. Det råddeemellertid en ovisshet om handlingsplanens förankringhos beslutsfattarna. Utan denna plattformvar det ingen i Styret som tyckte att det varmeningsfullt att fortsätta. Både informationsutbyteoch möjlighet att träffas för att lära kännavarandra och få bättre insikt i varandras arbetsområdenanges av dem själva som motiv för attsamverka. Detta räcker emellertid inte, och Styretvill inte ha en framtida roll som informationsklubbhur trevligt det än må vara. Inbördes kan de kommafram till en gemensam värdegrund i synen påungdomar och ungdomars problem. Ska det ske enaktivitet som är meningsfull även utanför rummets18Med ekonomiskt bidrag från Ungdomsstyrelsen.16

väggar måste emellertid Styret ha ett mandat somär förankrat hos kommunledning och politiker.Både Styret och kommundirektören 19 uttryckervikten av konkretisering. Det är bortkastad tid attbara träffas en gång i månaden och tillsammansformulera vad man tycker bör göras för att förbättrasituationen för unga i Umeå om det manpratar om inte får möjlighet att omsättas hos demänniskor som möter ungdomar i sitt dagligaarbete.Det som nyligen (i september 2001) har inträffatär att kommunstyrelsen har godkänt handlingsplanenoch pengar från kommunövergripandemedel kan användas till genomförandeinsatser.En tjänst för att samordna dessa insatser skafinansieras genom omfördelning av personalresurserinom berörda förvaltningar och placeraspå fritidskontoret. Styrets misströstan har förvandlatstill förhoppningar. Utifrån en bas beståendeav en gemensam värdegrund med utgångspunkti kunskaper om ungdomars levnadsvillkorska de arbeta vidare för att stimulera till insatserinom följande områden:• Tidigast möjliga insatser för barn, ungdomaroch familjer med särskilda behov.• Helhetssyn på barns och ungdomars behov föratt skapa förutsättningar för en ökad självtillit.• Barn- och ungdomsverksamhet som utgårfrån skolan som den primära resursen.• Utveckling av demokratiska styrformer, med elevdemokratioch ungdomsparlament som exempel.• Utveckling av ungdomsgårdsverksamhetenmed nya huvudmannaskapsformer och ökatengagemang från ideella barn- och ungdomsorganisationer.UngdomsteametKonstituering och sammansättningSom redan framgått tillkom inte Ungdomsteametpå Ersängskolan (åk 7–9) på initiativ avSamverkansprojektet. Det finns emellertid enkoppling till Styret eftersom rektor på Ersängsskolanär en av medlemmarna. Han har dock intenågot arbetsledaransvar för Ungdomsteametsom sådant. En av de tidigare medlemmarna iStyret hade däremot en ledarfunktion för socialsekreterarnai teamet i egenskap av att vara IFOchefpå socialtjänsten i Ersboda. Styret vardäremot inte Ungdomsteamets ledningsgrupp.Ungdomsteamet vid Ersängsskolan tillkom somett resultat av SAM-projektet 20 , som med formellstart 1 januari 1998 växt fram ur en sedantidigare förankrad samverkanstanke i bostadsområdetErsboda. På grund av Ersbodas speciellastruktur med många barn och ungdomar ibefolkningen framstod skolorna som specielltbetydelsefulla. Som ett resultat av dettakonstituerades Ungdomsteamet, bestående av:• kurator, Ersängsskolan• skolsköterska, Ersängsskolan• studie- och yrkesvägledare, Ersängsskolan• resurspedagog, Ersängsskolans resursskolaför elever med särskilda behov• ungdomskonsulent, fritidsgården Athena• två ungdomsassistenter, ungdomsgårdenAthena• två socialsekreterare, socialtjänstens norradistrikt i Ersboda19Vilket framkom vid telefonintervju med densamme 2001-05-22.20Slutrapport och annan dokumentation om SAM-projektet finns tillgänglig på www.sam.umea.se17

Till de organisatoriska förutsättningarna hördeatt ungdomsgården Athena flyttade från sinalokaler i Folkets hus i Östra Ersboda centrum tillErsängsskolan, samt att två socialsekreterarelikaledes flyttade in i var sitt tjänsterum påskolans expedition.Gruppen som tilldelades en uppgiftTanken att samverkan är av godo var alltså inteny i Ersboda, inte heller på Ersängsskolan. En avungdomsassistenterna på ungdomsgårdenAthena, som då var inrymd i Ersboda Folkets Hus,var arbetsledare för kamratstödjarna på Ersängsskolanoch kom att tillbringa en del tid där.Han etablerade härigenom en kontakt medskolans kurator. De kände båda två ett visstmissnöje med socialsekreterarna, som de tyckteborde engagera sig mer i ungdomars skolgång.Samtidigt kom kuratorn och en socialsekreterarefram till att det kändes fel att de ibland uppenbarligenarbetade med samma ungdomar utanatt de alltid ens visste om varandra. De somdrabbades var framför allt ungdomarna självaoch deras familjer, som kunde få samtala medän den ene och än den andre. I bästa fall varbudskapet från de båda samhällsrepresentanternalikartat, i sämsta fall framstod kontakternasom motsägelsefulla. Alla tre hade dessutomerfarenhet av stökiga perioder då de varoch en för sig kände sig otillräckliga inför attmöta och tackla de problem de mötte. Detupplevda behovet av att arbeta mer tillsammansartikulerades, och de började träffas någontimme varje tisdag i ett rum på Ersängsskolan.Arbetssättet var sökande. Hur mycketkunde de lita på varandra? Hur mycket vågadede säga? De träffades och diskuterade för atthitta åtgärder för ungdomar som var en gemensamangelägenhet för socialsekreterare (utifrånatt vara aktuella för utredning eller åtgärd),ungdomsgård (utifrån att vara besökare pågården) och skola (i det här fallet för skolkuratorn).De träffade ibland ungdomar och/eller deras föräldrar tillsammans. När det gälldenågon elev på Resursskolan ombads en läraredärifrån att vara med. Även skolsköterskanbjöds ibland in. Detta informella, sökande forum,kallat Ringblomman, startade med utgångspunkti de brister som de var och en för sigkänt i sina dagliga försök att bistå ungdomarsom hade någon form av problematisk relationtill sin vardag. 21Ringblomman var alltså ett faktum närUngdomsteamet initierades. Vid intervjuernauttryckte dess medlemmar ett missnöje medtillvägagångssättet. De beskrev att det kom somett direktiv från ovan som kvävde det egnaförsöket. Något stort skulle forceras fram, ochde kunde inte fortsätta från den punkt där debefann sig i Ringblomman. Skolsköterskan ochstudievägledaren ställde sig frågande till sittdeltagande och vilken roll de skulle ha. De tyckteatt projektledningen borde ha talat med var ochen och gett dem chans till reflektion över denegna medverkan. Samtidigt kändes det tvingandeatt delta. ”Ställde man inte upp så kundeman inte jobba vidare. Det kändes nästan så”(studievägledare). Det uppstod en undran övervad det här med ungdomsteam egentligen skullevara bra för 22 .21Beskrivningen av Ringblommans tillkomst grundar sig på intervjuer med nämnda personer.18

Ett sektorsövergripande projekt kan ses somett kontinuum, ett skeende över tid (Davén &Sundell, 1998) 23 :• första nivån: det finns en medvetenhet omett behov av samverkan• andra nivån: utbyte av information, t.ex.om problembilder, insatser• tredje nivån: arbetet samordnas, t.ex. gemensamkartläggning och definition av problem,ansvarsfördelning, samordning av resurser• fjärde nivån: samordning i team, i projektformeller sektorsövergripande verksamhetVi kan konstatera att Ungdomsteamet utifrånderas egen beskrivning tillkom direkt på denfjärde nivån, medan Ringblomman däremot ficktid och möjlighet att utvecklas hela vägen.Till denna anda av missnöje bidrog svårigheterav praktisk och organisatorisk art. Det stämdeinte alltid med teamets förväntade funktion ochde praktiska förutsättningar som fanns. Socialsekreterarnahade 10 – 16 åringar som sinmålgrupp. Det innebar att endast en del av deungdomar de hade kontakt med var elever påErsängsskolan. Åldersgränserna var satta medutgångspunkt i organisationen på socialkontoretoch inte utifrån Ungdomsteamets behov, ochdet framstod för socialsekreterarna som tvivelaktigtom det egentligen var någon större vitsatt ha arbetsplatsen på skolan. Diverse praktiskaproblem uppkom dessutom som ingenhade tänkt på i förväg. De första månaderna komsocialsekreterarnas utskrifter på en skrivaresom befann sig på socialkontoret ett par kilometerbort. Hantering av sekretessbelagd post varett problem, liksom förvaring av akter och handlingar.Ungdomsteamet föddes alltså i en anda avmissnöje, och ur detta uppstod ett motstånd. Attuttrycka missnöje tar tid, tid som skulle hakunnat användas på bättre sätt. ”Man förlorartid när något dimper ner utan förankring” (skolkurator).Det fanns även vid teamets start ettantal farhågor förknippade med gårdens ochsocialsekreterarnas lokalisering till skolan:• Socialsekreterarna på skolan: Elevvårdarna,i synnerhet kuratorn, blev oroliga. Vadskulle hända med dem? Ibland finns det önskemålom åtgärder som endast socialtjänsten kanbesluta om. Fanns det en risk att lärarna skullegå direkt till socialsekreterarna? Farhågor fannsäven inom lärarkåren. Något annorlunda skulleta plats inom skolans väggar. Personal sombehövde överfallslarm och flyktvägar. Det öppnadesför skräckvisioner. Skulle det kommaknarkare till skolan? Eller äldre ungdomar? Vemskulle ta hand om ungdomarna när de kom utfrån socialsekreterarnas rum, storgråtande ochledsna?22SAM:s projektledning känner inte igen denna beskrivning. De menar att tillvägagångssättet var demokratiskt medmöjligheter att diskutera och yttra sig över direktiv och syfte. Ringblomman tillskapades som en del av projektet ”Vitillsammans” som föregick SAM-projektet, och de menar att det över huvud taget inte finns någon skillnad i de processervarigenom Ringblomman respektive Ungdomsteamet tillskapades. Upplevelserna av samma händelser ter sig helt olikautifrån olika perspektiv, vilket är ett i sig intressant faktum.23Med ref. till Hallet C & Birchall. E (1992) Coordination and Child protection. A review of the literature. HMSO, Edinburgh.19

Gården på skolan: Athenas flyttning tillErsängsskolan blev en känslig fråga för personalenpå gården. Det uppfattades som principielltfel att ungdomsgården skulle vara inrymd iskolans lokaler, vilket även fick massmedialuppmärksamhet. Ungdomarna ska inte behövagå tillbaka till skolan på kvällen med allt vad denkan symbolisera. En viss personalomsättningblev följden, eftersom inte alla var beredda attarbeta i den nya formen.Ovan nämnda farhågor om socialsekreterarnasoch gårdens närvaro på skolan kom på skam 24 .Vid intervjuernas genomförande fanns det överhuvud taget många positiva synpunkter över attteamet bildats. Kritiken mot tillvägagångssättethar emellertid stått sig, men den varierarutifrån vilken utgångspunkt man har. För Ringblommansdeltagare dominerade känslan av attvara överkörda. Det som började som ett litet fröfick inte av egen kraft fortsätta växa utan skulleplötsligt bli något annat och större, definieratoch bestämt av någon annan. Även hos elevvårdarnafanns upplevelsen av att tvingas in inågot som de själva inte bett om, och de ifrågasattesitt deltagande eftersom de redan hadesin funktion i elevvårdande instanser på skolan.En av socialsekreterarna rekryterades med direktuppgift att verka i teamet, och utifrån enannan erfarenhetshorisont begränsar sig hanskritik till bristfälliga ramar för arbetsuppgifteroch praktiska svårigheter. En ungdomsassistentbörjade arbeta på gården efter det att teametvar ett faktum. För honom var det jobbet pågården som var det viktiga, och Ungdomsteametfanns över huvud taget inte med i hans övervägandeninför att börja arbeta på Athena. Det varsnarare utmaningen att arbeta på Ersboda somlockade.Ungdomsteamets tillkomst var emellertid intefritt från direktiv, vilket framgår av följandeformulering:• Ungdomsteamet skall utarbeta en arbetsmodellför arbetet med ungdomar i riskzon ålder10–16 år.• Synliggöra ungdomarnas och familjens egnaresurser.• Arbetsmodellen skall bygga på olikasamverkansformer mellan myndigheter och föreningari syfte att tillvarata de gemensammaresurser som finns i ungdomarnas nätverk ochnärområde. 25Inriktningen skilde sig däremot från Ringblomman.Den var först och främst ett forum förpraktiskt samarbete kring de individer där manvar och en för sig upplevde ett tillkortakommandeeller där samordningsvinster fanns atthämta. Den uppgift Ungdomsteamet fick var att”utarbeta en arbetsmodell för utsatta ungdomari åldern 13–16 år på Ersboda” 26 .En arbetsmodell tar formTveksamheterna till trots så var samarbetstankensedan tidigare fast förankrad som bådenågot gott och nödvändigt, och det fanns ett24En förändring beträffande gården är att antalet besökare i gymnasieåldern har minskat. Detta verkar emellertid inte sessom ett problem.25Uppgifterna kommer från ett odaterat dokument som delgavs mig med förklaringen att det utgjorde SAM: s projektledningsintentioner med ungdomsteamet.26Dokument från Ungdomsteamet daterat 98-02-09.20

upplevt behov av att man behövde närma sigvarandra. Inte minst gällde detta skola ochsocialsekreterare. Teamets medlemmar vardessutom plikttrogna och tog på sig uppgiftenatt utarbeta en arbetsmodell för det förebyggandeungdomsarbetet i Ersboda. De formuleradeUngdomsteamets syfte enligt följande:Syftet med Ersboda ungdomsteam är att, som endel av SAM-projektet, se över ungdomsarbetetoch med gemensamma krafter arbeta fram ettförslag på hur det gemensamma förebyggandearbetet med ungdomar på området ska gå till. 27Ungdomsteamet formulerade ett antal föresatserinför sin fortsatta existens. Följandebeskrevs som klart för sjösättning:• Teamet ska fortsätta träffas varje vecka, meden markering att minst en representant för varjeverksamhet ska vara närvarande. Det ska intevara nödvändigt med fullständig närvaro.• En informationsfolder ska tas fram för attanvändas t.ex. inför föräldrar.• Samarbete ska sökas med resurspersoner,vilka ska kunna vara behjälpliga med genomförandetav insatser som initierats av teamet förenskilda ungdomar. Dessa resurspersoner kanbefinna sig inom andra samhällsinstanser somhar ungdomars problem som sin uppgift, t.ex.fältgruppen, närpolisen eller BUP, eller ingå iresursbanken.• Åtgärdskedjorna mot alkohol och snatteriska tas i bruk. Här ska teamet ha en samordnandefunktion beträffande insatser och åtgärderoch ansvara för att de blir genomförda ochresursperson utsedd.• Ungdomsteamet ska ansvara för in- ochutskrivning till resursskolan och ha hand omuppföljningsansvaret för inskrivna elever. Teametska även ta på sig ett ansvar för att elevernaska få den hjälp och det stöd som de behöver föratt fullfölja studierna på resursskolan. Hjälp ochstöd kan även bli aktuellt utanför skoltid.Vissa frågor fanns att fortsätta utveckla:• Snabbutredning jml § 50 Socialtjänstlagen• Utbildning av teamets medarbetare• Utveckling av resursbanken• Åtgärdskedjan mot skolk skulle vidareutvecklastillsammans med skolpersonalen• Åtgärdskedjorna mot mobbing, våld, hot omvåld, skadegörelse och droger skulle utvecklas• Möjligheterna att uppnå nolltolerans beträffandelagbrott skulle undersökas• Resursskolans metoder skulle fortsättautvecklas 28 .Det dagliga arbetetI och med utgången av 1998 förelåg den handlingsplansom citerats ovan. Det innebar att en fasskulle övergå till något annat, nämligen dettaprograms genomförande. Samtidigt som myckettid och kraft lagts ner på formuleringen avhandlingsprogrammet, så rullade vars och ensdagliga uppgifter på i en annan fil. Även dettapåverkades av teamets existens, inte minst delokalmässiga förändringarna med ungdoms-27Citat från rapport daterad 1998-12-01 från Ersboda Ungdomsteam: ”Ersboda ungdomsteams arbete ht-98.”28Se ovan.21

gården och två socialsekreterare på skolan. Närjag i maj/juni 1999 intervjuade teamets medlemmarfick de bland annat frågor om vad som varitbra eller dåligt med teamet så långt. De svar jagfick utgick från det vardagliga konkreta samarbetetpå individnivå, inom eller utanför teametsmöten. Det var det som utgjorde grunden tillRingblommans framväxt, och det var fortfarandedet som upptog deras huvudsakliga engagemangutifrån vars och ens dagliga uppgift. Jag harperiodvis varit närvarande vid teamets mötenfrån och med våren 1999, och jag kan konstateraatt detta behov kvarstått. Det var emellertid ävenmeningen att handlingsprogrammet med resursbankoch åtgärdskedjor skulle genomföras 29 .Ordet ”genomförande” fick så småningom enspeciell laddning, åtminstone för mig som observatör.Det nämndes i samband med åtgärdskedjorsom inte fungerar, medling som intefungerar, inga resurspersoner som kan ta på sigdessa uppgifter, ingen resursbank, ingen samordnaresom skulle kunna se till att det kom igång.Frågan ställdes flera gånger vem denna personskulle kunna vara och hur det skulle kunna finansieras.Teamets medlemmar hade fullt upp medsina respektive arbetsuppgifter, och att byggaupp kontakter med företagare och föreningslivför att hitta resurspersoner är en tidskrävandeuppgift. Lösningen blev en förändring av retoriken,och budskapet blev att allt egentligen redan vargenomfört och utfördes på gården. Detta påståendehar ringa överensstämmelse med verkligheten,i alla fall om teamets egna beskrivningarav sina planer ska vara vägledande.Att genomförandet av handlingsplanen varitförenat med stora svårigheter betyder emellertidinte att Ungomsteamet varit overksamt. Detbrast inte i kreativitet och idéer om aktivitetersom skulle kunna gagna Ersbodas ungdomar ochderas familjer. I synnerhet gården var aktiv pådenna punkt. Problemet var snarare att få diskussionernaoch förslagen att nå utanför rummetsväggar, varför teamets goda idéer ofta fickkaraktären av kortlivade dagsländor. Ungdomsteamethade få formella uppgifter. Teamet vari ringa utsträckning behövt av övrig skolpersonal,och bland eleverna på skolan var derasexistens över huvud taget inte känd. Det riktadesfå förväntningar på teamet utifrån, varförde var tvungna att försöka överleva av egenkraft. Ett annat problem var avsaknaden av enegen pengapåse, med vilken åtminstone någragoda idéer hade kunnat genomföras. En närbesläktadsvårighet var avsaknaden av mandat attfatta beslut. Teamet hade även problem medstruktur och kontinuitet. De flesta var överensom att någon form av ledarskap hade varit tillhjälp, men gruppen klarade inte av att ta ettgemensamt beslut om vem det i så fall skullevara. Å andra sidan kunde vissa möten präglasav en anda av effektivitet där det gällde att striktfölja den dagordning som fastslogs vid mötetsbörjan så snabbt som möjligt, något som intefrämjar att ett utvecklande möte kan komma tillstånd. Jag kunde ibland ana en anda av misstroinom gruppen, vilket vid några tillfällen tog siguttrycket att den instans (skola eller socialtjänst)som inte var representerad blev kritise-29Resursskolan som var den tredje delen i handlingsprogrammet har varit i gång hela tiden. Dess existens är inte beroendeav Ungdomsteamet utan utgör en del av skolans verksamhet.22

ad av övriga (dock inte personligt riktat motteamets medlemmar). Problemet med ledningsfunktioneninom gruppen verkade ha sin motsvarighetpå chefsnivå, där en omorganisationinom kommunens förvaltningar medförde attdet inte fanns någon ledningsgrupp som omfattadealla medlemmarna i teamet. Ökad samverkanmellan organisationer innebär att regler,rutiner, resurser med mera bör ändras på ettsådant sätt att samarbete mellan människorförhoppningsvis underlättas (Odbratt, 1999).Det är alltså en fördel om en växelverkan mellansamarbete och samverkan kommer till ståndmed ömsesidig påverkan däremellan. Det kanförutsätta att samverkans-/samarbetsprocessernaförlöper parallellt på operativ nivå ochledningsnivå, eftersom möjligheterna att förändrainstrumentella förutsättningar vanligtvisär starkt begränsade på den operativa nivån. Attinte så har skett kan utgöra en förklaring till attdet uppstod praktiska svårigheter vid socialsekreterarnasflyttning till skolan. Det har äveninom teamet uppstått ett förvånat missnöje degånger de upptäckt att de ägnat tid åt attdiskutera ekonomiska motsättningar mellanförvaltningarna. ”Varför hamnar detta hos oss?”FörändringarFrån och med hösten 1999 inträffade en påtagligförändring, nämligen att socialsekreterarnainte längre använde sina tjänsterum på skolan.De hade upplevt stora svårigheter med dendubbla tillhörigheten, dels på grund av ovannämnda praktiska problem, dels utifrån behovetav att ha kolleger i närheten att kunna diskuteramed. Återigen märktes en förändring i retoriken.Den rumsliga närhet som vid intervjuerna framställdessom en stor fördel med en betoning avjust socialsekreterarnas placering på skolan,tillskrevs inte längre någon betydelse av socialsekreterarnasjälva. Denna höst kunde jag iakttaett dalande engagemang för teamet. Deltagandeti mötena sjönk, och skolsköterskan ochstudievägledaren valde att utträda. De markeradedäremot att de stod till tjänst för samarbetenär så behövdes. Däremot blomstradeungdomsgården mer än någonsin, åtminstoneatt döma av den skepnad som framträdde iteamet. Gårdens representanter var fortfarandeflitiga deltagare på mötena, och de hade mycketatt berätta om planerade projekt och aktivitetersom visade att både idéer och inspiration flödade.Inför årsskiftet genomförde teamet enomorganisation av sin verksamhet. Ungdomsteameti sin ursprungliga sammansättning skullei fortsättningen träffas en gång i månaden ochförst och främst arbeta med genomförandet avhandlingsplanen. En mindre konstellation beståendeav skolkuratorn, en ungdomsassistentoch tre socialsekreterare skulle träffas på denvanliga tisdagstiden för ett konkret samarbeteom enskilda ungdomar. Visserligen användesinte det ordet, men vi kunde konstatera attRingblomman hade återuppstått.Utveckling eller avveckling?I skrivande stund är Ungdomsteamets fortsattaexistens en öppen fråga. Jag försökte underhösten 2000 vid några tillfällen ta kontakt för attförsäkra mig om att få vara med vid nästa mötei teamet, men det inträffade aldrig. Samarbetstankenfinns däremot kvar, vad som än må skemed Ungdomsteamet som forum för detsamma.För att citera ungdomskonsulenten på gården:”Egentligen så har det inte så stor betydelse vadsom händer med teamet, för vi har lärt oss att23

samarbeta och det är OK och accepterat att vigör det.” Samarbetet fick en konkret prövningsent samma höst när det via gården uppdagadesatt flera av skolans elever använde droger, ochde kontakter som bland annat knutits genomUngdomsteamet fick anledning att vitaliseras.När rektorn, dessutom medlem i Styret, berättadeom det inträffade poängterade han gårdenscentrala roll i upptäckten av problemetsamt betydelsen av god personkännedom ochupparbetade kontakter.Även om dess anda lever kvar och ett praktisktsamarbete fortfarande sker, så har alltsåUngdomsteamet i sin ursprungliga form gåttmot en avveckling. Det hindrar inte att vi kanreflektera över hur en alternativ utveckling hadekunnat te sig.I begreppsgenomgången i inledningen av dettakapitel såg vi att samverkan/samarbete kan skegenom olika grad av integration mellan berördaverksamheter. I förutsättningarna för Ungdomsteametingick ett rumsligt samgående inomskolans väggar, och för gården har detta äveninneburit en viss integrering i skolans inre verksamhet.För socialsekreterarnas del handladedet däremot först och främst om att utföra sittvanliga arbete i en annan lokal. Detta var dessutomen känslig punkt med tanke på relationernainom teamet, eftersom en förändring moten yrkesroll som präglats av en större öppenhetgentemot elever på skolan inneburit ett hot motkuratorn. De professionella gränser som intesällan anges som viktiga att slå vakt om för attett samarbete ska fungera och inte upplevassom ett revirintrång kan alltså samtidigt utgöraett problem. Det fanns inom teamet förväntningarom att socialsekreterarna skulle vidtavissa förändringar i sitt arbetssätt, att exempelvisutreda ungdomars och familjers behov snabbare,erbjuda hjälp utan att det nödvändigtvisskulle behöva passera ett utredningsförfarandeoch att vara mer flexibla vid tillsättandet avkontaktpersoner. Ambitionen att erbjuda hjälputan att den föregås av anmälan och utredningär sannolikt oproblematisk så länge inte restenav de dagliga arbetsuppgifterna tar överhanden.Eftersom detta hela tiden varit en hotanderisk alternativt en reell verklighet, blev det ävenen arbetsledarfråga i vilken utsträckning teametsbehov skulle prioriteras. Önskemålet att kontaktpersonerskulle kunna tillsättas efter att teametgjort en bedömning av behovet blev svårt attgenomföra på grund av bristande mandat atthantera frågan frikopplad från rutinerna påsocialkontoret.Mandat från den egna arbetsgruppen att fungerasom en självständig representant i ett samarbetsorganär en förutsättning för att en ömsesidigförståelseorientering ska kunnautvecklas. Det innebär att man skaffar sig ettdubbelt representantskap, där de gemensammaintressena måste prioriteras jämfört med respektiveförvaltningsintresse. Detta påstående,lånat av Odbratt (1999), sätter fingret på ensvaghet i Ungdomsteamet som sannolikt bidrogtill att det inte alltid framstod som meningsfulltför alla dess medlemmar. Socialsekreterarnahade från början en ambition att om möjligttillgodose de krav om förändring som riktadesmot dem, men det blev för mycket kamp att hålladen vid liv. Dessutom skedde byte av personer.Socialsekreterarna stannade kvar i en anmälnings-,utrednings- och åtgärdskultur, och dehade inte mandat från den egna förvaltningenatt anpassa handläggningsrutiner efter teametsbehov.24

Kanske hade Ungdomsteamet fått en mergenomgripande betydelse om det fått utvecklastill ett samarbetsorgan där även professionellaoch förvaltningsmässiga gränser hade varitöppna för förhandling.25

Vad? FörebyggaDetta kapitel syftar till att ge en bild av Samverkansprojekteti Umeå med utgångspunkt idess uppgift att verka i en förebyggande/främjandeanda. Mitt uppdrag har varit att följa enprocess över tid, varför även de insatser somvidtogs med anledning av ungdomssituationenpå stan fått utrymme. Med hjälp av diskursbegreppetförsöker jag fånga tankar och föreställningarom hur man förebygger problemoch/eller främjar en positiv utveckling. Det äroundvikligt att det sker en viss förenkling av denmångfald och komplexitet som kännetecknardet ”verkliga” Samverkansprojektet. Analysenutmynnar i slutet av kapitlet i en identifiering avtvå målgrupper inom den övergripande gruppen”utsatta ungdomar”.Först följer emellertid en introduktion av förebyggandesom begrepp, idé och praktisk företeelseför den som är intresserad av denna orienteringinför den fortsatta läsningen.Viljan att komma föreFörebyggande som begreppAtt ”förebygga” syftar framåt eftersom dethandlar om att förhindra en negativ utvecklingeller att problem uppstår. Liksom ”förekomma”med likartad innebörd ställs det ofta i konstrasttill ”bota”. ”Profylax” (från grekiskans prophylaksis:försiktighet, vaksamhet, min anm.) och”prevention” (från latinets prevenire: kommaföre, min anm.) är andra begrepp med sammabetydelse (Sahlin, 2000). Begreppet har enligtSahlin 30 en diffus framtoning i projekt ochverksamheter. I sin otydlighet kan det fortsättaskapa optimism och användas som ett magiskthonnörsord, som inte bara beskriver utan ävenlegitimerar olika former av verksamheter.Preventionsbegreppet används på ett sådantsätt att i stort sett allt kan betraktas somförebyggande, vilket kan leda till en föreställningom att allt förebygger allt (Ohlsson &Swärd, 1994). På grund av svagheter som dessaargumenterar Narkotikakommissionen för attförebyggande bör utvecklas till en egen professionoch ett eget kompetensområde med engemensam enhetlig begreppsapparat. Kommissionendefinierar själv förebyggande somallt som äger rum innan något oönskat inträffat.Hit räknas dels de insatser som direkt syftar tillatt förebygga, dels de som visar sig ha preventivabieffekter i relation till ett befarat problem utanatt det egentligen ingick i planeringen (Diskussionspromemorianr 12, 2000).Prevention som idéSå länge det fanns en allmän uppfattning attmänniskors livsförlopp var ödesbestämt via enhögre makt saknades grundförutsättningen förett preventivt tänkande. Idén om att förebyggahar sin grund i föreställningen att både samhälletsoch individens utveckling åtminstone i någongrad kan förutses och påverkas av människor(Sahlin, 2000). Med demokratins införandetillkom en debatt om samhällets mål och riktning,samtidigt som vetenskapen hittade nya30Sahlin utgår i sitt resonemang från ”brottsförebyggande” men konstaterar även att de mål och element som ingår iverksamheter med ett förebyggande syfte i hög utsträckning även är relevanta beträffande ambitionen att förebygga t.ex.drogmissbruk eller asocialitet i största allmänhet.26

orsaker till samhällsproblem och avvikandebeteende. Preventionstanken har alltid varitnära kopplad till den vetenskap som söker generellamönster och kausala samband i statistiskamaterial, från början främst naturvetenskapoch positivistisk samhällsvetenskap. Medicinen,genetiken, kriminalantropologin och senarepsykologin och sociologin ringade efterhand in områden som blev föremål för orsaksanalys,och nya problem identifierades och komatt utgöra objekt för ett preventivt tänkande(Sahlin, 2000). Genom det socialhygieniska projektetknöts medicinen till samhällsvetenskaperna,och nya sociala fält kom att inordnas imedicinens domäner 31 . Bestämningen av orsakernautvecklades till att bli ett mål i sig, eftersomdet var just dessa som skulle oskadliggöras(Petersson, 1995). Denna tendens kvarstår inomdiscipliner som medicin, psykologi och kriminologi,där kunskapsproduktionen i icke ringaomfattning består av att identifiera riskfaktorer.Den förebyggande ambitionen omfattas av ensjälvklar positiv värdering, i minst lika hög utsträckningsom samverkan. Det är svårt att varaemot prevention. Preventionsidén är emellertidproblematisk eftersom naturvetenskapliga förklaringarom kausalitet förs över på socialasammanhang (Sahlin, 2000). På individuell nivåingår även en föreställning om att problemenblir allt värre om ingenting görs. Har inga problemutvecklats finns en risk att så sker om inteförebyggande insatser sätts in (Ohlsson & Swärd,1994). Insatserna ska därför komma tidigt i etttänkt negativt utvecklingsförlopp, helst innanproblemet blivit manifest eller kommit till uttryck.Vilka signaler som i olika verksamheterbetraktas som tecken på en dylik utveckling harbetydelse för vad det förebyggande arbetet skainnehålla. Skolk betraktas exempelvis som ettsent problem sett ur skolans horisont, medandet kommer tidigt i det utvecklingsförlopp somsocialtjänsten och polisen ser som sitt ansvarsområde(Sahlin, 1992).Prevention som praktikPreventionstanken är alltså ingalunda ny, mentrots detta har det under de senaste hundra årentalats om prevention som om det vore något nyttoch speciellt (Sahlin, 2000). En stor del av denexpertis välfärdssamhället erbjuder idag uppstodi form av brottspreventiva åtgärder vidsekelskiftet. I mer modern tid fastslogs iUngdomskommitténs slutbetänkande 1951 32vikten av profylax. Villkoren skulle förbättras förungdomar i allmänhet och speciellt för så kalladmissanpassad ungdom. Exempel på insatsersom föreslogs var skolkuratorer och skolpsykologersamt uppbyggnad av barn- ochungdomspsykiatrin (Ohlsson & Swärd, 1994).Under välfärdsstatens uppbyggnad satsades påen god miljö med hjälp av strukturinriktadeinsatser, med ökad jämlikhet och rättvisa somhonnörsord. Detta var särskilt påtagligt under1970-talet, då verksamheter drevs i en socialiserandeanda med ungdomars integrering isamhället som mål (Sahlin, 2000). Under dettadecennium utformades en socialpolitik somsyftade till att motverka kommersialisering ocherbjuda möjligheter att skapa goda fritidsvanorför ungdomar som vistades på gator och torg och31Med ref. till Palmblad, Eva (1990) Medicinen som samhällslära. Daidalos, Göteborg.32Den hade då varit i arbete sedan 1939.27

andra offentliga platser. Ungdomar skulle utvecklagemenskapsformer som överskred generationer,klasser och kön, och de skulle underdemokratiska arbetsformer lära sig medbestämmandeoch ansvar för att formas till solidariskamänniskor. I denna anda byggdes fritidsgårdarnaut, och socialarbetare och polisersträvade efter att komma nära de unga i derasegna miljöer (Petersson, 1995). 1980-talet var istället ANT-undervisningens och ungdomsprojektensårtionde, men fortfarande med socialisationoch integration som främsta rättesnöre.Distraktion och avledning med hjälp avdrogfria fritidsaktiviteter fick även det stortutrymme. I samband med världsungdomsåret1985 drevs ett antal ungdomsprojekt med detgemensamma temat att öka ungdomars delaktighet,med förhoppningar om att detta skullebidra till att ungdomar fick en positivare bild avsamhället. Mot slutet av decenniet skedde engradvis förändring mot ökande inslag av kontrollav ungdomars beteende i de projekt som genomfördes.Vuxnas ansvar fokuserades, däremottonades ungdomars delaktighet ner. Polisenfick en utökad roll i förebyggandeprojekten,vilket ytterligare accentuerade kontrollelementet.Under 1990-talet kom identifieradegrupper av ungdomar allt mer att utgöra målgrupp.Socialstyrelsens rapport Växa i välfärdslandfrån 1990 rekommenderade kommunernaatt arbeta mer med ungdomar i riskzon, blandannat genom vidgad fältverksamhet och stöd tillungdomsmottagningar (Sahlin, 1992).En ideologisk omsvängning under 1990-talethar medfört att kollektiva lösningar och offentligstyrning ifrågasatts medan det individuellaansvaret i stället betonas 33 , och den socialaingenjörskonsten kritiseras för att den kränkerindividernas frihet och integritet 34 . Detta harinte medfört att preventionen gjort sorti ursocialpolitiken, snarare tvärtom. Det är däremotandra aspekter av och former för det förebyggandearbetet som betonas enligt Sahlin.Hon har i sin forskning iakttagit att det frånslutet av 1980-talet skett en förändring av detcentrala stödet, som från denna tidpunkt i storutsträckning gått till förebyggande arbete medinriktning på en ökning av den sociala kontrollenutan att gå omvägen via normintegrering ochgemenskap. En annan tendens är att det inombrottspreventionen sker en glidning mot enhögre grad av så kallade situationellt förebyggandeinsatser (se även Granholm, 1998). Istället för att rikta intresset mot individenssociala utveckling prioriteras insatser för attminska möjliga tillfällen att begå brott. Aktuellastatliga rekommendationer och idéer om brottsförebyggandearbete utgör ett exempel pådetta 35 . Inom det drogförebyggande områdetargumenteras däremot fortfarande för insatserpå bred front, och honnörsord som social trygghetoch jämlikhet dröjer sig kvar till exempel iNarkotikakommissionens strategi för lokalt förebyggandearbete från år 2000.33Med ref. till Boréus (1994) Högervåg: nyliberalismen och kampen om språket i svensk debatt 1969–1989. Tiden, Stockholm34Med ref. till Hirdman (1989) Att lägga livet till rätta – studier i svensk folkhemspolitik. Carlssons, Stockholm.35Brottsförebyggande åtgärder i praktiken. Lokalt brottsförebyggande arbete. Idéskrift # 3 från Brottsförebyggande rådet,Brå-rapport 2000:1.28

Prevention som ideologiDen som arbetar brottsförebyggande förväntasintervenera i brottets orsaksmekanismer. Sahlinmenar tvärtom att det som kallas brottspreventionbidrar till en konstruktion av brottslighetensorsaker. På samma sätt som handlingarinte bara har en mening utan också skaparen mening, så kan åtgärder påverka föreställningarom ett problem och dess orsaker. Forskningkan inte bidra med en definitiv kunskaputan är hänvisad till tolkningar, exempelvis avvad som är de verksamma elementen i deförebyggande insatserna eller vad som orsakarfluktuationer i brottsnivån. Det är enligt Sahlinosannolikt att vi kommer att uppnå en vetenskapligkonsensus om vad som är de verksammaelementen i de förebyggande insatserna ellervad som orsakar dessa variationer. Vi kan därförförmoda att politiska och ideologiska ställningstagandenkommer att fortsätta vara avgörande,både för vilka insatser som görs och vadman anser sig veta om vad som förebygger brott.Diskursen om preventionens mål och medelförändras med samhällets struktur, hegemonioch resurser och varierar med rådande maktförhållanden.Förebyggande insatser begränsasi varje tid av dominerande normer ochvärderingar. Valet av modell är därför en politisk,ideologisk och etisk fråga. Prevention ärinte god i sig (vilket det nazistiska preventionsprogrammetutgör det yttersta beviset för), utanden måste värderas efter sina mål, problemdefinitioner,medel och möjliga konsekvenserför olika parter och grupper (Sahlin, 2000).Förebygga – vad?Det som ska förebyggas är vanligtvis något somannars kräver någon form av ingripande.Preventionen tenderar emellertid att framträdai en diffus skepnad, och det är inte alltid självklartvad som är det problematiska utfall som skaförhindras. Det förekommer specificering i formav ”brottsförebyggande” eller ”drogförebyggande”,men förebyggande projekt syftar ofta till attminska en lång rad ungdomsproblem. Sahliniakttog exempelvis i sin granskning av 1980-talets ungdomsprojekt att ett vanligt syfte var attmotverka asocialt beteende i allmänhet och avmånga olika slag (Sahlin, 1992; 2000).Samverkansprojektet har i sitt syfte inte angettvad som ska förebyggas. I den ungdomssituationsom föregick Umeå kommuns deltagande i projektetfanns beskrivningar av både brottsligtbeteende och droganvändning. Genom polisensmedverkan riktades de tidiga insatserna i storutsträckning mot att minska brottsfrekvensenbland unga män. Styret har framför allt intresseratsig för drogförebyggande insatser samt förgenerellt främjande arbete. Ungdomsteametanger inte vad som ska förhindras, men i handlingsprogrammetkan vi utläsa att de beteenden somska utlösa åtgärdskedjor-na handlar om alkoholoch droger, skolk och snatterier. Eftersom uppgiftenär att förhindra att det blir värre är detrimligen både missbruk, kriminalitet och asocialiteti största allmänhet som ska förebyggas.Samverkansorganet Umebrå är per definitioninriktat på att förebygga brott, medan Ungdomsmiljonenhar en bredare inriktning genom att isina riktlinjer prioritera föreningsprojekt som kan”förebygga ungdomsproblem som till exempeldrogmissbruk, våld och skadegörelse samt främlingsfientlighet”36 .29

Även om målet för de förebyggande insatsernakan variera i den utsträckning det överhuvud taget omnämns, så ses emellertid orsakernatill den befarade utvecklingen och utvecklingensförlopp som i hög grad sammanfallande,i alla fall om det rör sig om missbruk eller kriminalitet.Föreställningen är att detta har sin roti samma livsstil (se t.ex. Öhlund, 1997). Vi kanäven iaktta att riskzonsbegreppet ofta användsgenerellt utan att riskens ”slutmål” anges. Preventionfokuserar dessutom i första hand påorsaker, eftersom insatserna ska komma såtidigt att problemet helst inte har utvecklats.Det kan då framstå som tämligen ovidkommandeom det är en framtida kriminalitet ellerett liv i drogernas tecken som ska förhindras.Detta till trots har jag iakttagit vissa särdragberoende på om det handlar om brotts- eller omdrogprevention, vilket jag återkommer till. Vikan även konstatera att Ungdomsstyrelsen intehar någotdera på sitt bord. Denna instans har istället främjande av goda livsvillkor för ungasom sin uppgift, med inflytande, delaktighet ochsjälvständighet som viktiga honnörsord.Förebyggande i den socialaoch diskursiva praktikenFör denna analys har jag använt begreppetdiskurs (Winther, Jörgensen & Philips, 2000)som ett sätt att förklara vad som bidrar till attvi gör vissa tolkningar av våra iakttagelser ochhandlingar. Med utgångspunkt i diskursbegreppet– där diskurs handlar om ett bestämtsätt att tala om och förstå världen, eller en delav den – återger jag mina iakttagelser av förebyggandeinsatser i Samverkansprojektet i Umeåsom de framträtt i intervjuer och observationer.Ungdomssituationen på stanUppgiftenSom redan beskrivits var den ursprungliga tankenmed samverkan att komma tillrätta med ettproblem bland unga på stan, vilket beskrevs somett alltmer ökande drogmissbruk och våld. Genomförbättrad samordning myndigheter emellan,fältinsatser från polis och socialtjänst, ettökat ansvarstagande från vuxenvärlden samtdrogförebyggande insatser fanns förhoppningarom att ungdomssituationen skulle förbättras. Iavtalet med Ungdomsstyrelsen inkluderadesäven målet att samarbeta med ungdomar ochstimulera deras egna aktiviteter.Det som närmast följer berör fältinsatser,vuxnas ansvar samt samordning på olika nivåer.Drogförebyggande och ungdomars delaktighetåterkommer jag till under ”Styret” senare idetta kapitel.FältinsatserPå operativ nivå avdelades två poliser meduppgift att ägna sitt intresse speciellt åt deungdomar som var mest brottsaktiva, definieradesom en ”kärna”. Samtidigt projektanställdesfyra fältsekreterare inom socialtjänsten medden huvudsakliga uppgiften att försöka påverkade ungdomar som tillhörde den så kallade ”svansen”.Från polisernas sida var ambitionen attsnabbt informera socialtjänsten om begångnabrott, för att ge underlag för omhändertagandenför samhällsvård av enskilda individer med36Odaterat dokument ”Anvisningar till föreningar/organisationer som ansöker om fritidsnämndens utvecklingsbidrag förförebyggande fritidsinsatser, ungdomsmiljonen”, avseende 1999.30

placering på annan ort. Så skedde även. ”Kärnan”på cirka tio ungdomar, eller snarare ungamän, genererade enligt en gissande uppskattningfrån polisen ett eller två brott per dygn ochperson i form av till exempel stölder, bilstölderoch skadegörelse. Utifrån antagandet att dessapersoner påverkade ”svansen” i negativ riktning,innebar några personers försvinnandefrån arenan att den samlade brottsaktivitetensjönk ansenligt, det vill säga med den typ avbrott som företrädesvis begås utomhus i stadsmiljö37 .De två ungdomspoliserna och de fyra frånfältgruppen gick in i ett samarbete med sammamål i sikte, det vill säga lugn och ordning på stan,men utifrån olika utgångspunkter. Polisen harsom sitt samhälleliga uppdrag att övervaka ochingripa mot dem som bryter mot lag och ordning.Deras del i den brottspreventiva uppgiften är iförsta hand att värna medborgarnas trygghetoch säkerhet. Ur det problematiska beteendetsperspektiv kommer de in i en sen problemfas,eftersom brottet redan är eller misstänks varabegånget. De vistades på stan i första hand föratt iaktta ungdomars beteende: ”Vad de hållerpå med, och att de är onyktra och vad de gör förbrott” (polis). Denna information användes inästa steg vid påtryckningar gentemot socialtjänsten.Tanken var att poliserna skulle ha kollpå ungdomarna utan att dessa visste vilka devar, medan fältgruppen skulle vara uppsökandeoch ta kontakt. I takt med att poliserna blevkända personer föll deras strategi, ocharbetssättet blev mer likt fältgruppens. ”De ärju så hemskt sökande. Har man börjat prata meddem så – är man på stan nästa helg så kommerde ju fram och pratar” (polis). Fältgruppen var åsin sida noga med att markera ett annorlundaskap,gentemot polisen och i viss utsträckningäven andra ungdomsarbetare. De var inte ute påstan för att i första hand iaktta. De ville pratamed ungdomar, inte bara om. De satsade på attbygga upp ett förtroende genom att framträdasom ”vanliga vuxna”. ”Är man inte personlig blirman en myndighetsperson.” ”Jag vet en massaom dem, varför ska de inte veta något om mig?”(fältgrupp). Genom att visa respekt och intesätta sig till doms över ungdomarna satsade depå att etablera en god relation, vilken i sin turskulle utgöra basen för de motivationsskapandeinsatser som kunde leda till att en påverkan avungdomarnas beteende blev möjlig.I en rapport kallad Dom är soc – men ändå inte(Lundgren, 1999) intervjuas ungdomar somdeltagit i fältgruppens gruppverksamheter omsina erfarenheter. Ungdomarnas svar visar attde uppskattade den ”halvnära” relationen. Dekunde känna sig som ”vanliga” killar och tjejersom blev lyssnade till, samtidigt som de varmedvetna om att fältgruppen kanske pratademed dem för att sedan kunna prata om dem medsina arbetskamrater. De såg relationen som”ganska jämlik” och uttryckte inga känslor avunderläge eller av att vara kontrollerade. Fältgruppenbeskrevs som stående på bådeungdomars och vuxnas sida. Att relationen per37En jämförelse mellan första halvåret 1998 och motsvarande period 1999 visade enligt statistik från Polismyndigheten iVästerbottens län att antalet brottsförekomster hos misstänkta i åldern 12–17 år sjunkit från 392 till 249 i absoluta tal, enminskning med hela 36,5 procent. Detta fördes fram som ett bevis för bra resultat av den genomförda strategin. Siffrornavar emellertid likartade för hela länet.31

definition är att betrakta som asymmetrisk i ettmaktperspektiv utifrån fältarbetarnas samhälleligauppgift sågs inte som ett problem, eftersomförtroende och en respektfull attityd utgjordegrunden och de litade på att fältarbetarnainte skulle svika deras förtroende (jfr Rönnols,1998). Öhlund (1997) konstaterade i sin undersökningav förebyggande praktiker att de socialarbetarehan mötte kunde pendla mellan eninformell vardagslik relation och en pedagogisk,baserad på professionellt vetande. De ungdomarsom är föremål för insatserna tenderardäremot att utgå från den informella relationen.Öhlund gissar att detta är orsaken till attungdomar i så hög grad kan vara öppna motmyndighetsrepresentanter. Fältgruppen tonadener sin kontrollerande funktion när de i intervjuernaredogjorde för hur de såg på sin uppgift. Deupplevde förväntningar från andra ungdomsarbetareatt de skulle ha koll på stadens ungdomaroch ingripa vid besvärliga situationer förordningens skull, men betonade själva att deinte ville vara spioner eller tjallare utan såg somsin roll att uppsöka, motivera och påverka. Detförväntades emellertid av dem att de skullesamarbeta med polis och socialsekreterare, ochde kunde inte avsäga sig uppgiften att varaförmedlare av information. De valde att betraktadetta som en viktig del i den professionellauppgiften. ”Vi ska bli någon slags specialisterpå Umeås ungdomar.” ”Fältarbetare vetmer än alla andra. De både ser och hör mycket.””Det är bra med kunskaper om hur det är blandungdomar ute på stan för att inte verka naiv ochokunnig” (fältgrupp). Denna specialistroll upplevdessom viktig för den professionella identiteten.Informationen förmedlades inte enbartgenom direktkontakt med ungdomar, utan ävenfrån samarbetspartner. ”Vi får polisens ochhandläggarnas och fritidsgårdarnas och skolornasversion. Efter ett tag har vi mest informationav alla, som vi sedan delar med oss av” (fältgrupp).Samarbete med ungdomspoliserna ochsocialsekreterare såg de som en nödvändig ochäven viktig del av sitt arbete. Det fanns även enannan aspekt som legitimerade informationsöverföringenutan att den skulle behöva betraktassom otillbörlig ur ungdomarnas egen synvinkel.Fältgruppen ville förmedla andra bilder avungdomarna än den gängse som fixeras vidderas problematiska beteende. ”Kommunensproblem är att de lever djävul. Ungdomarnasproblem är att de är ledsna” (fältgrupp).Vuxnas ansvarDet finns en trend att föräldrarna tilldelas en alltviktigare roll i att påverka ungdomars attityderoch beteende 38 , vilket har sin bakgrund i välfärdstatensförändring där ett större ansvarläggs på den enskilde (Svensson et al. 1998).Föräldravandringar på stan är ett exempel på enaktivitet som syftar till att mobilisera föräldrarsengagemang. Denna verksamhet har i Umeåenligt broschyren ”Föräldrar på stan” 39 syftetatt bidra till ett levande centrum, där alla somvill, ungdomar, vuxna och äldre, ska kunna rörasig tryggt och obesvärat när som helst på dygnet.Föräldrarna på stan är enligt samma bro-38Enligt författarna finns denna trend i hela Norden frånsett i Danmark, där ungdomarnas behov av att frigöra sig frånföräldrarna betonas.39En broschyr som distribueras till föräldrar för att uppmana till deltagande i föräldravandringarna.32

schyr vuxna förebilder, vars blotta närvaro haren lugnande effekt. Det framgår att vissa högaktivakvällar har tenderat att bli alkoholinfluerade.Eftersom detta medför en risk förungdomar att tappa omdömet kan fler vuxna istadsbilden bidra till att stämma i bäcken. ”Detär väl ok att de samlas på stan, det är bara detatt det blir lite våld och skadegörelse, drickande,och det är sådant här vi kan häva bara genom attfinnas till” (”eldsjälarna”). Det är inte självklartatt det är föräldrar med egna barn på stan somdeltar i dessa vandringar, snarare tvärtom.”Hade jag mina barn ute här då skulle jag kanskesöka efter dem mer än bara finnas till” (”eldsjälarna”).Föräldravandrarna satsar alltså på attbidra till en bättre stadsmiljö för ungdomar iallmänhet.Enligt Öhlund (1997) bidrar inte föräldravandringartill en utökning av den informella socialakontrollen, utan de medför tvärtom att föräldrardras in i ”det socialteknologiska fältet” genomatt bli underställda och handledda av socialarbetare.I Umeå finns ett samröre med socialtjänstensungdomskonsulenter som erbjuderlokal, lägesrapport och instruktioner vid samlingenföre vandringarnas början, och socialtjänstenhar bekostat den broschyr som distribuerastill föräldrar. Därutöver är det ”eldsjälarna”som planerar, organiserar och försökerengagera fler föräldrar. Det finns frånsocialtjänstens sida en viljeinriktning att dennaaktivitet i första hand ska vara föräldrarnasegen.Unga får en allt större skara av vuxna åskådare,en publik som förvaltar samtidens moraloch bättre vetande enligt Petersson (1995). Jaghade möjlighet att iaktta fenomenet på närmrehåll i samband med att jag vid två skolavslutningskvällar1998 följde med fältgruppen som observatör.I synnerhet en av kvällarna var ”jackornaskväll”. Frånsett ett visst inslag i gatubilden avuniformerade poliser fanns Röda korset medförsta hjälpen-väskor, fotbollstjejer och hockeykillar,Non Fighting Generation, de områdesanknutnafältgrupperna med bland annat personalfrån ungdomsgårdarna och den centrala fältgruppen,alla med sina speciella jackor somigenkänningsmärke. Det rådde en feststämningi centrala Umeå dessa kyliga försommarkvällar.Till stämningen bidrog aktiviteter som musikscenoch klättervägg, uteserveringar och folkmyller.De flesta vuxna utgjorde ett ordinärtinslag i folkvimlet, men visst fanns det jackbäraresom föreföll att framför allt se som sinuppgift att iaktta. Fältgruppen minglade däremotrunt, träffade på bekanta ungdomar, hälsadegenom att ta i hand, stod och småpratade.Deras roll just dessa kvällar bestod även den avatt kontrollera ungdomars beteende, helst genomatt se till att några tveksamma situationeröver huvud taget inte inträffade. Det var emellertidför deras del i första hand ett inslag i enuppsökandestrategi för att skapa kontakter,samt ett sätt att upprätthålla kontakt med redanbekanta ungdomar.Ett stort antal föräldrar mötte upp vid samlingendessa kvällar. De hade däremot ingaspeciella jackor på sig, vilket förekommer påandra orter. Eldsjälarna i Umeå har synpunkterom detta. ”Vi försöker vara bara föräldrar.” ”Vivill inte utmärka oss.” ”Det räcker ju att vi syns– ansiktet alltså” (”eldsjälarna”). Vid någratillfällen har vandringarna organiserats i formav annan aktivitet. Det har till exempel handlatom guidade stadsvandringar sena kvällar. Degick då till platser där ungdomar brukar vistas,33

samtidigt som guiden berättade om stan. Ettannat exempel är skyltfönsterbingo, då köpmannaföreningenskänkte priser. Dessa initiativsyftade främst till att underlätta vistelsen påstan och göra den roligare, eftersom det kanvara en tämligen tråkig sysselsättning att flytarunt och inte riktigt veta hur man ska bete sig.Det finns en strävan efter att få föräldravandringarnaatt framstå som ett naturligt inslagi gatubilden. Hade även en stor del av deföräldrar som var ute dessa skolavslutningskvällarhaft enhetliga jackor hade stadsbildenframstått som absurd.Samverkan på mellanchefsnivåEn mellanchef hos polisen och en inom socialtjänsten,dessutom projektledare i Samverkansprojektet,beskrev sig själva som ledningsgruppför de insatser som gjordes från polisens ochsocialtjänstens sida. Kontakten dem emellanvar inte ny, men samarbetet blev mer målinriktatutifrån det nya uppdraget. Det kom även attomfatta den åklagare som hade åklagarmyndighetensungdomsärenden på sitt bord.Vid det tillfälle jag besökte dem berördes denjust då aktuella och glädjande brottsstatistiken.Både polis och åklagare konstaterade att socialtjänstenryckt upp sig ordentligt, både genomatt ge behandling till de ungdomar som behöverdet och genom att handläggningstiderna föryttranden till åklagarmyndigheten minskat.Mötet gick för övrigt ut på att stämma av vadsom fungerar bra eller mindre bra i det konkretasamarbetet. Det möte jag bevistade skedde påpolisens kontorsrum och det var en polismansom höll i trådarna. Det gav intryck av ett visstledarskap från polisens sida, vilket står i samklangmed enkelriktningen av förväntningar omförändring. Polisen kunde med tillfredsställelsekonstatera att deras påtryckningar fått genomslagi socialtjänstens handläggning av ungdomsärenden.Detta utgör ett exempel på hur samverkan/samarbeteäven kan vara ett medel föratt försöka påverka en instans i viss riktning,något som dock sällan uttalas som ett öppetmotiv för att samverka.Att denna lilla samverkansgrupp är involveradi en sen fas ur ett förebyggandeperspektiv ärgivet utifrån dess sammansättning. ”Ett brotthar ju hänt. Och sedan på något vis så hoppasman att en lagföring på något sätt ska förhindrany brottslighet” (åklagare). Åklagarens uppfattningär att denna situation i sig medför att detstora flertalet inte vill hamna där igen, och detkan många gånger vara så att ett beslut omåtalsunderlåtelse har en förebyggande funktionför den som exempelvis har snattat. ”Justdet här att man ger åtalsunderlåtelse är ju enform av förtroende. Och många känner sigväldigt glada när de går härifrån att det inte blevböter som de hade diskuterat hemma hur deskulle betala osv.” (åklagare). Policyn är att varagenerös med åtalsunderlåtelser. Erfarenhetenoch statistiken har visat att det är väldigt få avdessa som på nytt åker fast för någon lagöverträdelse.Men visst, det finns undantag: ”En deluppfattar jag nog som att de ska klämmas åt ochdet hjälper bäst” (åklagare). Rättegång ochstraff för att avskräcka från fortsatta brott äremellertid inte en form av prevention somåklagaren förordar, i alla fall inte i det storaflertalet av de ärenden som hamnar som ärendenpå hennes bord.Den situationella prevention som syftar till attminska möjliga tillfällen att begå brott står vidintervjuns genomförande inte högt i kurs hos34

polisens företrädare i gruppen, trots att denförespråkas på nationell brottsförebyggandenivå. ”Det är ju ett enkelt sätt att angripaproblemet. Att objektivt visa att man faktiskt görnågonting. Men jag kan säga så här: jag är inteså övertygad om att det ger så stor effekt. Omdu lägger belysning på en parkeringsplats såflyttar du problemet till nästa parkeringsplats.Om du låser en dörr så flyttar du problemet tillnästa dörr. Det är ingen lösning för framtiden.Jag kan säga att för Umeås del så är det oerhörtlite av detta. Det höll vi på med för 15 år sedan.När jag kom hit så fanns det en del av det där.Det höll på att dö ut då” (polis). Skräckvisionenför denne företrädare för polismakten är enamerikaniserad situation med ”closedcommunities”. Han förordar i stället en socialprevention 40 där alla och envar som möter barnoch ungdomar, ”hela arsenalen som vi har”(polis), drar sitt strå till stacken för att tidigtupptäcka dem som visar tecken som kan tyda påatt det går åt fel håll. Men han konstaterar ocksåatt detta ligger utanför polisens område, ochandra måste ta ansvar för att hjälp erbjuds därdet behövs.Samverkan på ledningsochpolitikernivå: UmebråSamtidigt som större tonvikt läggs vid barns ochungdomars brott och brott mot ting (stöld ochskadegörelse) och ordning har insatserna tenderatatt bli mer lokalt bestämda enligt Sahlin(2000). Umebrå utgör det lokala brottsförebyggandeorganet i Umeå och består av politiker ochchefstjänstemän som representerar polis, socialtjänstoch skola. Vid det möte där jag varnärvarande som observatör var kommunstyrelsensordförande tillfällig gäst liksom en representantför det allmännyttiga bostadsföretaget (Bostaden),en från landstingets folkhälsoplanering ochen från Svenska kyrkan. Det konstaterades vidmötet att Umebrå i stor utsträckning varit ettforum för information, vilket var fallet även dennagång. Bostadens representant informerade omderas taktik mot klotter. Från polisen informeradesom läget bland missbrukargäng och påungdomsbrottsfronten. Socialtjänsten förmedladeuppgifter om läget med alkohol och drogerbland ungdomar samt om utskänkningstillstånd.Exempel på frågor som diskuterades var omrökning bör vara förbjuden på skolorna eller inteoch hur man kommer tillrätta med försäljning avfolköl till minderåriga.Umebrå är ett samverkansorgan med syfte attsamordna de brottsförebyggande insatserna.Detta vill de göra genom att vara konkreta ochpraktiska. Till exempel uttryckte Bostadens representantett behov av samarbete för att kommatillrätta med vandaliseringsproblem. Det konkretahandlade vid detta möte ofta om att allamåste hjälpas åt så att unga lagöverträdare kanidentifieras. Det är även en medborgarfråga attingripa och säga ifrån när man exempelvis ser attnågon klottrar. Vikten av att få bort ledarna igängen poängterades. ”Att ingripa och ta bort enbråkstake är kanske inte så mycket att ta hand omden personen utan att ge signaler till svansen.Sedan ska det naturligtvis helst bli bra för denpersonen också” (socialdirektör). Det är möjligtatt socialdirektören i efterhand betraktade dettasom ett förfluget yttrande. Det speglar emellertiddå rådande situation, där placeringen av de40Inom brottsprevention skiljer man vanligtvis mellan social och situationell prevention.35

största bråkstakarna medfört ökad grad av ordningpå stan. Sannolikt kan vi även se det som ettuttryck för den vikt som allmänhetens rätt attkräva en trygg miljö tilldelas i brottsförebyggandesammanhang idag. I detta syfte efterlystekommunalrådet nya informella metoder för attkomma tillrätta med ”de riktigt stökiga”. Viddetta möte beskrevs Umeås köpmän som viktigaintressenter i Umebrås arbete varför deras framtidarepresentation efterlystes.Vid intervju med Umebrås ordförande uttrycktehan önskemålet att deras existens skulle bli merkänd för stadens medborgare, eftersom det i sigkan bidra till en känsla av trygghet. Att verka föratt det finns många vuxna på stan för att erbjudaen bra situation för ungdomar beskrivs som enannan angelägenhet för Umebrå. ”Att se till attdet går att fira en skolavslutning utan att det skaleda till att det ska bli mycket fyllerier ochslagsmål och förstörelse och misshandel” (ordf.Umebrå).I Umebrå betonas vikten av att de brottsaktivaindividerna identifieras. Från polisens sida framhållsatt medborgarna ska ha en trygg och säkersituation på stan, från socialtjänsten betonasatt dessa personer själva far illa varför de skakunna erbjudas individuellt anpassad vård. FörSamverkansprojektets representant i Umebråär ställningstagandet självklart. ”Man villekomma tillrätta med vissa ordningsproblem,och även om jag har en annan beskrivning såsammanföll ju vägarna för att nå målet för deungdomar som far illa och bättre ordning”(projektledaren). Det är de enskilda ungdomarnasväl och ve som står i fokus, och blir detdessutom bättre ordning på stan är det utmärkt.Polisen väger tungt i Umebrå, vilket framgår aven stark representation i gruppen och att dessordförande är politisk representant för polisstyrelsen.Det perspektiv som intas är därförofta polisens. Däremot verkar inte situationellprevention ha några starka förespråkare härheller. Ordföranden ger i intervjun ett exempeldär övervakningskameror diskuterats på grundav vandalisering i ett bostadsområde. Det slutademed att en skateboardramp byggdes istället. ”Det är ju bättre att vi lägger de pengarsom kamerorna skulle ha kostat på sådan verksamhet.För det är ju det de vill ha, de här somär och förstör. De vill ha något att göra” (ordf.Umebrå). Visst må det vara populärt med kameraövervakningpå sina håll, men det ger fel signal.Det innebär att man resignerat.I slutrapporten från Kommittén för brottsförebyggandearbete, Brottsförebyggande arbete ilandets kommuner (SOU 1999:61) konstaterasatt det är positivt att arbetet i ökad utsträckninginriktas på situationella åtgärder. Det ger snabbaoch positiva resultat som kan hålla engagemangetvid liv, och det uttrycks en förhoppningatt denna utveckling är tecken på att ett trendbrottmed minskad brottslighet och ökad trygghetkan vara på väg. BRÅ konstaterade i mittenav 1990-talet att samverkansinsatserna i litengrad var problemorienterade, varför de brottspreventivaaktörerna framför allt ägnade sig åtsocial prevention (Granholm, 1998) 41 . Dennastår alltså än idag högt i kurs i Umeå, mensignalerna från statliga organ ger delvis andrabudskap.41 Underlag för ett nationellt brottsförebyggande program 94–97, 1995-10-10.36

Diskurser i den sociala praktikenDet var alltså ordningsproblem som utgjordeutgångspunkten för de åtgärder som vidtogs föratt komma tillrätta med ungdomssituationen påstan. Målet var att få till en stadskärna sompräglades av ordning och trygghet. Även om detfrån både fältgruppen och projektledaren höjdesröster med budskapet att även dessa ungdomarär ”ledsna” och ”far illa”, så var det enproblembeteendediskurs som utgjorde ramenför de insatser som vidtogs. De problematiskaungdomarna definierades som en kärngruppoch en svans, men i och med att det var den föralla gemensamma stadsmiljön som utgjordeungdomarnas arena kom målgruppen i vissutsträckning att omfatta ungdomar i allmänhet,det vill säga det fanns även inslag av en mergenerell diskurs om ungdom som problem. Enligtdenna diskurs blir det lätt stökigt och bråkigtnär många ungdomar samlas på stan.Med utgångspunkt i de förebyggande insatsersom presenterats ovan har jag definierat följandediskurser. Nyckelord anges med kursivstil.OrdningsdiskursMålet är att uppnå trygghet för alla som vistaspå stan. Om många vuxna på stan visar upp sigkan det ha en lugnande verkan. Det handlar omatt synas men det handlar också om att iaktta.Ett syfte kan vara att identifiera vilka ungdomarsom utmärker sig genom sitt beteende. Omdessa kan det finnas anledning att vidareförmedlainformation.KontaktdiskursInom denna diskurs syftar man till att söka upp ochta kontakt med de ungdomar som bedöms vara ibehov av någon form av insats. Kontakten skaleda till att det skapas en relation som präglas avnärhet och förtroende. Det är viktigt att visa attman respekterar ungdomarna och inte ser ner pådem, likaså att man står på ungdomarnas sida ochvill hjälpa dem. På så sätt kan det bli möjligt attmotivera för fortsatt kontakt alternativt andrainsatser. Detta respektfulla bemötande ger ävenen möjlighet att framstå som vuxen förebild iungdomarnas ögon.Diskurs om det formellaHär råder ett handläggarperspektiv. Ungdomarnabeskrivs som ärenden. Även här finns enrespekt som har sin grund i rättssäkerheten. Detinnebär att handläggningen ska kännetecknasav snabbhet och ungdomar ska inte lämnas ut.De som befinner sig i en position där dennadiskurs är grundläggande för deras yrkesutövninghar makt att vidta eller förorda samhällsingripanden.Det är viktigt att klargöra vad somär eget och vad som är andras ansvar. För attklargöra detta är det viktigt att samråda.37

Diskurs om det informellaInom denna diskurs är det allas ansvar att svaraför att en informell kontroll kan upprätthållas.Det kan i praktiken bli så att det kommer att vilapå ett antal eldsjälar, vilka har stor betydelse föratt denna diskurs ska hållas vid liv. Ansvaretomfattar inte enbart egna eller närstående barnutan alla ungdomar. Att det rör sig om kontrolltonas ner. Det är viktigt att framstå som vanligoch att det man gör framstår som naturligt,likaså att vara förebilder för ungdomar.Ordningsdiskurs respektive kontaktdiskurs hade ihuvudsak var sin motsvarighet i de sociala praktikerna:polisernas primära uppgift var att iaktta ochkontrollera medan fältgruppen i första hand gickin för att söka upp och skapa kontakt. Polisernas rollgick alltmer ut på att prata med ungdomar på plats,men denna aktivitet syftade inte till en fortsättningsom ofta var fallet med fältgruppen. Både poliseroch fältgrupp deltog i den ordningsuppehållandeverksamheten där och då genom sin blotta närvaro,vilket även gäller de vandrande föräldrarna. Enavgörande skillnad mellan dem utgjordes avframtidshorisonten, där endast fältgruppen hadesiktet inställt på en mer avlägsen framtid i form avpersonlig utveckling och möjligheter till ett rikareliv för de 50-tal ungdomar de lyckades engagera isina samtalsgrupper. Med Peterssons (1995) ordfanns det i deras sätt att arbeta en ambition att påett heltäckande sätt hjälpa och kontrollera på enoch samma gång. Föräldravandringarna var merentydigt kontrollerande, inte genom att ingripa,vilket polis och i viss utsträckning även fältgruppenkunde göra, utan genom att synas och iaktta.ordning .............................................kontaktpolis föräldravandrare fältgruppVad beträffar diskurs om det formella respektivedet informella utmärker sig framför alltåklagaren genom att representera det formella.Hon satsade på ett sakligt och korrekt bemötandemen inte för att etablera en relation, tvärtomskulle de helst inte ses igen. Poliserna drogs in ien viss informalitet så småningom, vilket inte ärfrämmande för polisverksamhet med tanke pånärpolisernas uppgift 42 , men de var ändå huvudsakligenförankrade i den formella diskursen.Fältgruppen hade en informell framtoning införungdomar de mötte. De befann sig i ett gränslandtillsammans med föräldravandrarna, dock i olikapositioner och med olika utgångspunkter.Föräldravandringar är ett försök att återupprättaden informella sociala kontrollen under mottotatt detta är ”allas ansvar”, men behovet av attorganiseras för automatiskt med sig formellainslag. Fältgruppen försökte å sin sida inkluderadet informella i sin professionella yrkesroll. Medanden formella diskursen betonar en tydlig handläggningså kan det finnas skäl att tro att deinformella inslagen snarare kunde bidra till enoklar roll för dessa samhällets representanter,även om ovan refererade utsagor från ungdomarvisar att de kan hantera detta och att de uppskattarde informella inslagen.42I intervjun med den polis som ingick i den operativa ledningsgruppen betonade han att polisens uppgift inte är att vårda,men beskrev däremot närpolisernas roll med orden ”som en farsa” och ”nära en föräldraroll”. Även Umebrås ordförandetalade om vikten av utåtriktade och engagerade poliser.38

formell .........................................informellåklagare polis fältgrupp föräldravandrareVid samverkan/samarbete möts företrädareför diskurser som i olika omfattning är samstämmigaeller olikartade konstaterade jag inledningsvisi denna rapport. Detta kan bidra tillförstärkning respektive försvagning av vissadiskurser. Vi kan konstatera att ordnings- ochkontaktdiskurserna är väsensskilda till sin karaktär.Fältgruppen internaliserade trots dettadelvis ordningsdiskursen med dess kontrollerandeambition i sin yrkesroll, vilket blev nödvändigtpå grund av samarbetet med polis,åklagare och socialsekreterare. Fältgruppensinsatser hade knappast tett sig meningsfullainför dessa aktörer om inte så hade skett. På såsätt kan vi säga att ordningsdiskursen gavs ettvisst utrymme att expandera även i icke självklarterräng. Verksamheterna kunde därefter existerasida vid sida utan att det blev konfliktfyllt,trots att de till stora delar fortfarande representeradeolika diskurser. Det samarbete som bedrevsmellan fältgrupp och övriga aktörer varinte formaliserat i form av team eller samarbetsgrupp.Eftersom de kunde kompletteraoch av allt att döma även respektera varandrauppstod inte något mer genomgripande tvångtill förändring inom det gemensamma fält därde var verksamma.Umebrå hade inte vid denna tidpunkt någonhög profil och hade knappast något inflytandepå den operativa nivån. En påverkan skeddesnarare i andra riktningen.Trots den relativa utbredningen av ordningsdiskursenär det uppenbart att insatser av kontaktskapandekaraktär står högt i kurs i brottsförebyggandesammanhang i Umeå, trots atttidsandan säger att det är situationell preventionsom gäller.UngdomsteametUngdomsteamet var verksamt på två nivåer: delsdet konkreta samarbetet om enskilda ungdomarsom tidigare haft sin plats i den så kallade Ringblomman,dels den uppgift som tilldelats dem frånSAM-projektet att utarbeta en arbetsmodell fördet förebyggande arbetet i Ersboda.Samarbete om enskilda ungdomarVid intervjuerna utgick teamets medlemmar framförallt från det konkreta samarbetet om enskildaungdomar. Det var det som för några av demutgjort grunden för ett upplevt behov av attsamarbeta och det var där de hade sitt främstaengagemang vid tiden för intervjuerna.Idén att det är viktigt att komma in tidigt var välföreträdd i teamet som det formulerades i intervjuerna.Detta tog sig ibland uttrycket att mangärna velat placera sig själv på ett lägre trappstegi den tänkta händelsekedjan, trots att det fannsandra som redan var verksamma där. Ambitionenatt komma in tidigt sammanföll med en avpreventionens grundidéer, nämligen att försökahindra en utveckling med negativt slut. Inte minstur socialsekreterarnas perspektiv syntes i backspegelnen bana som började i någon form avmissförhållanden och som nu var på väg att slutamer eller mindre illa. ”Det första arbetet går utpå att stoppa dem redan vid porten. Nu har detgått för långt, nu är det dags att gå tillbaka, ochförhoppningsvis går de aldrig över den gränsenigen. Eller åtminstone dröjer det väldigt länge”(socialsekreterare). Blir det reaktioner redan för-39

sta gången de gör något otillbörligt är det mångasom bromsar redan där, och utvecklingen kanbrytas. ”De här åtgärderna som den här gruppen(Ungdomsteamet) har kommit fram till – dethandlar om första fyllan, första gången mansnattat. Du kan ta det ganska fort och man får ettstopp någonstans. Många bromsar ju upp om detblir en karusell som sätter igång den förstagången man gör något” (kurator). Det behöverinte heller bli så stort och värdeladdat. Väntarexempelvis skolpersonal med att reagera kan detsluta med att man i stället måste göra en anmälantill socialtjänsten. Kanske kan situationen i ställethjälpas upp med enkla medel. ”Trissas det uppså är risken att till slut så står man med ettavgörande om anmälan, omhändertagande, andraåtgärder. Då är det så stort, och oftast har folkfarit illa hela vägen dit” (lärare). Att vänta kanockså innebära att det negativa beteendet förstärksunder tiden.Ett sätt att beskriva prevention är att utgå frånolika nivåer med en indelning i primärt, sekundärtoch tertiärt, en begreppsapparat som har sittupphov inom hälso- och sjukvård, närmare bestämtpsykiatrin, men även används inom tillexempel brotts- eller drogförebyggande arbete(se t.ex. Svensson et al. 1998 43 ).• Den primära preventionen omfattar generellainsatser som sätts in för att förhindra attproblem överhuvudtaget uppstår, att till exempelskapa goda uppväxtvillkor genom att tillhandahållabra barnomsorg som är öppen för alla.• Den sekundära preventionen är inriktad påriskgrupper eller risksituationer. Hit räknas projektför att meningsfullt sysselsätta ungdomari riskzon. Även åtgärder som syftar till att minskatillfällen till brott räknas hit.• Den tertiära preventionen riktas mot redanidentifierade individer som har begått brotteller befinner sig i ett missbruk, och syftet är attförhindra återfall. 44Den typ av prevention som teamet diskuteradeutifrån enskilda ungdomar var främst av tertiärtindividinriktat slag. De beskrev själva att dethandlade om att hitta lösningar för ungdomarmed multiproblem, eftersom det utgjorde enberörelsepunkt för samtliga. Inte sällan var problemenav akut art. Ofta var skolproblem utgångspunkten,eftersom detta är den vardagligauppgiften för flera av teamets medlemmar. Fördem som hos skolsköterskan berättar om en svårsituation kan det många gånger räcka att detfinns en person som lyssnar. ”Det är inte så att allaungdomar som har funderingar på livet vill offentliggöradet. I många av de samtalen kan deträcka att det finns en person som sitter ochlyssnar – vem det nu är. Jag behåller mittskolhälsovårds-arbete i det här rummet. Jagjobbar med stöttning av många elever som intehar det så bra utan att jag behöver bära fram deti ungdomsteamet” (skolsköterska). Behövdes hjälpfrån någon annan var det inte aktuellt att torgföraderas bekymmer i ett så stort forum som teamet,utan då vände hon sig direkt till denna person. Detvar de ungdomar som själva profilerade siggenom sitt beteende i skolan som blev föremål förett sökande efter lösningar i teamet.43Med ref. till Caplan, G (1994) Principles of Preventive Psychiatry, Basic Books, New York.44Narkotikakommissionen föreslår att det som brukar hänföras till primärprevention likställs med förebyggande, medansekundärprevention kan vara synonymt med tidiga insatser och tertiär prevention är liktydigt med intervention.40

Det var främst ur socialsekreterarnas perspektivsom teamet framstod som förebyggande i detindividinriktade arbetet. För dem erbjöd teametett forum där kontaktytor öppnades till insatsermed en mer förebyggande inriktning. För gården,skolsköterskan, studievägledaren och i viss månkuratorn innebar det snarare en förskjutning åtandra hållet.Att synliggöra ungdomars resurser nämndesäven det som en förebyggande insats. Att varamer inriktad på lösningen än på problemet är ettexempel på hur detta kan praktiseras. ”Någontingmåste funka ändå. Oftast hittar man ju detom man letar, nog hittar man någonting som ärbra” (socialsekreterare). Detta slog ibland igenomvid teamets möten då de letade efter konkretalösningar på en svår situation. Vad är haneller hon bra på? Vad tycker han eller hon om attgöra? ”Att se bara skolan kan ge en nattsvart bild.Det kan finnas en risk att teamet förstärker bildenav att det inte fungerar. Blir det en negativstämning gentemot vissa ungdomar så påverkardet dem på ett negativt sätt. Men oftast är detnågon som försöker lyfta. Man hittar något somär bra om man letar” (socialsekreterare).Arbetsmodell för det gemensammaförebyggande arbetet på områdetSamtidigt som det individinriktade samarbetetkontinuerligt fortsatte, så arbetade teamet meduppgiften att utarbeta en arbetsmodell, formuleradi ett handlingsprogram för det förebyggandearbetet i Ersboda. Detta var klart när jagbörjade ha kontakt med teamet. Min empiribeträffande denna del av deras arbete utgörs avdet dokument där modellen beskrivs, samtobservationsanteckningar med utsagor om detsammai teamets fortsatta möten.Handlingsprogrammet består av tre delar:• Uppbyggandet av en resursbank• Samordnandet av insatser/åtgärder genomåtgärdskedjor• Utvecklandet av en resursskola i anknytningtill ErsbodaJag väljer att i detta kapitel presentera åtgärdskedjorna.Resursbanken är ett intressant uttryckför ambitionen att engagera ”civila” människormed engagemang för att göra en insats,men detta blev inte genomfört. Jag förbigåräven Resursskolan, eftersom den i en presentationav Ungdomsteamet framstår som mindreintressant ur ett förebyggandeperspektiv.Handlingsprogrammet börjar med att konstateraatt åtgärdskedjor är ett sätt att få en tydligstruktur och ansvarsfördelning i ungdomsarbetet.De klargör dessutom för alla berörda parteri vilka situationer och när Ungdomsteamet kommerin och påbörjar sitt arbete med en ungdom.Följande områden nämns i programmet somlämpliga för åtgärdskedjor:• Skolk• Våld• Hot• Skadegörelse• Droger• Alkohol• Snatteri• Mobbing (kränkning)41

Nedan följer ett citat för att belysa hur enåtgärdskedja kan vara formulerad i Ungdomsteametstappning. I detta fall handlar åtgärdernaom när en ungdom druckit alkohol:1. När en ungdom blir misstänkt för att hadruckit alkohol tas alltid kontakt med ungdomen.Råder osäkerhet om alkoholintag ska alkotestanvändas alternativt två personal göra bedömningentillsammans. Kontakt med föräldrarna tasregelmässigt och de informeras om ErsbodaUngdomsteams arbete.2. När det konstateras att en ungdom druckitalkohol en andra gång, tas ånyo kontakt medungdomens föräldrar. Föräldrarna kallas tillsammansmed ungdomen till ett samtal med två avungdomsgårdens personal. Föräldrar och ungdominformeras igen om Ersboda ungdoms-teamsarbete.3. Vid tredje tillfället då ungdomen bekräftasha druckit alkohol tas åter kontakt med föräldrarnaoch dessa tillfrågas om samtycke. (fotnot:Sekretess råder mellan de olika verksamheternai Ersboda ungdomsteam. Den enskilde kan medstöd av samtycke enl. 14 kap 4 § Sekretesslagen(1980:100) efterge sekretessen.) Om samtyckeerhålls informeras Ersboda ungdomsteam. Möjlighettill samtal om alkohol med resursperson(fotnot: resursperson kallas person som på Ersbodaungdomsteams uppdrag hjälper och stöttaren ungdom och eller dennes familj) i samarbetemed föräldrar och ungdom undersöks av Ersbodaungdomsteam. Erhålls inte samtycke övervägsom anmälan till socialtjänsten ska göras.En upptrappning av teamets involvering äralltså tänkt att ske om det problematiska beteendetfortsätter. En annan åtgärdskedja handlarom snatteri och har ett likartat upplägg.Beträffande övriga områden fanns inga färdigaåtgärdskedjor. Skolk och mobbing är i hög graden skolangelägenhet, varför åtgärder måste tasfram i samråd med lärarkollegiet på skolan. Omlagbrott konstateras ska begånget brott följasav en stark och omedelbar reaktion från devuxna i ungdomens närhet. Målet är nolltolerans.För att det ska vara genomförbart måste detvara helt klart vad som ska göras, när det skagöras och vem som ska göra det. Detta kräver ettväl utvecklat samarbete mellan alla vuxna iungdomarnas närhet. Element som dessa överensstämmermed tankegångarna i det nationellabrottsförebyggande programmet Allas vårtansvar (Ds 1996:59). Av detta framgår att ribbanska sänkas för vilka beteenden som tolererasoch antalet vakande ögon ska utökas. Föräldrarnasansvar poängteras, och de förväntas se tillatt barnen lever upp till de sociala och intellektuellaprestationer som skolan värdesätter.Skolan kan understödja detta ansvar genom attföräldrarna kontinuerligt informeras om sinabarns ordning och uppförande. Skolan uppmanasäven att jämsides med program mot mobbningoch skolk utveckla ett handlingsprogramför hur man hanterar brott som begås av elever,och det bör ske ett samarbete mellan polis 45 ,socialtjänst och skola om de ungdomar sombegår brott. Det handlingsprogram somUngdomsteamet formulerade har alltså en starkinfluens från aktuella statliga rekommendationerom hur en brottspreventiv modell ska kommatill användning i praktiken.Ungdomsteamets tisdagsträffarAtt handlingsprogrammets genomförande varförenat med svårigheter har jag redan berört,men dess principer och tankegångar levde. Ofta45Ett samarbete mellan socialtjänst, skola och polis sker i annat forum, nämligen de områdesbaserade fältgrupperna.42

väcktes frågor med anknytning till Ersängsskolan,vilken hade en central position eftersomalla som ingick i teamets målgrupp var elever påskolan. Inte sällan hade något problematisktmed någon eller några elever inblandade inträffat.Vid sådana tillfällen hände det även att enav rektorerna var närvarande. Beträffandedisciplinära problem under raster utrycktes iblandförväntningar gentemot gårdens representanter,vilka jag aldrig hörde säga nej utansnarare kunde vara kritiska till att de inte utnyttjadespå dagtid i större utsträckning. Inte sällanriktades förväntningar om insatser mot socialsekreterarna,åtminstone om det fanns kännedomeller misstankar om att det var problematiskti någon elevs hemmiljö. Mer sällan gickförväntningarna i andra riktningen. Även frågorav mer allmän art väcktes, för information ellerdiskussion. Det förra kunde handla om temadagareller föräldramöten på skolan, eller attnågon hade fått en idé som man vill jobba vidarepå. Dessa idéer involverade inte teamet på detpraktiska planet, utan dess medlemmar användessnarare som bollplank. Fantasifulla idéerkom ganska ofta från gårdens representanter,däremot blev de inte alltid genomförda. Attöppna ett kafé i anslutning till gården för atterbjuda ett forum där föräldrar kunde träffasöver en kopp kaffe tillhör det senare.Ungdomsteamet utgjorde inte sällan ettinformationsforum om enskilda eller grupper avungdomar. Vad som hade hänt i helgen var enåterkommande punkt på dagordningen, medgårdens personal som de mest välunderrättadeinformatörerna. Detta kom även skolledningentill del. ”Gården är alltid med och berättar vadsom händer på kvällarna. Det är mumma förförståelsen varför barnen är som de är påmåndagen. Är man inte informerad går manryktesvägen” (rektor). Det inträffade kunde hahänt i anslutning till gården, eller också blev detkänt genom det fältarbete som gårdspersonalendeltar i 46 . Normöverträdelser där alkohol och/eller droger var inblandade dominerade, liksombråk, slagsmål eller misstänkt brottslighet.Enligt Petersson (1995) finns det en övertro påinformationer som direkt problemlösande. Detmedför en fokusering på det som är mest informationsbärande,det vill säga det observerbaraoch synliga beteendet. Även inom Ungdomsteametuttalades en viss tvekan inför värdet avinformationsutbytet. En ungdomsassistent ställdesig frågan om det är självklart att man blir bättrei kontakten med en person för att man vet merom honom/henne. ”Det kan ju faktiskt bli så attman gör bra saker och ting med ungdomar. Ochsedan så får man veta saker och ting om honomsom gör att det där skulle – det funkar inte. Omjag hade vetat om det innan hade jag aldrigbörjat med den där grejen” (ungdomsassistent).Socialt arbete på ungdomsgården?När gårdens representanter beskriver vad degör för ungdomarna handlar det om att skapa envarm och trygg miljö att vistas i, att ordna läger,feriejobb och turneringar i till exempel innebandy.Personalen inbjuder till möjligheter attdiskutera och samtala och beskriver sig självasom goda förebilder. De erbjuder drogfria aktiviteteroch hjälper besökarna hitta något meningsfulltutifrån sina intressen. ”Genom att detfinns en aktivitet de kan delta i kan de känna att46Oberoende av Ungdomsteamet.43

de gör någonting under kvällen tillsammansmed sina kompisar i stället för att man har dendär sexpacken öl i ryggsäcken” (ungdomskonsulent).De kan också komma och bara sittaeller snacka med den vuxne i kiosken. Det ärviktigt med regler för gården och en tydliginställning hos personalen mot knark och sprit.”Det är ganska mycket diskussioner och samtalmed ungdomarna runt det här med fylla, därföratt ungdomarna vet att det är någonting vi stårför. Det är något man vill diskutera: vad skulle dugöra om du träffade mig på stan och jag druckit.Skulle du ringa hem om jag luktade sprit fast jaginte var full” (ungdomskonsulent). Det handlarockså om att jobba med de bärande relationernaoch att ha ett bra bemötande och att hjälpa dematt klara av saker. ”Det är viktigt för mig att jagkanske kan lära vissa lite grann. Att de får varamed och prata med mig och lära sig hur man görnär man har ett samtal med varandra. Det godasamtalet är viktigt. Det måste finnas utrymme förett vettigt samtal. De får chansen att vara med.De får chansen att träna lite grann och göra litefel. Då kanske de kan göra det lite bättre sedan”(ungdomsassistent). Det är viktigt att se omnågon söker kontakt och om någon mår dåligt.Angeläget är också att vara rak och tydlig utan attvara elak. Gårdsbesökarna ska känna att de kanvända sig till personalen om det är någonting, ochde ska få bekräftelse och uppmärksamhet när deär på gården.Gårdarna är öppna för alla och envar som villkomma. Det enda som behöver uppfyllas är rättålder, samt att de krav som ställs på ordning ochnykterhet är tillgodosedda. Det verkar emellertidske ett visst urval i vilka som söker sig tillgårdarna. Trondman (2000) 47 konstaterar attfritidsgårdarnas kärngrupp är en relativt settresurssvag grupp, och de är underordnade allaandra sociala ungdomsgrupper, utom de direktmarginaliserade och utslagna. Inte hellerAthenas besökare utgör enligt dess personalnågot tvärsnitt av Ersbodas ungdomar. Av intervjuernaframgår det att det ofta är de som hardet besvärligt på något sätt som kommer tillgården, och den grupp som utgör gårdens stamgästerkan ibland genom sin framtoning till ochmed hämma besök från andra. Gården är engenerell insats eftersom den är öppen för allaungdomar i en viss ålder, men i praktiken är deni viss utsträckning sekundär utifrån vilka somväljer att besöka gården.I en debattartikel i tidskriften Fria tider ställeren lärare på fritidsledarlinjen vid Vindelns folkhögskolafrågan om fritidsledare och socialarbetareär samma sak (Hallner, 1999). Han menaratt fritidsarbete med ungdom sällan innehållerbegrepp som ”främja”, ”stimulera”, ”utveckla”,”involvera” och ”möjliggöra”. Det sociala arbetethar en tradition att förebygga det problematiska,och trots socialtjänstens formuleringarom frigörande av människors resurser så präglasdess praktik fortfarande av denna förebyggandetradition. I detta sällskap hör fortfarandeinte fritidsledare hemma, enligt samma skribent.En fritidsledare ska fokusera på resurser,inte hot och problem. Denna ambition kan emellertidbli svår att upprätthålla i samverkanssituationer.Hallner menar att det inte är såmärkligt att polis, social myndighet och skolabehöver samråda kring de ungdomar de inteklarar på egen hand. Följden blir ofta tillsägel-47 Med hänvisning till Jönsson, Trondman, Palme & Arnman (1993) Skola, fritid, framtid.44

ser, restriktioner och hot om vidare påföljd,vilket inte passar ihop med en fritidsledaresfrämjande uppgift.Jag kunde iaktta en tendens att gårdens personalinom Ungdomsteamet efterfrågades förstödjande insatser till enskilda elever på skolan.De tenderade att i ökad utsträckning bli verksammapå den tertiärt förebyggande nivån.Inom socialtjänstens ledning i Ersboda finns deten uttalad policy att ungdomsassistenterna istörre utsträckning ska arbeta individinriktat,medan föreningar kan ta ett visst ansvar för denöppna gårdsverksamheten. I denna anda rekryteradesäven en av Ungdomsteamets socialsekreteraretill gården för att tillföra socialarbetarkompetens.Tanken var att han skulle geungdomsassistenterna en inskolning i det socialaarbetet. Även socialnämndens ordförandeinstämmer i resonemanget. ”En ganska storgrupp av dem kanske inte har de härvuxenrelationerna där man sätter gränser och därman får normer och värderingar med sig” (ordf.socialnämnden). Hon vill måna om den socialaprofilen och tror att gårdarna skulle kunna jobbamer tydligt förebyggande mot vissa grupper.Diskurser i den sociala praktikenEn övergripande problembeteendediskurs görsig gällande även i Ungdomsteamet. Den varlokalt begränsad till Ersängsskolan eller bostadsområdet,och den omfattade mestadels redanidentifierade grupper eller individer. Det problematiskapresenterades ofta som komplexamultiproblem och/eller av mer eller mindre akutkaraktär. En annan diskurs existerade parallellt,med budskapet att ungdomars resurser ska tastillvara. Det gällde emellertid fortfarande deelever som profilerat sig genom sitt beteende,eftersom det endast var de som blev aktuella fördiskussion i teamet. I åtgärdskedjorna är dennaresursdiskurs däremot inte närvarande, åtminstoneinte synliggjord.Diskurser om förebyggandeinsatser i Ungdomsteamet:Det är viktigt att reageraDenna diskurs säger att det är viktigt att kommain tidigt för att hindra en utveckling mot ettnegativt slut. Hjälper det inte med den förstareaktionen bör det ske en upptrappning med alltfler aktörer inblandade. Detta är med fördelformaliserat i handlingsprogram och åtgärdskedjor,eftersom det ger en tydlig struktur ochtydliggör ansvarsfördelningen. Som ett led i detsenare sker kontinuerlig kontakt med föräldrar.Drogtest kan med fördel användas, och då dethandlar om brott kan nolltolerans diskuteras.Reaktionerna ska vara starka och omedelbarasamt raka och tydliga. Den unge bör konfronterasmed följderna av sitt handlande.Diskurs om nätetInom denna diskurs är information det viktigastenyckelordet. Helst ska alla känna till alltför att nätet ska bli så finmaskigt som möjligt.Det är viktigt att vara välinformerad om vad somhänt, med enskilda eller grupper av ungdomar.Den som vet mycket är bättre rustad att möta desituationer som uppstår. Dessutom minskarrisken att framstå som okunnig i ungdomarnasögon. Samarbete och samverkan är av grundläggandevikt för att det ska vara möjligt attknyta ihop nätet.45

Diskurser om förebyggandeinsatser på ungdomsgården Athena.kontaktdiskursDe insatser som omfattas av denna diskurs ärfrivilliga. Det är viktigt att erbjuda en varm ochtrygg miljö där man kan bara sitta och snacka.Att samtala är likaså viktigt, och att som personalvara en god förebild för besökarna på gården.De ska bemötas på ett sätt som ger demuppmärksamhet och bekräftelse. Vad man ängör så är det viktigt att ha ungdomarna med sig.AktivitetsdiskursEnligt denna diskurs är det viktigt att ungdomarnahar något att göra och att sysselsättningendessutom ska vara meningsfull. Dethandlar om att ungdomarna ska erbjudas alternativtill meningslösa eller destruktiva sysselsättningar.Dessa alternativ ska självklart varadrogfria, vilket med automatik gör dem tillmeningsfulla.KompetensdiskursUngdomar behöver enligt denna diskurs ävenlära sig att klara av något så att de kan upplevasig som kapabla och duktiga. Inte minst viktigtär att lära sig hur man pratar och beter sig.Ungdomsgården är särskilt intressant eftersomdess personal har ambitionen att omfattasamtliga ovan nämnda diskurser i en sammanvävdenhet. Den öppna gårdsverksamhetenbefinner sig inom aktivitets- och kontaktdiskurserna,men en aktuell diskussion fokuserarpå vikten av att gården inte bara är en alternativplats att vistas på utan att man även lär utkompetenser, inte minst av social art; det villsäga hur man bör bete sig. De omfattar emellertidäven den övergripande problembeteendediskursenoch de kontrollerande diskurserna omatt det är viktigt att reagera och nätet. Inomramen för Ungdomsteamet är det för gårdspersonalenliksom för övriga i stor utsträckningden kontrollerande ambitionen som gör siggällande. Det pågår även en förändring i gårdspersonalensyrkesroll mot mer individinriktadeoch problemfokuserade insatser, inte sällanutifrån skolans behov. Utifrån deras traditionkan det framstå som motsägelsefullt att verkai en generellt främjande anda. Deras sätt attkomma förbi en eventuell konflikt mellan olikasynsätt är att poängtera att de inte kommer attrucka på sin grundprincip med frivillighet. Stödjandeoch kontrollerande insatser gentemotenskilda ungdomar måste alltså lämnas som etterbjudande, inte under press att så ska ske.Övriga deltagare hade även de den övervägandedelen av sin vardag utanför teamet. Försocialsekreterarna handlade det om att utredaoch åtgärda, för kurator och skolsköterska intesällan om att lyssna och stödja. Vi bygger påolika diskurser i olika kontexter, av vilka samarbeteär en (jfr Winther Jørgensen & Phillips,2000). De diskurser som gavs utrymme i detsamarbete och den samverkan som genomfördesi Ungdomsteamet begränsades till att varaav kontrollerande art (det är viktigt att reageraoch nätet). Jag har inte kunnat iaktta någon46

förändring över tid av diskursernas dominansinom teamet. Det verkar i stället som att dehittade något som kunde förena dem, vilketsnarare verkade för en förstärkning än en förändring.En förklaring kan vara att samarbetelämpar sig ypperligt för insatser av just kontrollerandeart.Förutom de förändringar inom ungdomsassistenternasyrkesroll som jag redan berörtkunde jag inte iaktta tecken på något liknandehos de övriga i teamet. Socialsekreterarna integreradesvisserligen lokalmässigt på skolan,men beträffande arbetssätt och yrkesroll skeddeingen genomgripande förändring. Frånsett ökadtillgänglighet gentemot övriga i teamet handladedet mest om att byta arbetslokal. Frångårdens sida synliggjordes visserligen kontaktochaktivitetsdiskurserna vid teamets möten,men endast som information och inte som engemensam angelägenhet. Under den period jagföljde dem tillförde inte Ungdomsteamets deltagarenågot nytt från sina egna verksamhetsfältsom kunde utmana den redan befintligagemensamma diskursordningen inom teamet.I en jämförelse med de insatser som vidtogsmed anledning av ungdomssituationen på stankan vi även iaktta att de tankegångar som komtill uttryck inom Ungdomsteamet i större utsträckningvar i överensstämmelse med aktuellastatliga rekommendationer inom brottsprevention.StyretFörändringarSom tidigare nämnts har jag iakttagit en förändringöver tid i Styret, där det individinriktadearbetet som inte minst ställde socialtjänsten iblickpunkten upptog störst utrymme i ett tidigtskede, medan skolan kom i fokus i samband medatt Styret anammade den drogförebyggandeinriktningen. Efter hand har tyngdpunkten förskjutitsmot fritidsförvaltningen och föreningsbyrån48 . Första gången jag lyssnade på Styretsdiskussioner avhandlades önskemål om mer samarbetemellan socialsekreterarna och barn- ochungdomspsykiatrin. Ett projekt inom socialförvaltningendär ungdomsärenden utreds jml § 50i Socialtjänstlagen berördes, med adress tillskolan som borde vara intresserad eftersomeleverna tar skolpengen med sig om de skickas påutredningshem i annan kommun. Projektledareninformerade om en verksamhet som drivits på enungdomsgård med syfte att påverka en grupppojkar som visat en positiv attityd till droger ochbrott. Områdeschefen vid socialtjänstens distrikti Ersboda informerade om Ungdomsteamets förslagtill åtgärdshantering. Grundskolechefenväckte en diskussion om de elever som har svårtatt klara skolan på grund av DAMP, Aspbergerosv., varför specialskolor ibland behövs. Manfunderade nu på om det behövdes en terapiskoladär BUP skulle kunna vara en samarbetspartner.Intresset vändes i stor utsträckning mot speciellainsatser riktade till enskilda ungdomar med storaproblem av något slag, även om det fanns ett parpunkter som berörde Hamnmagasinet 49 och48Denna utveckling har inte följt en renodlad linje, och frågor av olika art har under hela perioden varit uppe för informationoch/eller diskussion.49Ungdomens hus.47

Ungdomsrådet. Vid detta möte väcktes även denfråga som blivit det stora gemensamma ämnet,och där Styret hittat de beröringspunkter som ärnödvändiga för att alla ska känna sig berörda ochdärmed tycka att det känns meningsfullt att samverka,nämligen det drogförebyggande arbetet.Vid intervjuernas genomförande (tidig höst1999) funderade projektledaren över polisenseventuella representation i Styret, vilket skullestärka anknytningen till Umebrå. När jag lyssnadetill Styrets diskussioner i februari 2001hade förändringar inträffat, men av en annanart. Från och med detta möte har kulturförvaltningenen representant. Socialförvaltningensrepresentation är krympt till två personer, nämligenprojektledaren och ungdomskonsulentensom representerar ungdomsgårdarna. Dennasammankomst var en av två heldagar som varavsatta för att föra en diskussion om det samladeförebyggande/främjande arbetet i kommunen.Vid detta möte utgick diskussionenhuvudsakligen från kommunens ungdomspolitiskaprogram. Ungdomars delaktighet och inflytandepå olika samhälleliga nivåer upptogen stor del av tiden. Något har hänt på vägen iStyrets snart treåriga existens.Drogprevention:en gemensam angelägenhetDet råder idag en samstämmighet i uppfattningenatt drogvanorna hos unga förändrats.Drogförebyggande insatser har kommit i fokus,och samtliga nordiska länder har bestämt sig föratt förstärka de preventiva insatserna medungdomar som främsta målgrupp. En statligrapport som utförligt berör frågan är Narkotikakommissionensstrategi (2000) för det drogförebyggandelokala arbetet riktat mot ungdomar.Här konstateras att främst alkohol menäven narkotika har blivit ett allvarligare inslagi den breda ungdomskulturen. Rapporten belyserhur det förebyggande arbetet mot drogerkan förstärkas och utvecklas på den lokala nivån.Även i Styret har man haft anledning attkonstatera att ett flertal uppgifter tyder på attalkohol- och droganvändning bland Umeås ungdomarökat de sista åren. Så förtäljer delevnadsvaneundersökningar som varje år genomförsgenom skolkontorets försorg, och såuppgav ungdomar vid utarbetandet av det lokalaungdomspolitiska programmet. Det harinom gruppen funnits anledning att notera fenomenetatt även ”vanliga” ungdomar använderdroger, vilket bland annat skedde i sambandmed att en av Styrets medlemmar, dessutomrektor på Ersängsskolan, kunde informera om enhaschhärva på skolan där cirka 20 elever varinblandade. Även den lokala alkohol- och drogpolitiskahandlingsplanen, daterad december1998, konstaterar att ungdomars bruk av alkoholökar, liksom ungas benägenhet att prova pånarkotika. Detta har utgjort ett påtagligt motivför Styrets intresse för frågan. I en samlingåtgärdsförslag bestående av totalt 15 punktervar det dessutom uppenbart att de förvaltningarsom Styret representerade var mer än väl berörda:fritidsförvaltningen på tre punkter, socialtjänstenpå fem punkter och skolan på sjupunkter. Två punkter berörde alla, och endast enpunkt var ovidkommande för Styrets del. ”Dethar blivit ett existensberättigande för den härgruppen utifrån att vi har ett uppdrag och ettinnehåll som är rätt tydligt ändå. Och det ärkopplat till alkohol- och drogpolitiska programmet”(projektledaren).48

Skolan kom i blickpunkten, dels med anledningav de drogvaneundersökningar 50 som genomförspå skolan varje år, dels med anledning av dedrogförebyggande insatser som riktar sig tillföräldrar eller elever. Hit hör den så kalladeSANT-undervisningen, vilket ledde till den ambitionatt utveckla drogpolicyfrågor som resulteradei det i förra kapitlet omnämnda ”Annaprojektet”.Anna förväntades samla på sig kunskapom framgångsrika metoder, stimulera och stödjaföreningar att aktivera sig i drogfrågan och genomförautbildningsinsatser gentemot föreningslivet,lärare, fritidsledare, personal på gårdarnam.fl. Hon skulle också vara ett bollplank i drogfrågor,stimulera till ett nytänkande i SANTarbetetoch vara en spindel i nätet i frågor somrör det drogförebyggande arbetet 51 .Ingen i Styret tror på information som endaeller huvudsakliga ingrediens i de drogförebyggandeinsatserna. Unga är idag välinformerade,och det handlar i stället om livsstil, attityderoch trender. Det som behövs är snararedebatt än information. Det finns även ett antaluttalanden inom Styret som alla pekar i en vissriktning: drogförebyggande insatser genomförsbäst på ett sätt som bekräftar ungdomar ochvisar respekt för dem, eftersom benägenhetenatt använda droger och alkohol hänger ihop medungdomars självbild. I stället för ”drogpolicy”kan det vara klokt att prata om en ”social policy”,ett uttryck som vid ett tillfälle användes av enbesökare från Kommunförbundet. Det handlarockså om att verka för att ungdomarna själva skakunna sätta en gräns. Metodmässigt handlardet om mångfald. ”Det måste vara brett medsamtalet som grund. Diskussion med föräldrar.Mångfald med lägervistelser och så vidare. Sågjordes på 80-talet när det blev inne att vararen” (skolrepresentant). Visst kan det vara frestandeatt tala om nolltolerans, men då detta orden gång nämndes kom svaret: ”Det är viktigt attskapa drogförebyggande miljöer. För alkoholenfinns här” (projektledaren). I Styret är manvisserligen medveten om att det finns mångatveksamheter om effekterna av drogförebyggandeinsatser, och att det dessutom är svårt attmäta eftersom även trender styr. Men det gälleratt se att det man gör kan ha verkan på sikt. ”Iden mån det så att säga aldrig någonsin är felatt bry sig, så är det bara att jobba på” (skolrepresentant).Om effekterna är direkt mätbaraeller inte må alltså vara mindre viktigt. En visstydlighet tillmäts ändå betydelse. ”Bara det intedrunknar i hälsoarbetet utan att vi håller drogfråganhögt. Sist var problemet att kärnan i detförsvann. Allt blev samlevnad och hälsa”(projektledaren).Vi kan konstatera att Styret var tidigt ute medsina diskussioner om en vitalisering av det drogförebyggandearbetet. Det skulle fortfarandedröja två år innan Narkotikakommissionen presenteradesina rekommendationer och slutsatser,där man bland annat förordar en utvecklingav nya metoder med uppmaningar tillnytänkande och mångfald. Enligt Svensson etal. (1998) har tyngdpunkten i drogpreventionenförflyttats från information och upplysning tillatt påverka attityder. Den inriktas oftast på attstärka ungdomarnas motståndskraft, men depåpekar även att det inte existerar några enty-50Som utgör en viktig del i levnadsvaneundersökningarna.51Beskrivningen är hämtad från den ansökan om projektmedel som sändes till Folkhälsoinstitutet.49

diga svar om effekter av densamma. Styretpassar alltså väl in som en pusselbit i rådandedrogpreventiva diskurser, både beträffande uppfattningenom vilka insatser som är rimliga attsatsa på och osäkerheten om i vilken utsträckningde förmår göra någon skillnad när deungdomskulturella trenderna styr. ”Anna-projektet”som syftade till att stimulera till nyaangreppssätt har emellertid upphört. Det återståratt se på vilket sätt den lokala drogpreventionenkommer att utvecklas och utformasi framtiden.Delaktighet och/eller inflytande?– även det en gemensam angelägenhet?Att öka ungdomars delaktighet var en av devanligaste målsättningarna i 1980-talets ungdomsprojekt(Sahlin, 1992). I projektplanernavar det emellertid ofta oklart vad man menademed delaktighet och vilket syfte man hade –gällde det delaktighet eller faktiskt inflytande?Värdet av ungdomars delaktighet kan motiverasmed att det anpassar ungdomar till gällandesamhällsnormer på lång eller kort sikt. Delaktighetkan å andra sidan även handla om ett reelltinflytande, varvid dess värde motiveras av attdet främjar utveckling till självständighet, äveni relation till vuxenvärlden. Det blir alltså enfråga om vem som ska ges möjlighet att påverkavem. Det kan också beskrivas som en uppfostrantill att ta ansvar, alternativt att tillskriva unga enförmåga att själva ta ansvar. Erfarenheter visaratt det i projekt med en delaktighetsambitionkan uppstå dubbla målgrupper på så sätt att engrupp blir föremål för fostrande budskap medanen annan får inflytande (Sahlin, 1992).Delaktighet och inflytande intar en centralposition i den statliga ungdomspolitiken. I utredningenfrån Statens ungdomsråd Ej till salufrån 1981 pekade man på den grundläggandebristen på delaktighet i unga människors liv.Ungdomsgenerationen beskrevs som en marginaliseradoch utanförstående grupp som vistadesi ett tomrum där ungdomar lätt kunde fallaoffer för kommersiell kultur. Den senasteungdomspolitiska propositionen, På ungdomarsvillkor understryker att ungdomar ska ha enverklig möjlighet till inflytande och delaktighet,och att ungdomars engagemang, skapande förmågaoch kritiska tänkande ska ses som enresurs. Den socialiserande ambitionen medungdomars integrering i samhället som målförefaller ha tonat bort till förmån för en ökadbetoning på ungdomars resurser, inflytande ochsjälvständighet.I november 1997 antogs ett KommunaltUngdomsPolitiskt Program för Umeå kommun(KUPP) med i huvudsak samma formuleringarsom ovan. En uppföljning av programmet gjordesefter ett och ett halvt år. I rapporten 52 drasslutsatsen att förbättringar kan ske då det gälleratt informera unga hur de kan bli mer delaktigainom kommunens verksamheter och var de kanhitta tjänstemän som kan stödja dem så de kangenomföra sina idéer. Det konstateras att samhälletmåste möta ungas förslag med respektoch intresse och ta vara på deras kreativitet.I en EU-ansökan 53 om medel till ett inflytandeochdelaktighetsprojekt som diskuterats i Styretär utgångspunkten att unga har små möjligheteratt påverka och att de är underrepresenteradei beslutande församlingar. Ungas infly-52Larsson, Anja (1999) Då nu sedan. En uppföljning av Umeå kommuns ungdomspolitiska program. Umeå kommun.53Daterad 2000-04-06.50

tande och delaktighet beskrivs som en viktigangelägenhet för att bevara och utveckla demokratin.Samtidigt är det utvecklande och gersjälvförtroende, självkänsla och kompetens attfå vara med och påverka.Både i den nationella och den lokala ungdomspolitikenframträder en bild av resursstarkaunga som bör ges ett större inflytande.Delaktighetens uttryck i StyretDen första gången jag hörde ungdomars delaktighetnämnas i Styret (oktober 1999) föranleddesdet av en broschyr som utlyste en tävling iatt ordna Sveriges roligaste antidrogprojekt.Detta avfärdades som ett kommersiellt jippo avsamtliga närvarande. Det vore bättre och merlogiskt utifrån syftet med Samverkansprojektetatt söka samarbete med lokala dansföreningar.”Här erbjuds något där allt är klappat och klart.Jag skulle vilja att vi frågar ungdomar hur de villha det. Det skulle gå att ta fram en projektgruppoch så får de själva göra sin drogfria tillställning.Vi brukar ju prata om delaktighet idag” (skolrepresentant).Det konstaterades att Umeåkryllar av ungdomar med denna typ av intresse,en resurs som bör tas tillvara.Ungdomskonsulenten berörde ungdomarsdelaktighet när jag i intervjun ställt en fråga omvad som kan vara av vikt beträffande fritidsgårdarnasfunktion i dagens och morgondagenssamhälle. ”Ja, jag tror att det är demokratifrågan.Hur länge en institution lever idag – jagär övertygad om att man måste lämna övermycket mer till ungdomarna själva” (ungdomskonsulent).Fritidsgårdsbesökare är unga, ochhan lägger till att de behöver vuxna stöttepelare.Det senare påpekas även i samband meddelaktighet och inflytande mer generellt. ”Manmåste kunna få lagom mycket stöd från vuxna”(projektledaren). En aspekt som berörts vidStyrets möten är att vuxna kan behövas för attstå för en kontinuitet, eftersom unga kommeroch går och om inte annat tämligen snart fallerför åldersstrecket. De kan också få andra intressenän att lägga sin tid på ungdomsrådet. ”Ellerde kan bli kära. Som ungdomar är” (ungdomskonsulenten).Detta diskvalificerar dem inte föratt utöva inflytande även om det handlar om enkort period, däremot är det faktorer som vuxnamåste acceptera.En möjlighet till inflytande måste ges uppifrån,konstaterade socialnämndens ordförandevid ett möte mellan Styret och de som inneharordförandeposterna i facknämnderna. Det är devuxna som måste släppa till, ungdomar besittervarken delaktighet eller inflytande automatisktoch det är inte så enkelt att ta för sig. Det är inteheller säkert att de får särskilt goda villkor föratt det över huvud taget ska vara möjligt. Sammanträdendär ungdomar förväntas delta måsteexempelvis förläggas på kvällstid, eftersom deär i skolan på dagarna. Detta konstateras vid ettmöte (på dagtid) med Styret där en ungdomsrepresentanthade förväntats delta för att varamed i diskussionen om ovan beskrivna ansökantill EU. ”Vi ställer större krav på ungdomar somska driva något än på vuxna” (föreningsbyrån).Som redan framkommit utgör KUPP ett av dehandlingsprogram som Styret valt som styrdokument.Det alkohol- och drogpolitiska programmeterbjöd lättdefinierade uppgifter förrespektive förvaltning, både gemensamma ochvar och en för sig, och det framstod som engemensam angelägenhet. Detta var däremotinte självklart beträffande KUPP. ”I och med attKUPP förs in blir det väldigt stort. Den gemen-51

samma nämnaren omfattar inte hela KUPP”(föreningsbyrån). Det är emellertid knappast enförhastad slutsats att både nationell och lokalungdomspolitik har haft betydelse för den förskjutningav Styrets intresseområde som jagredan beskrivit. I Styrets måldokument återfinnervi till exempel ungdomspropositionensnyckelbegrepp ”självständighet”, ”inflytande”och ”resurs” med kursiv stil. Det är också möjligtatt de ungdomspolitiska honnörsorden får genomslagskrafti de enskilda verksamheterna. Iett strategidokument för IFO:s ungdomsarbetei Umeå, skrivet av projektledaren för Samverkansprojektet,återkommer de tre nyckelbegreppen.I detta dokument ges exempel på ungdomspolitiskadelmål, som att ungdomar ska hatillgång till ändamålsenliga mötesplatser därde ges inflytande över verksamheten. Det konstaterasockså att ”ungdomars engagemangoch skapande förmåga ska tas tillvara i insatserför att skapa en meningsfull fritid liksom i olikaslag av förebyggande verksamheter”. Det ärintressant att iaktta att ungdomspolitikens honnörsordäven återfinns i den verksamhet somhar livets mer problematiska aspekter som sinuppgift. Frågan är emellertid vilken målgruppsom omfattas av ambitionen.När Styret i januari 2001 hade två planeringsdagarför att diskutera det förebyggande/främjandearbetet i Umeå utgick de från rubrikernai KUPP. ”Droger och andra sociala problem”upptog mycket engagemang. ”Det känns mestangeläget och enklast att jobba tillsammansmed” (skolrepresentant). Delaktighet underdenna rubrik nämndes utifrån målgruppen föräldrar.Mycket tid ägnades emellertid även åtungdomars delaktighet. Det konstaterades attdet är viktigt att ha fler kontakter med ungdomsrepresentanterför att lyssna på vilka frågor deunga ser som viktiga att vara delaktiga i. Påminussidan nämnde någon att det bara är vissasom blir aktuella för delaktighet, på plussidanframkom att de som blir aktuella för medverkani ett representativt organ blir bra förebilder förövriga ungdomar. Ett aktuellt problem i Umeå äratt det befintliga ungdomsrådet inte uppfattassom representativt för ett stort antal unga,vilket inte ger dem mandat att agera å Umeåungdomars vägnar. Även funktionen som förebildblir därmed begränsad.Då jag vid detta tillfälle ställde frågan om detär samhället som tjänar på ungdomars delaktigheteller om det i första hand handlar omungdomarnas egen utveckling, så fick jag svaretatt det är nödvändigt att ungdomar är delaktigaför att de ska känna att skolan eller gården ärderas. En verksamhet förväntas alltså få störrelegitimitet i ungdomars ögon om de känner ettstörre ansvar för den. Därigenom kommer denatt fungera bättre samtidigt som det främjarungdomarnas integration i samhället. Synpunktenvar enhällig, även om övriga aspekter intesågs som ovidkommande.Sammanfattningsvis kan jag konstatera attungdomars delaktighet har fått ett ökat utrymmei Styret. Trots ovanstående konstaterande,att delaktighet kan handla om att enverksamhet får legitimitet och att unga integrerasi samhällets normer, så har det ändå degånger det varit aktuellt för diskussion i Styretmestadels handlat om ambitionen att delaktighetska handla om ett reellt inflytande, vilketöverensstämmer med de signaler som ges i detkommunala ungdomspolitiska programmet. Detfår emellertid konsekvensen att det är resursstarkaungdomar som framträder. Hur berör52

delaktighet den målgrupp som beskrivs som”utsatta ungdomar”?Förebygga och/eller främja?Den förebyggande ansatsen försöker förhindraett problem, medan ambitionen att främja ärinriktad på att understödja goda utvecklingstendenser.Vid ett sammanträffande mellanbesökare från Kommunförbundet, Styret ochpolitiker från berörda nämnder konstateradesatt ett eventuellt framtida problem över huvudtaget inte nämns vid en främjande ansats. Detär om insatserna är problemfokuserade ellerinte som beskrivs som skillnaden.När Ungdomsstyrelsen fick regeringens uppdragatt genomföra Samverkansprojektet fannsockså en diskrepans på denna punkt. Regeringensuppdrag var att driva ett projekt i ettförebyggande syfte, medan Ungdomsstyrelsenshuvuduppgift är att främja goda levnadsvillkorför ungdomar. Den initiala inriktningen lokalt iUmeå var att skapa motkrafter mot ökandedrogmissbruk och problem, det vill säga enprobleminriktad ansats. Begreppet främja hardärefter kommit till allt större användning påStyrets möten, i överensstämmelse med bådeUngdomsstyrelsens intentioner och den allmännatidsanda som kom till uttryck vid Kommunstyrelsensbesök. Inte sällan har det skett isamband med att ungdomsgårdarna varit föremålför uppmärksamhet. I samband medUngdomsteamet hade jag anledning att kommenteraden tendens mot individuellt riktadeinsatser med socialarbetarförtecken som jagkunde iaktta på Athena. Här återkommer jag tillgårdarna utifrån en annan aktuell diskussion,nämligen föreningsmedverkan. Det ger ossemellertid anledning att först beröra en annanföreteelse av intresse, nämligen den så kalladeUngdomsmiljonen.UngdomsmiljonenFöreningsmedverkan ingår i Samverkansprojektetsförutsättningar, eftersom medel tillspecifika delprojekt endast kan beviljas till föreningar54 . I samklang med detta utgör den såkallade Ungdomsmiljonen ett av motiven förUmeås deltagande i Samverkansprojektet.Denna företeelse består av en varierande (namnettill trots) summa pengar som anslås förbidrag till föreningar som bedriver ungdomsverksamhet.Styret är inte som grupp engageradi fördelning av dessa medel 55 , men chefenför Föreningsbyrån och Samverkansprojektetsledare utgör centralfigurer i båda sammanhangen.Styrets medlemmar får informationoch har möjlighet att framföra synpunkter, någotsom kan underlätta en samordning medredan befintliga aktiviteter.Föreningar kan betraktas som främjande i sinambition att erbjuda aktiviteter som syftar tillatt vara utvecklande för dem som deltar. Målgruppenär från föreningens sida inte definieradutifrån att de som ingår i den befinner sig ifarozonen för att utveckla problem av olika slag,utan från att alla som är intresserade av en54Vilket har sin förklaring i att detta ingår i reglerna för Allmänna arvsfonden.55Föreningsbyrån får hjälp av en beredningsgrupp bestående av representanter för kulturförvaltningen, socialtjänsten ocharbetsmarknadsavdelningen vid bedömningen av vilka ansökningar som ska beviljas medel. Beslut tas därefter påtjänstemannanivå alternativt politisk nivå i fritidsnämnden.53

speciell aktivitet är välkomna. I fördelningen avmedel ur Ungdomsmiljonen sker det emellertiden viss prioritering av föreningar som visat sigattrahera ungdomar som av olika skäl ansesbefinna sig i riskzonen. ”Ju mer sekundärt 56desto lättare att vara positiv” (projektledaren).Även i KUPP betonas att förenings- och projektstödska styras mot aktiviteter som verkar motdroger och utslagning, samt ges till föreningarsom satsar på att nå utsatta ungdomsgruppereller grupper som saknar fritidsaktiviteter. Dettaär emellertid inte ur föreningssynpunkt självklart.”Det står ju faktiskt i den övergripandemålsättningen för föreningsstödet att man skajobba åt det hållet. Men det är ju inget som vikan tvinga föreningarna till” (föreningsbyrån). Iintervjuerna uttrycker samma person att en braverksamhet i sig borde berättiga till bidrag utanatt föreningen ska vara tvungen att hitta pånågot nytt i projektform. Enligt uppgift frånFöreningsbyråns representant i Styret är detungefär hälften av projekten som är ”riskzonsinriktade”.Sahlin fann i sin granskning av ungdomsprojektatt de som riktar sig till riskzonsungdomarinte sällan har problem med att hitta sin målgrupp,eftersom ingen själv väljer att hänförasig till den kategorin. Hon frågar sig vem som villlära sig laga exotisk mat i brottsförebyggandesyfte. Föreningsbyråns representant framhålleri samma anda föreningarnas förtjänstfullhet iatt möta ungdomar med utgångspunkten att dekommit för att spela fotboll eller hålla på medscouting. ”Då möter jag den unga människanutifrån det. Om den här unga människan har medsig en del problem, så är det något som eventu-ellt kommer upp till ytan. Har jag det medmänskligabeteendet så hanterar jag det som ledarepå ett icke-problematiskt sätt” (föreningsbyrån).UngdomsgårdarnaÄven idag i Umeå finns det uppfattningar om vadföreningar bör och kan uträtta inom ramen förgårdsverksamheten. Socialnämndens ordförandesäger att hon vill vara rädd om gårdarnassociala profil. ”Rena fritidsgårdar som sysselsättningsprojekt,då hade vi tagit bort demdirekt” (ordf. socialnämnden). Medan hon anseratt den sociala ambitionen hos ungdomsassistenternakan stärkas ytterligare, så ser hondet däremot som möjligt och även önskvärt attsamverka mer med föreningar som kan ta ”denrena fritidsbiten”. En avgörande punkt är vilketansvar man kan förvänta sig av ideellt föreningsaktiva.Styrets medlemmar anser överlag attföreningsengagemang är bra som ett komplement,däremot är det inte möjligt att lägga etthuvudansvar för verksamheten på föreningsaktiva.Det beror delvis på risk för bristandekontinuitet, eftersom man inte kan ställa sammakrav på närvaro av den som är ideellt verksam.Det hänger även ihop med gårdarnas socialaansvar. ”Hur kan kommunen ställa en föreningansvarig för att måste ta kontakt med IFO?”(ungdomskonsulenten). Det tertiärt förebyggandearbetet och i princip även det sekundäraär samhällets ansvar. Enligt föreningsbyrånsrepresentant handlar det också om att bevakaså att man inte tappar organisationens idé ochsjäl. Inom det primärt förebyggande däremot”… gäller det att få alla – både beslutsfattareoch oss som jobbar i de traditionella institutio-56Syftar på de tre nivåerna där sekundärt förebyggande är inriktat mot riskgrupper.54

nerna – att inse värdet av föreningsliv. Det är enotrolig kraft i det. Jag vill inte i dessa tider avbesparingar och resonemang om effektivitetsälja ut vårt ansvar och säga att de sköter det likabra. Det går däremot att samverka i mycket högutsträckning” (projektledaren). Detta påståendehar sin förankring i ett antal projekt där enungdomsgård och en lokal förening samverkar.En god sak med föreningar är att där finns ettantal engagerade eldsjälar. Följande uttalandenfår illustrera de två möjliga inriktningar jagskildrat på tal om gårdarna. ”Jag skulle kunnanamnge ett tjugotal ledare som har den härförmågan att se, känna och engagera sig ochstötta” (föreningsbyrån). Detta får illustrerauppfattningen att en bra föreningsledare utförkvalitativt högtstående insatser gentemot ungdomarsom har det problematiskt, fast på etticke-problemorienterat sätt. ”Skulle vi automatisktfå in föreningarna på området i vår öppnaverksamhet så sållas eldsjälarna ut och vi skullekunna jobba tillsammans i ett socialt perspektiv”(socialtjänsten). Uttalandet kommer frånsocialtjänstens ledning i Ersboda. I en ambitionatt få ett socialt problemfokuserat tänkandeinom föreningslivet utgår det från uppfattningenatt föreningsledare bör knytas närmresocialtjänsten.Diskurser i den sociala praktikenVi kan även i Styret urskilja en problembeteendediskurs.Speciellt i Styrets tidiga historia hadedenna övergripande diskurs om målgruppen enmotsvarighet i en diskurs om riktade insatser tillredan identifierade individer, vilken jag gerbeteckningen:ÅtgärdsdiskursDet handlar här om redan identifierade problemsom ska utredas jml § 50 i Socialtjänstlagen,eller också är det redan definierat i form av endiagnos. I nästa steg rör det sig om speciellainsatser som specialskolor, påverkansgrupper,placeringar utom hemmet eller kontakt medbarn- och ungdomspsykiatrin. Ett samarbetemellan berörda parter kan vara nödvändigt föratt rätt instans ska involveras och för att var ochen ska kunna bidra med sitt professionellaspecialområde.Beträffande drogprevention har Styret diskuteratinsatser som tillhör det jag av strategiskaskäl kallar en kontaktdiskurs, motiverat av attden är interaktiv till sin karaktär:KontaktdiskursInom denna diskurs ska unga genom socialaumgängesformer känna att de blir respekteradeoch bekräftade. På så sätt kan deras självbildstärkas, samtidigt som de kan klara av att självasätta en gräns och avstå från droger. Medsamtalet som verktyg kan attityder och värderingardiskuteras och förhoppningsvis förändras.Syns inget påtagligt resultat finns ändå enförvissning om att det är viktigt att bry sig ochatt jobba på, eftersom det mycket väl kan bli enverkan på sikt.55

Så småningom gjorde sig en annan diskurs alltmer gällande, nämligen en delaktighetsdiskurs.Denna visade sig vid ett närmare betraktandebestå av två:DelaktighetsdiskursInom denna diskurs framstår ungdomars delaktighetsom angelägen därför att de ska integrerasi samhället och därmed ställa upp på dessnormer och värderingar. Det kan även vara ettsätt att legitimera en verksamhet i ungdomarsögon. Det handlar om ungdomars anpassning,och de ska lära sig att ta och känna ett ansvar.Det är ungdomarna som ska påverkas.InflytandediskursDenna diskurs säger att ungdomar bör få ettstörre reellt inflytande. Det är viktigt för attdemokratiska värderingar ska bevaras. Det kanhandla om att vissa ungdomar får representeraandra, varvid de dessutom kan bli goda förebilder.Dessa unga utgör en resurs, men de kanbehöva stöd från vuxna eftersom rätten till ettinflytande inte alltid tas för given. Ungdomarnakan både få och utöva ett ansvar. Under förutsättningatt vuxenvärlden släpper ifrån sig endel av sin makt får de möjlighet att påverka.Detta gagnar ungdomarnas väg mot självständighet.Dessa båda diskurser är trots sitt nära släktskapoch trots att orden delaktighet och inflytandeofta nämns som en enhet alltså i mångtoch mycket sin motsats.Den delaktighetsdiskurs som syftar till socialisationhar inte varit framträdande i Styret,även om den skymtar fram i samband medgårdarna eller att en känsla av delaktighetanses vara nödvändig för att unga ska ställa upp,till exempel på skolan. När delaktighet har förtspå tal har det av sammanhanget oftast framgåttatt det handlat om inflytandeaspekten.Vi kan notera att det i alla diskurserna ingårsamarbete. I åtgärdsdiskursen sker detta samarbetemellan vuxna aktörer. I delaktighets- ochinflytandediskurserna handlar det om samarbetemellan vuxna och ungdomar.Ansvar är ett nyckelord när föreningslivetsengagemang i sociala frågor diskuteras. Dettafår här synliggöras med hjälp av två ansvarsdiskurser,som figuren nedan visar.professionelltideellttjänstemannamässigtarbetekontinuitetsocialt tänkande(problemorienterad)Ansvarmedmänskligtengagemangfritideldsjälarsjäl & idé(icke problemorienterad)56

Den till drogpreventiva insatser knutnakontaktdiskursen har över tid existerat parallelltoch till synes oberoende av övriga diskurser.Vi kan däremot se en medveten utveckling fråndet professionella mot det ideella, även ombegränsningen betonas utifrån just ansvarsfrågan.Det innebär en samtidig förskjutning frånett problemorienterat perspektiv mot ett generelltfrämjande. Detta behöver emellertid intevara konfliktfyllt. Diskurserna kan existera sidavid sida eftersom det handlar om olika aktörer.Det är snarare en fråga om var tyngdpunktenligger och vilket som tilldelas störst värde.Jag har redan beskrivit en annan förändring iStyret, vilken i diskurstermer kan formulerassom en successiv förskjutning från åtgärdsdiskursentill inflytandediskursen. Medan åtgärdsdiskursensinledande dominans influerades avungdomssituationen på stan, så bidrog kopplingentill Ungdomsstyrelsen att intresset förden kommunala ungdomspolitiken blev allt påtagligare.Denna koppling har även gett en merframskjuten position för de ledamöter i Styretsom i sina egna yrkesroller har främjande insatsersom en viktig ledstjärna, det vill säga främstFöreningsbyråns representant och ungdomskonsulenten.Inflytandediskursen har däremotinte ersatt åtgärdsdiskursen, utan de har helatiden existerat sida vid sida. De har inte låtit sigintegreras med varandra som fallet varit medolikartade diskurser på ungdomsgården Athena.Det är i stället omfattningarna av respektivediskurs som förändrats.Sammanfattning av förebyggandediskurseri den sociala praktikenSocialisation och/eller kontroll?Med hjälp av de två begreppen socialisation ochkontroll är det möjligt att kategorisera denämnda diskurserna om förebyggande insatserenligt följande:Kontrolldiskurserordningsdiskursdiskurs om nätetKontroll-/socialisationdiskurserdet är viktigt att reageraåtgärdsdiskursSocialisationsdiskurserkontaktdiskurseraktivitetsdiskurskompetensdiskursdelaktighetsdiskursInflytandediskursen har varken kontroll ellersocialisation som sitt mål.KontrolldiskursernaI ordningsdiskursen poängterades trygghet förstadens invånare och åtgärderna syftade främsttill att observera och synas ute på stan. Den kanhänföras till situationell prevention. Vilka ungdomarsom beter sig på ett alarmerande sätt kani sig vara intressant för en identifiering införkommande insatser eller ingripanden, men dethar just då inte högsta prioritet.Diskursen om nätet syftar främst till att främjainformation och har ett direkt samband medolika former av samverkan och samarbete. Underförutsättning att nätets maskor blir tillräck-57

ligt täta försvårar det för ungdomar att fortsättamed ett problematiskt beteende. Det är intesjälvklart att informationen leder till någoninsats med syfte att förändra situationen förungdomar, individuellt eller generellt.Kontroll-/socialisationdiskursernaDiskursen som säger att det är viktigt att reageraoch åtgärdsdiskursen har som sitt omedelbarasyfte att kontrollera att det problematiskabeteendet inte fortsätter, och det finns en direktkoppling till någon form av normöverträdelsesom får reaktionen eller åtgärden att utlösas.Avsikten är emellertid inte att denna kontrollerandeåtgärd ska användas i ett tomrum, utandet kan förväntas att insatser av socialiserandekaraktär ska användas parallellt, eller kanskesnarare i nästa steg.SocialisationsdiskursernaJag har urskiljt tre stycken kontaktdiskurser.Den interaktiva karaktären är gemensam fördem, men det finns även skillnader. Den diskurssom främst kännetecknar fältgruppen är uppsökandetill sin karaktär, medan gårdens ärmottagande och bygger på besökarnas egnainitiativ. Drogpreventionens diskurs avvikergenom att vara generellt riktad till alla skolelever,medlemmar i föreningar osv. Insatsernaär däremot knappast frivilliga, om man inteväljer att se skolk som ett sätt att välja bort attdelta. Gemensamt för alla tre är att de syftar tillatt påverka attityder och beteende och att desyftar till att främja individers utveckling. Meddetta finns en ”baktanke”, nämligen att ungdomarnaska integreras i samhället och komma attomfatta de normer som är accepterade. Insatsernasyftar till att minska de ungas benägenhettill normöverträdelser genom att de bygger uppen inre kontroll. Likväl som de tre kontaktdiskursernarepresenterar olika angreppssätt förhur man kan gå tillväga i den socialiserandeambitionen, så representerar aktivitets- ochkompetensdiskurserna två olika synsätt på vadsom är viktigt för de unga: att vara sysselsattai största allmänhet eller att utveckla kompetenser.Det förra kan betraktas som avledande isyfte att distrahera. Det senare bygger i ställetpå tanken att unga är bäst betjänta av att lärasig att fungera på ett socialt gångbart sätt, detvill säga bli socialt kompetenta, eller genom attstärka sin självbild genom att utveckla färdigheterinom något område.InflytandediskursenDenna diskurs uppvisar grundläggande skillnadergentemot de övriga, eftersom den varkenomfattar en kontrollerande eller en socialiserandeambition. Den syftar i stället till att geungdomar ett reellt inflytande. Det innebär attde ungdomar som omfattas måste uppnå ettvisst mått av värdighet och kompetens, vilket tillexempel kan förväntas yttra sig i en förmåga attta ansvar. Dessa ungdomar kan utifrån sinkapacitet även få uppdraget att representeraandra ungdomar i sammanhang där de harmöjlighet att påverka. De kan emellertid behövastöd och uppbackning för att få en chans attkomma in på vuxenlivets arenor, och det finnsäven skäl att ifrågasätta om deras inflytandealltid är av det slag som genererar reell makt.Inflytandediskursen kan framstå som mindrebekväm och kanske till och med som hotfull förvuxenvärlden eftersom den syftar till ett reelltinflytande och medföljande inslag av makt.Enligt Petersson & Öhlund (2001) kan denna58

maktdimension emellertid ifrågasättas. Demenar att dagens ungdomspolitik visserligenutgår från en ny ungdomsdiskurs där unga sessom aktiva subjekt, men det handlar om ännu enform av socialisation med syfte att integreraunga i samhället. Det som har förändrats ärperspektivet: från en social-moralisk utgångspunkttill den aktivt demokratiska individensperspektiv, en individ som tar sitt samhälleligaansvar. På så sätt ska unga styras på ett nytt ochindirekt sätt. Det som Styret utgör ett exempelpå är emellertid att det i praktiken är en specifikmålgrupp som framträder, nämligen de som ärresursstarka och kompetenta nog att leva upptill de förväntningar som svensk ungdomspolitikställer på unga idag.Två målgrupperI ambitionen att verka för goda livsvillkor förungdomar generellt framträder alla Umeåsungdomar som målgrupp. I den problematiserandeambition som jag bekänner mig till ärdet emellertid det särskiljande som är det mestintressanta, och mitt syfte är att analysera ochbelysa den målgrupp som har fått epitetet”utsatta ungdomar”. Som framgår av presentationenav diskurser hävdar jag att det finns enövergripande problembeteendediskurs. Enligtdenna är det lätt observerbara och informationsbärandenormöverträdelser som utgör signalenför att insatser bör sättas in för att det inteska bli värre, alternativt ska det förhindras innandet har hunnit uppträda. Detta gör att det ärungdomar med ett problembeteende 57 somutkristalliseras som den stora målgruppen. Jämsideshar en annan målgrupp gjort sig påmindgenom inflytandediskursen. Den målgrupp somutkristalliseras inom denna består av unga somär värdiga och kompetenta nog att ges chansenatt utöva ett inflytande. Detta innebär att jag såhär långt urskiljer två målgrupper för Samverkansprojekteti Umeå:ungdomar medproblembeteendeochde kompetentaNågra avslutande reflektionerI ordboken kan jag utläsa att social kontrollhandlar om övervakning och styrning av personer.Ordet har en negativ klang och förknippasmed repression och förtryck, varför det kanutgöra en tacksam källa för kritik. Vi har emellertidsett att kontrollerande insatser inte tilldelasnågot egentligt egenvärde i Samverkansprojekteti Umeå. Åtgärdsdiskursen syftar inästa steg till socialisation, i alla fall så längevi inte låser in unga människor utan någontillgång till utvecklingsfrämjande insatser. Diskursensom säger att det är viktigt att reagerapå ungdomars beteende utesluter inte kontakterav socialiserande art, vilket kan bli aktuelltom de första reaktionerna inte leder till ettförändrat beteende. Likväl som vi kan hävda attsocialiserande åtgärder indirekt har kontrolloch normkonformt beteende i sikte, så kan vi seatt den kontroll som byggs in i exempelvisåtgärdskedjor inte utesluter sådana insatser.57Med problembeteende avser jag det beteende som utlöser omgivningens reaktioner, d.v.s. det som av Samverkansprojektetsaktörer ses som problematiskt och därför bör förebyggas eller åtgärdas.59

Även enskilda insatser kan betraktas ur olikaperspektiv. Att exempelvis erbjuda ungdomaraktiviteter i form av feriejobb kan tolkas som attsamhällets representanter vill veta vad de göroch att det därigenom ingår i ett av samhälletkontrollerande ordningsprojekt, men det kanäven vara ett uttryck för en tro på att ett jobb gerden unge möjlighet att utvecklas och integrerasi samhället.Föräldravandringar på stan är ett exempel påen verksamhet som får olika gestalt beroendepå om den framträder i en ungdomsforskareskritiska betraktelse eller hos praktiker meduppfattningen att det behövs fler vuxna därungdomar visats. Swärd (1998) gör iakttagelsenatt samtidigt som ungdomar sägs ropa eftervuxenkontakter, så framhäver vissa forskare attunga behöver frirum där de kan slippa vuxnaskontroll 58 . Han konstaterar att bilden blir splittradom man frågar ungdomar vad de tycker.Vissa ser vandringarna som en otillbörlig kontroll,medan andra uttrycker att de uppskattarvuxnas närvaro på stan. Det är emellertid knappastnågot som är dåligt i sig att som vuxen, medeller utan en professionell uppgift, vistas blandungdomar. Det är snarare en fråga om hur manmöter ungdomar som avgör vad det är manförmedlar till dem. Fältgruppens respektfullabemötande när de vandrade runt på stan kantjäna som ett gott föredöme. Minst lika viktigtsom vad man gör är på vilket sätt man genomfördet. Även kontrollerande insatser kan genomföraspå ett sätt som visar respekt för individen.Det är en fråga om människosyn och förhållningssätt.Likaså kan informationsförmedling om enskildaeller grupper av ungdomar fylla olikafunktioner. När misstankar om droger i en ungdomsgruppventileras betraktar jag det som enmeningsfull aktivitet om informationen ledertill en insats som medför att en positiv förändringeftersträvas. Om inte det är fallet bidrarinformationen sannolikt endast till att synen påungdomar som allmänt problematiska förstärks.Jag tycker mig ha sett exempel på både och iUngdomsteamet.Även om vi är beredda att konstatera att socialkontroll inte entydigt låter sig klassificeras sombra eller dåligt, så tror jag ändå att fokuseringpå samverkan och samarbete, åtgärdskedjoroch informationsutbyte står för en tendens itiden som säger att kontroll med fokusering påproblembeteende är det som är rätt idag. Jaglånar ett citat från Svensson et al. 59 :De senaste fem, tio åren har ju klimatet hårdnat ivårt samhälle. Och fan tar numera den somsnackar för högt om Frivillighet och Förtroende.Så jobbar man inte idag. Det är utanför normen.Det är samverkan och samarbete som gäller. Tillsammansska alla myndigheter och förvaltningarkartlägga och kontrollera unga (och äldre) medborgareså långt det är möjligt och lite till. Medhonnörsord som Tidig upptäckt, Tydliga signaler,Sätta gränser, Kraftfulla insatser, Samsyn (kringvikten av hårda tag), Våga vara vuxen… Och närvi närmar oss ungdomsgrupper i det fria ska syftetvara att störa och kontrollera. Inte för att lyssna,förstå och hjälpa. Vi ska Säga ifrån.58Se t.ex. Lieberg, Mats (1992) Att ta staden i besittning. Om ungas rum och rörelser i offentlig miljö. Lunds universitet,Arkitektursektionen.59Vilket de i sin tur har lånat av fältarbetaren Quarfordt, Jan (1997) ”Det var samhället som svek de unga”. Oberoende, nr 3–4, 4–8.60

Inte heller Samverkansprojektet i Umeå ärverksamt i ett vakuum. Vi känner igen vissainslag. Fältgruppen fick kompromissa och inkluderasamarbete och informationsförmedling isin yrkesroll. Vi känner även igen Ungdomsteametsåtgärdskedjor. Däremot stämmer detinte överens med Ungdomsstyrelsens främjandeinriktning. När Styret tar på sig en övergripandesamordnings- och utvecklingsuppgifti det förebyggande och främjande arbetet medunga i Umeå som målgrupp befinner de sigsamtidigt i ett korsdrag med impulser från olikahåll. Till detta återkommer jag i sista kapitlet.Fortsättningen av rapportenOch så var det då det här med utsatthet. Ordetär sparsamt förekommande i detta kapitel. Detstår i olika versioner inskrivet i syftet medSamverkansprojektet nationellt och lokalt, likasåanvänds ordet av Ungdomsteamet. Menvad betyder det egentligen att vara utsatt? Hurkan vi tolka begreppets innebörd? Hur kan detrelateras till förebyggande insatser? Hur kandet kopplas till målgrupperna? Finns det kansketill och med några aspekter av ”utsatthet” somkan säga oss något mer om Samverkansprojekteti Umeå?Nästa kapitel består av en belysning ochproblematisering av utsatthetsbegreppet. Vihar redan sett att målgruppen ”utsatta ungdomar”sönderfaller i två: de med ett problembeteendeoch de kompetenta. Med hjälp avteorier om det så kallade senmoderna samhälletär det möjligt att identifiera en tredje målgrupp,nämligen den som brukar beskrivas som”de vanliga”.61

För vem?”Utsatta ungdomar”Att vara utsatt för riskerVem är ung?Med den svenska ungdomspolitiken som normomfattar ungdomsbegreppet personer mellan13–25 år 60 . Det motiveras med att denna periodspänner över olika definitioner av ungdom, fråndet att man fysiologiskt övergår från barndomtill ungdom till att man socialt och psykologisktbör betraktas som vuxen. På grund av det långaintervallet fokuseras i praktiken, explicit ellerimplicit, en mer begränsad åldersgrupp (Ungdomsstyrelsensutredningar nr 14, 1999). Formelltbetraktas personer upp till 18 år som barnenligt svensk lag och FN: s barnkonvention. Denså kallade åldersgränsutredningen talar i enlighetmed detta om barn respektive unga vuxnamed 18 år som brytpunkt 61 . Ungdomspolitikenfokuserar i första hand på övergången till vuxenvärlden,det vill säga det övre åldersintervallet.De verksamheter som strävar efter att kommain tidigt i förebyggande syfte tenderar snarareatt förskjuta åldersgränsen i andra riktningen 62 .UtsatthetsbegreppetOrden ”utsatt” och ”utsatthet” används i flerasammanhang. De förekommer i vårt vardagsspråk,inte minst när vi uttrycker åsikter avpolitisk eller på annat sätt ideologisk art. Mångavill ta på sig uppgiften att tala för de utsatta ochsvaga i samhället. I kommunala och statligautredningar och skrivelser beskrivs grupper avmänniskor som utsatta, likaså i samhällsvetenskapliglitteratur. Begreppet används ibland föratt karaktärisera en miljö, exempelvis ett bostadsområde.Det kan ange en situation ellerposition, eller det får beskriva ett känneteckenhos en grupp människor i samhället. Detproblematiseras sällan utan används på ett sättsom får dess betydelse att framstå som given. Detär emellertid inte självklart att innebörden äridentisk för de kommunicerande parterna. Mångtydighetoch retorisk hushållning kan förhindraen meningsfull kommunikation människor emellan,påpekar Bergmark (1998). Utsatthetsbegreppetinbjuder utan tvivel till en botaniseringi både mångtydighet och retorik, men utrymmeti denna rapport är begränsat och anknytningentill Samverkansprojektet i Umeå alltför svag. Jagkommer däremot att belysa att begreppen ”utsatt”och ”utsatthet” innehåller olika dimensioner.Dessa har i sin tur betydelse för hur viexempelvis förklarar ett problematiskt beteende,vilket även visar sig vara relevant i den fortsattaanalysen av vilka som placeras i målgruppen”utsatta ungdomar”. Jag inleder emellertid meden kort etymologisk genomgång av begreppet förden som är intresserad.I en rapport från Karolinska institutet gör Salusi-Sjöö et al. (1997) en genomgång av begrepp somanger människors position i förhållande till samhälletoch dess trygghetssystem. De konstaterar60Gränserna varierar i olika sammanhang och kan även förskjutas nedanför och ovanför denna gräns. T.ex. behandlar denstatliga Arvsfondsdelegationen ansökningar om bidrag till ungdomsprojekt för målgruppen 11–25 år, och ungdomsbostadsbidragkan sökas av personer under 29 år (Ungdomsstyrelsens utredningar 14, 1999).61SOU 1996:111, Bevakad övergång – Åldersgränser för unga upp till 30 år.62SAM-projektets direktiv till Ungdomsteamet omfattade t.ex. målgruppen 10–16-åringar.62

att utsatthetsbegreppet kan definieras ur ettriskperspektiv, vilket innebär att ”utsatt” betyderriskfylld, att befinna sig i farozonen. I Sverigeanvänds uttrycket ”utsatta grupper” för att beskrivaindivider som är exponerade för fleranegativa sociala faktorer samtidigt, med en kombinationav medicinska problem och sociala faktorer63 . Inom prevention är ”utsatta grupper”enligt WHO de som på grund av sin biologiska,sociala eller ekonomiska ställning, beteende ellermiljö drabbas av ohälsa eller vissa sjukdomari större utsträckning än övrig befolkning 64 . Salusi-Sjöö sammanfattar med att konstatera att utsatthetinnebär att en individ eller grupper avmänniskor löper större risk eller är mer sårbaraän övriga delar av befolkningen för att drabbas avsvårigheter, sjukdomar och ohälsa. Begreppenutsatt och utsatthet har alltså en medicinsk ochepidemiologisk hemvist liksom preventionsbegreppet;ett släktskap som framstår som logiskt.En utsatthet medför en risk för något, vilketska förhindras med en förebyggande ambitiongenom att en åtgärd eller insats av något slag skakomma före det befarade utfallet.Enligt Nationalencyklopedins ordbok (1996) har”utsatt” tre betydelser. I det första fallet harnågot/någon satts ut av någon, vilket inte är denbetydelse vi söker även om det kan vara intressantsom association till oönskade barn som engång i världen sattes ut i skogen, vilket onekligenledde till en i bokstavlig mening utsatt position.Betydelse nummer två handlar om något i förvägfastställt, till exempel ett klockslag, och saknarhelt relevans i detta sammanhang. Den tredjebetydelsen lyder ”som utgör ett naturligt (ochbegärligt) mål för attack”. Som betydelsenyansanges ”allmännare, med tonvikt på skyddslöshet,fattigdom o.d.: utsatta grupper i samhället”.Utsatt är participformen av att utsätta, vilketenligt samma källa betyder: ” göra till föremålför påfrestande behandling e.d. Konstruktion:utsätta ngn eller ngt för ngt”. Enligt verbetskonstruktion är jag alltså utsatt av någon förnågot. Detta stämmer överens med hur ordetanvänds i samband med mobbning eller övergreppav andra slag, där betydelsen av att varautsatt närmar sig att vara drabbad, det vill sägariskstadiet i relation till det inträffade är redanpasserat. När vi talar om ”utsatta grupper” ellerom ”utsatthet” inträffar en språklig förändring,och vi befinner oss på en abstraktionsnivå därbåde subjekt och objekt utelämnas. Det handlarsnarare om ett slags tillstånd. Det substantivsom bildats för att beskriva detta tillstånd,nämligen ”utsatthet”, har jag förgäves söktefter i de ordböcker och uppslagsverk somUniversitetsbiblioteket i Umeå har att erbjuda 65 .Rådfrågar jag Norstedts svensk-engelska ordbok(1993) hur jag ska översätta ordet utsatt tillengelska blir svaret ”exposed”, och den föreslår”vulnerable” i betydelsenyansen ”sårbar”. Iandra riktningen översätts verbet expose enligtsamma ordbok med ”utsätta för, lämna oskyddad,exponera, blottställa, prisge, utsätta för63Med referens till Tham, H (1994) Ökar marginaliseringen i Sverige? Fritzell, J & Lundberg, O. Vardagens villkor. Levnadsvillkori Sverige under tre decennier. Brombergs, Stockholm.64Med ref. till bl.a. Petterson, B & Tillgren, P (1993) Ordlista för hälsoarbete, hälsofrämjande insatser och hälsoupplysning.(Version 1993) KI, Socialmedicin Kronan, Sundbyberg.65Däremot i Svenska Akademiens ordlista, men utan förklarande text.63

fara”. Exposure översätts med ”utsättande,blottställande, utsatthet, utsatt ställning (försmitta), exponering; utställande, exponerande;avslöjande”.Att vara utsatt i betydelsen exponerad kanmedföra en risk för att något oönskat ska inträffa.Befinner jag mig i en exponerad position är jagblottställd, oskyddad och åtkomlig för vindar ochoväder, blickar eller förtal. Inget skydd finnsmellan mig och en potentiellt hotfull omgivning.Jag kan befinna mig i denna position därför attnågon eller något har placerat mig där mot minvilja eller önskan, jag är prisgiven. Exponeringenför det riskfyllda kan innebära att jag är skyddslösi detta nu, men jag kanske också har svårt att hittanågon väg därifrån. Det kan också vara så att jaginte har en aning om hur jag egentligen hamnadei denna belägenhet. Det kan röra sig om en högsttillfällig situation som jag ganska lätt kan ta migur eller som snart är över ändå. Jag kan å andrasidan befinna mig här mer eller mindre varaktigt,till min stora förtvivlan eller utan att kanskereflektera så mycket över det, eftersom det är detnaturliga tillståndet för mig. Andra kan uppfattamin position som riskfylld och kanske till och medfarlig, men själv har jag inte tänkt i de banorna.Jag kan också ha sökt den exponerade positionensjälv, eftersom jag tycker om att vistas där detblåser hårda vindar för att testa mina krafter.”Expose” är emellertid enligt ordboken etttransitivt verb. Det kräver ett objekt för att intenågot ska saknas, jag är exponerad för något. Påengelska får jag alltså använda fler ord för attuttrycka det i mindre grad specificerade tillståndsom i svenska språket ofta oreflekterat användsi dagligt tal och även inom samhällsvetenskapen.Utöver det övergripande riskbegreppet föreslårSalusi-Sjöö et al. disadvantaged eller vulnerable.Dessa är emellertid inte utbytbara, och vilket viväljer har betydelse för vilken innebörd vi tilldelarutsatthetsbegreppet.Utsatthetens dimensionerDisadvantaged är det begrepp Ungdomsstyrelsenanvänder på engelska, liksom Institutionenför socialt arbete i Umeå. Jag rådfrågarän en gång den engelska ordboken och får på såsätt associationer till nackdel, olägenhet, underläge,ogynnsamt läge, alternativt avsaknadav fördel, övertag, försprång (advantage).Vulnerable betyder enligt samma ordbok sårbar,ömtålig, svag, känslig och utsatt.Salusi-Sjöö et al. (1997) föreslår ett antalsynonymer till utsatt som kan användas i hälsopolitiskasammanhang. Med disadvantagedoch vulnerable som rubriker kan synonymernasorteras enligt följande:Disadvantaged: missgynnad, underprivilegierad,eftersatt, sämre lottad, berövad.Vulnerable: sårbar, känslig.Salusi-Sjöö et al. använder även uttrycket”socialt eftersatt”, vilket kan ses som en motsvarighettill begreppet ”socialt utsatt”. Detförra kan sorteras in under ”disadvantaged”,men det senare kan inte lika självklart associerasmed någon av de två rubrikerna.Problemet med att översätta ”utsatt” till engelskasynliggör att begreppet har två dimensioner 66 .66Vilket inte betyder att jag hävdar att detta är det enda sättet att belysa utsatthetens mångtydighet, inte heller att dessatvå dimensioner är heltäckande beträffande begreppets innebörd.64

Även om vi vill låta det omfatta en helhet sominnesluter både att vara missgynnad och sårbar,så kan valet av ord vid en översättning indikeravilket vi vill betona. Använder vi ”disadvantaged”antyder det att vi fokuserar på omständighetersförmåga att missgynna vissa och gynna andra,vilket inkluderar en jämlikhets- och rättviseaspekt.Föredrar vi ”vulnerable” kan det tyda påatt vi är mer intresserade av den individanknutnasårbarheten, känsligheten och svagheten. Ensårbarhet manifesterar sig som någon form avbrist hos individen. Vi kan däremot låta missgynnandelivsvillkor i varierande utsträckningingå i hur vi förklarar att den har uppkommit.Likaså kan vi tillskriva den sårbarhet eller mottaglighetsom uppstår på grund av specifikaegenskaper hos individen ett förklaringsvärdeav varierande dignitet. En liknande slutsats hittarjag hos Lindbladh & Bustos Castro (1999) i enantologi som beskriver vanmaktens villkor ur etthälsoperspektiv. De menar att utsatthetsbegreppetpå sin väg från ett medicinskt statistiskt begrepptill en social verklighet kommit att omfatta två olikaförklaringsansatser. Den ena handlar om utsatthetsom ett individuellt fenomen associerat meden personlig sårbarhet och brist på till exempelsociala, intellektuella och psykiska resurser. Åandra sidan kan vi betrakta utsatthet som ettstrukturellt fenomen förknippat med svåra levnadsvillkor.Författarna konstaterar att det faktumatt termen möjliggör en individualiserande tolkninginnebär att en psykologiserande ansats lurari bakgrunden när begreppet utsatthet används.Det problematiska med begreppet framträdertydligt när hela grupper pekas ut som ”sårbara”eller ”svaga” beroende på exempelvis kön, ras ellerålder. Vi behöver deklarera vilken form av resurservi menar att det råder brist på.Vi kan alltså intressera oss för och tilldela delivsvillkor som omständigheterna erbjuder respektiveindividuella personlighetsfaktorer betydelseav olika vikt. Vi kan också välja attpoängtera att det sker ett samspel mellan de tvådimensionerna, eller att den ena dimensionenär en konsekvens av den andra. Min poäng äremellertid att vi behöver ange en varudeklarationnär vi använder utsatthetsbegreppet, någotsom inte alltid sker.Det finns ett annat dilemma med utsatthetsbegreppetskoppling till ett risktänkande.Fokuseringen på det som kan befaras ske iframtiden kan få det som pågår här och nu attframstå som mindre intressant. Vi kan förbiseatt det som utgör risken i sig är ett icke önskvärttillstånd. Detta kan för övrigt utgöra en källa tillkritik även av det närbesläktade preventionsbegreppet,eftersom det fokuserar på det someventuellt komma skall i stället för de svårighetersom kännetecknar det tillstånd som orsakarrisken.Kanske är det relevant att ställa sig frågan omutsatt och utsatthet är ett av nutidens modeord.När jag efter många år ur bokhyllan plockar framInghe & Inghes (1966) granskning av ”denofärdiga välfärden” ser jag i inledningen att deett flertal gånger använder uttrycket ”eftersattagrupper”. Detta begrepp inkluderar inteutsatthetens sårbarhetsdimension med dessöppning för individualiserade förklaringar tillproblemet. När grupper beskrivs som eftersattaefterfrågas en större jämlikhet, och den insatssom kan tänkas lösa problemet har som mål attde ska få en chans att komma ifatt. En utsatthetomfattar däremot så mycket mer, från fattigdomtill individuella brister. Jag hävdar att denflitiga användningen av utsatthetsbegreppet65

öppnar vägen för en betoning av den personligasårbarheten och svagheten på bekostnad avstrukturellt betingade jämlikhetsaspekter. Kanskekan utsatthetsbegreppets popularitet sessom ett uttryck för vilka förklaringar till deproblem som uppstår som är ideologiskt gångbaraidag?Ung = utsatt?Att vara ung kan i sig betraktas som riskfyllt. Ettuttryck för detta synsätt finns i Ungdomsstyrelsensprojektplan för Samverkansprojektetdär man poängterar att gruppen utsatta ungdomarinte bör definieras så snävt att den baraomfattar ungdomar med sociala problem. Motivetför detta ställningstagande är att arbetslöshetoch utbildningskonkurrens drabbar ungdomarextra hårt. I Social rapport 2001 beskrivsungdomars problem som etableringsproblemunder en begränsad period i livet, men manbetonar samtidigt att det är angeläget attmotverka att de sociala svårigheter som ärförknippade med denna etablering på vuxenvärldensarenor inte leder vidare till en merlångvarig utsatthet. Ungdomsstyrelsens utredarekonstaterar i rapporten Krokig väg tillvuxen (1996) att en mer tillfällig anknytning tillarbetsmarknaden har kommit att kännetecknaungdomars ställning i förhållande till arbete. Isamma rapport konstateras emellertid ocksåatt ungdomar inte är någon homogen grupp.Detta mönster kan således vara en strategi somingår i många ungdomars utvecklingsplaner,men det kan även vara en ofrivillig situation somkan resultera i en rundgång mellan åtgärder ocharbetslöshet. I Social rapport 1997 från Socialstyrelsenhade utredarna anledning att slå fastatt de som kommer från tjänstemannahem hadeförbättrat sin situation beträffande etableringpå arbetsmarknaden, medan de från arbetarhemhar fått en försämrad position. Även ökandekrav på utbildning bidrar till en polarisering.Enligt Social Rapport 2001 har dessutom defattiga blivit fattigare och de rika rikare under1990-talet. Svedberg (1998) menar att det medutgångspunkt i förhållanden som dessa kan varamer relevant att tala om polarisering än ommarginaliseringsprocesser.Unga kan även beskrivas som sårbara utifrånden utvecklingsfas de befinner sig i, präglad avdet viktiga identitetsarbetet som kan inge osäkerhet,vilsenhet och sviktande självkänsla.Lalander och Johansson (1999) skriver till exempelatt detta att vara ung är att befinna sig i enperiod av ambivalens utifrån att identiteten inteär given. Motstridigheter mellan barn/ungdom,framtidstro/hopplöshet etc. är närmst givna. Ikritiska perioder under uppväxten är motståndskraftenmot risk- och stressfaktorer lägre enligtElias et al. (1994), och Lagerberg & Sundelin(2000) konstaterar att barns och ungdomarslivserfarenheter av naturliga skäl är begränsade,varför ungdomar kan handla ogenomtänktmed katastrofala konsekvenser, som till exempelsuicidhandlingar. Påståendet om att ungdomstidenpräglas av en sårbarhet utifrån denutvecklingspsykologiska fas de unga befinnersig i skulle kunna styrkas med ett mycket stortantal referenser.Människor är ofta sårbara i varandras närvaroenligt Goffman (1995). När människor vistasnära varandra uppstår en ömsesidig tillgänglighet,och det ges möjligheter till tilltal ochangrepp som kanske inte är önskvärda och kanvara kränkande. Johansson (1996) använderbegreppet ”kritiska miljöer” för att beskriva66

sammanhang där individen exponerar sig förandras granskning. Ungdomar befinner sig oftarei dessa kritiska miljöer, där kropp och stilgranskas av andra och risken för identitetskränkningär stora. Exempel på sådana miljöerär diskotek, skoldans och gym (Lalander, 1998,se även Johansson, 1998). Även stadens centrumen fredag eftermiddag bör läggas tilldenna lista. Detsamma gäller skolan även tillvardags, vilket leder till eftertanke eftersom detär en miljö som det är obligatoriskt att vistas idagligdags. Som Persson (2000) påpekar kanman som vuxen vanligtvis undvika miljöer somupplevs som problematiska, alternativt få betaltför att vistas där. Eftersom ungdomar dessutomvistas i denna potentiellt kränkande miljöunder lång tid blir sådant som i normala fallskulle vara oacceptabelt vardaglig rutin (Persson).Dessutom kan de strategier som är tillgängligaför vuxna betraktas som illegitima förungdomar, som flykt genom att rymma hemifråneller skolka (Brezina, 2000). Tonåringars strukturellaposition i dagens samhälle tvingar demäven till samröre med varandra i sammanhangsom praktiskt taget exkluderar andra, vilketisolerar från andra källor till självvärdering ochhöjer vikten av att vara populär hos kamrater.Sammantaget ökar det tonåringars benägenhetatt värdera sig själva i negativ riktning(Brezina).Sammanfattningsvis kan vi konstatera attungdomar kan beskrivas som missgynnade utifrånsin osäkra ställning i samhället. De framstårdessutom som särskilt sårbara i den utvecklingsfasdär de befinner sig i mellanrummetmellan barn och vuxen, likaså kan en sårbarhetäven uppstå på grund av omständigheter sompräglar de miljöer där unga ofta vistas. Medandet förra i första hand ses som ett problem fördem som uppnått myndig ålder och ibland kallas”unga vuxna”, så är det senare i stället mestrelevant för de yngre.Skydd eller stöd?Barn behöver skydd, medan ungdomar behöverstöd i sin utveckling och frigörelse från föräldraberoendetenligt den ungdomspolitiska propositionen.Ungdomsstyrelsens utredning Svenskungdomspolitik (1999) uppmärksammar det glappsom uppstår mellan barnkonventionens skyddandeperspektiv, som i praktiken fokuserar på denågot yngre barnen, och ungdomspolitikens stödjandeperspektiv med inriktning mot unga vuxna.Det uppstår en gråzon för ungdomar mellan 15och 18 år, det vill säga de omfattas varken av denskyddande eller av den stödjande ambitionen.Jag vill flytta den nedre gränsen och hävda att detär barn som ännu inte nått tonåren som omfattasav en skyddande ambition. En mellangrupp somibland tenderar att mest framstå som besvärligåterfinns på landets högstadieskolor och utgjordetill exempel Ungdomsteamets målgrupp.Weinehall (1997) beskriver i en avhandling omunga som växer upp med våld i familjen hur deibland hade svårt att hitta någon som ville lyssnaoch tro på det de berättade. När barn blir så storaatt de betraktas som ansvariga för sina handlingartenderar behovet av skydd att inte längregöra sig gällande. De uppfattas inte längre somsårbara och skyddslösa, och en eventuell problematisksituation kommer därmed i skymundan.Ett strategidokument för Individ- och familjeomsorgenvid socialtjänsten i Umeå (datering2000) kan utgöra en illustration till detta. Härkonstateras att barn som far illa behöver skydd.När ungdomar kommer på tal handlar det i stället67

om eget individuellt ansvar och motivation förbehandling. Dokumentet är skrivet av Samverkansprojektetsledare. Vi fick i förra kapitlet exempelpå hur han talade om betydelsen av att se att ungafar illa, inte bara beter sig illa. Samtidigt utgördokumentet ett exempel på hur problembeteendetdominerar när det handlar om ungdomar. Det ärdet som är mest synligt eftersom det ställer tilluppenbara problem, för ungdomarna själva ochför omgivningen. Det som hos barn framstår somen svår livssituation kan hos tonåringar låta sigdöljas bakom ett problembeteende. Vi har ävensett exempel på att det är det informationsbärandebeteendet som gör sig påmint i samverkans-och samarbetssituationer.Den senaste ungdomspolitiska propositionenutgår från tre mål av övergripande karaktär:1. Ungdomar ska ha goda förutsättningar attleva ett självständigt liv.2. Ungdomar ska ha verklig möjlighet till inflytandeoch delaktighet.3. Ungdomars engagemang, skapande förmågaoch kritiska tänkande skall tas tillvara somen resurs.Regeringen uttrycker uppfattningen att dessamål bör fokusera på övergången från att varaung till att bli vuxen snarare än på övergångenfrån att vara barn till att bli ungdom.Svensk ungdomspolitik har enligt min meningformulerats med tanke på dem som även kankallas unga vuxna, på bekostnad av en skyddandealternativt stödjande ambition gentemotyngre ungdomar.Under senmodernitetens inflytandeI kapitel 3 presenterade jag den sociala praktikeni Umeå som den framträder i intervjuutsagor,observationsanteckningar och dokument.Med diskursbegreppet som verktyg enanalys med vars hjälp jag urskiljde ett antaldiskurser, vilka jag i sin tur kategoriserade i fyragrupper. Diskurserna synliggjorde i sin tur möjlighetenatt urskilja två målgrupper, vilka jagbenämner ”ungdomar med problembeteende”och ”de kompetenta”. I detta kapitel har jag såhär långt introducerat utsatt och utsatthet sombegrepp, och med språkliga skillnader som verktygurskiljer jag två dimensioner i utsattheten,nämligen att vara missgynnad respektive sårbar.Jag har även presenterat några aspekter avatt vara ung som i sig kan ses som en utsatthet,i båda dess dimensioner. Det som nu följer är ensondering i senmodernitetens 67 terräng. Denkan bidra med en belysning av vad som ärspecifikt med att vara ung just idag i det samhällesom utgör allas vår hemvist, men somsamtidigt erbjuder olika villkor beroende på deomständigheter som utgör inramningen för våraerfarenheter. Det kommer även att visa sig attdet finns skäl att tala om tre målgrupper i ställetför två i Samverkansprojektet i Umeå.Projektaktörernas intervjuutsagorom att vara ung idagVi börjar emellertid med utsagor från de intervjuadeom vad de uppfattat som speciellt medatt vara ung just nu. Vars och ens dagligaposition påverkar vilka aspekter man lyfter framav ungas situation i samhället. Sammanställ-67Ett begrepp som ofta används inom bl.a. ungdomsforskning för att markera att samhället visserligen förändrats, men inteså genomgripande som vissa teorier om postmoderniteten hävdar.68

ningen följer därför verksamhets- och yrkestillhörighet.Nyckelord återges med fet stil.Det initiala samarbetetmed anledningav ”ungdomssituationen på stan”:Polis och åklagare uttryckte en uppfattningatt det råder en normlöshet som tog sin börjanunder 60-talet. ”Vad som är tillåtet och intetillåtet. Var gränserna går”. Det kan handla ominställningen till brott. ”Även om de tycker detär fruktansvärt det som hänt – det tycker nog dehär bra ungdomarna – så har man en annaninställning idag.” Det kanske t.o.m. är för lätt attvara ung idag. ” Ids man inte göra läxan så görman inte läxan, och man får en ny cykel på engång och man får en dator om man håller på meddator. Det blir ingen stimulans, allting barafaller över en. Då måste man kanske ha de härutmaningarna att göra bilinbrott och… Det ärlite spännande och hjärtat ska slå lite fortare.”En annan trend som beskrivs är att föräldrarinte orkar bry sig om sina barn. ” Man stressarju fram hit och dit och kors och tvärs ocharbetslöshet och vad det nu kan vara. Att föräldrarinte orkar med sina barn. Jag vet inte om detär så, men på något vis… en känsla…”Fältgruppen beskrev hur de mött ungdomarmed dålig relation till sina föräldrar, vilketde tolkade som ett tidens tecken. Det kan beropå att föräldrarna är skilda som kontakten meden eller båda föräldrarna försämrats. ” Jagtycker att jag sett att så många av de här – bådetjejer och killar, mest killar – har föräldrar somär skilda. Inte alla, men många har en jättedåligrelation till någon av föräldrarna. Det behöverinte nödvändigtvis vara pappan. En del har oturoch det är två stycken som det är taskig relationtill.” När föräldraansvaret sviktar blir ungdomarutlämnade åt sitt eget öde. Det behöver intehandla om att föräldrarna har det dåligt ekonomisktställt. ”De är rika när det gäller materiellating, men när det gäller det känslomässiga, attha föräldrar, finns inte någon. Vad är det församhälle vi lever i?” Inte heller handlar detnödvändigtvis om de ”klassiska” problemenmissbruk eller psykisk sjukdom. ”Det finns ovanligtmånga av de här som utåt sett kanske harproblemfria föräldrar. Som bara har bytt familjeller kört igång ett nytt liv utan sina barn.”Ungdomsteamet:Socialsekreterarna utgår främst från familjenssituation. Följder av ekonomiskaförsämringar för familjerna återverkar på barnenssituation. Detta kombineras ibland medsociala problem.”Sociala problem i familjen äringet nytt, men det verkar vara jobbigare förungdomarna nu.” Det får som följd att utslagningentill missbruk och kriminalitet blir större blandvuxna och ungdomar. ”Det är en utsatthet hosvuxna som genererar utsatthet även för ungdomarna.”Skolkuratorn: ” Det är så många som har dettrassligt på många sätt. Nu är det mer somhandlar om att tillsammans med föräldrarna fåungdomarna att stiga upp ur sängen, att faktisktta sig till skolan. Förr om man var skoltrött så varman ofta bara just skoltrött. Nu är det mångasom inte uppskattar att komma ut på prao heller,utan det är så mycket som gör att man inte orkarmed skolan.” Dessa ungdomar verkar upplevaen känsla av meningslöshet. ”Det är en situationrunt omkring ungdomarna, att de är merutlämnade, och att det rasar så mycket fortareför dem i skolan också. Det finns en känsla avmeningslöshet över huvud taget. Kanske inte69

ara kring skolan utan vad är det för mening nednågonting. En uppgivenhet. Det är lika bra attbli maffia eller leva på socialbidrag eller ingentingeller jag går och dör eller…”Gårdens personal ser hur vissa ungdomarfullständigt saknar intresse för skolan. ”Detfinns så himla mycket annat i skallen som ärviktigare just då. Man tänker inte så långt fram.”Ändå förväntas de ställa upp på de krav somskolan ställer, vilket dessutom är förenat medatt de måste välja. ”Och när man går ut nian skaman välja program. Och nu är det ännu merkomplicerat för man ska välja kurser, ett antalpoäng som går ihop. Det är ganska mycket somska väljas. De har det jäkligt tufft med skolan.Just det att de ska känna att de vill. Även devärsta strulkillarna vet att skolan är viktig framåt.Men det går bara inte. Det finns så mycket annatsom är viktigt och som är så mycket enklare attta tag i eller man tänker på ett annat sätt.” Äventrenden till ökad användning av alkohol ochdroger ses som en belastning för unga idag.Skolsköterskan kommenterar ett hårdareklimat, både i samhället och emellan kompisar.”Det ser vi bara här på skolan – hur man blirbehandlad. Det är en förändring över de sista tioåren i alla fall – även i lägre åldrar. Tuffareattityder. Jag ser att det är många som mårdåligt av detta. Utsattheten i skolmiljön kan maninte bortse ifrån, men även bland kompisar ochkamrater i andra sammanhang.” Vissa reagerarmed utagerande beteende, och de bli i alla fallobserverade. Däremot glöms de som inte synsså mycket lätt bort. ”Vi har de som vi glömmerlätt, de som inte syns så mycket utåt men somvänder det inåt istället. Där självförtroendetsjunkeroch sjunker. De har vi risk att tappa. Jagär väl en av dem som ser dem. Jag träffar ju allabarnen.” De flesta mår bra, men det finnsungdomar som vid hälsokontrollerna helt överraskandevisar sig må dåligt. ”Det finns sådantsom man kanske inte har en aning om, ungdomarsom sitter och prickar för att de inte tycker livetär så roligt. Det är kanske inget man tänker attjust den ska säga så.” Skolsköterskan ser ocksåtecken på att unga lider av stress. De förväntasprestera och leva upp till diverse krav. ”Detkänns som att det är lite för mycket av aktiviteteridag. Det brukar ses som något positivt – baradu har saker att göra så hinner du inte med attgå i gäng och driva eller så. Men det skaparstress. Vi har ungdomar som ständigt ska levaupp till någonting. Det är jättejobbigt. Man fårinte bara vara längre, utan man ska prestera ochman ska vara någonting. Det är en ständig press.Det gäller även ungdomar från väletableradefamiljer. Någonstans finns en trygghet bakom,det kan vara lättare att läka ihop. Men det finnsändå mycket av den här ensamheten. Man fårlära sig att man ska klara det mesta själv och fixaför att föräldern arbetar till sent på kvällarnaoch har sitt och sin karriär. Det är jättemycketsom krävs av dem.” Skolsköterskan är ävenorolig för vissa ungas sociala samvaro. ”Jagär lite mörkrädd vad de här datorerna ska hagjort om 15–20 år med vår nästa generation. Hurmycket har man fått lära sig om social kompetens?Hur mycket sitter man nu och mailar ochpratar med en dator i stället för med människan,som egentligen är grunden. Vi är ju i grundensociala. Hur mycket missar vi i mötet medmänniskor?”Studievägledaren ser framför allt en förändringi det ökade antal val som skolelevermåste göra idag, inte minst vid övergången tillgymnasiet. ”Det är ett stort steg det här att sluta70

grundskolan. Egentligen överdramatiseras det– det är inte så förfärligt ödesdigert som mångatror att det ska vara. Men det upplevs ju så ochman måste ta dem på allvar. Det har blivit merkomplicerat, och jag tror att det blir ännu merkursval än vad det är nu. Mer val man ska göra,och man ska veta vart det leder. Det är inte såhiskligt lätt att göra omval. Ju högre upp iåldrarna: har man gjort ett val så får man stå fördet. Då måste du ro iland det på något sätt. Detbehövs mer eftertanke.”Styret:Socialtjänsten: Möjligheterna att få ett arbeteär ett problem som gör det allt svårare att vara ungpå väg in i vuxenlivet. ” Möjligheterna till ett arbetesom ger respekt för en ungdom som människa ellerperson. Det är en massa aktiviteter i stället för jobb.Och de högre teoretiska kraven som ställs slår utmånga ungdomar. En del har möjlighet att bitaihop, men en del har varken möjlighet eller förmågautan fastnar i något som vi hjälper dem attfastna i. Ett försörjningsstödberoende.” Ett annatproblem är den ökande segregationen i samhället,antingen den tar sig uttryck i var man bor ellervilken skola man går i. ”Nu börjar man komma inpå samhälleliga förändringar med friskolor kontrakommunala skolor, vad innebär det och vilka harmöjlighet att gå och så vidare.” Det är en brist attsocialpolitiska frågor inte längre diskuteras.”Förändra det där skulle vara en drivfjäder i vårtjobb.” Det finns även en uppfattning att mycket ärsig likt. ”Jag tycker inte det är så stor skillnad omman håller sig till de sista 20–25 åren. Menmassmedier och professionella har fokuserat olikagrupper ungdomar från tid till annan. Barn tillmissbrukare, barn som har varit utsatta för sexuellaövergrepp. Det har funnits tidigare, och detfinns nu. Beträffande en social utsatthet är detganska långsamma förändringar över tid.”Skolan: Ungdomar har idag en kravfylld tillvaro,det är svårare och tuffare att växa upp idag.”Hela attityden i samhället är tuffare. Större kravpå ungdomar att lyckas, och utslagningen är ganskaså tydlig. Kanske på grund av nya betygssystemetnär man inte duger. Sedan har vi massmedieutbudetsom ger vissa mallar hur man skavara för att duga. Det är väldigt kravfyllt.” Ettframträdande problem är polariseringen.” Friskoledebatten– det finns en stor risk med det.Polariseringen är kraftfullt oroande, framför allt iett integreringsperspektiv. Och demokratiperspektiv.”Att det är tufft kan även bero påfamiljeproblem. Det är fler föräldrar som inteorkar vara föräldrar. ”Det är trasiga familjer och alltmöjligt som påverkar dem. Vi har barn som man ärförvånad att de över huvud taget kommer hit. Dekanske kommer just för att de har en fristad här.Men att skapa lärande miljöer för dessa ungdomarär omöjligt så länge man inte kan få dem att ta delav det. De mår så tjyvens i sig.” Det är även fler somsaknar de normer och värderingar som gör attman vet vad som är rätt att göra. ”Och då menarjag inte att det alltid ska behöva öppnas en dörr fören vuxen.” Även en ökande droganvändningställer till problem för ungdomar.Gårdarnas representant: Den socialasamvaron tenderar att försämras. ”Det ärsamhällets fel, teknikens fel, uppdelningenåldersmässigt, stadens, industrisamhällets…Hur ska vi komma till de gamla värderingarna?Varför ska det vara så individualiserat? De harinte det skyddsnät som vi hade när vi växte upp.Med mormor, morfar, grannar…” Ungdomarsaknar även delaktighet. ”Vi måste lämna71

över mycket mer till ungdomarna själva. Geungdomarna möjlighet att utveckla något.” Ettannat problem är den svaga föräldrarollen.”Föräldrarna måste erövra sin påverkansroll. Dehar ett fostranansvar – inte bara skolan.”Så långt intervjuerna inom respektive verksamheter.Nedan följer synpunkter från tvåpolitiker.Socialnämndens ordförande började medatt komma in på 1990-talets nerskärningar.”Hela nittiotalet har vi skurit ner rejält i skolan,förskolan, fritidsgårdarna. Hela samhällsklimatethar varit väldigt depressivt. Man mårdåligt. Det tror jag att ungdomar visar symtompå. Om vi tittar på förskolan – skolan så handlardet säkert om att minskade resurser har lett tillatt man inte har tid med mer än det absolutnödvändigaste.” Hon berättade hur hon pratatmed en tjej som hon träffade på en fritidsgård.”Då var det en tjej som sa att: det är ingen sombryr sig om oss. Vi känner oss utanför. Ingen hartid med oss och ingen lyssnar på vad vi gör ochvi funderar på vad vi egentligen finns till för, fördet är ingen som bryr sig.” Även föräldrarssituation har haft återverkningar på ungdomarnagenom att de fått mindre av deras tid.”Föräldrarna har antingen varit arbetslösa ochmått jättedåligt och inte orkat. Då har man haftdet så jobbigt med sig själv så man har inte orkatge tid, även om den kanske funnits fysiskt. Ellerockså har föräldrarna jobbat nästan häcken avsig med övertid och allting för att få det att gåihop och kanske skaffa det man tror är lycka isamhället – en massa prylar och bilar.” Det finnsibland en egoism hos föräldragenerationen.”Eller det här självförverkligandet. Jag hörde påen föreläsare som sa att i Sverige förverkligarvi oss som individer. I andra kulturer förverkligarman sig i grupp, tillsammans med andra. Här ärvi väldigt individcentrerade, och många föräldrarsäger att nu är det min tur, nu är du 9–10 år.Man tycker att nu är de i alla fall stora. Det härlite egoistiska att nu har jag ställt upp för det härbarnet. Nu är det min tur. Det börjar hemma attungdomarna inte får den tid som de kanskeskulle behöva. Meningsfull tid tillsammans medsina föräldrar. Bli sedda.” Det kan vara så attföräldrarna abdikerar från föräldrarollen ochvill bli mera kompisar, samtidigt som samhälletinte kompenserar detta på grund av små resurser.”Utifrån föräldrarnas förändrade attityderoch levnadssätt så tror jag det hade behövtsnågonting runtomkring som bygger tryggheten.”Det fanns något förr som inte finns isamma utsträckning längre, nämligen en kopplingmellan generationerna. ”Vuxenvärlden,och inte bara föräldrarna, gav en röd trådför ungdomarna när det gällde moral, etik ochförhållningssätt. Som man kanske inte riktigt fåridag, utan man ska liksom försöka förstå… Jagtror att det är en del av vilsenheten.” Konsekvensernauppstår när ungdomar söker sinaförebilder. ”När de inte hittar förebilder i samhälletidag hittar de förebilderna i ungdomsgruppen.Och då gäller det att de är bra förebilder.”Skolstyrelsens ordförande 68 konstateradeatt med risk för att ses som moralist så ser hanvuxenvärldens behov av frihet som ett stortproblem idag som drabbar de unga. Det ska68Denna intervju genomfördes per telefon, varför det inte spelades in på band. Eftersom mina anteckningar inte garanterarden exakta ordalydelsen återger jag inte texten som citat.72

finnas porr på TV, det ska vara lätt att köpaalkohol. Det ska vara enkelt och tillgängligt förde vuxna. Det kan vara ganska grova saker på TVpå eftermiddagarna när framför allt barn tittar.Det är ett uttryck för att vuxna vill ha stor frihet.Detta möter ungdomar utan att få hjälp ochstöd. Vuxna kanske måste avstå från något förungdomarnas skull. Det finns en snabb tillgångpå information, både den som är bra och dennegativa. Lösningen är inte att vi kan stängadetta. Både pornografi och bantning är ettuttryck för en bild som någon har hittat på. Detmotsvarar inte något verkligt behov. Vi måstelära ungdomar att se detta. Det handlar om attmedvetandegöra ungdomar. Vuxna måste ta påsig ansvaret att ge en rättvisande bild. Ungdomarska vara realistiskt välinformerade så att deåtminstone vet vilka risker de tar.Han fortsatte med att säga: Vi är inte bara vårayrken, vi är även privatpersoner som tolkar våromvärld utifrån dessa positioner. De flesta kommeri kontakt med unga människor även på andraarenor än arbetsplatsen, kanske som förälder,föreningsledare eller granne. Ett visst yrkesmässigtmönster kan ändå urskiljas i ovanstående. Demed hemhörighet i socialtjänsten ser i stor utsträckningen problematisk familjesituation, medande som har sin dagliga gärning inom skolans väggarser de prestationsfyllda kraven och ett hårdareklimat ungdomar emellan. Detta är i sig informativt,men jag betraktar det som mer intressant att vissateman återkommer oberoende av yrkesmässigutgångspunkt. Det handlar om det kravfyllda,tvånget att välja, om meningslöshetochuppgivenhet,att vara utlämnad och rädd att inte duga ochatt uppleva ett utanförskapi relation till samhället.Om man jämför med modern samhällsforskningkan man sammanfattningsvis konstatera att deintervjuade har gett oss en provkarta på känneteckensom brukar tillskrivas det senmodernasamhället.Avtraditionalisering,individualisering och fragmentiseringSocialisationsforskaren Thomas Ziehe har fåttett stort genomslag med sina teorier om kulturellfriställning och det västerländska samhälletsavtraditionalisering. Vi blickar inte längretillbaka på traditioner för att se hur vi ska levavåra liv, och identiteten är det upp till oss självaatt forma och omforma i en fortlöpande process(Ziehe, 1986, 1989). Han menar att ett identitetsarbetefortgår hela livet. Detta bygger intelängre på vad auktoriteter och normer föreskriverutan på ett kulturellt samförstånd om vilkalivsformer som är eftersträvansvärda. Berger etal. (1974) menar att samtidens identitet kanbeskrivas som öppen, differentierad, reflexivoch individuerad. Den öppna identiteten bliraldrig riktigt färdig. Vi förväntar oss att kunnaförändra vår identitet även i vuxen ålder och serdet även som eftersträvansvärt. Den differentieradeidentiteten uppstår som en följd av attdet moderna samhället består av en mångfaldav olika sociala världar, där vi har olika identiteteri olika sammanhang och situationer. Attidentiteten är reflexiv har sin grund i det modernasamhällets förmåga att ständigt konfronteraoss med nya sociala erfarenheter. Dettatvingar oss att fatta beslut och att planera våraliv. Slutligen innebär en individuering att individuellfrihet och självständighet och individuellarättigheter tilldelas en fundamental betydelse.Högst av allt skattas individens rätt attplanera och skapa sitt liv så fritt som möjligt.73

Ett avtraditionaliserat samhälle ger oss enstörre frihet att gå vår egen väg, och flervalmöjligheter finns inom räckhåll. I ljuset avalla alternativ och möjligheter kan den egnaprestationen emellertid framstå som otillräcklig,och den utsätts sannolikt för en kritisksjälvreflektion (Lalander, 1998). En valfrihet kanbåde inge känslor av frustration och ovisshet,och Ziehe menar att det kan uppstå ettförväntansgap 69 . All världens möjligheter brerut sig för våra fötter inte minst i medierna,samtidigt som verkligheten kan vara en annanoch långt ifrån allt är görbart. Kravet att utnyttjamöjligheterna finns emellertid kvar, och förvarje val den enskilde individen gör är hon självpersonligt ansvarig (Nilsson, 1998). Välfärdssamhälletbeskylls för att göra sina invånareöverdrivet inriktade på att söka trygghet. Idaghar den individuella friheten att välja i ställetblivit alltför stor, medan tryggheten blivit alltförliten (Persson, 2000) 70 . Bauman (1999) konstaterarlikaså att vantrivseln i moderniteten härrördefrån en trygghet som tolererade en alltförliten grad av frihet i strävan efter individuelllycka. Vantrivseln i postmoderniteten har i ställetsin grund i någon sorts frihet i jakten pånjutning som tolererar en alltför liten individuelltrygghet. Det är den individuella friheten som ärallenarådande.Friheten att inte vara bunden till traditionerkan benämnas på allehanda positiva sätt. Detfinns en glassig bild av det postmoderna, medkännetecken som beskrivs som pluralism, individuellvalfrihet, lekfullhet och obundna utvecklingsmöjligheter,en bild som kan förses med enexistentiell varningstext på grund av svårighetenatt bygga upp en trygghetsfrämjande fastoch bestående identitet (Persson 2000).Det är emellertid inte bara ungdomar sompåverkas i ett samhälle som sprängt traditionernasgränser och präglas av individualiseringensförmenta frihet. Det innebär att stressade föräldrarkan vara upptagna av sina egna livsprojekt,som går ut på att ta vara på de möjlighetersom samhällets nya frihet erbjuder för densom vill eller förmår ta för sig. En annan aspektpå föräldraskapet är att det i likhet med andratraditionella auktoriteter inte längre har sammasjälvklara påverkansmöjlighet. De problem somi intervjuerna spåras till förändrade föräldrarollerkan även de söka sin förklaring i nutidens kännetecken.En kravfylld osäkerhetVi kan ur ovanstående utläsa att vi idag vistasi en värld som är präglad av en osäkerhet,samtidigt som krav på individuellt förvärvadlycka och framgång gör sig gällande. Vi har settatt intervjupersonerna mött en tilltagande rädslaatt inte duga hos vissa ungdomar som befinnersig i en situation där de är utlämnade till sitt egetöde och erfar en känsla av meningslöshet.Sennet (1998) skriver att det som är specielltmed osäkerheten idag är att den existerar utannågon hotfull historisk katastrof. Den är i ställetinvävd som ett normalt inslag i vardagspraktiken.69Ordet återfinns i Johan Fornäs inledning i Ziehe (1989) Kulturanalyser.70Enligt Persson (2000:69) har utvecklingen mot ett mindre tryggt samhälle passerat två medvetandemässiga faser: först ettsamhälleligt krismedvetande som successivt övergår i ett individualiserat konkurrensmedvetande där individens egnafördelar och tillkortakommanden synliggörs i en skärpt kamp om livschanserna.74

De livsformer som framträder som eftersträvansvärdai det senmoderna samhället verkarmedföra en kravfylld osäkerhet som ökar riskenför att unga i sin vardag ska uppleva en känslaav att vara sårbara. Det är emellertid intesannolikt att alla upplever och hanterar dessaomständigheter lika, vilket för oss tillbaka till demålgrupper där förra kapitlet slutade. Senmodernitetenerbjuder inte bara svårigheter,det ges även möjligheter som aldrig förr.Vilka ungdomar?Det inträffade att jag vid mina observationerkände mig osäker på vilka ungdomar man taladeom i Styret. I samband med att ett läger i en tyskvänort kom upp på dagordningen kom en medlemi Styret på att han skulle tipsa den egnesonen. Det var första gången det blev uppenbartatt Styrets målgrupp omfattade även den gruppsom jag valt att kalla ”de kompetenta”. Efterhand som kopplingen till Ungdomsstyrelsen ochden nationella och lokala ungdomspolitiken fåttgenomslag har denna grupp i ökad omfattningkommit i fokus för intresset. Det är här de ungasom kan få förtroendet att representera andrakan rekryteras, och här återfinns de som inomungdomspolitiken beskrivs som initiativrika ochvars engagemang och resurser ska tas tillvara.I Styret kunde en viss ambivalens anas. Närkulturförvaltningen fick en representant i Styretuttryckte hon kritik mot att ungdomsmiljonenalltför mycket riktade sig till ungdom i riskzon.Det måste också finnas möjlighet att stödja deduktiga som vill göra något. Hon fick då svaretfrån Föreningsbyråns representant att det ärungefär fifty-fifty. Han gav ett konkret exempelpå att dessa medel även kommer ”vanliga kreativahärliga tjejer” till del. Och han lade till: ”Omvi vill använda etiketter”. Projektledaren fylldei: ”Det gäller att ta vara på de goda krafter somalla har, även de i riskzon”. Det finns en uttaladvilja att alla måste få chansen när den erbjuds.Låt oss återvända till ovan nämnda läger i dentyska vänorten. Det diskuterades vilka som skulleges möjlighet att åka. Ett alternativ var att gå utmed information till föreningar. Men då når detbara föreningsaktiva invände Föreningsbyrånstalesman. Att komplettera med att gå ut pågårdarna skulle i och för sig delvis kunna vägaupp den bristen. En av skolans representanterföreslog elevråden som rekryteringsbas. Mendå skulle det nå bara just denna grupp utvaldaelever, alternativt att det skulle presenteras förövriga från ovan. Ska man i stället vända sig tillungdomar som utmärkt sig genom att engagerasig mot rasism (vilket var temat för lägret)? Mendå blir det ju handplockning. Men de som åkermåste ju faktiskt vara bra på engelska... Vi kankonstatera att det finns skillnader och därmedett spänningsfält inbyggt i ambitionen att verkaför alla ungdomars chans till deltagande i demöjligheter som erbjuds.De särskiljande livsvillkorenÄven om förändringar i senmoderniteten på etteller annat sätt berör alla, så är det inte alla somförnimmer dess konsekvenser i form av en ökadsårbarhet. För många går det väldigt bra, detfinns ett bredare utbud av möjligheter än någonsin.Alla exponeras vi på något sätt försenmodernitetens vindar, men den har en benägenhetatt gynna vissa medan andra snarareframstår som förlorare.Samtidigt som det sker förändringar i våravärderingar och tankemönster, så kan vi funderaöver hur mycket som egentligen blivit annor-75

lunda. Människors sociala villkor upphör inte attexistera och vara verksamma för att samhällethar förändrats (Trondman, 1999). Ett uttryck fördetta kan vi se i skolan. Där har ideologinförändrats så att det traditionella välfärdsstatsidealethar fått ge vika för en tilltro till marknadslösningaroch individens fria val, men vi sersamtidigt att den sociala differentieringen inomgymnasieskolan ökat (Broady et al. 2000). Konkurrensenom de utbildningsplatser som erbjuderde bästa framtidsutsikterna har tilltagit, ochdet allt mer svåröverblickbara systemet medutbildningsalternativ gynnar dem som har bästförutsättningar att orientera sig. De tidigarepraktiska linjerna har blivit anpassade till deteoretiska programmen vilket medfört att deinte längre fungerar som tillflykt för skoltröttaelever. I stället blir dessa och många andra sominte nått upp till grundskolans kunskapskravhänvisade till det individuella programmet, därgymnasieskolans svagaste grupper riskerar attmarginaliseras (Broady). Persson (2000) faller ini den kritiska kören och menar att skolan upprättarutbildningshierarkier inom elevgruppen. Detindividuella konkurrensmedvetandet har enligthonom skapat en utbildnings- och kompetenspsykossom skärpt såväl krav som misslyckandeninom skolan.Den eftertraktade kompetensenAtt klassamhället skulle ha upphört att existeraär en tveksam slutsats. Det är snarare så att detinte längre uppmärksammas på samma sättsom för några decennier sedan. Däremot tillförden postmoderna världen andra differentieringarsom i större utsträckning har att göramed medvetna och omedvetna individuella val.Det handlar till exempel om livsstilar och socialoch emotionell kompetens (Persson, 2000).Social kompetens är ett uttryck som vi ofta stöttpå under de senaste åren, inte minst om vi lästplatsannonser. Enligt Persson handlar det omen förmåga att samspela med andra. I detsamhälle som har goda förutsättningar för socialtsamspel tas social kompetens för given. Iett samhälle som i stället präglas av överflödiggörandeoch konkurrens är den sociala kompetensenemellertid inte självklar (Persson). Detindividualiserade samhället gör social kompetenstill en bristvara. Att den även kan framståsom kravfylld framgår när Dencik (1995) sammanfattarden sociala kompetensen enligt följande:• förmågan att kunna anpassa sig till nyasituationer – social flexibilitet• förmågan att kunna ta kritisk ställning – attkunna välja• förmågan att kunna reflektera över sig självi förhållande till andra – att kunna tänkarelationellt• förmågan att kunna integrera olikartadeerfarenheter till en sammanhängande helhetsförståelse– mental flexibilitet• förmåga att kunna uttrycka egna hållningaroch kunna ta andras perspektiv – att kunnakommunicera effektivt• förmåga att kunna ta och lita på egna initiativ– att ha självtillit• förmåga att kunna kontrollera sina känslor– självdisciplin.Dencik menar att den uppväxtsituation somerbjuds våra barn idag främjar dessa socialakompetenser. Har han rätt i sina antaganden såfår barn och ungdomar i stor utsträckning en76

träning i de kompetenser som behövs idag merän någonsin för att vi ska kunna anpassa oss tilloch hantera en individualiserad, fragmenteradoch osäker värld. Kompetenserna fördelas emellertidojämnt. Enligt Dencik sker det nu somalltid en sortering redan i den tidiga socialisationen.För vissa tar motsatta tendenser överhanden.Vissa grupper som bär på specifika kulturellaoch ekonomiska resurser gynnas mer än andrai en avtraditionaliserad och medialiserad värld.Dessutom tenderar ungdomar att i sina praktikeroch stilar reproducera sin position i samhället(Bjurström, 1997). Unga möter det kompetensinriktadesamhället med olika grader avsymboliskt kapital i bagaget 71 . Idag kan vi dessutombåde knyta och upprätthålla kontakter påavstånd med dem vi delar synpunkter, livsstiloch öde med. Biografi ersätter allt mer geografisom socialt kitt (Dencik, 1999). Likväl som dennya teknologin kan hjälpa till att öppna dörrar tillnya världar, så kan den bidra till att vi stannarkvar i de sammanhang där vi känner oss hemmastadda.Nya individualiserade spänningar uppstårmellan vinnare och förlorare, mellan dem somhar resurser att hantera kompetensutvecklingspsykosensständigt skärpta krav och dem somblir förklarade överflödiga (Persson, 2000). Värderingardär individualisering och frihet betonasgynnar i första hand de redan gynnade.Vanans och traditionensmakt – trots alltJag refererade ovan till Trondman (1999) ochhans konstaterande att sociala villkor inte försvinnerför att samhället förändras. I sammaanda påpekar han att vi inte heller är heltbortkopplade från traditionerna. Även när individenkan synas helt fri att agera efter egetbehag, så är hon präglad av sina erfarenheteroch den miljö hon vistats i. Vissa alternativframstår som mer självklara eller tillgängliga änandra. Vi bär i varierande utsträckning med ossett tröghetens element 72 som hämmar vår benägenhettill förändringar.Att de val vi gör av livsstil inte uppträderslumpmässigt medför att både livsstilar ochägodelar har en potential att klassificera ochhierarkisera. Smaken är alltså inte oskyldig,konstaterar Nilsson (1998 s.45) med utgångspunkti Bourdieus teorier om smak, stil ochdistinktioner. Och han fortsätter:Att intressera sig för vissa fritidsaktiviteter och taavstånd från andra ger individen en känsla av sinplats i livet. Smaken bidrar till att ge människoridentitet, och ett värde i egna och andras ögon.Den berättar om vår vilja att leva våra liv på ettbestämt sätt, och om de skilda förmågor och villkorsom döljer sig bakom dessa preferenser. Smakenger anvisningar om tillgångar, livshistoria ochlivsvillkor. Den bidrar också till att utdela skildakompetenser, tillgångar, olika gångbara på olikasocialla arenor, och livschanser.Med utgångspunkt i vårt kulturella och socialakapital har vi att möta en social värld som ställerspeciella krav på kompetenser. I detta mötefinnas det vinnare, och det finns även förlorare.71Bourdieu använder begreppet för att beskriva det som känns igen av sociala grupper som värdefullt (Broady, 1991). Hithör kulturellt kapital, vilket i Bourdieus franska samhälle i hög utsträckning får beteckna ”finkultur” och konsten att kunnauttrycka sig i tal och skrift. Även t.ex. utbildningskapital kan räknas hit, medan ett socialt kapital är bundet till vilka människorman känner och vilka förbindelser man har.72Uttrycket är lånat av Persson (2000).77

Förlorarna?Det råder alltså delade meningar om hur genomgripandesenmodernitetens förändringaregentligen är. Furlong och Cartmel (1997) gerutifrån rådande förhållanden i Storbritannienempiriskt stöd för att sociala strukturer somklass fortfarande formar livschanserna. Dettatenderar emellertid att fördunklas i takt med attindividuella värderingar ges en alltmer framskjutenposition. Den process som ökar mångfaldeni skola och arbetsliv döljer underliggandeojämlikhet. Det erbjuds dock inget substantiellt,och ungdomarna uppfattar sig själva som merindividualiserade än vad de beroende på socialastrukturer egentligen är. Ändå hålls individen iökad utsträckning ansvarig för sitt eget öde,vilket resulterar i en ökad känsla av risk ochosäkerhet. Ungdomars chanser övervärderasmedan flera viktiga källor till sociala strukturerskontinuitet underskattas (a.a.). Det nya utgörsav värderingar som mer eller mindre kommit attomfatta oss alla, värderingar som får oss att seindividen som självständigt ansvarig för sinatillkortakommanden och sitt öde. De faktiskasociala villkoren består emellertid, medan detär vår syn på deras betydelse för våra livschansersom har förändrats.Hur ska killarna bevara identitet, självbevarelsedrift,stolthet och ära i skolsituationen när desaknar de nödvändiga investeringar som krävsför att lyckas? Trondman (1999) ställer sig dennafråga på tal om några bråkiga killar i en högstadieskola.Skolkulturen erbjuder en miljö, livsstilaroch krav som på de flesta punkter avvikerfrån deras för givet tagna värld. I denna världstyrd av ”de andra” bygger de upp en motkultur.I ett livschansperspektiv är de redan förlorare,men de kan i alla fall för stunden framstå somsegrare, till exempel genom att servera enpanerad och stekt grytlapp på hemkunskapslektionen.Vi kan inte hävda att de inte har någotval, men likt Willis (1991) menar Trondman attkillarna genom sina upplevda erfarenheter fortsätteratt agera enligt ett mönster som bekräftaroch reproducerar deras ställning i samhället.Förloraren handskas med sin underordning ochsitt öde på en förlorares vis.De som på grund av klasstillhörighet och litetkulturellt och socialt kapital kan beskrivas somsenmodernitetens förlorare behöver inte utvecklaett problembeteende. Inte heller behöverde som enligt ovanstående beskrivning gjordelivet surt för sina lärare på sikt fortsätta med ettbeteende som överskrider normerna för vadsom är tillåtet. Senmoderniteten har emellertidtillfört att det är lättare att se sig själv somförlorare i den jämförelse med samtidens idealsom oavbrutet gör sig påmind, inte minst viamedier. I denna kravfylldhet ingår att förverkligaså många drömmar som möjligt:Ungdomstiden betraktas ofta som ett löfte omsjälvförverkligande, intensiva upplevelser, unikamöten, spännande resor, kickar och stilexperiment.Men gäller detta alla ungdomar? De somsaknar ekonomiska resurser, utbildningskapital,är arbetslösa, eller som av andra anledningar inteattraheras av denna möjligheternas tyranni, varttar de vägen? (Lalander & Johansson, 1999 s.121)Många ungdomar skapar fortfarande huvudsakligensina livsstilar utifrån bygdens traditionoch föräldrakulturen. Lalander & Johanssonbenämner dessa ”arvtagarna”. Deras dilemmaär att deras intressen och sysselsättningar gerett lågt kulturellt kapital, de är inte ”inne”. Detär inte längre problemfritt att vara arvtagaren,eftersom de inte får vara ostörda i sitt kultur-78

skapande. Mediernas bilder når överallt ochförmedlar budskapet att livet skulle kunna varaannorlunda. Det senmoderna samhället gerstora frihetsgrader, men kan också ha ambivalensoch frustration i beredskap De som trivsmed att vara exponerade för senmodernitetensvindar har alla möjligheter att utöka sitt kulturellaoch sociala kapital, medan andra kan sökavägar att undkomma ansvaret för den egnaidentiteten och de vägval de förväntas göra.Det ligger nära till hands att känna sig socialtoch samhälleligt inkompetensförklarad, ochkraven på ändrad kompetens söker sig in i självamedvetandet (Persson, 2000). Att döma av alarmerandevarningsrop om att många barn ochunga mår dåligt idag, är det ett inte alltför ringaantal som upplever svårigheter i att hanteradenna verklighet. Senmodernitetens kravfylldaosäkerhet låter sig inte självklart klassificerassom en jämlikhetsfråga, eftersom den söker sigin i medvetandet hos alla och envar. De sombefinner sig i en missgynnad position gör detemellertid lika fullt ut idag som tidigare. Senmodernitetentenderar att i sitt utbud av möjlighetergynna de redan gynnade, med graden avsocialt och kulturellt kapital med åtföljandesjälvtillit och tro på sin förmåga som en viktigsärskiljande faktor. Jag låter Bauman (2001,sid.142) för tillfället få sista ordet i denna fråga:Anxiety and audacity (djärvhet), fear and courage,despair and hope are born together. But theproportion in which they are mixed depends onthe resources in one´s possession. Owners offoolproof vessels and skilled navigators view thesea as the site of exciting adventure; those condemnedto unsound and hazardous dinghies(jollar) would rather hide behind breakwaters andthink of sailing with trepidation (oro, bävan). Fearsand joys emanating from the instability of thingsare distributed highly unequally.RisktagandeDet finns förväntningar om ett personligt risktagandei det individualiserade samhället. Attvåga anta utmaningar och söka det okändaskattas högt i den samhällskultur där traditionernas”arvtagare” kan ses som en förlorare.Vanetänkare, trygghetsnarkomaner och rutinfetischisterhar över huvud taget ingen entrébiljetttill Framtiden om vi ska tro Dencik (1999). Attta risker är fantasifullt och uppfinningsrikt ochkan signalera oberoende och självständighet(Lightfoot, 1997). Att låta sig exponeras förrisker och utsätta sig för ett visst mått av farablir alltså en positiv utsatthet, det erbjuder enmöjlighet till nya unika erfarenheter. Dess motpol,det riskfria, framstår i detta ljus som tråkigt,enformigt och händelselöst. Att dela risker ärockså enligt Lightfoot ett sätt att uttrycka attman är likasinnade och har samma syfte ochperspektiv, och det bidrar till definitionen avvem man är. Att vara en äventyrlig backpackereller på annat sätt en flexibel kosmopolit är inneoch ger det kulturella och sociala kapital somarvtagaren går miste om. Det är ett sätt attskapa en berättelse om sig själv som en lyckadindivid. Därefter kan de gå in i nästa projekt,nämligen att bli någon, göra karriär och förankrasig i tillvaron (Lalander & Johansson, 1999).Det står högt i kurs idag att våga anta utmaningaroch söka det nya och okända. Att ta risker kanhandla om att söka efter spänning, och det kan dåvar något i hög grad eftersträvansvärt som beundrasav omgivningen (Plant & Plant, 1992).Spänningssökande kan kanaliseras på ett socialtaccepterat sätt som till exempel fallskärmshoppningeller bergsklättring, men det ses ävensom en riskfaktor inom kriminologin och tilldelasdå en problematisk innebörd. Zuckerman (1994)79

eskriver spänningssökande som ett personlighetsdrag.Detta karaktäriseras av en strävanefter varierande, nymodiga, komplexa och intensivaupplevelser, samt en vilja att ta fysiska,sociala, legala och finansiella risker för att uppnådessa upplevelser. Enligt Ring (1999) kan begreppetbeteckna en rastlös och utåtriktad läggningsom kopplas till ökad risk för kriminalitet. Hanpåpekar även att det bland nordiska kriminologerverkar finnas en enighet om antagandet attungdomar ofta begår brott därför att det upplevssom lustfyllt, roligt och spännande 73 . Vi kan alltsåkonstatera att det risktagande som värderas högtidag dessutom är att betrakta som en viktigriskfaktor för brott.Kunskapen om riskbeteende har enligt Jessor(1998) utökats på senare år. Tidigare arbeten omungdomars riskbeteende begränsade sig ofta tillproblembeteende som brottslighet, droganvändning,alkoholmissbruk och tidig sexuellaktivitet. Nyare forskning har vidgat begreppetoch låter det exempelvis inkludera riskfylld bilkörningoch rökning. I ökad omfattning har forskarebörjat intressera sig för flera varianter avungdomars riskbeteende och hur de hänger ihop,i stället för att närma sig dem som unika, separeradeoch isolerade handlingar (Jessor). Dettahar medfört att det socialt accepterade risktagandetoch det med problem förknippade riskbeteendetpå vissa punkter närmar sig varandraidag.”Vanliga ungdomar” – ännu en målgruppJag har tidigare nämnt att man i Styret hadeanledning att konstatera att det fanns problemmed alkohol och droger i ”bredare grupper”. Ettexempel är från Ersängsskolan, där haschrökningtill största delen visade sig involvera demsom beskrevs som ”vanliga ungdomar”. Benämningen”vanliga” hade sin grund i det faktum attdessa elever inte uppvisat tecken på socialaproblem eller tidigare utmärkt sig genom ettproblembeteende. Enligt Svensson et al. (1998)finns den mest uppmärksammade nya formenav missbruk hos just vanliga medelklassungdomarmed relativt hög utbildning och socialtrygghet. Drogerna intas oralt eller röks, vilketär mindre tabubelagt än injektioner. De användsendast i festsammanhang vilket får dem attframstå som mindre farliga och mer kontrollerbara.Dessa droganvändare ser sig inte hellersom missbrukare. Droganvändning besitter ävenett tillräckligt stort mått av ”vanlighet” för attomnämnas i ungdomspolitiska program bådenationellt och lokalt, något som däremot inte ärfallet med den mer avvikande kriminaliteten.Narkotikakommissionen genomförde en intervjuundersökningför att försöka få svar påfrågan om attityderna till droger förändratsbland ungdomar. Den konstaterar att merpartenfortfarande tar avstånd från droger ochförknippar dem med problem. Många tyckeremellertid att det är vars och ens ensak. Kommissionenmenar att en ökande drogkonsumtiontycks vara ett kulturellt fenomen som sprider sigglobalt:73Ring refererar till Sarnecki, J (1987) Skolan och brottsligheten. Carlssons, Stockholm; Balvig, F & Kyvsgard, B (1986)Kriminalitet og ungdom. Borgen, Köpenhamn; Ofofsson, B (1971) Vad var det vi sa! Om kriminellt och konformt beteendebland skolpojkar. Utbildningsförlaget, Stockholm.80

Men övergripande likheter är att de illegala drogernai flertalet länder har flyttat från samhälletsutkanter till offentlighetens arenor, från utsattaoch marginaliserade grupper och från avantgardeoch trendsättare till bredare befolkningslager.Att använda dessa droger är inte längre begränsattill vissa grupper eller kategorier av ungdomarutan det har blivit en del av en generell ungdomskultur(Narkotikakommissionen, 2000, s.18–19).Vi kan ur Narkotikakommissionens rapportutläsa att det finns två grupper av ungdomarsom använder droger. Vi har den grupp somkännetecknas av en avvikarkarriär. De är socialtoch ekonomiskt marginaliserade, de använderdroger för att fly verkligheten och de har endestruktiv tonårsutveckling med missbruk ochkriminalitet i kölvattnet. Sedan har vi den nyagruppen, de som möter drogerna den ungdomskulturellavägen, är välbeställda och socialtintegrerade och använder droger för attuttrycka protest eller markera grupptillhörighet.Det är denna grupp som brer ut sig från atttidigare främst ha omfattat vissa subkulturellagrupperingar.Det finns en stark koppling mellan sökandetefter upplevelser, sensationer och droganvändning(Svensson et al. 1998 74 ). Likväl somdet ingår i den moderna människans biografi attvåga pröva sina gränser och söka upplevelsergenom att resa, så kan ett kapitel med droganvändningkomma att passa in i många framtidasjälvbiografier. Individualism är en del avtidsandan. Att vara öppen för det nya, att vågaprova på, att resa och utforska och att varaflexibel är ideal som präglar det samhälle vilever i just nu. Dessa ideal låter sig väl förenasmed en positiv inställning till narkotika (Svensson).Den av Narkotikakommissionen omvittnadeinställningen att det är vars och ens ensakom man använder droger eller inte stämmerdessutom väl överens med den senmodernavärderingen att det är upp till varje enskildindivid att göra sina val.Denna tidsanda har alltså gett oss en ny gruppungdomar som har en liberal inställning tilldroger. Det är vanliga ungdomar, medelklassungdommed relativt hög utbildning, socialtrygghet och från vanliga skötsamma familjer(Svensson et al. 1998). Trygghet är däremot intenågot ideal idag. Ett experimentellt bruk avhasch finns enligt Svensson et al. ofta med ibilden bland ungdomar som är oppositionellaoch engagerade. Nya trender som rör droger tasförst upp av resursstarka ungdomseliter, varefterde i växlande omfattning sprids till denmainstream-ungdom för vilka de utgör förebilder.Dessa ungdomar rekryteras den kulturellavägen, vilken enligt dessa författare anses ståför den största ökningen idag. Det är emellertidde som har en tyngre bakgrundsproblematiksom löper störst risk att fastna i ett missbruk. Förde ”vanliga” ungdomarna är prognosen bättreän för den som går avvikarkarriärens väg. För desenare är beteendet kopplat till bakgrundsvariablersom låg social klass, viss etnisk härkomst,dålig skolgång och missbruk hos föräldrarna(Svensson et al).Även ovan nämnda grupper av ungdomar, vilkalåter droger ingå som en del i livsstilen, beskrivsalltså relativt sett som resursstarka och kännetecknasi likhet med ”de kompetenta” inte av74Med ref. till Pedersen, Willy (1989) ”Patterns of drug use and sensation – seeking among adolescents in Norway”. ActaPsychiatr. Scand., 1989:79, 386–390.81

Kännetecken: problembeteende resursstarkaMålgrupp: de problematiska de vanliga de kompetentautsatthetens missgynnande dimension. Derasbeteende innebär risk och fara, men i denutsträckning de har sin tillhörighet i en ungdomskulturellgrupp där de kan bygga ett symbolisktkapital kan de även ses som möjliga vinnare.Detta kapital kan utgöra en tillgång även ur ettlivschansperspektiv i det samhällsklimat somvärderar ett risktagande högt. Dessa unga ägnarsig emellertid åt ett problembeteende,vilket gör att vi kan urskilja ännu en målgruppinom Samverkansprojektet, nämligen ”de vanliga”.De beskrivs som ”vanliga” eftersom de kanurskiljas som kontrast till ”de problematiska”.Risktagandet förenar dessa båda grupper, meni förutsättningar och livsvillkor har ”de vanliga”mer gemensamt med ”de kompetenta”. Det ärde som är missgynnade på grund av socialafaktorer och i avsaknad av socialt och kulturelltkapital som möter de största svårigheternaäven i det senmoderna luftdraget.Den orsakade utsatthetenDetta kapitel inleddes med en granskning avbegreppet utsatt, där jag urskiljer två dimensioner:den missgynnade och den sårbara. Däreftergjorde jag en summering av aspekter i detta attvara ung som i sig medför en utsatthet i bådadess dimensioner. Med förankring i teorier omdet senmoderna samhället drog jag slutsatsenatt den utsatthet som missgynnar finns kvar,samtidigt som risken för att uppleva sig somsårbar ökar i ett starkt individualiserat samhällesom erbjuder de unga en hög grad av en kravfylldosäkerhet, både i relation till nuet och tillframtiden. Detta samhälle har vinnare och förlorare,med graden av tillgång till ett socialt ochkulturellt kapital som en viktig skiljedelare. Desedan tidigare identifierade målgrupperna, detvill säga de kompetenta och de med ett problembeteende,kunde med utgångspunkt i ett riskfrämjandeoch riskunderstödjande samhällsklimatsom uppgraderar upplevelser till en avtillvarons viktigare essenser utökas med entredje. Detta skedde genom en uppdelning av demed problembeteende i ”de problematiska” och”de vanliga”. ”De vanliga” har ett risktagandebeteende som är att betrakta som problematiskteftersom det inkluderar droger. De som kanhänföras till denna grupp kan emellertid i storutsträckning beskrivas som resursstarka utifrånlivsvillkor och innehav av ett kulturellt och socialtkapital. I relation till ”de problematiska” ärprognosen bättre, och en period med drogerbehöver inte förstöra deras möjligheter tillframgång i livet eftersom det är andra orsaksfaktorersom är verksamma.Vi lämnar nu ”de kompetenta” åt sitt förväntadeframgångsrika öde. Likaså lämnar vi ”devanliga” att blicka mot sin mer osäkra men dockpotentiellt lovande framtid och övergår till demer dystra utsikterna för ”de problematiska”genom att återvända till intervjuerna.82

Utsagor om utsatthetDe intervjuades erfarenheter är att någon formav påtaglig utsatthet vanligtvis är för handen,vilket de ser som förklaring till ett problematisktbeteende.” När man läser yttrandena om de härungdomarna blir man beklämd många gångeröver hur tragisk bakgrund många har. Mankänner att det är ingen slump att de har blivitkriminella, även de som inte har begått allvarligabrott. Det är oerhört många uppfattar jagsom är dyslektiker, framför allt på pojksidan.Man har trasslig skolgång. Man har – i princip– alltid skilda föräldrar. Det är nya förhållandenoch nya barn… Nu vet ju inte jag om det harpåverkat… Mobbning i skolan…”. Detta yttrandefrån åklagaren visar att hon ser problemsom ofta finns inom många av livets områden,problem som dessutom förmodas ha en förklarandekraft: det är ingen slump vem som begårbrott. Det finns även iakttagelser av individuellaskillnader, att sårbarhetsdimensionen inte finnshos alla: ”Jag ser att olika ungdomar har olikagrad av mottaglighet av det som är negativt. Dåtänker jag mest på droger och kriminalitet. Denolika mottagligheten, det är den som egentligenär definitionen för vad utsatthet är. Man kanräkna upp ett antal kriterier, och det kan varaväldigt olika. Det kan bero på den klassiskafamiljesituationen, i vissa fall på boendesituationen,i vissa fall på avsaknad av vuxenkontakteller nätverk över huvud taget” (projektledaren).Mottagligheten är alltså individuelltfördelad, men även den kan förklaras, av ensocialt missgynnad situation.Det som mest frekvent beskrivs som ungdomarsutsatthet relateras till den omgivande vuxenvärlden,i första hand till de förhållanden sområder i familjen. Det kan handla om arbetslösheteller ekonomiska problem, men det är intedetta som nämns i första hand utan snararebrister i relationerna. ”Vi har fokuserat väldigtmycket på ekonomiska förhållanden ochsocialgruppstillhörighet. Jag tror det är av underordnadbetydelse. De viktiga är vilket känslomässigtläge det finns i familjen. Det har föttsså många barn där man objektivt kan säga: fanvad de har det bra, men där man varit kraschadesom individer. Det är krissituationen i hemmetsom har betydelse” (polis). Skilsmässor därföräldrarna inte klarar av att kommunicera medvarandra nämns som exempel på relationsproblem.Utsattheten kan bestå i att inte ha stödfrån de vuxna i familjen, vilket gör att man blirutlämnad och skör. En avsaknad av omsorg kanbero på självupptagenhet hos den vuxne, ochdet är de som aldrig har haft någon som bryr sigsom har det jobbigast. En brist på stöd kan varaatt inte få uppmuntran i skolarbetet. ”Det handlarom ungdomar som jag ser har det knepigtsocialt runt omkring sig. Man kommer från etthem där man inte får särskilt mycket stöd förskolarbetet – att komma vidare. Där man saknarkunskaper att ta sig fram. De studiemotiveradeär de som är bäst på att ta för sig. De behöverockså vägledning, men det finns ingen oro hosmig för att de inte får reda på det de behöver.Det är de föräldrarna som ringer hit, elevernahänger jämt på dörren” (studievägledare). Detkan även handla om att föräldrarna inte reagerarnär ungdomarna gör något fel. Som polis kanman stöta på detta: ”80–90–100 procent av allabarn snattar. De flesta gör det inte mer än engång. Jag tror att det är specifikt för snatterier.Sedan finns det barn som snattar som är väldigtutsatta. Men det finns barn där man kännernågon sorts reagens. Då tror jag ju att det inte83

kommer att hända så mycket mer. Man ser detganska klart på föräldrakontakten och hur dehanterar det här”. Även Umebrås ordförandehar liknande erfarenheter. ”Jag har själv varitmed några gånger när man omhändertagit minderårigasom har varit berusade. Så ringer mantill föräldrarna och de säger: nej vi har inte tidatt komma och hämta nu för vi har fest här ochså hör man att det är ett djävla sorl”.Att föräldrar har problem med missbruk ellerpsykisk sjukdom beskrivs som det traditionellaoch klassiska problemmönstret. Det kan varadetta som ligger bakom att barnen blir utlämnade,men inte nödvändigtvis. Det kan ävenhandla om att det finns traumatiska upplevelseri bakgrunden, vilket kan vara fallet med flyktingar.Invandrare kan över huvud taget hasvårigheter i det nya samhället. ”Det kanske ärföräldrarna som har svårare att komma in i dennya samhällsbilden, svårare lära sig språket. Deblir socialt handikappade på grund av språketoch arbetslöshet” (Föreningsbyrån). Även omavsaknad av kontroll kan vara en brist så kan detemellertid ibland bli för mycket, inte sällanbland just invandrare. ”Ofta möter jag oroligaföräldrar som har väldig kontroll på sina ungdomar,som inte litar på dem. Det är en utsatthetmed misstänksamheten från föräldrarna”(socialsekreterare). En polis är tveksam till omhon egentligen mötte familjeproblem under sintid som ungdomspolis. ”Det är ingen som jagdirekt vet har kommit från någon missbrukarfamiljeller att de är utslängda på gatan eller så.De hade ofta föräldrar som brydde sig hemsktmycket. Som kanske brydde sig för mycket”.Den form av utsatthet som de intervjuade iförsta hand associerar till är problem i familjen.Den beskrivs dessutom som värst. ”Utsattheteni familjen får värre konsekvenser. Framför alltom du är förbjuden hemifrån att prata om dinaproblem på grund av föräldrarnas förnekande avatt det finns något problem. De ungdomarna hardet allra värst – det tror jag.” (kurator)Vuxna kan även vara dåliga förebilder, inomeller utom familjen. När vuxna ska ha sina festerså blir det normbildande, eftersom barn inte görsom man säger utan som man gör. Man ser hurmamma och pappa och andra vuxna i omgivningenbeter sig. En brist på vuxna på grund avnerskärningar har medfört att det är färre vuxnasom ser problemen, varför det hinner gå förlångt enligt en rektor. Det finns över huvud tagetför lite kontakt mellan vuxna och ungdomar. ”Enkollega berättade att hon på väg hem en kvällträffade några ungdomar och började pratamed dem. De funderade vad det här var ochfrågade om hon var från det sociala. Det ärmentalt den enda möjligheten att någon vuxenskulle stanna och prata med dem” (rektor).Ett hårt klimat kompisar emellan beskrivssom en form av utsatthet i ungdomsteamet. Detkan handla om att ha kompisar som är äldre ellerpå annat sätt olämpliga eller att vara utsatt förett kompistryck. Skolan är en plats där dettahårda klimat i kamratgruppen kan råda. ”Det servi bara här på skolan – hur man blir behandlad.Utsattheten i skolmiljön kan man inte bortseifrån” (skolsköterska). Det är inte sällan just iskolsituationen som problemen uppstår. Detkan handla om att vara ensam i klassen, ettutanförskap, eller att vara fullständigt ointresseradav skolan. Men det finns också de som i ochför sig har goda förutsättningar att klara sig bramen inte blir sedda eftersom de inte utmärkersig. ”Det är en debatt som kommer upp i skolan,att vi inte får glömma stackars barn som kommer84

i andra hand som egentligen har väldigt storaförutsättningar att komma fram här i livet. Deblir liksom lämnade åt sitt öde. Det är litekonfliktartat det också. De har också behov”(studievägledare).Ungdomskonsulenten på Athena hänvisar tillden lättillgängliga alkoholen. ”Det finns enutsatthet i minilivsbutikernas exponering avfolkölet. Alkohol är alldeles för lättillgängligtidag. Det handlar även om hembränt”.Faktorer knutna till individen har en undanskymdplats i intervjuerna. Det är inte tillbiologiska eller genetiska faktorer man associerar,även om resursskolans lärare nämner justde med ”bokstavsdiagnos” som exempel påutsatta ungdomar. Kön uppmärksammas i formav ”tysta och utsatta flickor”. Även etnisk bakgrundnämns, men utifrån att det kan handla omkulturellt betingade svårigheter, till exempel iform av att inte behärska språket med risk att blimissförstådd när ingen förstår vad man säger.Bostadsområdet som en utsatt miljö nämnsinom Ungdomsteamet, som är verksamt i detområde (Ersboda) som i Umeå ofta uppfattassom problematiskt. I området inträffar ocksåmycket som skapar problem. ”I ett sådant härområde händer det akuta saker hela tiden”(rektor). Det handlar emellertid även om hurandra ser på området, och samma person tillägger:”Bara för att man bor på Ersboda ses mansom värre än någon annan. Det har blivit som ettsjälvändamål för en klick ungdomar att leva upptill ett rykte som någon har hittat på”.Ett problematiskt beteende kan vara orsakatav en utsatthet i någon form. Själva beteendetkan emellertid i sig ställa till problem, utsatthetenblir en verkan av beteendet. Det kan taformen av en upptrappande karriär, där det enaleder till det andra med ett successivt ökatrisktagande. ”För mig är utsatta ungdomar desom inte finns i skolan på dagtid, de som skolkar.Vilket liv lever de när de är någon annanstans?Oftast är det ju så att de glider in i en värld avrökning och droger och så småningom brott”(Umebrås ordförande). ”När man ser hur det harvarit och att man tidigt började använda droger,tidigt har börjat snatta osv. visar det en naturligföljd där man fortsätter i karriären” (åklagaren).Även följande utsagor vittnar om att beteendetkan öppna för kommande problem. ”De ungdomarsom far väldigt illa med sig själva – jagtycker alltid att det är en tidsfråga innan dehamnar i något brotts- eller drogsammanhang”(projektledaren).RiskfaktorerVi har redan berört att det finns en grundläggandetanke om kausalitet i preventionsidén.Själva vitsen med bedömning av risker är attdessa i någon mening utgör förutsägelser omvad som kan förväntas ske i framtiden 75 (Lagerberg& Sundelin, 2000). Ett ”orsakande” äremellertid inte direkt observerbart utan måstesynliggöras i form av statistiska samband, var-75Förutsägelser om grupper bör emellertid enligt Lagerberg & Sundelin (2000) skiljas från förutsägelser om individer.Prediktion avser förutsägelse på gruppnivå, prognos på individnivå. Prediktionens kontext är ofta forskning, medanprognoser främst görs i det praktiska eller kliniska arbetet. Det väcker t.ex. frågan om resultat från forskning kan användassom hjälp för att göra prognoser i det enskilda fallet, vilket sker t.ex. vid tillämpningen av LVU.85

för det krävs longitudinella studier över tid föratt ett kausalt samband ska kunna fastställas 76Enligt Rutter et al. (1998) är det tack vare att manhunnit avsluta ett antal omfattande longitudinellastudier som det har framkommit nyviktig kunskap om orsaker till ett antisocialtbeteende 77 . Det finns en stor mängd undersökningarom riskfaktorer beträffande kriminalitetoch andra former av problembeteende, och skavi tro Lagerberg och Sundelin uppvisar i stortsett alla oberoende av kvalitet någon form avsamband. Det har även genomförts ett stortantal översikter och metaanalyser av de undersökningarsom gjorts. Ring (2000) refererar i sinavhandling till ett antal av dessa och kommerfram till att de enstämmigt pekar på fem övergripanderiskfaktorer för brott:• tidigare problematiskt/avvikande/brottsligtbeteende• ogynnsamma/problematiska föräldra- ochfamiljefaktorer• ogynnsamma/problematiska skolfaktorer• egna brottstillåtande attityder/övertygelser• förbindelser med avvikande/brottsliga kamrater.Ring konstaterar även att socioekonomisk statusofta uppvisar ett svagt men dock signifikativtsamband med brottsbelastning.Lagerberg & Sundelin (2000) hävdar likasåutifrån sin forskningsöversikt att det beträffandekriminalitet (hos pojkar) finns ett antaltillförlitliga prediktorer. I en tydlig riskzon befinnersig de som kännetecknas av:• tidigt trots, aggressivitet och bråkighet• misslyckande i skolan,• dåliga kamratrelationer• bristande intellektuella förutsättningar• antisociala familjer med kriminella föräldraroch syskon.Vi kan konstatera att familj, kamrater, skolgång,det egna beteendet och personliga förutsättningarur olika aspekter i aktuell forskningtilldelas betydelse för ett framtida brottsligtbeteende. Rutter et al. (1998) betonar att det ärhur individuella faktorer, psykosociala faktoreroch andra faktorer i omgivningen samverkarsom är intressant. Enligt samma författare haremellertid senare forskning framför allt tillförtkunskap om den individuella benägenheten tillett antisocialt beteende, något som också harfått den största uppmärksamheten. Dessa författarepoängterar att biologiska och genetiskaförklaringar inte kan stå på egna ben. De ärendast verksamma som en del i ett multifaktorielltorsakssammanhang där även faktoreri omgivningen spelar in. Någon kriminell genexisterar alltså inte.Vi har tidigare sett hur målgruppen med ettproblembeteende lät sig delas in i två undergruppereftersom olika bakgrundsvariabler och76Denna ansats kan enligt författarna vara prospektiv eller retrospektiv. Den prospektiva studien går ut på att se vilka detgår bra respektive dåligt för, i den retrospektiva är detta känt men förklaringen söks i det förflutna. Den prospektiva ansatsenkan ge information om hur många i en viss population med en viss prediktor, t.ex. skolproblem, som det går dåligt för.77Författarna fokuserar på brott men konstaterar även att detta begrepp bör ges en vidare innebörd än det som i lagensmening är kriminellt.86

orsaksmekanismer var verksamma. Även denforskning som söker riskfaktorer särskiljer enundergrupp. En mindre grupp kriminella brukarbeskrivas som ”life-course-persistents” (Moffit,1993). De börjar sin kriminella bana tidigt pågrund av kognitiva och sociala problem i kombinationmed neurologiska brister, och de är i höggrad impulsiva. De utsätts som barn för misshandelav föräldrarna, misslyckas i skolan ochförkastas av ”sociala” kamrater. De är involveradei kriminella aktiviteter genom hela livetmed en livsstil som kännetecknas av drog- ochalkoholberoende, rattonykterhet, arbetslöshet,misshandel, icke stabila relationer, psykiatrisksjukdom och andra svårigheter. De riskerar attmisslyckas inom många av livets områden. Gradenav determinism i det framtida ödets utformningframstår som hög.Problem eller möjlighetI ungdomsforskningenUnder 1980-talet växte en ungdomskulturforskningfram som allt mer kom att avgränsassom ett eget forskningsområde (Ohlsson &Swärd, 1994). Denna intog en kritisk hållning tillden problemorienterade forskning som till exempelsöker efter riskfaktorer. Att klassificeraungdomar som problematiska eller i riskzon ärenligt denna forskningsinriktning ett sätt attkontrollera och disciplinera unga, och dess företrädareutgick i stället från ungdomars egnaupplevelser, deras frihetslängtan och möjligheter.78 Även utredningen Svensk ungdomspolitik(1999) konstaterar att forskningen om ungdomarunder 1980-talet kom att ändra inriktningoch i hög grad formulerades som kritik motsynen på ungdomar som problem. Utredarnatillägger att det inte blev lika intressant attundersöka hur ungdomar påverkades av sinavillkor. I fokus kom i stället ungas egna strategierför att finna sig tillrätta i en snabbt föränderligvärld.Ungdomsforskarnas kritik äger förvisso ettberättigande, både när den riktas mot kollegerinom olika discipliner som mot praktiker ochmedier. Begreppet ”ungdomsproblem” förbinderen hel generation, flickor och pojkar, mednågot negativt, skadligt och problematiskt(Swärd, 1997). Det får oss att koppla ihopungdomar med våld, kriminalitet och missbruk,trots att detta ofta inte har något med ungdomarnasjälva att göra utan med helt andraförhållanden i samhället som fattigdom, utanförskap,segregation och kön. Den danskeungdomsforskaren Mørch (1985) föreslår att vii stället för ungdomsproblem talar om ungdomarsproblem. Det är en fråga om ur vems perspektivproblemet formuleras; vuxen-världens ellerungdomars eget.Den senmoderna individen följer inte det traditionoch vana erbjuder utan väljer själv aktivt.I den ständiga frågan om vi ska se individen somett offer för sina omständigheter eller en aktivtväljande aktör har vi under de senaste decenniernarört oss mot det senare. I svensk ungdomsforskninghar detta tagit sig uttrycket att ungasstrategier och intentioner med sitt handlandehar kommit att betonas. Determinism har i detta78Författarna nämner Fornäs, Lindberg & Sernhedes antologi Ungdomskultur: identitet och motstånd från 1984 ochBjurströms bok Generationsupproret. Ungomdskulturer, ungdomsrörelser och tonårsmarknad från 50-tal till 80-tal från1980 som centrala verk för detta perspektiv inom ungdomsforskningen.87

sammanhang blivit ett av nutidens fula ord. Viska inte gräva i det förflutna för att söka förklaringar,och i det praktiska sociala arbetet ska vifokusera på lösningar i den vardag som pågårhär och nu. ”Måste vi alltid veta varför” undrarexempelvis Berglund (1997) i sin avhandling,vilken framställer ungdomars problematiskabeteende som ett val av livsstil. Teorin om ”detsociala arvet” som en gång i tiden beskrevs avGustav Jonsson på Skå (Jonsson, 1969) stöttejag på som ett ännu levande begrepp under minaintervjuer, men inom forskningen har det påsenare tid stött på kritik (se till exempel Vinnerljung,1998). En grund till kritiken av teorin är attmånga av de barn som växt upp under problematiskaförhållanden klarade sig bra i vuxen ålder,vilket Hessle & Wåhlander (2000) visat beträffandebarn som vistats på Skå. Att så är falletkan förklaras av att ett antal skyddsfaktorer ärför handen eller att barnet utvecklat ett så kallatcoping-beteende (se Claezon, 1996). 79 Motbakgrund av det utsatthetstema som kännetecknardenna rapport ställer jag mig frågan omdenna i och för sig ytterst vällovliga kunskapsinhämtningom vilka faktorer som gör att det trotsallt går bra samtidigt kan medföra en risk att vii mindre grad fokuserar på barns och ungassvåra livsvillkor. Det allra viktigaste är rimligenhur unga har det här och nu och vad vi kan göraför att förbättra deras villkor, inte om vi kanundvika att dessa ger konsekvenser i framtiden.I ungdomspolitikenUngdomspolitiken har tagit intryck av ungdomsforskningenssträvan efter att motverka sammankopplingenmellan ungdom och problem. Vikan med Hultqvist och Petersson (1995) konstateraatt den nya ungdomspolitiska rationalitetenkonstruerar en ”postmodern ungdom”. Dennapräglas av engagemang, kreativitet, nytänkandeoch ifrågasättande. Den ska stödjas i sin utvecklingmot självständighet, vilket stämmer överensmed den postmoderna i grunden liberalamålsättningen att frambringa fria och autonomaindivider. Med ett nyliberalt tillskott hardetta utvecklats till en plikt att vara fri, med närakoppling till en annan plikt, nämligen den att taansvar. Det finns ett samhällsnyttigt intresse iatt involvera ungdomar i ett ansvarstagande församhällsgemenskapen, vilket bäst låter sig görasgenom att deras kompetens lyfts fram. Deungdomspolitiska målen utgår exempelvis frånen syn på ungdomar som individer med förmågaatt fatta egna beslut och med en självklar rättatt påverka.Det finns idag starka skäl att identifiera degrupper i samhället som är i behov av särskildainsatser för att få bra levnadsvillkor. Samtidigtsom ungdomar generellt sett beskrivs som initiativrika,kreativa och resursstarka, så får ävende som inte lever upp till dessa förväntningar ettomnämnande. I propositionen På ungdomarsvillkor konstateras det exempelvis att under1990-talet blev de unga människor som även iandra sammanhang hade haft svårt att hävda79Även detta kräver emellertid sin förklaring, vilket inte sällan i tidens anda sker i form av personlighetsfaktorer. I Lagerberg& Sundelin (2000) kan vi t.ex. läsa att barn som är intelligenta, sociala och duktiga i skolan är mer motståndskraftiga motbelastande faktorer. Motståndskraftiga barn väcker positiva reaktioner hos sina lärare, är ofta det mest omtyckta barneti familjen och har en ljusare självuppfattning. Det är skyddande att vara charmfull, attraktiv och lätt att tycka om (a.a.: 223).88

sig drabbade av försörjningsproblem. Trots enförbättrad arbetsmarknadssituation har dennagrupp av kraftigt marginaliserade unga haft entendens att växa. Grupper som klarar sig sämrebeskrivs även utifrån sin pessimistiska framtidssyn.De är lågutbildade, har svaga sociala nätverk,tycker att de har liten valfrihet att bestämmahur deras liv ska bli och anser att derasmöjligheter att ta sig ur en lågt värderad livssituationför egen hand är näst intill obefintliga.I utredningen Svensk ungdomspolitik (1999)konstateras att skolans och samhällets ökadekrav överstiger många ungdomars förmågor,och att en liten men växande grupp ungdomartenderar att ha svårigheter inom flera ellerkanske till och med samtliga av ungdomspolitikensområden.Inte heller inför den generella ungdomspolitikenär alla lika. Det är inte senmodernitetensförlorare vi känner igen i beskrivningen av”den postmoderna ungdomen”. Det är inte dessaunga som äger engagemang och skapande förmågaeller förväntas få möjligheter till inflytande.Är svensk ungdomspolitik i första handformulerad för den målgrupp jag valt att kalla”de kompetenta”, de vars resurser, initiativförmågaoch kreativitet ska tas till vara för attde ska få chansen att vara med och ta ansvar församhällsutvecklingen?Ungdomspolitiken har alltså tagit intryck avungdomsforskningen. Vi kan också ana spår avden forskning som beskriver hur grupper av ungai en marginaliserad position, med ringa framtidshopp,bristande förmågor och med probleminom många av livets områden sannolikhet gåren dyster framtid till mötes. Medan den förraforskningsinriktningen fokuserar på individensmöjligheter att forma sitt liv, så präglas densenare av större eller mindre grad av determinismoch hopplöshet. Kan det vara så att dagensungdomspolitik i sin starka betoning av ungdomarsresurser där ”de problematiska” framstårsom en mörk konstrast medverkar till att detsker en polarisering av hur vi uppfattar olikagrupper av ungdomar?Vart tog utsattheten vägen?Missgynnad…Det är traditionella mönster för social differentieringsom i hög grad varit verksamma, även påsenare tid. Det är ungdomar vars föräldrar leverunder instabila sociala förhållanden som haft detsvårast på arbetsmarknaden, och det är främstföräldrarnas socioekonomiska situation som påverkarrisken för den unge att bli långtidsarbetssökande.Detta kan vi läsa i den ungdomspolitiskapropositionen På ungdomars villkor och det är intedet enda beviset för att ekonomiskt och socialtbetingad ojämlikhet inte bara kvarstår utan ävenfår konsekvenser för unga. Däremot får vi frånforskningen dubbla budskap om livsvillkorensmöjlighet att förklara ett problembeteende. Utgårvi från svåra livsvillkor och tittar framåt ser vi attdet går bra för ungefär hälften, trots allt. Tittar vidäremot i backspegeln ser vi att de som i vuxenålder har det problematiskt i stor utsträckninghade det svårt även under sin uppväxt 80 . Vi har ävensett att de missgynnande faktorer som tilldelasbetydelse som orsak till ”de problematiskas” beteendei stor utsträckning utgår från relationer inom80Se t.ex. Sarnecki, 1996, som menar att nutida förändringar inte verkar finnas i problemets karaktär, dess orsaker ochomfattning. Det är snarare synen på dessa problem som förändrats.89

familjen, föräldrarnas kontroll och engagemangsamt från biologiska och genetiska förklaringar.Den missgynnade position som kan kopplas tilljämlikhets- och rättviseaspekter har däremot enundanskymd plats.Det senare är inte någon unik iakttagelse.Sahlin (2000) ser som ett tidens tecken att det honbenämner ”jämlikhetsparadigmet” förlorat sinaktualitet. Enligt henne har det sin grund i enantydan från brottsforskningen att den socialapositionens genomslag i brottsstatistiken minskat.Ett annat skäl för den avtagande benägenhetenatt tänka i jämlikhetstermer har enligt Sahlinsin grund i ”välfärdsbesvikelsen”. Med välståndetsökning på 1960-talet ökade även brottsligheten,självmorden, de psykiska problemen ochmissbruket. Det finns emellertid alternativa tolkningartill detta fenomen. Samtidigt som fattigdom,arbetslöshet och brist på utbildning blevmindre vanligt, så ökade dess stigmatiserandeeffekter för dem som befann sig i dessa positioner.På grund av en ökad tendens till individuellaförklaringar har stigmatiseringen dessutom förstärkts.Ökat välstånd förebygger kriminalitet, fördem som faktiskt får del av detsamma 81 .När det nationella brottsförebyggande programmetAllas vårt ansvar hävdar att goda relationertill föräldrarna ska kompensera för dåligaekonomiska och materiella resurser, följer mande forskningsresultat som visar att det är justdessa relationer som har störst betydelse. Samtidigtär det ett aktuellt exempel på jämlikhetsparadigmetsinsomning. Att det dessutom sammanfallermed en tidsanda som framhäver detindividuella ansvaret är knappast någon slump.Möjligen kan den som tror på forskningens absolutaobjektivitet låta sig förundras.… eller sårbar?Jag har i detta kapitel hävdat att senmodernitetenskravfyllda osäkerhet ökar risken för attungdomar ska erfara en känsla av att varasårbara. Detta kan omfatta en upplevelse av attinte duga eller att inte klara av att leva upp tillde uttalade eller outtalade krav och förväntningarsom gör sig gällande i senmodernitetensindividualiserade samhälle. Denna sårbarhetfördelar sig ojämnt och det finns vinnare ochförlorare. Viktiga skiljelinjer utgörs av livsvillkoroch tillgång till resurser i form av kulturellt ochsocialt kapital. Jämlikhetsaspekten gör sig alltsågällande även här.Brottsligheten har ökat så mycket att detmåste bero på miljöfaktorer enligt Rutter et al.(1998), samtidigt som det idag ofta är personlighetsfaktorersom ses som den avgörandeorsaken. En tendens att söka förklaringar i denindividuella benägenheten sker i växande utsträckningmed stöd i forskningsrön inom biologioch genetik. Vid mina observationer var detvisserligen bara inledningsvis i Styret som jaguppfattade att ungdomar med neuropsykiatriskadiagnoser nämndes. Dessa ungdomar har i ringaomfattning framstått som en gemensam angelägenhet82 . En förklaring kan vara att det betraktassom barn- och ungdomspsykiatrins område,en verksamhet som inte ingår i Samverkansprojekteti Umeå.81Med referens till Balvig, Flemming (1979–80) ”Samfundsplanlægning og kriminalitetsforebyggene tiltag”. Nordisktidskrift for Kriminalvidenskab, vol.67, nr 1, 96–11.82De gånger dessa grupper förts på tal har det varit på initiativ från en av skolans representanter.90

Kerfve (2000) reflekterar i sin omdiskuteradebok om DAMP och andra neuropsykiatriska diagnoseröver deras förmåga att göra problemet till”ingens fel”, när roten till det onda inte sällankan finnas i ett barns sociala omständigheter.Hon konstaterar att vi lever i ett samhälle däralla inte självklart är behövda, och ett klimat avallmän osäkerhet påverkar alla åldrar så attbarn kan få växa upp med villrådiga ochfrustrerade vuxna. Parallellt existerar ett ”felfinneri”som försöker verkställa drömmen omdet problemfria samhället. Kerfve efterfrågaralternativ till diagnoser och särbehandling ochandra sätt att tackla ett problem än en förlegaddeterministisk praxis.Enligt Bauman (1999) har välfärdsprogrammenförvandlats från utövande av medborgerligarättigheter till en stämpling av de oförmögnaoch oförutseende. Det finns en ambition attkomma så nära prognostisering på individuellnivå som möjligt (se t.ex. Lagerberg & Sundelin,2000). Att graden av determinism kan vara höghar vi sett exempel på beträffande de sombenämns ”life course persistents”. Effekten avstrukturella samhällsfaktorer är svårare attkoppla till utfallet och framstår därför sommindre intressanta. Familjers socioekonomiskaförhållanden uppvisar ett relativt svagt sambandmed ungas problembeteende, eftersomdet sker en gallring genom de faktorer somexempelvis handlar om relationer inom familjen.Konsten att inte framstå som sårbarVi kan även se ett problembeteende som enstrategi för att undvika att framstå som sårbar.Samtidigt som riskerna verkar öka för att ungai senmodernitetens kravfyllda osäkerhet erfaren känsla av sårbarhet, så finns det ett motståndmot att betraktas som sårbar i ett samhälle därdet med Sennets (1998) ord är tabu att varaoffer. Det inte opportunt att framstå som svagi en anda där kompetenser är en högt värderadtillgång som skiljer de lyckade från de misslyckade.Vi tolkar inte heller i första hand ettproblembeteende som ett uttryck för en sårbarhet,vilket faktiskt får det att framstå som enstrategi som på just denna punkt har framgång.”Vem är stark och vem är svag?”, frågar sigPersson (2000). En individ kan vara strukturelltsvag men ändå stark i olika situationer. Respektkan vara ett värdefullt socialt kapital om annatkapital saknas. Människor vill betyda något ochanvänder sig av de medel som är socialt tillgängligaför att uppnå det (Persson). Den som interespekteras av samhällets institutioner kan försökaavtvinga sig enskilda individers respekt.Det handlar om att agera i stället för att reagera.Brottsligt beteende har egenskaper som höjersjälvförtroendet, och det kan finnas ett ömsesidigtberoende mellan självuppskattning ochbrottslighet hos manliga lågstatusungdomar 83 .Att engagera sig i avvikande riskbeteende kanvara ett sätt för människor i samhällets marginaleratt uppnå en känsla av självbestämmande(Brezina, 2000) 84 .83Med ref. till Rosenberg, M, Schooler, C & Schoenbach, C (1989) ”Self-esteem and adolescent problems: Modelingreciprocal effects”. American Sociological Review 54:1004–1018.84Med referens till Wood, P B, Gove, W R, Wilson, J A & Cochran, J K (1997) ”Non-social reinforcement and habitual criminalconduct: An extension of learning theory”. Criminolgy 35:355–366.91

Vi ska naturligtvis komma ihåg att det är pojkardet handlar om. Flickor beskrivs i hög grad somsårbara och svaga, vilket är ovanligt när detgäller beskrivningen av pojkar. ”Utsatta tjejer”är ett uttryck jag hört uttalas vid ett stort antaltillfällen vid mina observationer. Det är de somreagerar i stället för att agera. ”Svaga identitetslösaflickor” kallades de i intervjun med en avsocialtjänstens representanter. Medan pojkarsmest dominerande symtom är utagerande ochantisociala beteenden uppvisar flickor skoltrötthet,tidig flyttning från föräldrahemmet,många och tidiga sexuella förbindelser ochotillfredsställande partnerrelationer (Lagerberg& Sundelin, 2000). Detta har sin motsvarighetpå förklaringsnivå, där kvinnors avvikelser istörre utsträckning ges biologiska förklaringarmedan mäns avvikelser förklaras med socialafaktorer, uppväxtförhållanden, fattigdom ellerarbetslöshet (se t.ex. Fahlgren, 1999). Könsaspektenkan alltså synliggöra skillnaden mellanatt betraktas som missgynnad eller sårbar.Medan det verkar finnas gott om ”utsatta(sårbara) flickor” har jag däremot inte hörtnågon tala generellt om de ”utsatta (sårbara)pojkarna”. Min övertygelse är emellertid att definns, antingen de lägger ut ett problembeteendesom en dimridå eller inte.Val och ansvarNär ungdomsforskningen samlade sina krafterför att argumentera mot konstruktionen avungdomar som problem var den ute i ett vällovligtärende, men det finns även skäl till kritik.Svensson et al. (1998) påpekar att det sannolikthar bidragit till att det finns mycket lite forskningom kopplingen mellan ungdomskultur ochdroger. Vi kan även ställa oss frågan om dennaforskningsinriktning verkligen fått som följd attungdomars problem har kommit mer i fokus,eller om den bidragit till att även de har kommiti skymundan. Utifrån det i och för sig vällovligasyftet att beskriva ungdomars egna strategieroch intentioner förflyttades fokus bort frånlivsvillkorens försvårande omständigheter. Densenmoderna värderingen säger oss att ingenska behöva ses som ett värnlöst offer. I enambition att verka i en anda som stärker denenskildes rätt att ses som ett handlande ochväljande subjekt riskerar vi emellertid att förpassaäven en missgynnad situation till enointressant periferi, eftersom förklarande orsaksmekanismeröverlag framstår som deterministiska.Den sårbara dimensionen tillskriverdessutom individen en svaghet som kan tolkassom ett stigmatiserande signum utifrån dagensvärderingar.Målgruppen ”de vanliga” tilldelas detta epiteteftersom de saknar socialt belastande bakgrundsfaktorer.De har i min framställning dessutomdefinierats med utgångspunkt i en lust tillrisktagande med ungdomskulturell förankring,där ett experimenterande med droger kan passain med livsstilen i övrigt. Det finns dock skäl attanta att denna risktagargrupp har sällskap av engrupp ungdomar som gör sig än mer förtjänta avatt kallas vanliga, det vill säga en grupp sombland annat består av de ungdomar som enligtskolsköterskan i Ungdomsteamet har dålig självtillitmen utan att de uppvisar ett synbart problematisktbeteende 85 eller karaktäriseras avde bakgrundfaktorer som definierar ”de proble-85Och därmed inte omfattas av samarbetet i Ungdomsteamet och därför utelämnas i denna rapport.92

matiska”. Även för dessa ungdomar kan detframstå som attraktivt att använda droger, meni stället för att se detta som ett uttryck förrisktagande kan vi tolka det som en längtan borttill mer kravfria zoner, ett sätt att undfly senmodernitetenskravfyllda osäkerhet (jfr Lalander,1998). Detta synsätt för oss närmre en ”därföratt”– förklaring, det vill säga vi betonar debakomliggande orsaksfaktorerna och individenframstår som en som reagerar i stället för attagera. Beskrivningen av unga som risktagare(”de vanliga”) och sensationssökare (”de problematiska”)talar ett annat språk och framhäverdet aktiva subjektet. Den ger oss en ”för att”-förklaring, det vill säga beteendet kan förklarasav individens önskan att uppnå något som framstårsom lockande.Enligt Narkotikakommissionen (2000) ochSvensson et al. (1998) är det ”de vanliga” ochderas experimentinriktade och ungdomskulturelltinfluerade droganvändning som ansesstå för den största ökningen idag. Ska vi troLenke (2001) utgörs emellertid huvuddelen avmissbruksökningen under 1990-talet fortfarandeav socialt utsatta grupper av ungdomar med lågutbildning i storstäder, vilka växer upp i problemområdenmed till exempel hög arbetslöshet.Fokuseringen på ”de vanliga” kan bidra till att enförklarande missgynnande position framstårsom mindre viktig eftersom de klassiska socialafaktorerna inte är för handen och det är detaktiva valet som ensamt får utgöra förklaringen.Estrada & Flyghed (2001) påpekar att ungdomarmed problem ur ett omvårdnadsperspektivanses vara offer för missförhållanden som deinte kan kontrollera. Det innebär att de skaerbjudas hjälp och behandling. Utgår vi från ettstrafftänkande ser vi dem i stället som fulltansvariga för sina handlingar. Enligt dessa författarehar det skett en förskjutning från behandlingtill straffvärde i åtgärder som rör ungalagöverträdare 86 , och det har under de senasteåren argumenterats för att straffansvarsåldernska sänkas.För den konspiratoriskt inriktade kan det tolkassom en medveten strategi i nyliberal andaatt strukturellt betingade skillnader tilldelas enmindre betydelse. Att samhälleliga faktorer sessom mindre viktiga är logiskt i ett samhällsklimatsom värderar det personliga ansvarethögt. Det är inte längre samhällets eller föräldrarnasfel om ditt liv blir en misär eller i alla fallinte särskilt lyckat, det är ditt eget.Resursstark och kompetentDet är Ungdomsstyrelsen som driver Samverkansprojektet,varför jag har ägnat den ungdomspolitiksom denna statliga myndighet är satt attgenomföra lite speciell uppmärksamhet. Ävenom den ungdomspolitiska propositionen konstateraratt det finns grupper av ungdomar sominte klarar sig särskilt bra, så vilar ansvaret förriktade insatser gentemot dessa i första hand påandra myndigheters bord. För Ungdomsstyrelsenär det i stället en ambition att verka för allasgoda utveckling genom förbättrade livsvillkorsom är vägledande. Ingen kan vid det här lagetha missat att den sektorsövergripande statliga86Med ref. till Tham, H. (1995) ”Från behandling till straffvärde. Kriminalpolitik i en förändrad välfärdsstat”. I Victor, D. (red)Varning för straff. Om vådan av den nyttiga straffrätten, (sid. 78–109), Fritzes, Stockholm; samt Svensson, K. (1998) ”Straffeller behandling – om statens strategier mot gränsöverskridande ungdom under 1900-talet”, Meddelanden från socialhögskolan1998:1, Socialhögskolan, Lunds Universitet.93

ungdomspolitiken i första hand fokuserar påungdomars förmågor och engagemang, derasrätt till inflytande och behov av självständighet.Inget ont om detta, tvärtom, men det har varitintressant att iaktta vad som kan hända när detblir vägledande för ett projekt som riktar sig tillmålgruppen ”utsatta ungdomar”.Vi har i detta kapitel sett exempel på polariseringstendenser.Kompetenta och resursstarkaunga har bättre förutsättningar än någonsin,medan de som främst karaktäriseras utifrånsina brister förväntas gå en dyster framtid tillmötes. Det finns emellertid all anledning att troatt det är brist på jämlikhet och rättvisa i destrukturellt betingade livsvillkoren som utgörbasen för de problem som uppstår. Där läggsgrundvalen för att en känsla av utanförskap kanuppstå, idag minst lika mycket som tidigare.Inget har heller i grunden förändrats av densenmodernitet vars respektlöshet för traditioneroch ”måsten” skulle överbrygga klasskillnadergenom att var och en skulle vara fri att görasina val. Dess kravfylldhet innebär osäkerhet,men innehåller samtidigt möjligheter för demsom har ett stabilt kulturellt och socialt startkapital.De övriga – vad gör samhället för dem?94

Den senmodernapreventionenDetta kapitel ägnas åt reflektioner över ett antalpreventiva strategier. Rubriken antyder att jaghar företeelser och värderingar som kännetecknardagens samhälle som en utgångspunkt.Genomgången har omväxlande sin förankring iSamverkansprojektet i Umeå och i den litteratursom jag tidigare presenterat. Som struktur förframställningen får målgrupperna ”de kompetenta”,” de vanliga” och ”de problematiska”tjänstgöra, med början i en övergripande generellmålgrupp.En generell målgruppMedmänskligt eller professionellt?Då jag intervjuade projektledaren påpekade hanatt vi helst bör förebygga att en utsatthet överhuvud taget uppstår. Vi har å andra sidan sett attdet i praktiken ofta handlar om att inrikta deförebyggande insatserna mot dess konsekvenseri form av ett problembeteende. Det finns emellertidi Samverkansprojektet även en generellmålgrupp som i princip omfattar alla Umeåsungdomar. Denna målgrupp är föremål för engenerellt främjande ambition. Om problem finnseller inte är inte det primära, utan det kanexempelvis vara en specifik aktivitet i en föreningsom står i fokus. Denna aktivitet förväntas bidratill en god utveckling för varje individ som deltar.Den kan emellertid ha en speciellt viktig funktionför den som har en problematisk situation, isynnerhet om föreningsledaren är karismatiskoch empatisk och har en förmåga att uppmuntraoch ingjuta självförtroende hos alla som deltar 87 .Föreningsbyråns representant nämnde vid intervjunmed honom att han på rak arm skulle kunnanämna ett tjugotal föreningsledare som hardenna förmåga. På ett uppmuntrande men inteproblemorienterat sätt kan de möta de ungdomarsom på något sätt har en problematisk situation.Att föreningsaktiviteter i sig skulle bidra till dettaär däremot ingen självklarhet.Att föreningslivet involveras ingick som redanframgått i förutsättningarna för Samverkansprojektet,i alla fall om det var aktuellt att sökastatliga medel till en specifik verksamhet. Vi sågi kapitel 3 att föreningslivets möjligheter enligtStyrets uppfattning begränsas till den så kalladeprimära preventionsnivån, det vill säga den generelltfrämjande. Det handlar då om ett medmänskligticke problemorienterat bemötande,där aktiviteten i sig kan gagna ungas utveckling.Detta kan ses som en kontrast till ett professionellt,socialt tänkande där insatserna är inriktademot identifierade problem.Det är det främjande förhållningssättet somförordas av Ungdomsstyrelsen, och detta är endiskurs som är väl företrädd i Styret. Inom ramenför Ungdomsteamet var det däremot i första handen probleminriktad diskurs som var förhärskande88 , vilket stämmer överens med signalerfrån brottsförebyggande instanser. En dissonans87Det som utgör friskfaktorer för alla kan ha funktionen som skyddsfaktorer för de ”utsatta”, de som har det på något sättextra besvärligt. Jfr Hagström et al. 1997.88Som den kommer till uttryck i åtgärdskedjorna och det samarbete som skedde inom teamet. Däremot förekom aktiviteterpå ungdomsgården med en generellt främjande ambition.95

kan tänkas uppstå när de två diskurserna möts,vilket till exempel sker när kommunala bidrag tillungdomsprojekt fördelas inom ramen förUngdomsmiljonen med ”ungdomar i riskzon” sommålgrupp.Det ena behöver emellertid inte utesluta detandra. Jag har även hört projektledaren bestämtuttala att både och måste finnas: både de individuelltprobleminriktade insatserna och de generelltfrämjande. Det är emellertid en intressantiakttagelse att den föreningsinriktning somSamverkansprojektet har på nationell nivå medfördeen förskjutning i riktning mot det ickeproblemorienterade förhållningssättet på denlokala nivån.De kompetentaFrämjande för de gynnadeDen målgrupp som så småningom framträdde iStyret var gruppen av ungdomar med en kompetenssom gjorde dem värdiga att tilldelas ettreellt inflytande. Den utsatthet som kan tillskrivasdem har sin grund i det missgynnandefaktum att unga inte självklart får tillträde tillarenor där de kan få detta inflytande. Även omså sker är det inte säkert att de blir tagna påallvar. De kompetenta är en grupp som framträdersom resursstark, kreativ och initiativrik isvensk ungdomspolitik. De både vill och kan taansvar, men de kan behöva stöttning på sin vägmot självständighet. Gentemot vuxenvärlden ärde missgynnade, i relation till andra grupper avungdomar är de däremot gynnade.Vi har emellertid sett att ambitionen att verkaför ungdomars delaktighet med betoning påinflytande och självständighet begränsas av detfaktum att ungdomars resurser inte är jämtfördelade i ett samhälle som har vinnare ochförlorare. För den som får en möjlighet tillinflytande krävs även ett visst mått av förmågatill ansvarstagande, något som tenderar attutesluta den som uppvisar ett problematisktbeteende. Dessutom omfattar denna ungdomspolitiskaambition i första hand den grupp somvi kan kalla unga vuxna.Med influens från ungdomspolitiska ambitionerkan alltså ungdomars resurser betonas såstarkt att en målgrupp som beskrivs som ”utsattaungdomar” i praktiken kommer att inkluderade jag kallar ”de kompetenta”. Den rättighetatt ses som resursstark som ungdomspolitikenvill värna om förvandlas till ett krav,vilket gagnar vissa och missgynnar andra. En riskför ett utanförskap uppstår för dem som hamnarvid sidan om när plikten att vara kompetent ochansvarstagande gör dem till icke konkurrenskraftiganär det gäller att säga sin mening. Vikan ställa oss frågan om ungdomspolitikenfaktiskt i sina konsekvenser kan medverka till attsegregera olika grupper av unga.Att en möjlighet att vara delaktig och utöva ettinflytande betraktas som utvecklingsfrämjandehar vi sett exempel på i Styret. Vi kan alltsåkonstatera att det finns inslag i insatserna somär främjande för de redan gynnade.Detta var visserligen inte Styrets avsikt. Vi harsett flera exempel på deras viljeinriktning attlåta denna ansats omfatta flera. Likaså har visett att det kan stöta på svårigheter när det finnskrav på speciella kompetenser. Detta ger skälatt sent omsider återknyta till denna rapportstitel, ”Det är väl bara för de duktiga”. Yttrandetkommer från en ung besökare på ungdomsgårdenAthena när han hörde talas om planer påett lokalt ungdomsråd i Ersboda 89 . Det stämmeronekligen till eftertanke.96

En ny aktörDet växte under 1990-talet fram en ny aktörinom drogpreventionen enligt Svensson et al.(1998), nämligen ungdomar som hjälper andraungdomar. De socialiserande insatserna förflyttasså att de äger rum inom ungdomsgruppen,kanske som ett försök att kompenseraför eroderade vuxenauktoriteter. I både dennationella och den lokala ungdomspolitikenuppmärksammas ungdomars drogvanor, och ettav de medel som föreslås för att motverka dettaär att ungdomars egna initiativ och engagemangska tas tillvara. Det framkommer inte omdetta avser dem som själva använder droger,men ett problembeteende tenderar att diskvalificeraoch det är sannolikt ”de kompetenta”som på något sätt ska hjälpa ”de problematiska”eller ”de vanliga”. Det kan emellertid finnas enrisk för att ungas engagemang och synpunktermed automatik tilldelas en speciell legitimitet.Även ungdomar består av grupperingar som harolika värderingar och kan ha skäl att bevaka olikaintressen. Ett scenario där ungdomars medverkanutgör legitimitet för repressiva åtgärder ärfullt tänkbart.Resursstark och kriminell”De kompetenta” är emellertid inte nödvändigtvisalltigenom präktiga och laglydiga. En aktuellaspekt som jag inte berört i denna rapport är denpolitiskt motiverade brottsligheten. Flyghed(2001) konstaterar i en intervjustudie att dessaungdomar har lätt att uttrycka sig, samt att detidigare prövat ett politiskt engagemang avaccepterat slag som de bedömt som otillräckligt.Denna typ av brottslighet faller enligtFlyghede utanför de förklarande ramar somkriminologin brukar använda. De kännetecknasinte av svaga sociala band till familj, skola ellervänner, snarare tvärtom. De är inte heller impulsstyrdautan handlar planerat för att uppnåeffekter på sikt. Denna grupp har dock inte gjortsig påmind inom Samverkansprojektet i Umeå.Veganernas aktioner tillhörde vid denna tidpunktdet förflutna. Följaktligen har inte hellerpreventiva insatser varit på tal, även om ansträngningaratt erbjuda reella möjligheter tillinflytande i princip kan betraktas som en sådan.Ungdomar med ett problembeteendeBeteendet som riskindikatorSenmoderna värderingar säger att individen ärkapabel att göra sina egna val. Att söka förklaringari termer av orsak-verkan kan därmedframstå som otidsenligt. Att det de facto inteexisterar några säkra samband mellan orsak ochverkan komplicerar även preventionsidén sombygger på just en sådan kausalitet. I socialtjänstkommitténsbetänkande (SOU 1994:139) uppmärksammasatt riskgruppstänkandet kan kritiseras,eftersom det inte tar hänsyn till personligaegenskaper och eventuell förekomst av skyddande,läkande och kompenserande krafter hosbarnen själva och i deras miljö. Det finns enosäkerhet i förebyggande insatser riktade motriskgrupper, både i svårigheten att identifierarätt individer och i resultatet av insatserna. Ettsätt att undvika denna osäkerhet är att i ställetrikta in sig på beteendet och använda termenriskbeteende (jfr Granholm, 1998). Kontrollerandeinsatser av det slag som utgår från ungasbeteende och som vi kunde iaktta i Ung-89Uppsnappat av mig vid ett möte i Styret, där framfört av en representant från socialtjänsten i just Ersboda.97

domsteamets åtgärdskedjor kan ses som jämlikaoch rättvisa, eftersom de förväntas tala sammaspråk till alla oberoende av deras bakgrund. Dethandlar om att reagera på det som syns ochmärks och att inte ta en massa omständigheterför givna som kanske inte stämmer och somdärför kan vara kränkande. ”Om man är sjuk iarmen ska man inte behandla hela kroppen.Man måste gå på själva symtomet. Det tyckerjag att vi gör på gården” (ungdomskonsulent,Athena). Detta synsätt har ytterligare aktualiseratsgenom uppkomsten av målgruppen ”devanliga”, där möjligheterna att predicera ettproblembeteende inte bara framstår som osäkertutan även mer eller mindre omöjligt pågrund av avsaknaden av förklarande bakgrundsfaktorer.De vanligaFör de resursstarkaDet finns skäl att anta att förebyggande insatserkan behöva ett nytt innehåll om det har skettförändringar i den ungdomsgrupp man vändersig till. Detta ger oss anledning att återvända tillmålgruppen ”de vanliga”. Dessa utkristalliseradesliksom ”de kompetenta” som en resursstarkgrupp med en hög grad av både kulturellt ochsocialt kapital, men som är benägen att inkorporeradroger i sin livsstil. Upplevelser är enviktig ingrediens i deras tillvaro, och de exponerarsig för risker på ett sätt som åtminstone fördem själva framstår som positivt. Narkotikakommissionenpåpekar i sin strategi för detlokala drogförebyggande arbetet att åtgärdersom syftar till att stärka självförtroendet och ståemot kamrattryck har mindre effekt på ungdomarsom redan har ett gott självförtroende ochhögt anseende i kamratgruppen. Dessa ungdomarkan däremot behöva mer faktakunskaperom preparatens verkningar på sikt, och de behöverfå möjlighet att diskutera sin livsstil medkunniga vuxna. För dessa ungdomar ses droganvändningensom självvald. Likaså bedöms desom kapabla att bedöma lämpligheten i sina valunder förutsättning att de har ett adekvat beslutsunderlag.Speciella förebyggande insatser för målgruppen”de vanliga” var inte uppe till diskussioninom Samverkansprojektet i Umeå, varkeni Styret eller i Ungdomsteamet.De problematiskaKompetent att välja?Även Svensson et al. (1998) föreslår liknandeinsatser som ovan för de som väljer droger somett alternativ för upplevelsens och risktagandetsskull. För de unga i riskzonen, som är i början aven avvikarkarriär krävs däremot enligt sammaförfattare interaktiva modeller för att påverkasjälvkänsla, trivsel i skolan och grundläggandesociala färdigheter. Det är alltså insatser avsocialiserande art som förordas för ”de problematiska”,de som samma författare definierarsom en specifik grupp utifrån de försvårandebakgrundsfaktorer som är för handen. För deungdomar där svåra omständigheter utgör förklaringentill deras beteende framstår det intesom något de valt, och därmed är de inte hellersjälvklart kapabla att göra ett annat val ombeslutsunderlaget förändras. En utsatthet verkaralltså ur denna aspekt kunna göra oss mindrekompetenta. Vi kan även tolka ovanstående somatt det är ett annorlunda utbud av alternativ somframträder som attraktiva eller möjliga för ”deproblematiska”.98

Kompetens och färdigheterEtt förlösande ord idag är ”kompetens”, och attbesitta social kompetens beskrivs som en skyddsfaktorför barn och ungdomar som exponeras förriskfaktorer (se exempelvis Elias et al. 1994).Varierande grad av den eftertraktansvärda kompetensensärskiljer de målgrupper denna rapporthandlar om, vilket även har betydelse för vilkapreventiva insatser som kan betraktas somlämpliga. För den som inte redan har kompetenshandlar det om att förvärva den. Att lära sigsocial kompetens och att träna sig i att ta riskerav accepterat slag utgör senmoderna versionerav prevention. Det kan ses som ett försök atthjälpa unga att förvärva det som krävs för attleva i ett kompetens- och upplevelseinriktatsamhälle på ett för dem själva utvecklande sätt.Ett uttryck för denna inriktning möter vi i endiskussion om gårdarna. Enligt Mahoney &Stattin (2000) kan den ostrukturerade verksamhetsom fritidsgårdar vanligtvis erbjuder bidratill att kontakter av antisocial karaktär uppstår.Fritidsaktiviteter som visat sig ha ett sambandmed minskat problembeteende kännetecknasdäremot av en hög grad av struktur och inriktarsig på att utveckla deltagarnas färdigheter.Detta är en annorlunda inställning jämfört medambitionen att erbjuda en plats att vistas påmed möjligheter för unga att utveckla egnaintressen, och det utgör ett aktuellt ämne fördiskussion hos personalen på Umeås ungdomsgårdar.Det går alltid att tänka omProjektledaren har vid Styrets möten vid någratillfällen deklarerat att han är anhängare av ettkognitivt förhållningssätt, vilket han gärna sersom ett gemensamt rättesnöre inom det socialtinriktade ungdomsarbetet. Detta har inte fåttstort utrymme i Styret, men det är ändå intressantatt lyfta fram som ytterligare ett exempelpå ett i nutiden aktuellt tänkesätt. Det innebäratt ungdomarna ska tränas i att tänka på ett nyttsätt, de ska få stöd i att klä tankarna i ord ochdärefter även uppnå målet att handla på ett nyttoch av samhället accepterat sätt. Som hjälp idenna process behövs en vägledare, som visserligenutövar en aktiv påverkan men ändå huvudsakligenfinns som en stödjande person i deegna val som ungdomarna ändå i sista handmåste göra själva. Uppgiften blir att synliggörade val som inte framstått som möjliga eller avandra skäl attraktiva, och en viktig grundbult äratt det alltid går att på något sätt agera annorlunda.En bakomliggande förklaring i form avsvåra livsvillkor tilldelas inte någon avgörandebetydelse inför det stundande valet att agera påett nytt sätt. I stället är det ungdomarnas egnaförmågor och kompetenser som ska underbyggasi dessa valsituationer 90 . Styrkan i dettaförhållningssätt är att det inte förnekar att enutsatthet i form av missgynnande livsvillkor kanha haft en avgörande betydelse för den utvecklingsom varit, samtidigt som senmodernitetensbudskap att var och en är kapabel att göra någotannat av sitt liv tas tillvara. Ingen är trots allttvingad att fortsätta i gamla hjulspår. Det är ettförsök att utmana prognosernas och förutsägelsernasdeterministiska budskap.90En närmare beskrivning med ett exempel på en verksamhet där detta kognitiva förhållningssätt tillämpas i Umeå återfinnsi Rönnols (1998).99

Ta vara på resurserUngdomsteamet utgör ett exempel på att ettresurstänkande kan vara för handen även beträffandemålgruppen ”de problematiska”. Avsiktenär att inte enbart att fokusera på detproblematiska utan även på det positiva, vilketi form av personliga resurser i någon form finnshos varje individ och som det är möjligt attbygga vidare på. Är det inte direkt iakttagbartgäller det att locka fram det. Denna ansats ärett försök att inplantera ett icke problemorienteratsynsätt även i det professionellasociala arbetet. Ungdomsteamets erfarenhetervisar samtidigt att det är en ambition somriskerar att komma i skymundan när för dagenakuta problem gör sig påminda. Det är problemsom ingår i vars och ens dagliga uppgifter, detär i dem de har sitt professionella berättigande.Det kan knappast heller gagna unga om enfokusering på resurser tillåts konkurrera utproblemseendet, eftersom problem inte barafinns i form av ett beteende. Inte helt osannoliktfinns det för Ungdomsteamets tydligaste målgrupp,det vill säga ”de problematiska”, närvarandeäven som försvårande levnadsomständigheter.Kontrollera eller främja?Vi har sett att det brottsförebyggande nationellaprogrammet förordar ett ökat inslag avkontrollerande insatser av situationell art.Narkotikakommissionen kommenterar att detdrogförebyggande arbetet inte bör få motsvarandeslagsida åt kontrollfrågor, eftersommånga unga som missbrukar droger inte harsociala problem eller övrig kriminell belastning.(Diskussionspromemoria nr 12, 2000). De drogpreventivainsatser som diskuterades i Styrethade samtliga ungdomar som målgrupp i derasegenskap av skolelever. Då brottsförebyggandeinsatser stod på dagordningen handlade det omatt motivera ungdomar som redan utmärkte siggenom sitt beteende. Det finns ett antagandeom att alla befinner sig i risk beträffande droger,medan det är de som redan profilerat sig genomsitt beteende som riskerar en kriminell framtid.Det är i första hand ”de problematiska” somutgör målgruppen för brottspreventiva insatser.Att de kan beskrivas som missgynnade pågrund av svåra livsvillkor och belastandebakgrundsfaktorer har vi sett.Vi kan alltså konstatera att det är de missgynnadesom ska kontrolleras. Intrycket står sig viden jämförelse mellan målgrupper och insatseri Ungdomsteamet och Styret. Teamet hade ”deproblematiska” som sin främsta målgrupp ochde insatser som skulle förebygga en fortsattproblematisk utveckling kännetecknades avstarka inslag av kontroll. Jag har redan nämntatt insatser av främjande karaktär även omfattar”de kompetenta”. Förebyggande insatserkan alltså vid en närmare granskning ha inslagsom består av:Kontroll av de missgynnade ochfrämjande insatser för de redan gynnade.Det finns skäl att blicka tillbaka på de avslutandereflektionerna i kapitel 2. Kontroll kan vara ennödvändig ingrediens i en mer långsiktig strategioch är inte självklart något förkastligt. Detjag ser som en risk är när kontroll får ett egenvärdeoch tillåts stå på egna ben. Den blickar iså fall inte framåt mot en positiv utveckling förden enskilde individen utan syftar enbart till attförhindra att ett brott eller något annat olämpligtkan ske här och nu.100

Det har förhoppningsvis framgått att påståendetovan inte kan göra anspråk på att fångaSamverkansprojektet i Umeå i ett nötskal. Tillexempel tilldelas situationell kontroll inte någotstörre egenvärde. Med utgångspunkt i denutveckling som Sahlin (2000) beskriver på ettnationellt plan, där insatser av denna kortsiktigakaraktär fått ett större utrymme, finns detemellertid skäl att se påståendet ovan som ettobservandum.101

I korsdragetAtt skriva en rapport resulterar med nödvändigheti en förenkling av den verklighet som denavser att skildra. Den skulle annars över huvudtaget varken vara skriv- eller läsbar. Samtidigthar jag haft ambitionen att förenkla med måtta.Jag har till exempel strävat efter att visa detkomplexa och bitvis motsägelsefulla som kännetecknardet sammanhang där ett projekt somSamverkansprojektet utspelar sig. En gruppsom Styret lever i ett korsdrag mellan olikaimpulser och budskap som möter de egna erfarenheterna.I min ambition att tydliggöra vadsom särskiljer målgrupperna upptäckte jag ettkraftfält där olika diskurser om hur man förebyggeroch olika bilder av de ungdomar man är tillför gör sig gällande. Olika forskningsinriktningargör sig påminda, påbud och rekommendationerfrån statliga instanser likaså. Dessutom påverkasvi sannolikt var och en på något sätt av devärderingar som träder fram i det senmodernasamhällsklimatet. Det är inte säkert att jagbidragit till att skapa ordning så att dettakraftfält blivit mer greppbart. Kanske har jag tilloch med krånglat till det genom att tillföra nyainfallsvinklar. Ibland är det dessutom ett paradoxernaskorsdrag som råder. Det är inte såsjälvklart enkelt att veta vad som är värt attfånga och behålla i det som fladdrar förbi ivinden.102

VärdegrundenKorsdrag eller inte: ska det över huvud tagetvara möjligt att driva en verksamhet måste manta ställning till vad man tror på. När något starktbetonas tenderar det emellertid att ske påbekostnad av något annat, utan att det just närdet sker brukar vara särskilt tydligt för oss.Det vi gör i ett förebyggande eller främjandesyfte bygger på antaganden om problemets artoch dess orsaker, antaganden som inte sällan ärideologiskt färgade. Styret har inför framtidenformulerat en ambition att verka för en gemensamvärdegrund med utgångspunkt i ungdomarslivsvillkor hos de som har ungdomars väl och vesom sin uppgift, professionellt eller ideellt.Uppgiften framstår som angelägen. Det somföljer nedan är några reflektioner med utgångspunkti aspekter som jag lyft fram i denna rapport.En social ambitionUtvecklingen inom Ungdomsteamet och det”egentliga” Samverkansprojektet uppvisadegrundläggande skillnader. Detta har bland annatsin förklaring i olika huvudmän som gavolikartade impulser. Jag kunde emellertid sammantagetkonstatera att socialiserande insatserstår högt i kurs i Umeå, det vill säga de somär att betrakta som utvecklingsfrämjande påsikt. Ett annat uttryck för det jag betraktar somen social ambition är att ungdomsgårdarnaorganisationsmässigt hör till socialtjänstensindivid- och familjeomsorg. Detta ifrågasättsdock för närvarande, och förändringar är på väg.Vi kan tolka det som ett tecken på att det socialatänkande som kännetecknar Umeå på just dennapunkt befinner sig i stöpsleven. Om det stämmerfår framtiden utvisa.Främjande insatser kan vara generella genomatt i princip omfatta alla. De kan även varariktade mot individer eller grupper. Det somförenar dem är en önskan att verka för en positivutveckling med utgångspunkt i ungdomars resurser.Inom det jag väljer att kalla en socialambition strävar man efter att identifiera problemoch initiera insatser som kan motverkadem. Det är emellertid förenligt med en främjandeansats, något som för övrigt projektledarenett flertal gånger har poängterat närfrågan kommit på tal.Det går nämligen att vara problemorienteradutan att se ungdomarna själva som problemet.Det handlar om att bemöta unga utifrån att dehar problem, inte att det är de själva som ärproblemet.Vi har sett exempel på att ideella krafter fårsymbolisera det icke problemorienterade förhållningssättet.Det professionella, sociala arbetetanklagas i stället ibland för att klientifieraoch problembelägga ungdomar. Även dettaär emellertid en falsk motsättning.Det går nämligen att kombinera det professionellasociala tänkandet med en medmänsklighet.Det handlar om empati och respekt.Likaså kan en social ambition värnas inom detideella föreningslivet. Det krävs emellertidföreningsledare som förmår att se och förstånär ungdomar har en problematisk situation ochatt de kan hantera detta på ett stödjande och förindividen respektfullt och utvecklande sätt.Det är kanske snarare så att både den socialaambitionen och den främjande ansatsen har ettgemensamt hot i den upphöjning av det mätbarasom vi kan se tendenser till idag. De utvecklingsfrämjandeinsatser som kan förordas både i ensocial och främjande ambition har svagheten103

att sällan uppvisa snabba effekter. De omfattasinte heller av en kausalitet som med säkerhetkan peka ut vad som orsakar de förändringarsom sker.Alla talar om utsattheten,men vart tog den egentligen vägen?Frågan kan tyckas vara berättigad. Vi har nämligensett att den kan försvinna bakom problembeteendetsdimridåer, inte minst i samverkans-och samarbetssammanhang. Därutövermedför en tendens att individualisera problemetatt jämlikhets- och rättviseaspektens missgynnandedimension kommer i skymundan. Enannan trend att på ett idealiserande sätt fokuserapå ungdomars resurser och strategier kanfå konsekvensen att deras problem glöms bort.Den sistnämnda tendensen kan, som vi sett,även få som följd att ”de kompetenta” framträdersom en målgrupp i ett projekt för ”utsattaungdomar”. Ingen skada är i och för sig skedd.Även insatser för denna målgrupp äger ettberättigande. Det är däremot tveksamt om deryms inom en social ambition. I denna ingårnämligen tanken att det är de som mest behöverstöd som i första hand ska få det. Den rättviseaspektsom bör vara den sociala ambitionensledstjärna kan visserligen göra sig gällande,eftersom ”de kompetenta” har problem med atthävda sig på vuxenvärldens arenor. Om vi låtersamma rättviseaspekt guida oss bland olikagrupper av unga är det däremot andra somträder fram med legitima anspråk på att prioriterasför stödjande och utvecklingsfrämjandeinsatser.Kunskap om ungdomars livsvillkor ingår i denvärdegrund som Styret säger sig vilja verka för.Samtidigt som dessa villkor har minst lika storbetydelse för ungas utveckling som tidigare, såtenderar emellertid deras förklaringsvärde irelation till ett problembeteende att tilldelas enminskande betydelse. Detta gäller mest av alltden grupp som har de sämsta villkoren, det villsäga ”de problematiska”. Till denna tendensbidrar ambitionen att låta ungdomar träda frammed sina intentioner och strategier för att deinte ska framstå som offer för sina omständigheter.Även detta utgör emellertid ett exempelpå en falsk motsättning.Det går nämligen att se och förstå ungasproblem utan att betrakta det som ett oundvikligttecken på en dyster framtid. Det går att seungas möjligheter att välja ett annorlunda sättatt leva utan att blunda för omständigheter somgör att det ibland kan vara svårt.Det går likaså att se och förstå ungas problemutan att reagera med ett bemötande som nedvärderaroch stigmatiserar.Olika diskurser möts vid samarbete och samverkan.Vi kan se det som en komplikation, menockså som att det är det som är själva vitsen.Samverkan kan få följden att en specifik diskurstillåts ta över. Den kan också bidra till att enkomplexitet får framträda där ofruktbara dikotomierkan förvandlas till ett både/och. När så fårske kan både ungdomars möjligheter och problemframträda.104

LitteraturBauman, Zygmunt (1997): Vi vantrivs i det postmoderna.Göteborg: Daidalos.Bauman, Zygmunt (1998): Globalisering. Lund: Studentlitteratur.Bauman, Zygmunt (2001): The individualized society.Cambridge: Polity Press.Berglund, Stig-Arne (1998): Val av livsstil. Problemungdomarssätt att hantera verklighet och konstrueraidentitet. Umeå universitet: Institutionen för socialtarbete.Bergmark, Åke (1998): Nyckelbegrepp i socialt arbete.Lund: Studentlitteratur.Bjurström, Erland (1997): Högt och lågt. Smak och stil iungdomskulturen. Umeå: Boréa.Brezina, Timothy (2000): ”Delinquent Problem-Solving: anInterpretive Framework for Criminological Theory andResearch” s.3–28, Journal of Research in Crime andDelinquency, vol.37, Issue 1.Broady, Donald (1991) Sociologi och epistemologi. OmPierre Bourdieus författarskap och den historiskaepistemologin. Stockholm: HLS Förlag.Broady, Donald, Andersson, Mats B, Börjesson, Mikael,Gustafsson, Jonas, Hultqvist, Elisabeth & Palme, Mikael(2000) ”Skolan under 1990-talet – sociala förutsättningaroch utbildningsstrategier”, i Välfärd och skola. SOU2000:39. Kommittén Välfärdsbokslut. Stockholm: Fritzes.Brännberg, Tore (1995): Plus för unga i Göteborg. Enstudie av projekt, samverkan och eldsjälar. Ds 1995:54,Bilaga 1, Civildepartementet. Stockholm: Fritzes.Claezon, Ingrid (1996): Mot alla odds. Barn till narkotikamissbrukareberättar om sin uppväxt. Stockholm: Mareld.Danermark, Berth & Kullberg, Christian (1999):Samverkan. Välfärdsstatens nya arbetsform. Lund:Studentlitteratur.Davén, Eva & Sundell, Knut (1998): Samverkan i riskzon.Samverkan inom sektorsövergripande barn- ochungdomsprojekt i Stockholm 1996–1997. Fou-rapport1998:3, Stockholms stad.Dencik, Lars (1995): ”Välfärdens barn eller barns välfärd?Om till-syn, hän-syn, och fel-syn.” Dahlgren, Lars &Hultqvist, Kenneth (red.) Seendet och seendets villkor. Enbok om barns och ungas välfärd. Stockholm: HLS Förlag.Dencik, Lars (1998): ”Vanetänkare och trygghetsnarkomanergöre sig icke besvär”, Vetvärt. Fyrtiofyra tyckareoch tänkare om vad som – egentligen – är framtidenskunskaper och kompetenser och skolans roll. Svenskakommunförbundet. Stockholm: Nordstedts.Edgren-Schori, Maud (2000): Social exclusion, enkunskapsöversikt och begreppsanalys. Stockholmsuniversitet: Institutionen för socialt arbete.Elias, Maurice, Weissberg, Roger, Hawkins, David, Perry,Cheryl, Zins, Joseph, Dodge, Kenneth, Kendall, Philip, Gottfredson,Cheryl, Rotheram-Borus, Mary Jane, Jason, Leonard& Wilson-Brewer, Renée (1994): ”The school-basedpromotion of social competence: Theory, research, practice,and policy”, Haggerty, Robert, Sherrod, Lonnie, Garmezy,Norman & Rutter, Michael (red.) Stress, risk and resiliencein children and adolescents. Processes, mechanisms, andinterventions. Cambridge: Cambridge University Press.Eliasson, Rosmari (1995): Forskningsetik och perspektivval.Lund: Studentlitteratur.Fahlgren, Siv (1999): Det sociala livets drama och dessmanus. Diskursanalys, kön och sociala avvikelser. Umeåuniversitet: Institutionen för socialt arbete.Fornäs, Johan (1993): ”Sfärernas disharmonier. Omungdomskultur, makt och motstånd”. I Fornäs, Johan,Boethius, Ulf & Reimar, Bo (red.) Ungdom i skilda sfärer.(FUS-rapport nr 5) Stockholm/Stehag: Symposion.Franke-Wikberg, Sig-Britt (1992) Utvärderingensmångfald. Universitets- och högskoleämbetet,Projektrapport 1992:4.Furlong, Andy & Cartmel, Fred (1997): Young People andsocial change. Buckingham, Philadelphia: Open UniversityPress.105

Goffman, Erving (1995): Jaget och maskerna. En studie ivardagslivets dramatik. Stockholm: Rabén Prisma.Granholm, Arne (1998): Från napp till kofot. Kan debrottsförebyggande insatserna för barn och ungdomgöras effektivare? Hassela.Hallner, Björn (1999): ”Är fritidsledare och socialarbetaresamma sak?”. Fria tider 3–99.Hessle, Sven & Wåhlander, Eva (2000): Högriskbarn –livskarriär och livskvalitet som vuxna. StockholmsUniversitet: Institutionen för socialt arbete.Hultqvist, Kenneth & Petersson, Kenneth (1995):”Postmoderna strömningar och den politiska rationaliteten.En ny barn och ungdom i vardande?” Dahlgren, Lars& Hultqvist, Kenneth (red.) Seendet och seendets villkor.En bok om barns och ungas välfärd. Stockholm: HLSFörlag.Inghe, Gunnar & Inghe, Kaj-Britt (1968): Den ofärdigavälfärden. Stockholm: Tidens förlag.Jessor, Richard (1998): New perspectives on adolescentrisk behavior. Cambridge: Cambridge University Press.Johansson, Thomas (1996): Socialpsykologi ochmodernitet. Lund: Studentlitteratur.Johansson, Thomas (1998): Den skulpterade kroppen.Gymkultur, friskvård och estetik. Stockholm: Carlsson.Jonsson, Gustav (1969): Det sociala arvet. Stockholm:Tidens förlag.Kvale, Steinar (1997): Den kvalitativa forskningsintervjun.Lund: Studentlitteratur.Kärfve, Eva (2000): Hjärnspöken. Damp och hotet motfolkhälsan. Stockholm/Stehag: Symposion.Lagerberg, Dagmar & Sundelin, Claes (2000): Risk ochprognos i socialt arbete med barn. Forskningsmetoderoch resultat. Stockholm: Förlagshuset Gothia.Lalander, Philip (1998): Anden i flaskan. Alkoholensbetydelse i olika ungdomsgrupper. Stockholm/Stehag:Symposion.Lalander, Philip & Johansson, Thomas (1999): Ungdomsgrupperi teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.Lenke, Leif (2001): ”Ungdomsmissbrukets betydelse förungdomsbrottslighetens utveckling”, i Estradea, Felipe &Flyghed, Janne (red.) Den svenska ungdomsbrottsligheten.Lund: Studentlitteratur.Lightfoot, Cynthia (1997): The Culture of Adolescent Risk-Taking. New York, London: The Guilford Press.Lindbladh, Eva & Bustos Castro, Paula (1999): ”Ung ocharbetslös. Om marginalisering, identitet och risk”. IHärenstam, Annika et al. (red.) I vanmaktens spår omsociala villkor, utsatthet och ohälsa. Umeå: Boréa.Lundgren, Anna (1999): ”Dom är soc – men ändå inte. Enstudie av fältgruppens ungdomsarbete utifrån derasförhållningssätt och samverkan.” UFFE-meddelande nr 2/99. Umeå.Mahoney, Joseph & Stattin, Håkan (2000): ”Leisureactivities and adolescent antisocial behaviour: the role ofstructure and social context”, Journal of Adolescence,2000, 23 113–127.Moffitt, Terrie (1993): ”Adolescent-Limited and Life-Course Persistent Antisocial Behavior: A DevelopmentalTaxamony”, Psychological Review, vol.100, 674–701.Morén, Stefan (1996): Att utvärdera socialt arbete.Stockholm: Publica.Morén, Stefan (1998): Utvärderingens Teori & Praktik isocialt arbete. Umeå Universitet: Institutionen för socialtarbete.Mørch, Sven (1985): At forske i ungdom. Et socialpsykologiskessay. Köpenhamn: Rubikon.Nilsson, Per (1998): Fritid i skilda världar. En undersökningom ungdomar och fritid i ett nationellt och kontextuelltperspektiv. Ungdomsstyrelsens utredningar nr 11.Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Odbratt, Göran (1999): ESSAM. Ekerö i social samverkan.En utvärdering av ett samverkansprojekt. FoU-enheten/psykiatri, Beckomberga. Bromma.106

Ohlsson, Lars & Swärd, Hans (1994): Ungdom somsamhällsproblem. Lund: Studentlitteratur.Olsson, Hans-Erik (1992): Staten och ungdomens fritid.Kontroll eller autonomi? Lund: Arkiv.Persson, Anders (2000): Social kompetens. När individen,de andra och samhället möts. Lund: Studentlitteratur.Petersson, Kenneth (1995): ”Viljan att förekomma – omunga i den svenska profylaxens ordningsprojekt.” IDahlgren, Lars & Hultqvist, Kenneth (red.) Seendet ochseendets villkor. En bok om barns och ungas välfärd.Stockholm: HLS Förlag.Petersson, Kenneth & Öhlund, Thomas (2001): ”TheGovernance of Youth in Modern Society.” Opubliceradartikel, kommer att publiceras i tidskiften Young.Plant, Martin & Plant, Moira (1992): Risk-takers. Alcohol,drugs, sex and youth. London, New York: Routledge.Ring, Jonas (1999): Hem och skola, kamrater och brott.Stockholms universitet: Kriminologiska institutionen.Rutter, Michael, Giller, Henry & Hagell, Ann (1998):Antisocial Behavior by Young People. Cambridge:Cambridge University Press.Rönnols, Gunnel (1998): ”Frivilligheten är magisk. Enkritisk granskning av verksamhetsidén hos KRUT – enöppenvårdsverksamhet för ungdomar”. UFFE, Skriftserienr 4/98. Umeå.Sahlin, Ingrid (1992): Ungdomsprojekt. Retorik och praktik.BRÅ-PM 1992:1. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Sahlin, Ingrid (2000): Brottsprevention som begrepp ochsamhällsfenomen. Lund: Arkiv förlag.Salusi-Sjöö, Joyce, Burström, Bo & Tillgren, Per (1997):Marginaliserad, utstött, utsatt eller utslagen? KI VITRapport 357, Sundbyberg: Karolinska institutet.Sarnecki, Jerzy (1996): ”Problemprofiler hos ungdomarinskrivna på särskilda ungdomshem i Stockholms län åren1990–1994”. Armelius, Bengt-Åke & Bengtzon, Sara &Rydelius, Per-Anders & Sarnecki, Jerzy & SöderholmCarpelan, Kerstin (red.) Vård av ungdomar med socialaproblem – en forskningsöversikt. Stockholm: StatensInstitutionsstyrelse, Liber utbildning AB.Sennet, Richard (1998): The Corrosion of Character. ThePersonal Consequences of Work in the New Capitalism.New York, London: Norton.Svensson, Bengt, Svensson, Johanna & Tops, Dolf(1998): ”Att komma för sent så tidigt som möjligt. Omprevention, ungdomskultur och droger.” NAD-publikationnr 34. Helsingfors.Swärd, Hans (1998): ”Ungdomsproblem”, Denvall, Verner& Jacobsson, Tord (red.) Vardagsbegrepp i socialt arbete.Ideologi, teori och praktik. Stockholm: Norstedts juridik.Trondman, Mats (1999): Kultursociologi i praktiken. Lund:Studentlitteratur.Trondman, Mats (2000): ”Det är något särskilt medjobbet. Den solidariska underordningens logik. Ettkultursociologiskt ode till en fritidsledare.” Paper vidCentrum för kulturforskning, Växjö universitet”.Vedung, Evert (1991): Utvärdering i politik och förvaltning.Lund: Studentlitteratur.Vinnerljung, Bo (1998): ”Det sociala arvet”, Denvall,Verner & Jacobsson, Tord (red.) Vardagsbegrepp i socialtarbete. Ideologi, teori och praktik. Stockholm: NorstedtsJuridik.Weinehall, Katarina (1997): Att växa upp i våldets närhet.Ungdomars berättelser om våld i hemmet. Umeåuniversitet: Pedagogiska institutionen.Willis, Paul (1991): Fostran till lönearbete. Rödabokförlaget, Göteborg: Röda bokförlaget.Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000):Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur.Ziehe, Thomas (1986): Ny ungdom. Om ovanligaläroprocesser. Stockholm: Norstedts.Ziehe, Thomas (1989): Kulturanalyser. Ungdom,utbildning, modernitet. Stockholm/Stehag: Symposion.107

Zuckerman, Marvin (1994): Behavioral expressions andbiosocial bases of sensation seeking. Cambridge:Cambridge University Press.Öhlund, Thomas (1997): Normaliseringspraktiker i detmoderna samhället. Umeå universitet: Institutionen försocialt arbete.Ordböcker:Nationalencyklopedins ordbok (1995): Höganäs: BraBöcker.BRÅ-rapport 2000:1. Brottsförebyggande åtgärder ipraktiken.Ungdomsstyrelsens utredningar nr 6 del 1 (1996) Krokigväg till vuxen. En kartläggning av ungdomars livsvillkor.Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Ungdomsstyrelsens utredningar nr 14 (1999) Svenskungdomspolitik. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Dokument med anknytning till Samverkansprojektet pånationell och lokal nivå.Norstedts svensk-engelska ordbok, andra upplagan,(1994).Norstedts engelsk-svenska ordbok, andra omarbetadeupplagan, (1994).Statliga utredningar och rapporter:Narkotikakommissionen. En strategi för lokalt förebyggandearbete. Diskussionspromemoria nr 12, november2000.Social rapport 1997. Stockholm: Socialstyrelsen.Social rapport 2000. Stockholm: Socialstyrelsen.Regeringens proposition 1998/99:115 På ungdomarsvillkor. Ungdomspolitik för demokrati, rättvisa ochframtidstro.SoS-rapport 1998:5. Individ- och familjeomsorgensarbete med ungdomar.SOU 1991:12. Ungdom och makt. Betänkande avungdomskommittén. Stockholm: Civildepartementet.SOU 1996:111. Bevakad övergång. Åldersgränser förunga upp till 30 år.SOU 1999:61. Brottsförebyggande arbete i landetskommuner. Slutrapport från Kommittén för brottsförebyggandearbete.Ds 1996:59. Allas vårt ansvar. Ett nationellt brottsförebyggandeprogram. Stockholm: Justitiedepartementet.108