Fonus Nyhetsbrev 2-06

PORTRÄTTETHos Fonus i Strömsund:Göte, 89, och flickorna!Göte Jönsson, 89, började arbeta i sin fars och farbroderns begravningsfirmai Strömsund, Jämtland, som fjortonåring. På den vägen är det. Dethar runnit mycket vatten under broarna. Sedan tre år har Fonus tagit över.Men Göte finns kvar och hjälper Mona Berg och Agneta Johansson. ”Attfå umgås med två trevliga flickor är inte fy skam!”Strömsund, Jämtland,är en av alla orter därFonus finns. I kommunenbor omkring13 000 personer enligtsenaste årsredovisningen.Pigg, vital och glimten i ögat. Lite kärlkrampsedan femton år, men den har bara blivit bättretack vare motionerandet. I hela sitt liv har Götebörjat morgonen med gymnastik och motionscyklingföre duschen. ”Du skulle se mig före ochefter – en helt annan person. Det är underbart –börja med det!”Han har en modern rollator som också fungerarsom sparkcykel. Den är jättebra. Göte beskriverbusigt hur han hoppar upp på den och susarnedför backarna, hela tiden med handbromsen iberedskap om något skulle dyka upp. Han låtermer som en tonåring än snart 90.Vilken tur att få Lydia!Göte har varit med om utvecklingen från tidendå man snickrade kistorna själva och körde dembakom häst och vagn. Så småningom tog hanöver byrån och i slutet av 1960-talet gifte hansig med Lydia.– Då hade jag byrån ensam. Men min fru börjadeockså arbeta där. Jag hade en otrolig tur, hon varfantastiskt duktig, berättar han kärleksfullt omhustrun som gick bort för femton år sedan.Fast då, som nygift, köpte Göte i början på 1970-talet en tomt i Strömsund och byggde två huslängor”med hjälp av byggmästare förstås”. Husetdär gamla byrån låg var rivningsfärdigt och Göteflyttade sin begravningsfirma till ena huslängan.Där finns den än i dag.Så småningom tog sonen och en kompis över,hela tiden arbetade Göte kvar. När byrån blevFonus fick han nya arbetskläder och fortsatte somom inget hänt.Göte bor fortfarande i den andra huslängan ochhar nära till jobbet. Han låter verkligen nöjd medlivet.Förutom arbetet ägnar Göte Jönsson, 89, fritiden till att måla tavlor, samla konst och lyssna på musik.Här flankeras han av sina ”flickor” Mona Berg (t v) och Agneta Johansson. Göte känner sig oerhörtpriviligerad – att få göra nytta och känna social samvaro betyder mycket.– Jag är på kontoret varje dag. Det är terapi förmig att slippa sitta ensam hemma. Det är trevligareatt ha Mona och Agneta att snacka med.Kul också när personer man mött genom årenkommer in för att lämna fondgåvor – men är dukvar än! säger många.Senaste utmaningen – datornI Strömsund är det numera väldigt lite blommorpå begravningarna. I stället får Fonus ta emot enmängd penninggåvor till olika fonder och det kräveren hel del administration. Det är en av Götesuppgifter vid sidan av att hålla ställningarna närde andra är ute på uppdrag eller har mycket attgöra.Det måste vara en gåva att klara sig helt själv iden åldern. Tack vare att Göte tvingades laga mattill tre yngre syskon redan som fjortonåring harhan inga problem. Han fixade även maten omhustrun hade annat att göra. När sonen med sambooch barnbarn tittar in finns hembakta bullaroch sockerkaka.– Jag tar en dag i taget och är inte rädd för döden,det ska helst ske knall och fall. Inte som för minfarbror, han fick lida en hel månad. Men jag bråskanske på min mamma, hon blev 94 år!Den nya utmaningen är modern teknik. När Fonusbytte utrustning fick Göte ta hem en gammaldator för att öva sig.– Man är nog lite för gammal i huvudet, mendet är intressant, det gäller att hänga med.– 3 –