Kyrkpressen 49/2011 (PDF: 7.1MB)

12 KULTURKyrkpressen torsdag 8.12.2011 • nr 4909-612 615 49, redaktionen@kyrkpressen.fiELLIPSGud åkte utJag läste om ett parsom flyttat in i en byggnadsom en gång variten missionskyrka. Devisade upp sitt hem fören inredningstidning ochberättade med inlevelseom hur korset burits ut iprocession och hur husetnu var ”avkristnat”. Redaktörenslängde in lustighetersom ”när missionskyrkansålde av sitthus öppnade sig pärleportenför M och A”.Jag kom att tänka påden där artikeln när jaghäromdagen läste FBkommentarerom GöranSkyttes vädjan för finlandssvenskarnai en kolumni Svenska dagbladet.Han skrev så vackertom hur vi är sjungandeoch gammaldags – visäger minsann aldrig någotså vulgärt som att vi”skiter” i nånting. Mellanraderna kändes vi goda,lite enkla, reliker från enannan värld.På samma sätt skildraskristna aktiviteter tillexempel i en inredningtidning.Att församlingenriktigt bar ut korset iprocession och tog farväl,fniss! För lokalfärgensskull kan man skrivalustigheter som attdet i dag nästan är ”svårtatt se Guds hand i inredningen”.Jag märker hur rasandejag blir när jag läser artikeln,rasande över attdet som betytt någontingför en liten församlingblivit en skojig anekdotför ett trendigt parsom gjort om vaktmästarbostadentill en walkin-closetoch som valtatt bevara upphöjningenför predikstolen. Det ärinte bara det att de ingentingvet om vad dethus de nu bor i någongång betytt för mångamänniskor. Men de förstårinte ens att de ingentingvet.Och varför skulle de?Livet går vidare. Menden som får representeraen naivare och godare(svunnen) tid ska fåmuttra lite.För man leverju bevisligen.SofiaTorvaldsHon servärlden ifärger ochformerNär familjen Ekstrand flyttade frånNykarleby till Borgå gick LinneaEkstrands dröm om en egen ateljé iuppfyllelse.– Genast då jag såg ritningarna påvårt nya hus lade jag beslag på hörnrummetpå andra våningen. Där skullejag flytta in med mina dukar, penslaroch målburkar.Sedan 2004 är hon egenföretagareoch jobbar med allt från tavlor ochbokpärmar till tidningsombrytning ochkursverksamhet.– Jag gillar omväxling och ser det intesom ett självändamål att mina skapelsermåste hänga på någons vägg.Under 1990-talet jobbade hon somhusmor på Kristliga folkhögskolan i Nykarlebyoch trodde att det var hennesuppgift i livet.– Att sadla om föregicks av flera årsvånda men jag har inte ångrat mig ensekund, säger hon med eftertryck.Linnea Ekstrand växte upp i en musikaliskjordbrukarfamilj i Pedersöre.– Pappa spelade piano, orgel och violinoch han var också en duktig tenor. Bådamina farbröder jobbade som kantorer.Jag fick den kristna tron och kyrkomusikenmed modersmjölken.När hennes pappa vikarierade somkantor satt lilla Linnea med på läktaren.– Jag tog pianolektioner och sjöng ikör, det hörde till i vår familj. Vid musikuppträdandenpå släktkalas kändejag mig ändå otillräcklig i jämförelsemed mina skönsjungande kusiner. Jagtyckte att jag borde ha varit lika duktigsom de.I skolan var hon inte den som lystemed de vackraste broderierna på handkonstnärsliv.Linnea Ekstrand kände sig länge annorlundai en familj där musiken spelade huvudrollen.I början av 90-talet hittade hon sitt eget uttrycksätt ibildkonsten och numera är hon konstnär på heltid.Text och Foto: marina wiikarbetstimmarna. Men redan som litengillade hon att uttrycka sig med sinahänder.– Jag gick ut i skogen och samladekottar och pinnar som jag gjorde någotroligt av. Jag tyckte också om teckning,främst för att det var ett icke-teoretisktämne som jag tilltalades av.Lyxtillvaro som vuxenstuderandeBildkonsten kom in i Linnea Ekstrandsliv relativt sent via hennes fem år yngresyster.– Hon gav mig akvarellfärger och jagblev blixtförälskad i akvarellmålning.Behovet att syssla med färg och formhar nog alltid funnits hos mig, men dettog ett tag innan jag hittade fram till det.Hon köpte böcker om akvarellmålning,gick kurser och prövade sig fram.– Småningom tog jag mod till migoch höll min första utställning. Till minöverraskning fanns det folk som villetitta på mina tavlor och till och medköpa dem!Ekstrand målade under helgerna ochbörjade själv hålla kurser i akvarellmålning.Intresset djupnade och ledde tillatt hon sökte in till Svenska yrkeshögskolansbildkonstlinje i Nykarleby.– På något sätt började mitt liv kretsaallt mer kring konsten. Det var svårt attbromsa när jag en gång hoppat på tåget.När hon tänker på sina studieår2000–2004 blir hon alldeles lyrisk.– Det var rena lyxtillvaron! I mitt arbetevar jag van att planera och ta ansvar,nu fick jag bara göra det som jagsjälv ville.Hon påpekar att det är annorlundaatt studera som vuxen än som tonåring.Färgvalen och kontrasternaär viktiga för LinneaEkstrand. – Jag strävar efterett harmoniskt slutresultatoch har inget behov av attmåla ångest.– Det är viktigare att lära sig någotnytt för livet än att ta examen. Samtidigtär man inte lika formbar som äldre:jag visste vem jag var och vad jag ville.Konststudierna gav henne ett nytt sättatt se på konst, men framför allt tid attexperimentera och hitta sitt eget formspråk.Efter två års tjänstledighet sa honupp sig från sitt köksjobb.Har funnit sin plats i tillvaronTrots sin kristna övertygelse kännerLinnea Ekstrand ingen press på sig attmåla religiösa motiv.Hon har nyligen målat sin första ikon,ett beställningsarbete för en bokpärm.– Jag tror att målandet är en gåva somGud gett mig för att kunna glädja andra.För mig finns Gud i allt, inte endasti ikoner utan också i enkla och vardagligamotiv som blommor och växter.För henne är estetik inte ytligt, utanen genuin del av livet.Metallmässa skadade kyrktakTAkskador. Delar av innertaketsrappning i St. Larskyrka i Vanda föll ner underden finska metallmässan påtorsdagen den 24.11.Det var under en kraftfulltolkning av psalm 600 somen mängd motsvarande enknapp hink av rappning föllner från området kring takkronan,rapporterar Kotimaa24.Ingen av de närvarandecirka 100 personerna fickrappning på sig och mässsanfortskred som planerat.Svenska metallmässansgrundare Janne Löf tror inteatt missödet berodde påmetallmässan.-Om rappningen går sönderpå grund av ljudet skulleden nog lika väl ha kunnatgå sönder av vad somhelst annat, exempelvis entryckluftsborr utanför.Julallsång på nära tusen orterjulmusik. Finska Missionssällskapetöppnadeför några veckor sedanen webbtjänst där församlingarnapå en karta kanpricka in var De vackrastejulsångerna sjungs. Påkartan, som hittas på nätadressenwww.mission.fi/dvj, finns i nuläget nästantusen orter där man sjungerallsång till jul.Från Borgå stift har 23församlingar hittills prickatin sina evenemang på kartan,sammanlag över 60platser.De vackraste julsångernaär Finska Missionssällskapetsstora satsning underadvents- och jultiden.Den kollekt som bärs uppvid samlingarna går till församlingensegen avtalsmissionäreller avtalsprojektvia FMS.Virtuell väntan på julenJulkalender. Webben erbjudermånga alternativ tilltraditionella adventskalendrar.På fleim.fi repeteras denförsta julens händelsermed glimten i ögat. I formav korta nyhetsnotiser avslöjasbland annat varförkejsar Augustus egentligenordnade skattskrivningoch hur hälsomyndigheternaförhöll sig hotellgästersinkvartering i djurstall.Kyrkans webbplatsevl.fi/julkalender bjuder påen bloggkalender i form aven blandning mer eller mindrekända personer och fenomen.Mer konkret julförplägningkan man söka i Ung-Marthas julkalender sombjuder på pyssel och recept.Adressen är ung.martha.fi.