Under - Folkuniversitetet

»Jag har växt upp i ettkollektiv där det var själv -klart att hjälpa varandra.Det kan ha varit så mittAfrikai ntresse började.«angelägna frågor hon har fångat inunder resan.Då har vi inte ens nämnt de flickorsom hotas av könsstympning på dentanzaniska landsbygden. Av en slumpblev Liana inbjuden av en nunna föratt hålla en pappersworkshop i bynMasanga. Vartannat år förvandladesbyskolan till en fristad för flickor somförsöker fly undan den rituella könsstympningen.I år är det dags igen,och under tiden som flickorna sitterundangömda kommer de att få chansenatt arbeta kreativt med papper.Dessutom hoppas skolan kunna säljaen del av flickornas hantverk för att påså sätt få medel att rädda fler.Resan till Afrika beskrivs i ett färgsprakande papperscollage som ställdes ut på Gotlands Konstskola.källa. Allt görs för hand. Jag var därsom en del av gruppen – hjälpte tilli arbetet, iakttog hur de gjorde ochlärde mig jättemycket.Efter Kibera åkte hon vidare tillKisumu.– Jag har haft en himla tur fleragånger under resan. Innan jag åkte iväg hade jag kontakt med tre grupper– en i Kenya, en i Uganda och eni Rwanda – men det slutade med attjag jobbade i sex olika grupper och togmig hela vägen runt Victoriasjön.Efter Kibera åkte jag på vinst ochförlust till staden Kisumu, för jaghade hört talas om en grupp som görpapper av vattenhyacinter där.Vattenhyacinter är ett stort problemi Victoriasjön. De flyter på ytan, blåserihop i stora drivor och täpper till färjeleder,hamnar och fiskevatten.Att en problemväxt kan förvandlastill något konstruktivt, samtidigt somden ger arbetstillfällen och inkomst,tilltalade Liana. Hennes första besökhos vattenhyacintgruppen följdes uppmed ett nytt mot slutet av resan:– Då kunde jag verkligen bidra mednågonting själv. Längs vägen hade jaglärt mig en teknik där man använderaska i stället för kaustiksoda.Som av en händelse kom alltsåLianas projekt in på miljövård också.Det finns ingen hejd på hur mångaDen myllrande resan med alla sinamöten, vardagar och livsöden liknardet färgsprakande papperskollagesom Liana ställt ut på Gotlands konsthallunder våren. På avstånd påminnerdet om en abstrakt målning, mengår man närmre ser man att varjepappersark är ett litet konstverk.Fibrerna från papyrus, bananträdoch returpapper skapar egna livfullavärldar mitt i det stora.Det blir inte mindre vackert av attvarje ark i sig bär ett hopp om enbättre värld.Maria Kapla, Johannes StåhlbergFOLKUNIVERSITETETS ÅRSBERÄTTELSE 2010 15