Slut (pdf) - 2000-Talets Vetenskap

POLYFARMACI 2:Trots att Solweigh under nästan hela sitt livvarit svårt sjuk har hon kvar glimten i ögat.Idag är hon 76 år och för första gången påöver 20 år kan hon andas och syresätta sinkropp utan dussintals med astmamediciner,antibiotika och kortisonpreparat.Foto: Bo ZackrissonSolweigh kan andas igen– tack vare magnetmadrass och borttagna läkemedelSolweigh Dölerud har en rekordartat lång sjukdomshistoria bakom sig.Tidigare opererad för kroniska inflammationer i öron, näsa, hals. Kraftigtmedicinerad för sin svåra kroniska astma kom hon i höstas till enholistiskt tänkande läkare. Medicinlistan var så lång att läkaren fick enchock. Efter alternativt inriktad behandling är Solweighs astmabesvärnästan borta och endast ett fåtal mediciner kvar på köksbordet.Hösten 2006 kunde SolweighDölerud inte gå mer än tio meteri stöten. Astman var så allvarlig attandningsförmågan i princip helt hade upphört.Det tog tre timmar för henne att kläsig varje morgon. Då fick hon tips av sinväninna Kristina Sörman att träffa en holistiskttänkande läkare. Det blev en vändpunkti Solweighs långa sjukdomshistoria.Idag har hon fått tillbaka livslusten ochastman är nästan borta. Hur det gick tillåterkommer vi till.Jag besöker Solweigh en gråmulenfebruaridag i Djursholm. Hon tar emotmed ett vänligt leende.– Sätt dig i soffan, säger hon.Jag slår mig ner i soffan och tar framanteckningsblocket.23 års vistelse på sjukhusSolweigh Dölerud är 76 år gammal. Undernästan hela sitt liv har hon varit föremålför sjukvårdens insatser. Sammanlagt harhon legat på sjukhus i 23 år!Som mycket liten hade hon stora problemmed ständigt återkommande öronochbihåleinflammationer. Sju år gammalgenomgick hon en öronoperation somgjorde henne döv på ena örat. Hela tidenhar sjukvården sagt att hon är allergisk.Man vet inte mot vad, men ändå.Under tonåren började Solweigh få problemmed vikten. Det ledde till psykiskaproblem och ett ständigt kämpande medolika bantningskurer.Hennes första jobb fick hon somspringpojke på Apoteket.– Jag körde ut mediciner till patientermed cykel, säger Solweigh.I jobbet ingick också att rulla piller. Förrtillverkade apoteken själva en hel del mediciner.– Arbetet gjorde att mina problem medallergin i öron och näsa blev värre. Det lågett ständigt medicindamm i luften där visatt.1965 blev Solweigh förtidspensioneradpå grund av sin övervikt och sina allergiskabesvär.– Jag började få allt svårare att andas,säger Solweigh.Det var vid den här tiden som läkemedlenblev allt fler. Läkarna skrev utsprayer, kortison och antibiotika i storamängder.– Jag tänkte aldrig på om alla dessamediciner var bra för mig, utan gjorde barasom doktorn sa.Viktproblemen fortsatte och Solweighgick upp och ner i vikt mellan bantningskurerna.Under fem år låg hon på sjukhusoch levde på svältkost. Enda sällskapet vardroppflaskan med kontinuerlig tillförsel avnäringslösning. Den var med överallt, tilloch med på promenaderna i sjukhusetspark. Men vikten gav inte med sig. Följdenblev ökad isolering och psykiska problem.– På Norrtälje vårdhem fick jag leva på1000 kalorier om dagen. Ändå gick jag uppi vikt, säger Solweigh.Tarmoperation1972 vägde hon 194 kilo. Då fick Solweighgenomgå en tarmoperation. 90 procent avtunntarmen togs bort och på tio månaderförsvann 106 kilo.Nu följde några år med lite bättre hälsa,men 1975 började astman att bli alltsvårare. Örongångar, näsan och halsensvullnade upp och värken tilltog och blevkronisk.Sjukvården skrev ut fler och fler läkemedeloch Solweigh fick svälja den beska12 2000-Talets Vetenskap 1/2007