sla-ett-slag-for-angen

orpskärretlångriaSå svänger vilien tillsammansJohan Pettersson lärde sig slå av sin farredan som barn. Nu är han pensionäroch ser sig som en traditionsbäraresom lärt sina barn, och snart kanskeockså sina barnbarn, att slå. Han ären av entusiasterna som var med 1988då lieslåttern av Skräddartorpskärretstartade, i det som senare blivit Tullgarnsnaturreservat. Medlemmar urHembygdsföreningen i Järna, som Johantillhör, systerföreningen i Hölö ochNaturskyddsföreningen i Södertälje harsedan dess slagit den en och en halvhektar stora ängen varje år. Ängen haren lång hävdhistoria och hyser myckethöga biologiska värden.– Det är roligt att slå och att få göra ettkonkret avtryck i världen som har ettvärde är något att känna sig stolt över,säger Johan.Hans bild är att de flesta som slår gör detav ett naturvårdsintresse. Själv brinnerhan för de frågor som inom hembygdsrörelsenkallas det gröna arvet och sompå senare år uppmärksammas allt mer,ofta under rubriken det biologiska kulturarvet.Dit hör självklart slåttern.Foto: Cecilia Norén.– Men alla anledningar att slå är braanledningar och resultatet är det vi allakan enas kring och som har ett stortvärde, konstaterar Johan.21