Nummer 7 - Örebro Värmland Dals distrikt - Svenska Missionskyrkan

More documents

Recommendations

Info

Gläd er! Tre mötesplatser på Tacksägelsedagen DistriktsGudstjänst i Åmål Redan vid tretiden på eftermiddagen började körena att komma för att ställa upp sina musikinstrument och prova ljudutrustningarna. När klockan närmade sig fyra fanns, ett 60-tal personer i serveringslokalen för att få tid för varandra, fika, samtala, delge varandra glädjeämnen från sina hemförsamlingar, se på Missionsutställning från Indien som Åke Eklöf, Bengtsfors sammanställt. Mojo Andersson, föreståndare för SMU´s fjällgård i Hemavan, visade bilder och berättade om gården och omgivningarna runt omkring. När klockan blev sjutton o trettio, började lovsångsteamet spela i kyrksalen och alla drog sig till gudstjänstlokalen. Efter att lovsångsteamet spelat och sjungit i ca trettio minuter, drog gudstjänsten igång, ca 170-180 besökande. Mycket glädje och stor gemenskap bjöds det på i tal, ord, bön, vittnesbörd, musik och sång. De två körerna - Bengtsfors gospel och Gensvaret från Svanskog- Kilakretsen - hjälptes åt att bygga upp en härlig stämning! Predikade gjorde Mats Hamnebo och Peter Landälv i en spännande dialogpredikan. Mötet övergick i förbön och nattvard för att avslutas med meditativa naturbilder från Hemavan. Det var en härlig gustjänst menade många som stannade till på väg ut till bilarna för att delge sin tacksamhet. Stort tack till alla medverkande och alla som ville delge sina glädjeämnen! Anja Wändal Rum för Gud i Örebro I Vasakyrkan, Örebro möttes vi under temat Rum för Gud. Det var pastor och riksevangelisten Gunnel Noreliusson som ledde oss in i temat. Efter inledningsanförandet möttes deltagarna i tre seminarier som handlade om ”Vårt inre rum”, Vårt gemensamma rum”, församlingen och slutligen ”Vårt offentliga rum”, samhället. I pausen kunde vi köpa varm korv, fika och frukt. I gudstjänsten medverkade en kör från Kongo, NKOMU-kören. En dramagrupp från Vasakyrkan gav oss två fina dramatiseringar, en som handlade om två larver, där den ena ville lämna kokongen 10 • Kanalen 7 • 2005 Jesus-drama i Vasakyrkan,Örebro. Fr.v. Ida Mellåker, Ida Pellmyr, Ida Gillsell, Elisabet Persson och Ida Hennerdal. Foto: Eddy Gillsell och flyga, medan den andre ville förbli i kokongen. Det andra dramat handlade om hur Jesus Kristus befriar och upprättar människor. Fantastiskt bra! Gunnel Noreliusson predikade och vi firade nattvard tillsammans. Förbönens generösa erbjudande mötte människors behov. Och fast kvällen var sen, dröjde sig besökarna kvar i kyrkan och småpratade med varandra. Roland Brage Gungande glädje i Munkfors En del fick fråga sig fram, för några var det allra första visiten men det var många, från olika håll, som sökte sig till Missionskyrkan i Munkfors på eftermiddagen den 9 oktober. Alltsammans började med att G:son Gospel från Skåre ’öste loss’ i 20 minuters härligt gungande gospel innan en trio gentlemän ställdes mot väggen. Det var Göran Kihlström, Visnum, ledamot av kyrkostyrelsen, Henrik Olsson, Säffle, ordförande i distriktets SMU-utskott och Kenneth Bergqvist, Karlstad, pastor i de fem missionsförsamlingar som tillsammans är mitt uppe i det s.k. Klarälvsprojektet. Det ställdes frågor till de tre och det bjöds (h)ärliga svar och en vital och viktig dialog om vårt gemensamma uppdrag. Runt kaffeborden lät man sig väl smaka och man ’bjussade’ varandra på gläd- jeämnen från de olika församlingarna. Några av glädjeämnena lyftes också fram i den gudstjänst som avslutade eftermiddagen/kvällen i Munkfors. G:son Gospel bidrog med sin engagerade gospel till den höga stämningen och för en personlig och angelägen förkunnelse svarade Annica Bock, Inger Henriksson och Jonas Hult – tre av deltagarna i distriktets Lekmannautbildning. Upplyfta och vitaliserade var vi många som åkte från Munkfors i höstkvällen med den bestämda känslan, att vi varit med om och delat något viktigt med varandra under några eftermiddagstimmar. Anders Bernspång Begynnelsen Nu har den kommit – David Engströms nya CD! Symfonisk synthmusik över bibelns skapelseberättelse Pris: 100 kr Kan beställas på tel. 0570-13987 eller 070-588 86 14 www.blueturtle.nu/begynnelsen
Naturkatastrofernas år i Indien 2005 har för Hindustani Covenant Church (HCC) präglats av arbete med följderna av ett antal naturkatastrofer. Annandag jul 2004 drabbade en jordbävning med efterföljande tsunami stora delar av Sydostasien. På ögruppen Andamanerna, där HCC har fyra församlingar, omkom och skadades många människor. Många blev av med hem och alla ägodelar och människors möjligheter att försörja sig begränsades avsevärt. Redan samma dag som tsunamin sköljde över öarna påbörjade HCC hjälparbetet. Bartholomeo Bara, pastor i en av församlingarna i Port Blair, hyrde vattentankar och köksutrustning, köpte grönsaker på marknaden och började laga och servera mat tillsammans med volontärer från församlingen. Med stöd av kyrkan på fastlandet organiserade man arbetet i större skala och inkluderade även hälsovård. Sedan dess har HCC återuppbyggt hus, reparerat fiskebåtar, gett nät till fiskare mm. Man har också en regelbunden hälsovård. 1000 mm på ett dygn Under flera år drabbades delar av delstaten Maharashtra av svår torka på grund av små eller uteblivna monsunregn. Som en ödets ironi kom monsunregnen denna sommar med ofantliga mängder vatten. I en stadsdel i storstaden Bombay regnade det under ett dygn mer än 1 000 mm! Wilson Kale, en av ledarna inom HCC, berättade att han tvingades vada i flera timmar i vatten upp till bröstkorgen för att komma hem. Flera kyrkor och många bostäder drabbades av vattnet och fick stora skador. Tusentals människor blev hemlösa och miste sina tillhörigheter. HCC satt inte passiva i denna svåra situation! Förutom att göra stora insatser i ”sin egen” delstat, Maharashtra, svarade man på nödrop från grannstaten Gujarat och hjälpte många även där. För några veckor sedan nåddes vi av rapporter om en mycket stor jordbävning i norra Pakistan och i Kashmir i Indien. Troligen har så många som 40 000 människor omkommit och hundratusentals förlorat i stort sett allt. Fastän det verkar omöjligt har HCC skickat några av sina medarbetare att bistå de drabbade även här! Hur är det möjligt? Hur är det möjligt för en kyrka på ca 8 000 medlemmar att göra så stora insatser? Asien i focus För det första har man en tydlig vilja att låta evangeliet bli synligt. Kanske fick man detta synsätt i arv från missionärerna och om så är fallet har man synnerligen väl förvaltat detta arv! Man har därför en genomtänkt vision för sitt arbete och man vet på vilket sätt man vill arbeta. ”Kristi kärlek tvingar oss” är inte bara tomma ord. För det andra har man en organisation och en beredskap för att göra akuta insatser. Under de senaste åren har HCC genomfört en organisationsutveckling där katastrofhantering ingått i utbildningen av medarbetarna. På grund av att pastor Bara gått en sådan kurs visste han omedelbart vad han skulle göra och kyrkans ledning visste i sin tur hur man skulle stötta honom. För det tredje samarbetar man med myndigheter och andra ideella organisationer. Man arbetar aktivt i nätverk av olika slag och är inte rädda för att gå utanför kyrkans ramar. Till exempel samarbetade man med en mycket konservativ hinduisk organisation vid jordbävningen i Gujarat för några år sedan. För det fjärde är man en del av en internationell gemenskap. Vi i Svenska Missionskyrkan har funnits med och gett stöd i olika former. Många enskilda och församlingar ber varje vecka för HCC. Många ger med glatt hjärta en slant i insamlingar till kyrkan. Förutom egna pengar har vi fått möjligheten och förtroendet att kanalisera Sidapengar till både det ordinarie sociala arbetet och de direkta humanitära insatserna. Flera andra kyrkor i ”Missionskyrkofamiljen” har också varit med och gett pengar till HCC. Tillsammans med oss andra kan man åstadkomma mycket. De utmanar oss HCC:s tydliga samhällsengagemang utmanar oss i Svenska Missionskyrkan! Vi är vana vid att det är vi som vet och kan, men här är det en av våra systerkyrkor som tar täten. Men genom att mission är en ömsesidig process kan vi få del av deras kunskaper och engagemang – det kan vi behöva när ”Gudrun” och andra naturkatastrofer drabbar oss! P-O Sveder Renklint Utbildningskonsulent på Svenska Missionskyrkans Utbildningscentrum på Lidingö Ordförandetankar om samgående En god vän till mig fick en gång frågan vilket samfund hon tillhörde. Hon svarade att det visste hon inte, men att hon var kristen! Hade jag fått samma fråga hade jag utan tveka sagt att jag är baptist, kanske inte infödd eller ”äkta” men till stor del av ohejdad vana… Jag har funderat på vad det är som gör att jag känner mig så baptistisk, men jag kan inte komma på något bra svar. Kanske är det traditioner, vänners inflytande eller så råkade det vara det som var tillgängligt den där vinternatten för femton år sedan då jag bestämde mig för att bli en kristen. I grund och botten tror jag att det handlar om var man får sin identitet. Skulle jag då kunna tänka mig att byta bort det? Troligtvis inte, jag kommer nog alltid att vara ”baptist” men som de lärda någon gång har sagt: tron är personlig, inte privat. Jag rekommenderar ingen att bli baptist, metodist eller missionskyrklig, det får var och en komma fram till själv. Det som är viktigt för mig är att man hittar en personlig tro, och det är hela den kristna ungdomsrörelsens stora utmaning och det är där vi skall stå enade, inte som baptister, metodister eller missionare, utan som unga kristna! Det vill jag vara en del i. Kim D. Bergman Ung kristen (SBUF:s ordförande) Kanalen 7 • 2005 • 11
Page 1 and 2: Ö V D Kanalen ÖrebroVärmlandDals
Page 3 and 4: På väg mot gemensamt ungdomsförb
Page 5 and 6: ”Det är samtal på en personlig
Page 7 and 8: Färdplan För Framtiden - Scouting
Page 9: Rescension NyårsLäger Kall/Åre 2

Nummer 7 - Örebro Värmland Dals distrikt - Svenska Missionskyrkan

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?