Inför: SM Nötvallning SM Fårvallning Skånemejerier Cup ...

CEA
eller kanske min hund ser dåligt.
Text: Mary Lundgren
CEA, eller Collie Eye Anomality är en ärftlig
sjukdom som drabbar hundens ögon.
Den vanligaste diagnosen hos Border Collie,
vid valpspegling, är CRD. Ibland kan
även diagnosen colobom och eller näthinneavlossning
ses redan hos valpen. CRD
och Colobom tycks vara primärdiagnoser
och näthinneavlossning och blödning kan
då bli en följd av detta. Man hör ibland
uttryck som att CRD är den lindrigaste
formen av CEA, men eftersom CRD kan
leda till ex näthinneavlossning med blindhet
som följd, så kan åtminstone inte jag
se något ”lindrigt” i sammanhanget.
Veterinärerna använder uttryck som
lindrig, måttlig och kraftig utbredning,
men det är ju bara en beskrivning av vad
man ser i ögat för tillfället. Det är inget uttryck
för att CEA i sig skulle vara lindrig.
En bra hund kan sprida anlaget för
CEA till otroligt många valpar. Eftersom
anlaget är vikande, det vill säga att båda
föräldrarna måste ha det, så kan det dröja
innan hundar som har CEA börjar dyka
upp. När dom väl börjar bli diagnostiserade
– då har vi väldigt många hundar
med anlaget. Det finns en ide som säger
att CEA är polygen, dvs anlaget finns på
flera gener. Men – de avelsrekommendationer
som ges bygger ändå på tanken att
sjukdomen är av enkel recessiv karaktär.
Tyvärr så finns inställningen att man
kan avla ”runt” problemet genom att para
anlagsbärare med fria hundar, det är en
känd strategi som använts ex inom Collieaveln.
Bygger på tanken att arvsgången
på CEA är just enkel recessiv.
Jag har surfat runt lite och tittat på andra
närbesläktade raser ex vår kanske närmaste
släkting, den vanliga Collien. Några
intressanta iakttagelser har varit; På flera
hemsidor som tillhör uppfödare till Col-
lien säger man att det inte gör nåt om en
sällskapshund ser dåligt. Den har så skarpa
sinnen i övrigt att den kompenserar väl
för synförlusten.
Vid en titt på Optigen´s hemsida så kan
man konstatera att mellan 50 – 85 % av
colliehundarna har CEA och de flesta övriga
är anlagsbärare.
Även om en diagnostiserad hund får
behålla synen så kan man nog vara helt
säker på att den har nedsatt syn. Frågan
är om den kommer att se tillräckligt bra
för att kunna utföra arbeten där miljöerna
inte är statiska utan det händer saker hela
tiden och ibland fort. Hur väl kommer en
hund att kunna prestera på tävling? Är det
nån som medvetet skulle satsa på flera års
träning av hund för att upptäcka att den
inte klarar av jobbet /tävlingen på grund
av att den inte ser tillräckligt bra?
Vad kan man då göra? Ja, som köpare
kan man kräva att valparna är ögonspeglade
och att hela kullen är fri före leverans.
Det kommer alltid säljare som är beredda
att göra det. Och vägrar dom, ja då kanske
man ska tänka efter – varför vill dom inte
det? Det är dessutom så att man som uppfödare
i dag har en laglig SKYLDIGHET
att upplysa köparen om eventuella ärftliga
defekter. Hanhundsägarens skyldighet att
upplysa tikägaren och också skärpts väsentligt.
Kan vallhundsföreningen göra nåt?
Ett liv med vallhundar
av Glyn Jones och Barbara Collins är boken som
innehåller allt om att träna, tävla och arbeta med
Border Collies.
270:-
5 böcker eller fler 220:-/st (i handeln 380:-)
Beställ via pg 59 91 85-6 Strömsfors Förlag
Boken rekomenderas av SVaKs utbildningskommitté
Man kan ju alltid göra som i dag – vänta
och se.
Det finns relativt tillförlitliga gentester
i dag och det kommer förr eller senare
att dyka upp någon som ser affärsmässiga
möjligheter i detta. Om man äger testade
och fria hundar så kan det vara ett
kraftfullt försäljningsargument. Dels säljer
man själv fria valpar dessutom kan man
erbjuda en eventuell hanes tjänster till
omgivningen, väljer man uteslutande gentestade
tikar, så blir affärsiden verkligen
seriös. OBS, ett gentest kan aldrig ersätta
ögonspegling!!
Ett annat alternativ är att sätta ner foten.
Man belägger alla hundar som gett
CEA med avelsförbud och då även deras
avkommor. Den som äger en avkomma
och gärna vill ha valpar kan då välja att
göra en gentest. Om hunden då befinns
vara fri – då häver man avelsförbudet. Enkelt.
Eller är det för enkelt?
Jag anser att det är ett bra sätt att
snabbt komma åt en defekt. Då har man
sas ett problem mindre. Det absolut värsta
man kan göra är nog att vänta och se. Det
finns inte och har aldrig funnits några problem
som löser sig själv. Det allra värsta
som kan hända både dig och mig tillsammans
med våra hundar är om vår kanonhund
inte längre kan jobba…….
SVENSKA VALLHUNDSKLUBBEN • OMKRING 2-2010
11