Inför: SM Nötvallning SM Fårvallning Skånemejerier Cup ...

Recommendations

Info

Avelstjur och kalvar påkörda av tåg På forumet i vintras kom det upp ett förslag att vi skulle försöka skriva ner speciella händelser som vi varit med om tillsammans med våra vallhundar, här kommer en. Telefonen ringde en lördagsförmiddag, det var en röst i luren som frågade om jag hade vallhundar som var van med kor. De undrade om jag i så fall kunde tänka mej att hjälpa till att driva bort en köttdjursbesättning från järnvägsrälsen. Avelstjuren och två kalvar var redan påkörda och dödade av tåget. Besättningen betade på ett friluftsområde nära Citygross i Växjö, alltså nära stan. Med massa hundar och folk vandrandes i området. Besättningen hade aldrig varit vallade av hund innan, men jag tänkte att det kunde vara värt ett försök. Jag ringde till Sofie som har Dino, en bordercollie som jobbar dagligen på nöt och hörde om hon inte kunde hjälpa till. Förstod ganska snabb att Natta inte själv kunde klara denna extrema vallningssituation. Mara var alldeles för ung och oerfaren. Att valla in och förflytta en totalt uppskrämd besättning är ju naturligtvis inget för nybörjarhundar. Mara gick med mej i koppel och var till stor hjälp när vi inte såg djuren utan vi var tvungna att spåra. I vilket fall som helst så gav jag mej i väg i till stan. Den första person jag mötte var en reporter som skulle fota och skriva artikel, som tur var hängde hon inte på oss, utan försvann någon annanstans, sedan kom räddningstjänsten, de hade precis dragit upp en av kvigorna som gått ner sig i ett kärr. Inga djur syntes till och hade inte varit påträffade sen de hade skenat upp på rälsen. När tåget hade kört på flocken hade de som klarat sig splittrat upp sig på flera små flockar. Jag mötte sedan ägaren till djuren som var oerhört tacksam för att vi kom med hundarna. Våran uppgift var att patrullera med hundarna på en ganska lång sträcka utefter rälsen och hålla undan djuren så tågen kunde passera och fick vi syn på dem skulle de vallas ner på rätt sida av spåret. Vi träffade på en del djur på spåret, men jag kan ju säga att det kändes inte helt bekvämt att valla in en besättning när man visste att tåget kunde komma vilken minut som helst. Sofie och jag lyckades 16 OMKRING 2-2010 • SVENSKA VALLHUNDSKLUBBEN Orraryds Nattmara (bilden tagen vid ett annat tillfälle). Foto: Mathias Mattisson med hjälp av hundarna i alla fall driva ner djuren från spåret. Besättningen hade ju som sagt vid detta tillfälle delat upp sig i flera små grupper och befann sig i området på båda sidorna om spåret. När som helst kunde de ju dra sej hemåt mot hagen och måste ju då passera spåret, Att SJ på något sätt skulle visa hänsyn, och sakta ner hastigheten när det befann sig människor, hundar och kor på spåret kunde vi bara drömma om, polisen var ju trots allt också inblandade. Mycket utav arbetet för oss gick ut på att spåra upp de övriga grupperna Till slut lyckades vi få alla på rätt sida om spåret, till saken ska ju sägas att djuren var totalt uppskrämda och betedde sig som vilt. Sofie och jag fick ju läsa av hundarna när de närmade sig djuren för vi kunde knapp se handen framför oss så tätt och snårigt var det. Djuren låg dessutom och tryckte under granar och man hörde bara att de brakade till och så förstod man att de var på flykt igen, men då var det lättare för hundarna att jobba. När vi fått alla på hyfsat samma område ritade ägaren upp en karta över området där djuren kunde drivas mot deras hage. Hade vi tagit närmaste vägen hade varit tvungna att passera det sanka området där räddningstjänsten tidigare hade lyft upp en kviga så vi valde de längre vägen. Inom detta stora område ligger även Växjö brukshundklubb. Lotta som även hon har en bordercollie var metaltestledar just denna dag när detta hände. Hon blev mäkta förvånad när en grupp köttdjur dök upp på testplatsen. En händelse jag minns speciellt var när Dino under sitt tuffa arbete viker av och gick mot ett dike, där spårade han upp en kalv som låg helt orörlig. Vi kunde gå till den och grimma den, har aldrig sett ett så paralyserat och rädd djur innan. Det allra svåraste djuret var en ko med en riktigt ung kalv, hon var suverän på att förvirra både oss och hundarna, hon försökte också med alla medel försvara sin kalv men till slut lyckades vi få med henne också. Både jag och Sofie hade säkert gått två, tre mil den dagen och hundarna kändes som de sprang det dubbla. Hur som helst efter mycket slit och släp lyckades vi hindra de övriga djuren från att bli dödade av tåget och samtliga överlevande djur var inom staket. Den stora svårigheten var att de var så skygga och uppdelade på båda sidorna av rälsen så en av oss var ju alltid tvungen att vara uppe på rälsen och vakta för tåget, när man hade behövt vara två hundar som jobbade på någon av flockarna. Men sagan slutade ju hyfsat lyckat i alla fall. Hade de ringt lite tidigare hade kanske avelstjuren och kalven kunnat räddats också. Vad som skrämt ut djuren från början var troligtvis vildsvin. Tack för oss, Sofie Johansson och Louise Jonsson Kronobergs vallhundklubb
smålands VK Årets lokalklubb Kriterierna var följande. • väl utbyggd kursverksamhet • bra medlemsvård • gedigen tävlingsverksamhet • ett väl genomfört SM-nöt Vi i Småland är tacksamma för denna utmärkelse och det känns lite som pricken över i:et. För 2009 var nämligen även det året SmålandsVK firade 30 år som klubb. Det firade vi på Sandsjöfors Värdshus med att först ha årsmöte för att sen avnjuta en god planka som alla blev garanterat mätta på. Vi hade en trevlig afton med dans karaoke och lite lekar. Ingvar Andersson som var med och bildade klubben gav oss en tillbaka blick och kom ihåg hur första kurserna hölls. Han berättar följande. Året 1978 var den verkliga starten för organiserad vallhundsträning i Småland (Jönköpings län). 4-5 stycken samlades i Prinsfors, pratade vallhundar och tränade lite. På Hushållningsällskapets sommarmöte hade Henry Lätth uppvisning på en grupp kvigor med sin hund Trollie. Åskådarna var imponerade. Henry erbjöd sig att komma och hålla vallhundskurs, om det fanns intresserade hundägare. Undertecknad gjorde en inhägnad och köpte 5 galltackor på våren 1979. Annonseringen var mun till mun metoden. Det kom 8 intresserade hundförare, Henry Lätth hade inget körkort, och avståndet mellan Prästaboda och Dämshult, där Henry bodde, var ca 10 mil. Henry letade upp en jaktarrendator, som fick jaga på Dämshult, om han lovade att skjutsa Henry minst 10 gånger till vallhundskurs i Småland. Om jag minns rätt blev nog hälften av hundarna godkända på lokalprovet. Henry satsade lördagar och resa, allt ideellt, för att få igång en vallhundsklubb. Han var en sann pionjär, med ett stort hjärta för vallhunden. Detta var starten för Smålands vallhundsklubb. Ingvar Andersson Prästaboda Årsmötet 2010 Tobbe Skaar på 30 årsfesten Många har genom åren varit med i styrelse, kommitter, deltagit i kurser, mm. Men några som varit med sen början och är aktiva idag är Ingvar Andersson, Ann Blomqvist (numera i en annan klubb), Birger Svensson och Olle Engqvist, för att nämna några kända namn. Lennart Karlsson har varit ordförande i 10 år och har varit en av dem som byggt upp klubben till vad den är idag. Klubben har ca 100 medlemmar varav 10 nu är utbildade instruktörer och några nya är på gång. Kurser hålls på 4-5 olika ställen i länet. Den mest kända instruktören är idag Karin Söderberg. Karin och Lotus har varit den som tagit hem den största vinsten i klubbens täv- lingshistoria nämligen EM 2007. Många som är med i klubben har eller har haft ett familjejordbruk med mjölkkor, där vallhunden använts flitigt . Detta samt några lyckade år med nöttävlingar gjorde att vi vågade oss på ett Nöt- SM. Vilket kändes lyckat och det tyckte visst fler! Pengarna som vi har fått ska investeras i någon form av medlemsvård troligtvis någon kurs. Samuel Wåhlin Vy över SM-nöt banan SVENSKA VALLHUNDSKLUBBEN • OMKRING 2-2010 17
Page 1 and 2: Inför: SM Nötvallning SM Fårvall
Page 3 and 4: LEDAREN av Petra Hedberg och Ingrid
Page 5 and 6: Planera din semester 2010 redan nu!
Page 7 and 8: Årets Sverigecup kommer att arrang
Page 9 and 10: Skånes VK hälsar välkomna till S
Page 11 and 12: CEA eller kanske min hund ser dåli
Page 13 and 14: SVENSKA VALLHUNDSKLUBBEN • OMKRIN
Page 15: var ett mkt stimulerande upplägg v
Page 19 and 20: NötCup Tävlingar på Västraby G
Page 21 and 22: tävlar över en något förminskad
Page 23 and 24: När du tror du tänkt på allt En
Page 25 and 26: Avsändare: Lokalklubbarna i Svensk
Page 27 and 28: Bobby Dalziels Joe 272330. Foto: Lo

Inför: SM Nötvallning SM Fårvallning Skånemejerier Cup ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?